I - VOCABULARIO CASTELÁN - GALEGO




A

A (1) s.f. (letra do alfabeto) A 01m.

A (2) prep. A.
A EL, A LA, A LOS, A LAS: Ó02, á, ós, ás.

A- (1) pref. (do lat. ad-) = a- (para a formación de algúns derivados). Ex.: a  + peste > apestar.

A- (2), AN- pref) = A-, an- ( = privación ou negación). E A + normal = Anormal

ABACÁ (Bot.: Pl. Musa textilis) Abacá (a súa fibra é o Cánabo de Manila).

ABACERÍA s.f. Tenda de comestibles.

ABACERO, A s. Tendeiro [de comestibles].

ABACIAL adx. Abacial, abadengo, relativo ao abade.

ÁBACO s.m. Ábaco (taboleiro de contar).

ABAD s.m., f. ABADESA Abade [dun mosteiro]03; (f.: abadesa).

ABADEJO s.m. (Zoo.: Peixe Pollachius pollachius) Abadexo / badexo.

ABADENGO, A adx. Abadengo, abacial. ║ s.m. Abadía.

ABADERNAR v. (Mar.) Abadernar, suxeitar con badernas.

ABADESA s.f. Abadesa.

ABADÍA s.f. Abadía (dignidade). ║ Abadía, mosteiro m.

ABAJADERO s.m. Costa, terreo en pendente.

ABAJAMIENTO s.m. Abaixamento.

ABAJAR(SE) v. Abaixar(se), baixar.

ABAJO adv. Abaixo, embaixo.

ABALANZAR v. Abalanzar, equilibrar, poñer ben a balanza. ║ Lanzar, guindar.

ABALANZAR(SE) v. Lanzar(se), abalanzar(se),botar(se).

ABALEAR v. (Agric.) Cañar, coañar.

ABALEO s.m. (Agric.) Acc. de cañar. ║ Cañeira, coañeira, coañadeira (vasoira coa que se coaña un cereal)

ABALIZAMIENTO s.m. Balizamento.

ABALIZAR v. Balizar.

ABALORIO s.m. Abelorio, doa.

ABANDERADO, A s. Abandeirado.

ABANDERAMIENTO s.m. Abandeiramento.

ABANDERAR v. (Mar.) Abandeirar, liderar. ║ Abandeirar [un buque].

ABANDONADO, A adx. Abandonado, deixado. ║ Abandonado, desleixado.

ABANDONAR(SE) v. Abandonar(se), deixar(se). Desleixarse, desdeixarse.

ABANDONO s.m. Abandono, desleixamento.

ABANICAR v. Abanar(se) [co abano]04.

ABANICO s.m. Abano, abanico. ║ (Fig.) Abano, abanico, diversidade, conxunto de posibilidades.

ABANIQUEAR(SE) v. Abanar(se).

ABANIQUEO s.m. Abaladura, abanadura (de abano).

ABANTO, A adx. Atordado,  aloulado. ║ s.m. (Zoo.: Ave) [V. ALIMOCHE].

ABARATAMIENTO s.m. Abaratamento, baixa [de prezo].

ABARATAR v. Abaratar, baixar.

ABARBECHADO, A adx. Folgado (Ref. á terra de labor).

ABARCA s.f. Abarca, galorcho m.

ABARCAR v. Abarcar, abranguer.

ABARLOAR(SE) v. (Mar.) Abarloar, arrimar o costado dunha embarcación.

ABARQUILLADO, A adx. Cambado, empenado.

ABARQUILLAMIENTO s.m. Comba f., empenamento.

ABARQUILLAR(SE) v. Cambar(se), empenar

ABARRAGANARSE v. Amancebarse, achegarse, arrexuntarse, arrimarse.

ABARRANCAR(SE) v. Embarrancar(se).

ABARROTADO, A adx. Abarrotado, ateigado, acugulado, cheo a rebentar.

ABARROTAMIENTO s.m. Abarrotamento, ateigamento.

ABARROTAR v. Ateigar, atestar, abarrotar, atacar. ║ Asegurar con barrotes.

ABARROTE s.m. Abarrotamento, ateigamento.

ABASTAMIENTO s.m. Abastecemento, aprovisionamento, subministración.

ABASTAR v. Abastecer, fornecer.

ABASTO s.m.Abasto, abastecemento. Abundancia, abastanza, fartura.
[NO] DAR ABASTO (loc. verb.) Non dar feito, non dar abasto.

ABASTECEDOR adx. e s. Provedor, fornecedor.

ABASTECER(SE) v. Abastecer(se), fornecer(se).

ABASTECIMIENTO, ABASTO s.m. Abastecemento, abasto.

ABATANAR v. Abatanar, tratar un tecido no batán. ║ (fig.) Abatanar, bater, golpear, maltratar.

ABATIBLE adx. Abatible / abatíbel.

ABATIMIENTO s.m. Decaemento, abatemento.

ABATIR(SE) v. Abater(se). ║ Derrubar. ║ Matar [a unha persoa].

ABDICACIÓN s.f. Abdicación.

ABDICAR v. Abdicar.

ABDOMEN s.m. Abdome, ventre.

ABDOMINAL adx. Abdominal.

ABDUCCIÓN s.m. Abdución.

ABDUCTOR, A adx. e s.m. Abdutor (músculo).

ABEACAS s.f. pl. Orelleiras, forcados [do arado].

ABECÉ s.m. Abecé, abecedario.

ABECEDARIO s.m. Abecedario.

ABEDUL s.m. (Bot.: Árb. Betula pubescens e outras) Bidueiro, bido.

ABEDULAR s.m. Bidueiral.

ABEJA s.f. (Zoo.: Insecto Apis mellifica) Abella.
ABEJA REINA: Abella mestra.

ABEJAR s.m., ABEJERA s.f., COLMENAR s.m. Abellar, abellariza, alvariza.

ABEJARRÓN s.m. Abellón, abesouro.

ABEJARUCO, AZULEJO s.m. (Zoo.: Ave Merops apiaster) Abelleiro, meixengra, abellaruco.
ABEJARUCO PAPIRROJO: s.m. (Zoo.: Ave Merops persicus) Abellaruco de cara azul.

ABEJERA s.f. Abellariza, alvariza.

ABEJERO, A s. Abelleiro, coidador das colmeas. ║ s.m. (Zoo.: Ave Pernis apivorus) Miñato abelleiro. s.m. Abelleiro, niño de abellas.║ s.m. (Bot. Pl.) [V. MELISA.

ABEJÓN s.m. (Zoo.: Insecto, macho da abella ) Abellón, abáboro, abázcaro. ║ (Zoo.: Insecto Vespa cabro) Abellón.

ABEJORREO s.m. Zunido ou zunzún das abellas.

ABEJORRO (1), ABEJARRÓN s.m. (Zoo.: Insecto himenóptero Xen. Bombus) Abellón.

ABEJORRO (2), ESCARABAJO SANJUANERO (Zoo.: Insecto coleóptero Xen. Melolontha) Abesouro, abellón.

ABELLACARSE v. Envilecerse, volverse infame.

ABELMOSCO s.m. (Bot.: Pl. herb. Hibiscus abelmoschus) Abelmosco.

ABERRACIÓN s.f. Aberración.

ABERRANTE adx. Aberrante.

ABERRAR v.i. Desviarse, perderse v. pr.

ABERTAL adx. Abertal, [campo] sen valar. ║ [Terreo] agretado pola secura.

ABERTURA s.f. Abertura, Acc. e ef. de abrir(se). ║ Abertura, burato, furado.║ Fenda, brecha, creba, fendedura, regaña. (Xeogr.) Enseada.

ABESTIADO, A adx. Abestado, embrutecido.

ABESTIARSE v. Abestarse, embrutecerse.

ABETO, ABETE, ABIETE s.m. (Bot.: Árb. fam. pináceas) Abeto.

ABETO MARINO (Zoo.: Peixe Undana pinnatifida) Golfo.

ABETUNAR v. Abetumar, dar betume.

ABIAR, MANZANILLA LOCA (Bot.) [V. MANZANILLA].

ABICHÓN s.m. (Zoo.: Peixe Atherina presbyter) Piarda, bogón, pión.

ABIERTAMENTE adv. Abertamente.

ABIERTO, A adx. Aberto.

ABIGARRADO, A adx. Charramangueiro, rechamante. Heteroxéneo, mesturado, confuso.

ABIGARRAR v. Mesturar de xeito charramangueiro.

ABIGEATO s.m. (Der.) Abixeato, furto de gando.

ABISAL adx. Abismal, abisal.

ABISMAL adx. Abismal, abisal.

ABISMAR v. Abismar, fundir nun abismo. ║ v. pr. Sumirse, afundirse, concentrarse.

ABISMO s.m. Abismo.

ABJURACIÓN s.f. Abxuración.

ABJURAR v. Abxurar, renegar.

ABLACIÓN s.f. (Med.) Ablación, extirpación.

ABLANDABREVAS, ABLANDAHIGOS s.(coloq.) Parvo, papán, papón, papaleisón, paspán.

ABLANDAMIENTO s.m. Abrandamento, amolecemento.

ABLANDAR(SE) v. Amolecer, amolentar. ║ Abrandar, amansar.

ABLANDECER v. (Ant.) Amolecer, adondar.

ABLATIVO s.m. (Gram.) Ablativo.

ABLUCIÓN s.f. (Rel.) Ablución (lavatorio).

ABNEGACIÓN s.m. Abnegación.

ABNEGADO,A adx. Abnegado.

ABNEGAR(SE) v. Abnegar(se).

ABOBADO, A adx. Aparvado.

ABOBAMIENTO s.m. Aboubamento.

ABOBAR(SE) v. Embobar(se) / emboubar(se), emparvecer, parvear.

ABOCADO, A adx. e s. [Viño] abocado, que ten boca.

A BOCA JARRO  (loc. adv.) A queimarroupa, a boca de cano.

ABOCAMIENTO s.m. Abocamento, acc. e ef. de abocar(se).

ABOCAR v. Trincar, trabar coa boca. ║ Embocar, envorcar un recipiente na boca doutro. ║ Abocar, predestinar, levar a. ║ (Mar.) Abocar, embocar, aproar, enfilar.

ABOCELAR v. Caer de fociños, enfociñar, afociñar.

ABOCETAR v. Bosquexar, esbozar.

ABOCHORNAR(SE) v. Abafar, acorar (coa calor). ║ Ruborizar(se), avergoñar(se). ║ v. pr. Queimarse (as plantas).

ABOCINAR (1) (do lat. ‘bucina’, trompeta) v. Abucinar, dar forma de bucina.

ABOCINAR(SE) (2) (or. inc.) v. (coloq.) Afociñar, caer de fociños ou de bruzos.

ABOCINADO, A adx. Abucinado.

ABOFETEAR v. Dar/pegar unha(s) labazada(s) / mocada(s) / lapote(s).

ABOGACÍA s.f. Avogacía.

ABOGADO, A s. Avogado05, letrado. ║ [Santo] avogado, padroeiro, patrón.
ABOGADO DE SECANO: Avogado das silveiras.
ABOGADO DEL DIABLO, PROMOTOR DE LA FE: (Cat.) Avogado do demo, promotor da fe.

ABOGAR v. Avogar

ABOLENGO s.m. Avoengo06, liñaxe, caste.

ABOLICIÓN s.f. Abolición, derrogación.

ABOLICIONISMO s.m. Abolicionismo.

ABOLIR v. Abolir, anular.

ABOLLADURA s.f. Crocadura, cocadura, crocadura.

ABOLLAR(SE) v. Crocar(se), abolar(se).

ABOLLÓN s.m., ABOLLADURA s.f. Crocadura, cocadura.

ABOMBAR v. Arquear, alombar. ║ Abouxar, axordar, atordar.

ABOMINABLE adx. Abominable / abominábel, horrible.

ABOMINACIÓN s.f. Abominación.

ABOMINAR v. Condenar, censurar. ║ Abominar, aborrecer.

ABONADOR, A adx. e s. Aboador.

ABONAMIENTO s.m. Aboamento.

ABONANZAR v. Aquietar, calmar, serenar, sosegar(se) [o tempo ou unha tormenta].

ABONAR 07 (1) (1) (Do lat. bonus, `bo´) v. Aboar, dar por bo. ║ (Contabilidade) Aboar, pagar.║ Fertilizar, estercar.║ Apoiar, basear, axudar.

ABONAR(SE) (2) (Do fr. abonner < bonne, ´límite´) v. Abonar(se), subscribir(se). ║ v. pr. (coloq.) Facerse asiduo dun lugar.

ABONARÉ  s.m. Nota promisoria, resgardo de aboamento (documento de futuro pago).

ABONO (1)08 s.m. Fertilización. Estercadura.

ABONO (2) s.m. Aboamento, pagamento (pago). ║ Abono, abonamento (subscrición).

ABOQUILLAR v. Pór boquilla a algunha cousa.

ABORDAJE s.f. Abordaxe.

ABORDAR v. Abordar = [ Arrimar (unha embarcación).║ Abarloar, chocar. ║ Achegarse a alguén. ║ Tratar (un asunto). ║ Aportar, arribar, recalar. ]

ABORIGEN adx. Aborixe, indíxena, nativo.

ABORRAJARSE v. (Agric.) Aborrallarse a més por falta de humidade.

ABORRASCARSE v. Poñerse o tempo borrascoso.

ABORRECEDOR, A adx. e s. Aborrecedor, que aborrece.

ABORRECER v. Aborrecer, aburrir, anoxar. Estoxar, enfastiar [unha comida]

ABORRECIBLE adx. Aborrrecible / aborrecíbel.

ABORRECIMIENTO s.m. Aborrecemento, anoxo, noxo, aversión. ║ Aburrimento, fastío.

ABORREGARSE v. pr. Cubrirse o ceo de nubes brancas con forma de guechos de la. ║ Facerse gregario como as ovellas.

ABORRICARSE v. pr. Abestarse.

ABORTAR v. Abortar.

ABORTISTA adx. e s. Abortista.

ABORTO s.m. Aborto.

ABORUJAR(SE) v. Facer(se) grumos ou bolborotos [de algo] nun líquido. ║ [V. ARREBUJARSE]

ABOTAGARSE, ABOTARGARSE v. Incharse, inflarse (enfermidade).

ABOTONAR v.tr. e pr. Abotoar v.tr.,  abrochar v.tr. (con broches). Acorchetar (con corchetes) v.tr.v.i. Abotoar [un vexetal], abrochar, abrollar, agromar.

ABOVEDADO, A adx. Abovedado.

ABOVEDAR, EMBOVEDAR v. Abovedar.

ABOYAR v. Aboiar.

ABOZALAR v. Poñer bozo.

ABRA s.f. Abra, rada. ║ Porto de montaña. ║ Fenda sísmica.

ABRASAR(SE) v. Abrasar(se).

ABRASIÓN s.f. Abrasión, desgaste, acc. e ef. de luír.

ABRAZADERA s.f. Abrazadeira, zuncho (se é de ferro).

ABRAZAR v. Abrazar, apertar. ║ Abrazar, abranguer, cinguir. ║ Abrazar, seguir, adoptar (unha doutrina, etc.).

ABRAZO s.m. Abrazo, aperta f.

ABREBOCA s.m. Aperitivo.

ABREBOTELLAS s.m. Abridor [de chapas].

ÁBREGO s.m. ÁvregoO, vento africano (vento do sur).

ABRELATAS s.m. Abrelatas.

ABREVADERO s.m. Bebedoiro, pía.

ABREVAR v. Abeberar.

ABREVIAR v. Abreviar, atallar.

ABREVIATURA s.f. Abreviatura.

ABRIBONARSE v. Facerse ruín, pillo, pillabán, lagarteiro, renarte.

ABRIDERO, A adx. Abrideiro, que abre facilmente. s.m. (Bot.) Abrideiro (unha variedade de pexego).

ABRIDOR s.m. Abridor.

ABRIGADA s.f., ABRIGADO s.m. Abrigo, abeiro m.

ABRIGADERO s.m. Abrigadoiro, abeiro.

ABRIGAR(SE) v. Abrigar(se), pór(se) roupa de abrigo. ║ Abeirar(se), abrigar(se), acoller(se). ║ Abrigar, ter para si (un sentimento, etc.).

ABRIGO s.m. Abrigo (protección). ║ Abrigo, gabán (prenda). ║ Abeiro, acubillo, abeiradoiro (lugar)(fig) Auxilio, protección, amparo.
DE ABRIGO (loc. adx.) De coidado.

ABRIL s.m. Abril.

ABRILEÑO, A adx. Abrileiro.

ABRILLANTAR v. Abrillantar.

ABRIR(SE) v. Abrir(se) = [ Destapar. ║ Desfechar / despechar. ║ Separar, desarrimar  (unha porta ou unha ventá). ║ Franquear. ║ Desatrancar, deschoer. ║ Cortar (algo para ver o  interior). ║ Fender, rachar, regañar. ║ Desdobrar, desencartar, desenrolar. ║ Inaugurar (unha actividade). ║ Iniciar, comezar (un acto). ║ Romper (un chan). ║ Agromar, xermolar (un vexetal). ║ Encabezar (unha marcha). ║ Clarexar, alborecer, amencer, clarear. ║ v.pr. Confiarse, desafogarse. ║ v.pr. Separarse (partes de algo).(Der.) Incoar. ║ Etc. ]      
ABRIR EL DÍA: Amencer, abri-lo día.
ABRIR UN CERROJO:  Despechar / desfechar.
ABRIR CONCHAS : Escochar.

ABROCHAR v. Abrochar, prender con broches. ║ (A. os botóns) Abotoar.

ABROGAR v. (Der.) Abrogar /ab-rogar/, abolir.

ABROJO s.m. (Bot.: Pl. herb. Tribulus terrestris) Abrollo. ║ (fig. pl.) Abrollos, penalidades, dificultades.

ABROMARSE v. (Mar.) Encherse de broma ou caruncho os fondos dunha embarcación.

ABRONCAR v. Reprender, amoestar, rifar. ║ Apupar, protestar (o público).

ABRÓTANO s.m. (Bot.: Planta herb. Artemisia abrotanum) Abrótano, abrótano macho.
ABRÓTANO HEMBRA s.m. (Bot.: Planta rastreira Santolina chamaecyparuss) Abrótano femia, herba da loba.

ABRUMADOR, A adx. Agoniante. Molesto, pesado. Abafante, atafegante.

ABRUMAR v. Agoniar (cun peso). ║ (fig.) Molestar, amolar, enfastiar. ║ (fig.) Agoniar a un con atencións ou miramentos de máis.
ABRUMARSE v. pr. Formarse bruma ou brétema, aborrallarse [a atmosfera].

ABRUPTO,A adx. Abrupto, escabroso, crebado, esgrevio, escarpado, fragoso.

ABSENTA s.f. Asente [bebida]. (Obtida do asente). [V. AJENJO].

ABSENTISMO s.m. Absentismo.

ÁBSIDE, s.m. ou f., ÁBSIDA s.f. (Arquit.) Ábsida f., ousia f.

ABSOLUCIÓN s.f. Absolución.

ABSOLUTISMO s.m. Absolutismo.

ABSOLUTO, A adx. Absoluto.

ABSOLVER v. Absolver09.

ABSORBENTE adx. Absorbente.

ABSORBER v. Absorber.

ABSORCIÓN s.f. Absorción.

ABSORTO, A adx. Absorto, ensumido.

ABSTEMIO, A adx. e s. Abstemio.

ABSTENCIÓN s.f. Abstención.

ABSTENERSE v. Absterse.

ABSTINENCIA s.f. Abstinencia.

ABSTRACCIÓN s.f. Abstracción.

ABSTRACTO, A adx. Abstracto.

ABSTRAER v. Abstraer. ║ v. pr. Ensumirse, abstraerse.

ABSURDO, A adx. Absurdo, disparatado. ║ s.m. Absurdo, despropósito, disparate.

ABUBILLA s.f. (Zoo.: Ave Upupa epops) Bubela.

ABUCHEAR v. Abouxar, apupar, protestar [o público].

ABUCHEO s.m. Apupada, f, apupo.

ABUELO, A s. Avó; -oa.

ABUHARDILLADO, A adx. Con bufarda, ou en forma de bufarda.

ABULENSE adx. e s. Abulense (de Ávila).

ABULIA s.f. Abulia, desgana, apatía.

ABÚLICO, A adx. Abúlico, apático.

ABULTAMIENTO, s. Avultamento, acción de avultar. ║ Avultamento, vulto, inchazón.

ABULTAR v. AvultarO, arrombar, facer vulto.

ABUNDAMIENTO s.m. Abundancia, abastanza.
A MAYOR ABUNDAMIENTO (loc. adv.) Para maior abastanza, por máis abastamento.

ABUNDANCIA s.f. Abundancia, manchea, fartura, abastanza.
EN ABUNDANCIA (loc. adv.) Dabondo, a mazo, a feixes, a moreas, suficientemente.

ABUNDANTE adx. Abundante, abondoso. ║ Abundante, copioso, farturento.

ABUNDAR v. Abundar.10 ║ Abondar, ter dabondo.

ABUNDOSO, A adx. Abondoso, abundante, numeroso.

ABUÑOLAR v. Estrelar, fritir.

ABURAR v. Queimar, abrasar.

ABURGUESAMIENTO s.m. Aburguesamento.

ABURGUESAR(SE) v Aburguesar(se).

ABURRARSE v.pr. Embrutecerse, abestarse.

ABURRICIÓN s.f. (coloq.) Aburrimento.

ABURRIDO, A adx. Aburrido.

ABURRIMIENTO s.m. Aburrimento, fastío.

ABURRIR v. Aburrir, aborrecer, anoxar. ║ v. pr. Aburrirse.

ABUSAR v. Abusar.

ABUSIVO, A adx. Abusivo.

ABUSO s.m. Abuso.

ABUSÓN,A adx. Abusón.

ABYECCIÓN s.f. Abxección.

ABYECTO, A adx. Desprezable, vil, abxecto.

ACÁ adv. Acá, acó 11.

ACABADO, A adx. Acabado, rematado. ║ Acabado, estragado, vello. ║ s.m. Acabado, retoque final.

ACABALAR v. Completar, engadir unha parte que falta.

ACABALLAR v. Acabalar (cubri-lo cabalo á egua).

ACABALLONAR v. (Agric.) Facer camallóns, sucos, corelas (terra entre dous regos).

ACABAMIENTO s.m. Acabamento. ║ Morte.

ACABAR(SE) v. Acabar(se), concluír, finalizar. Acabar, rematar. ║ Acabar(se), esgotar(se). ║Matar. Morrer. ║ Acabarse, extinguirse.
SER EL ACABOSE  (expr.)  Ser o fin, ser o último.

ACACHETEAR v. Dar labazadas.

ACACIA s.f. (Bot.: Pl. leguminosa xénero acacias, vs. esps.) Acacia.

ACADEMIA s.f. Academia.

ACADÉMICO, A adx. Académico.

ACAECER (1) (Do lat. *accadere) v. Acontecer, ocorrer, acaecer.

ACAECER (2) s.m. Acaecemento, acontecemento.

ACAECIMIENTO s.m. Acaecemento, acontecemento.

ACALABROTAR v. (Mar.) Facer calabrote.

ACALLAR v. Facer calar, silenciar, acalar. ║ Acalentar [a un neno].

ACALMAR v. (desus. en cast.) Acalmar, calmar.

ACALORAMIENTO s.m. Acaloramento, ardentía, ardor. ║ (fig.) Acaloramento, excitación.

ACALORO s.m. (coloq.) Acaloramento.

ACALORAR v. Acalorar, dar calor, quentar. ║ v. pr. Acalorarse, acenderse, exaltarse.

ACAMAR v. Acamar, encamar [polo vento, a chuvia, etc]. ║ Encamar(se) [un animal].

ACAMPAMENTO s.m. Acc. de acampar ║Campamento.

ACAMPANADO, A adx. Acampanado, que ten forma de campá.

ACAMPADA s.f. Acampada.

ACAMPAR v. Acampar.

ACANALADO, A adx. Acanalado..

ACANALADOR s.m. Acanalador (ferramenta de carpinteiro).

ACANALAR v. Acanalar.

ACANTEAR v. Acantazar, acoiar, apedrar.

ACANTILADO s.m. Cantil, acantilado.

ACANTO s.m. (Bot.: Pl. herb. fam. das acantáceas) Acanto, herba cepeira, herba da bruxa.

ACANTONAMIENTO s.m. Acantonamento.

ACANTONAR v. Acantonar 12, aloxar tropas.

ACAPARADOR, A adx. e s. Acaparador.

ACAPARAMIENTO s.m .Acaparamento.

ACAPARAR v. Acaparar.

ACARACOLADO, A adx. Encaracolado, de forma de caracol.

ACARAMELAR(SE) v. Acaramelar(se).

ACARAR v. Encarar, afrontar.

ACARICIAR v. Acariciar, acariñar, aloumiñar, apaxar.

ÁCARO s.m. (Zoo.) Ácaro (arácnido.) s.m.pl. Ácaros (orde taxonómico).

ACARREADOR, A adx.e s. Arrieiro.

ACARREAR v. Carrear, carretar, carrexar13. ║ Carrear, causar, ocasionar, ter como consecuencia.

ACARREO s.m. Carrexa, f, carrexo.

ACARTONARSE v. Acartonarse.

ACASO s.m. Acaso. ║ adv. Acaso, quizais, talvez. Seica
POR SI ACASO (loc. adv.) Por se acaso, polo que poida pasar, polo si ou polo non.
SI ACASO(loc. conxuntiva condicional) Se acaso. ║(loc. adv.) En todo caso.

ACASTAÑADO, A adx. Acastañado (cor).

ACATAMIENTO s.m. Acatamento.

ACATAR v. Acatar.

ACATARRAR(SE) v. Acatarrar(se).

ACAUDALADO, A adx. Adiñeirado, podente, rico.

ACAUDILLAR v. Capitanear, mandar, dirixir, guiar.

ACCEDER v. Acceder = [ Ceder, transixir. ║ Aceptar, consentir. Aturar. ║ Pasar, entrar, introducirse. ║ Acadar (un posto, rango, etc.). ]          

ACCESIBILIDAD s.f. Accesibilidade.

ACCESIBLE adx. Accesible, de fácil acceso. ║ (fig.) Accesible, afable, aberto, tratable.

ACCÉSIT 14 s.m. Accésit (pl.: accésits).

ACCESO s.m. Acceso.

ACCESORIO, A adx. e s.m. Accesorio.

ACCIDENTADO, A adx. Accidentado, axitado, revolto. ║ Accidentado, crebado, abrupto. ║ s. Accidentado, vítima [dun accidente].

ACCIDENTAL adx. Accidental, casual, fortuíto. ║ Accidental, provisional.

ACCIDENTARSE v. Accidentarse.

ACCIDENTE s.m. Accidente.

ACCIÓN s.f. Acción, feito, acto, obra. ║(Econ.) Acción (título).

ACCIONAR v. Acenar. ║ Accionar [un mecanismo].

ACCIONISTA s.m. e f. Accionista.

ACEBAL s.m., ACEBEDA s.f., ACEBEDO s.m. AcevalO, lugar de acevos.

ACEBO s.m. (Bot.: Arbto. Ilex aquifolium) Acivro, acevo15, xardón.

ACECHADOR, A adx., ACECHÓN, A adx. (fam.) Abesullón, osmón.

ACECHANZA s.f. Axexo, esculca, espreita.

ACECHANTE adx. Axexante / asexante, que axexa.

ACECHAR v. Asexar / axexar, espreitar, abesullar, osmar, guichar.

ACECHO s.m. Asexo / axexo.
AL ACECHO(loc. adv.) Ó asexo, á espreita.

ACEDAR(SE) v. Acedar, agrear.

ACEDERA s.f., VINAGRERA s.f. (Bot.: Pl. herb. Rumex acetosa) Aceda, acedeira.

ACEDÍA (1), ACEDIA s.f. Preguiza,maiola, galbana. Tristeza, pesar.

ACEDÍA (2) s.f. Acedume m., acidez [de estómago]. s.f .(Zoo.: Peixe Dicologlossa hexophthalma) Acedía ocelada.

ACÉFALO, A adx. Acéfalo, sen cabeza. ║ s.m. (Zoo.) Lamelibranquio, bivalvo.

ACEITAR v. Aceitar.

ACEITE s.m. Aceite.
ACEITE DE COLZA: Aceite de colza.
ACEITE DE GIRASOL: Aceite de xirasol.
ACEITE DE MAIZ: Aceite de millo.
ACEITE DE OLIVA VIRGEN: Aceite de oliva virxe.
ACEITE DE SOJA: Aceite de soia.
ACEITE DE ORUJO DE OLIVA: Aceite de bagazo de oliva.
ACEITE VEGETAL: Aceite vexetal.

ACEITERO, A adx. e s.f. Aceiteiro. Aceiteira.

ACEITOSO, A adx. Aceitoso.

ACEITUNA s.f. Oliva.
ACEITUNA HOJIBLANCA: Oliva de folla branca.

ACEITUNO s.m. (Bot.: Árb. Olea europaea) Oliveira f.

ACELERACIÓN s.f. Aceleración.

ACELERADOR, A adx. e s.m. Acelerador.

ACELERAR(SE) v. Acelerar(se).

ACELGA s.f. (Bot.: Pl. hortense Beta vulgaris) Acelga.

ACÉMILA s.f. Besta /e/ (macho ou mula) de carga. ║ (fig.) Burro, basto, ordinario.

ACENTO s.m. Acento = [ (Ling.) Intensidade de voz. ║ (Gram.) Signo de ortografía, acento gráfico. ║ Entoación. ║ Pronuncia dun determinado lugar. ]

ACÉNTOR s.m. (Zoo.: Ave Prunella modularis) Azulenta, f.
ACÉNTOR ALPINO(Zoo.: Ave Prunella collaris) Azulenta papuda.

ACENTUACIÓN s.f. Acentuación.

ACENTUAL adx. Acentual, rel. ao acento,.

ACENTUAR v. Acentuar = [ Dar acento prosódico. ║ Poñer acento ortográfico. ║ Recalcar, salientar. ]
ACENTUARSE Acentuarse, pronunciarse, ir a máis.

ACEÑA s.f. Acea.

ACEPCIÓN s.f. Acepción.

ACEPILLAR v. Acepillar, cepillar.

ACEPTABLE adx. Aceptable.

ACEPTACIÓN s.f. Aceptación.

ACEPTAR v. Aceptar.

ACEQUIA s.f. Presa /e/, canle m., rairo m.

ACERA s.f. Beirarrúa, beira [da rúa].

ACERADO, A adx. e s.m. Aceirado.

ACERAR v. Aceirar.

ACERBIDAD s.f. Acerbidade, calidade de acerbo.

ACERBO, A adx. Acerbo16, cebro, áspero ou desagradable ao gusto. ║ (fig.) Desagradable, rigoroso, desapracible / desapracíbel..

ACERCA DE (loc.) Acerca de, tocante a, verbo de.

ACERCAMIENTO s.m. Acercamento, achegamento, aproximación.

ACERCAR(SE) v. Achegar(se), acercar(se), aconchegar(se), acaroar(se).

ACERICO, ACERILLO s.m. Alfineteiro (almofadiña para alfinetes).

ACERO s.m. Aceiro.

ACEROLA s.f. Acerola (froito do aceroleiro).

ACEROLO s.m. (Bot.: Árb. Crataegus azarolus) Aceroleiro.

ACÉRRIMO, A adx. Acérrimo, tenaz.

ACERROJAR v. Aferrollar, pechar [con ferrollo].

ACERTADO, A part. e adx. Acertado.

ACERTAR v. Acertar, atinar.

ACERTIJO s.m. Adiviña f., adiviñanza  f.

ACERVO s.m. Acervo (conxunto de bens materiais ou espirituais).

ACHABACANAR(SE) v. Apaiolar(se).

ACHACABLE adx. Atribuíble / atribuíbel.

ACHACAR v. Apoñer, apor, imputar, achacar, atribuír.

ACHACOSO, A adx. Achacoso.

ACHANTAR(SE) v. (vulg.) Asoballar. ║ v. (fam.) Agachar(se), acochar(se), esconder(se)

ACHAPARRADO, A adx. Achaparrado, chaparro, repoludo / reboludo, parrelo, cotrolo.

ACHAQUE s.m. Achaque, alifafe (enfermidade leve). Achaque, vicio. ║ Pretexto, desculpa, escusa.

ACHAROLADO, A adx. Acharoado.

ACHATAMIENTO s.m. Achatamento.

ACHATAR v. Achatar, aplanar.

ACHATARRAR v. Converter en ferralla.

ACHICADO, A adx. Anenado, semellante a un neno.

ACHICADOR s.m. (Mar.) Vertedoira  f. (instrumento, cazoleta)

ACHICAR v. Empequenecer, minguar. ║ (Ref. a auga:) Achicar/chicar.

ACHICHARRAR(SE) v. Torrar(se), requeimar(se).

ACHICORIA s.f., CHICORIA s.f. (Bot.: Pl. herb. Cichorium intybus me a súa raíz torrada) Chicoria.

ACHISPADO, A adx. Chispo.

ACHISPAR(SE) v. Pór(se) chispo, alegre (lixeiramente bébedo).

ACHUCHAR v. (fam.) Esmagar, estrullar. ║ (fam.) Apreixar, padexar, sobar. ║ Encirrar [ós cans].

ACHUCHÓN s.m. (fam.) Padexo, soba. ║ (fam.) Aperta, abrazo. ║ (fam. e fig.) Alifafe, achaque.

ACIAGO, A adx. Aciago, malfadado, desgraciado.

ACIAL s.m. Aceal (instrumento de ferrador).

ACIBAR s.m. (Bot.: Pl. fam. liliáceas) Acebre, áloe. ║ (fig.) Amargura, mágoa, desgusto.

ACICALAR(SE) v. Adobiar(se), compoñer(se), enfeitar(se), aderezar(se).

ACICATE s.m. Acicate (tipo de espora).(fig.) Acicate, estímulo, aliciente.

ACICULAR adx. Aciculado, acicular, con forma de agulla.

ACIDEZ s.f. Acedume m., acidez, acedía / acía [no estómago].

ACIDIA s.f. Galbana, preguiza. ║ Tristeza.

ACIDIFICAR v. (Quím.) Acidificar, tornar ácido.

ÁCIDO, A adx. Acedo /e/, agre, ácido. ║ s.m. (Quím.) Ácido.

ACIDULADO, A adx. Con certo acedume.

ACIDULAR v. Acidular, poñer lixeiramente ácido.

ACIERTO s.m. Acerto.

ÁCIMO adx. m. e s.m. [Pan]ácimo, asmo.

ACIMUT, AZIMUT s.m. (Astron.) Acimut (pl.: acimuts.)

ACLAMACIÓN s.f. Aclamación.

ACLAMAR v. Aclamar.

ACLARACIÓN s.f. Aclaración, explicación.

ACLARADO s.m. Aclarado.

ACLARAR v. Aclarar = [ Disipar, poñer claro. ║ Clarexar, clarear / aclarear.║ Clarificar, esclarecer, dilucidar, explicar. ║ Despexar, desescurecer, albadear. ║ Alborecer, alborexar, amencer, amañecer. ║ (Agric.) Rarear, desmestar. ]
ACLARARSE v. pr. Aclararse, explicarse.

ACLARATORIO, A adx. Aclaratorio.

ACLAREO s.m. Rareo, acc. e ef. de rarear ou desmestar unha plantación.

ACLIMATACIÓN s.f. Aclimatación.

ACLIMATAR(SE) v. Afacer(se).

ACLOCAR v. Chocar, pórse choca [unha ave] .

ACNÉ s.m. AcneA f.

ACOBARDADO, A adx. Acovardado.

ACOBARDAMIENTO s.m. Acovardamento.

ACOBARDAR(SE) v. Acovardar(se), amedrentar(se), apoucar(se).

ACOBRADO, A adx. Da cor do cobre.

ACOCHARSE 17 v.pr. Agacharse, abaixarse, anicarse.   
ACOCHARSE [UNHA AVE]: Aniñar, agacharse.

ACODARSE v. pr. Debruzarse.
ACODAR v. (Agric.) Aporcar [o ápice dunha planta]. Abacelar, porbaixar [unha vide].

ACODO s.m. (Agric.) Abacelamento, acc. de abacelar. ║ Póla ou galla abacelada.

ACOGEDOR, A adx. Acolledor.

ACOGER v. Acoller18 = [ Recibir. ║ Aloxar. ║ Gorecer. ]
ACOGERSE  v.pr. Acollerse, abeirarse, resgardarse. ║ Acollerse [a unha comenencia].

ACOGIDA s.f. Acollida, acolleita, acollemento,acc. de acoller.

ACOGIDO, A (p.p. de ‘acoger’, acoller) ║ Acollido.

ACOGIMIENTO s.m. Acollemento, acollida f.

ACOGOLLAR v. (Agric.) Agromar.

ACOGOTAR v. Matar cun golpe na caluga.

ACOHOMBRAR v. (Agric.) Amontear, aterrar [as plantas].

ACOLCHAR (1) (de colchar)  v. Acolchar, almofadar. ║ Recubrir cun material brando.

ACOLCHAR (2) (de corchar ) v. (Mar) Corchar (unir uns cabos retorcéndoos).

ACÓLITO s.m. Acólito.

ACOLLAR v. (Agric.) Acolar, acoeirar, abacelar, aporcar, aterrar, rescaldar (rodear con terra unha planta).

ACOMETER v. Acometer = [ Trucar, topar, turrar. ║ Apadumar, golpear con saña. ║ Emprender. Intentar. ║ Vir de golpe  [unha doenza, sono, etc. ]║ Comezar unha obra. ║ (Constr) Empalmar, empatar (un entubado).]

ACOMETIDA s.f. Acometida, arremetida. ║s.f. (Electr.) Acometida, enganche m.

ACOMODACIÓN v. Acomodación.

ACOMODADO, A adx. Acomodado.

ACOMODADOR, A s. Acomodador.

ACOMODAR(SE) v. Acomodar(se).

ACOMODATICIO, A adx. Acomodadizo, acomodaticio.

ACOMODO s.m. Acomodo, emprego, colocación. ║ Acomodo, lugar adecuado.

ACOMPAÑAMIENTO s.m. Acc. de acompañar. ║ Acompañamento, comitiva, compaña f. (Mús.) Acc. de acompañar. ║(Cociña) Gornición.

ACOMPAÑANTE adx. e s. Acompañante.

ACOMPAÑAR v. Acompañar = [ Facer compañía. ║ Asociar [unha cousa a outra]. ║ Participar nos sentimentos. ║(Mus.) Executar un acompañamento. ]

ACOMPASADO, A adx. Compasado.

ACOMPASAR v. Compasar.

ACOMPLEJAR(SE)v. Acomplexar(se).

ACONCHADO, A adx. Acunchado, con forma de cuncha.

ACONDICIONAMIENTO s.m. Acondicionamento.

ACONDICIONAR v. Acondicionar, amañar, arranxar. ║ Climatizar.

ACONGOJARSE v. Acorarse, apesararse, acorarse, aflixirse, (lit.:) anguriarse.

ACÓNITO s.m. (Bot:. Pl. herb. Aconitum napellus) Acónito.

ACONSEJABLE adx. Aconsellable.

ACONSEJAR(SE) v. Aconsellar(se).

ACONTECER v. Acontecer, ocorrer, pasar.

ACONTECIMIENTO s.m. Acontecemento, acaecemento.

ACOPIAR v. Xuntar, achegar, reunir [provisións].

ACOPIO s.m. Almacenaxe, acumulación, amoreamento.

ACOPLAMIENTO s.m. Acoplamento, encaixe, axuste.

ACOPLAR v. Acoplar, encaixar, axustar. ║ Conectar entre si dous aparellos eléctricos. ║ Axugar, emparellar, escoller animais para unha xunta.

ACOQUINAR(SE) v. (fam.) Acovardar(se), amedrentar(se), apoucar(se).

ACORAZADO, A adx. e s.m. Acoirazado.

ACORAZAR v. Acoirazar.

ACORDAR v. Acordar, convir, facer un acordo. ║ Acordar, decidir. ║ (Mús.) Acordar, harmonizar.
  ACORDAR(SE) v. Acordar(se), lembrar(se), recordar.

ACORDE adx. Acorde, conforme, de acordo con. ║ s.m. (Mús.) Acorde.

ACORDELAR, CORDELAR v. Cordear, medir/marcar con corda.

ACORDEÓN s.m. Acordeón.

ACORDONAR v. Acordoar, encordoar, amalloar. ║ Acordoar, cercar.

ACORNAR, ACORNEAR v. Escornear, cornear.

ACORRALAMIENTO s.m. Acurralamento.

ACORRALAR v. Acortellar, acurralar, encerrar [ó gando]. ║ (fig.) Acantoar, acurralar, arrodear. ║ (fig.) Acosar, abafar [a alguén].

ACORTAR(SE) v. Acurtar(se) / acortar(se).           

ACOSAR v. Acosar.

ACOSO, ACOSAMIENTO s.m. Acoso.

ACOSTAR(SE) v. Deitar(se).

ACOSTUMBRADO, A adx. Afeito, acostumado, adoito.

ACOSTUMBRAR v. Adoitar, acostumar.
        ACOSTUMBRARSE v. pr. Afacerse, acostumarse, habituarse.

ACOTACI (1) (Do lat. ‘cautum’, asegurado) s.f. Acoutamento, acc. de acoutar un terreo.

ACOTACIÓN (2) (Da loc. lat. quota nota) s.f. Cota, sinatura, apunte, nota bibliográfica. ║font-family: "Arial"> (Topogr.) Cota [nun mapa].

ACOTADO s.m. Couto.

ACOTAMIENTO s.m. Acoutamento.

ACOTAR (1) (Ver ACOTACIÓN 1) v. Acoutar, coutar. Delimitar, demarcar.

ACOTAR (2) (Ver ACOTACIÓN 2) v. Poñer cotas ou sinaturas nun plano ou nun documento.

ACOYUNDAR v. Cangar, axugar, xunguir.  

ACOYUNTAR v. (Agric.) Emparellar dúas bestas de dono distinto para labrar en común.

ÁCRATA adx. e s. Ácrata.

ACRE s.m. Acre (medida de superficie). ║ adx. Agre, áspero.

ACRECENCIA s.f. Acrecentamento, aumento.

ACRECENTAMIENTO s.m. Acrecentamento, aumento, incremento.

ACRECENTAR v. Acrecentar, aumentar, arrequecer, arrequentar.

ACRECER v. Acrecentar, aumentar.

ACREDITACIÓN s.f. Acreditación.

ACREDITAR v. Acreditar.

ACREEDOR, A adx. Acredor. ║ Merecedor, digno.

ACRIBAR v. Cribar, pasar pola criba, peneirar. ║ Picar, facer picaduras a algo ou a alguén.

ACRIBILLAR v. Facer moitos furados en algo ou alguén. ║ (coloq.) Abouxar, amolar, enfastiar.

ACRÍLICO, A adx. Acrílico.

ACRISOLAR v. Acrisolar.

ACRITUD s.f. Acritude, acridade, calidade de acre.

ACROBACIA s.f. Acrobacia.

ACRÓBATA s. Acróbata, titiriteiro.

ACRÓNIMO s.m. Acrónimo (sigla).

ACRÓPOLIS s.f. Acrópole.            

ACTA s.f. Acta.

ACTINIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 89) Actinio, “Ac“19.

ACTITUD s.f. Actitude. Xeito, postura.

ACTIVACIÓN s.f. Activación.

ACTIVADOR, A adx. e s.m. Activador.

ACTIVAR v. Activar, acelerar. ║ Activar, accionar.

ACTIVIDAD s.f. Actividade.

ACTIVO, A adx. e s.m. Activo.

ACTO s.m. Acto, acción, feito. ║ Acto, celebración pública. ║(Teatro) Acto.

ACTOR s.m. Actor.

ACTRIZ s. (f. de actor) Actriz.

ACTUACIÓN s.f. Actuación.

ACTUAL adx. Actual (pl.: actuais).

ACTUALIDAD s.f. Actualidade.

ACTUALIZACIÓN s.f. Actualización.

ACTUALIZAR(SE) v. Actualizar(se).

ACTUALMENTE adv. Actualmente, arestora, hoxe en día.

ACTUANTE adx. e s. Actuante.

ACTUAR v. Actuar.

ACTUARIO, A s. (Der.) Actuario.

ACUADRILLAR(SE) v. Xuntarse en cuadrilla.

ACUARELA s.f. Acuarela.

ACUARIO s.m. Acuario.

ACUARTELAMIENTO s.m. Acuartelamento.

ACUARTELAR v. Acuartelar.

ACUÁTICO, A adx. Acuático.

ACUCHILLAMIENTO s.m. Acoitelamento.

ACUCHILLAR v. Acoitelar.

ACUCIANTE adx. Urxente, perentorio.

ACUCIAR v. Urxir, aguilloar, acicatar, apurar, meter presa.

ACUCHILLAMIENTO s.m. Acoitelamento.

ACUCLILLARSE v. Encrequenarse, acurruncharse, engruñarse, anicarse.

ACUDIR v. Acudir, ir a un sitio. ║ Acudir, axudar, botar unha man.

ACUEDUCTO s.m. Acueduto.

ACUERDO s.m. Acordo. ║ Acordanza, lembranza.
CAMBIO DE ACUERDO: Trasacordo.

ACUÍCOLA adx. Acuícola.

ACUICULTURA s.f. Acuicultura.

ACUÍFERO s.m. Acuífero.

ACUITAR v. Poñer en apuros.

ACULAR(SE) v. Acuar(se) (arrimarse por detrás a algo).

ACULLÁ adv. demostr. culto Acolá.

ACUMULABLE adx. Acumulable / acumulábel.

ACUMULACIÓN s.f. Acumulación, amoreamento.

ACUMULADOR, A adx. Acumulador. ║s.m. Acumulador (aparello).

ACUMULAR(SE) v. Acumular(se), amontoar(se), amorear(se).

ACUNAR v. Arrolar [o berce].

ACUÑACIÓN s.f. Cuñaxe, acc. de cuñar.

ACUÑAR v. Cuñar, poñe-lo cuño. ║Acuñar, calzar, pór cuñas. ║ Amoedar, bater [moedas].

ACUOSIDAD s.f. Acuosidade.

ACUOSO, A adx. Acuoso, augacento.

ACURRUCARSE v. Agocharse, acuruxarse, acurruncharse, engurrarse, agacharse.

ACUSACIÓN s.f. Acusación.

ACUSADO, A s. Acusado.

ACUSADOR, A adx. e s. Acusador.

ACUSAR v. Acusar = [ Culpar, incriminar. Denunciar. ║ Botar en cara. ║ Tachar, cualificar. ║ Notar. Pór de manifesto. ║ Acentuar, agudizar.║ Notificar o recibo dunha carta.]
ACUSARSE v.pr. Confesar, inculparse.

ACUSATIVO, A adx. e s.m. (Gram.) Acusativo.

ACUSE s.m. Acusamento de recepción, aviso de recibo.

ACUSICA, ACUSIQUE, ACUSÓN, A adx. e s.m. e f. (fam.) Acusón, acusador, chivato.

ACÚSTICA s.f. Acústica.

ACÚSTICO, A adx. Acústico.

ADAGIO (1) (Do lat. adagium) s.m. Adaxio, sentencia f., dito.

ADAGIO (2) (Voz it.) s.m. (Mús.) Adagio.

ADALID s.m. (Ant.) Adaíl (xefe militar). ║ s.m. e f. (fig.) Adaíl, paladín, guieiro.

ADAMISMO s.m. Adamismo

ADÁN s.m. (fam.) Baldreo, bandallo, pastrán.

ADAPTABLE adx. Adaptable / adaptábel.

ADAPTACIÓN s.f. Adaptación.

ADAPTADOR, A s.m. e f. Adaptador (autor dunha adaptación). ║ s.m. Adaptador (dispositivo)

ADAPTAR(SE) v. Adaptar(se), afacerse, axeitar(se).

ADARCE s.m. Salitre.

ADARGA s.f. (Hist.) Adarga (escudo de coiro).

ADARME s.m. Adarme (medida antiga). ║ (fig) Adarme, chisco, chisca, insignificancia.

ADARVE s.m. Adarve (camiño superior dunha fortificación).

ADECENAR v. Ordenar por decenas.

ADECENTAR(SE) v. Arranxar(se), compoñer(se), aliñar(se), asear(se)

ADECUACIÓN s.f. Adecuación.

ADECUADAMENTE adx. Adecuadamente, axeitadamente.

ADECUADO, A adx. Adecuado, axeitado, apropiado.

ADECUAR(SE) v. Adecuar(se), adaptar(se), acomodar(se), axustar(se),

ADEFESIO s.m. Espantallo (fig.), persoa fea ou desaxeitada.

ADEHESAR v. Adevesar, converter en devesa.

ADELANTADO, A adx. s.m. Adiantado. ║ adx. (referido ós froitos) Temperán; -rá.

ADELANTAMIENTO s.m. Adiantamento.

ADELANTAR(SE) v. Adiantar(se) = [ Levar para adiante. ║ Pasar diante, gañar. ║ Dar pulo, alixeirar, apurar. ║ Avanzar, avantar. ║ Progresar. ║ Anticipar(se) (a algo ou algo). ║ Anticipar (cartos). ]

ADELANTE adv. Adiante, diante.

ADELANTO s.m. Adianto, avance. ║ Adianto, anticipo.

ADELFA s.f. (Bot.: Arbto. Nerium oleander e a súa flor) Herba da sarna, loendro, adelfa.

ADELGAZAMIENTO s.m. Adelgazamento.

ADELGAZANTE adx. Adelgazante.

ADELGAZAR v. Adelgazar, enfraquecer.

ADEMÁN s.m. Ademán, aceno, xesto.

ADEMÁS adv. Ademais, amais, por riba [de].
ADEMÁS DE (loc. prep.) Ademais de, amais de, alén de.

ADEME s.m.(minería) Esteo, fincón.

ADENO-, ADÉN- (elem. compos.) Adeno- [= glándula].

ADENTELLAR v. Adentar, amordicar.

ADENTRARSE v.pr. Internar(se), profundar, ir á cerna ou miolo de algo.

ADENTRO adv. Dentro.

ADENTROS s.m.pl. Adentros, interior [dun].

ADEPTO, A adx. Adepto, seguidor.

ADEREZAR v. Aderezar, adobar. ║ Aderezar(se), engalanar(se), adobiar(se).

ADEREZO s.m. Aderezo, adubo. ║ Aderezo, adobío, afeite.

ADEUDAR v. Endebedar, deber.

ADEUDO s.m. Débito, débeda. ║ (Contab.) Cargo [en conta].

ADHERENCIA s.f. Adherencia.

ADHERENTE adx. Adherente. ║s.m. Adhesivo.

ADHERIR v. Adherir, pegar. ║ v. pr. Adherirse (sumarse).

ADHESIÓN s.f. Adhesión.

ADHESIVO, A adx. e s. Adhesivo.

ADIAMANTADO, A adx. Adiamantado,  diamantino.

ADIAMIENTO s.m. (desus.) Adiamento, aprazamento.

ADIAR v. Adiar, fixar día.

ADICCIÓN s.f. Adicción 20, dependencia. ║ Mono (síndrome de abstinencia).

ADICIÓN (1) (do lat. additio) s.f. Adición, acc. de engadir. ║ Adición, engadido, cousa que se engade. ║ (Mat.) Adición, suma.

ADICIÓN (2) s.f. (Der.) Acc. de adir.

ADICIONAL adx. Adicional.

ADICIONAR v. Engadir, sumar.

ADICTO, A adx. Adicto.

ADIESTRADOR, A adx. e s. Adestrador.

ADIESTRAMIENTO s.m. Adestramento.

ADIESTRAR(SE) v. Adestrar(se).

ADINERADO, A adx. Adiñeirado, rico.

ADINTELADO, A s. (Art.) Refírese a un arco en forma de lintel ou lumieira.

ADIÓS interx. e s.m. Adeus 21.

ADIPOSIDAD s.f. (Med.) Adiposidade.

ADIPOSO, A adx. Adiposo, graxento.

ADIR v. (Der.) Adir, aceptar unha herdanza.

ADITAMENTO s.m. Engadido, adealla, amecedura.

ADITIVO, A adx. e s.m. Aditivo, que se pode engadir.

ADIVINACIÓN s.f. Adiviñación.

ADIVINANZA s.f. Adiviña, adiviñanza.

ADIVINAR v. Adiviñar.

ADIVINO, A s. Adiviño.

ADJETIVACIÓN s.f. Adxectivación.

ADJETIVAR v. Adxectivar.

ADJETIVO, A adx. e s.m. (Gram.) Adxectivo.

ADJUDICACIÓN s.f. Adxudicación.

ADJUDICAR v. Adxudicar, asignar, atribuír.

ADJUDICATARIO, A s. Adxudicatario.

ADJUNCIÓN s.f. Adxunción, acompañamento [duna cousa].

ADJUNTAR v. Axuntar22, xuntar, engadir, acompañar.

ADJUNTO, A adx. Adxunto 23,  anexo. ║ s. Adxunto (cargo).

ADMINÍCULO s.m. Adminículo (cousa pequena que serve de axuda).

ADMINISTRACIÓN s.f. Administración.

ADMINISTRADOR, A adx. e s. Administrador.

ADMINISTRAR v. Administrar.

ADMINISTRATIVO, A adx. e s. Administrativo.

ADMIRABLE adx. Admirable / admirábel.

ADMIRACIÓN s.f. Admiración, abraio m.

ADMIRADOR, A adx. e s. Admirador.

ADMIRAR(SE) v. Admirar(se).

ADMIRATIVO, A adx. Admirativo.

ADMISIBLE adx. Admisible / admisíbel.

ADMISIÓN s.f. Admisión.

ADMITIR v. Admitir.

ADMONICIÓN s.f. Amoestación, reprensión, reprimenda.

ADMONITORIO, A adx. Admonitorio.

ADOBAR v. Adobar / adubar.
ADOBAR [pieles]: Goldrar.

ADOBASILLAS  s.m. Amañador de cadeiras.

ADOBE s.m. Pallabarro.

ADOBO s.m. Adobo / adubo.

ADOCENADO, A (p.p. de ‘adocenar’, medir por ducias). adx. Vulgar, de escaso mérito.

ADOCENAR v. Colocar por ducias.
ADOCENARSE v.pr. Vulgarizarse.

ADOCTRINAMIENTO s.m. Adoutrinamento.

ADOCTRINAR v. Adoutrinar.

ADOLECER v. Adoecer 24, caer enfermo, poñerse mal.║ Ter algunha eiva ou deficiencia. ║ v.pr. Compadecerse, condoerse.

ADOLESCENCIA s.f. Adolescencia.

ADOLESCENTE adx. e s. Adolescente, rapaz, raparigo.

ADONDE adv. Onde.

ADÓNDE adv. interr. ou exclam. Onde? Onde!

ADONIS s.m. Adonis.

ADOPCIÓN s.f. Adopción.

ADOPTAR v. Adoptar, afillar, porfillar (acoller como fillo). ║ Adoptar [un comportamento, idea, etc. ]. ║ Adoptar, tomar medidas.

ADOPTIVO, A adx. Adoptivo.

ADOCTRINAMIENTOs.m. Adoutrinamento.

ADOQUÍN s.m. Lastra de forma de cubo, lastro.

ADOQUINADO s.m. Lastrado, empedrado de lastros.

ADORABLE adx. Adorable / adorábel, encantador.

ADORADOR, A adx. e s. Adorador.

ADORACIÓN s.f. Adoración.

ADORAR v. Adorar.

ADORMECER(SE) v. Adormentar, adormecer.

ADORMECIMIENTO s.m. Adormecemento.

ADORMENTAR v. Adormentar, adormecer.

ADORMIDERA s.f. (Bot.: Pl. Papaver somniferum) Herba de cura, durmideira.

ADORMILARSE v. Adormecer.

ADORNAR v. Adornar. Adobiar, enfeitar.

ADORNO s.m. Adorno, adobío.

ADOSADO, A adx. e s.m. (Constr.) Casas apegadas.

ADOSAR v. Apegar. Emparellar. Acaroar, arrimar, apoiar.

ADQUIRENTE, ADQUIRIDOR, A, ADQUISIDOR, A adx. e s. Adquirente, adquiridor.

ADQUIRIR v. Adquirir.

ADQUISICIÓN s.f. Adquisición, compra.

ADQUISITIVO, A adx. Adquisitivo.

ADRAL s.m. Ladrairo, ladral, caínza / caniza (laterais do carro).

ADREDE adv. De propósito, a mantenta, adrede.

ADROLLERO, A adx. Trapalleiro, trangalleiro, zaragateiro (que vende con engano).

ADSCRIBIR v. Adscribir.

ADSCRIPCIÓN s.f. Adscrición.

ADSCRIPTO, A s. Adscrito.

ADUANA s.f. Aduana, alfándega.

ADUANERO, A adx. e s.m. Aduaneiro.

ADUCCIÓN s.f. Adución.

ADUCIR v. Aducir, alegar.

ADUCTOR adx. e s.m. (Fisiol.) Adutor.

ADUEÑARSE v. Apropiarse, apoderarse. ║ Dominar unha paixón a alguén.

ADULACIÓN s.f. Adulación, afago m.

ADULADOR, A adx. e s. Adulador, adulón, afagador, gabador, aloumiñeiro.

ADULAR v. Adular, afagar, aloumiñar [por comenencia].

ADULATORIO, A adx. Adulatorio, que encerra adulación.

ADULCIGUAR, ADULCIR v. Dulcificar, adozar.

ADULONERÍA s.f. Adulación, afago.

ADULTERABLE adx. Adulterable / adulterábel.

ADULTERACIÓN s.f. Adulteración.

ADULTERADOR, A, ADULTERANTE adx. e s. Adulterador, adulterante.

ADULTERAR v. Adulterar.

ADULTERINO, A adx. e s. Adulterino.

ADULTERIO s.m. Adulterio.

ADÚLTERO, A adx. e s. Adúltero.

ADULTEZ s.f. Adultez, condición de adulto.

ADULTO s.m. Adulto.

ADUSTEZ s.f. Adustez, calidade de adusto.

ADUSTO, A adx. Adusto, serio.

ADVENEDIZO, A adx. e s. Adventicio, forasteiro. Intruso [nun oficio], entremetido. ║ Arribista fachendoso ou figurón.

ADVENIMIENTO s.m. Vida / vinda,  chegada (especialmente se é esperada). ║ Entronización [dun rei ou dun papa].

ADVENIR v. Advir, vir ou chegar [un tempo, un acontecemento, ... ]

ADVENTICIO, A adx. Adventicio, estraño, anómalo. ║ (Biol.) Adventicio, infrecuente, raro.

ADVERBIO s.m. (Gram.) Adverbio.                   

ADVERSARIO s.m. Adversario, contrario.

ADVERSIDAD s.f. Adversidade.

ADVERSO adx. Adverso.

ADVERTENCIA s.f. Advertencia.

ADVERTIR v. Advertir = [ Notar, catar, decatarse, darse conta de. ║ Avisar, previr (a outro). ║Amoestar, apercibir, avisar. ]

ADVERBIAL adx. (Gram.) Adverbial.

ADVERBIO S.M. (Gram.) Adverbio.

ADVIENTO s.m. (Relix.) Advento.

ADVOCACIÓN s.f. Advocación.

ADYACENTE adx. Adxacente.

AEDA, AEDO s.m. (Ant.) Aedo (poeta grego).

AÉREO, A adx. Aéreo.

AERO- (elem. compos.) Aero- [= aire ou aviación].

AEROBIO, A adx. (Biol.) Aerobio, que precisa de osíxeno

AERODINÁMICO, A adx. e s.f. Aerodinámico. Aerodinámica.

AERÓDROMO s.m. Aeródromo 25.

AEROGENERADOR s.m. (Tecnoloxía) Aeroxerador.

AEROLITO s.m. AerólitoA.

AERONAUTA s. Aeronauta.

AERONAVE s.f. Aeronave.

AEROPLANO s.m. Aeroplano.

AEROPUERTO s.m. Aeroporto.

AEROSOL s.m. Aerosol 26 (suspensión e envase).

AEROSTATO, AERÓSTATO s.m. Aeróstato.

AFABILIDAD s.f. Afabilidade, calidade de afable.

AFABLE adx. Cordial, cortés, afable/afábel.

AFAMADO, A adx. Afamado (de fama), famoso, lembrado.

AFÁN s.m. Afán, devezo, ansia.

AFAMAR(SE) v. Facer(se) famoso.

AFANAR(SE) v. Afanar(se). ║ v.tr.(fig. e fam.) Furtar.

AFANOSO, A adx. Afanoso, laborioso, traballoso.

AFARALLONADO, A adx. De forma de farallón.

AFEAMIENTO s.m. Afeamento, acc. e ef. de afear.

AFEAR v. Afear.

AFECCIÓN s.f. Afección (de doenza.)

AFECTACIÓN s.f. Afectación, amaneiramento.

AFECTADO, A adx. Afectado.

AFECTAR v. Afectar.

AFECTIVIDAD s.f. Afectividade.

AFECTIVO, A adx. Afectivo.

AFECTO, A (1) (Do lat. affectus,-a, -um) adx. Afecto, inclinado a alguén ou algo. ║ Afecto, destinado a determinada dependencia.

AFECTO (2) (Do lat. affectus, -us) s.m. Afecto, sentimento. ║ Afecto, cariño, benquerenza.

AFECTUOSAMENTE adv. Afectuosamente, con afecto.

AFECTUOSIDAD  s.f.  Afectividade, cordialidade.

AFECTUOSO, A adx. Afectuoso.

AFEITADO part. de afeitar e s.m. Afeitado, barbeado.

AFEITAR(SE) v. Afeitar(se), barbear.

AFEITE s.m. Afeite, aderezo, atavío. ║ Enfeite, afeite, cosmético.

AFELPADO, A adx. Afelpado, semellante á felpa.

AFEMINADO, A adx. Efeminado 27.

AFEMINAMIENTO s. Efeminamento.

AFEMINAR(SE) v. Efeminar(se), amaricar(se).

AFÉRESIS s.f. (Gram.) Aférese.

AFERRAR(SE) v. Aferrar(se), coller con forza.

AFFAIRE s.m. (voz fr.) Asunto, cuestión. ║ Aventura [amorosa pasaxeira].

AFIANZADOR, A adx. Afianzador, que afianza. ║ s. Afianzador, fiador, avalista.

AFIANZAMIENTO s.m. Afianzamento.

AFIANZAR v. Afianzar, afiuzar, avalar. ║ Afirmar, asegurar, fincar, apuntalar.

AFICIÓN s.f. Afecto, sentimento. ║ Afección, apego [por algo ou alguén]. ║ (Med.) Doenza, enfermidade. ║Afeccionados, seareiros, pl. (colectivo).

AFICIONADO, A adx. e s. Afeccionado.

AFICIONAR(SE) v. Afeccionar(se).

AFIJO, A adx. e s.m. (Gram.) Afixo 28/ks/.

AFILADERA s.f. Afiadoira, esperón, moa .

AFILADO, A adx. Afiado. ║ s.m. Afiado, afiadura f.

AFILADOR s. Afiador29.

AFILADURA s.f. Afiadura, afiado, aguzadura.

AFILALÁPICES s.m. Afialapis (pl.: afialapis).

AFILAR v. Afiar, amolar, aguzar.                                            

AFILIACIÓN s.f. Afiliación.

AFILIADO, A adx. e s. Afiliado.

AFILIAR(SE) v. Afiliar(se).

AFILIGRANAR v. Afiligranar.

AFÍN adx. e s. Afín.

AFINACIÓN s.f. Afinación, acc. deafinar.

AFINADOR, A adx. e s. Afinador. ║ s.m. Afinador (utensilio).

AFINAR v. Afinar.

AFINCAR(SE) 30 v. Adquirir unha leira.║ Establecerse, fixa-la residencia.

AFINIDAD s.f. Afinidade.

AFIRMACIÓN s.f. Afirmación.

AFIRMAR v. Afirmar.

AFIRMATIVO, A adx. Afirmativo.

AFLECHADO, A adx. Afrechado, con forma de frecha.

AFLICCIÓN s.f. Aflición, coita, macela.

AFLICTIVO, A adx. Aflitivo.

AFLIGIMIENTO s.m. Afliximento, aflición.

AFLIGIR(SE) v. Aflixir(se).

AFLOJAMIENTO s.m. Afrouxamento.

AFLOJAR(SE) v. Afrouxar(se).

AFLORAMIENTO s.m. Afloramento.

AFLORAR v. Aflorar, emerxer.

AFLUENCIA s.f. Afluencia.

AFLUENTE s.m. Afluente.

AFLUIR v. Afluír.

AFLUJO s.m. Afluxo, afluencia.

AFOFARSE v. Poñerse fofo.

AFONDAR v. Ir para o fondo, afundirse. [V. AHONDAR].

AFONÍA s.f. Rouquén, afonía.

AFÓNICO, A adx. Rouco, roufeño, afónico.

ÁFONO, A adx. Áfono, afónico. ║Áfono, silencioso.

AFORAMIENTO adx. Aforamento, acc. de aforar.

AFORAR v. Aforar, dar/tomar foros. ║ Avaliar. ║ Calcular unha capacidade ou cabida.

AFORISMO s.m. Aforismo, máxima, sentenza.

AFORO s.m. Avaliación. ║Cabida, capacidade [dun teatro, cine, etc. ].

AFORTUNADO, A adx. Afortunado, aventurado, ditoso.

AFOSCARSE v.pr.(Mar) Afuscarse, anubrarse.

AFRAILAR v. (Agric.) Fradar, decotar pola cima do tronco.

AFRANCESADO, A adx. Afrancesado.

AFRANCESAR(SE) v. Afrancesar(se).

AFRENTA s.f. Afronta, aldraxe, inxuria.

AFRENTADOR, A adx. Afrontador, afrontoso, agraviante.

AFRENTAR v. Afrontar (de afronta), aldraxar.

AFRENTOSO, A adx. Afrontoso, aldraxante, infamante, vexatorio.

AFRICANO, A adx. e s. Africano, -na.

AFRO- (elem.compos.) Afro- [= africano].

AFRODISÍACO, A, AFRODISIACO, A adx. e s. Afrodisíaco.

AFRONTAMIENTO s.m. Afrontamento (acc. de encarar).

AFRONTAR v. Afrontar, arrostrar, encarar.

AFRUTADO, A adx. Afroitado.

AFTA s.f. (Med.) Afta, carouquexas pl. (chaga na boca).

AFUERA adv. Fóra. ║Interx. Fóra!

AFUERAS s.f.pl. Aforas, arredores,contornas.

AGACHADIZA s.f., RAYUELO s.m. (Zoo.: Ave Gallinago gallinago) Cerreta, becacina cabra
AGACHADIZA REAL s.f. (Zoo.: Ave Gallinago media) Becacina real.
AGACHADIZA CHICA: s.f. (Zoo.: Ave Lymnocriptes minimus) Becacina pequena.

AGACHAR(SE) v. Agachar(se), anesgar(se), anicar(se), encrequenar(se), aniñar(se). Abaixarse.

AGALBANADO, A adx. Galbán; -ana, folgazán; -ana, nugallán; -á, preguizoso.

AGALLA s.f. [do carballo] Bugalla, bugallo m. ║ [dos peixes] Gala, galada, guerla, branquia. ║ s.f.pl. (fig. e fam.) Arrestos, ousadía, atrevemento.

ÁGAPE s.m. Ágape, comida en común dos primeiros cristiáns. ║ (Por ext.) Ágape, banquete.

AGAR s.m., AGARAGAR s.m., AGAR-AGAR s.m.: Ágar-ágar (substancia de certas algas).

AGARENO, A adx. e s. Agareno, descendente de Agar. Agareno, musulmán.

AGÁRICO BIANILLADO (Micolox. Cogomelo Agaricus bitorquis) Cogomelo das rapadoiras.

AGARRADA s.f. Agarrada, agarra, disputa, liorta.

AGARRADERO s.m. Agarradoira f  (mango ou asa).

AGARRADO, A adx. e s.(fam.) Agarrado, atado, mesquiño, cutre. ║ s.m. Agarrado (baile).

AGARRAR v. Agarrar = [ Apreixar, apresar. ║ Coller, termar, suxeitar, amarrar. ║ (Coloq.) Coller [unha enfermidade].║(Agric.) Arraigar, prender [unha planta].]
AGARRARSE v.pr. Agarrarse, suxeitarse con forza. Aferrarse. ║ Pasarse [un guiso]. ║ Pelexarse, ter unha agarrada.

AGARRÓN s.m. Tirón.

AGARROTAR v. Oprimir, premer. ║Agarrotar. v. pr. Agarrotarse [un membro do corpo ou un mecanismo].

AGASAJADOR, A adx. Agasalleiro.

AGASAJAR v. Agasallar.

AGASAJO s.m. Agasallo, galano.

AGATEADOR s.m. (Zoo.: Pax. Certhia brachydactyla) Rubideiro, gabeador, agatuñador.

AGAVILLAR, ENGAVILLAR v. (Agric.) Engavelar.

AGAZAPARSE v. Acazaparse, acachouparse, agocharse.

AGENCIA s.f. Axencia.

AGENCIAR v. Axenciar, procurar. ║ Amañarse, apañarse [un cos seus medios].

AGENDA s.f. Axenda.

AGENTE s. Axente.

AGÉRATO s.m. (Bot.: Pl. Achillea ageratum) Axérato.

AGIGANTADO, A adx. Axigantado.

AGIGANTAR v. Axigantar.

ÁGIL adx. Áxil (pl.: áxiles),  lixeiro.

AGILIDAD s.f. Axilidade, lixeireza.

AGILIZACIÓN s.f. Axilización.

AGILIZAR v. Axilizar.

AGIO s.m. (Econ.) Axio, beneficio dalgunhas operacións.

AGITACIÓN s.f. Axitación.

AGITADO, A adx. Axitado.

AGITADOR, A adx. Axitador. ║ s.m.Axitador (instrumento).

AGITAR(SE) v. Axitar(se), revolver. Mexer, remexer.

AGLOMERACIÓN s.f. Aglomeración, xentío, chea de xente.

AGLOMERADO, A adx. e s.m. Aglomerado.

AGLOMERAR(SE) v. Aglomerar(se).

AGLUTINACIÓN s.f. Aglutinación.

AGLUTINAR(SE) v. Aglutinar(se), adherir(se), pegar(se).

AGNOSTICISMO s.m. (Filos.) Agnosticismo.

AGNÓSTICO, A adx. e s. Agnóstico.

AGOBIADO, A adx. Abafado, sufocado, atafegado, aburrido, aborrecido.

AGOBIADOR, A, AGOBIANTE adx. Agoniante.

AGOBIAR v. Abafar, atafegar, aburrir, aborrecer.
AGOBIAR(SE) v. Agoniar(se).

AGOBIO s.m. Abafo, sufoco, cansazo.

AGOLPAR(SE) v. Xuntarse de súpeto [persoas ou animais]. ║ v. pr. Vir [algo] de golpe (por ex., bágoas).

AGONÍA s.f. Agonía (do moribundo). ║ Agonía, anguria. Ansiedade.
AGONÍAS s.m. e f. (coloq.) Agonías, ansioso, pesimista.

AGÓNICO, A adx. Agónico.

AGONIZANTE adx. e s. Agonizante.

AGONIZAR v. Agonizar.

ÁGORA s.f. (Antig.) Ágora (praza pública grega).

AGORAR v. Agoirar, predicir, presaxiar.

AGORGOJARSE v. Criar gurgullo as sementes.

AGORERO, A adx. e s. Agoireiro, agoirador, sorteiro.

AGOSTAR v. Agostar, azamelar, aburar, murchar as plantas pola calor .

AGOSTIZO, A adx. Agostiño, propio do agosto.

AGOSTO s.m. Agosto, mes de Santa María.

AGOTADO, A adx. Esgotado.

AGOTADOR, A adx. Esgotador.

AGOTAMIENTO s.m. Esgotamento.

AGOTAR(SE) v. Esgotar(se), derrear(se).

AGRACEJO s.m. Agraz, uva miúda que non deu madurado. s.m. (Bot.: Arbto. Berberis hispánica) Agracexo.

AGRACIADO, A adx. e s. Gracioso, chistoso. ║ Agraciado, favorecido, fermoso. ║ Afortunado [cun premio].

AGRACIAR v. Agraciar. ║ Graciar.

AGRADABLE adx. Agradable/agradábel, pracenteiro.

AGRADAR v. Pracer, agradar, gorentar, contentar, (pop.:) dar xenio31.

AGRADECER v. Agradecer.

AGRADECIDO, A adx. Agradecido.

AGRADECIMIENTO s.m. Agradecemento.

AGRADO s.m. Agrado, contentamento.

ÁGRAFO, A adx. Ágrafo, que non ten escritura

AGRAMADERA s.f.  Mazote, mazuco (para mazar o liño).

AGRANDAMIENTO s.m. Agrandamento, aumento, ampliación.

AGRANDAR(SE) v. Agrandar, ampliar, aumentar.

AGRARIO, A adx. Agrario.

AGRAVACIÓN s.f. Agravación, agravamento.

AGRAVAMIENTO s.m. Agravamento.

AGRAVANTE s.m. e f. Agravante f.

AGRAVAR(SE) v. Agravar(se), engravecer.

AGRAVIANTE adx. Agraviante, afrontoso, aldraxante.

AGRAVIAR v. Agraviar, aldraxar.

AGRAVIO s.m. Agravio, aldraxe.

AGRAVIOSO, A adx. Agraviante, aldraxante, afrontoso.

AGRAZ s.m. Agraz, agrazo, uva verde. ║ Agrazo, zume desa uva.

AGRAZÓN s.m. Uva brava.

AGREDIR v. Agredir, atacar.

AGREGACIÓN s.f. Agregación.

AGREGADO, A adx. e s. Agregado. Engadido

AGREGAR v. Engadir.
AGREGAR(SE) v. Agregar(se).

AGRESIÓN s.f. Agresión.

AGRESIVIDAD s.f. Agresividade.

AGRESIVO, A adx. Agresivo.

AGRESOR, A adx. e s. Agresor, atacante.

AGRESTE adx. Agrario. ║ Montesío, bravo, silvestre. Ríspeto, de mal xenio.

AGRETE s.m. (dim. de 'agrio', agre) [referido ó viño] Agulla  f.

AGRIAR(SE) v. Agrear(se), acedar(se).

AGRÍCOLA adx. Agrícola.

AGRICULTOR, A s. Agricultor.

AGRICULTURA s.f. Agricultura.

AGRIDULCE adx. Agridoce.

AGRIETAMIENTO s.m. Fenda, fendedura, creba, regaña.

AGRIETAR(SE) v. Fender, regañar, gretar(se).

AGRIMONIA s.f., HIERBA DE SAN GUILLERMO (Bot.: Pl. herb. Agrimonia eupatoria) Agrimonia, amores pequenos.

AGRIO, A adx. Agre, acedo. ║ s.m. Froita agre.

AGRISADO, A adx. Agrisado

AGRO s.m. Agro (a actividade). ║ Agro (pequeno), agra (grande).

AGRÓN s.m.,  BERRO DE AGUA (Bot.: Pl. Nasturtium officinale) Agrón.

AGRÓNOMO, A s. Agrónomo.

AGRUPABLE adx. Agrupable / agrupábel.

AGRUPACIÓN s.f. Agrupación, agrupamento. ║ Agrupación, grupo, sociedade.

AGRUPAMIENTO s.m. Agrupamento.

AGRUPAR(SE) v. Agrupar(se).

AGRURA s.f. Agrura, agrume m.

AGUA s.f. Auga.
AGUANIEVE, AGUANIEVE s.f. Auga de neve, auganeve, torba.
AGUA CARBONATADA: Auga con gas.

AGUACATE s.m. (Bot.: Árb. Persea americana e o seu froito) Aguacate.

AGUACERO s.m. Torbón / trebón, torboada / treboada f., chaparrada  f., chuvieira  f., chuvascada  f.

AGUACHIRLE s.f. Purrela.

AGUACIOSO, LANZÖN s.m. (Zoo.: Peixe Ammodytes tobianus) Bolo pequeno, bolo vermello, areeiro.

AGUADA s.f . Augada.

AGUAFUERTE s.m. ou f. Augaforte f.

AGUAMALA, AGUAMAR s.f. (Zoo.) Augamar, medusa.

AGUAMANIL s.m. Xarra para enche-la almofía. ║ Almofía ou pía para lava-las mans.

AGUAMAR s.m. Augamar, medusa.

AGUAMARINA s.f. Augamariña (pedra preciosa).

AGUANIEVE s.f. Auganeve, torba.

AGUANIEVES, LAVANDERA s.f. (Zoo.: Ave fam. motacílidos vs. esps.) Lavandeira, alindadora, pastoriña, paxariña da neve.

AGUANOSO, A adx. Augacento.

AGUANTAR v. Aguantar, soster, ter man. ║ Aguantar, soportar, resistir. ║ Aguantar, aturar.

AGUANTE s.m. Aguante, paciencia. ║ Aguante, resistencia.

AGUAPIÉ s.m. Purrela f.

AGUAR v. Augar, "bautizar" outro líquido. ║ (fig.) Augar(se), frustrar(se), malograr(se).
AGUARSE v.pr. Asolagarse, alagarse, anegarse.

AGUARDAR v. Agardar.

AGUARDENTERO, A s. Augardenteiro, alquitareiro.

AGUARDENTOSO, A adx. Augardentoso.

AGUARDIENTE s.m. Augardente f.

AGUARRÁS s.m. Augarrás.

AGUASAL s.f. Salmoira.

AGUAZAL s.m. Terreo no que empoza a auga da chuvia.

AGUDEZA s.f. Agudeza, finura. ║Agudeza, ocorrencia, saída.

AGUDIZAR(SE) v. Agudizar(se).

AGUDO, A adx. Agudo. Lizgairo, espelido, habelencioso

AGÜERA s.f. (Agric.) Rego, cano, augueiro, m.

AGÜERO s.m. Agoiro.

AGUERRIDO, A adx. Aguerrido, valente.

AGUIJADA s.f. Aguillada, chuzo, m.

AGUIJAR v. Aguillar / aguilloar.

AGUIJÓN s.m. Aguillón (punta de ferro). ║ Aguillón, ferrete, ferrón [dun insecto]. ║ (fig.) Estímulo, acicate.

AGUIJONAZO s.m. Ferroada, ferretada, aguilloada.

AGUIJONEAR v. Aguillar/aguilloar, chuzar.

AGUILA s.f. (Zoo.: Ave da fam. dos falcónidos) Aguia.
ÁGUILA IMPERIAL: (Zoo.: Ave Aquila adalberti) Aguia imperial.
ÁGUILA REAL: (Zoo.: Ave Aquila chrysaetos) Aguia real.
ÁGUILA CULEBRERA: (Zoo.: Ave Circaetus gallicus) Aguia albela.
AGUILA PERDIGUERA: (Zoo.: Ave Hieraaetus fasciatus) Aguia perdiceira.
ÁGUILA CALZADA :(Zoo.: Ave Hieraaetus pennatus) Aguia calzada, aguia caudal.
ÁGUILA PESCADORA: (Zoo.: Ave Pandion haliaetus) Aguia peixeira.
ÁGUILA MARINA: (Zoo.: Peixe Myliobatis aquila) Chucho.

AGUILÓN s.m. (Aum. de 'águila') Aguia grande. s.m. (Arquit.) Aguieiro║ (Arquit.) Pinche32. ║ s.m. (Herald.) Aguia sen bico nin garras.

AGUILEÑO, A adx. Aquilino.

AGUILEÑA, PAJARILLA, PALOMILLA, CAPA DE REY (Bot.: Pl. Aquilegia vulgaris) Herba dos pitos, bonetes m.pl.

AGUILUCHO s.m. Aguiacho (cría da aguia) 33.       
AGUILUCHO LAGUNERO: (Zoo.: Ave Circus aeruginosus) Tartaraña das xunqueiras.
AGUILUCHO PÁLIDO: (Zoo.: Ave Circus cyaneus) Gatafornela.
AGUILUCHO CENIZO (Zoo.: Ave Circus pygargus) Tartaraña cincenta.

AGUINALDO s.m. Aguinaldo.

AGUJA (1) s.f. Agulla.

AGUJA (2) s.f., AGUIJÓN s.m., ESPETÓN s.m. (Zoo.: Peixe Scomberesox saurus) [Peixe] agulla, chandarme.
AGUJA BLANCA (Zoo.: Peixe Tetrapturus albidus) Marlín branco.

AGUJAZO s.m. Agullada f.

AGUJEREAR, AGUJERAR v. Furar, esburatar/esfuracar/afuracar.

AGUJERO s.m. Burato/buraco, furado. ║ Fabricante de agullas. ║ Alfineteiro (estoxo).

AGUJETA s.f. (Zoo.: Ave fam. Limnodromus vs. esps.) Mazarico, zarapico, zarrapico.

AGUJETAS s.f.pl. Maniotas.

AGUSANARSE v. pr. Avermarse, abichar (v.i.), criar vermes.

AGUSTINO, A adx. e s. Agostiño, rel. a santo Agostiño.

AGUZADERO, A adx. Aguzador, que serve para aguzar.
[PIEDRA] AGUZADERA: Aguzadoira, afiadoira, pedra de afiar.

AGUZADO, A adx. Afiado, amolado. ║ Aguzoso, agudo, esperto, fino.

AGUZADURA s.f. Aguzadura, afiado, afiadura.

AGUZANIEVES s.f. (Zoo.: Pax. Motacilla alba) Lavandeira [branca], alindadora, pastoriña, paxariña da neve..

AGUZAR v. Aguzar, afiar. ║ Aguzar, afinar, avivar [os sentidos].

AHEBRADO, A adx. Entrefebrado.

AHECHADURA s.f. Muíña, moaña.

AHECHAR, AECHAR v. Cribar, peneirar.

AHERROJAR v. Aferrollar [a un preso].

AHERRUMBRAR(SE) v. Enferruxar(se).

AH interx. Ah!

AHECHAR v. (Agric.) Cribar.

AHÍ adv. Aí.

AHIDALGAR(SE) v. Afidalgar(se), asemellar(se) aos fidalgos.

AHIJADO, A s. Afillado.

AHIJAR v. Porfillar. ║ (Agric.) Fillar, botar fillos.

AHINCAR v. Instar, porfiar, teimar. ║ Fincar, espetar.
AHINCARSE v.p. Apresurarse, apurarse, espelirse. ║ Fincarse, afirmarse.

AHÍNCO s.m. Empeño, afán , tesón, tenacidade.

AHITAR v. Deslindar, demarcar, pór os fitos ou marcos dun terreo. ║ Indixestar, empachar. ║ v. pr. Comer a fartar.

AHÍTO, A adx. Empachado, indixesto. ║ Saciado, farto. ║ Canso ou farto de algo. ║ s.m. Indixestión, empacho.

AHOGADIZO, A adx. Afogadizo, abafadizo.

AHOGADO, A adx. Afogado, afogadizo. ║ adx. e s. Afogado.

AHOGAMIENTO s.m. Afogamento, asfixia. ║Afogamento, abafo, acoramento, acoro, afogo.

AHOGAR(SE) v. Afogar 34, afogarse [un mesmo], atafegar(se).

AHOGO s.m. Afogo, abafo, atafego.

AHONDAMIENTO s.m. Afondamento, afundimento.

AHONDAR v. Afondar, profundar, cavar fondo.

AHORA adv. Agora. Arestora 35
DE AHORA EN ADELANTE(loc.) De agora en diante.
POR AHORA (loc.) Polo de agora, por en canto.
AHORA BIEN loc. adv. Agora ben, ora ben, emporiso, no entanto, non obstante.

AHORCADO, A s. Aforcado.

AHORCAMIENTO s.m., AHORCADURA s.f. Aforcamento.

AHORCAR(SE) v. Aforcar(se) / enforcar(se).

AHORMAR v. Axustar nunha forma (por ex. o calzado).

AHORNAR, ENHORNAR v. Enfornar.

AHORQUILLADO, A adx. Gallado.

AHORQUILLAR v. Gallar.

AHORRADOR, A adx. Aforrador. Aforro (fam.).

AHORRAR(SE) v. Aforrar(se).

AHORRO s.m. Aforro.

AHUCHAR v. Apetuñar, empetar, gardar no peto.

AHUCIAR v. (ant.) Afiuzar, dar ánimos

AHUECAR(SE) v. Espelir(se), esponxar(se).

AHUMADA s.f. Facheiro 36 m.  

AHUMADO s.m. Afumadura.

AHUMADOR s.m. Afumadoiro (instrumento de abelleiro).

AHUMAR(SE) v. Afumar(se).

AHUSADO, A adx. Afusado, fusiforme.

AHUYENTAR v. Axotar, escorrentar.

AÍNA adv. Por pouco.

AINDAMÁIS 37 adv. coloq. Aínda máis, ademais.

AIRADAMENTE adv. Iradamente.

AIRADO, A adx. Irado, colérico.
VIDA AIRADA: Vida licenciosa, disoluta.

AIRAR(SE) v. Irar(se), irritar(se).

AIRE s.m. Aire/ar.

AIREACIÓN s.f. Aireación, aeración.

AIREAR v. Airear, ventilar. ║ (fig. e fam.) Airear, divulgar, contar por aí.
AIREARSE v.pr. Arrefriarse. ║ Airearse, refrescarse.

AIROSO, A adx. Lanzal, garrido, gallardo.

AISLABLE adx. Illable, illábel, que se pode illar.

AISLADO, A adx. Illado.

AISLADOR, A adx. Illador, illante. ║ s.m. Illador (peza).

AISLAMIENTO s.m. Illamento.

AISLANTE adx. Illante. ║ s.m. Illante, illador.

AISLAR(SE) v. Illar(se).

AJADA s.f. Allada.

AJAR (1) s.m. Alleiro (plantación de allos).

AJAR(SE) (2) v. Murchar(se), deslucir(se), mirrar(se).

AJARDINAMIENTO s.m. Axardinamento.

AJARDINAR v. Axardinar.

AJASPAJAS s.f.pl. Insignificancia, miudeza, miudallo.

AJE s.m. Achaque, alifafe, indisposición.

AJEDREA s.f., AJEDREA DE JARDÍN (Bot.: Pl. Satureja hortensis) Saturagón, segorella.

AJEDRECISTA adx. e s. Xadrecista.

AJEDREZ s.m. Xadrez.

AJEDREZADO, A adx. Axadrezado.

AJENJO s.m., ASENSIO s.m., ARTEMISA AMARGA (Bot.: Pl. herb. Artemisia absinthium) Asente, asento, absintio, herba lombrigueira.
AJENJO MARINO s.m. (Bot.: Pl. Armeria maritima) Herba de namorar, empreñadeira.

AJENO, A adx. Alleo.

AJERO, A s. Alleiro, persoa que ten ou vende allos.

AJETE s.m., AJO TIERNOAllo tenro.

AJETREAR(SE) v. Atafegar(se), bourear v.i., fatigar(se).

AJETREO s.m. Trasfega, atafego, présa, afán.

AJIACEITE, ALIOLI s.m. Alioli (salsa).

AJO (1) (de lat. allium) s.m. (Bot.: Pl. Allium sativum e bulbo) Allo.
AJO  PUERRO, AJO PORRO, PUERRO (Bot.: Pl. Allium porrum) Allo porro.
AJO BLANCO (Bot.: Pl. Allium neapolitanum) Allo branco.
AJO ROSADO (Bot.: Pl. Allium roseum) Allo rosado.

AJO (2) (eufemismo por carajo) s.m. (coloq.) Bocalada, palabra fea.

AJONJOLÍ s.m. (Bot.) Semente do sésamo.

AJORCA s.f. Axorca (tipo de brazalete, adobío).

AJUAR s.m. Enxoval.                                   

AJUICIAR v. Axuizar, asisar, asenta-la cabeza. ║ Axuizar, xulgar.

AJUNTAR v. (vulg.) Xuntar. ║ v.pr. (vulg.) Amancebarse, arrexuntarse, axuntarse.

AJUSTAR(SE)  v. Axustar(se) = [Adaptar(se). ║ Adecuar, acomodar. ║ Arranxar. ║ Encaixar. ║ Acordar un prezo. ║ Concordar (algo). ]

AJUSTE, AJUSTAMIENTO s.m. Axuste. 

AJUSTICIAMIENTO s.m. Axustizamento.

AJUSTICIAR v. Axustizar.

AL (contracción de ‘a’+’el’)  Ó / ao (contracción de ‘a’+’o’)2

ALA s.f. Ala / á.     

ALABANCERO, A adx. e s. Adulón, afagador, lambecricas, lambecús.

ALABANCIOSO, A adx. e s. Xactancioso, pretensioso, figurón.

ALABANZA s.f. Loanza, louvanza, gabanza.

ALABAR v. Loar, louvar, gabar. (Pop.:) Chufar.

ALABARDA s.f. Alabarda, bisarma (arma antiga).

ALABARDERO s.m. (Hist.) Alabardeiro.

ALABASTRO s.m. Alabastro.

ALABEAR(SE) v. Cambar(se), empenar.

ALABEO s.m. Empenamento.

ALACENA s.f.,  ALHACENA  s.f. Lacena, despensa encaixada na parede, aparador, armario.

ALACRÁN s.m., ESCORPIÓN s.m. (Zoo.: arácnido do xen. escorpións) Alacrán.
ALACRÁN CEBOLLERO (Zoo.: Insecto) V.grillo topo.

ALADAR s.m. Crecha, cada unha das dúas partes de mata de pelo nas que este queda dividido polo carreiro.

ALADO, A adx. Alado, que ten ás.

ALAGADIZO, A adx. Alagadizo, anegadizo.

ALAGAR(SE) v. Alagar(se), anegar(se), asolagar(se).

ALAMAR s.m. Alamar (un tipo de botón).

ALAMBICAR v. Alambicar, destilar. ║ Afinar, sutilizar, requintar.

ALAMBIQUE s.m. Alambique, alquitara f., destilador.

ALAMBRADA s.f. Aramado m.

ALAMBRAR v. Aramar.

ALAMBRE s.m. Arame.

ALAMEDA s.f. Alameda (sitio de álamos).(Por ext.) Alameda, paseo con árbores.

ÁLAMO s.m. (Bot.: Árb. fam. salicaceas) Álamo.
ÁLAMO BLANCO (Bot.: Árb. Populus alba) Bidueiro, bido.
ÁLAMO NEGRO (Bot.: Árb. Populus nigra) Lamigueiro, álamo negro, chopo negro.

ALANCEAR v. Alancear, atacar con lanza.

ALANO, A adx. e s.(Hist.) Alano. ║ s.m. (Zoo.) Alán (can, cruzamento de dogo e lebreiro.)

ALAR adx. Rel. ás alas. ║(Constr.) [V. ALERO].

ALARDE  s.m. Alarde, ostentación.

ALARDEAR v. Alardear, fachendear, presumir , oufanarse.

ALARGADERA s.f. Alargadeira (peza).

ALARGADO, A adx. Longo, alongado.

ALARGAMIENTO s.m. Alongamento. ║Prolongamento, prolongación.

ALARGAR(SE) v. Alongar(se).

ALARIDO s.m. Berro, alarido, gallamouto.

ALARMA s.f. Alarma, aviso. ║ Alarma (dispositivo). ║ Alarma, sobresalto. ║ Rebato.

ALARMANTE adx. Alarmante.

ALARMAR(SE) v. Alarmar(se).

ALARMISTA adx. e s. Alarmista.

ALAVÉS, A adx. e s. Alavés, arabés (de Álava). s.f. Lanza curta antiga.

ALAZÁN, A adx. e s. (cor e cabalaría desa cor) Alazán; -á.

ALAZOR s.m., CÁRTAMO s.m. (Bot.: Pl. Carthamus tinctorius) Cártamo.

ALBA s.f. Alba 38, alba do día, albor m., abrente m.

ALBACEA s. Testamenteiro.

ALBACETEÑO, A adx. e s. Albaceteño (de Albacete).

ALBACORA (1) s.f. [V. BREVA].

ALBACORA (2) s.f. (Peixe) [V. ATÚN].

ALBADA (1) s.f. (Mús.) Alborada.

ALBADA (2) s.f. (Bot.: Pl. herb.) [V. JABONERA].

ALBAHACA s.f., ALFÁBEGA s.f. (Bot.: Pl. herb. arom. Ocimum basilicum) Alfábega.

ALBAÑAL s.m. Sumidoiro, cloaca, latrina.

ALBAÑIL s.m. Albanel (pl.: albaneis). Cachoteiro, canteiro.

ALBAÑILERÍA s.f. Albanelería/ albanelaría 39.

ALBAR adx. (cor) Albar, albeiro, pero só referido a determinadas especies vexetais. ║ s.m. (Agric.) Terreo secaño, esbrancuxado e nunha altura.

ALBARÁN s.m. Albará (documento).

ALBARDA s.f. Albarda.

ALBARDAR v. Albardar, poñer a albarda.

ALBARDÓN s.m. Un tipo de sela.

ALBARDERO s.m. Albardeiro.

ALBARICOQUE s.m. Albaricoque.

ALBARICOQUERO s.m. (Bot.: Árb. Prunus armeniaca) Albaricoqueiro.

ALBATROS s.m. (Zoo.: Ave da fam. Diomedeidae vs. esps.) Albatros.
ALBATROS OJEROSO (Zoo.: Ave Thalasarche melanophris) Albatros olleirudo.

ALBAYALDE s.m. Albaialde, cerusa f.

ALBEAR v. Albear, branquear, amosar a brancura, tirar a branco.

ALBEDRÍO s.m. Albedrío, arbitrio, vontade.

ALBÉITAR s.m. Albeite 40.

ALBEITERÍA s.f. Albeitería, veterinaria.

ALBERCA s.f. Estanque (de obra) para auga. ║ Sumidoiro.

ALBÉRCHIGO s.m. Pexego. ║ Albaricoque.

ALBERGAR(SE) v. Albergar(se), acoller(se).

ALBERGUE s.m. Albergue.

ALBILLA s.f. Albilla (tipo de uva branca).

ALBINO, A adx. Albo, albino.

ALBO, A adx. Albo (cor).

ALBOGUE s.m. Albogue (instrumento musical antigo).

ALBÓNDIGA s.f. Albóndega.

ALBOR s.m. Albura, brancura f. ║ Albor, abrente. ║ s.m.pl.(fig.) Albores, comezos.

ALBORADA s.f. Alborada.

ALBOREAR v. Alborexar, alborecer, amencer.

ALBORNOZ s.m. Albornoz, bata dos árabes. ║ Albornoz, bata de baño.

ALBOROTADOR, A adx. Barulleiro, algareiro.

ALBOROTAR(SE) v. Alborotar(se). ║ Barullar.

ALBOROTO s.m. Alboroto, balbordo, barullo, bulicio.

ALBOROZAR(SE) v. Alborozar(se), reloucar.

ALBOROZO s.m. Alborozo, relouco.

ALBRICIAS s.f.pl. e interx. Albízaras.

ALBUFERA s.f. Albufeira.

ÁLBUM s.m. Álbum (pl.: álbums).

ALBUR s.m. Acaso, azar [ó que se fía algo].

ALBURA s.f. Brancura perfecta. ║ (Ant. ) Clara do ovo.

ALCA s.f. (Zoo.: Ave Alca torda) Carolo, arao romeiro.

ALCABALA s.f. Alcabala (tributo antigo).

ALCABALERO s.m. Alcabaleiro, administrador das alcabalas. Cobrador de tributos.

ALCABOR s.m. Oco da cambota.

ALCACER, ALCACEL s.m. (planta) Alcacén, ferraia f.

ALCACHOFA s.f. (Bot.: Planta e o seu gromo comestible) Alcachofa. ║ Cabeza da ducha (peza). (Tecnol.) Funda antivento [do micrófono].

ALCAHUETE, A s. Alcaiote.

ALCAHUETEAR v. Alcaiotar, facer de alcaiote.

ALCAHUETERÍA s.f. Alcaiotaría / alcaiotería.

ALCAIDE s. (Hist.) Alcaide.

ALCALDE s.m. (f.:alcaldesa) Alcalde; (f.: alcaldesa).

ALCALDÍA s.f. Alcaldía.

ÁLCALI s.m. (Quim.) Álcali.

ALCALINO, A adx. (Quim.) Alcalino.

ALCANCE s.m. Alcance.

ALCANCÍA s.f. Peto (de moedas) m.

ALCANDORA s.f. Facho (nun monte) m.

ALCANFOR s.m. Alcanfor (substancia). ║ Alcanforeiro (árbore) [ V. seguinte. ]

ALCANFORERO, ALCANFOR s.m. (Bot.: Árb. Cinnamomum camphora) Alcanforeiro.

ALCANTARILLA s.f. Sumidoiro m. Cloaca.

ALCANTARILLADO s.m. Sumidoiro. ║ Rede de sumidoiros.

ALCANZABLE adx. Alcanzable / alcanzábel, atinxible / atinxíbel.

ALCANZAR v. Alcanzar, atanguer / atinxir, acadar. Pillar.

ALCAPARRA s.f. (Bot.: Pl. Capparis spinosa) Alcaparreira, alcaparra. ║ Alcaparra (gromo comestible).

ALCARAVÁN s.m. (Zoo.: Ave Burhinus oedicnemus) Alcaraván, pernileiro.

ALCARAVEA s.f., COMINO DE PRADO (Bot.: Pl. herb. Carum carvi) Carvea, carvén, carvés.

ALCARRAZA s.f. Alcarraza (tipo de vasilla).

ALCATRAZ s.m. (Zoo.: Ave Sula bassana ) Mascato.

ALCAUCIL s.m. (Bot.: Pl. fam. compostas) Alcachofa silvestre.

ALCAUDÓN s.m. (Zoo.: Paxaro fam. llánidos vs. esps.) Picanzo.

ALCAYATA s.f. Alcaiata.

ALCÁZAR s.m. Alcázar.

ALCE s.m. (Zoo.: Mam. Alces alces) Alce.

ALCOBA s.f. Alcoba, dormitorio, cuarto.

ALCOHOL s.m. Alcohol / alcohol.

ALCOHOLEMIA s.f. Alcolemia / alcoholemia.

ALCOHÓLICO, A adx. e s. Alcólico / alcohólico.

ALCOHOLÍMETRO s.m. Alcolímetro / alcoholímetro (aparello).

ALCOHOLISMO s.m. Alcolismo / alcoholismo.

ALCOHOLIZAR v. Alcoholizar / alcolizar, verter alcohol noutro líquido. ║ v. pr. Alcoholizarse / alcolizar(se), contraer alcoholismo.

ALCOR s.m. Outeiro.

ALCORNOCAL s.m. Sobreiral.

ALCORNOQUE s.m. (Bot.: Árb. Quercus suber) Sobreira / o, corticeiro / a.
CORTEZA DEL ALCORNOQUE, CORCHO: Cortiza.

ALCORQUE  s.m. Chanca ou galocha con piso de cortiza. ║ s.m. Escava, focha ó redor dunha planta para reter a auga da rega, ablaqueación.

ALCOTÁN s.m. (Zoo.: Ave Falco subbuteo) Falcón pequeno.

ALCOTANA s.f. Picaraña (ferramenta).

ALCRIQUE, PAPARDA, SAURO ATLÁNTICO s.m. (Zoo.: Peixe Scomberesox saurus) Alcrique, alpabarda, chandarme, paparda, pataguillón, rato.

ALCURNIA s.f. Liñaxe, caste, clase.

ALCUZA s.f. Pichel (para aceite), aceiteira.

ALDABA s.f. Aldraba 41, chamador, petador ║ Argola [na parede para atar unha besta].

ALDABADA s.f., ALDABONAZO s.m. Golpe na porta ca aldraba ou petador.

ALDABILLA s.f. Caravilla, cavilla (un tipo de peche).

ALDEA s.f. Aldea.

ALDEANO, A adx. e s. Aldeán; -eá.

ALDEHUELA s.f. (dim. de 'aldea') Aldeiña, lugariño, casariño.

ALEACIÓN s.f. Aliaxe.

ALEAR (1)  (De ‘ala’) v. Move-las ás.

ALEAR (2) (Do fr. ant. aleier) v. Aliar, ligar [metais].

ALEATORIO, A adx. Aleatorio, azaroso.

ALECCIONAR v. Instruír, ensinar.

ALEDAÑO, A adx. Próximo, limítrofe, lindeiro. ║ s.m.pl. Arredores, inmediacións, proximidades.

ALEGACIÓN s.f. Alegación.

ALEGAR v. Alegar, aducir.

ALEGATO s.m. Escrito de alegación.

ALEGORÍA s.f. Alegoría.

ALEGÓRICO, A adx. Alegórico.

ALEGRAR(SE) v. Alegrar(se), aledar(se). (fam:.) Reloucar.

ALEGRE adx. Ledo, alegre. Refaixeiro.

ALEGRÍA s.f. Ledicia, alegría, dita. ║Alegría, despreocupación, lixeireza. ║ [V. AJONJOLI.

ALEGRÓN s.m. Alegrón,

ALEJADO, A adx. Afastado, arredado.

ALEJAMIENTO s.m. Afastamento.

ALEJAR(SE) v. Afastar(se), alongar(se), apartar(se), arredar(se).

ALELADO, A adx. Aloulado, apalermado, apampado, aparvado.

ALELAR(SE) v. Aloular(se), aparvar(se).

ALELUYA s. e interx. (Rel.) Aleluia.

ALEMÁN adx. e s. Alemán; -ana.

ALENTADA s.f. Folgo m.

ALENTADOR, A adx. Alentador.

ALENTAR v. Alentar, respirar. ║ Animar, afoutar, avivar, alentar.

ALERCE, ALERCE EUROPEO s.m. (Bot.: Árb. Larix decidua) Alerce, lárice.

ALERGIA s.f. Alerxia.

ALÉRGICO, A adx. Alérxico.

ALERO, ALAR s.m. (Constr.) Chapado, sobrepena, topete, beiril, beirado [dun tellado]. ║ s. (Dep.) Lateral.

ALERÓN s.m. Alerón (peza de avións e automóbiles).

ALERTA s. e adv. Alerta.
ALERTA ROJA: Alerta vermella.

ALERTAR v. Alertar.

ALESTAS, LESTA, GRAMA DE OLOR (Bot.: Pl. gramínea Anthoxanthum odoratum) Lesta.

ALETA s.f. Aleta.

ALETARGAE(SE) v. Aletargar(se).

ALETEAR v. Move-las ás [as aves] ou as aletas [os peixes].

ALETEO s.m. Acc. de move-las ás ou as aletas. ║ (fig.) Acc. de bate-lo corazón.

ALEVE adx. e s. Aleivoso.

ALEVÍN s.m. Alevín, crías de certos peixes que se usan para repoboar.

ALEVOSÍA s.f. Aleivosía.

ALEVOSO, A adx. Aleivoso.

ALEYA s.f. Aleia, versículo do Corán.

ALFÁBEGA s.f. (Bot.) [V. ALBAHACA].

ALFABÉTICO, A adx. Alfabético.

ALFABETIZAR v. Alfabetizar.

ALFABETO s.m. Alfabeto.

ALFALFA,  ALHOLVA  s.f. (Bot.: Pl. herb. Medicago sativa) Alfalfa, alforfa.

ALFALFAR, ALFALFAL s.m. Alfalfal, terreo de alfalfa.

ALFAGUARA s.f. Manancial abondoso.

ALFANJE s.m. Alfanxe (un tipo de sabre).

ALFAQUE s.m. Banco ou barra de area.

ALFAR s.m., ALFARERÍA s.f. Olería, obradoiro do oleiro ou barreiro.

ALFARERO s.m. Oleiro, barreiro.

ALFAYATE s.m. Alfaiate, xastre.

ALFÉIZAR s.m. Peitoril.

ALFEÑIQUE s.m. Certo doce de azucre. ║ (fig. e fam.) Persoa feble e delicada, mingurrias.

ALFÉREZ s.m. Alférez.

ALFIL s.m. Alfil (certa peza do xadrez).

ALFILER s.m. Alfinete.

ALFILERAZO s.m. Alfinetada  f.

ALFILETERO s.m. Alfineteiro. Agulleiro.

ALFOMBRA s.f. Alfombra.

ALFOMBRAR v. Alfombrar. ║ (por ext.) Estrar.

ALFÓNCIGO s.m., ALHÓCIGO s.m. (Bot.: Árb. Pistacia vera e o seu froito) Pistacho.

ALFONSIÑO, BESUGO AMERICANO (Zoo.: Peixe Beryx splendens) Castañeta macho.

ALFORFÓN s.m. (Bot.: Pl. Fagopyrum esculentum) Trigo mouro.

ALFORJA s.f. Alforxa.

ALFORZA s.f. (costura) Basta.

ALFOZ s.m. Alfoz, arrabalde.

ALGA s.f. (Bot.) Alga.
ALGA DENTADA, ALGA ASERRADA (Bot.: Alga mariña Fucus serratus) Carballa, bocho.
ALGA DE CAL (Zoo.: Peixe Phymatolithon calcareum) Coraliño.

ALGABA s.f. Bosque, selva.

ALGALIA (1) (Do ár. galiyah) s.f. Algaria (unha substancia untuosa). s.m. (Bot.) Abelmosco [V. ABELMOSCO]

ALGALIA (2) (Do gr. ergaleîon, ‘instrumentos’)  s.f. (Med.) Algalia (un tipo de sonda).

ALGARA s.f. (Hist.) Algara, tropa que saía a saquear.                               

ALGARABÍA s.f. Lingua árabe. ║ (fig.) Fala trapalleira. ║ (fig.) Balbordo m., bulla,  algareo m.

ALGARADA s.f. Algarada, algareo, balbordo, boureo, rebumbio, rebuldaina.

ALGARERO, A adx. Algareiro, falangueiro.

ALGARROBA s.f. (Bot.: Froito da alfarrobeira) Alfarroba.

ALGARROBO s.m., ALVERJA s.f. (Bot.: Pl..: Ceratonia siliqua) Alfarrobeira f.

ALGAZARA s.f. Xolda, troula, rebumbio, balbordo [festivo].

ÁLGEBRA s.f. Álxebra.

ALGEBRAICO, A adx. Alxébrico.

ALGEBRISTA s. Alxebrista, persoa entendida en álxebra. s.m. e f. (xerm.) Alcaiote, celestina.

ÁLGIDO, A adx. Álxido, moi frío. ║[Momento] crítico, culminante, decisivo.

ALGO adv. ou pron. ind. Algo.

ALGODÓN s.m. (Bot.: Pl. das malvaceas vs. esps.) Algodón, algodoeiro. ║ (Borra desa Pl. e tecido) Algodón.

ALGODONAL s.m. Algodoal.

ALGODONERO, A adx. e s. Algodoeiro.  

ALGODONOSA s.f. (Bot.: Pl. Otanthus maritimus) Herba algodoeira.

ALGODONOSO, A adx. Algodonoso.

ALGORITMO s.m. Algoritmo42.

ALGORZA s.f. Barda 43.

ALGOSO, A adx. Algoso, cheo de algas.

ALGUACIL, AGUACIL s.m. Alguacil.

ALGUIEN pron.ind. Alguén 44.

ALGÚN / ALGUNO, A pron.ind. Algún 45, algunha.
EN ALGÚN, -A  ….: Nalgún; nalgunha, ... (contraccións)
DE ALGÚN, -A  ….: Dalgún; dalgunha, ... (contraccións)
ALGÚN LUGAR  ..: Algures.
NINGÚN LUGAR .: Ningures.

ALHACENA s.f. [V. ALACENA].

ALHAJA s.f. Alfaia, xoia.

ALHAJAR v. Alfaiar, enxoiar. ║ Amoblar.

ALHARACAS s.f.pl. Demostración ruidosa de afecto.

ALHELÍ s.m. (Bot.: Pl. da famil. das criucíferas e a súa flor) Alelí.

ALHEÑA s.f., ALIGUSTRE s.m., LIGUSTRO s.m. (Bot.: Arbto. Ligustrum vulgare) Ligustro.

ALHÓCIGO s.m. (Bot.) [V. ALFÓNCIGO]

ALHOLVA s.f. (planta) Alforfa. [V. ALFALFA]

ALHUCEMA s.f. (Bot.: Pl.) [V. LAVANDA ].

ALHUMAJO 46 s.m., PINOCHA s.f. (Bot.) Arume, faísca, frouma.

ALIABIERTO, A adx.  Aberto de ás.

ALIADO, A adx. e s. Aliado.

ALIAGA, AULAGA s.f. (Bot.: Arbto. fam. leguminosas) Toxo m.

ALIAGAR, AULAGAR s.m. Toxeira f.

ALIANZA s.f. Alianza, aliaxe.

ALIAR(SE) v. Aliar(se) 47, unir(/se). Asociarse. ║ v.tr. Aliar, ligar [metais].

ALIAS adx. Alias, por outro nome. ║ s.m. Alias, alcume.

ALICAÍDO, A adx. Caído de ás. ║ (fig. e fam.) Débil, falto de forzas. ║ (fig.e fam.) Triste e amortuxado.

ALICANTINO, A adx. e s. Alacantino (de Alacante).

ALICATADO (p.p. de `alicatar’, azulexar). ║Obra de azulexos.

ALICATAR v. Azulexar.

ALICATES s.m.pl. Alicates, alicate, sing.

ALICIENTE s.m. Aliciente, estímulo.

ALICORTO, A adx. Que ten as ás curtas ou cortadas. ║ (fig.) Que non ten aspiracións.

ALÍCUOTA adx. f. Alícuota, proporcional.

ALIENACIÓN s.f. Alienación, acc. de alienar.

ALIENAR(SE) v. Alienar(se), despersonalizar(se).

ALIENÍGENA adx. e s. Estranxeiro. ║Alieníxena, extraterrestre.

ALIENTO s.m. Alento. Folgos pl. ║ Bafo.

ALIFAFE s.m. Alifafe, achaque, doenza leve. ║ Alifafe (tumor dos équidos).

ALIGERAMIENTO s.m. Alixeiramento

ALIGERAR v. Alixeirar. ║ Darse présa, espelir.

ALIGOTE (Zoo.: Peixe Pagellus acarne) Pancho bicudo [V.BESUGO].

ALIGUSTRE s.m. (Bot.: Arbto.) [V. ALHEÑA].

ALIJAR v. Alixar.

ALIJO s.m. Alixo.

ALIMAÑA s.f. Alimaria, animalia.

ALIMENTACIÓN s.f. Alimentación.

ALIMENTADO, A adx. Mantido.

ALIMENTADOR, A adx. Alimentador, que alimenta. ║ s.m. Alimentador (aparello).

ALIMENTAR(SE) v. Alimentar(se).

ALIMENTARIO, A adx. Alimentario, propio da alimentación.

ALIMENTICIO, A adx. Alimenticio, que alimenta.

ALIMENTO s.m. Alimento.

ALIMOCHE s.m., ABANTO s.m. (Zoo.: Ave Neophron percnopterus) Voitre branco.

ALINDAR (1) v. Deslindar, estremar, marca-los lindes dun terreo. ║ Lindar, estremar, testar.

ALINDAR(SE) (2)v. Atilar(se), embelecer(se), amañar(se), pór(se) lindo.

ALINEACIÓN s.f. Aliñación, aliñamento.

ALINEAMIENTO s.m. Aliñamento, aliñación, rea, ringleira.

ALINEAR(SE) v. Aliñar(se) 48.

ALIÑAR v. Aliñar, adobar, aderezar, bota-lo aliño ou adobo.
ALIÑAR(SE) v. Adobiar(se), adornar(se). ║ Asear(se).

ALIÑO s.m. Aliño, adobo. ║ Aliño, aseo.

ALIOLI s.m. Alioli (salsa).

ALÍPEDE adx, poét. Que ten ás nos pés (alífero como Mercurio).

ALIQUEBRAR(SE) v. Crebar(se) as ás a unha ave.

ALISADOR, A adx. Alisador. ║ s.m. Alisador (ferramenta).

ALISAL, ALISAR s.m., ALISEDA f. Ameneiral m., amieiral m.

ALISAR v. Alisar, pór liso.

ALISIOS adx. e s.m.pl. Alisios (vento).

ALISO s.m. (Bot.: Árb. Alnus glutinosa) Ameneiro, amieiro.
ALISO DE ITALIA :(Bot.: Árb. Alnus cordata) Ameneiro italiano.
ALISO NEGRO (Bot.) [V.ARRACLÁN ]

ALISTADO s.m. (Zoo.: Crustáceo Aristeus varidens) Gamba listada.

ALISTAMIENTO s.m. Alistamento.

ALISTAR(SE) v. Alistar(se), anotar(se), apuntar(se). ║ Alistar, recrutar.

ALITÁN s.m., PINTARROJA s.f. (Zoo.: Peixe escualo Scyliorhinus stellaris) Roxa, patarroxa, rañorte, rilón, cazacú.

ALIVIAR v. Aliviar, alixeirar. ║ Aliviar, mellorar.
ALIVIAR EL LUTO :Vestirse de alivio.

ALIVIO s.m. Alivio, desafogo. ║ Melloría.

ALJABA s.f. (Hist.) Alxaba [para as frechas].

ALJIBE s.m. Alxibe. ║ Pozo de auga.

ALLÁ adv. Alá, aló.
MAS ALLÁ DE: Alén de.

ALLANADOR, A adx. e s. Aplanador, que aplana.

ALLANAMIENTO s.m. Aplanamento.
ALLANAMIENTO DE MORADA (Der.) Violación de morada, entrada á forza.

ALLANAR v. Achandar, achaiar. Aplanar. ║ (Agric.) Gradar.

ALLEGADO, A adx. e s. Achegado.

ALLEGAMIENTO s.m. Achegamento.

ALLEGAR(SE) v. Achegar(se).

ALLENDE adv. e prep. Alén49, máis alá. ║ adv., culto Ademais.

ALLÍ adv. Alí.

ALIARIA s.f., HIERBA DEL AJO (Bot.: Pl. Alliaria petiolata) Herba alleira.

ALMA s.f. Alma.
PARTIR EL ALMA: Parti-la alma.

ALMACÉN s.m. Almacén.

ALMACENAJE s.m. Almacenaxe f.

ALMACENAMIENTO s.m. Almacenamento, almacenaxe f.

ALMACENAR v. Almacenar.

ALMACENISTA s.m. e f. Almacenista.

ALMÁCIGA (1) (Do ár. mastaká) s.m. Mástique (resina do lentisco).

ALMÁCIGA (2) (Do ár. masqàh, ‘depósito’) s.f. (Agric.) Sementeiro, porral, alcouve, pebideiro, porreiro.

ALMÁDANA, ALMÁDENA, ALMÁDINA s.f. Marra (ferramenta).

ALMADENETA s.f. (dim.) Marreta (ferramenta).

ALMADÍA, ARMADÍA s.f. Almadía, balsa de troncos.

ALMADRABA s.f. Almadraba (pesca do atún).

ALMADREÑA, MADREÑA s.f. Madroña, zoco de madeira, galocha.

ALMAGRE s.m. Almagre (un tipo de arxila).

ALMANAQUE s.m. Almanaque.

ALMAZARA s.f. Lagar de aceite.

ALMEJA s.f. (Zoo.: Bivalvo bivalvo) Ameixa.
ALMEJA LISA, ALMEJA BLANCA: (Zoo.: Bivalvo Mactra stultorum) Crica.
ALMEJA AMARILLA: (Zoo.: Bivalvo Paphia iundulata) Ameixa amarela.
ALMEJA AMERICANA: (Zoo.: Bivalvo Mercenaria mercenaria) Chirla mercenaria.
ALMEJA BABOSA, ALMEJA CHOCHA: (Zoo.: Bivalvo Venerupis corrugata) Ameixa babosa.
ALMEJA BLANCA (Zoo.: Bivalvo Spisula solida) Cornicha.
ALMEJA DE FONDO: (Zoo.: Bivalvo Venus nux) Ameixa clara.
ALMEJA DE PERRO: (Zoo.: Bivalvo Scrobicularia plana) Cadela.
ALMEJA DORADA: (Zoo.: Bivalvo Venerupism aurea)Ameixa bicuda.
ALMEJA FINA: (Zoo.: Bivalvo Ruditapes decussatus) Ameixa fina.
ALMEJA JAPONESA: (Zoo.: Bivalvo Ruditapes philippinarum) Ameixa xaponesa.
ALMEJA ROJA :(Zoo.: Bivalvo Venerupism rhomboides) Ameixa rubia.

ALMEJÓN, BOLO s.m., PIÉ DE BURRO (Zoo.: Bivalvo mariño Venus verrucosa) Carneirolo, carneiro.
ALMEJÓN DE SANGRE (Zoo.: Molusco bivalvo Callista chione) Ameixón, ameixa macho.

ALMENA s.f. Amea.

ALMENAR v. Amear, poñer ameas.

ALMENARA s.f. Almenara (lume nunha torre para dar un aviso).

ALMENDRA s.f. Améndoa. (froito e semente).
ALMENDRA DE MAR: (Zoo.: Bivalvo Glycimeris glycimeris) Rabioso.

ALMENDRADO, A adx. Amendoado. ║ s.m. Amendoado (un doce).

ALMENDRAL s.m. Amendoal (lugar de amendoeiras).

ALMENDRO s.m. (Bot.: Arbto. Prunus amygdalus) Amendoeira f.

ALMERIENSE, URCITANO, A adx. e s. Almeriense (de Almería).

ALMEZ, ALIGONERO, LATONERO, LODOÑO s.m. (Bot.: Árb. Celtis australis) Lodoeiro.

ALMIAR s.m. Palleiro (morea de palla).

ALMIARAR v. (Agric.)  Empalleirar, apalleirar.

ALMÍBAR s.m. Almibre, xarope, caldo de azucre.

ALMIBARADO, A adx. (Ref. á fala ou ó falante:) Meloso, mexeriqueiro.

ALMIBARAR v. Bañar con xarope. ║ (fig.) Mexericar, falar de xeito melindreiro.

ALMIDÓN s.m. Amidón.

ALMIDONADO, A adx. Amidonado. ║Amidonaxe, acc. de amidonar.

ALMIDONAR v. Amidonar. ║ v. pr. Emperiquitarse, comporse de máis.

ALMINAR, MINARETE s.m. Minarete, torre da mesquita.

ALMIRANTAZGO s.m. Almirantado.

ALMIRANTE s.m. Almirante.

ALMIREZ s.m. Morteiro, machucador.

ALMIZCLAR v. Almiscrar, perfumar con almiscre.

ALMIZCLE s.m. Almiscre.

ALMIZCLERA s.f., ALMIZCLERO s.m., DESMÁN DE LOS PIRINEOS (Zoo.: Mam. Moschus mosquiferus) Rato do almiscre, almiscreiro.

ALMOFÍA s.f. Almofía, palangana.

ALMOGÁVAR s.m. (Hist.) Almogávar.

ALMOHADA s.f. Cabezal, almofada, cabeceiro.
ALMOHADA LARGA:Traveseiro.
ALMOHADA DE PLUMAS: Chumazo.

ALMOHADADO, A adx. Almofadado, que ten almofadas.

ALMOHADE adx. e s.(Hist.) Almohade.

ALMOHADILLA s.f. Almofadiña, almadraque [pequeno].

ALMOHADÓN s.m. Almofadón, coxín.

ALMOHAZA s.f. Rasqueta para limpa-las cabalerías.

ALMONEDA s.f Almoeda, poxa. ║ Local da almoeda.

ALMORÁVIDE adx. e s.(Hist.) AlmorábideO.

ALMORRANAS s.f.pl. Almorrás, hemorroides.

ALMORTA, MUELA s.f. (Bot.: Pl. herb. Lathyrus sativus) Pedrelo.

ALMORZADA s.f. [V. AMBUESTA].

ALMORZAR v. Xantar.

ALMUD s.m. Almude (antiga medida de capacidade).

ALMUERZO s.m. Almorzo 50. ║ Xantar.

ALMUNIA s.f. Almuíña, horta pequena.

ALNADO, A s. Fillastro, enteado.

ALOCADO, A adx. e s. Aloucado, atolado, toleirán; -ana, toleirón; -ona.

ALOCAR v. Aloucar, enlouquecer, louquear, tolear.

ALOCUCIÓN s.f. Alocución.

ÁLOE s.m., AZABARA s.f. (Bot.: Pl. do xen. Asphodelaceae) Áloe, acebre.

ALOJAMIENTO s.m. Aloxamento.

ALOJAR(SE) v. Aloxar(se).

ALOMADO, A adx. Alombado.

ALOMAR v. (Agric.) Alombar [a terra na arada].

ALOMORFO s.m. (Gram.) Alomorfo (variante dun morfema).

ALONDRA s.f. (Zoo.: Pax. Alauda arvensis) Laverca, loia.

ALONGADO, A adx. Alongado, prolongado.

ALOPECIA s.f. Alopecia (perda do pelo).

ALOQUE adx. e s. De cor vermella clara. ║ Aplícase ó viño tinto claro.

ALPARGATA s.f. Alpargata.

ALPACA (1) (Do aimara all-paka) s.f. (Zoo.: Mam. Lama pacos) Alpaca. ║ Alpaca (tecido).

ALPACA (2) (De or. inc.) s.f. Alpaca (unha aliaxe de metal).

ALPENDE, ALPENDRE s.m. Alpendre, alboio, pendello.

ALPINISMO s.m. Alpinismo, montañismo.

ALPINISTA adx. e s. Alpinista, montañeiro.

ALPINO, A adx. Alpino.

ALPISTE s.m. (Bot.: Pl. Phalaris canariensis e a súa semente) Alpiste. ║ (fig. e fam.) Bebida alcohólica.

ALQUEQUENJE s.m. (Bot.: Pl. Physalis alkekengi e o seu froito) Alquequenxe.

ALQUERÍA s.f. Casa de labranza.

ALQUILAR v. Alugar. Arrendar.

ALQUILER s.m. Alugamento 51, arrendo, arrendamento, alugueiro (acc. de alugar). ║ Alugueiro, renda f. (diñeiro).

ALQUIMIA s.f. Alquimia.

ALQUIMISTA adx. e s. Alquimista.

ALQUITARA s.f. Alquitara, alambique m., pota (fam.).

ALQUITRÁN s.m. Alcatrán. Chapapote, brea, piche.

ALQUITRANAR v. Alcatranar.

ALREDEDOR adv. Arredor, ó redor.
ALREDEDOR DE  (loc. adv.)  Arredor de, ao redor de, aproximadamente. ║ (loc. prepos.) Arredor de, dando a volta a. ║ (loc. prepos.) Arredor de, pouco antes ou despois.

ALREDEDORES s.m.pl. Arredores, aforas f.

ÁLSINE, PAMPLINA s.f. (Bot.: Pl. Stellaria media) Herba paxareira, maruxa.

ALTA s.f. Alta [médica].

ALTANERÍA s.f. Altiveza, orgullo.

ALTANERO, A adx. Altivo, orgulloso.

ALTAR s.m. Altar.

ALTARICÓN, A adx. Mangallón; -ona.

ALTAVOZ s.m. Altofalante (aparello).

ALTEA s.f. (Bot.: Pl. Althaea officinalis) Altea, malvarisco.

ALTERACIÓN s.f. Alteración.

ALTERAR(SE) v. Alterar(se), modificar(se), variar. ║ Alterar(se), desacougar(se), demudar(se).

ALTERCADO s.m. Disputa, agarrada, liorta, tirapuxa.

ALTERCAR v. Disputar, batallar, porfiar, ter unha agarrada

ALTERNAR(SE) v. Alternar(se), roldar(se), aquendar(se). ║ v.i. Tratar, ter trato, relacionarse.

ALTERNATIVO, A adx. e s.f. Alternativo. Alternativa.

ALTEZA s.f. Altura, alto. ║ Alteza (tratamento).

ALTIBAJOS s.m.pl. Altibaixos.

ALTILLO s.m. Outarelo, outeiriño, altiño. ║ Sollado alto construído no interior dun local para aproveita-lo espazo. ║ Sobrado, faio, faiado. ║ Armario subido.

ALTIPLANO s.m. Altiplano, chaira elevada.

ALTITUD s.f. Altitude.

ALTIVEZ s.f. Altivez, altiveza f.

ALTIVO, A adx. Orgulloso, soberbio, desdeñoso.

ALTO (1), A (Do lat. altus) adx. Levantado, erguido. ║ adx. Alto (de estatura, calidade, nobreza, emprego, clase social, prezo, son, etc.). ║ adx.  [Calzado, rúa, territorio…] alto. ║ adx. Arduo, difícil. ║ adx. [Ofensa ou delito] grave. ║ s.m.Alto, altura (medida). ║ s.m. Alto, cima. ║ s.m.pl. Andares (dun edificio). ║ adv. A distancia do chan.

ALTO (2) (Do alemán Halt, ‘parada’) s.m. Alto, parada. ║ interx. Alto!
  HACER ALTO: Facer unha parada / paraxe.

ALTOCÚMULO s.m. (Meteor.) Altocúmulo (un tipo de nube)

ALTORRELIEVE s.m. Altorrelevo.

ALTOSTRATO s.m. (Meteor.) Altostrato (un tipo de nube)

ALTOZANO s.m. Outarelo, cotarelo.

ALTRAMUZ AZUL (Bot.: Pl. herb. Lupinus angustifolius) Chícharo de raposo.

ALTRUISMO s.m. Altruísmo.

ALTRUISTA adx. e s. Altruísta.

ALTURA s.f. Altura, alto m., altor m.

ALUBIA s.f. (Bot.: Pl. leguminosa Phaseolus vulgaris)  Feixó52/ feixón, fabeira.║ (semente e froito:) Feixó / feixón, chicho, faba.

ALUCINACIÓN s.f. Alucinación.

ALUCINANTE adx. Alucinante, abraiante.

ALUCINAR v. Alucinar.

ALUCINÓGENO, A adx. e s.m. Alucinóxeno.

ALUD s.m. Alude, avalancha.

ALUDIR v. Aludir, referirse.

ALUMBRADO s.m. Iluminación, alumeamento, alumamento. ║ adx. e s. Iluminado (certo sectario antigo).adx. (fam.) Chispo, alegre, lixeiramente bébedo.

ALUMBRAMIENTO s.m. Alumamento, ac. e ef. de alumar. ║ Ac. de librar, expulsa-las libracións ou placenta despois do parto. ║ (fig.) Parto.

ALUMBRAR v. Alumar/alumear, iluminar.

ALÚMINA s.f. (Quim.) Alumina.

ALUMINAR v. (Quim.) Aluminar (cubrir con capa de aluminio).

ALUMBRE s.m. (Quim.) Alume, pedra alume.

ALUMNADO s.m. Alumnado.

ALUMNO, A s. Alumno.

ALUNADO, A adx. Aluado, lunático.

ALUNARADO, A adx. Que ten debuxos de lunares.

ALUNIZAJE s.m. Aluaxe  f.

ALUNIZAR v. Aluar, pousar na lúa.

ALUSIÓN s.f. Alusión.

ALUSIVO, A adx. Alusivo.

ALUVIÓN s.m. Arroiada  f., arroio, enxurrada f. ║ s.m.pl. Entullo (sing.), trollo, entullada  f., enxurro.

ÁLVEO s.m. Álveo (leito dun río ou fondo dun lago).

ALVÉOLO, ALVEOLO s.m. Alvéolo, cela f. [dun panal]. ║ Cavidade f., oco. ║(Anat.) Alvéolo.

ALVERJA s.f. Alfarrobeira [V. ALGARROBO].

ALZA s.f. Alza, suba, aumento.

ALZACUELLO, ALZACUELLOS s.m. Colariño [dalgunha roupa).   Colariño eclesiástico.

ALZADO, A adx. Alzado. ║ s.m. (Arquit.) Alzado. ║ s.f. Alzada (altura cabalarías)s.f. (Der.) Alzada (apelación superior).

ALZAMIENTO s.m. Alzamento, acc. de alzar(se). ║ Alzamento, levantamento, rebelión.

ALZAR(SE) v. Alzar(se) = [ Erguer(se), levantar(se). ║ Construír, erixir. ║ Rebelar(se), insubordinar(se). ║ Pelexarse, ter unha agarrada. ║ (Cat.) Elevar (na misa). ║ (Der.) Apelar. ]

AMA [V. AMO].

AMABILIDAD s.f. Amabilidade, cordialidade, xentileza.

AMABLE adx. Amable / amábel 53, atento.

AMADO, A adx. Amado, querido.

AMADOR, A adx. e s. Amador, que ama.

AMADRINAR v. Amadriñar, afillar.

AMAESTRABLE adx. Amestrable / amestrábel.

AMAESTRADOR, A adx. e s. Amestrador.

AMAESTRAMIENTO s.m. Amestramento.

AMAESTRAR v. Amestrar, adestrar. Domar, domear.

AMAGAR v. Facer aceno de ferir. ║ Dar [algo] mostras de ameaza. ║ Deixar ver a intención de facer algo. ║ Manifestarse os primeiros síntomas dunha enfermidade.

AMAGO s.m. Ameaza, sinal de perigo. ║ Sinal, indicio.

AMAINAR v. Amainar, acalmar.

AMALGAMA s.f. (Quim.) AmálgamaA (aliaxe de mercurio).(fig.) Mestura.

AMAMANTAR v. Da-lo peito, dar de mamar, da-la teta [os animais], aleitar.

AMANCEBAMIENTO s.m. Amancebamento, achego.

AMANCEBAR(SE) v. Achegar(se), arrexuntar(se).

AMANECER v. Amencer / amañecer, abri-lo día, raia-lo día, rompe-lo día, saí-lo sol, alborexar, clarear, clarexar.

AMANECER s.m. Abrente, amencer / amañecer.

AMANECIDA s.f. Amañecida, abrente, amencer / amañecer.

AMANERADO, A adx. Amaneirado, afectado.

AMANERAMIENTO s.m. Amaneiramento, afectación f.

AMANERARSE v. pr. Amaneirarse, facerse amaneirado.

AMANOJAR v. Amonllar, poñer en monllos. enfeixar

AMANSAMIENTO s.m. Amansamento.

AMANSAR v. Amansar, desbravar. ║ (fig.) Amansar, calmar.

AMANTAR v. Amantar, cubrir con manta.

AMANTE adx. e s. Amante, que ama. ║ adx. Amado, querido. s.m. e f. Amante, querido. Barregán; -á,

AMANUENSE s. Amanuense, copista, escribente.

AMAÑAR v. Amañar, compor. ║ v. pr. Amañarse, arranxarse.

AMAÑO s.m. Amaño, arranxo.

AMAPOLA s.f., ABABOL s.f. (Bot.: Pl. Papaver rhoeas) Papoula.
AMAPOLA BLANCA, ADORMIDERA (Bot.: Pl. Papaver somniferum) Durmideira.

AMAR v. Amar, querer(se) ben.

AMARAJE, AMERIZAJE, AMARIZAJE s.m. Amaraxe f.

AMARANTO s.m. (Bot.: Pl. da familia amaranthaceae) Amaranto.

AMARAR, AMERIZAR, AMARIZAR v. Amarar, pousar na auga.

AMARGADO, A adx. e s. Amargado, resentido.

AMARGAR(SE) v. Amargar(se), acedar(se). ║ (fig.) Amargar, amolar, enfastiar. ║ v. pr. Amargarse, desgustarse.

AMARGAZA s.f. (Bot. Pl. herb. Tanacetum parthenium) Herba de Santa María.

AMARGO, A adx. Acedo, agre, amargo.

AMARGÓN s.m. (Bot.: Pl. herb. Taraxacum officinale) Mexacán, leitarega.

AMARGOR s.m. Amargor, amarguexo.

AMARGUILLO s.m. Amarguexo.

AMARGURA s.f. Amargura, amargor. ║ Amargura, mágoa, tristura (sentimento).

AMARICADO, A adx. (malsoante) Maricas, criqueiro.

AMARILLEAR v. Amarelecer, marelecer

AMARILLENTO, A adx. Amarelento, amarelado.

AMARILLO, A adx. e s. Amarelo / marelo.
  AMARILLO ROJIZO: Rubio.

AMARIPOSADO, A adx. De fig. semellante á da bolboreta (aplicado xeralmente a flores).

AMARRA s.f. Amarra.

AMARRADERO s.m. Amarradoira f. (poste, argola, etc.). ║ (Mar.) Amarradoiro

AMARRADO, A adx. Asegurado. ║Amarrado, agarrado, atado, cutre, avaro.

AMARRADURA s.f. Amarre, atadura.

AMARRAR v. Amarrar.

AMARRE s.m. Amarre, amarradura (acc. e ef. de amarrar).(Mar.) Amarre, espazo do porto destinado a amarrar unha embarcación.

AMARTELARSE v. pr. Namorarse. ║ Acaramelarse [o/s namorado/s].

AMARTILLAR v. Martelar, percutir co martelo.

AMASADERA s.f. Artesa.

AMASADO s.m. Amasadura f.

AMASADURA s.f. Amasadura, amasadela  (acc. de amasar). ║ Amasillo (fariña amasada).

AMASAR v. Amasar.

AMASIJO s.m. Amasillo, amasadura f. (fig.) Amasillo, mestura f.

AMATEUR (voz francesa) adx. e s. Amador, afeccionado (non profesional).

AMATISTA s.f. Ametista.

AMATORIO, A adx. Amatorio.

AMAZACOTADO, A adx. Pesado, amazocado.

AMAZONA s.f. Amazona.

AMBAGES s.m.pl. Ambaxes, reviravoltas, requilindornias (pop.).

AMBICIÓN s.f. Cobiza, degoro, ambición.

AMBICIONAR v. Cobizar, degorar, arelar, degoar.

AMBICIOSO, A adx. Ambicioso, cobizoso.

AMBIDIESTRO, A adx. Ambidextro.

AMBIENTACIÓN s.f. Ambientación.

AMBIENTADOR s.m. Ambientador.

AMBIENTAR(SE) v. Ambientar(se)

AMBIENTE adx. e s.m. Ambiente.

AMBIGÚ s.m., BUFÉ s.m. Ambigú (bar de local público).

AMBIGÜEDAD s.f. Ambigüidade.

AMBIGUO, A adx. Ambiguo.

ÁMBITO s.m. Ámbito.

AMBÓN (Relix. e Arquit.) Ambón (tipo de púlpito).

AMBOS, AS pron.ind. Ambos; -bas. ║ adx. Ámbolos; -las.

AMBROSÍA s.f. (Mit.) Ambrosía (manxar dos deuses). Ambrosía, manxar exquisito.

AMBUESTA, AMBUEZA, ALMORZADA, ALMUERZA s.f. Presada, embozada54.

AMBULANCIA s.f. Ambulancia.

AMBULANTE adx. Ambulante.

AMBULAR v. Vagabundear, vadiar.

AMBULATORIO, A adx. Ambulatorio. ║ s.m. Ambulatorio, dispensario.

AMEDRENTADOR, A adx. Amedrentador.

AMEDRENTAR v. Amedrentar, pór medo.

AMELGA s.f. (Agric.) Embelga, peada.

AMELGAR v. (Agric.) Embelgar, aleirar, atreitar [un terreo].

AMELONADO, A adx. Ameloado, semellante ao melón.

AMÉN (1) (Do lat.<gr.<hebreo) s.m. e interx. Amén.

AMÉN (2) (Da loc.‘a menos’) adv. modo  Excepto, quitado, agás. ║ adv. cant. Amais. ademais.

AMENAZA s.f. Ameaza.

AMENAZADOR, A adx. Ameazador.

AMENAZANTE adx. Ameazante.

AMENAZAR v. Ameazar.

AMENIDAD s.f. Amenidade, calidade de ameno.

AMENIZAR v. Amenizar.

AMENO, A adx. Ameno, entretido, divertido.

AMERICANO, A adx. Americano.

AMERICIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 95) Americio, “Am“.   

AMERIZAJE s.m. Amaraxe f.

AMERIZAR v. Amarar.

AMETRALLADOR, A adx. Metrallador, que metralla. ║ s.f. Metralladora (arma).

AMETRALLAR v. Metrallar.

AMIANTO s.m. Amianto (mineral).

AMIGABLE adx. Amigable / amigábel.

AMIGAR(SE) v. Amigar(se).

AMÍGDALA s.f. (Anat.) Amígdala.

AMIGDALITIS s.f. (Med.) Amigdalite 55.

AMIGO, A adx. e s. Amigo.

AMILANAR v. Aterrar, atordar a un co medo. ║ v. pr. Acovardarse, apoucarse, humillarse .

AMINOÁCIDO s.m. (Quim.) Aminoácido.

AMINORAR, MINORAR, v. Minorar, reducir.

AMISTAD s.f. Amizade.

AMISTAR(SE) v. Facer(se) amigos. ║ Face-las paces, pórse a ben.

AMISTOSAMENTE adv. Amigablemente.

AMISTOSO, A adx. Amigable.

AMITO s.m. (Cat.) Amicto (pano do celebrante).

AMNESIA s.f. Amnesia.

AMNISTÍA s.f. Amnistía.  

AMNISTIAR v. Amnistiar.

AMO, A s. Amo, dono.
AMA DE CASA: Dona de casa.
AMA DE LLAVES: Ama de goberno.
AMA DE CRÍA, NODRIZA: Ama, ama de leite, ama de peito.
DAMA Y SEÑORA: Dona e señora.

AMODORRAMIENTO s.m. Modorra.

AMODORRAR(SE) v. Amodorrar(se).

AMOHECER(SE), ENMOHECER(SE) v. Amofarse, balorecer.

AMOHINAR(SE) v. Apesarar(se), entristecer(se), contristar(se).

AMOJONAMIENTO s.m. Amolloamento, derrega, estrema.

AMOJONAR v. Amolloar, estremar, demarcar, pór os marcos nos lindes dun terreo.

AMOLAR(SE) v. Amolar, afiar, aguzar. ║Adelgazar, enfraquecer. ║ Amolar(se), enfastiarse, molestar(se).

AMOLDAR(SE) v. Adaptar(se), axustar(se), acomodar(se), axeitar(se).

AMOLLENTAR v. Amolentar, amolecer.

AMONEDAR v. Amoedar, converter un metal en moeda.

AMONESTACIÓN s.f. Amoestación, roñadela.
AMONESTACIONES s.f.pl. (Cat.) Amoestacións, monicións, proclamas [na igrexa].

AMONESTADOR, A adx. Amoestador.

AMONESTAR v. Amoestar.

AMONÍACO, AMONIACO s.m. (Quim.) Amoníaco.

AMONIO s.m. (Quim.) Amonio.

AMONTONAMIENTO s.m. Amontoamento.

AMONTONAR(SE) v. Amontoar(se), amorear(se).

AMOR s.m. Amor.
AMORES s.m.pl. Namoros.
AMOR DE HORTELANO, AZOTALENGUAS (Bot.: Pl.Galium apanine) Callaleite, chapizo.

AMORAL adx. Amoral, sen moral.

AMORALIDAD s.f. Amoralidade.

AMORATADO, A adx. Denegrido, amourado.

AMORATARSE v. pr. Poñerse morado.

AMORDAZAR v. Amordazar.

AMORFO, A adx. Amorfo.

AMORÍO s.m. Namoriscamento.

AMORISCADO, A adx. Amourado.

AMORMADO, A adx. Amormado (que ten mormo.)

AMOROSO, A adx. Amoroso, agarimoso.

AMORRAR(SE) v. Baixa-la cabeza. ║ (fam.) Amuarse, enfurruñarse. ║ (Mar.) Afociñar o barco, afundir(se) a proa.

AMORTAJAMIENTO s.m. Amortallamento.

AMORTAJAR v. Amortallar. empanar

AMORTECER v. Amortecer, minorar, depauperar. ║ Amortecer, desfalecer, esmorecer.

AMORTECIMIENTO s.m. Amortecemento.

AMORTIGUADOR s.m. Amortecedor.

AMORTIGUAMIENTO s.m. Amortecemento

AMORTIGUAR v. Amortecer.

AMORTIZABLE adx. Amortizable / amortizábel.

AMORTIZACIÓN s.f. Amortización.

AMORTIZAR v. Amortizar.

AMOSCAR v. Amosegar, amordicar, ataniscar (por ex., unha castaña para que non estoupe).

AMOTINAR(SE) v. Amotinar(se), rebelar(se).

AMPARAR(SE) v. Amparar(se). ║ Abeirarse, acollerse.

AMPARO s.m. Amparo.

AMPERAJE s.m. (Electr.) Amperaxe f.

AMPELIS s.m. (Zoo.: Ave Bombycilla garrulus) Picoteiro, tagarela.

AMPERIO s.m. (Electr.) Ampere.

AMPERÍMETRTO s.m. (Electr.) Amperímetro (instrumento).

AMPLIACIÓN s.f. Ampliación, aumento, agrandamento.

AMPLIABLE adx. Ampliable / ampliábel.

AMPLIADOR, A adx. Ampliador. ║s.m. Ampliadora (aparello).

AMPLIAR v. Ampliar, aumentar.

AMPLIFICADOR, A adx. Amplificador. ║ s.m. Amplificador (aparello).

AMPLIFICAR v. Ampliar, estender, dilatar. ║ Amplificar, aumentar [unha magnitude].

AMPLIO, A adx. Amplo, largo, cumprido, folgado.

AMPLITUD s.f. Amplitude, anchura, largueza.

AMPO s.m. Brancor resplandecente. Folerpa, falopa, farrapa [de neve].

AMPOLLA s.f. (Na pel:) Bocha / bóchega, vinchoca, ampola. ║ Ampola [de vidro].

AMPOLLAR(SE) v. Ampolar(se), embochar(se), envexigar(se).

AMPOLLETA s.f. Reloxo de area.

AMPULOSIDAD s.f. Ampulosidade, pompa.

AMPULOSO, A adx. Ampuloso, pomposo.

AMPUTACIÓN s.f. Amputación.

AMPUTAR v. Amputar.

AMUCHACHADO, A adx. Anenado, infantil

AMUEBLAMIENTO s.m. Amoblamento. ║ Mobiliario, moblaxe, conxunto de mobles.

AMUEBLAR, AMOBLAR v. Amoblar.

AMUERMAR v. (fam.) Aburrir, aborrecer, enfastiar.

AMUGRONAR v. (Agric.) Emporcar, porbaixar [unha vide].

AMUJERADO,A adx. Amullerado, efeminado.

AMULETO s.m. Amuleto, talismán. Figa.

AMURALLAR v. Amurallar, amurar.

AMURRIARSE v. Amorriñarse.

ANACARADO, A adx. Anacarado, parecido á nácara.

ANACARDO, CAYÚ,​ NUEZ DE LA INDIA s.m. (Bot.: Árb. Anacardium occidentale) Anacardio.

ANACO s.m. (palabra quechua) Unha saia das indias americanas.

ANACOLUTO s.m. (Gram.) Anacoluto (incoherencia).

ANACONDA s.f. (Zoo.: Serpe Eunectes murinus) Anaconda.

ANACORETA s.m. e f. Anacoreta, ermitán; -ana.

ANACRÓNICO, A adx. Anacrónico.

ANACRONISMO s.m. Anacronismo.

ÁNADE s. (Zoo.: Ave da fam. dos anátidos, vs. esps.) Pato, parrulo.

ÁNADE REAL, ÁNADE AZULÓN (Zoo.: Ave Anas platyrhynchos) Lavanco.
ÁNADE RABUDO (Zoo.: Ave Anas acuta) Pato rabilongo.
ÁNADE SOMBRÍO (Zoo.: Ave Anas rubripes) Pato sombrío.

ANADÓN s.m. (Zoo.) Cría do parrulo.

ANAGÁLIDE s.f., BOCADO DE GALLINA s.m. (Bot.: Pl. Anagallis arvensis) Herba do garrotillo.

ANAGRAMA s.m. Anagrama.

ANAL adx. Anal, do cu.

ANALES s.m.pl. Anais (narración por anos).

ANALFABETISSMO s.m. Analfabetismo.

ANALFABETO, A adx. Analfabeto.

ANALGESIA s.f. Analxesia.

ANALGÉSICO, A adx. e s.m. Analxésico.

ANÁLISIS s.m. Análise. 56

ANALISTA s. Analista (especialista en análises). ║ Analista (autor de anais).

ANALÍTICO, A adx. e s.f. Analítico. Analítica.

ANALIZAR v. Analizar.

ANALOGÍA s.f. Analoxía. Semellanza.

ANALÓGICO, A adx. Analóxico.

ANÁLOGO, A adx. Análogo, semellante.

ANANÁS s.m., PIÑA s.f. (Bot.: Pl. Ananas sativus) Ananás m., piña f.

ANAQUEL s.m. Estante, andel, alzadeiro.

ANARANJADO, A adx. e s.m. Laranxa, alaranxado (cor).

ANARQUÍA s.f. Anarquía.

ANÁRQUICO, A adx. Anárquico.

ANARQUISMO s.m. Anarquismo.

ANARQUISTA adx. Anarquista.

ANATEMA s.f. Anatema, excomuñón solemne. ║ Maldición, imprecación, xuramento.

ANATEMIZAR, ANATEMATIZAR v. Anatematizar.

ANATOMÍA s.f. Anatomía.

ANATÓMICO, A adx. Anatómico.

ANCA s.f. Anca. Cadril, nádega

ANCADO, A adx. e s.m. (Veter.) [Animal] derreado.

ANCESTRAL adx. Ancestral.

ANCESTROS s.m.pl. Antepasados, devanceiros. Antigos.

ANCHAR v. (fam. por 'ensanchar') Anchear, alargar, ensanchar.

ANCHEAMIENTO s.m. Ancheamento, alargo, alargamento.

ANCHO, A adx. Ancho, largo, amplo, extenso. ║ s.m. Ancho, largo, largura.
ANCHO DE BANDA (Telec.): Largura de banda.
ANCHO DE VÍA (Ferroc.): Largura de vía.

ANCHOA s.f. Anchoa 57, bocarte en conserva.

ANCHURA s.f. Anchura, largo, largura.

ANCIANIDAD s.f. Ancianidade, vellez.

ANCIANO, A adx. e s. Ancián; -ciá.

ANCLA s.f. Áncora. Poutada, rizón

ANCLADERO s.m. (Mar.) Ancoradoiro, fondeadoiro.

ANCLAJE s.m. (Mar.) Ancoraxe f.(Mar.) Fondeadoiro, ancoradoiro ║ (fig.) Suxeición, fixación

ANCLAR v. Ancorar. Fondear. Atracar. ║ v.i. e pr. Aferrarse a unha idea.

ÁNCORA s.f. Áncora.

ANCORAR v. Ancorar.

ANDADERAS s.f.pl., ANDANIÑO s.m. Andador m., andarela m. (aparato).

ANDADERO, A adx. Andadeiro (lugar fácil de andar). ║ Andador (que anda).
ANDADERAS  s.f.pl Andador m. (utensilio)

ANDADOR, A adx. Andador, andadeiro, camiñeiro (ref. a persoa). ║ s.m. Andador, andadeira, andarela, tentenenos (utensilio para os nenos).

ANDAGALLO s.m., MURAJES s.m.pl. (Bot.: Pl. herb. Anagallis arvensis) Herba do garrotillo.

ANDAMIO s.m. (Constr.) Estada f., andamio. ║ Palco, taboado (plataforma).

ANDANZA s.f. Andanza, caso, aventura.

ANDAR (1) v. Andar = [ Camiñar. ║Ir dando pasos. ║ Percorrer. ║Moverse. ║ Funcionar. ║ Ocuparse en algo. ║ Estar por un lugar. ║Tratar, falar con, acompañarse. ║ (coloq.) Traer entre mans. ]58
ANDAR A ZANCADAS (loc.)   [V. ALANCAR].

ANDAR (2) s.m. Andar (modo de andar de cada quen) (Mar.) Velocidade dunha embarcación.59

ANDARIEGO, A adx. Andadeiro, andador, camiñeiro.

ANDARÍN adx. e s. Andador, andadeiro.          

ANDARRÍOS s.m. (Zoo.: Pax. Tringa hypoleucos) Bilurico.
ANDARRÍOS CHICO: (Zoo.: Pax. Actitis hypoleucos) Bilurico bailón.
ANDARRÍOS MACULADO: (Zoo.: Pax. Actitis macularia) Bilurico maculado.

ANDAS s.f.pl. Andas, angarellas, padiola.

ANDEL s.m. Rodeira, carril, rodada, rodal.

ANDÉN s.m. Plataforma [dunha estación].

ANDORGA s.f. (coloq.) Ventre, tripa, barriga.

ANDRAJO s.m. Farrapo, ciringallo. ║ (fig.) Baldreu, bandalleiro.

ANDRAJOSO, A adx. Farrapento, esfarrapado, farrapeiro.

ANDRO- (elem. compos.) Andro- [= home, varón].

ANDRÓGINO, A adx. Andróxeno, hermafrodita. ║ Andróxeno, ambiguo (respecto ao sexo).

ANDROLLA s.f. Androlla60.

ANDRÓMINA s.f. Andrómena, sécolas pl.

ANEBLAR(SE) v. Aneboar(se), cubrir(se) de néboa.

ANEGADIZO, A adx. e s.m. Alagadizo.

ANÉCDOTA s.f. Anécdota.

ANECDÓTICO, A adx. Anecdótico.

ANEGAMIENTO s.m. Asolagamento, alagamento.

ANEGAR(SE) v. Anegar(se), asolagar(se), alagar(se).

ANEA, ENEA, ESPADAÑA s.f. (Bot.: Pl. da famil. das tifaceas) Espadana.

ANEJO, A adx. e s.m. Anexo /ks/.

ANEMIA s.f. Anemia.

ANÉMONA s.f. (Bot: Pl. herb. Anemone hupehensis e a súa flor) AnemoneA.

ANESTESIA s.f. Anestesia.

ANEJAR, ANEXAR v. Anexar /ks/, agregar, incorporar.

ANEJO, A, ANEXO, A adx. Anexo /ks/.

ANEMIA s.f. (Med.) Anemia.

ANÉMICO, A adx. Anémico.

ANESTESIA s.f. Anestesia.

ANESTESIAR V. Anestesiar.

ANESTESISTA s. Anestesista

ANEXIÓN s.f. Anexión /ks/.

ANEXIONAR v. Anexionar /ks/, incorporar un territorio.

ANEXO, A adx. Anexo /ks/. ║ s.m. Anexo, engadido.

ANFETAMINA s.f. (Quim.) Anfetamina.

ANFIBIO, A adx. e s.m. Anfibio.

ANFITEATRO s.m. Anfiteatro.

ANFITRIÓN, A s. Anfitrión, -trioa.

ÁNFORA s.f. Ánfora.

ANFRACTUOSO, A  adx. Anfractuoso, sinuoso, tortuoso, irregular.

ANGARILLAS s.f.pl. Angarellas. Padiola, sing. ║ Vinagreira, aceiteira.

ANGEL s.m. Anxo.
ÁNGEL DE LA GUARDA (Cat.) Anxo da garda.

ANGÉLICA s.f. (Bot.: Pl. Angelica officinalis) Anxélica.
ANGÉLICA DE MAR: (Bot.: Pl. herb. Angelica pachycarpa) Rabaza.

ANGÉLICA SILVESTRE, AGUATOCHO, SEBUDA (Bot.: Pl. Angelica sylvestris) Anxélica brava, herba da raña / dos lazarosos / da sarna.

ANGELICAL, ANGÉLICO, A adx. Anxelical, anxélico.

ANGELOTE s.m. (arte) Anxo neno e gordote. (coloq.) Cativo, pequerrecho, meniño. ║Anxo, persoa moi boa. ║ s.m. (Zoo.: Peixe Squatina squatina) Peixe anxo.

ANGINA s.f. Anxina.
ANGINA DE PECHO: Anxina de peito.

ANGINOSO, A adx. (Med.) Anxinoso.

ANGIOMA s.m. (Med.) Anxioma.

ANGLICANO, A adx. e s. Anglicano.

ANGORA s.f. Angora, la obtida do coello de Angora.

ANGOSTO, A adx. Estreito, reducido, angosto.

ANGOSTURA s.f. Estreiteza, angostura.

ANGUILA s.f. (Zoo.: Peixe Anguilla anguilla) Anguía, airoa.

ANGUILA DE ARENA (Zoo.: Peixe Gymnammodytes semisquamatus) Bolo de area.

ANGUILO s.m., CONGRIO PEQUEÑO (Zoo.: Peixe) Anguiacho, congro pequeno.

ANGULA s.f. Meixón (cría da anguía) .

ANGULAR adx. Angular (rel. ó ángulo).

ÁNGULO s.m. (Xeom.)Ángulo. ║ Ángulo, esquina, recanto, curruncho.

ANGULOSO, A adx. Anguloso.

ANGUSTIA s.f. Angustia, (lit.) anguria.

ANGUSTIAR(SE) v. Angustiar(se), agoniar(se), (lit.) anguriar(se).

ANGUSTIOSO, A adx. Angustioso, angurioso, anguriante.

ANHELANTE adx. [Respiración] fatigosa, axitada. ║ adx. Ansioso, desexoso,  ávido.

ANHELAR v. Anhelar, degoirar, devecer.

ANHELO s.m. Anhelo, degoiro, devezo, arela.

ANHELOSO, A adx. Anheloso, ansioso, degoxón, degoirado.

ANIDAR v. Aniñar.

ANILLA s.f. Anel m., argola.

ANILLAMIENTO s.m. Anelamento.

ANILLAR v. Anelar.

ANILLO s.m. Anel.

ÁNIMA s.f. Ánima.

ANIMACIÓN s.f. Animación.

ANIMADO, A adx. Animado.

ANIMADOR, A adx. e s. Animador.

ANIMADVERSIÓN s.f. Animadversión, animosidade, hostilidade.

ANIMAL s.m. Animal.

ANIMALADA s.f. Animalada, necidade, parvada.

ANIMALIZARSE v. Embrutecerse, abestarse.

ANIMALUCHO s.m. (despect.) Bichoco noxento.

ANIMAR(SE) v. Animar(se).

ANÍMICO, A adx. Anímico, psíquico.

ÁNIMO s.m. Ánimo. ║ s.m.pl. Azos, folgos.

ANIMOSIDAD s.f. Animosidade, antipatía, hostilidade.

ANIMOSO, A adx. Animoso, afouto, ardido, valoroso.

ANIÑADO, A adx. Anenado, infantil, rapaceiro.

ANIÑAR(SE) v. Anenar(se).

ANIQUILACIÓN s.f. Aniquilación, aniquilamento.

ANIQUILADOR, A adx. e s. Aniquilador.

ANIQUILAR v. Aniquilar.

ANÍS s.m. (Bot.: Pl. Pimpinella anisum, a súa semente, confeito e augardente) Anís.
ANÍS ESCARCHADO: Anís cristalizado.

ANISADO, A adx. Anisado, que ten aroma de anís. s.m. Anís (augardente).

ANISAR (1) s.m. Terra sementada de anís.

ANISAR (2) v. Botar anís a algo.

ANISETE s.m. Anisete.

ANIVERSARIO s.m. Aniversario. ║ Cabodano.

ANJOVA s.f. (Zoo.: Peixe Pomatomus saltatrix) Anchoa.

ANO s.m. Ano, [ollo do] cu.

ANOCHE adv. Onte á/pola noite.

ANOCHECER (1) (Do lat. noctescere) v. Anoitecer, escurecer.

ANOCHECER (2) s.m. Anoitecer, noitiña f, luscofusco m, lusquefusque m.

ANOCHECIDA s.f. Anoitecer, bocanoite, luscofusco, noitiña. 

ANÓDICO, Aadx. Anódico, rel. ao ánodo.

ANODINO, A adx. AnódinoA, insignificante.

ÁNODO s.m. (Fis.) Ánodo.

ANÓFELES s.m. (Zoo.: Mosquito do paludismo) Anófele.

ANOMALÍA s.f. Anomalía, irregularidade.

ANÓMALO, A adx. Anómalo, anormal.

ANONADAR v. Humillar, vexar, rebaixar. ║ Abraiar, encandear, pasmar. ║ (fig.) Apoucar, empequenecer.

ANONIMATO s.m. Anonimato.

ANÓNIMO, A adx. e s.m. Anónimo.

ANORAK s.m. Anorak (pl.: anoraks).

ANOREXIA s.f. Anorexia /ks/.

ANORMAL adx. Anormal.

ANORMALIDAD s.f. Anormalidade.

ANOTACIÓN s.f. Anotación.

ANOTADOR, A adx. e s. Anotador.

ANOTAR v. Anotar, apuntar.

ANQUILOSAMIENTO s.m. Anquilosamento.

ANQUILOSARSE v. Anquilosarse.

ANQUILOSIS s.f. (Med.) Anquilose.

ÁNSAR, GANSO s.m. (Zoo.: Ave fam. anátidos vs. esps.) Ganso.
ÁNSAR COMÚN: (Zoo.: Ave Anser anser) Ganso bravo.
ÁNSAR CARETO: (Zoo.: Ave Anser albifrons) Ganso de testa branca.
ÁNSAR PIQUICORTO: (Zoo.: Ave Anser brachyrhynchus) Ganso bicocurto.
ÁNSAR NIVAL: (Zoo.: Ave Anser caerulescens) Ganso das neves.

ANSIA s.f. Ansia, arela, degoro / degoiro m., devezo m. ║ Ansia, ansiedade.

ANSIAR v. Ansiar, degorar / degoirar/degoxar, devecer.

ANSIEDAD s.f. Ansiedade, ansia.

ANSIOSO, A adx. Ansioso, degoirado.

ANTA (1) (Do ár. lamt) s.m. (Zoo.: Mamífero Alces alces) Alce, ante.

ANTA (2) (Do lat. antae, -arum) s.f. (Arquit.) Anta, menhir, pedra fita. ║ Anta, chanta, chanto. ║ Pilastra [dunha porta].

ANTAGONISMO s.m. Antagonismo.

ANTAGONISTA s. Antagonista.

ANTAÑO adv. Antano, o ano pasado. ║Antano, en tempos [antigos].

ANTAÑÓN, A adx. Moi vello.

ANTE (1) s.m. Alce, ante (V. ALCE). Ante (pel).

ANTE (2) prep. Perante, ante, diante.

ANTE- elem.compos. Ante ( = anterioridade).

ANTEANOCHE adv. Antonte pola noite.

ANTEANTEAYER, TRASANTEAYER, TRASANTIER adv. Trasantonte, antes de antonte, o outro antonte.

ANTEAYER adv. Antonte, nantronte, antes de onte.

ANTEBRAZO s.m. Antebrazo.

ANTECÁMARA s.f. Antecámara, antesala.

ANTECEDENTE adx. Antecedente. ║ s.m. Antecedente, precedente.

ANTECEDER v. Anteceder.

ANTECESOR, A s. Antecesor.

ANTEDICHO, A adx. Devandito, antedito.

ANTEDILUVIANO, A adx. Antediluviano.

ANTEFIRMA s.f. Antefirma, antesinatura.

ANTEIGLESIA s.f. Adro, adral, atrio.

ANTELACIÓN s.f. Antelación, anticipación.

ANTEMANO > DE ANTEMANO (loc. adv.) De antemán.

ANTENA s.f. (Zoo.) Antena, corno [dos artrópodos]. s.f. Antena (dispositivo).

ANTEOJOS s.m.pl. Anteollos.

ANTEPASADO, A adx. Antepasado, anterior [no tempo]. ║ s.m. Antepasado, devanceiro.

ANTEPECHO s.m. Antepeito, peitoril, varanda.

ANTEPONER v. Antepoñer / antepor, apoñer / apor.

ANTERIOR adx. Anterior.

ANTERIORIDAD s.f. Anterioridade.

ANTES adv. Antes.
ANTES DE (SU) TIEMPO (loc.): Antetempo (adv.)

ANTEVÍSPERA s.f. Antevéspera, revéspera.

ANTI- elem.compos. Anti- ( = oposición).

ANTIÁCIDO, A adx. e s.m. Antiácido.

ANTIADHERENTE adx. e s.m. Antiadherente.

ANTIAÉREO, A adx. e s.m. Antiaéreo.

ANTIAGLOMERANTE s.m. Antiaglutinante (aditivo).

ANTIALÉRGICO, A adx. e s.m. Antialérxico.

ANTIBALAS adx. Antibalas.

ANTIBIÓTICO, A adx. e s.m. Antibiótico.

ANTICICLÓN s.m. (Meteor.) Anticiclón.

ANTICIPACIÓN s.f. Anticipación.

ANTICIPADO, A adx. Anticipado, adiantado.
POR ANTICIPADO (loc.) De antemán.

ANTICIPAR(SE) v. Anticipar(se), adiantar(se).

ANTICIPO s.m. Anticipo, adianto.

ANTICLERICAL adx. e s. Anticlerical.

ANTICOAGULANTE adx. e s.m. Anticoagulante.

ANTICONCEPTIVO, A adx. e s.m. Anticonceptivo, contraceptivo.

ANTICONGELANTE adx. e s.m. Anticonxelante.

ANTICONSTITUCIONAL adx. Anticonstitucional.

ANTICORROSIVO adx. e s.m. Anticorrosivo.

ANTICRISTIANO, A adx. Anticristián; -á.

ANTICUADO, A adx. Anticuado.

ANTICUARIO, A s. Anticuario.

ANTICUARSE v. Facerse anticuado, quedarse pasado.

ANTICUERPO s.m. (Biol.) Anticorpo.

ANTIDEMOCRÁTICO, A adx. Antidemocrático.

ANTIDEPORTIVO, A adx. Antideportivo.

ANTIDEPRESIVO adx. e s.m. Antidepresivo.

ANTIDÓPING adx. e s.m. Antidopaxe f.

ANTÍDOTO s.m. Antídoto, contraveleno. ║ Antídoto, remedio.

ANTIESPUMANTE adx. e s.m. Antiescumante.

ANTIESTÉTICO, A adx. Antiestético, feo, de mal gusto.

ANTIFAZ s.m. Anteface.

ANTÍFONA s.f. (Rel.) Antífona.

ANTIFONARIO s.m. Antifonario (libro). s.m. (coloq.) Nádegas.

ANTÍFRASIS s.f. (Ret.) Antífrase.

ANTIGÁS adx. Antigás.

ANTÍGENO s.m. (Biol.) Antíxeno.

ANTIGRIPAL adx. e s.m. Antigripal.

ANTIGUALLA s.f. Antigalla.

ANTIGUAMENTE adv. Antigamente, antano.

ANTIGÜEDAD s.f. Antigüidade.

ANTIGUO, A adx. Antigo. Vedraño, vetusto.

ANTIHIGIÉNICO, A adx. Antihixiénico.

ANTIHISTAMÍNICO, A adx. e s.m. Antihistamínico.

ANTIIMPERIALISMO s.m. Antiimperialismo.

ANTIINFLAMATORIO, A adx. e s.m. Antiinflamatorio (fármaco).

ANTILOGARITMO s.m. (Mat.) Antilogaritmo

ANTÍLOPE s.m. (Zoo: Mam. vs. esps.) Antílope.

ANTIMONIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 51) Antimonio, “Sb“.

ANTINEURÁLGICO, A adx. e s.m. Antineurálxico.

ANTINOMIAs.f. AntinomíaA (contradición entre dúas leis).

ANTINIEBLA adx. e s.m. Antinéboa, antinebra.

ANTIOXIDANTE adx. e s.m. Antioxidante.

ANTIPARRAS s.f.pl. (fam.) Lentes, anteollos.

ANTIPATÍA s.f. Antipatía, aversión, manía, xenreira.

ANTIPÁTICO, A adx. Antipático.

ANTÍPODA adx. e s. Antípoda.

ANTIRRELIGIOSO, A adx. Antirrelixioso.

ANTIRROBO adx. e s. Antirroubo.

ANTISISTEMA adx. e s. Antisistema.

ANTÍTESIS s.f. Antítese.

ANTIVIRUS adx. e s.m. (Inform.) Antivirus.

ANTOJADIZO, A adx. Antolladizo, caprichoso.

ANTOJARSE v. Antollarse.

ANTOJO s.m. Antollo.

ANTOLOGÍA s.f. Escolma, antoloxía.

ANTOLÓGICO, A adx. Antolóxico.

ANTONIMIA s.f. Antonimia.

ANTÓNIMO, A adx. e s. (Ling.) Antónimo.

ANTONOMASIA s.f. (Ret.) Antonomasia (unha figura de expresión).
POR ANTONOMASIA (loc .adv.) Por antonomasia.

ANTORCHA s.f. Facho,fachico, fachuzo, fachón.

ANTRACITA s.f. Antracita.

ÁNTRAX s.m. (Med.) Ántrax.
ÁNTRAX MALIGNO (Med. e Veter.) Carbuncho, carbúnculo, solda.

ANTRO s.m. Antro, caverna, cova f. ║ Antro, lugar repelente ou de mala reputación.

ANTROPOCENO, A adx. (Xeol.) Antropoceno.

ANTROPÓFAGO, A adx. e s. Antropófago, caníbal.

ANTROPOLOGÍA s.f. Antropoloxía.

ANTROPOLÓGICO, A adx. Antropolóxico.

ANTROPÓLOGO, A s. Antropólogo.

ANTRUEJADA s.f. Entroidada, broma do entroido.

ANTRUEJO, CARNAVAL s.m. Entroido.

ANUAL adx. Anual.

ANUALIDAD s.f. Anualidade.

ANUALMENTE adv. Anualmente.

ANUARIO s.m. Anuario.

ANUBADO, A, ANUBARRADO, A adx. Anubrado, nubrado, toldado, cuberto.

ANUBLAR(SE) v. Anubrar(se)/nubrar(se).

ANUDADURA s.f., ANUDAMIENTO s.m., acc. e ef. de ‘anudar’, anoar.

ANUDAR v. Anoar.

ANUENCIA s.f. Anuencia, consentimento, conformidade.

ANUENTE adx. Anuente, que consente.

ANULABLE adx. Anulable/anulábel.

ANULACIÓN s.f. Anulación.

ANULAR (1) (Do lat. anularis) adx. Anular, rel. ó anel. ║ adx. e s.m. [Dedo] anular, mediano, medianiño (pop.).

ANULAR (2) (de ‘nulo’) v. Anular, invalidar.

ANUNCIACIÓN s.f. Anunciación.

ANUNCIADOR, A adx. Anunciador, anunciante.

ANUNCIANTE adx. e s. Anunciante.

ANUNCIAR(SE) v. Anunciar(se).

ANUNCIO s.m. Anuncio.

ANURO, A adx. e s.m.pl. (Zoo.) Anuro (que non ten cola).

ANVERSO s.m. Anverso.

ANZUELO s.m. Anzol, amocelo, catueiro.

AÑADA s.f. [Tempo dun] ano. ║Anada, colleita do ano.

AÑADIDO s.m. Engadido, amecedura.

AÑADIDURA s.f. Engadido m., agrego m., encano m., adealla.
POR AÑADIDURA (loc.) Por riba, ademais.

AÑADIR v. Engadir.

AÑAGAZA s.f. Reclamo [para cazar aves]. ║ (fig.) Engado, engano, artimaña, calote, trampa.

AÑAL adx. Anual. ║ adx. e s. (ref. a un animal de un ano) Anello. ║ Año, cordeiro.

AÑEJAMIENTO s.m. Envellecemento (especialmente do viño).

AÑEJAR v. Facer anella (vella) algunha cousa, envellecer.

AÑEJARSE v. Alterarse algunha cousa comestible polo paso do tempo, mellorando ou derramándose.

AÑEJO, A adx. De un ou máis anos. ║ Anello (res dun ano).(fig.) Anello, vello, de moito tempo.

AÑICOS s.m.pl. Anacos [que quedan ó escachar algo], cachizas f.
HACER AÑICOS: Escachizar, escachelar, esnaquizar, facer cachizas.

AÑIL s.m. (Bot.: Arbto. Indigofera anil e outros) Anil, índigo. ║ adx. e s.m. Anil, índigo (cor).

AÑILAR v. Tinguir de anil.

AÑO s.m. (Astron.) Ano.
AÑO BISIESTO: Ano bisesto.
AÑO LUNAR: Ano lunar.
AÑO NUEVO: Aninovo.

AÑOJO s.m. Cuxo, vitelo. ║ Año, cordeiro.

AÑORANZA s.f. Saudade, señardade, morriña.

AÑORAR v. Amorriñarse, ter morriña, ter saudade.

AÑOSO, A adx. De moitos anos, vedraño, moi vello, andado.

AOJAR (1) (De ‘ojo’, ollo) v. Botar mal de ollo. ║ Enfeitizar, ameigar, embruxar.

AOJAR (2) v. (Da interx.¡ox!) Escorrenta-la caza.

AOJO s.m. Mal de ollo. meigallo

AORTA s.f. (Anat.) Aorta.

AOVAR v. Poñer, desovar.

AOVILLARSE v. (fig.) Anicarse, anesgarse, engruñarse, facerse un nobelo.

APABILADO, A adx. Extenuado, esgotado.

APABILAR v. Preparar o pabío ou matula dunha candea.

APABULLAR v. (fam.) Acurralar, acovardar, apoucar, intimidar.

APACENTAR v. Apacentar, alindar. ║ v. (fig) Instruír, ensinar.
APACENTARSE v.pr. Pacer [o gando].

APACHE adx. e s. Apache.

APACIBILIDAD s.f. Apracibilidade, tranquilidade, sosego.

APACIBLE adx. Apracible / apracíbel.

APACIGUADOR, A adx. e s. Pacificador, (pop.:) home-bo.

APACIGUAR v. Pór en paz, pacificar, calmar, tranquilizar, apazugar.
APACIGUARSE v.pr. Apazugarse, acougar, calmar(se), tranquilizarse.

APADRINAMIENTO s.m. Apadriñamento.

APADRINAR v. Apadriñar, porfillar.

APAGABLE adx. Apagable/apagábel, extinguible.

APAGADIZO, A adx. Que arde con dificultade.

APAGADO, A adx. (ref. a persoa) Apagado apoucado, amortuxado, pousado. ║ adx. (ref. a cousa) Apagado, amortecido, xordo. ║ s. Apagado, apagada, apagamento  (acc. de apagar).

APAGADOR, A adx.e s. Apagador, que apaga. ║ s.m. (Micolox.: Cogomelo) [V. PARASOL ].

APAGAMIENTO s.m. Apagamento, apagada.

APAGAR(SE) v. Apagar(se).

APAGADO, A adx. Apagado.

APAGAVELAS  s.f.pl. Apagador m. (utensilio longo para apagar as candeas.)

APAGÓN s.m. Apagada f., apagamento.

APAISADO, A adx. Apaisado.

APALABRAR v. Apalabrar.

APALANCAR v. Alzapremar, apancar, mover cunha panca.

APALANCARSE  v. pr.(fam.) Acomodarse, afincarse, apegarse [a un sitio].

APALEAR v. Bater cun pao, apalambrar, apadumar, varexar, mallar, zoupar.

APALPAR v. [V. PALPAR].

APANDAR v. (fam.) Rapinar, raspiñar, coller algo 61.

APANTANAR(SE) v. Enlagar(se), anegar(se), empozar. ║ v. pr. Atrollarse nun pantano.

APAÑADO (1) (De ‘paño’, pano) adx. Apanado, semellante ao pano.

APAÑADO (3) (Part. de apañar)  adx. Apañado62, habilidoso, mañoso, xeitoso.║ (coloq.) Axeitado, adecuado, idóneo. ║(coloq.) De aspecto agradable.

APAÑADURA s.f. Acc. e ef. da 1ª ac. de apañar, apaña, colla, recolla, colleita.

APAÑAR v. Apañar, recoller. ║ Agarrar, apreixar. ║ Coller, roubar, apoderarse. ║ Adobiar,  enfeitar. ║ v.pr. Amañarse, arranxarse.

APAÑO s.m. (fam.) Apaño, arranxo, amaño. (coloq.) Amancebamento.

APARADOR s.m. Aparador (moble).

APARATO s.m. (preparativos e dispositivos mecánicos) Aparello. ║ (fig.) Ostentación. Aparato, fasto, pompa. ║ Teléfono.

APARATOSO, A adx. Aparatoso, espectacular.

APARCACOCHES s. Aparcacoches.

APARCAMIENTO s.m. Aparcamento (acción). ║ Aparcadoiro (lugar).

APARCAR v. Aparcar.

APARCERÍA s.f. Parcería / parzaría.

APARCERO, A s. Parceiro.

APAREAMIENTO s.m. Apareamento.

APAREAR(SE) v. Emparellar(se). ║Aparear(se) [animais].

APARECER(SE) v. Aparecer(se).

APARECIDO s.m. Aparecido, ánima, fantasma.

APAREJADOR, A s. (Constr.) Aparellador, arquitecto técnico.

APAREJAMIENTO s.m. Emparellamento.

APAREJAR v. Aparellar.

APAREJO s.m. Preparación, disposición para algo. Aparellos, arreos, gornición [das cabalarías]. ║Aparello(s) [dun barco]. ║ Aparellos, ferramenta [dun oficio]. ║(Constr.) Aparello (modo de dispoñer as pedras).

APARENTAR v. Aparentar.

APARENTE adx. Aparente.

APARICIÓN s.f. Aparición, aparecemento.

APARIENCIA s.f. Aparencia. Traza.
 EN APARIENCIA: Na aparencia.

APARTADERO s.m. Apartadoiro.

APARTADIZO, A adx. Apartadizo, esquivo, insociábel, túzaro.

APARTADO, A adx. Apartado, retirado, afastado, a desmán, a contramán. ║ s.m. Apartado [de correos]. ║ s.m. Apartamento (vivenda).

APARTAMENTO s.m. Acc. de apartar. ║ Apartamento (vivenda).

APARTAR(SE) v. Arredar(se), afastar(se), apartar(se).

APARTE adv. Á parte. ║fs.m. Aparte (no teatro ou nunha conversa).

APASIONADO, A adx. Apaixonado, acendido, afervoado, exaltado.

APASIONANTE adx. Apaixonante.

APASIONAMIENTO s.m. Apaixonamento.

APASIONAR(SE) v. Apaixonar(se).

APATÍA s.f. Apatía, desgana, indiferenza.

APÁTICO, A adx. Apático, desganado.

APÁTRIDA adx. Apátrida.

APAYASAR(SE) v. Apallasar(se).

APEA s.f. Pexa, solta.

APEADERO s.m. Poio [para montar nas cabalerías]. ║ Apeadeiro (F.C.)

APEAR(SE) v. Apear(se), desmontar, baixar. ║ Pexar [a unha cabalaría]. ║ Forrar [un vehículo].║ Apear, medir, deslindar [unhas terras]. ║ Tallar unha árbore. ║ (fig. e fam.) Disuadir [a alguén de algo].

APECHAR, APECHUGAR v. Apeitar, puxar co peito. ║ (fig.) Apandar [con algo].

APEDREAMIENTO s.m. Apedramento, lapidación.

APEDREAR v. Apedrar, acoiar, acantazar.

APEGARSE v. Apegarse, coller apego.

APEGO s.m. Apego, lei, afección.

APELABLE adx. Apelable/apelábel.

APELACIÓN s.f. Apelación, recurso m. Chamada a ...

APELANTE adx. e s. Apelante.

APELAR v. (Der.) Apelar, recorrer. ║Apelar a, recorrer [a algo] como argumento.

APELATIVO, A adx. e s.m. Que apelida ou cualifica. Apelido. ║ Apelativo, sobrenome, cognome, alias. ║Apelativo, nome común.

APELLIDAR v. Apelidar.

APELLIDO s.m. Apelido.

APELMAZAR(SE) v. Compactar, comprimir.

APELOTONAR(SE) v. Amontoar(se), amorear(se).

APENAR(SE) v. Apesarar(se), aflixir(se).

APENAS adv. Apenas, case non. ║Apenas, escasamente. ║ Apenas, en canto.

APENCAR v. Apandar, achantar. Apeitugar (fig.).

APÉNDICE s.m. Apéndice.

APENDICITIS s.f. (Med.) Apendicite.

APEÑUSCAR(SE) v. Amontoar(se), amorear(se), apiñar(se).

APEO s.m. Talla ou corta dunha árbore. ║ Apeo, deslinde, dun terreo. ║ Desmonte dun edificio.

APERCIBIMIENTO s.m. Apercibimento.

APERCIBIR(SE) v. Dispoñer(se), preparar(se), aprestar(se). ║ Apercibirse, decatarse, advertir. ║ Apercibir, amoestar, avisar.

APERGAMINADO, A adx. Apergamiñado.

APERGAMINARSE v. Apergamiñarse, acartonarse.

APERITIVO s.m. Aperitivo.

APERO s.m. Apeiro, aveño, trebello [de labranza], arabías pl.

APERTURA s.f. Apertura.

APERTURISMO s.m. Aperturismo, apertura (transixencia).

APERTURISTA adx. e s. Aperturista.

APESADUMBRAR(SE) v. Apesarar(se), aflixir(se), entristecer(se).

APESARAR(SE) v. [V. APESADUMBRAR(SE)].

APESTADO, A adx. Apestado, que ten peste. ║ (fig) Apestado, marxinado.

APESTAR v. Apestar, contaxia-la peste. ║ Apestar, feder, abafar, alcatrear. ║ (fig.) Amolar, enfastiar, fartar.

APESTILLAR v. Acaravillar, pechar con caravilla.

APESTOSO, A adx. Pestilente, fedento, fedorento. Enfastioso, enfastiante.

APETECER v. Apetecer.

APETECIBLE adx. Apetecible / apetecíbel, cobizoso.

APETENCIA s.f. Apetito, fame. ║ (fig.) Apetencia, cobiza, devezo.

APETITO s.m. Apetito.

APETITOSO, A adx. Apetitoso (estimulante do apetito). Gustoso, saboroso

APIADAR(SE) v. Apiadar(se), compadecerse, doerse.

APIARIO s.m. Apiario, abellariza, alvariza, grupo de colmeas.

APICAL adx. Apical (relativo ao ápice).

ÁPICE s.m. Ápice, punta. ║ (fig.) Ápice, parte insignificante. ║ (fig.) Cume, cumio, apoxeo.

APÍCOLA adx. Apícola (rel. á apicultura).

APICULTOR s.m. Abelleiro.

APICULTURA s.f. Apicultura.

APILAR v. Colocar ou empillar cousas formando unha rima.

APIÑAMIENTO s.m. Apiñamento.

APIÑAR(SE) v. Apiñar(se).

APIO s.m. (Bot.: Pl. herb. de horta Apium graveolens) Apio.

APIPARSE v. (coloq.) Empiparse, emperiquitarse, embriagarse.

APISONADORA s.f. Apisoadora.

APISONAR v. Apisoar, calcar.

APITONAR v. Comezar a saír o corno dun animal. ║ Agromar [unha planta].

APLACABLE adx. Aplacable / aplacábel.

APLACAR(SE) v. Aplacar(se), amansar(se), calmar(se).

APLANAMIENTO s.m. Aplanamento.

APLANAR v. Aplanar, achaiar, achandar, alisar, nivelar, planar. ║ (fig.) Aplanar, abater, chafar.

APLASTAMIENTO s.m. Esmagamento.

APLASTANTE adx. Esmagador.

APLASTAR v. Esmagar. Amagallar. Machucar.

APLAUDIDOR, A adx. e s. Aplaudidor.

APLAUDIR v. Aplaudir. Palmear, bater as mans.

APLAUSO s.m. Aplauso.

APLAZABLE adx. Aprazable / aprazábel, adiable/adiábel.

APLAZAMIENTO s.m. Aprazamento, adiamento.

APLAZAR v. Aprazar63, adiar, pospoñer, pospor.  Deixar para logo.

APLEBEYAR(SE) v. Aplebear(se), dar(se) carácter plebeo.

APLICABLE adx. Aplicable / aplicábel.

APLICACIÓN s.f. Aplicación.

APLICADO, A adx. Aplicado.

APLICADOR, A adx. Aplicador.

APLICAR v. Aplicar, pór encima un remedio. Aplicar, referirse a un caso particular. ║fAplicar [unha norma].
APLICARSE v.pr. Aplicarse, esmerarse –especialmente no estudo-.

APLIQUE s.m. Aplique, lámpada de parede.

APLOMAR v. (fig.) Dar peso, achumbar. ║ (Constr.) Achumbar. ║ v. pr. Achumbarse, abaterse, esmorearse.

APLOMO (1) s.m. Gravidade, seguridade, serenidade, flegma. ║ Verticalidade.

APLOMO (2) s.m. (Constr.) Chumbada, perpendículo.

APNEA s.f. (Biol.) Apnea (falla da respiración).

APOCADO, A adx. Apoucado, coitado, atado, petapouco.

APOCALIPSIS s.m. e f. Apocalipse f. (fin do mundo).   (fig.) Catástrofe f.║  Apocalipse m. (libro da Biblia).

APOCALÍPTICO, A adx. Apocalíptico.

APOCAMIENTO s.m. Apoucamento, encollemento, timidez.

APOCAR(SE) v. Apoucar(se).

APOCOPAR v. (Fonét.) Apocopar, facer apócope.

APÓCOPE s.f. (Fonét.) Apócope.

APÓCRIFO, A adx. e s. Apócrifo.

APODAR v. Alcumar / alcuñar.

APODERADO, A adx. e s. Apoderado.

APODERAMIENTO s.m. Apoderamento.

APODERAR(SE) v. Apoderar(se), apropiar(se).

APODO s.m. Alcume/alcuño, nomeada.

ÁPODO, A adx. (Zool.) Ápodo, sen pés.

APÓFISIS s.f. (Anat.) Apófise.

APOGEO s.m. Apoxeo.

APOLILLARSE v. Trazarse, trillarse, acaruncharse, carcomerse.

APOLÍNEO, A adx. Apolíneo.

APOLÍTICO, A adx. Apolítico.

APOLOGÉTICO, A adx. Apoloxético. ║ s.f. Apoloxética.

APOLOGÍA s.f. Apoloxía.

APOLOGISTA s. Apoloxista.

APOLTRONARSE v.pr. Facerse folgazán, apoltronarse. ║ Esvacoarse [nun asento].

APOPLEJÍA s.f. (Med.) Apoplexía.

APORCAR v. (Agric.) Aporcar, acolar, acoeirar, arrendar, aterrar [as plantas].

APORREAR v. Amocar, bater cunha moca. ║ (fig.) Amolar, molestar, importunar.

APORREO s.m. Mocada, mocazo, golpe cunha moca.

APORTACIÓN s.f. Achega, contribución, contributo.

APORTAR (1) (De ‘puerto’, porto) v. Chegar a algunha parte. ║ Aportar, chegar a porto, arribar, recalar.

APORTAR (2) (Do lat. apportare) v. Achegar, contribuír64.

APORTE s.m. Achega, contribución.

APÓSITO s.m. (Med.) Apósito.

APOSENTAR(SE) v. Apousentar(se), aloxar(se), hospedar(se).

APOSENTO s.m. Apousento. Cuarto, habitación, dormitorio.

APOSTA adv. A propósito, á mantenta.

APOSTANTE adx. e s. Apostante.

APOSTAR v. Apostar.

APOSTASÍA s.f. Apostasía.

APÓSTATA s. Apóstata, renegado.

APOSTATAR v. Apostatar, abxurar, renegar.

APOSTILLA s.f. Apostila (comentario).

APOSTILLAR v. Apostilar.

APÓSTOL s.m. Apóstolo.

APOSTOLADO s.m. Apostolado.

APOSTÓLICO, A adx. Apostólico.

APÓSTROFAR v. Apostrofar, dirixir apóstrofes a alguén.

APÓSTROFE s.m. ou f. (Ret.) Apóstrofe f.

APÓSTROFO s.m. (Ortogr.) Apóstrofo65.

APOSTURA s.f. Apostura, garrideza.

APOTEGMA s.f. Apotegma, dito, sentenza.

APOTEMA s.m. (Mat.) Apotema.

APOTEÓSICO, A adx. Apoteótico.

APOTEÓSIS s.f. Apoteose.

APOYAR(SE) v. Apoiar(se).

APOYO s.m. Apoio. Esteo, soporte. ║ Apoio, axuda, auxilio. ║ Fundamento, base.

APRECIABLE adx. Apreciable / apreciábel.

APRECIACIÓN s.f. Apreciación.

APRECIADOR, A adx. Apreciador.

APRECIAR v. Apreciar = [ Valorar,  recoñecer. ║ Percibir [cos sentidos]. ║ Prezar, estimar, querer. ║ Valorizarse [a moeda].║ Poñer prezo a unha mercadoría. ]

APRECIATIVO, A adx. Apreciativo.

APRECIO s.m. Aprecio, estima.

APREHENDER v. Aprehender, apresar. ║Aprehender, aprender (adquirir coñecemento).

APREHENSIÓN s.f. Aprehensión, captación [dun concepto] ou captura [dunha cousa].

APREMIAR v. Apremar, premer. ║ Apremar, apurar, urxir. ║ Obrigar, constrinxir (unha autoridade).

APREMIO s.m. Prema f, constrinximento.
VIA DE APREMIO: Vía de constrinximento.

APRENDER v. Aprender, deprender.

APRENDIDO, A adx. Apreso/aprendido.

APRENDIZ, A s. Aprendiz.

APRENDIZAJE s.m. Aprendizaxe  f.

APRENSIÓN s.f. Aprehensión, temor, escrúpulo, receo.

APRENSIVO, A adx. e s. Aprehensivo, hipocondríaco.

APRESAMIENTO s.m. Apresamento.

APRESAR v. Apresar, prender, aprisionar, apreixar. Apresar, agarrar. ║ Apresar, capturar.

APRESTAR v. Aprestar, preparar. ║ Aprestar, dar apresto a un tecido, coiro, etc.

APRESTO s.m. Apresto.

APRESURADO, A adx. Apresurado.

APRESURAMIENTO s.m. Apresuramento, présa.

APRESURAR(SE) v. Apresurar(se), apurar, alixeirar, bulir.

APRETAR v. Apertar = [ Apreixar, abrazar. ║ Acincar, premer. ║ Esmagar. ║ Presionar, apachocar, premer, calcar. ]

APRETUJAR v. Apertar, entalar, premer.

APRETUJÓN s.m. Apertón.

APRIETO s.m. Aperto, apuro, lío.

APRISA adv. De présa.

APRISCAR v. Encurralar, acortellar.

APRISCO s.m. Corte, cortello.

APRISIONAMIENTO s.m. Aprisionamento.

APRISIONAR v. Aprisionar, meter en prisión. ║ (fig.) Apreixar.

APROAR v. (Mar.) Aproar / emproar, enfiar a proa.

APROBACIÓN s.f. Aprobación.

APROBADO s.m. Aprobado.

APROBAR v. Aprobar.

APRONTAR v. Aprontar, acelerar, apurarse, espelirse.

APROPIABLE adx. Apropiable/apropiábel.

APROPIACIÓN s.f. Apropiación.

APROPIADO, A adx. Apropiado, axeitado, indicado.

APROPIARSE v. Apropiarse.

APROVECHADO, A adx. Aproveitado.

APROVECHAMIENTO s.m. Aproveitamento.

APROVECHABLE adx. Aproveitable / aproveitábel.

APROVECHAR(SE) v. Aproveitar(se).

APROVEITABLE adx. Aproveitable / aproveitábel.

APROVISIONAMIENTO s.m. Aprovisionamento, abastecemento.

APROVISIONAR v. Aprovisionar, abastecer.

APROXIMACIÓN s.f. Aproximación /ks/.

APROXIMADAMENTE adv. Arredor de.

APROXIMADO, A adx. Aproximado /ks/.

APROXIMAR(SE) v. Aproximar(se), achegar(se).

APROXIMATIVO, A adx. Aproximado /ks/.

APTITUD s.f. Aptitude.

APTO, A adx. Apto.

APUESTA s.f. Aposta.

APUESTO, A adx. Posto, aposto, baril, garrido.

APUNTADO, A adx. Pontudo (que fai punta), aguzado, bicudo. ║ (ref. ó viño) Algo picado.

APUNTADOR, A adx. e s. Apuntador.

APUNTALAMIENTO s.m. Apontoamento , acc. ou ef. de pór esteos.

APUNTALAR v. Apontoar, estear, escorar, postear.

APUNTAR(SE) v. Apuntar(se)

APUNTE s.m. Apuntamento (nota escrita).

APUÑALAMIENTO s.m. Acoitelamento, apuñalamento.

APUÑALAR v. Apuñalar, acoitelar.

APURADO, A adx. Pobre, necesitado. ║ Apurado, apertado, difícil. ║ Esmerado. ║ Apurado, apresurado.

APURAR v. Apurar, acabar, esgotar (unha cousa). ║ Apurar, apresurar, meter présa. ║ Apurar, acelerar, bulir, espelirse.
APURARSE 66 v. pr. Apurarse, aflixirse, preocuparse, agoniarse.

APURO s.m. Apuro, apurada  f.

AQUEJAR v. Apesarar, aflixir, magoar. Queixarse v.pr. (ref. a unha doenza:) Afectar,  danar, prexudicar.

AQUEL, AQUELLA demostr. Aquel, aquela.
AQUELLO demostr. neutro Aquilo.
DE AQUEL,  DE AQUELLA, DE AQUELLOfont-family: "Arial">: Daquel, daquela, daquilo (contraccións).
EN AQUEL, EN AQUELLA, EN AQUELLO : Naquel, naquela, naquilo (contraccións).
AQUEL OTRO, AQUELLA OTRAfont-family: "Arial">: Aqueloutro/a (contraccións).
EN AQUEL TIEMPO: Daquela adv.

AQUELARRE s.m. Aquelarre.

AQUENDE adv. l. Aquén, do lado de acá.

AQUERENCIARSE v. Ter [un animal] querenza por un lugar.

AQUÍ adv. Aquí.
DE AQUI A :Deica, de aquí a.

AQUIESCENCIA s.f. Aquiescencia, consentimento, conformidade.

AQUIESCENTE adx. Aquiescente, anuente, conforme, que consente.

AQUIETAR v. Calmar, acougar, calmar.

AQUILATAR v. Aquilatar (determinar os quilates). ║ Aquilatar, acrisolar, purificar.

AQUILEA, MILENRAMA s.f. (Bot.: Pl. herb. Achillea millefolium) Aquilea, milfollas, herba dos carpinteiros.

AQUILINO, A adx. Aquilino (ref. a rostro ou nariz parecidos ás aguias).

AQUILLADO, A adx. Aquillado, con forma de quilla.

AQUILÓN s.m. Aquilón, norte (polo da Terra ou vento).

ARA s.f. (Rel.) Ara. Altar.
EN ARAS DE (loc. prepos.) A prol de, en nome de, en interese de.

ÁRABE adx. e s. Árabe.

ARABESCO, A adx. Arabesco, arábigo. ║ s.m. Arabesco.

ARÁBICO, A, ARÁBIGO, A adx. Arábico, arábigo, árabe.

ARABLE adx. Arable / arábel.

ARADA s.f. Ara, aradura, acción de arar.

ARADO s.m. Arado.
ARADO ROMANO: Arado romano, arado de pau.
ARADO DE HIERRO: Veso, vesadoiro.

ARADOR DE LA SARNA (Zoo.: Ácaro Sarcoptes scabiei) Inzón, arador, arador da sarna.

ARADURA s.f. Ara, aradura, acción de arar.

ARAGONÉS, -SA,  MAÑO, A adx. e s. Aragonés (de Aragón).

ARANCEL s.m. Arancel.

ARANCELARIO, A adx. Arancelario.

ARÁNDANO s.m. (Bot.: Arbto. Vaccinium myrtillus) Arandeira, herba dos arandos,║ Arando (froito).
ARÁNDANO NEGRO (Bot.: Arbto. Vaccinium uliginosum) Arandeira negra. ║ Arando negro (froito).

ARÁNDANO ROJO (Bot.: Arbto. Vaccinium vitis-idaea) Arandeira vermella. ║ Arando vermello (froito).

ARANDELA s.f. Arandela.

ARAÑA s.f. Araña (arácnido). ║ Araña, lámpada de teito con brazos.║ Prostituta.║ Rede para cazar paxaros.
TELA DE ARAÑA :Arañeira.
ARAÑA DE MAR :Centola.

ARAÑAMIENTO s.m. Acc. de rabuñar, rabuño, rabuñada.

ARAÑAR v. Rabuñar, rañar, agatuñar. ║Rabuñar, riscar, raiar.

ARAÑAZO s.m. Rabuño, rabuñada,rabuñadura [na pel]. Rascadela,rascadura [nun obxecto].

ARAÑÓN 67 (De ‘arañar’, rabuñar) s.m.Rabuño, rabuñada f.

 ARAO s.m. (Zoo.: Ave mariña fam. álcidos vs. esps.) Arao.

ARAR v. Arar.

ARBITRAJE s.m. Arbitraxe f.

ARBITRAL s.m. Arbitral.

ARBITRAR v. Arbitrar.

ARBITRARIEDAD s.f. Arbitrariedade.

ARBITRARIO, A adx. Arbitrario.

ARBÍTRIO s.m. Arbitrio, albedrío, vontade. ║ Autoridade, poder.

ÁRBITRO, A s. Árbitro.

ÁRBOL s.m. Árbore f.

ARBOLADO, A adx. Arborizado. ║ s.m. Arboredo.

ARBOLADURA s.f. (Mar.) Arboradura.

ARBOLAR v. Arborar, erguer (algo en alto). ║ Arborar, pór arboredo a un barco.

ARBOLEDA s.f. Arboredo m.

ARBORECER v. Arborecer, facerse árbore [unha planta].

ARBÓREO, A adx. Arbóreo.

ARBORESCENTE adx. Arborescente, arbóreo, arboriforme.

ARBORIZAR v. Arborizar, arborar, plantar de árbores [un lugar].

ARBOTANTE s.m. (Arquit.) Arcobotante.

ARBUSTIVO, A adx. Arbustivo.

ARBUSTO s.m. Arbusto.

ARCA s.f. Arca, hucha.

ARCABUCERO s.m. Arcabuceiro.

ARCABUZ s.m.(Hist.) Arcabuz (arma antiga).

ARCABUZADA s.f. Arcabuzada, disparo de arcabuz.

ARCADA (1) (De arco) s.f. (Arquit.) Arcada, serie de arcos ou ollo dunha ponte.

ARCADA (2) (De arcar) s.f. Arcada(s), vasca(s) [do estómago].

ARCADUZ s.m. Cano, tubo [ríxido para levar auga]. ║ Arcatruz (cada vaso da nora).

ARCAICO, A adx. Arcaico, primitivo. ║ Arcaico, anticuado.

ARCAÍSMO s.m. Arcaísmo.

ARCAIZANTE adx. e s. Arcaizante.

ARCÁNGEL s.m. Arcanxo.

ARCANO, A adx. Arcano, secreto. ║ s.m. Arcano, enigma.

ARCAR v. Arquear, alombar, dar forma de arco. ║ Espelir, esponxar [a la].

ARCE BLANCO, FALSO PLÁTANO s.m. (Bot.: Árb. Acer pseudoplatanus.) Padrairo.

ARCEDIANATO s.m. Arcediagado, cargo de arcediago.

ARCEDIANO s. Arcediago, arquidiácono (dignidade da catedral).

ARCÉN s.m. Marxe, beira. ║ Beiravía, beirada [da estrada].

ARCHI- (ARCE-, ARCI-) elem. compos. Arqui-, (arce-, arci-) ( = preeminencia, superioridade, “moi”).

ARCHIBEBE s.m. (Zoo.: Ave limícola) Bilurico, píldora f.

ARCHIDIÓCESIS s.f. ArquidioceseA, arcebispado. 

ARCHIDUQUE, ARCHIDUQUESA s. Arquiduque, arquiduquesa.

ARCHIMANDRITA s.m. (Rel.) Arquimandrita.

ARCHIMILLONARIO, A adx. e s. Arquimillonario.

ARCHIPIÉLAGO s.m. Arquipélago.

ARCHIBEBE s.m. (Zoo.: Ave xén. Tringa vs. esps.) Bilurico, píldora.

ARCHIVADOR, A adx. e s.m. Arquivador.

ARCHIVAR v. Arquivar.

ARCHIVERO, A s. Arquiveiro.

ARCHIVO s.m. Arquivo (lugar). ║ Arquivamento, acc. de arquivar.

ARCHIVOLTA s.f. (Arquit.) Arquivolta.

ARCILLA s.f. Arxila, barro [de barreiro].

ARCILLOSO, A adx. Arxiloso.                                              

ARCIPRESTAZGO s.m. Arciprestado.

ARCIPRESTE s.m. Arcipreste.

ARCO s.m. (Mat., Armamento., Arquit., Mús.) Arco.
ARCO ABOCINADO:(Arquit.) Arco abucinado.
ARCO ADINTELADO:(Arquit.) Arco alintelado.
ARCO CARPANEL:(Arquit.) Arco zarpanel, arco de asa de canastra.
ARCO COJO:(Arquit.) Arco rengo.
ARCO DE HERRADURA:(Arquit.) Arco de ferradura.
ARCO DE INFLEXIÓN: (Arquit.) Arco campanulado.
ARCO DE MEDIO PUNTO:(Arquit.) Arco de medio punto ou de volta perfecta.
ARCO DE PECHINA:(Arquit.) Arco de cuncha.
ARCO OJIVAL:(Arquit.) Arco oxival.
ARCO REBAJADO:(Arquit.) Arco rebaixado ou de voltaabatida.
ARCO TREBOLADO:(Arquit.) Arco trevoado.
ARCO IRIS 68:(Meteor.) Arco iris, arco da vella. Arco do ceo.

ARCÓN s.m. Arcaz, hucha, arca grande.

ARDER v. Arder. Queimarse. ║ Arder, estar moi quente.

ARDID s.m. Ardil, argucia f., artimaña f., retranqueira f.

ARDIDO, A adx. Ardido, afouto, atrevido, ousado, valente.

ARDIENTE adx. Ardente.

ARDILLA s.f. (Zoo.: Mam. roedor Sciurus vulgaris) Esquío m.

ARDIMIENTO (1) (Do v. arder) s.m. Queima, ardimento, acc. de arder.

ARDIMIENTO (2) (Do adx. ardido) s.m. Ardimento, afouteza, atrevemento, ousadía.

ARDITE s.m. Unha moeda antiga catalá. ║ Chilindrada, chafallada, lilaila, picallada, cousa de pouco valor.

ARDOR (1) (Do lat. ardor, -oris) s.m. Ardor, ardencia, fogaxe f. ║ Brillo, resplandor.
ARDORES [DE ESTÓMAGO] s.m.pl. Queimuras f, ardentías f.

ARDOR (2) (De ardido)Ardimento, coraxe, valor, intrepidez.

ARDORA s.f. Ardora, ardentía (fosforescencia no mar).

ARDOROSO, A adx. Ardoroso, que ten ardor. ║ (fig.) Ardoroso, ardente, apaixonado.

ARDUO, A adx. Arduo, traballoso.

ÁREA s.f. Área, zona. ║ (Mat.) Área (unidade de superficie) ║ Área, ámbito, eido, terreo.

AREL s.m. (Agric.) Cribo grande.

ARENA s.f. Area. ║fArena (área central dun circo romano, praza de touros, etc.)

ARENAL s.m. Areal, areeira f., areallo.

ARENAR, ENARENAR v. Arear, botar area.

ARENERO, A s. e adx. Areeiro. ║ s.m. Areeiro, areal.

ARENGA s.f. Arenga.

ARENGADOR, A s. Arengador.

ARENGAR v. Arengar.

ARENÍCOLA adx. (Biol.) Arenícola (que vive en terreo areoso).
ARENÍCOLA MARINA: (Zoo.: Anélido Arenicola marina) Bichoca, cagón, mangón, miñoca.

ARENISCO, A adx. Areoso, areento.

ARENOSO, A adx. Areoso, areento.

ARENQUE s.m. (Zoo.: Peixe Clupea harengus) Arenque.

AREOLA, ARÉOLA s.f. (Anat.) Aréola.

AREÓMETRO s.f. (Fis.) Areómetro, densímetro (aparello).

ARETE s.m. Brinco, pendente en forma de aro. ║ s.m. (Zoo.: Peixe Aspitrigla cuculus) Escacho cremalleira.

ARFAR v. (Mar.) Arfar, cabecear [a nave] 69.

ARGADILLO s.m. Argadelo, debadoira/ debandoira (armazón para debandar).

ARGAMANDIJO s.m. (fam.) Argalladas dun oficio, conxunto do instrumental miúdo.

ARGAMASA s.f. Masa [de albanelería].

ARGANEO s.m. (Mar.) Arganeo (argola superior da áncora).

ARGAÑA s.f. Argana, aresta [dos cereais]. Mala herba.

ARGENTADOR, A s. Arxentador.

ARGENTAR v. Arxentar, pratear.

ARGÉNTEO, A adx. Arxénteo.

ARGENTINO, A (1) (Da Arxentina) adx. e s. Arxentino

ARGENTINO, A (2) (Do lat. argentinus) adx. Arxentino, arxénteo, prateado.

ARGOLLA s.f. Argola.

ÁRGOMA s.f. (Arbto) [V.tojo].

ARGÓN s.m. (Quím.: Elem. de N. At.18) Argon, “Ar“.

ARGONAUTA s.m. (Mit.) Argonauta.

ARGOT s.m. Argot70, xerga (por ex. o barallete).

ARGUCIA s.f. Argucia, artimaña, estrataxema.

ARGÜIR v. Argüír, deducir, concluír. ║ Argüír, alegar. ║ Bota-la culpa.

ARGUMENTACIÓN s.f. Argumentación.

ARGUMENTADOR,A adx. e s. Argumentador.

ARGUMENTAL adx. Argumental.

ARGUMENTAR v. Argumentar.

ARGUMENTO s.m. Argumento.

ARGUYENTE adx. e s. Argüente, alegante.

ARIA s.f. (Mus.) Aria.

ARIDEZ s.f. Aridez.

ARIMEZ s.m. (Arquit.) Resalte ou realce [dalgúns edificios].

ÁRIDO, A adx. Árido.

ARIETE s.m. Ariete (máquina antiga de guerra e dianteiro no fútbol).

ARIO, A adx. Ario.

ARISCARSE v. Ariscarse, anoxarse, enfadarse, pórse arisco.

ARISCO, A adx. Arisco, esquivo, xoto, áspero.

ARISTA s.f. Aresta.

ARISTOLOQUIA s.f. (Bot.: Pl. herb. Aristolochia longa) Longa.

ARISTOCRACIA s.f. Aristocracia.

ARISTÓCRATA s. Aristócrata.

ARISTOCRÁTICO, A adx. Aristocrático.

ARISTOTÉLICO, A adx. Aristotélico, peripatético.

ARITMÉTICO, A adx. Aritmético. ║ s.f. Aritmética.

ARLEQUÍN s.m. Arlequín (personaxe da comedia italiana).

ARMA s.f. Arma.
ARMA BLANCA: Arma branca.
ARMA DE DOBLE FILO: Arma de dous gumes, arma de dous fíos.
ARMA DE FUEGO:Arma de fogo.

ARMABLE adx. Armable / armábel, montable/montábel.

ARMADA s.f. Armada, escuadra.

ARMADANZAS adx. e s. Traveso, revoltoso, traste, argalleiro, argallante.

ARMADIJO s.m. Garamelo, trapela f., panterlo, trampa para cazar. ║ Armazón de paus.

ARMADILLO s.m. (Zoo.: Mam. orde desdentados vs. esps.) Armadillo.

ARMADO, A adx. Armado (provisto de armas). ║ Acc. de armar, montaxe.

ARMADOR, A adx. e s. Armador.

ARMADURA s.f. Armadura.

ARMAMENTO s.m. Armamento.

ARMAR(SE) v. Armar(se).

ARMARIO s.m. Armario, roupeiro.
ARMARIO EMPOTRADO: Armario embutido, armario de obra

ARMATOSTE s.m. Armatoste, traste / trasto, cachifallo.

ARMAZÓN s.m. e f. Armazón  f., armadura, carcasa. ║ Armazón, esqueleto.

ARMENTO s.m. Armentío, rabaño vacún.

ARMERÍA s.f. Armería / armaría.

ARMERIA MARÍTIMA (Bot.: Pl. herb. Armeria maritima) Empreñadeira, herba de namorar.

ARMERO, A s. Armeiro71.

ARMILLA s.f. (Arquit.) Armila (espiras dunha columna). ║ Armila, brazalete.

ARMIÑO s.m. (Zoo.: Mam. Mustela erminea) Armiño, doniña branca.

ARMISTICIO s.m. Armisticio.

ARMÓN s.m. Armón (carro de artillería).

ARMONÍA s.f. Harmonía72.

ARMÓNICO, A adx. HarmónicoO. A xeito. s.f. Harmónica (instrumento).

ARMONIO s.m. HarmonioO (instrumento).

ARMONIOSO, A adx. Harmonioso, xeitoso.

ARMONIZABLE adx. Harmonizable / harmonizábel.

ARMONIZACIÓN s.f. Harmonización, conciliación, conxunción.

ARMONIZADOR, A adx. e s. Harmonizador.

ARMONIZAR v. Harmonizar, conciliar, conxunguir.

ARMUELLE, BLEDO MOLLE s.m. (Bot.: Pl. herb. Atriplex hortensis) Armol.

ARNÉS s.m. Arnés.
ARNESES s.m.pl. Arneses, aparellos, arreos [das cabalarías].

ÁRNICA s.f. (Bot.: Pl. herb. Arnica montana) Árnica, herba cheirenta. ║ Árnica (un preparado).

ARO (1) (De or. inc.) s.m. Aro.
ENTRAR / PASAR POR EL ARO (loc. verb.) Pasar polo aro, vir ao rego.

ARO (2) (Do lat. arum) s.m. (Bot.: Planta herb. Arum italicum) Xario, herba das anadas.

AROLA s.f. (Zoo.: Molusco Lutraria lutraria) Mexarela.

AROMA s.m. Recendo / arrecendo, aroma f.

AROMAR v. Aromatizar, perfumar.

AROMÁTICO, A adx. Aromático, recendente.

AROMATIZACIÓN s.f. Aromatización.

AROMATIZANTE s.m. Aromatizante.

AROMATIZAR v. Aromatizar, perfumar.

AROUSANO, A adx. e s. Arousán; -á.

ARPA s.f. (Mús.) Arpa.

ARPAR v. Rabuñar. ║fEsfarrapar.

ARPEGIAR v. Arpexar, facer arpexos.

ARPEGIO s.m. (Mús.) Arpexo.

ARPEO s.m. (Mar.) Arpeo, rizón.

ARPÍA s.f. (Mit.) Harpía. ║(fig.) Lurpia, muller ruín.

ARPILLERA s.f. Tea de saco, estopa, sarapilleira.

ARPISTA s. Arpista (músico que toca a arpa).

ARPÓN s.m. (Pesca) Arpón.

ARPONAR v. Arpoar.

ARPONERO, A s. Arpoeiro, arpoador, o que guinda o arpón.

ARQUEADO, A adx. Arqueado.

ARQUEAR (1) (De arco) v. Arquear, alombar, curvar, dar forma de arco. ║ (desusado) Ter náuseas.

ARQUEAR (2) (De arca) v. (Mar.) Arquear, medi-la cabida dunha embarcación.

ARQUEO (1) (Acc. e ef. de arquear-1)s.m. Arqueo, alombamento.

ARQUEO (2) (Acc de arquear-2) s.m. Arqueo (medición e cubicación).  

ARQUEO (3) (De arca) s.m. (Contab.) Comprobación dos cartos dunha caixa.

ARQUEOLOGÍA s.f. Arqueoloxía.

ARQUEOLÓGICO, A adx. Arqueolóxico.

ARQUEÓLOGO, A s. Arqueólogo.

ARQUERO s.m. Arqueiro.

ARQUETA s.f. Arqueta.

ARQUETIPO s.m. Arquetipo, modelo ideal.

ARQUIBANCO s.m. Arquibanco (banco con caixóns).

ARQUITECTO, A s. Arquitecto.

ARQUITECTÓNICO, A adx. Arquitectónico.

ARQUITECTURA s.f. Arquitectura.

ARQUITRABE s.m. (Arquit.) Arquitrabe f.

ARQUIVOLTA s.f. (Arquit.) Arquivolta.

ARRABAL s.m. Arrabalde, alfoz. Arredores. Suburbio.

ARRABALERO, A adx. e s. Arrabaldeiro, rel. ó arrabalde. ║ (fig. e fam.) Maleducado, groseiro, faltón.

ARRACADA s.f. Arracada (pendente con adornos).

ARRACIMARSE v. Xuntarse algunhas cousas en forma de acio.

ARRACLÁN s.m., ALISO NEGRO (Bot.: Arbto. Rhamnus frangula) Sanguiño.

ARRAIGAMIENTO s.m. Arraigamento.

ARRAIGAR v. Anraizar, agarrar [unha planta]. Arraigar(se).

ARRAIGO s.m. Arraigamento.

ARRAMBLAR v. Deixar area unha riada. ║ (fig.) Arramplar.

ARRANCADA s.f. Arrincada / arrancada.

ARRANCADERO s.m. Punto de arranque.

ARRANCAPINOS s.m. (coloq.) Home pequerrecho.

ARRANCAR v. Arrancar / arrincar.

ARRANQUE s.m. Arrinque / arranque (Acc. de arrancar / Arroutada , arrebato  / Decisión / Arrancada, ocorrencia / Motor de arranque.)

ARRAPIEZO s.m. Farrapo, fargallo. ║ (fig. e despec.) Mocoso, raparigo.

ARRAS s.f.pl. Arras.

ARRASAMIENTO s.m. Arrasamento, desolación f., devastación f.

ARRASAR v. Arrasar.

ARRASTRADO, A adx. e s. (fam.) Arrastrado. Coitado, desventurado. ║ Pícaro, pillabán, raposeiro.

ARRASTRAR(SE) v. Arrastrar(se).

ARRASTRE s.m. Arrastre.

ARRAYÁN s.m. (Bot.: Arbto. Myrtus communis) Arraián, mirto, mirta. [V.MIRTO]

ARRE interx. Arre.

ARREAR (1) (Da interx. arre) v. Arrear (estimular a un animal). ║ Camiñar de présa. ║ Furtar, levarse [algo].

ARREAR (2) (Do lat. *arredare, proveer, ‘prover’) v. Arrear, pór os arreos, afatar.║ Arrear, preparar, adornar, engalanar.

ARREAR (3) (Do catalán ‘arreu’) v. Dar golpes deseguido. Abatanar, golpear.

ARREBAÑADURAS s.f.pl. Raspas.

ARREBAÑAR v. Repañar, arrapañar.

ARREBATADOR, A adx. Arrebatador.

ARREBATAR v. Arrebatar, arrapañar, ripar. ║ (fig.) Arrebatar, cativar, engaiolar.║ v. pr. Encoraxarse, anoxarse, enfurecerse.

ARREBATIÑA, REBATIÑA s.f. Rapañota, á pillota.

ARREBATO s.m. Arrouto, arroutada f.

ARREBOL s.m. Roibén / rubién.

ARREBOLADA s.f. Roibéns pl., rubiéns pl.

ARREBOLAR 73 v. Arrubiar, arroibar.

ARREBUJAR(SE) v. Arroupar(se), tapar(se) ben, envurullarse coa roupa. Acochar(se) / agochar(se) [con roupa].

ARRECHUCHO s.m. (fam.) Arranque, ímpeto [dun sentimento], arroutada. ║ Indisposición, trastorno [de saúde)], volta (fig.).

ARRECIAR v. Cobrar forza, aumentar, ir a máis. ║ v. pr. Aterecer, estanguecer, quedar entumecido.

ARRECIFE s.m. Arrecife, baixío. Pedrido

ARREDRAMIENTO s.m. Arredamento, afastamento.

ARREDRAR(SE) v. Arredar(se), afastar(se). ║(fig.) Asustar(se), pór medo, facer recuar.

ARREGLAR(SE) v. Arranxar(se), amañar(se). Enfeitarse  

ARREGLO s.m. Arranxo, amaño.
ARREGLO PERSONAL: Avío persoal.
CON ARREGLO a(loc.): Segundo, conforme a, de acordo con.

ARREJUNTARSE v.pr. Arrexuntarse, aconchegarse, amancebarse.

ARRELLANARSE v.pr. Repanchingarse, estomballarse, apoltronarse, esvacoarse, esparrarse, estarricarse no asento.

ARREMANGAR(SE) v. Remangar(se) / arremangar(se), refucir

ARREMETER v. Arremeter, acometer.

ARREMETIDA s.f. Arremetida, acometida.

ARREMOLINAR(SE) v. Arremuiñar(se).

ARRENDADOR s.m. Alugador, arrendador.

ARRENDAJO, GAYO s.m. (Zoo.: Ave Garrulus glandarius) Gaio, pega marza  f., pega rebordá f.

ARRENDABLE adx. Arrendable  /arrendábel, alugable / alugábel.

ARRENDAMIENTO s.m. Arrendamento, arrendo.

ARRENDAR (1) (Do lat. reddere) v. Arrendar, alugar (tratar un arrendamento).

ARRENDAR (2) (De ‘rienda’, renda) v. Suxeitar una cabalaría polas rendas.║ Suxeitar ║ Arrendar74, abacelar, acoeirar, acolar, aporcar, aterrar.

ARRENDATARIO, A adx. e s. Arrendatario, alugueiro, rendeiro, inquilino.

ARREO(1) (Dearrear-2) s.m. Adorno, adobío. ║ s.m.pl. Arreos, aparellos [das cabalgaduras]. ║ s.m.pl. Aditamentos, complementos.

ARREO (2) (Do catalán arreu) adv. t. Arreo, a reo, seguido, decote.

ARREPENTIMIENTO s.m. Arrepentimento.

ARREPENTIRSE v. Arrepentirse.

ARRESTAR v. Arrestar, deter, prender. ║ v.pr. Arriscarse, lanzarse, botarse para adiante.

ARRESTO s.m. Arresto. ║ s.m.pl. Valor, ousadía, coraxe.

ARRIANISMO s.m. Arianismo (doutrina de Ario).

ARRIANO, A adx. e s. Ariano, rel. ó arianismo.

ARRIAR v. Arriar.

ARRIBA adv. Enriba, arriba.

ARRIBADA s.f. (Mar.) Arribada.

ARRIBAR v. (Mar.) Arribar, chegar, recalar.

ARRIBAZÓN s.f. Arribazón (arribada grande de peixes nunha determinada época).

ARRIBISTA s. [Persoa] arribista.

ARRIENDO s.m. Arrendo, arrendamento.

ARRIERO s.m. Arrieiro.

ARRIESGADO, A adx. Arriscado, perigoso, aventurado. ║ (ref. a persoas) Atrevido, ousado, arrichado.

ARRIESGAR(SE) v. Arriscar(se), arrichar(se).

ARRIMADERO s.m. Arrimo, apoio, esteo, soporte.

ARRIMAR(SE) v. Arrimar(se). ║ Aconchegar(se), acaroar(se).

ARRIMO s.m. Arrimo, apoio, axuda. achego

ARRINCONAMIENTO s.m. Acantoamento. ║ Recollemento, retiro.

ARRINCONAR v. Acurrunchar, acantoar, arrecantar. ║ (fig.) Arrombar, abandonar.

ARRISCADO, A adx. [Monte] penedoso e perigoso. ║ Arriscado, destemido, valente, afouto, varudo.

ARRITMIA s.f. Arritmia.

ARROAZ, DELFÍN s.m. (Zoo.) Arroaz. [V. DELFÍN]

ARROBA s.f. Arroba (medida de peso). (Inform.) Arroba, símbolo @.
POR ARROBAS (loc. adv.)  Dabondo.

ARROBAMIENTO s.m. Arroubo, éxtase.

ARROBAR v. Arroubar, extasiar, cativar, fascinar, engaiolar.

ARROBO s.m. Arroubo, éxtase.

ARROCERO, A adx. e s. Arroceiro.

ARRODILLAR(SE) v. Axeonllar(se), pór(se) de xeonllos.

ARRODRIGAR, ARRODRIGONAR v. (Agric.) Rodrigar, face-la rodriga.

ARROGANCIA s.f. Arrogancia, fachenda, altivez.

ARROGAR v. (Der.) Arrogar, porfillar, adoptar. ║ Arrogarse, apropiarse.

ARROJADIZO, A adx. Fácil de guindar.

ARROJADO, A adx. Arroutado, atrevido, afouto.

ARROJAR v. Lanzar, guindar, chimpar. ║ Tirar, lanzar, arrebolar. ║ Botar, poñer fóra. ║ (fam) Vomitar, trousar. ║ v. pr. Chimparse.

ARROJO s.m. Valor, atrevemento, ousadía, coraxe.

ARROLLAR v. Enrolar. ║ Arrolar, mover a rolos. ║ (fig.) Arrolar, atropelar.

ARROPAMIENTO s.m. Arroupamento.

ARROPAR(SE) v. Arroupar(se), abrigar(se).

ARROSTRAR v. Afrontar, encarar, da-la cara.

ARROYADA s.f. Arroio m., arroiada, enxurrada. ║ Val dun regato.

ARROYAR v. Arroiar, diluviar, chover a Deus dar

ARROYO s.m. Regato, regueiro, regacho. ║ Arroio75, enxurrada [pola chuvia]. ║ Rúa.

ARROYUELO s.m. Regato.

ARROZ s.m. (Bot.: Pl. gramínea Oryza sativae o seu gran) Arroz.

ARROZAL s.m. Arroceira f., arrozal.

ARRUGA s.f. Engurra.

ARRUGADO, A adx. Rugoso.

ARRUGAR(SE) v. Engurrar(se).

ARRUINADO, A adx. Arruinado.

ARRUINADOR, A adx. e s.m. Arruinador.

ARRUINAR(SE) v. Arruinar(se). ║ (fig.) Estragar(se), danar(se).

ARRULLAR v. Arrolar. anainar

ARRULLO s.m. Arrolo (son das pombas) ║ Fala sedutora. ║ Arrolo (para adormentar a un neno).

ARRUMACO s.m. Aloumiño. Ñáñaras. ║ Adorno ou adobío estrafalario.

ARRUMBAR v. Arrombar (a un lado).

ARSENAL s.m. Estaleiro. ║ Arsenal, armería. ║ (fig.) Conxunto de obxectos dispoñibles.

ARSÉNICO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 33) Arsénico, “As“.

ARTE s.m. ou f. Arte f.  

ARTEFACTO s.m. Artefacto. Aparello.

ARTEJO s.m. Nocello, cotelo, cotobelo, cotomelo [dos dedos]. ║ (Zoo.) Artello [dos artrópodos].

ARTEMISA s.f., ALTAMISA, HIERBA DE SAN JUAN, ANASTASIA (Bot.: Pl. Artemisa vulgaris) Artemisa, herba de Nosa Señora, herba de Santa María, herba madroa.

ARTERIA s.f. (Anat.) Arteria.

ARTERÍA s.f. Astucia, malicia, renartería.

ARTERIAL adx. Arterial.

ARTERITIS s.f. (Med.) Arterite.

ARTERO, A adx. Arteiro, retranqueiro, cazurro, lagarteiro

ARTESA s.f. Artesa, maseira.

ARTESANADO s.m. Artesanado, artesanía. ║Artesanado (conxunto de artesáns).

ARTESANAL adx. Artesanal, artesán.

ARTESANÍA s.f. Artesanía.

ARTESANO, A s. Artesán; -sá.

ARTESÓN, CASETÓN s.m. (Arquit.) Artesón, casetón.

ARTESONADO, A adx. Artesoado. ║s.m. (Arquit.) Artesoado.

ÁRTICO, A adx. Ártico (rel. ao Polo Norte).

ARTICULABLE adx. Articulable / articulábel.

ARTICULACIÓN s.f. Articulación [de dúas pezas mecánicas. ] Articulación, pronunciación. ║ Articulación, xoga, xogo, xunta [de ósos].

ARTICULADO s.m. Articulado.

ARTICULAR (1) (Do lat. articularis < articulus,’nó’) adx. (Anat.)Articular (rel. á(s) articulación(s)).

ARTICULAR (2) (Do lat. articulare) v. Articular, artellar (unir pezas movibles). ║fArticular, artellar, estruturar. ║ Articular, pronunciar.

ARTICULISTA s. Articulista (que escribe artigos).

ARTÍCULO s.m. Artigo 76 = [ Parte dun escrito ou dun dicionario. ║ Crónica, reportaxe. ║ Disposición (dunha lei). ║Mercadoría, produto, xénero. ║ (Gram.) Artigo (definido ou indefinido). ]

ARTÍFICE s. Artista, creador. ║(fig.) Artífice, autor.

ARTIFICIAL adx. Artificial.

ARTIFICIALIDAD s.f. Artificialidade.

ARTIFICIO s.m. Habilidade, elaboración artística. ║ Artificio, artefacto. ║ (fig.) Disimulo, falsidade, dobrez.

ARTIFICIOSO, A adx. Artificioso, pouco natural.

ARTILLAR v. Artillar, equipar con artillaría.

ARTILLERÍA s.f. Artillería / artillaría.

ARTILLERO, A adx. e s. Artilleiro.

ARTILUGIO s.m. Artificio, mecanismo, artefacto. ║ Argucia, artimaña.

ARTIMAÑA s.f. Trampa [para animais]. Ichó. ║ Artimaña, argucia, estrataxema, engano.

ARTISTA s. Artista.

ARTÍSTICO, A adx. Artístico.

ARTO, AZUFAIFO s.m. (Bot.: Árb. Ziziphus lotus e o seu froito) Loto.

ARTRÍTICO, A adx. e s.(Med.) Artrítico.

ARTRITIS s.f. (Med.) Artrite.

ARTRITISMO s.m. (Med.) Artritismo.

ARTROSIS s.f. (Med.) Artrose.

ARVEJA, VEZA, ALVERJA s.f. (Bot:. Pl. rubideira Vicia sativa) Ervellaca, brenza, nichela, veza, herba da fame.

ARZOBISPADO s.m. Arcebispado.

ARZOBISPO s.m. Arcebispo.

AS s.m. ÁsA (carta, dado, crack, moeda)(pl.: ases).

ASA s.f. Asa, agarradoira.

ASADO s.m. Asado.

ASADOR s.m. Asadeiro. Espeto.

ASADURAS s.f.pl. Miúdos (vísceras comestibles dos animais).

ASAETAR, ASAETEAR v. Asetear.

ASAETEADOR, A adx. e s. Aseteador.

ASAFÉTIDA s.f. (Bot.: Pl. herb. Ferula assafoetida) Asafétida.

ASAINETEAR v. Amenizar, entreter, divertir.

ASALARIADO, A adx. e s. Asalariado.

ASALARIAR v. Asalariar.

ASALMONADO, A adx. Asalmoado.

ASALTADOR, A adx. e s. Asaltador,

ASALTANTE adx. e s. Asaltante, asaltador.

ASALTAR v. Asaltar.

ASALTO s.m. Asalto.

ASAMBLEA s.f. Asemblea, xunta, xuntanza.

ASAMBLEARIO, A adx. Asembleario.

ASAMBLEISTA s. Asembleísta.

ASAR(SE) v. Asar(se).
ASAR A LA PARRILLA: Grellar.

ASAZ adv. Asaz, abondo, dabondo, bastante, suficientemente, moi.

ASCENDENCIA s.f. Ascendencia.

ASCENDER v. Ascender.

ASCENDIENTE s.m. e f. Ascendente, antepasado, devanceiro. ║ s.m. Ascendente, influencia.

ASCENSIÓN s.f. Ascensión.

ASCENSO s.m. Ascenso.

ASCENSOR s.m. Ascensor.

ASENSORISTA s. Ascensorista.

ASCESIS s.f. Ascese (prácticas do asceta).

ASCETA s. Asceta.

ASCÉTICO, A adx. Ascético.

ASCETISMO s.m. Ascetismo.

ASCO s.m. Noxo.

ASCOSO, A adx. Noxento.

ASCUA s.f. Ascua, brasa.

ASEADO, A adx. Aseado, limpo.

ASEAR(SE) v. Asear(se).

ASECHANZA s.f. Engano, argallada, insidia, calote, pantomima.

ASECHAR v. Insidiar, enganar.

ASEDAR v. Pór suave coma seda.

ASEDIADO, A adx. e s. Asediado.

ASEDIADOR, A s. Asediador, asediante.

ASEDIAR v. Asediar, cercar.

ASEDIO s.m. Asedio.

ASEGUNDAR v. Repetir, recuncar (ref. á comida).

ASEGURADO, A adx. e s. Asegurado.

ASEGURADOR, A adx. e s. Asegurador.

ASEGURAR(SE) v. Asegurar(se).

ASELADOR, ASELADERO s.m. Poleiro (traveseiro onde dormen as galiñas).

ASELARSE v. Empoleirarse [as galiñas onde van durmir].

ASEMEJAR(SE) v. Asemellar(se).

ASENSO s.m. Asenso, asentimento, consentimento, permiso.

ASENTADERAS s.f.pl. (fam.) Nádegas, traseiro.

ASENTAMIENTO s.m. Asentamento.

ASENTAR(SE) v. Asentar(se).

ASENTIMIENTO s.m. Asentimento, conformidade, aprobación, permiso.

ASENTIR v. Asentir.

ASEO s.m. Aseo.

ASÉPTICO, A adx. (Med.) Aséptico.

ASEQUIBLE adx. Alcanzable, accesible.

ASERCIÓN s.f. Aserción, afirmación.

ASERRADERO s.m. Serra (industria) f.

ASERRADOR, A adx. Serrador, que serra. ║ s.m. Serrador, serranchín (oficio).

ASERRADURA s.f. Corte da serra ou parte serrada.
ASERRADURAS s.f.pl., s.m. sing. Serraduras pl.

ASERRAR, SERRAR v. Serrar.

ASERRÍN s.m. sing. Serraduras pl.

ASERTIVO, A adx. Asertivo, afirmativo.

ASERTO s.m. Aserto, aserción, afirmación.

ASERTOR, A s. Asertor, persoa que afirma.

ASESADO, A adx. Asisado, axuizado, sensato, sisudo, prudente.

ASESINAR v. Asasinar.

ASESINATO s.m. Asasinato.

ASESINO, A adx. e s. Asasino.

ASESOR, A adx. e s. Asesor.

ASESORAMIENTO s.m. Asesoramento.

ASESORÍA s.f. Asesoría.

ASESORAR(SE) v. Asesorar(se).

ASESTAR v. Apuntar, dirixir, enfilar [unha arma]. ║ Descargar, tirar ou golpear [cunha arma].

ASEVERACIÓN s.f. Aseveración, afirmación.

ASEVERAR v. Aseverar, asegurar, afirmar.

ASEVERATIVO, A adx. Aseverativo, asertivo, que asevera.

ASEXUADO, A adx. Asexuado /ks/, asexual , que carece de sexo.

ASFALTADO, A adx. e s.m. Asfaltado.

ASFALTAR v. Asfaltar.

ASFALTO s.m. Asfalto.

ASFIXIA s.f. Asfixia /ks/. ║(fig.) Asfixia, abafo, atafego, afogo.

ASFIXIANTE adx. Asfixiante /ks/, atafegante, abafadizo, abafador.

ASFIXIAR(SE) v. Asfixiar(se), afogar. ║ Asfixiar(se), abafar, acorar.

ASFÓDELO s.m., VARILLA DE SAN JOSÉ (Bot.: Pl. Asphodelus albus) Abrótea, abrótega, gamón, gamota, asfódelo.

ASÍ adv. Así.
ASI Y TODO (loc. adv.) Así e todo, así a todo, con todo, emporiso, non obstante, porén, secasí.
ASÍ COMO (loc. conxunt.) Así como, do mesmo xeito ca.

ASIÁTICO, A adx. e s. Asiático.

ASIDERO s.m. Asa f. ║ (fig.) Ocasión, escusa, pretexto.

ASIDUIDAD s.f. Asiduidade, frecuencia.

ASIDUO, A adx. Asiduo, habitual.

ASIENTO s.m. Asento, asentadoiro.

ASIGNACIÓN s.f. Asignación.

ASIGNAR v. Asignar, adxudicar.

ASIGNATURA s.f. Materia, disciplina [docente].

ASILADO, A s. Asilado, acollido nun asilo.

ASILAR v. Acoller, dar asilo.

ASILO s.m. Asilo.

ASILVESTRADO, A adx. Dise da planta ou animal que se volve silvestre despois de ser, respectivamente, cultivada ou domesticado.

ASILVESTRARSE v.pr. Entouzarse [un lugar].

ASIMETRÍA s.f. Asimetría,falta de simetría.

ASIMÉTRICO, A adx. Asimétrico. ║ s.f.pl. (Dep.) [Barras] asimétricas.

ASIMILABLE adx. Asimilable / asimilábel.

ASIMILACIÓN s.f. Asimilación.

ASIMILADOR, A adx. Asimilador.

ASIMILAR(SE) v. Asimilar(se) = [ Equiparar(se), igualar(se). ║ Parecer(se). ║ Comprender, captar, decatarse. Aprender. ║ (Biol.) Absorber, aproveitar (sustancias) ║ Aceptar [un feito]. ]

ASIMISMO, ASÍ MISMO adv. Así mesmo, igualmente.

ASINTOMÁTICO, A adx. Asintomático.

ASIR v. Asir, agarrar, suxeitar, termar.

ASISTENCIA s.f. Asistencia.

ASISTENTE, A s. Asistente.

ASISTIR v. Asistir. Acudir.

ASMA s.f. (Med.) Asma.

ASMÁTICO, A adx. e s. Asmático.

ASNADA s.f. Burrada, parvada, asneira, babecada, gaitada, necidade.

ASNAL adx. Asnal, asinino (rel. ao asno).

ASNERÍA s.f. (coloq.) Conxunto de asnos. s.f. (coloq.) Asneira, burrada, babecada, parvada.

ASNO, BURRO, JUMENTO, POLLINO, RUCIO, RUCHO s.m. (Zoo.: Mam. Equus asinus) Asno, burro. ║ (fig.) Burro, burricán.

ASOCIABLE adx. Asociable/asociábel.

ASOCIACIÓN s.f. Asociación.

ASOCIACIONISMO s.m. Asociacionismo.

ASOCIADO, A adx. Asociado, socio.

ASOCIAR(SE) v. Asociar(se).

ASOLAMIENTO s.m. Asolamento, acc.. de asolar, estragar.

ASOLANAR(SE) v. Danarse os froitos por mor do leste [V. SOLANO].

ASOLAR (1) (Do lat. ‘assolare’, botar ao chan) v. Estragar, arrasar, destruír. ║ v. pr. Pousarse [un líquido], decantarse.

ASOLAR (2) (Do lat. sol, solis) v.tr. e pr. Alfar(se), botar(se) a perde-los froitos pola calor ou por unha seca.

ASOLEAR v. Asollar (expoñer ao sol).

ASOMAR(SE) v. Asomar(se).

ASOMBRADO, A adx. Asombrado (de asombrarse).

ASOMBRAR(SE) v. Asombrar(se), abraiar(se), marabillar(se), pasmar(se).

ASOMBRO s.m. Abraio, asombro.

ASOMBROSO, A adx. Asombroso, abraiante.

ASOMO s.m. Asomo, indicio, sinal.
NI POR ASOMO (loc.) De ningunha maneira, de ningún xeito.

ASONADA s.f. Motín, revolta, axitación, cotarro, tumulto.

ASONANCIA adx. Asonancia (conformidade de cousas entre si).

ASONANTE adx. [Rima] asonante.

ASONAR v. Facer asonancia.

ASORDAR v. Axordar, enxordar, abouxar, enxordecer.

ASPA s.f. Aspa.

ASPAVENTAR v. Espavorecer, aterrar, espantar.

ASPAVIENTO(S) s.m. Espavento(s).

ASPECTO s.m. Aspecto. Traza.

ASPEREZA s.f. Aspereza.

ASPERGEAR, ASPERGER, ASPERJAR v. Asperxer, esparexer [un líquido].

ASPERGES s.m. (Rel.) Asperxes (antífona ao tempo de asperxer).

ASPERIDAD s.f. Asperidade, aspereza.

ASPERJAR v. Asperxer.

ÁSPERO (1) (Do grego) s.m. Aspro (moeda turca).

ÁSPERO (2), A (Do lat. asper, -era, -erum) adx. Áspero, rugoso, bravo, rudo. ║ [Terreo] abrupto, escabroso, crebado. ║ [Tempo] desapracible. ║ Desagradable.

ASPERSIÓN s.f. Aspersión, acc. e ef. de asperxer.

ASPERSOR s.m. Aspersor (dispositivo).

ASPERSORIO s.m. Aspersorio, hisopo. 

ASPID s.m. (Zoo.: réptil ofídeo) Áspide.

ASPILLERA, SAETERA s.f. Seteira

ASPIRACIÓN s.f. Aspiración, inspiración. ║ Aspiración, pretensión.

ASPIRADO, A adx. (Fonét.) Aspirado.

ASPIRADOR, A s. Aspirador.

ASPIRANTE adx. e s. Aspirante.

ASPIRAR v. Aspirar, coller folgos. ║ Aspirar, cobizar, desexar.

ASQUEAR v. Anoxar, aborrecer, estoxar.

ASQUEROSIDAD s.f. Porcallada.

ASQUEROSO, A adx. Noxento, repugnante.

ASTA s.f. Hasta, mastro. ║Hasta, corno.

ASTADO, A adx. e s. Hastado, cornudo.

ÁSTATO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 85) Ástato, “At“.

ASTENIA s.f. (Med.) Astenia.

ASTÉNICO, A adx. e s. Asténico.

ASTERISCO 77 s.m. (Ortogr.) Asterisco.

ASTEROIDE adx. De forma de estrela. ║ s.m. (Astron.) Asteroide, planetoide (determinado corpo celeste).

ASTIGMÁTICO, A adx. Astigmático (rel. ao astigmatismo).

ASTIGMATISMO s.m. (Med.) Astigmatismo.

ASTIL s.m. Hastil, mango (dos apeiros). ║ Hastil [da balanza].

ASTILLA s.f. Acha, estela, pitelo m.

ASTILLAR v. Rachar, fender, facer achas.

ASTILLERO s.m. Estaleiro.

ASTILLÓN s.m. Racha, acha, cachela.

ASTRACÁN, ASTRAKÁN s.m. Astracán (pel do año de Astrakán).

ASTRACANADA s.f. Babecada, burrada, estupidez, idiotez. ´

ASTRÁGALO s.m. (Anat.) Astrágalo.

ASTRINGENTE adx. e s. Adstrinxente.

ASTRINGIR v. Adstrinxir.

ASTRAL adx. Astral (rel. aos astros).

ASTRO 78 s.m. Astro.

ASTROLOGÍA s.f. Astroloxía.

ASTROLÓGICO, A adx. Astrolóxico.

ASTRÓLOGO, A s. Astrólogo.

ASTRONAUTA s. Astronauta.

ASTRONOMÍA s.f. Astronomía.

ASTRÓNOMO, A s. Astrónomo.

ASTRONÓMICO, A adx. Astronómico.

ASTROSO, A adx. Malfadado, desgraciado, desventurado. ║ (fig.) Desaxeitado, esbandallado, bandalleiro.

ASTUCIA s.f. Astucia, picardía. ║ Astucia, argucia, artimaña, engano m.

ASTUR adx. e s. Ástur, asturiano. ║(Ant.) ÁsturA.

ASTURIANO, A adx. e s. Asturiano. Ástur.

ASTUTO, A adx. Astuto, arteiro, zorro, renarte.

ASUETO s.m. Descanso, vagar, folganza [breve].

ASUMIBLE adx. Asumible / asumíbel.

ASUMIR v. Asumir (facerse cargo).

ASUNCIÓN s.f. Asunción, acc. de asumir. ║ (Cat.) Asunción.

ASUNTO s.m. Asunto, choio.

ASURAR(SE) v. Requeimar(se), esturrar(se), esturruxar(se). ║ Alfar(se). ║ v. pr. Asarse, abrasarse.

ASURCAR v. Asucar, sucar, derregar, abrir sucos.

ASUSTADIZO, A adx. Asustadizo, espantadizo.

ASUSTAR(SE) v. Asustar(se), espantar(se).

ATABACADO, A adx. (Dito dunha cor:) Atabacado (coma tabaco).

ATABAL s.m. Atabal (instrumento antigo de percusión).

ATABALEAR v. Imitar o cabalo coas mans o son do atabal. ║ Tamborilar [cos dedos].

ATABLADERA s.f. (Agric.) Canizo / caínzo [para achaia-la terra].

ATABLAR v. (Agric.) Cainzar, canizar, achandar co canizo.

ATACABLE adx. Atacable / atacábel.

ATACADO(1), A (De atacar-1) adx. Atacador, que preme o taco ║ s.m. Utensilio para atacar os canóns. 

ATACADOR (2), A (De atacar-2) adx. e s. Atacador, agresor. 

ATACANTE (De atacar-2) adx. e s. Atacante, que ataca ou serve para atacar.

ATACAR (1) (De taco) v. Atacar79, premer a carga dun barreno ou dunha arma.

ATACAR (2) (Do it. ‘attaccare’, acometer) v. Atacar, agredir,asaltar, arremeter. ║ Atacar, emprender a iniciativa bélica. ║ Abordar,  acometer, decidirse a unha acción. Refutar, contradicir.║ (Mús.) Principiar unha peza.

ATADIJO s.m. Envurullo, vurullo. ║ Atadallo, amarralla f.(cordel, fío, etc.)

ATADO, A adx. (fam.) Atado, apoucado, encollido. ║ s.m. Atado, conxunto de cousas atadas.

ATADURA s.f. Atadura, atadallo m., amarralla.║(fig.) Atadura, vincallo,vencello m.

ATAGUÍA s.f., ATAJADERO s.m. (Agric.) Torneira, tornadoiro, augueiro.

ATAHARRE s.m., SOTACOLA s.m. Atafal (certo aparello das cabalgaduras).

ATAJADERO s.m. Torneira, tornadoiro, augueiro. ║ Comporta [dunha presa]

ATAJAR v. Atallar.

ATAJO s.m. Atallo. ║ Grupo pequeno de gando.

ATALAYA s.f. Atalaia.

ATALAYAR v. Atalaiar, observar desde unha atalaia ou dunha altura.

ATAÑER v. Atanguer / atinxir, concernir.

ATAQUE s.m. Ataque.

ATAQUIZAR v. (Agric.) Emporcar [unha vide].

ATAR v. Amarrar, atar, ligar, vencellar.

ATARANTAR v. Atordar, turba-los sentidos.

ATARAZAR v. Morder, trabar, trincar.

ATARDECER (1) s.m. Solpor, serán, tardiña f., atardecida f.

ATARDECER (2) v. Atardecer, empardecer.

ATARDECIDA s.f. Atardecida, atardecer, tardiña.

ATAREADO, A adx. Atarefado, enfaenado, ocupado.

ATAREAR v. Sinalar tarefa. ║ v. pr. Darse moito ó traballo.

ATASCADERO s.m. Trollo, trolleiro, lodeiro ou lamazal onde se embaza ou atoa. ║ (fig.) Atranco, empezo, impedimento.

ATASCAMIENTO, ATASCO s.m. Atasco, atoamento.

ATASCAR(SE) v. Atascar, atoar, atuír, tupir. ║ Atascar(se), entullar(se), atrancar(se).

ATASCO s.m. Atasco, atoamento.

ATAÚD s.m. Ataúde, cadaleito, caixa.

ATAVIAR(SE) v. Ataviar(se), engalanar(se), adobiar(se), enfeitar(se).

ATÁVICO, A adx. Atávico.

ATAVÍO s.m. Atavío, adobío, adorno.

ATAVISMO s.m. Atavismo.

ATEÍSMO s.m. Ateísmo.

ATEMORIZAR v. Amedrentar, pór medo.

ATEMPERAR(SE) v. Temperar(se), moderar(se). Amornar, mornear. ║ Temperar(se), acomodar(se), adaptar(se).

ATEMPORAL adx. Atemporal, intemporal.

ATEMPORALIDAD s.f. Atemporalidade, intemporalidade.

ATENAZAR v. Atenazar, apertar con tenaces. ║ (fig.) Atormentar, torturar [un pensamento a un].

ATENCIÓN s.f. Atención.

ATENDER v. Atender. ║ Termar.

ATENEO (1) (Do lat. Athenaeum, “templo de Atenea”) s.m. Ateneo (asociación).

ATENEO (2) adx. poet. e s. Ateniense (persoa).

ATENER(SE) v. Ater(se).

ATENIENSE adx. e s. Ateniense (de Atenas).

ATENTADO s.m. Atentado.

ATENTAMENTE adv. Atentamente.

ATENTAR v. Infrinxir. ║ Intentar un delito. ║ Atentar, cometer atentado.

ATENTO, A adx. Atento, pendente, vixiante. ║ Atento, xentil, mirado, respectuoso, servizal.

ATENUACIÓN s.f. Atenuación, acc. de atenuar.

ATENUANTE adx. e s. Atenuante.

ATENUAR v. Atenuar, minorar, baixar.

ATEO, A adx. Ateo.

ATERCIOPELADO, A adx. Aveludado.

ATERECER v. Aterecer, arrecer, entanguecer, pasmar co frío.

ATERIDO, A adx. Aterecido, entumecido [polo frío].

ATERIR(SE) v. Aterecer.

ATERRADOR, A adx. Aterrador, arrepiante.

ATERRAJAR v. Tarraxar (traballar coa tarraxa).

ATERRAJE s.m. Aterraxe (acc. de pousar na terra).

ATERRAR (SE) (1) (De terror) v. Aterrar(se), aterrorizar(se), arrepiar, espavorecer(se). ║ (fig.) Prostrar, desanimar, abater.

ATERRAR (2) (De terra) v  Caer [ao chan]. ║ Derrubar, botar por terra. ║ Cubrir con terra, enterrar, soterrar. ║ Aterrar [un avión]. ║ Arribar, chegar a terra [un barco].

ATERRIZAJE s.m. Aterraxe f.

ATERRIZAR v. Aterrar, tomar terra, pousar.

ATERRORIZAR v. Aterrorizar, aterrecer, aterrar, espavorecer.

ATESORAMIENTO s.m. Atesouramento.

ATESORAR v. Atesourar.

ATESTACIÓN s.f. Testemuño80m.

ATESTADO s.m. (Der.) Atestado.

ATESTAR (1) (De ‘tiesto’, tenso) v. Atestar, ateigar, acugular, abarrotar.

ATESTAR (2) (Do lat. attestari) v. Atestar, testemuñar.

ATESTAR (3) (De testa, cabeza) v. Turrar, trucar, dar coa cabeza. ║ Porfiar, teimar, empeñarse, fincarse.

ATESTIGUACIÓN s.f. Atestación, testificación, testemuño, declaración dunha testemuña

ATESTIGUAR v. Testemuñar.

ATETAR v. Aleitar [a unha cría].

ATEZADO, A adx. Mourán; -rana, mouro, moreno.

ATEZAR(SE) v. Pórse terso (limpo, liso e lustroso). ║ Mourear, ennegrecer.

ATIBORRAR v. Atestar. ║ v. pr. (fig.) Fartarse, darse unha enchente.

ÁTICO, A adx. Rel. á Ática. ║ s.m. Ático, faiado habitable.

ATIESAR, ENTIESAR v. Entesar, pór tesa unha cousa.

ATIGRADO, A adx. Atigrado.

ATIJARERO s.m. Portador, que porta algo.

ATILDADO, A adx. Atilado, pulcro, coidado, elegante.

ATILDAMIENTO s.m. Atilamento, adobío persoal xeralmente en exceso.

ATILDAR v. Pór tiles [ás letras]. ║ Atilar(se), compoñer(se), adobiar(se).

ATINAR v. Atinar, acertar. ║ Atinar, dar con algo que se busca. ║ Atinar, dar nun albo.

ATINENTE adx. Atinente, concernente, relativo.

ATIPARSE v.pr. Fartarse, encherse, comer a fartar.

ATÍPICO, A adx. Atípico.

ATIPLADO, A adx. Atiplado (ref. á voz).

ATIPLAR v. Atiplar [a voz].

ATIRANTAR v. Poñer tirante, tenso. ║(Arquit.) Asegurar con tirantes.

ATISBAR v. Espreitar, asexar/axexar, guichar. ║ (fig.) Albiscar, enxergar.

ATISBO s.m. Espreita f, axexo, esculca f. ║ Indicio, sospeita  f.

ATIZADERO s.m. Atizador (para atizar o lume).

ATIZADOR, A adx. Atizador, que atiza. ║ s.m. Atizador, escallo (utensilio).

ATIZAR v. Afogueirar, atizar, escallar, aviva-lo lume. ║ (fig.) Zoupar, zorregar, zoscar.

ATLÁNTICO, A adx. Atlántico.

ATLAS s.m. Atlas.

ATLETA s. Atleta.

ATLÉTICO, A adx. Atlético.

ATLETISMO s.m. Atletismo.

ATMÓSFERA s.f. AtmosferaA.

ATMOSFÉRICO, A adx. Atmosférico.

ATOAR 81 v. (Mar.) Remolcar, abordelar unha nave. ║ v. (Mar.) Halar. 

ATOCHA s.f. (Bot.: Pl. gramínea Stipa tenacissima) Esparto.

ATOCHAL, ESPARTIZAL s.m. Espartal (terreo).

ATOLLADERO s.m. Sitio de trollo ou entullo onde se atoa. ║ (fig.) Atranco, tropezo, obstáculo.

ATOLLAR(SE) v. Atrollar(se), atoar(se).

ATOLÓN s.m. (Xeoloxía) Atol.

ATOLONDRADO, A adx. Atoleirado, toleirón, atolado, tolambrón; -ona.

ATOLONDRAR v. Atordar.

ATÓMICO, A adx. Atómico.

ATOMIZADOR v. Atomizador, pulverizador, vaporizador.

ATOMIZAR v. Atomizar, pulverizar, vaporizar.

ÁTOMO s.m. Átomo.

ATÓNITO, A adx. Atónito, confuso, perplexo.

ÁTONO, A adx. (Fonét.) Átono.

ATONTADO, A adx. Apampado, aparvado, apalermado, aloulado, aparrulado, atoallado.

ATONTAR(SE) v. Aparvar(se).

ATORAR(SE) v. Atoar(se), atascar(se), atuír(se).
ATORARSE v.pr. Atragoarse, torgarse.

ATORMENTADO, A adx. Atormentado.

ATORMENTAR(SE) v. Atormentar(se).

ATORNILLAR v. Aparafusar. Tarraxar.

ATOSIGAR (1) v. Empezoñar, envelenar.

ATOSIGAR (2) v. Agoniar(se), atribular(se). Urxir(se), inquietar(se), aguilloar.

ATRABANCAR v. Atrapallar, facer algo a correr.

ATRABANCO s.m. Avantuxo, salto dun obstáculo.

ATRABILIARIO, A adx. Rel. á atrabile. ║ adx. e s. (fam.) Colérico, sañudo.

ATRABILIS s.f. (Med. ant.) Atrabile, bile negra.

ATRACADA s.f., ATRAQUE m. Atracada [dunha embarcación].

ATRACADERO s.m. Atracadoiro, lugar onde atracan as embarcacións.

ATRACADOR, A s. Atracador.

ATRACAR v. Atracar. ║ (ref. a un barco) Atracar, abordar.

ATRACCIÓN s.f. Atracción.

ATRACO s.m. Atraco.

ATRACÓN s.m. Enchente, farta.

ATRACTIVO, A adx. Atractivo, atraente. ║ s.m. Atractivo, encanto.

ATRAER v. Atraer.

ATRAFAGAR(SE) v. Atafegarse, afanarse.

ATRAGANTAMIENTO s.m. Atragoamento.

ATRAGANTARSE v. Atragoarse, torgarse, esganarse, apedar.

ATRAÍBLE adx. Atraíble / atraíbel, que pode ser atraído.

ATRANCAR(SE) v. Atrancar(se) / trancar(se).

ATRANCO s.m. Atranco, estorbo.

ATRAPAR v. Atrapar, pillar.

ATRÁS adv. Atrás, detrás.

ATRASADO, A adx. Atrasado.

ATRASAR(SE) v. Atrasar(se)

ATRASO s.m. Atraso.

ATRAVESADO, A adx. Atravesado.

ATRAVESAR(SE) v. Atravesar(se), cruzar(se).

ATRAYENTE adx. Atraente.

ATREVERSE v.pr. Atreverse v.pr, afoutarse,  ousar.

ATREVIDO, A adx. Atrevido, afouto.

ATREVIMIENTO s.m. Atrevemento.

ATRIBUCIÓN s.f. Atribución.

ATRIBUIBLE adx. Atribuíble / atribuíbel.

ATRIBUIR v. Atribuír, apor.

ATRIBULAR(SE) v. Atribular(se), agoniar(se).

ATRIBUTIVO, A adx. (Gram.) Atributivo.

ATRIBUTO s.m. Atributo.

ATRICIÓN s.f. (Rel.) Atrición.

ATRIL s.m. Atril.

ATRINCHERARSE v. Atrincheirarse.

ATRIO s.m. Adro. Atrio.

ATRITO, A adx. Atrito, que ten atrición.

ATROCIDAD s.f. Atrocidade, barbaridade.

ATROFIA s.f. Atrofia.

ATROFIAR(SE) v. Atrofiar(se).

ATRONADOR,A adx. Atronador.

ATRONAMIENTO s.m. Atronamento , acc. de atronar(se). ║ Atordamento por un golpe

ATRONAR v. Atronar, axordar, enxordar. ║ Atordar.

ATROPELLADO, A adx. Atropelado, con precipitación ou apresuramento.

ATROPELLAR(SE) v. Atropelar(se). ║ (fig.) Asoballar.

ATROPELLO s.m. Atropelo. ║ Asoballamento, falcatrúa, falcatruada.

ATROZ adx. Atroz.

ATRUCHADO, A adx. Atroitado (ref. ao ferro fundido).

ATUENDO s.m. Atavío, vestido.

ATUFADO, A adx. Anoxado, enfastiado. ║ Envelenado polo tufo (emanación).

ATUFAR(SE) (1) v. Atufar(se), encher(se) de tufo. Enfadar(se), anoxar(se). ║ Feder, abafar, alcatrear. ║Picar(se) [un viño].

ATUFAR(SE) (2) v. Amañar o pelo.

ATÚN s.m. (Zoo.: Peixes xénero Thunnus) Atún.
ATÚN BLANCO, BONITO DEL NORTE, ALBACORA: (Zoo.: Peixe Tgunnus alalunga) Bonito do norte.
ATÚN ROJO: (Zoo.: Peixe Thunnus thynnus) Atún vermello.

ATUNERO, A adx. (pesca) Atuneiro.

ATURAR (1) (Do lat. obdurare, “ter paciencia”) Actuar con cordura82.

ATURAR (2)  (Do lat. obturare) v. Tapar algo de xeito apertado.

ATURDIMIENTO s.m. Atordamento. ║ (fig.) Abatemento, decaemento. ║ (fig.) Torpeza.

ATURDIR v. Atordar. Abouxar.

ATURULLAR(SE), ATURRULLAR(SE) v. Atordar(se), conturbar(se), atrosmar(se), embarullar(se).

ATUSAR v. Arranxa-lo pelo.

AUDACIA s.f. Afouteza, audacia, valentía.

AUDAZ adx. Audaz, ousado.

AUDIBLE adx. Audible/audíbel.

AUDICIÓN s.f. Audición.

AUDIENCIA s.f. Audiencia.

AUDIO- (elem.compos.) Audio- (= Son, audición).

AUDIÓFONO, AUDÍFONO s.m. Audiófono.

AUDIOLIBRO s.m. Audiolibro.

AUDIOVISUAL adx. Audiovisual.

AUDITAR v. (Econ.) Auditar (examinar a xestión).

AUDITIVO, A adx. Que pode oír. ║ Auditivo, rel. ao oído

AUDITOR, A adx. e s. Auditor, que fai auditorías.

AUDITORÍA s.f. Auditoría.

AUDITORIO (1) s.m. Auditorio, concorrencia, público. ║ Auditorio (lugar).

AUDITORIO (2), A adx. Que pode oír. ║ Auditivo, rel. ao oído

AUGE s.m. Auxe, apoxeo (fig.).

AUGUR s.m. (Antig.) Augur. ║Augur, adiviño.

AUGURAR v. Agoirar, presaxiar.

AUGURIO s.m. Agoiro, presaxio.

AUGUSTO, A adx. Augusto, egrexio, venerable.

AULA s.f. Aula.

ÁULICO, A adx. Áulico, cortesán, palatino (rel. á corte real).

AULLAR v. Ouvear / oulear.

AULLIDO,  AÚLLO s.m. Ouveo / ouleo.

AUMENTAR v. Aumentar, acrecentar.

AUMENTATIVO, A adx. (Gram.) Aumentativo.

AUMENTO s.m. Aumento.

AUN adv. m., AÚN adv. t. Aínda.
AUN CUANDO (loc.) Aínda que.

AUNAR v. Unir, xuntar, axuntar.

AUNQUE conx. Inda que, aínda que.

AUPAR (SE) v.tr. ou pr. Upar(se), opar(se), erguer(se). Enxalzar(se), enaltecer(se).

AURA (1) (do lat. “aura”) s.f. Aura = [ Brisa, sopro (de aire). ║ Hálito, alento. ║(Psicol.) Suposta irradiación luminosa. ]

AURA (2) s.f. (Zoo.: Ave rapaz americana Cathartes aura) Aura galipavo.

ÁUREO, A adx. Áureo, dourado.

AUREOLA, AURÉOLA s.f. AuréolaA, halo m., limbo m.

AUREOLAR v. Aureolar (adornar coma con auréola).

ÁURICO, A adx. Áurico (de ouro).

AURÍCULA s.f. (Anat.) Aurícula.

AURICULAR adx. Auricular. ║s.m. Auricular (dispositivo).s.m. [Dedo] maimiño.

AURIENSE adx. e s. Auriense, ourensán; -sá.

AURÍFERO, A adx. Aurífero, que contén ouro.

AURIGA s.m. (Ant.) Auriga.

AURORA s.f. Abrente m., aurora.

AUSCULTACIÓN s.f. Auscultación.

AUSCULTAR v. (Med.) Auscultar

AUSENCIA s.f. Ausencia.

AUSENTARSE v. Ausentarse.

AUSENTE adx. Ausente.

AUSPICIAR v. Auspiciar, patrocinar, favorecer. ║ Augurar, presaxiar.

AUSPICIO s.m. Agoiro. ║ Auspicio, protección, patrocinio. ║ s.m.pl. Auspicios, presaxios.

AUSTERIDAD s.f. Austeridade.

AUSTERO, A adx. Austero.

AUSTRAL adx. (Xeogr.) Austral (rel. ao hemisferio sur).

AUSTRALIANO, A adx. e s. Australiano.

AUTENTICACIÓN  [V. AUTENTIFICACIÓN].

AUTENTICAR [V. AUTENTIFICAR].

AUTENTICIDAD s.f. Autenticidade, veracidade.

AUTÉNTICO, A adx. Auténtico.

AUTENTIFICACIÓN s.f. Autenticación.

AUTENTIFICAR v. Autenticar.

AUTILLO (1) s.m. (Hist. e Der.) (Dim. de auto-1)  Resolución xudicial particular.

AUTILLO (2), AUTILLO EUROPEO (Zoo.: Ave rapaz Otus scops) Moucho de orellas.

AUTISMO s.m. (Med.) Autismo.

AUTISTA adx. e s. Autista.

AUTO- (1) (elem. compos) Auto- (= propio, por si mesmo).

AUTO- (2) (elem. compos) Automóbil. (Ex.: Autoescola, autocine.)

AUTO (1) s.m. (Der.) Auto (resolución xudicial). Auto (peza dramática).

AUTO (2) s.m. Auto, automóbilO.

AUTOADHESIVO, A adx. e s.m. Autoadhesivo.

AUTOAYUDA s.f. Autoaxuda.

AUTOBIOGRAFÍA s.f. Autobiografía.

AUTOBÚS s.m. Autobús.

AUTOCAR s.m. Autocar.

AUTOCARAVANA s.f. Autocaravana.

AUTOCONSUMO s.m. Autoconsumo.

AUTOCRACIA s.f. Autocracia.

AUTÓCRATA s. Autócrata.

AUTÓCTONO, A adx. Autóctono, orixinario.

AUTODEFENSA s.f. Autodefensa.

AUTODIDACTA adx. e s. Autodidacta.

AUTOESCUELA s.f. Autoescola.

AUTOFINANCIAR(SE) v. Autofinanciarse v.pr.

AUTOGIRO s.m. Autoxiro.

AUTOGOBIERNO  s.m. Autogoberno.

AUTÓGRAFO, A adx. e s.m. Autógrafo.

AUTOINDUCCIÓN s.f. (Electr) AutoinduciónO.

AUTÓMATA s. Autómata.

AUTOMÁTICO, A adx. Automático.

AUTOMATIZACIÓN s.f. Automatización.

AUTOMATIZAR v. Automatizar.

AUTOMÓVIL s. adx. e s.m. AutomóbilO.

AUTOMOVILISMO s.m. AutomobilismoO.

AUTOMOVILISTA s.m. e f. AutomobilistaO.

AUTOMOVILÍSTICO, A adx. AutomobilísticoO.

AUTONOMÍA s.f. Autonomía.

AUTONÓMICO, A adx. Autonómico.

AUTÓNOMO, A adx. Autónomo.

AUTOPISTA s.f. Autoestrada.

AUTOPROPULSIÓN s.f. Autopropulsión.

AUTOPSIA s.f. Autopsia.

AUTOR, A s. Autor.

AIUTORÍA s.f. Autoría.

AUTORIDAD s.f. Autoridade. Mando.

AUTORITARIO, A adx. Autoritario.

AUTORITARISMO s.m. Autoritarismo.

AUTORIZABLE adx. Autorizable / autorizábel.

AUTORIZACIÓN s.f. Autorización, permiso.

AUTORIZADO adx. Autorizado.

AUTORIZAR v. Autorizar.

AUTORRETRATO s.m. Autorretrato.

AUTOSERVICIO s.m. Autoservizo.

AUTOSTOP s.m. Autostop.

AUTOSUGESTIÓN s.f. Autosuxestión.

AUTOSUGESTIONARSE v.pr. Autosuxestionarse.

AUTOVÍA s.f. Autovía.

AUXILIADOR, A adx. Auxiliador /ks/.

AUXILIAR (1) adx. e s. Auxiliar /ks/.

AUXILIAR (2) v. Acudir, acorrer, valer, auxiliar /ks/.

AUXILIO s.m. Auxilio /ks/, axuda.

AVADAR v. Facerse vadeable [un río, por mingua].

AVAHAR v. Abafar, botar bafo sobre algo, embazar, atrapazar. ║ Quentar algo co bafo.║ Bafexar, notar bafo 83.

AVAL s.m. Aval.

AVALANCHA s.f. Avalancha, alude.

AVALAR v. Avalar, afiuzar, garantir cun aval.

AVALISTA s. Avalista, afianzador, fiador, garante.

AVALUAR, VALUAR v. Valorar, taxar.

AVANCE s.m. Avance, adianto.

AVANTE adv. (Mar.) Avante, adiante.

AVANZADILLA s.f. Avanzada.

AVANZADO, A adx. Avanzado, adiantado. ║ s.f. (Mil.) Avanzada.

AVANZAR v. Avanzar, adiantar.

AVANZO s.m. (Econ.) Balance. ║ (Econ.) Orzamento, presuposto.

AVARICIA s.f. Avareza, avaricia.

AVARICIOSO, A adx. Avarento, avaro, cutre.

AVARIENTO, A adx. Avarento.

AVARO, A adx. e s. Avaro, avarento.

AVASALLADOR, A adx. Avasalador, asoballante. ║ s. Avasalador, asoballador.

AVASALLAMIENTO s.m. Avasalamento, asoballamento.

AVASALLAR v. Avasalar, dominar. Asoballar.

AVATARES s.m.pl. Avatares, vicisitudes.

AVE (1) s.f. (Zoo.) Ave (tipo de vertebrado).

AVE (2) interx. latina  Ave, saúde, Deus te garde.

AVECHUCHO s.m. Paxarolo. ║ s.m. (coloq.) Persoa desprezable.

AVECINAR(SE), AVECINDAR(SE) v. Aveciñar(se).

AVECINDAMIENTO s.m. Aveciñamento.

AVEFRÍA s.f. (Zoo.: Ave Vanellus vanellus) Avefría.

AVEJENTADO, A adx. Avellado, avellentado.

AVEJENTAR(SE) v. Avellentar(se), avellar(se). 

AVEJIGAR(SE) v.tr., i. e pr. Abochar (v.i.), saír bochas ou vexigas.

AVELLANA s.f. Abelá.

AVELLANAL, AVELLANAR s.m. Abeledo.

AVELLANEDA s.f. AVELLANEDO s.m. Abeledo.

AVELLANO s.m. (Bot.: Arbto. Corylus avellana ) Abeleira,abraira, abelaneira.

AVEMARÍA s.f. (Cat.) Avemaría (oración).

AVENA s.f. (Bot.: Pl. Avena sativa e a súa semente) Avea.
AVENA LOCA, BALLUECA: .(Bot.: Pl. Avena fatua) Avea bouba.
AVENA BORDE: (Bot.: Pl. Avena Barbata) Avea brava.
AVENA DESCOLLADA, CEBOLLITAS, MAQUILLA s.f. (Bot.: Pl. Arrhenatherum elatius) Nocella, herba das doas.

AVENADO,  A (1) (De vena, ‘vea’) adx. Chalado, atoleirado, tolambrón, toleirán.

AVENADO,  A (2) adx. Rel. á ‘avea’.

AVENAR v. Drenar, desaugar.

AVENENCIA s.f. Avinza, acordo.

AVENIDA s.f. Riada, chea, crecida, enxurrada, arroiada. Rúa, avenida.

AVENIDO, A adx.: p.p. do v. ‘avenir’, avir. ║ Avido.

AVENIR(SE) v. Avir(se).

AVENTAJADO, A adx. Avantaxado.

AVENTAJAR v. Avantaxar, superar.

AVENTADOR s.m. Abanador, abano [para o lume].

AVENTAR v. Botar aire. ║ (Agric.) Abalear, limpar, arrodear, axixilar, alzar. ║ Impeler, empurrar [o vento a algo]. ║ (fig. e fam.) Botar, expulsar. ║ v. pr. Encherse [un corpo] de vento. ║ (fig. e fam.) Fuxir.

AVENTARIO s.m. Bétegos [do fociño dun animal].

AVENTURA s.f. Aventura.

AVENTURADO, A adx. Aventurado, arriscado, atrevido.

AVENTURAR(SE) v. Aventurar.

AVENTURERO, A adx. e s. Aventureiro.

AVERGONZAR(SE) v. Avergonzar(se) / avergoñar(se).

AVERÍA s.f. Avaría.

AVERIAR(SE) v. Avariar(se), desamañar(se), desarranxar(se).

AVERÍO s.m. Avecío84

AVERIAR(SE) v. Avariar(se).

AVERIGUACIÓN s.f. Pescuda, indagación, investigación.

AVERIGUAR v. Pescudar, indagar, investigar.

AVERNO s.m. Averno, inferno.

AVERRUGADO, A adx. Verrugoso.

AVERSIÓN s.f. Aversión, xenreira.

AVESTRUZ s.m. (Zoo.: Ave corredora Struthio camelus) Avestruz f.

AVETORILLO s.m. (Zoo.: Ave Ixobrychus minutus) Garza pequena.

AVEZADO, A adx. Avezado, experimentado.

AVEZAR(SE) v. Acostumar(se), afacer(se).

AVIACIÓN s.f. Aviación.

AVIADOR, A s. Aviador.

AVIAR (1) v. Aviar, aparellar, preparar, dispoñer.

AVIAR (2) adx. Aviario (rel. ás aves).

AVIARIO adx. Aviario (rel. ás aves)s.m. Aviario (colección de aves).

AVÍCOLA adx. Avícola, rel. á avicultura.

ACICULTOR, A s. Avicultor.

AVICULTURA s.f. Avicultura.

AVIDEZ s.f. Avidez, desexo desmesurado.

ÁVIDO, A adx. Ávido, anheloso, cobizoso.

AVIEJAR(SE) v. Avellar(se), envellecer.

AVIESO, A adx. Torto, irregular. ║ (fig.) Aveso, rabudo, atravesado, retorcido.

AVILLANAR(SE) v. Avilanar(se), envilecer(se).

AVINAGRADO, A adx. Avinagrado, amargado, esquivo.

AVINAGRAR(SE) v. Avinagrar(se), acedar(se), agrear(se). (fig.) Avinagrarse, volverse agre un.

AVÍO s.m. Avío, aviamento, preparación, disposición. s.m.pl. Avíos. Aveños, instrumentos.

AVIÓN (1) (Do lat. gavia) s.m., AVIÓN COMÚN (Zoo.: Pax. Delichon urbicum) Avión, anduriña de cu branco.
AVIÓN ROQUERO (Zoo.: Pax. Ptyonoprogne rupestris) Anduriña dos penedos.
AVIÓN ZAPADOR: (Zoo.: Pax. Riparia riparia) Anduriña das barreiras

AVIÓN (2) (Do francés avión) s.m. Avión, aeroplano.

AVIONETA s.f. Avioneta.

AVISADO, A adx. Avisado, asisado, axuizado.

AVISADOR, A adx. e s. Avisador, que avisa. Recadeiro.

AVISAR v. Avisar.

AVISO s.m. Aviso.

AVISPA s.f. (Zoo.: Insecto himenóptero) Avespa , avéspora, nespra.

AVISPADO, A adx. Espelido, esperto, enxeñoso.

AVISPAR v. Aguilloar / aguillar, abelloar. Espelir, avivecer [a alguén]. ║v.pr. Desacougarse, inquietarse.

AVISPERO s.m. Avespeiro / avesporeiro, nespreiro. (fig) Avespeiro (choio ou situación comprometida).

AVISPÓN s.m. (Aum. de 'avispa', avespa) Avespa grande, avespón. ║ (Zoo.: Insecto Vespa crabo) Abáboro, abázcaro, tártago.

AVISTAR v. Avistar, albiscar, dexergar.
AVISTARSE v.pr. Verse, reunirse.

AVITUALLAMIENTO s.m. Avituallamento, aprovisionamento de víveres.

AVITUALLAR(SE) v. Avituallar(se), prover(se) de vituallas.

AVIVADOR, A adx. Avivador, que aviva.

AVIVAMIENTO s.m. Avivamento.

AVIVAR(SE) v. Avivar(se), facer(se) máis vivo.

AVIZOR s.m. Asexador, o que asexa.
OJO AVIZOR expr. Alerta, con coidado.

AVOCETA s.f. (Zoo.: Pax. Recurvirostra avosetta) Avoceta.

AVIZORAR v. Axexar / asexar, espreitar, asalar.

AVULSIÓN s.f. (Med.) Extirpación, ablación.

AVUTARDA s.f. (Zoo.: Ave Otis tarda) Avetarda.

AXIAL, AXIL adx. Axial /ks/ (rel. ao eixe).

AXILA s.f. (Anat.) Sobrazo, sobaco m., axila /ks/.

AXILAR adx. Axilar /ks/ (rel. á axila).

AXIOMA s.m. Axioma /ks/.

AXIOMÁTICO, A adx. e s.f. Axiomático /ks/. Evidente.

AY Interx. Ai.

AYATOLÁ s.m. Aiatolá.

AYAYAY interx. de dor. Ai!

AYER adv. Onte.

AYERMAR(SE) v. Ermar, deixar ermo un terreo.

AYO, A s. Aio, mentor.

AYUDA s.f. Axuda.

AYUDADOR, A adx. Axudador. ║ s. Un tipo de pastor.

AYUDANTE, A s. Axudante.

AYUDANTÍA s.f. Axudantía.

AYUDAR v. Axudar,  auxiliar, acorrer. ║ Axudarse, valerse da axuda de algo ou alguén.

AYUNAR v. Xaxuar, estar/pasar sen comer.

AYUNO s.m. Xaxún.

AYUNTAMIENTO s.m. Xuntanza, axuntamento85. ║ Concello, municipio. ║ Casa do concello.

AZABACHADO, A adx. Acibechado.

AZABACHE s.m. Acibeche.

AZABACHERÍA s.f. Acibechería / acibecharía.

AZABACHERO, A s. Acibecheiro.

AZABARA s.f. (Bot.) [V. ÁLOE ].

AZACANEAR v. Afanar,traballar con moita ansia.

AZADA s.f. Aixada (apeiro agríc.).

AZADILLA  s.f. Sacho (apeiro agríc.).

AZADÓN s.m. Legón, aixada (apeiro agríc.).

AZAFATA s.f. Azafata. Camareira, asistenta.

AZAFATE s.m. Canistrel, patela (cesta plana de bordo baixo).

AZAFRÁN s.m. (Bot.: Pl. Crocus sativus e condimento) Azafrán, sasafrán.

AZAFRANAL s.m. Azafranal, terreo de azafrán.

AZAFRANAR v. Azafranar.

AZAGAR v. [Ir as ovellas] á zaga (unha tras outra).

AZAGAYA s.f. (Hist.) Azagaia (un tipo de lanza curta).

AZAHAR s.m. (Bot.) Azar (flor de árbores da familia das rutáceas).

AZALEA, AZÁLEA s.f.  (Bot.: Arbto. Azalea indica) Azalea.

AZAR s.m. Azar, casualidade.
AL AZAR (loc. adv.) Ao chou, ás baroutas.

AZARAMIENTO s.m. Azoramento, turbación.

AZARAR(SE) v. Azorar(se), turbar(se), conturbar(se).
AZARARSE v. pr. (de ‘azar’) Frustrarse algo, especialmente no xogo.

AZAROSO, A adx. Azaroso, que depende do azar. ║ Turbado, temeroso.

ÁZIMO adx. (rel. ó pan sen fermento) Asmo, sen levedo.

AZOAR v. (Quím.) Azougar, cubrir con azougue.

AZOGADO, A adx. e s. Azougado (intoxicado con vapores de azougue).s.m. Acc. e ef. de azougar.

AZOGAMENTO s.m. Azougamento.

AZOGAR v. (Quím.) Azougar, cubrir con azougue. ║ (fig) Alterar(se), desacougar(se).

AZOGUE (1) (Do ár. hispánico azzáwq) s.m. Azougue (nome popular do mercurio).
SER UN AZOGUE (loc. verb. coloq.) Ser un bulebule / fervello / cu de mal asento.

AZOGUE (2) (Do ár. hispánico ‘assúq’, rúa) s.m. Terreiro, eirado, praza [na que se teñen as feiras].

AZOR s.m. (Zoo.: Ave rapaz Accipiter gentilis) Azor.

AZORAMIENTO s.m. Azoramento, turbación.

AZORAR  (de ‘azor’) v. Asustar o azor ás outras aves.
AZORARSE v.pr. Sobresaltar(se), desacougar(se), conturbar(se).

AZORRARSE v. Quedarse adormentado.

AZOTACRISTOS (Bot.: Pl. fam. das  compostas Carthamus lanatus) Cardo cabreiro.

AZOTAINA s.f. (fam.) Azoutas pl., chaparreta.

AZOTAR v. Azoutar.

AZOTE s.m. Azoute, flaxelo, látego. ║ Azouta, chaparreta, chapada  f, nadegada. (fig.) Azoute, calamidade, desgraza.

AZOTEA s.f. Azotea, terraza, eirado.

AZTECA adx. e s. Azteca. Mexicano.

AZÚCAR s.m. ou f. Azucre m.
AZÚCAR DE CORTADILLO, CUADRADILLO: Azucre en terróns.

AZUCARADO, A adx. Azucrado.

AZUCARAR v. Azucrar.

AZUCARERO, A adx. Azucreiro. ║ s.m. Azucreiro. ║ s.f. Azucreira.

AZUCARILLO s.m. Terrón de azucre.

AZUCENA s.f. (Bot.: Pl. Lilium candidum) Azucena.
AZUCENA DE MAR, NARDO MARÍTIMO, PANCRACIO(Pl. Pancratium maritimum) Cebola do mar, cebola das gaivotas.

AZUCHE s.m. Punteira (de ferro dunha estaca).

AZUD s.m. e f. Nora (para sacar auga do río).s.m. Tosta, caneiro (presa pequena).

AZUELA s.f. Aixola (ferramenta de carpinteiro).

AZUFRADOR (Agric.) adx. e s.m. Axofrador.║ s.f. Sulfatadora (aparello).

AZUFRAR v. Axofrar, xofrar.

AZUFRE s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 16) Xofre, “S“.

AZUL adx. Azul.
AZUL MARINO(cor.) Azul mariño.

AZULADO, A adx.Azulado, azulino.

AZULAR(SE) v. Azular(se).

AZULEJAR (Constr.) Azulexar.

AZULEJO (1) (Do ár hispánico azzulayga) s.m. Azulexo.

AZULEJO (2) s.m. (ave) [V. ABEJARUCO].

AZULINO, A adx. [V. AZULADO]

AZUMBRE s.m. ou f. Azume m. (medida de capacidade duns 2 litros.)

AZURITA s.f. Azurita (mineral).

AZUZAR v. Encirrar / acirrar, empurrar, apurrar.










B

B s.f. (letra “be”)  B s.m. (letra “be”).

BABA s.f. Baba, babuxa, baballa.

BABAR(SE) v. Babar(se), baballar(se).

BABAZA s.f. Baba, baballa (dalgúns animais). ║ Lesma (molusco de terra)

BABEAR(SE) v. Babear(se), babexar(se), baballar(se).

BABEL s.m .e f. Babel m., lugar de moito balbordo.

BABEO s.m. Babeo, acc. de babear.

BABERA s.f. Babeira (peza da armadura antiga.)

BABERO s.m. Babeiro, babadeiro.

BABIA < ESTAR EN BABIA (loc. – fam.) Andar ós biosbardos / estar nos biosbardos.

BABIECA adx. e  s.m. ou f. Babeco, babiolo, boubo, parvo, apampado.

BABILÓNCO, A adx. (Ant.) Babilónico, babilonio.

BABLE adx. e s. Bable.

BABOR s.m. Babor.

BABOSA s.f. Lesma, limacha (molusco de terra).
BABOSA NEGRA, MOCOSA NEGRA (Micolox.: Cogomelo Hygrophorus latitabundus) Limago.

BABOSADA s.f. Baballada, dito propio dun baballón.

BABOSEAR(SE) v. Baballar(se), baballarse, esbaballarse. ║ Baballoar, comportarse coma un baboso ou baballoeiro.

BABOSO, A s. Baboso, baballas, baballón.

BABUCHA s.f. Babucha.

BABUINO s.m. (Zoo.:  Primate Papio cynocephalus) BabuínoA

BACA(1) (Do fr. bâche) s.f. Baca [dos vehículos].

BACA (2) (Do lat. bacca)  Baga do loureiro.

BACALADERO, A adx. e s. Bacallaeiro.

BACALADERO, A adx. e s.m. Bacallaeiro.

BACALADILLA s.f. (Zoo.: Peixe Micromesistius  poutassou) Lirio m.

BACALAO s.m. (Zoo.: Peixe Gadus morhua) Bacallau.

BACANAL adx. Bacanal, báquico. ║ s.f. Bacanal (festa).

BACANTE s.m. (Antig.) Bacante.

BACARÁ, BACARRÁ s.m. Bacará (xogo de cartas).

BACELAR 86 s.m. Parra, barra.

BACHE s.m. Focha f.,  fochanca f.

BACHEAR v. Arranxa-las fochas, repara-las fochancas, tapa-los buratos.

BACHILLER s. Bacharel.

BACHILLERATO s.m. Bacharelato.

BACÍA s.f. Vasilla. A cunca dos barbeiros.

BACILAR adx. Bacilar, rel. ós bacilos.

BACILLAR s.m. Emparrado, conxunto de parras. ║ Bacelar, viña nova (de bacelos).

BACILO s.m. Bacilo.

BACÍN s.m. Bañado, bacía (ouriñal alto e cilíndrico).

BACINETE s.m. (Antig.) Bacinete (peza da armadura).

BACINILLA, BACINICA s.f. (dim. de 'bacín') Vasilla pequena. ║ Cacho, ouriñal.

BACÓN, BEICON s.m. Touciño entrefebrado [afumado].

BACORETA s.f. (Zoo.: Peixe Euthynnus alletteratus) Bacoreta.

BACTERIA s.f. Bacteria.

BACTERIANO, A adx. Bacteriano.

BACTERICIDA adx. e s.m. Bactericida.

BACTERIOLOGÍA s.f. Bacterioloxía.

BACTERIOLÓGICO, A adx. Bacteriolóxico.

BACTERIÓLOGO, A s. Bacteriólogo.

BÁCULO s.m. Báculo, caxato.

BADAJADA s.f. Badalada. ║ (fig.e fam.) Parvada.

BADAJAZO s.m. Badalada f.

BADAJO s.m. Badalo.

BADAJOCENSE, PACENSE adx. e s. Pacense, badaxocense (de Badaxoz).

BADANA s.f. Badana. s.m. (fam) Badanas, folgazán.

BADÉN s.m. Rego, regueiro (feitos por unha arroiada). (Obr.Publ.) Canle, foxo, gabia. ║ Vao nunha beirarrúa.

BADERNA s.m. (Mar.) Baderna (un tipo de cabo).

BADIL s.m., BADILA s.f. Badil m.

BÁDMINTON s.m. (xogo) Bádminton.

BADULACADA s.m. (coloq.) Babecada, gaitada, necidade,  cousas dun badulaque

BADULAQUE adx, e s. Badulaque, mequetrefe.

BAGAJE s.m. Bagaxe, equipaxe. ║ (fig.) Bagaxe, coñecementos [dunha persoa].

BAGATELA s.f. Miudeza, insignificancia, ridiculez, chafallo m.

BAGAZO s.m. Bagazo / bagaño.

BAHÍA s.f. Baía / badía.

BAILABLE adx. Bailable / bailábel, bailadeiro.

BAILADOR, A adx. Bailador, que baila. ║ s. Bailador, bailarín.

BAILAR v. Bailar, danzar. ║ Bailar, buligar, rebulir. ║ [Obxecto] lolear, abanearse.

BAILARÍN, A s. Bailarín.
BAILE DE SAN VITO: (Med.)  Baile de san vito, corea.

BAILE s.m. Baile.

BAILOTEO s.m. (coloq.) Baileretada.

BAJA s.f. Baixa, baixada. ║ Baixa, cese.

BAJÁ, PACHÁ s.m. Paxá (alto funcionario otomán).

BAJADA s.f. Baixada, acc. de baixar. ║ Baixada, baixadoiro, baixeira (sitio).
BAJADO / LLOVIDO DEL CIELO (loc. adx. coloq.)  Caído / chovido do ceo, vido gratuitamente.

BAJAMANERO s.m. (xermanía)  Rateiro, raspiñeiro (ladrón).

BAJAMAR s.f. Baixamar.

BAJANTE adx. Baixante, que baixa. ║ s.m. ou f.(Arquit.) Baixante [do tellado] f.

BAJAR v. Baixar.

BAJEL s.m. Vaixel87, barco.

BAJEZA s.f. Baixeza, ruindade.

BAJÍO s.m. (Mar) Baixío, baixo, barra f.

BAJISTA adx. e s. Baixista (rel. á baixa dos prezos). ║ s.(Mús.) Baixista, baixo.

BAJO prep. Baixo, (de)baixo de, so.
BAJO DE ARENA: Sirte, baixo de area.

BAJO, A adx. Baixo, de pouca altura. ║ s.m. Baixo (parte inferior).

BAJÓN s.m. (aument.) Baixón, baixada grande.

BAJORRELIEVE s.m. Baixorrelevo.

BAJURA s.f. Baixura.

BALA s.f. Bala (proxectil).║ Bala, fardo, paca.

BALADA s.m. (Lit. e Mús.) Balada.

BALADÍ adx. Banal, insignificante, sen importancia.

BALADRAR v.  Bradar, berrar, aturrar.   

BALADRAR v.Bradar, berrar, berregar, bramar.

BALADRÓN. A adx. Fanfurriñeiro, farfantón.

BALADRONADA s.f. Fanfurriñada, bravata, baduada.

BALAJE s.m. Balaxe (rubí morado).

BALALAICA s.f. Balalaica (instrumento musical ruso).

BALANCE s.m. Balance.

BALANCEAR(SE) v. Abalar(se), balancear(se), bambear(se), abanear(se), randear(se) / arrandear(se).

BALANCEO s.m. Abaneo, balanceo.

BALANCERO, BALANZARIO s.m. Balanceiro (empregado das casas da moeda).

BALANCÍN s.m. Balanza pequena. ║ Randeeira (cadeira).

BALANDRA s.m. (Mar.) Balandra.

BALANDRÁN s.m. Balandrán (peza de vestir antiga)88.

BALANDRO s.m. (Mar.) Balandro.

BÁLANO s.m. (Zoo.: pequeno crustáceo das rocas, Balanus balanoides) Arneiro, arneste.

BALANZA s.f. Balanza.
BALANZA DE PAGOS: Balanza de pagamentos.

BALANZARIO s.m. [V. BALANCERO].

BALAR v. Mear / bear.

BALARRASA s.(fig. e fam.) Bala perdida, tarambaina, atolado, toleirán.

BALASTO, BALASTRO s.m. Balastro (das vías do ferrocarril).

BALAUSTA (Bot.) Balaustia (un tipo de froito).

BALAUSTRADA s.f. Varanda, balaustrada.

BALAUSTRE, BALAÚSTRE s.m. Balaústre.

BALAZO s.m. Balazo, disparo, tiro.

BALBUCEAR, BALBUCIR v. Balbucir.

BALBUCEO s.m. Balbucido.

BALBUCIENTE adx. Balbuciente, que balbuce.

BALBUCIR v. Balbucir.

BALCÓN s.m. Balcón.
BALCÓN CUBIERTO: Corredor, balcón cuberto.

BALCONADA s.f. Balconada, miradoiro m.

BALDA s.f. Balda, baldón m., andel m., estante m.

BALDADO, A adx. Canso, fatigado, esgotado fisicamente.

BALDAQUINO s.m. Baldaquino (especie de dosel).

BALDAR v. Baldar, eivar, toller. ║ (fig.) Baldar, cansar, mallar, esgotar.

BALDE s.m. Balde, caldeiro.
DE BALDE (loc. adv.)  Gratis, de balde, de moca.
EN BALDE (loc. adv.)  En van, inutilmente, en balde.

BALDEAR v. Baldear.

BALDEO s.m. Baldeo, acc. de baldear.

BALDÍO, A adx. Baldío, ermo, maniño.

BALDÓN s.m. Baldón, afronta, oprobio.

BALDONAR v. Baldoar, inxuriar á cara.

BALDOSA s.f. Baldosa.

BALDOSAR v. Embaldosar

BALDRAGAS adx. e s.m. Baldreu, bandallo (fig.).

BALEA s.f. Balea (tipo de vasoira).

BALEAR, BALEARICO, A adx. e s. Balear, baleárico (das Illas Baleares).

BALIDO s.m. Bear, beo.

BALÍN s.m. Balote (bala pequena).

BALÍSTICO, A adx. Balístico. ║ s.f. Balística (ciencia).

BALIZA s.f. Baliza.

BALIZAMIENTO, ABALIZAMIENTO s.m. Balizamento.

BALIZAR, ABALIZAR v. Balizar.

BALLENA s.m. (Zoo.: Cetáceo) Balea.║ Vara, variña (do paraugas).

BALLENATO s.m. Baleato  (cría da balea).

BALLENERO, A adx. e s. Baleeiro.

BALLESTA s.f. Bésta89

BALLESTERA, s.f. (Bot. Pl. herb. Veratrum album) Veratro.

BALLESTERO s.m. Besteiro.

BALLET s.m. Ballet (voz francesa pronunciada “balé”).

BALLETA s.f. Baeta.

BALLICA, CÉSPED INGLÉS (Bot.:Pl. herb. Lolium perenne) Raigrás.

BALNEARIO, A adx. e s.m. Balneario.

BALO, EMBALO s.m. Balo (procedemento de pesca).

BALOMPIÉ s.m. Fútbol.

BALÓN s.m. Balón.

BALONCESTO s.m. Baloncesto.

BALONMANO s.m. Balonmán.

BALONVOLEA s.m. Balonvolea, voleivol.

BALSA (1) s.f. Balsa, almadía (plataforma flotante). ║ (Bot. Árbore americano) Balsa

BALSA (2) s.f. Balsa, charco, poza.

BALSÁMICO, A adx. Balsámico.

BALSAMINA, MADAMA s.f. (Bot. Pl. Impatiens balsamina) Balsamina

BÁLSAMO s.m. Bálsamo.

BALSAR, BARZAL s.m. Mato, matogueira f.

BALSEAR v. Pasar un río en balsa.

BALSERO, A s. Persoa que conduce unha balsa.║ (No Caribe) Persoa que intenta chegar ilegalmente en balsa a outro país.

BALUARTE s.m. (construc. milit.) Baluarte, bastión.

BALUMBA s.f. Balume m., vulto de moitas cousas xuntas. Morea, montón. ║ Rebumbio, maraña, marfallada.

BAMBA (1) s.f.Bolo con crema. Baile iberoamericano.

BAMBA (2) s.f. Zapatilla deportiva, tenis.

BAMBALINA s.m. (Teatro) Bambolina

BAMBOLEANTE adx. Bambeante.

BAMBOLEAR(SE), BAMBONEAR(SE) v. Bambear(se), abalar.

BAMBOLEO, BAMBONEO s.m. Bambeo, abaneo.

BAMBOLLA s.f. Burbulla. ║ (fam.) Ostentación, fachenda.

BAMBOLLERO, A adx. Fachendoso, fatuo, garelo.

BAMBÚ, BAMBUC s.m. (Bot.: Pl. da famil. das gramíneas) Bambú.

BANAL adx. Banal, trivial, vulgar.

BANALIDAD s.f. Banalidade, trivialidade.

BANALIZACIÓN s.f. Banalización.

BANALIZAR(SE) v. Banalizar(se), tornar(se) banal.

BANANA s.m. (froito) Banana, plátano m.

BANANAL s.m. Bananal, plantación de bananeiras.

BANANO s.m. (Bot.: Pl. Musa paradisiaca) Bananeira f.

BANASTA s.f. Banastra, canastro m., cesto grande.

BANASTO s.m. Canastro redondo.

BANCA s.f. Banca.

BANCADA s.m. Bancada.

BANCAL s.m. Bancal, socalco. ║ Bancal [de area].

BANCAL s.m. (Agr.) Socalco, terraza f.

BANCARIO, A adx. Bancario.

BANCARROTA s.f. Bancarrota.

BANCO s.m. Banco (asento). ║ Banco (entidade). ║ Banco [de carpinteiro]. ║ Barría, cardume, manda, banco de peixe.║ Baixío, barra, banco de area.║ Banco [de órganos].

BANDA(1) (Do fr. bande) s.f. Banda, cinta, tira. ║ Fita de tea.

BANDA (2) (Do gótico bandwo) Grupo, cuadrilla armada. ║ Grupo musical. ║ Lado, costado. ║ Beira, marxe.
BANDA ANCHA (Inform.) Banda larga.

BANDADA s.f. Bandada, bandado, bando. ║ (por ext.) Bandada de peixes, cardume, banco.

BANDAZO s.m. Bandazo, cambio brusco.

BANDEAR v. Bandear, dar bandazos.

BANDEJA s.f. Bandexa, fonte.

BANDERA s.f. Bandeira.

BANDERILLA s.f. Bandeirola, bandeira pequena. ║ (Taurom.) Banderilla.

BANDERILLERO s.m. Banderilleiro.

BANDERÍN s.m. (dim.)  Bandeirola.

BANDEROLA s.f. Bandeirola.

BANDIDAJE s.m. Bandidaxe, bandoleirismo.

BANDIDO s.m. Bandido, bandoleiro.

BANDO (1) s.m. Bando, edicto.

BANDO (2) s.m. Bando, grupo, partido. ║ Bando, bandada, bandado.

BANDOLERA s.f. Bandoleira (correa ou bolso).

BANDOLERISMO s.m. Bandoleirismo, bandidaxe f.

BANDOLERO, A s. Bandoleiro, bandido.

BANDOLINA s.f. (instr.musical) Mandolina.

BANDULLO s.m. (coloq.) Bandullo, barriga, tripa, ventre, bandougo.

BANDURRIA s.f. (instr.musical) Bandurra.

BANQUERO, A s. Banqueiro.

BANQUETA s.f. Banqueta. Tallo, meso, moucho.

BANQUETE s.m. Banquete, festa de pote.

BANQUILLO s.m. (dim. de banco) Banqueta. ║ (En deportes ou xulgados:) Banco.

BANYO s.m. (Mús.) Banxo.

BAÑADOR s.m. Traxe de baño.

BAÑAR(SE) v. Bañar(se).

BAÑERA s.f. Bañeira.
BAÑERA DE HIDROMASAJE : Bañeira de hidromasaxe.

BAÑISTA s. Bañista.

BAÑO s.m. Baño = [ Bañadura. ║ Bañeira. ║ Cuarto de baño. ║ Capa. ]

BAPTISMO s.m. (Relix.) Baptismo.

BAPTISTERIO, BAUTISTERIO s.m. Baptisterio.║ Baptisterio, pía bautismal

BAQUETA s.f. Baqueta.

BAQUETEAR v. Baquetear, golpear. ║ Comprimir unha carga de canón coa baqueta.

BÁQUICO, A adx. Báquico, rel. a Baco ou ao viño.

BAR (1) s.m. Bar (local).

BAR (2) s.m. (Fis.) Bar, unidade de presión.

BARAHÚNDA, BARAÚNDA s.f. Barafunda, rebumbio, rebulicio.

BARAJA s.f. Baralla [de naipes].

BARAJAR v. Barallar [os naipes].

BARANDA s.f. Varanda90.

BARANDILLA s.f. VarandaO.

BARAÑA s.f. Mato, broza, esquilmo.

BARATERÍA s.m. (Der.) Estafa, ladroízo, calote.

BARATERO, A adx. Barateiro, a.

BARATIJA s.f. Chilindrada, bagatela, lilaina.

BARATO, A adx. Barato, a bo prezo.

BARATURA s.f. Baratura, barateza.

BARBA s.f. Barba.
BARBA CABRUNA (Bot.: Pl. Tragopogon porrifolius) Barba cabreira.
BARBA DE CAPUCHINO (Bot.)Barbas de raposo [V. CUSCUTA].
HACER LA BARBA (loc. verb. coloq.) Enfastiar, molestar, amolar ou adular, afagar, facer a pelota91.

BARBACANA s.f. (Fort.) Barbacá.

BARBACOA s.f. Grella, asadeiro, asador.║ Grellada.

BARBADA, MADREANGUILA s.f. (Zoo.: Peixe Ciliata mustela) Madrela, mariola.

BARBADO, A adx. e s. Barbado.

BARBARIDAD s.f. Barbaridade.

BARBARIE s.f. Barbarie.

BARBARISMO s.m. (Ling.) Barbarismo.

BARBARIZAR v. Barbarizar.

BÁRBARO, A s .e adx. Bárbaro.

BARBEAR v. Barbear, afeitar(se).║ Dito dun animal: acadar certa altura coa barba.

BARBECHAR v. (Agric.) Deixa-la terra a barbeito.

BARBECHO s.m. (Agric.) Poula f., folgada f., barbeito.

BARBERÍA s.f. Barbaría.

BARBERO, A s. Barbeiro.

BARBILAMPIÑO adx. e s.m. Imberbe, lampo, desbarbado. 

BARBILLA s.f. Queixo (da cara) m, barbela, papo m.

BARBIRROJO, A adx. Barbilouro.

BARBITÚRICO, A adx. e s.m. Barbitúrico.

BARBO s.m. (Zoo.: Peixe de río Barbus barbus) Barbo.
BARBO DE MAR, SALMONETE, (Zoo.: Peixe Mullus surmuletus) Barbo, salmonete.

BARBOTAR, BARBOTEAR v. Resmungar, farfallar, falar atropeladamente e boureando. Rosmar, refungar.

BARBUDO, A adx. Barbudo, barbán, barbuzán.

BARBULLAR v. Barballar, farfallar.

BARCA s.f. Barca.

BARCA DE FERIA: Lancha de feira. Randeeira.

BARCADA s.f. Barcada, barcaxe, carga dunha barca.

BARCAL s.m. (cacharro) Maseiro, pía f.

BARCAZA s.f. Barcaza.

BARCELONÉS, A, BARCELONÍ adx. e s. Barcelonés (de Barcelona). 

BARCIA s.f. Muíña (po).

BARCINO, A adx. [Animal] apardazado, de pelo branco e pardo.  

BARCO s.m. Barco92.

BARDA (1) s.f. Barda (arnés protector do peito do cabalo).

BARDA (2) s.f. Barda93.

BARDANA, LAMPAZO MAYOR, HIERBA DE LOS TIÑOSOS (Bot.: Pl. Arctium lappa) Bardana, herba do costado, herba dos amores.

BARDAR v. Bardar (cerrar con bardas un terreo).

BARDO s.m. Bardo, poeta celta.

BAREMAR v. Baremar, avaliar aplicando un baremo.

BAREMO s.m. Baremo.

BARÍ adx. Excelente.

BARIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 56) Bario, “Ba“.

BARÍTONO s.m. Barítono.

BARLOVENTO s.m. (Mar.) Barlovento.

BARNIZ s.m. Verniz.

BARNIZADO, A s.m. Vernizado, vernizadura, acc. e ef. de vernizar.

BARNIZADOR, A adx. e s. Vernizador.

BARNIZAR v. Vernizar, envernizar.

BARÓMETRO s.m. Barómetro.

BARÓN, -ESA s. Barón; -esa.

BARONÍA s.f. Baronía.

BARQUERO, A s. Barqueiro.

BARQUILLERO, A adx. e s. Barquilleiro.

BARQUILLO s.m. Barquillo.

BARQUÍN s.m., BARQUINERA s.f. Barquín (fol de ferreiro).

BARRA s.f. Barra (Peza longa / Panca / Mostrador / Pan alongado / Nube / Baixío / etc.).

BARRABASADA s.f. Barrabasada, burrada, trasnada.

BARRACA s.f. Barraca, casoupa, chabola, bodego m. ║ Barraca, vivenda rural típica levantina.

BARRACÓN s.m. Barracón.

BARRAGÁN (2) s.m. Barragán (tea).

BARRAGÁN; -ana (1)Barregán; -gá.

BARRANCO s.m., BARRANQUERA s.f. Barranco, barranca, barronca, barrancada, carricova.

BARREDURA s.f. Varredura, acc. de varrer. ║ s.f.pl. Varreduras, varredallas, vasoirada, ciscallo m. s.f.pl. Varreduras, desperdicio, desproveito, gasto, refugallo, sobras.

BARRENA s.f. Barrena (ferramenta).
BARRENA DE MANO: Trade.
BARRENA, ALMEJA BRAVA(Zoo.: Molusco Pholas dactylus) Mangón.

BARRENAR v. Barrenar. Tradear 

BARRENDERO, A s. Varredor, varrendeiroO.

BARRENERO s. Barreneiro.

BARRENO s.m. Barreno, barrena grande (instrum.) ║ Barreno (carga explosiva).

BARREÑO s.m. Barreño, barreñón.

BARRER v. Varrer94, vasoirar.

BARRERA s.f. Barreira (obstáculo).║ Barreira, barreiro (de barro).
BARRERA DE SEGURIDAD: Barreira de seguridade, barreira de seguranza.
BARRERA DEL SONIDO: Barreira do son.

BARRETINA s.f. Barretina (gorro catalán).

BARRIADA s.f. Barriada.

BARRICA s.f. Barrica.

BARRICADA s.f. Barricada (obstáculo).

BARRIDO s.m. Varrido, varredura.

BARRIGA s.f. Barriga. Bandullo.

BARRIGÓN, A adx. (fam.) Barrigán; -ana, barrigudo.

BARRIGUDO, A adx. Barrigudo, barrigán; -ana.

BARRIL s.m. Barril, pipa.

BARRILERÍA s.f.  Fustalla (conxunto barrís dunha adega). ║ Tonelería (obradoiro e oficio).

BARRILERO s.m. Toneleiro, cubeiro

BARRIO s.m. Barrio. Rueiro.

EL OTRO BARRIO:O alén, a eternidade.

BARRIZAL, BARREAL s.m. Bulleiro, lameira f., trollo, barral.

BARRO (1) s.m. Barro (masa de arxila). ║ Barro, bulleiro, lama, lodo, trollo.

BARRO (2) s.m. Gran, broulla, aldroga [na cara]. ║  Verro, vérrago [dos animais]. 

BARROCO, A adx. Barroco.

BARROSO (1), A adx. Barroso, [terreo] barrento.║ Barroso (cor).

BARROSO (2), A adx. Que ten “barros” na cara, granuloso.

BARROTE s.m. Barrote.

BARRUNTAR v. Barruntar, intuír, ventar, presentir.

BARRUNTAR v. Presentir, sospeitar.

BARRUNTE, BARRUNTO s.m. Indicio, presentimento.

BARTOLA > ECHARSE A LA BARTOLA loc adv. coloq.  Estomballarse, abandonarse.

BÁRTULOS s.m.pl.(fig.) Trastes / trastos, cachifallos, trebellos, aveños.

BARULLERO, A adx. Barullán; -ana, barulleiro, barullento.

BARULLO s.m. Barullo, rebumbio, balbordo, bulla, barullada.

BARZAL s.m. [V. BALSAR].

BASAMENTOs.m. (Arquit.) Baseamento.

BASAR(SE) v. Basear(se).

BASCA s.f. Vasca, arcada [do estómago].

BÁSCULA s.f. Báscula.

BASCULANTE adx. Basculante, oscilante. ║ s.m. Basculante (vehículo).

BASCULAR v. Bascular.

BASE s.f. Base.
BASE DEL CRÁNEO: Base do cranio.
BASE IMPONIBLE: Base impoñible.

BÁSICO, A adx. Básico.

BASILAR adx. Basilar, rel. á base.

BASÍLICA s.f.  Basílica.

BASILICAL adx.Basilical, rel. á basílica.

BASILICÓN s.m. Basilicón (un tipo de ungüento)

BASILÍSCO s.m. (animal fabuloso)  Basilisco. ║ (fig.) [Persoa] furiosa, colérica, irada, rabiosa.

BASTA s.f., HILVÁN s.m. Ganduxo (puntadas longas provisionais).

BASTANTE adx.  Bastante, que basta, que abonda. ║ adv. Bastante, abondo, dabondo, suficientemente

BASTAR v. Bastar, abastar, abondar, chegar.║ Abundar, ter en gran cantidade.

BASTARDEAR v. Abastardar, dexenerar.

BASTARDILLA adx. e s.(tipo de letra) Bastarda.

BASTARDO, A adx. e s. Bastardo95.

BASTIDOR s.m. Bastidor.

BASTILLA s.f. Basta96, dobra.

BASTIÓN s.m. Bastión, baluarte.

BASTO (1) s.m. Certo tipo de albarda.║ s.m.pl. Bastos (un pau da baralla española).

BASTO, A (2) adx. Basto97, groseiro, vulgar

BASTÓN s.m. Caxato, bastón.

BASTONADA s.f., BASTONAZO s.m. Bastonada, golpe co bastón.

BASTONCILLO s.m. Bastonciño.

BASURA s.f. Lixo98 m., varredura  f., ciscallo.

BASURERO s.m. (Persoa:) Varrendeiro, varredor. ║ (Lugar:) Vertedoiro / vertedeiro.

BATA s.f. Bata (prenda de vestir).

BATACAZO s.m. Zoupada, trompazo, zampullada.

BATACLÁN s.m. Peza de teatro frívolo.

BATALLA s.f. Batalla.

BATALLADOR, A adx. Batallador, batallante, belicoso, guerreiro.

BATALLADOR, A adx. Batallador, guerreiro, batallante.

BATALLAR  v. Batallar = [ Combater, pelexar con armas. ║ Lidar, loitar, pelexar. ]

BATALLÓN s.m. Batallón.

BATÁN s.m. Batán, folón (máquina para bater os panos).

BATANEAR v. (coloq.) Bater, petar, abatanar, golpear.

BATANERO s.m. Bataneiro, traballador do batán.

BATATA s.f. (Bot.. Pl. Ipomoea batatas e o seu tubérculo) Batata, pataca doce.

BATE s.m. Bate (pau do béisbol).

BATEA s.f. Bandexa. ║ Artesa, maseira. ║ (Mar.) Batea.

BATEAR (1) v. Batear, bautizar, acristianar.

BATEAR (2) v. Batear (no béisbol).

BATEL s.m. Batel (un tipo de bote).

BATELERO, A s. Bateleiro (persoa que dirixe un batel).

BATEO (1) s.m. Bateo, bautizo.

BATEO (2) s.m. Bateo (no béisbol).

BATERÍA s.f. Batería.

BATIBURRILO s.m. Batoallada, lea, maravallada, zarapallada, mestura de cousas (ou palabras) inconexas.

BATIDA s.f. Batida, batedura.

BATIDO, A adx. Dise dun tecido de seda con visos de cor distintos. Ou dun camiño moi andado. s.m. Batido (bebida).

BATIDOR s.m., BATIDORA s.f. Batedor (instr. de cociña).

BATIENTE adx. Batente, que bate.║ s.m. Batente [dunha ventá].║ Batente [na costa].

BATÍN  s.m. Batín.

BATIR v. Bater, golpear, petar, atizar, bourar, mallar. ║ Bater, batucar, bategar (un líquido).v.pr. Baterse (en duelo).

BATISTA s.f. Batista (tipo de tea).

BATO s.m. Parvo, boubo, babeco, paiolo, panoco.

BATRACIO s.m. Batracio.

BATUTA s.f. Batuta.

BAÚL s.m. Baúl, arca f., hucha f.

BAUTISMAL adx. Bautismal.

BAUTISMO s.m. Bautismo.

BAUTIZADO, A adx. e s. Bautizado.

BAUTIZAR v. Bautizar, acristianar, batear.

BAUTIZO s.m. Bautizo, bateo, bauticeiro.

BAYA s.m. (Bot.) Baga, boga. 

BAYETA s.f. Baeta (tea).

BAYO, A adx. e s. [Cabalo] baio.

BAYONETA s.f. Baioneta.

BAYUCA s.f. Baiuca, taberna, tasca.

BAZA s.f. Baza.

BAZAR s.m. Bazar.

BAZO, A adx. De cor morena tirando a amarelo99. ║ s.m. (Anat.) Bazo.  ║ Paxarela [do porco].

BAZOFIA s.f. Bazofia, desperdicio, reboutallo. ║ Bazofia, brodio, empadumada, galdrumada (ref. a unha comida). ║ Bazofia, brodio, cousa groseira.

BAZUCAR v. Bater ou axitar.

BEATERÍA s.f. Beataría, beatería.

BEATIFICACIÓN s.f. Beatificación.

BEATIFICAR v. Beatificar.

BEATÍFICO, A adx. Beatífico.

BEATITUD s.f. Beatitude.

BEATO, A adx. e s. Beato.

BEBÉ s.m. e f.  Bebé, nené.

BEBEDERO adx.  Bebedeiro, bebible. ║ s.m. Bebedoiro.

BEBEDIZO s.m. Bebedizo, beberaxe.

BEBEDOR, A adx. Bebedor.

BEBENDURRIA s.f. Reunión de moito beber.

BEBER v. Beber, inxerir, tomar.

BEBERCIO s.m. (coloq.) Bebedela, candonga, bebedeira.

BEBERRÓN, -NA adx. (coloq.) e s. Bebedor, que bebe moito.

BEBIBLE adx. Bebible / bebíbel.

BEBIDA s.f. Bebida100.

BEBIDO, A adx. Bebido, bébedo, caneco, cargado, tomado.

BEBORROTEAR v. (fam.) Bebiscar, bebericar (beber pouco e a miúdo).

BECA s.f. Bolsa [de estudos], axuda.

BECADA, CHOCHA-PERDIZ, PITORRA, SORDA, GALLINUELA s.m. (Zoo.: Ave Scolopax rusticola) Cea, arcea, pita cega, galiñola.

BECAR v. Sufragar unha bolsa de estudos.

BECARIO, A s. Bolseiro, que obtivo unha bolsa de estudos.

BECERRA s.f. Becerra (do pan).

BECERRO, A s.(Zoo.) Becerro, cucho, cuxo, xato, vitelo.

BECHAMEL, BESAMEL s.f. Bechamel.

BEDANO, ESCOPLO s.m. Bedano, escoupro (ferramenta de carpinteiro).

BEDEL s.m. Bedel.

BEDUINO, A adx. e s. Beduíno. ║ s.m. (fig.) Home bárbaro e desaforado.

BEFA s.f. Mofa, escarnio, abafallo.

BEFAR v. Mover os cabalos o belfo.║ Mofarse, burlarse, rirse.

BEFO, A, BELFO, A adx. Belfo (que ten o labio inferior caído e máis avultado ca o superior).║s.m. Belfo, labio do cabalo.

BEGONIA s.m. (Bot.: Pl. da fam. das begoniáceas)  Begonia.

BEICON s.m. (inglés “bacon”) Touciño veado [afumado].

BEIGE, BEIS adx. (cor) Beixe.

BÉISBOL s.m. Béisbol.

BEJEL, RUBIO s.m. (Zoo.: Peixe Chelidonichthys lucerna) Alfóndega.

BELDAD s.f. Beldade, beleza.

BELÉN, NACIMIENTO s.m. Belén, nacemento.

BELEÑO s.m., BELEÑO NEGRO, HIERBA LOCA (Bot.: Pl. herb. Hyoscyamus niger) Beleño, meimendro, arangaño, herba dos arengos.

BELFO, A adx. e s.m. Belfo,(que ten máis groso o labio inferior).

BÉLICO, A adx. Bélico.

BELICOSIDAD s.f. Belicosidade.

BELICOSO, A adx. Belicoso, guerreiro, agresivo.

BELIGERANCIA s.f. Belixerancia.

BELIGERANTE adx. e s. Belixerante, combatente.

BELIO s.m. (Fis.) Bel (unidade acústica).

BELLACO, A adx. Canalla, infame, ruín.

BELLADONA s.m. (Bot.: Pl. Atropa belladonna) Beladona.

BELLAQUERÍA s.f.  Canallada, falcatruada.

BELLEZA s.f. Beleza, beldade.

BELLIDO, A adx. Belido, belo, bonito, fermoso.

BELLO, A adx. Belo, bonito, fermoso, .

BELLOTA s.f. Landra, belota.
ANIMAL DE BELLOTA: Porco (mamífero).(expr. coloq.) Burrán,  burricán; -ana.

BENDECIR v. Bendicir101, beicer.

BENDICIÓN s.f. Bendición, beizón.

BENDITO, A adx. Bendito, bieito.

BENDITO interx. Benia!
BENDITO DE DIOS (expr. coloq.)Bendito, inxenuo, miñaxoia, santo, santiño.

BENEDICTINO adx. e s. Beneditino, [frade] bieito.

BENEFACTOR, A s. Benfeitor.

BENEFICENCIA s.f. Beneficencia.

BENEFICIADO, A adx. e s.m. Beneficiado.

BENEFICIAR(SE) v. Beneficiar(se).

BENEFICIARIO, A adx. e s. Beneficiario.

BENEFICIO s.m. Beneficio (Ben / Proveito / Ganancia).

BENEFICIOSO, A adx. Beneficioso.

BENÉFICO, A adx. Benéfico.

BENEMÉRITO, A adx. e s. Benemérito.

BENEPLÁCITO s.m. Beneplácito.

BENEVOLENCIA s.f. Benevolencia, indulxencia, benignidade.

BENEVOLENTE adx. Benevolente, benévolo.

BENÉVOLO, A adx. Benévolo.

BENGALA s.m. Bengala.

BENGALÍ adx. e s. Bengalí, relativo ou natural de Bengala (India).

BENIGNAMENTE adv. Benignamente, benevolamente.

BENIGNIDADE s.f. Benignidade, benevolencia.

BENIGNO, A adx. Benigno, benévolo.

BENITO, A adx. e s. Bieito, beneditino.

BENJAMÍN s.m. Benxamín, redrollo. Pechacancelas, cerraportelos, tapaburatos.

BENJUÍ s.m. (bálsamo aromático) Benxuí.

BENZOICO, A adx. Benzoico, relativo ó benxuí.

BEOCIO, A adx. e s. Beocio, relativo ou natural de Beocia (Grecia antiga). ║ (fig.) Ignorante, estúpido, parvo.

BEODO, A adx. e s. Bébedo.

BERBERECHO s.m. (Zoo.: Bivalvo Cerastoderma edule) Berberecho, carneiro.
BERBERECHO ERIZADO s.m. (Zoo.: Bivalvo Acanthocardia echinata) Berberecho bravo.
BERBERECHO ESPINOSO (Zoo.: Bivalvo Acanthocardia aculeata) Berberecho macho, marolo
BERBERECHO VERDE s.m. (Zoo.: Bivalvo Cerastorderma galucum) Birollo.
BERBERECHO DENTADO, BERBERECHO DE NORUEGA (Zoo.: Bivalvo Laevicardium crassum) Saltón.

BERBERÍ adx. e s. Bérber, berberisco.

BERBERISCO, A adx. e s. Berberisco, bérber, relativo ou natural da antiga Berbería (Africa)

BERBIQUÍ s.m. Berbequí.

BERCIANO, A adx. e s. Berciano, relativo ou natural do Bierzo.

BEREBER, BERÉBER adx. e s. Bérber, berberisco.

BERENJENA s. (Bot.: Pl. Solanum melongena e froito) Berenxena, berinxela.

BERENXENAL s.m. Campo de berenxenas. ║ (fig. e fam.) Embrolla, enleada, enredo, leria.

BERGAMOTA adx. e s. f. Bergamota (variedade de pera).

BERGANTE s. Pícaro, cazurro, lagarteiro, renarte, pillabán; -ana

BERGANTÍN s.m. (Mar.) Bergantín.

BERILIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 4) Berilio, “Be“.

BERKELIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 97) Berkelio, “Bk“.

BERLINA s.f. Berlina.

BERLINÉS, A adx. e s. Berlinés, de Berlín.

BERMEJO, A adx. Vermello, encarnado.

BERMUDAS s.m.pl. Bermudas (pantalón).

BERNARDO, A adx. e s. Bernardo (monxe).

BERRA, BERRO, BERRAZA (Bot.: Pl. herb. Apium nodiflorum) Brizo, labaza.

BERREAR v. Berrar.

BERREÓN, NA adx. Berrón, que fala a berros. 

BERRIDO s.m. Berro, brado.

BERRINCHE s.m. Perrencha, rabecha, cabuxo [dos nenos].

BERRO s.m. (Bot.: Pl. Nasturtium officinale) Agrón, brizo.

BERTORELLA s.f. (Zoo.: Peixe Gaidropsarus mediterraneus) Barbada de area.

BERZA s.f. (Bot.: Pl. Brassica oleracea) Verza102.

BERZAL s.m. (Plantación de) verzas.

BERZOTAS s.m. ou f.(fig.) Ignorante, babeco.

BESAMANOS s.m. Beixamán.

BESAR v. Bicar, beixar.
LLEGAR Y BESAR EL SANTO loc. verb. Chegar e encher.

BESO s.m. Bico, beixo.

BESTIA s.f. Besta. ║ adx. Besta, bruto, buzaco.

BESTIAL adx. Bestial, brutal.

BESTIALIDAD s.f. Bestialidade, brutalidade. ║ (fig. e fam.) Bestialidade, burrada, cantidade excesiva.

BESUCAR, BESUQUEAR v. (fam.) Bicar repetidamente.

BESUCÓN, A, BESUCADOR, A adx. Biqueiro, beixador, chuchón.

BESUGO s.(fig.) Persoa parva ou babeca. ║ s.m. (Zoo.: Peixe Pagelus centrodontus  ou Pagelus bogaraveo) Ollomol.

BESUGUERA s.f. Cazola para o ollomol.  

BETEL s.m. (Bot.: Pl. Piper betle) Bétel.

BETÓNICA s.f. (Bot. Pl. herb. Stachys officinalis) Betónica.
BETÚN DE JUDEA: Betume de Xudea, asfalto.

BETÚN s.m. Betume.

BEZO s.m. Beizo groso.

BEZUDO, A adx. Beizudo, de beizos avultados.

BI-  elem. compos.  Bi- [= Dous, dúas veces].

BIANUAL adx. Bianual (de dúas veces ao ano).

BIBERÓN s.m. Biberón, mamadeira f.

BIBLIA s.f. Biblia.

BÍBLICO, A adx. Bíblico.

BIBLIO- elem.compos. Biblio- [= libro].

BIBLIÓFILO, A adx. e s. Bibliófilo.

BIBLIOGRAFÍA s.f. Bibliografía.

BIBLIÓGRAFO, A s. Bibliógrafo.

BIBLIOTECA s.f. Biblioteca.

BIBLIOTECARIO, A adx. e s. Bibliotecario.

BIBLISTA s. Biblista, estudoso da Biblia.

BICAMERAL adx. (Política) Bicameral, de dúas cámaras.

BICARBONATO s.m. (Quim.) Bicarbonato.

BICÉFALO, A adx. Bicéfalo.

BÍCEPS s.m.pl. Bíceps.

BICERRA s.m. (Zoo.) Rebezo, camuza  [V. GAMIUZA].  

BICHA s.f. Bicho, becho, bechoco, m. ║ (fig.) Bicha, becha, serpe.

BICHERO s.m. (Mar.) Bicheiro (certo pau con gancho).

BICHO s.m. Bicho, becho, bechoco.

BICICLETA s.f. Bicicleta.

BICOCA s.f. Bicoca, choio, ganga.

BICORNE adx. Bicorne, que ten dous cornos.

BICORNIO s.m. Bicorne, sombreiro de dous bicos.

BIDÉ s.m. Bidé.

BIDÓN s.m. Bidón.

BIELA s.f. Biela (peza mecánica).

BIELDO s.m. (apeiro agríc.) Angazo, anciño / enciño.

BIEN s.m. Ben. ║ Ben, beneficio. ║ Ben, pertenza, propiedade. ║ adv. ponder. Ben, moi, bastante. ║ adv. Ben, como é debido. ║ adv. Ben, san. ║ adv. Ben, moito. ║ conx.distr. Ben … ben, ou … ou, ora … ora, quer … quer.
BIEN HAYA (loc. interxectiva) Benia!
Y BIEN loc. conx. E logo?

BIENAL adx. Bienal, bianual. ║ s.f. Bienal.

BIENANDANZA s.f. Benandanza, dita, felicidade, sorte.

BIENAVENTURADO, A adx. Benaventurado, afortunado.

BIENAVENTURANZA s.m. (Relix.) Benaventuranza.

BIENESTAR s.m. Benestar.

BIENHABLADO, A adx. Benfalado.

BIENHECHOR, A s. Benfeitor.

BIENIO s.m. Bienio.

BIENQUERENCIA s.f. Benquerenza, agarimo.

BIENQUERER  v. Benquerer.

BIENVENIDA s.f. Benvida.

BIENVENIDO, A adx. Benvido.

BIÉS s.m. Biés (tira de tea cortada ó nesgo que se sobrepón nos vestidos.)
AL BIÉS (loc. adv.) Ó biés, de través, ó través, ó nesgo.

BIFÁSICO, A adx. Bifásico, difásico.

BÍFIDO, A adx. (Biol.) Bífido.

BIFURCACIÓN s.f. Bifurcación.

BIFURCARSE v. Bifurcarse.

BIGAMIA s.f. Bigamia.

BÍGAMO, A adx. e s. Bígamo.

BÍGARO COMÚN, CARACOLILLO  s.m. (Zoo.: Molusco gasterópodo Littorina littorea) Caramuxo, mincha f., caramela f.
BÍGARO RUGOSO (Zoo.: Molusco gasterópodo Littorina saxatilis) Caramuxo bravo,

BIGORNIA s.f.  Zafra.

BIGOTE s.m. Bigote.

BIGOTUDO, A adx. Bigotudo.s.m. (Zoo.: Panurus biarmicus)Ferreiriño de bigote.

BILBAINO, A adx. e s. Bilbaíno, bilbotarra (de Bilbao).

BILIAR adx. Biliar, rel. á bile.

BILINGÜE adx. Bilingüe.

BILINGÜISMO s.m. Bilingüismo.

BILIOSO, A adx. Bilioso, rel. á bile.(fig.) Bilioso, colérico, con mal xenio.

BILIS s.f.  Bile, fel. ║ (fig.) Bile, anoxo, cabreo.

BILLALDA, BILLARDA, TALA s.f. (xogo) Billarda, estornela.

BILLAR s.m. (xogo) Billar.

BILLARDA, TALA s.m. (xogo) Estornela, billarda.

BILLETE s.m. Billete.

BILLETERA s.f. Billeteira, carteira.

BILLETERO s.m. Billeteira.

BILLÓN s.m. Billón.

BIMESTRAL adx. Bimestral.

BIMESTRE s.m. Bimestre.

BINA s.m. (Agr.) Bima, arrenda, redra (acc. de dar unha segunda sacha).

BINAR v. (Agr.) Bimar, redrar, arrendar (dar 2ª cava). ║ (Relix.) Binar (dicir 2ª misa no día).

BINARIO, A adx. Binario.

BINGO s.m. Bingo.

BINÓCULO s.m. (óptica) Binóculo.

BINOMIO s.m. (Mat.) Binomio.

BIODEGRADABLE adx. Biodegradable / biodegradábel.

BIODIVERSIDAD s.f. Biodiversidade.

BIOGÉNESIS s.m. (Biol.) Bioxénese.

BIOGENÉTICO, A adx. (Biol.) Bioxenético.

BIOGRAFÍA s.f. Biografía.

BIOGRÁFICO, A adx. Biográfico.

BIÓGRAFO, A s. Biógrafo.

BIOLOGÍA s.f. Bioloxía.

BIOLÓGICO, A adx. Biolóxico.

BIÓLOGO, A s. Biólogo.

BIOMBO s.m. Biombo.

BIOPSIA s.m. (Med.) Biopsia.

BIOSFERA s.f. Biosfera.

BIÓTICO, A adx. (Biol.) Biótico.

BIOTOPO s.m. (Bioloxía) BiótopoA.

BIÓXIDO s.m. (Quim.) Bióxido /ks/.

BÍPEDE, BÍPEDO, A adx. Bípede.

BIPOLARIDAD s.f. Bipolaridade.

BIQUINI, BIKINI s.m. Bikini.

BIRLAR  v. Escamotear, furtar  con disimulo.

BIRLO s.m. Birlo (pau do xogo dos birlos).

BIRREME s.m. ou f.(Ant.) Birreme f. (antiga embarcación).

BIRRETE s.m. Gorro. Barrete, bonete.

BIRRETINA s.f. Gorro ou “birrete” pequeno. ║ s.f. (Hist.) Gorro militar do s. XVIII.  

BIRRIA s.f. Persoa grotesca. Estafermo, espantallo, choqueiro.║ (fig.) Cousa de pouco aquel, miudallo, miudeza, picallada, trapallada.

BIRUJI, BIRUJE s.m. (coloq.) Viruxe f. (vento frío).

BIS s. e adv. Bis.

BISABUELO, A s. Bisavó, -voa.

BISAGRA s.f.  Gonzo, bisagra.

BISBISAR v. (fam.) Bisbar, musitar.

BISECTRIZ s.f. (Mat.), BISECTOR s.m. (Mat.) Bisectriz, bisector.

BISEL s.m. Bisel.

BISELAR v.Biselar.

BISIESTO adx. [Ano] bisesto.

BISÍLABO, A adx. e s.m. (Gram.) Bisílabo.

BISMUTO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 83) Bismuto, “Bi“.

BISNIETO, A s. Bisneto.

BISOJO, A adx. Birollo, vesgo.

BISONTE s.m. (Zoo.: Mamíferos  Bison bison e Bison bonasus) Bisonte.

BISOÑADA s.m. (coloq.) Novatada, torpeza, inexperiencia.

BISOÑÉ s.m. Bisoñé.

BISOÑO, A adx. Novato, principiante

BISTÉ, BISTEC s.m. Bisté, filete.

BISTURÍ s.m. (instr. cirúrxico) Lanceta f.

BISUTERÍA s.f. Bixutería. Quincalla.            

BITÁCORA s.m. (Mar.)  Bitácora.

BITUMINOSO, A adx. Bituminoso, que contén betume.

BIVALENTE adx. (Quim.) Bivalente.

BIVALVO, A adx. e s. Bivalvo (molusco de dúas valvas)103.

BIZANTINO, A adx. e s. Bizantino.

BIZARRÍA s.f. Gallardía, garrideza.

BIZARRO, A adx. Valente, bravo.║ Xeneroso, xentil, garrido.

BIZCAR, BIZQUEAR v. Padecer, estrabismo, ser meco, trusgo, birollo.║ Chiscar, chuscar, trusgar (o/os ollo/s)

BIZCO, A adx. Chosco, birollo, vesgo.

BIZCOCHAR v. Refornar (cocer o pan de novo).

BIZCOCHO s.m. Biscoito.

BIZMA s.f. Bilma (un tipo de emplasto).     

BIZNIETO, A, BISNIETO, A s. Bisneto.

BLANCA s.f. (Mús.) Blanca (nota).
ESTAR SIN BLANCAloc. adv. coloq. Estar sen branca, non ter un can, andar á miñoca.

BLANCO, A adx. e s. Branco, albo. ║ s.m. Branco (sitio ó que apuntar un tiro).

BLANCOR s.m., BLANCURA s.f. Brancor m., brancura.

BLANCUZCO, A adx. Esbrancuxado, que tira a branco sucio.

BLANDEAR(1) v. Brandear, abrandar, transixir, ceder.

BLANDEAR (2)v. Brandir (soster na man).

BLANDENGUE adx. (despect.) Brando, frouxo, feble.

BLANDICIA s.f. Blandicia, adulación, afago. ║ Delicadeza, tacto, tino, tento.

BLANDIR, BLANDEAR v. Brandir.

BLANDO, A adx. Brando. dondo. Mol.

BLANDÓN s.m. Brandón (cirio groso). ║ Candelabro para soster brandóns.

BLANDURA s.f. Brandura.

BLANQUEADOR, A adx. e s.m. Branqueador.

BLANQUEAR v. Branquear, albear, poñer [algo] branco.║ Branquear, calear, encalar.║ Brunir, lustrar [un metal].║ Branquexar, ir tomando a cor branca.

BLANQUECINO, A, BLANQUIZCO, A adx. (cor) Abrancazado, esbrancuxado.

BLANQUEO s.m. Branqueo. Clareo.

BLANQUINEGRO, A adx. Apigarado, pedrés, pegarado, pincharado (de cor negra e branca).  

BLASFEMAR v. Blasfemar.

BLASFEMIA s.f. Blasfemia.

BLASFEMO, A adx. e s. Blasfemo.

BLASÓN s.m. Brasón, escudo de armas. ║ (fig) Honor, gloria.

BLASONAR v. Brasonar, determinar un brasón. ║ (fig) Presumir, dicir fantochadas, farolear.

BLEDO s.m. (Bot.: Pl. herb. Polygonum persicaria) Beldro. ║ (fig.) Minucia, insignificancia, cousa sen valor.

BLINDADO, A adx. Blindado.

BLINDAJE s.f. Blindaxe.

BLINDAR v. Blindar.

BLÍSTER s.m. Blíster (un tipo de envase).

BLOG s.m. (Inform.) Blog, bitácora (un tipo de páxina web).

BLOGUERO, A adx. e s. Blogueiro.

BLONDA s.f. Blonda (encaixe de seda).

BLONDO, A adx. (cor) Louro, dourado.

BLOQUE s.m. Bloque.

BLOQUEAR v. Bloquear, asediar, cercar.║ Bloquear, obstaculizar.

BLOQUEO s.m. Bloqueo.

BLUSA s.f. Blusa, chambra.

BLUSÓN s.m. Blusón.

BOA s.m. (Zoo.: xénero de serpes) Boa.

BOATO s.m. Ostentación, pompa.

BOBADA, BOBERA, BOBERÍA s.f. Bobada, boubería, babecada, parvada.

BOBALÍAS s. m.e f. (coloq.) Parvo, babeco, boubexo, panoco, paparón, papón.

BOBALICÓN, A adx. (Aumentativo de ‘bobo’) Boubexo, barballocas, parvo, babeco.

BOBEAR v. Boubexar, dicir boubarías.║ Perde-lo tempo en parvadas.

BOBINA s.f. Bobina.

BOBINAR v. Bobinar, enrolar nunha bobina.

BOBO, A adx. e s. Bobo, babeco.║ adx. Parvo, boubo.

BOCA DE DRAGÓN, DRAGONARIA s.m. (Bot.: Pl. herb. Antirrhinum majus) Herba becerra.

BOCA s.f. Boca.
HACERSE LA BOCA AGUA (loc. verb. - coloq.) Degoxar, devecer, degoirar [un alimento].
ABRIRSE LA BOCA: Bocexar, boquear.
A BOCA DE NOCHE (loc. adv.)Á bocanoite, ao anoitecer, á noitiña, ao luscofusco.

BOCACALLE s.f. Boca da rúa, boqueira, embocadura.

BOCACAZ s.m. Augueiro, boqueira, boquela ou bocal dunha presa.

BOCADEAR v. Abocañar, adentar, partir en bocados.

BOCADILLO s.m. Bocadillo.

BOCADO s.m. Bocado.

BOCAJARRO > A BOCAJARRO (loc. adv.) A queimarroupa, a boca de cano, desde moi cerca.║ (loc.adv.) De improviso.

BOCAL (1) s.m.  Xerra de boca ancha.

BOCAL (2) adx. Bucal, rel. á boca. ║ s.m. Boquilla, embocadura

BOCANA s.f. Bocana [dun porto].

BOCANADA s.f. Bocalada, fecha, chopo, m, grolo, m. ║ Fumaza [ó fumar].

BOCARTE (1) s.m. (peixe) [V. BOQUERÓN].

BOCARTE (2) s.m. Martelo para crebar minerais.

BOCATEJA s.m. (Constr.)  Bocatella.

BOCAZA, BOCAZAS s.(fam.) Bocalán; -ana, lingoreteiro, lercho, lerchán.

BOCERA s.f. Boqueira [na comisura dos labios]. ║ s.f.pl. Residuos que quedan nos labios despois de comer.

BOCERAS s. m.e f. Bocalán, lingoreteiro.║ Desprezable, infame, ruín.

BOCETO s.m. Bosquexo, esbozo.

BOCHE (1) s.m. Asno recén nacido.

BOCHE (2) s.m. Focha, fochanca (para xogar os rapaces)104.

BOCHINCHE 105 s.m. Tumulto, algarabía, alboroto, balbordo.

BOCHORNO s.m. Bochorno, calmizo, bafa f., fogaxe f.

BOCHORNOSO, A adx. Bochornoso, abafadizo, sufocante.║ Vergonzoso.

BOCINA s.f. Bucina / buguina.

BOCINAZO s.m. Bucinazo, buguinazo, bucinada f.

BOCIO s.m. (med.) Bocio, garxola (pop.).

BOCÓN s.m.,, TOMÁS s.m. (Zoo.: Peixe Epigonus telescopus) Tomás.

BOCOY s.m. Bocoi.

BODA s.f. Voda106, casamento. Casoiro.
 BODAS DE PLATA / ORO: Vodas de prata / ouro.

BODE s.m. Bode, cabrón, castrón, chibo (macho da cabra).

BODEGA s.f. Bodega / adega.

BODEGÓN s.m. Taberna, tasca. ║ (Pintura) Bodegón.

BODEGONERO, A s. (de bodegón) Bodegueiro, taberneiro. 

BODEGUERO, A s. (de bodega) Bodegueiro, adegueiro.      

BODI s.m. Bodi (prenda de vestir).

BODIÓN s.m. (Zoo.: Peixe Symphodus cinereus)  Vello.

BODRIO s.m. Galdrumada, bazofia. ║ s.m. (coloq.) Chafallada, chapuza, cousa mal feita.   

BOFARSE v.pr. Afofarse, poñerse fofo, esponxarse.

BOFE(S) s.m. Boche(s) (pulmón das reses).

BOFETADA s.f. Labazada, lambada, lapada, chapada.

BOFETÓN s.m. Lapote, morrada, labazada, moufada.

BOFO, A adx. Fofo.

BOGA (1) s.m. (Zoo.: Peixe mariño Boops boops) Boga.
BOGA DE RÍO:  s.m. (Zoo.: Peixe de auga doce Chondrostoma polylepis) Boga.

BOGA (2) s.f.  Voga, remada.║ s. Remador, remeiro.

BOGA (3) s.f. Boa aceptación, auxe, vixencia.
ESTAR EN BOGA: Estar de moda.

BOGADOR, -RA  s.m. e f. Remeiro, remador.

BOGAR v. Vogar107, remar. ║ Navegar.

BOGAVANTE s.m. (Zoo.: Crustáceo Homarus gammarus) Lumbrigante, cereixo.

BOHARDILLA, BOARDILLA s.f.  [V. BUHARDILLA].

BOHEMIO, A adx. e s.f. Bohemio.

BOHRIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 107) Bohrio, “Bh“.

BOICOT, BOICOTEO s.m. Boicot.

BOICOTEAR v. Boicotear.

BOINA s.f. Boina, pucha.

BOJ, BOJE s.m. (Bot.: Arbto. Buxus sempervivens e a súa madeira) Buxo.

BOJEDAL s.m. Buxal, bosque de buxos.

BOJIGANGA s.f. Grupo ambulante de títeres.

BOL s.m. Cunca (recipiente).

BOLA s.f. Bóla108.. Pelota. Balón.║ s.f. Trola, alburgada, embuste.

BOLCHEVIQUE adx. e s. Bolxevique.

BOLCHEVISM0 s.m. Bolxevismo.

BOLDO s.m. (Bot.: Arbto. Peumus boldus) Boldo.

BOLEAR v. Bolear, tirar a bola en determinados xogos.

BOLERA s.f. Boleira, pista de bólas (xogo de birlos).

BOLERO s.m. Bolero (certo tipo de música).

BOLERO, A (1) adx. e s. Troleiro, mentirán.

BOLETÍN s.m. Boletín.

BOLETO(1) s.m. Boleto (billete ou papeleta).

BOLETO (2) s.m. Boleto (cogomelo)109.
BOLETO RETICULADO (Micolox.: Cogomelo Boletus aestivalis) Andoa de verán.
BOLETO DELPINO (Micolox.: Cogomelo Boletus pinophilus)  Andoa dos piñeiros.
BOLETO BAYO  (Micolox.: Cogomelo  Xerocomus  badius)  Andoa escura.
BOLETO NEGRO (Micolox.: Cogomelo Boletus aereus)Andoa negra.

BOLICHE (1) s.m. Bóla pequena de determinados xogos.║ Xogo de bolos.║ Boleira.║ Certo xoguete.

BOLICHE (2) s.m. Boliche, rede de pesca.║ Peixes miúdos collidos co ‘boliche’.

BÓLIDO s.m. Bólido.

BOLÍGRAFO s.m. Bolígrafo.

BOLILLO s.m. Palillo [para facer encaixes].

BOLINA s.m. (coloq.) Balbordo, algarada, rebumbio.║ (Mar.) Bolina (un determinado cabo).
IR / NAVEGAR DE BOLINA(loc. verb.) Mar. Bolinar (un modo de navegación).

BOLÍVAR s.m. Bolívar (moeda de Venezuela).

BOLLA s.f. Bola.

BOLLERÍA s.f. Bolaría / bolería.

BOLLERO, A s. Fabricante de bolos.║ s.m. (coloq. e malson.) Lesbiana.

BOLLO s.m. Bolo /o/.

BOLO s.m. Bolo, birlo (xogo).║ Bolo [alimentario].
BOLOS s.m.pl. (xogo) Birlos, bolos.
BOLSA DE PASTOR, ZURRÓN DE PASTOR, MOSTAZA SILVESTRE (Bot.: Pl. Capsella bursa-pastoris) Bolsa de pastor, herba dos dentes.

BOLSA s.f. Bolsa / bulsa. Fol, foleca

BOLSADA s.m. (Xeol.) Bolsa / bulsa [dun mineral].

BOLSERO, A s. Persoa que vende bolsas.

BOLSILLO s.m. Peto [da roupa]  /e/ , bulsa f.  

BOLSISTA s.(Econ.) Bolsista.

BOLSO s.m. Bolso / bulso. Fol, foleco.

BOMBA s.f. Bomba.
BOMBA DE RELOJERÍA :Bomba de reloxaría.

BOMBACHO[s] s.m. [Pantalón] bombacho[s].

BOMBARDEAR v. Bombardear.

BOMBARDEO s.m. Bombardeo.

BOMBARDERO, A adx. e s.m. Bombardeiro.

BOMBARDINO s.m. (instr. músical) Bombardino.

BOMBEAR v. Bombear.

BOMBEO s.m. Curvatura, convexidade.║ Bombeo, acc. de bombear líquidos.

BOMBERO s.m. Bombeiro.

BOMBILLA s.f. Lámpada (de filamento). ║ (Dim. de bomba) Bombiña.

BOMBO s.m. Bombo.

BOMBÓN s.m. Bombón.

BOMBONA s.f. Bombona.

BONACHÓN, A adx. e s.(fam.) Boíño, bonazo, afable, miñaxoia, cacho / anaco de pan (fam. e fig.).

BONANCIBLE adx. [Tempo, mar] apracíbel, apracible, calmo.

BONANZA s.f. Bonanza, calma (no tempo ou no mar.)

BONDAD s.f. Bondade.

BONDADOSO, A adx. Bondadoso.

BONETE s.m. Bonete, barrete.

BONHOMÍA s.f. Bonhomía.

BONIATO s.m. Unha variedade de batata.

BONIFICACIÓN s.f. Bonificación.

BONIFICAR v. Bonificar.

BONITERO s.m. (Mar.) Boniteiro.

BONITO (1) s.m. (Zoo.:  Peixe Sarda sarda ) Bonito do Atlántico.
 BONITO DE VIENTRE RAYADO (Zoo.: Peixe) [V. LISTADO].

BONITO (2), A adx. Bonito, belo, fermoso, lindo.Grande.

BONITURA s.f. Bonitura, beleza, fermosura.

BOÑIGA s.f. Bosta.

BONO s.m. Bono.

BONZO s.m. Bonzo, monxe budista.

BOQUEADA s.f. Boqueada, bocexo.

BOQUEAR v. Boquear / boquexar. ║ Da-las boqueadas, agonizar.

BOQUERA s.f. (Agr.) Boqueiro [dos prados].

BOQUERA s.f. Boqueira, boquela [dun rego].║  Boqueira, garrocha  [nos labios].

BOQUERÓN s.m. (Zoo.: Peixe Engraulis encrasicholus) Bocarte / bocareo.

BOQUETE s.m. Boqueiro, burato / buraco, abertura f.

BOQUIABIERTO, A adx.  Que ten a boca aberta. ║ Bocaaberta, pasmado, pasmón, paspán..   

BOQUILLA s.f. Embocadura, bico.║ (Mús.) Palleta.

BORBOLLA s.f. Burbulla, gurgulla. ║ Gallarón.

BORBOLLAR, BORBOLLEAR, BORBOLLONEAR, BORBOTAR v. Burbullar, gurgullar, escachoar, cachoar.

BORBOLLÓN s.m. Cachón.

BORBOLLÓN, BORBOTÓN s.m. Cachón, cachoada, gallarón.

BORBÓNICO, A adx. Borbónico.

BORCEGUÍ s.m. Borceguín (un calzado).

BORDA s.f. Choza de pastores, cabana.

BORDADA(1) s.m. (Mar.) Bordada (unha manobra de navegación).

BORDADA(2) s.f. Un adorno feito cunha tira bordada.

BORDADO s.m. Bordado.

BORDADOR, A s. Bordador.

BORDADURA s.m. Bordadura.

BORDAR v. Bordar.

BORDE (1) s.m. Bordo, beira, tope.
AL BORDE DE: Ó bordo de.

BORDE (2) adx. (Bot.) [Planta] ventureira. ║ adx. e s. Bastardo, fillo natural. ║ (fam) Torpe, tardo, romo, parvo.

BORDEAR v. Bordear, rodear, ir pola beira, flanquear.

BORDILLO s.m. Bordo da beirarrúa. Beiril dunha parede.

BORDÓN s.m. Bordón = [ Bastón mais alto ca unha persoa║ Certo tipo de verso. ║ Retrouso (no falar). ]

BOREAL adx. Boreal (do hemisferio norte).

BÓREAS s.m. Bóreas, aquilón, vento do norte.

BORLA s.f. Borla.

BORNA s.f. Fito, marco, mollón. ║ (Electr.) Borne.

BORNE (1) s.m. (Electr.)  Borne (peza).

BORNE (2) s.m. (Bot.:Pl.) Codeso [V. CODESO].

BORNEAR(1) v. Dar volta, voltear, torcer.  ║ (Mar.) Mornear, xirar o buque sobre a súa áncora. ║ Labrar as columnas.
BORNEARSE v.pr. Cambarse[a madeira].

BORNEAR (2) v. Bornear, examinar ou aliñar cun só ollo.  

BORO s.m. (Quím.) Boro.

BORO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 5) Boro, “B“.

BORONA s.f. Boroa / broa. Pan de broa, pan de millo.

BORRA s.f. Aña, ovella dun ano. ║ La basta. ║ Charrizo [do viño]. Borra [dos líquidos], pouso110.

BORRACHA s.f. Bota [do viño].

BORRACHERA, BORRACHADA s.f. Borracheira.

BORRACHÍN, NA adx. e s. Borracho [habitual], borrachón.

BORRACHO, A adx. Bébedo, borracho.

BORRADOR s.m. Borrador.

BORRAJA s.m. (Bot.: Pl. Borago officinalis) Borraxe, soaxe.
AGUA DE BORRAJAS (expr.) Cousa sen importancia.

BORRAJO s.m. Borra / o, borralla / o, remol, rescaldo. ║ Folla do piñeiro: agulla, arume, bruma, frouma, padumeiro, piñuca, etc.

BORRAR(SE) v. Borrar(se).

BORRASCA s.f. Borrasca.

BORREGO s.m. Borro (cordeiro de un a dous anos).

BORRICO s.m. (Zoo.: Mam. Equus asinus) Burrico, burro, asno. ║ (fig.e fam.)Burro, burrico, burrán, burricán.

BORRICÓN adx. e s.m. Burrán, burricán (na acc. de infeliz sen malicia).

BORRO s.m. Cordeiro entre un ano e dous.

BORRÓN s.m. Borrón, borrancho / borranchón.║ Borrador.

BORRÓN Y CUENTA NUEVA expres. coloq.  Morra o conto.

BORROSO, A adx. Borroso.

BORUJO s.m. Vurullo, envurullo [de roupa]. ║  Bagaño, bagazo, bagullo [da oliva]. 

BORUJÓN  s.m. Croque / coque, pote, carolo (vulto na cabeza por un golpe).

BOSQUE s.m. Bosque, fraga.

BOSQUEJAR v. Bosquexar.

BOSQUEJO s.m. Bosquexo, esbozo.

BOSTA s.f. Bosta, bostarega.

BOSTEZAR v. Bocexar, boquear, boquexar.

BOSTEZO s.m. Bocexo, boqueada f., abrideira de boca..

BOTA (1) s.f. Boto, pelello, pelella. Odre.║ Cuba.

BOTA (2) s.f. Bota (calzado).

BOTADURA s.f. Botadura.

BOTAFUMEIRO 111 s.m. Botafumeiro, incensario.
MANEJAR EL BOTAFUMEIRO (loc. verb. coloq.) Adular, afagar.

BOTALÓN s.m. (Mar.) Botaló.

BOTANA s.f. Botaina.

BOTÁNICO, A adx. Botánico. ║ s.f. Botánica (ciencia).

BOTAR 112 v. Botar, expulsar. Botar, meter un barco na auga. Rebotar.║  Saltar no chan.

BOTARATE adx. e s.m. (fam.) Chafallas, trangalleiro.

BOTAREL s.m. (Arquit.) Botarel, contraforte.

BOTE (1) s.m. Bote (salto).

BOTE (2) s.m. Bote (lata). ║ Bote [das propinas].

BOTE (3) s.m. Bote (barca).

BOTELLA s.f. Botella.

BOTELLERÍA  s.f. Botellaría, botellería.

BOTELLERO s.m. Botelleiro.

BOTELLÍN s.m. Botello m. (botella pequena). ║ (dim. de botella) Botelliña f.

BOTELLÓN s.m. (aum. de botella) Botellón.

BOTERO (1) s.m. Home que fai botos ou pelellas.

BOTERO (2) s.m. (Mar.) Patrón dun bote.

BOTICA s.f. Botica.

BOTICARIO, A s. Boticario.

BOTIFARRA s.f. Botifarra (embutido).

BOTIJO s.m. Porrón.

BOTILLO s.m. Pelello [para o viño]. ║ (embutido) Botelo.

BOTÍN s.m. Botín, botina f. (calzado). ║ Botín, prea f., presa f.

BOTINA s.f. Botina.

BOTIQUÍN s.m. Caixa de urxencias.

BOTÓN s.m. (Bot.) Botón, xema f., abrocho. ║ s.m. Botón [da roupa]. ║ s.m. Botón (pulsador).

BOTONERO, A s.Botoeiro.

BOTONES s.m. sing.e pl. Mozo dos recados.

BOU s.m. (Mar.) Bou.

BÓVEDA s.f. Bóveda.
BÓVEDA DE  ARISTA:(Arquit.) Bóveda de aresta.
BÓVEDA DE CAÑÓN:(Arquit.)Bóveda de canón.
BÓVEDA DE  ALJIBE, BÓVEDA CLAUSTRAL:(Arquit.) Bóveda de alxibe.

BOVEDILLA s.f. Bovedilla.  

BÓVIDO, A adx. e s.m. Bóvido.

BOVINO, A adx. e s.m. Bovino.

BOXEADOR s.m. Boxeador /ks/, púxil.

BOXEAR v. Boxear /ks/.

BOXEO s.m. Boxeo /ks/.

BOYA s.f. Boia. Bourel.

BOYADA s.f. Boiada, rabaño de bois e vacas.

BOYAL adx. (Rel. ó gando vacún) Vacún m., vacúa f., bovino.

BOYANTE adx. Boiante, flotante. ║ (fig.) Boiante, florecente, próspero.

BOYERO, A s. Boieiro.

BOZAL s.m. Bozo / buzo, buceira f.

BRABANTEs.m. Tea fabricada en Brabante (Bélxica).

BRACEAR v. Bracear.

BRACEO s.m. Braceo.

BRACERA s.f. Brazal [dun regato].

BRACERO s. Braceiro, o que da o seu brazo para apoio de outro.║ s.m. Braceiro, xornaleiro.

BRAGA s.f. Braga.

BRAGADO, A adx. Bragado (animal que ten a bragada de distinto color). ║ (fig.) [Persoa] falsa. ║ (fig. e fam.) Enérxico, resolto, decidido.

BRAGUERO s.m. Bragueiro.

BRAGUETA s.f. Bragueta, petrina.

BRAMADERA s.m. (xoguete) Zoa, zoador.

BRAMANTE s.m. Breimante.   [V. BRAVANTE]113

BRAMAR v. Bramar, bradar, bruar, berregar.

BRAMIDO s.m. Bruído.

BRANQUIA s.m. (dos peixes) Gala, galada, guerla, galaxa, branquia.

BRAÑA s.f. Braña, brañeira, lameiro m.

BRASA s.f. Brasa, ascua.

BRASERO s.m. Braseiro.

BRASILEÑO, A adx. e s. Brasileiro.

BRAVATA s.f. Bravata, ameaza arrogante. ║ Fanfurriñada.

BRAVÍO, A adx. Fero, salvaxe. ║ s.m. Bravura f., braveza f.

BRAVO adv. Forte, fortemente.

BRAVO, A adx. Bravo = [ Valente, afouto. ║ (ref. a animais) Salvaxe. ║ (ref. a plantas) Silvestre, ventureiro. ║ Enfadado, anoxado. ]

BRAVUCÓN, A adx. Fanfarrón, fanfurriña, fanfurriñeiro.

BRAVUCONADA s.f. Fanfurriñada, bravata, chulería, presunción, xactancia

BRAVURA s.f. Bravura, fereza, ferocidade. Bravura, braveza, valentía.

BRAZADA s.f. Braceo m. Brazada, brazado, mando, mañizo (cantidade de cousas que collen nos brazos).

BRAZADO s.m. Brazada f., brazado, mando, mañizo, mangado.

BRAZALETE s.m. Brazalete.

BRAZO s.m. Brazo.

BRAZUELO s.m. Parte das patas dianteiras dos mamíferos. Lacón [do porco].

BREA s.f. Brea, breo m.

BREAR v. (fam.) Brear, mallar, maltratar. ║ Enganar, facer burla.

BREBAJE s.m. Beberaxe f, apócema.

BREBAJE s.m. Beberaxe.

BRECA s.f. (Zoo.: Peixe Pagellus erythrinus) Breca.

BRECHA s.f. Brecha, fenda, regaña.

BRÉCOL, BRÓCOLI s.m. Brócoli (variedade de col).

BREGA s.f. Rifa, berro, agarrada. ║ (fig) Burla, chufa, mofa.

BREGAR v. Rifar, berrar, discutir. ║ Afanarse, esforzarse.

BREÑA  s.f. Fraguiza, fragueiro (terra chea de rochas e maleza).

BRESCA s.f.  Entena, favo, panal  [de mel].

BRESCAR v. Castrar (as colmeas), esmelgar.

BRETE 114 s.m. Pexa de ferro que se lle puña antigamente ós reos. ║ (fig.) Aperto, apuro.

BREVA s.f., ALBACORA s.f.  Bévera.

BREVE adx. Breve, efémero, curto. 

BREVEDAD s.f. Brevidade.
A LA MAYOR BREVEDAD: Coa maior brevidade, o antes posible.

BREVERA s.f. Bevereira, figueira que dá béveras.

BREVIARIO s.m. Breviario.

BREZAL s.m. Uzal, uceira, urceira, breixeira, moural.

BREZO (1) s.m. (Bot.: Arbto. das ericáceas vs. esps.) Uz, urce, breixo, torga.
BREZO CANTÁBRICO, URCIONA:(Bot.: Arbto. Daboecia cantábrica) Cubilón, tamborela.
RAIZ DEL BREZO: Torgo, torgueira.

BREZO (2) s.m. Berce de neno.

BRIBA s.f. Folganza, vagancia, picaresca.

BRIBÓN, A adx. Canalla, galopín, lacazán, pillabán.

BRIBONADA s.f. Canallada, raposada, camandulada.

BRICOLAJE s.m. Bricolaxe.

BRIDA s.f. Brida.

BRIGADA s.m. e f. Brigada.

BRILLANTE  adx. e s.m. Brillante, relucente, escintilante.

BRILLANTEZ s.f. Brillantez, brillo m.

BRILLANTINA s.f. Brillantina.

BRILLAR v. Brillar, relucir, escintilar,

BRILLO s.m. Brillo, resplandor.

BRINCADOR, A adx. Brincador. Choutador, chouteiro.

BRINCAR v. Brincar, choutar, saltar.

BRINCO s.m. Brinco, pincho, chouto.

BRINDAR v. Brindar.

BRINDIS s.m. Brinde.

BRINQUILLO, BRINQUIÑO s.m. Alfaia pequena.

BRÍO s.m. Brío, pulo, fogaxe f., carraxe f.

BRIONIA, NUEZA s.m. (Bot.: Pl. Bryonia dioica Jacq.)  Boudaña, saltasebes, cabaceira de raposa.

BRIOSO, A adx. Brioso, animoso, carraxento.

BRISA (1) s.f. Brisa, airexa, aura, hálito.

BRISA (2) s.f. Bagazo, bagaño, bagullo [da uva].

BRISCA s.f. Brisca (xogo de baralla).

BRIZNA s.f. Aruxo m., argueiro m., lixo m.

BROCA s.f. Broca.

BROCADO s.m. Brocado.

BROCAL s.m. Boca [do pozo], peitoril.

BROCHA s.f. Brocha.

BROCHADA s.f., BROCHAZO s.m. Brochada.

BROCHE s.m. Broche.

BROCHETA s.f. Espetada  [de comida].

BROMA s.f. Esmorga, pándega, xolda, troula. Broma, brincadeira, chufa, burla, charabisca.

BROMEAR v. Facer bromas.

BROMISTA adx. Bromista, algareiro.

BROMO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 35) Bromo, “Br“.

BRONCA s.f. Rifa, disputa.

BRONCE s.m. Bronce.

BRONCEADOR, A adx. Bronceador.

BRONCEAR(SE) v. Broncear(se).

BRONCO, A adx. Basto, rudo, agreste. ║ (fig) Cazurro, túzaro, insociable.

BRONQUIO s.m. (Anat.) Bronquio.

BRONQUITIS s.m. (Med.) Bronquite.

BROQUETA s.f. Espeto pequeno (para asar aves).

BROTAR v. Brotar, abrochar, agromar, xermolar.

BROTE s.m. (Bot.) Brote, gromo / gomo, abrocho, botón, xermolo. ║ (fig.): Xermolo (fig.), xerme (fig.), principio, comezo.

BRÓTOLA s.m. (Zoo.: Peixe Phycis phycis) Bertorella [de rocha], brota.
BRÓTOLA DE FANGO (Zoo.: Peixe Phycis blennoides) Bertorella de lama.

BROZA s.f. Broza (material para o esquilmo ou estrume) Refugallo, desperdicio, reboutallo, sobra, varredura.

BRUCES > BRUCES  A / DE BRUCES(loc.): Boca abaixo.
CAER DE BRUCES: Afociñar, enfociñar.

BRUJEAR v. Facer bruxerías.

BRUJERÍA s.f. Bruxería / bruxaría.

BRUJO,A s. Bruxo. ║ Meigo.

BRÚJULA s.f. Compás, agulla de marear.

BRUMA s.f. Bruma, brétema.

BRUMOSO, A adx. Brumoso, bretemoso.

BRUÑIDOR, A s. Brunidor.

BRUÑIR v. Brunir, lustrar.

BRUSCO, A adx. Brusco.

BRUTAL adx. Brutal, bestial.

BRUTALIDAD s.f. Brutalidade.

BRUTO, A adx. Bruto, buzaco, besta. ║ adx. e s. Bruto, túzaro, cazurro, insociable.║ adx. (ref. a unha cantidade:) Bruto. s.m. Bruto, animal irracional.

BÚA, BUBA s.f. Bostela, cachela, carocha (dunha anterior ferida).

BUCAL adx. Bucal.

BUCANERO s.m. Bucaneiro.

BÚCARO s.m. Vaso, floreiro.

BUCEADOR, A s. Mergullador.

BUCEAR v. Mergullarse, nadar mergullado.

BUCEO s.m. Mergullo.

BUCHE s.m. Boche, papada [das aves]. Boche, estómago [dos cuadrúpedes]. Bocalada (líquido que cabe na boca).

BUCHINCHE s.m. Taberna, baiuca, tasca.

BUCLE s.m. Bucle.

BUCÓLICO, A adx. Bucólico.

BUDIÓN s.m. (Zoo.: Peixe Symphodus bailloni) Budión.   

BUDISMO s.m. Budismo.

BUDISTA adx. e s. Budista.

BUEN 115 adx. (apócope de ´bueno´) Bo.

BUENAMENTE adv. Boamente.

BUENAVENTURA s.f. Boaventura.

BUENAZO, A adx. (fam )(ref. a persoas:) Boíño, de bo carácter, xebre de bo, santo (fig.), cacho de pan (fig. e fam.).

BUENO, A adx. Bo, boa.

BUEY (1) s.m., BUEY DE MAR (Zoo.: Crústaceo Cancer pagurus) Boi, noca, esqueiro.

BUEY (2) s.m. (Zoo.: Mam.) Boi [castrado]. [V. TORO].

BUFA s.f. Burla, chufa, mofa, chacota.

BUFANDA s.f. Bufanda.

BUFAR v. Bufar, fungar [un animal]. ║ (fig. e fam.) Bufar, rosmar, resmungar.

BUFÉ s.m. Bufete (servizo de restauración). ║ Ambigú(bar de local público).

BUFETE s.m. Bufete (despacho de avogado).

BUFIDO s.m. Bufido, funguido. Bafexo.

BUFO, A adx. Bufo (ridículo ou extravagante).

BUFÓN s.m. Bufón, histrión, pallaso. ║ Quincalleiro.

BUFONADA s.f.  Bufonada, pallasada.

BUGALLA s.m. (Bot.) Bugalla, bugallo m.

BUGLOSA s.m. (Bot.) [V. CHUPAMIELES]

BUHARDILLA, BOHARDILLA, BOARDILLA  s.f. Bufarda, bufarra, fachineiro. Faiado, faio116.

BUHO s.m. (Zoo.: Ave fam. estríxidos) Bufo.

BUHONERÍA s.f. Quincalla.

BUHONERO s.m. Quincalleiro, teldereteiro.

BUITRE s.m. (Zoo.: Ave da orde dos accipiteriformes) Voitre.

BUITRÓN s.m. (Zoo.: Ave Cisticola juncides) Carriza dos xuncos, picaxuncos.

BUJARDA s.m. (martelo canteiros) Buxarda.

BUJÍA s.f. Candea (de cera). ║ Candeeiro. ║ Buxía [do motor de explosión].

BULA s.f. Bula [do papa].

BULBO s.m. (Bot.) Bulbo.

BULEVAR s.m. Bulevar.

BULIMIA s.f. Bulimia.

BULLA s.f. Bulla, barullo m.

BULLABESA s.f. Unha especie de caldeirada de peixe.

BULLANGA s.f. Tumulto, balbordo, bulicio.

BULLANGUERO, A  adx. Barulleiro, rebuldeiro.

BULLEBULLE s.m. e f.(coloq) Bulebule, besbello, charabiscas, fervellasverzas, fervello.

BULLICIO s.m. Barullo, bulicio.

BULLICIOSO, A adx. Barulleiro, bulicioso.

BULLIDOR, A adx. Bulideiro.

BULLIR v. Rebulir. Bulir. ║ Burbullar, ferver.

BULO s.m. Díxome, dixomedíxome, conto, loiada, trola.

BULTO s.m. Vulto117.
A BULTO: A vulto, ó chou, a ollo.

BUÑUELO s.m. Chula (certa masa fritida).

BUQUE s.m. Buque.

BUQUÉ s.m. (fr. bouquet) Buqué (aroma viño). Ramallete de flores.

BURBUJA s.f. Burbulla / gurgulla.

BURBUJEAR v. Burbullar / gurgullar.

BURDEL s.m. Bordel, lupanar, prostíbulo, casa de lenocinio.

BURDO, A adx. Tosco, groseiro, ordinario.

BUREL 118 (1) s.m. (Herald.) Burela (unha determinada faixa do escudo).

BUREL (2) s.m. (Taurom.) Touro.

BURGALÉS, A adx. e s. Burgalés (de Burgos).

BURGO s.m. (Hist.) Burgo.

BURGOMAESTRE, A s.m. e f. Burgomestre.

BURGRAVE s.m. (Hist.) Burgrave (título alemán).

BURGUÉS, A adx. e s. Burgués.

BURGUESÍA s.f. Burguesía.

BURIL s.m. Buril, punzón.

BURLA s.f. Burla, chufa, moca, chacota.

BURLADERO s.m. Abeiro, refuxio das prazas de touros.

BURLADOR, A adx. e s. Burlador, burleiro. ║ s.m. Libertino, sedutor.

BURLAR v. Burlar, enganar. ║ v.pr. Burlarse, rirse.

BURLESCO, A adx. Burlesco.

BURLETE s.m. Burlete (de portas e ventás).

BURLÓN, ONA adx. Burlón; -ona, burleiro.

BUROCRACIA s.f. Burocracia.

BURÓCRATA s. Burócrata.

BUROCRÁTICO, A adx. Burocrático.

BUROCRATIZAR v. Burocratizar.

BURRADA s.f. Fato de burros. Burrada, disparate, barbaridade, barrabasada, gaitada, necidade, sandez. ║ (fam.) Gran cantidade, burrada, animalada, barbaridade [de].

BURRERO, A adx. (coloq.) [Cousa] basta, groseira, mal feita. ║ s. Burreiro.

BURREZ, BURRICIE s.f. Burremia, parvidade.

BURRO, A s.(Zoo.: Mam. Equus asinus Burro. ║ adx. Burro, burrán, burricán; -ana.

BURSÁTIL adx. Bolsista.

BURUJÓN s.m. Croque, pote [na cabeza].

BUS s.m. (fam. por autobús) Bus.║ (Electr. e Inform.) Bus.

BUSCA s.f. Busca, procura.

BUSCABULLA(S) s. Buscabullas, camorrista, pendencieiro, argalleiro, armante, leador.

BUSCADOR, A adx. e s.m. Buscador.

BUSCAPIÉ s.m. Comentario para iniciar unha charla.

BUSCAR v. Buscar.

BUSCAVIDAS s. (fig.e fam.) Furavidas, furabolos. ║ Furafollas, bulebule.

BUSILIS s.m. Busilis, quid, miolo (dun choio ou asunto).

BÚSQUEDA s.f. Busca. Procura.

BUSTO s.m. Busto.

BUTACA s.f. Butaca.

BUTANO s.m. Butano.

BUZO s.m. Bucio, mergullador.

BUZÓN s.m. Caixa do correo.








C

C s.f. (letra “ce”)  C s.m. (letra “ce”).

CABAL adx. Cabal. Exacto.

CÁBALA s.f.pl. Cábalas, suposicións. ║ Cábala (unha interpretación xudía da Biblia).

CABALGADURA s.f. Cabalgadura, cabalería.

CABALGAR v. Cabalgar, montar a cabalo. ║ Acabalgar (cubri-lo macho á egua). ║ Acabalgar [unha cousa por riba doutra].

CABALGATA s.f. Cabalgata.

CABALGAZÓN s.f. Acc. de ‘acabalgar’ (cubri-lo macho á egua).

CABALISTA s. Cabalista, persoa que practica a cábala.

CABALLA s.m. (Zoo.: Peixe Scomber scombrus) Xarda, cabala, rincha, correolo, verdel.

CABALLAJE s.m. Acc. de acabalgar (cubri-lo cabalo a egua).

CABALLAR adx. Cabalar, rel. ó cabalo.

CABALLERESCO, A adx. Cabaleiresco.

CABALLERÍA s.f. Cabalería, besta. ║ Cabalería (corpo militar).

CABALLERIZA s.f. Corte dos cabalos.

CABALLERO s.m. Cabaleiro.

CABALLEROSIDAD s.f. Cortesía, nobreza, señorío.

CABALLEROSO, A adx. Cabaleiroso.

CABALLETE s.m. Cabalete (soporte).

CABALLITO s.m. (Dim. de ´caballo`) Cabaliño. ║ s.m.pl. Carrusel, cabaliños.

CABALLO s.m. Cabalo.
A CABALLO: Dacabalo.

CABALLÓN s.m. (Agr.) Camallón, corela, suco.

CABAÑA s.f. Cabana, choupana, casopa. Palloza. ║ (fig.) Conxunto gandeiro, rabaño.

CABARÉ, CABARET s.m. Cabaré.

CABARETERO, A adx. e s. Cabareteiro.

CABE prep. Cabo [de], a carón de, o pé de, xunto a.

CABECEAR v. Cabecear = [ Move-la cabeza, acenar ca cabeza. ║ Toquear, toquenear, monear (polo sono). ║ (Mar.) Abanearse un barco. ║ etc. ]

CABECEO s.m. Cabeceo, cabezada f.

CABECERA s.f. Orixe dun río. ║ Capital dun territorio. ║Almofada. ║ Principio dalgunhas cousas.
CABECERA (DUNHA LEIRA):> Cabeceiro, cadullo, cadabullo.

CABECERO s.m. Cabeceira f., testeira [da cama].

CABECIL s.m. Mulido, rodela f., rolla [da cabeza] f.

CABECILLA s.m. Cabeza, dirixente, xefe [de rebeldes].

CABELLERA s.f. Cabeleira.

CABELLO s.m. Cabelo.
CABELLO DE ANGEL: Cabelo de anxo (doce).

CABELLUDO, A adx. Cabeludo, peludo.

CABER v. Caber.

CABESTREAR v. Ramalear, levar [ó animal] polo ramal.

CABESTRILLO s.m. Estribeira.

CABESTRO s.m. Cabezad (correa). ║ Boi manso. ║ Estribeira.

CABEZA s.f. Cabeza = [ Cacha (fam.), cachola (fam.) crisma (fam.)║  Intelixencia, siso, caletre (fam.)║ Cabeza de gando, res. ║ Líder, xefe║ Bico, cima. ║ etc. ]
CABEZA DE CERDO SALADA.-  Cacheira,cachucha, cachola.
CABEZA DE CHORLITO (fig. e fam.):  Cabeza de vento, cabeza tola, tarambaina, atoleirado.

CABEZADA s.f. Cabezada = [ Coteleo, toqueneo. ║ Soño curto. ║ Cacholada (golpe). ║ Cumprimento, saúdo de cabeza. ║ Cabeceo dunha embarcación. ║ Cabeceiro (dunha cabalaría). ]

CABEZAL s.m. Cabezal, almofada. ║ Cabeceira, testeira [da cama]. ║ Cabeceiro [dunha cabalaría].

CABEZALERO, A s. Testamenteiro. ║ Cabezaleiro [dos foros].

CABEZAZO s.m. Cabezada, cacheirada, cacholada f.

CABEZO s.m. Cabezo, outeiro, cerro. ║ Con, farallón.

CABEZÓN, A s. Cabezón; -ona, cabezudo, cacholán; -ana. ║ Cabezán; -ana, teimado, testán; -ana, testudo.

CABEZONADA, CABEZONERÍA s.f. Cacholada, teimosía.

CABEZOTA adx. e s. fig.e fam.) Cabezán; -ana, gurrón; -ona, testán; -ana, testalán,-ana, testudo, -a, teimudo.

CABEZUDO, A adx. Cabezón, cabezudo, que ten a cabeza grande. ║ (coloq.) Cabezán, testán, teimudo, cazurro. ║ [Viño] cabezón. ║ s.m. Cabezudo (disfrace).

CABIDA s.f. Cabida, cabemento.

CABILA s.f. Cabila (tribo de bérberes).

CABILDO s.m. Cabido (eclesiástico). ║ Cabido, concello. ║ Cabido, capítulo (xunta).

CABINA s.f. Cabina.

CABIO s.m. Pontón [de pisos e tellados].

CABIZBAJO, A adx. adx. Cangado, encotomiñado, amoucado.

CABLE s.m. Cable.

CABLEAR v. Cablear, pór cables.

CABLEGRAFIAR v. Cablegrafar.

CABLEGRAMA s.f. Cablegrama, cable (mensaxe).

CABO s.m. Cabo = [ Extremo, fin. ║ Lingua de terra. ║ (Mar.) Corda. ║ Cable. ║ Mango. ║ (Grao militar.) ]
CABO DE AÑO, PRIMER ANIVERSARIO Cabodano.

CABOTAJE s.m. Cabotaxe, navegación costeira.

CABRA s.m. (Zoo.: Mam. Capra hircus) Cabra, godalla, xena.
CABRA MONTÉSf. (Zoo.: Mam. Capra pyrenaica) Cabra montesa.

CABRACHO s.m. (Zoo.: Peixe Scorpaena scrofa)  Escarapote de pedra.

CABRALES s.m. Cabrales (queixo asturiano).

CABREAR(SE) v. Cabrear(se).

CABREO s.m. Cabreo, enfado, anoxo.

CABRERO, CABRERIZO, A s. Cabreiro, pastor de cabras.

CABRESTANTE, CABESTRANTE s.m. Cabrestante.

CABRIA s.m. (máquina) Cabria.

CABRILLA s.m. Zoo.: Peixe Serranus cabrilla) Serrán cabra, cabra. ║ s.f.pl. Cabras, manchas nas pernas polo lume.
CABRILLA s.f., REBOZUELO s.m. (Micolox.: Cogomelo Cantharellus cibarius) Cantarelo, cacafina.

CABRILLEAR v. Ondear suave do mar. ║ Tremelucir, escintilar, esmuxicar.

CABRÍO, A, CABRUNO, A, CAPRINO, A adx. Caprino, cabrún (rel. á cabra).

CABRIOLA s.f. Cambadela, viravolta, pinchacarneiro m.

CABRIOLÉ s.m. Cabriolé (automóbil descapotable).

CABRITADA s.m. (coloq.) Cabronada, faena, falcatruada.

CABRITERO, A s. Cabriteiro.

CABRITILLA s.f. Pel curtida de cabrito, pelica, pelello.

CABRITO s.m. Cabrito, chibo. ║ adx. (eufem. coloq.) Cabrón. ║ [Carne de] Cabrito.

CABRÓN s.m. Cabrón, castrón, bode, chibo, godallo, macho da cabra. ║ (coloq. e malsoa.) Cabrón, malandrín, endemoñado, malvado. ║ (coloq. e malsoa.) Cabrón, cornudo.

CABRONADA s.f. (coloq. e malsoa.) Cabronada, faena, canallada.

CABRUNO, A adx. Cabrún, -úa, caprino.

CABRUÑAR v. Cravuñar [as gadañas].

CABRUÑO s.m. Cravuño, acc. de cravuñar.

CACAHUETE, CACAHUEY, MANÍ s.m. (Bot.: Pl. Arachishypogaea e o seu froito) Cacahuete.

CACAO s.m. (Bot.: Arbto. Theobroma cacao, semente e moenda) Cacao.

CACAREADOR, A adx. Cacarexador.

CACAREAR v. Cacarexar / cascarexar, carlear.

CACAREO s.m. Cacarexo / cascarexo.

CACATÚA s.m. (Ave da familia dos psitácidos) Cacatúa.

CACEREÑO, A, MANGURRINO, A adx. e s. Cacereño (de Cáceres).

CACERÍA s.f. Cacería, cazaría.

CACEROLA s.m. (vasilla metal) Cazarola, pota, tarteira.

CACETA s.f. Caceta (tipo de cazo).

CACHA (1) s.f. Cacha (peza do mango da navalla, coitelo, etc). ║ Meixela [da cara]. ║ Nádega.

CACHA (2) s.f. Corna, vaso feito dun corno.

CACHADA 119  s.f. Golpe, de xogo, dunha buxaina contra outra. 

CACHALOTE s.m. (Zoo.: Cetáceo Physeter macrocephalus) Cachalote.

CACHAR 120 v. Escachar, escachizar, esnaquizar. ║ Un determinado xeito de ara-la terra.

CACHARRERÍA s.f. Cacharrería.

CACHARRERO, A s. Cacharreiro.

CACHARRO s.m. Cacharro, recipiente. ║ Cachos, cachas, triscos, anacos, pedazos. ║ (coloq.) Cacharro, carraca, aparello vello. ║ (despect.) Traste, cachifallo.

CACHAS adx. (coloq.) e s. Forte coma un buxo.

CACHAVA s.f. Cachaba, caxato.

CACHAZA s.m. (fam.) Cachaza, flegma, pachorra. ║ (s.f. Unha augardente brasileira: cachaça)

CACHAZUDO, A adx. Cachazudo, calmoso, pachorrento.

CACHÉ (1) s.m. Caché, cotización dun artista do espectáculo.

CACHÉ (2) s.m. (Inform.) Caché, memoria tobo.

CACHEAR v. Cachear, rexistrar. (Do galego ´cachear´).

CACHELOS s.m.pl. (Palabra galega)

CACHEMIR, s.m., CACHEMIRA f., CASIMIRA f.(tecido) Caxemira, casimira.

CACHEO s.m. Cacheo.

CACHETE s.m. Lapada f, lapote, moquete, gulifada f., sopapo, labazada f., losqueada f.

CACHIMBA s.f. Cachimba, pipa.

CACHIPORRA s.f. Moca, cachaporra, baloco  m.

CACHIPORRAZO s.m. Mocada, mocazo.

CACHIVACHE s.m. Chintófano, traste, tareco.

CACHIZA s.f. Conxunto de cachizas. ║ s.f.pl. Anacos [de algo que rompeu].

CACHO (1) s.m. Cacho, cacha, trisco, anaco, pedazo.

CACHO (2) s.m. (varios peixes de rio Leuciscus ...) Escalo.

CACHÓN s.m. Onda que rompe no areal e fai escuma. ║ Cachón, cachoada, fervenza.

CACHONDEO s.m. (vulg.) Burla, chufa, chacota. ║ (por ext.) Desbaratamento, desorde, desorganización.

CACHONDO, A adx. Cacheiro (animal). ║ Cacheiro, saído (persoa). ║ (fig. e fam.) Burlón, burleiro.

CACHOPO s.m. Cachopa, cachopo, caracocha, tronco seco e oco. ║ (Gastron. asturiana) Cachopo.

CACHORRILLO s.m. Pistola pequena.

CACHORRO s.m. Cachorro (cría dalgúns mamíferos). ║ Pear, parladoiro (asento de pedra nunha ventá).

CACHUCHA 121 s.f. Lancha pequena. ║ Un tipo de gorra. ║ Un baile andaluz.

CACHUCHO, PAGEL s.m. (Zoo.: Peixe Dentex macrophthalmus) Cachucho.

CACHUPINADA s.m. (coloq.) Esmorga, rexouba, troula.

CACICADA s.m. Cacicada.

CACIQUE s.m. Cacique.

CACIQUEAR v. Caciquear.

CACIQUIL adx. Caciquil.

CACIQUISMO s.m. Caciquismo.

CACO s.m. (nome dun personaxe mitolóxico) Caco, raspiñeiro.

CACOFONÍA s.m. (Ling.) Cacofonía.

CACOFÓNICO, A adx. Cacofónico.

CACTO, CACTUS s.m. (Bot.: Pl. das cactáceas e similares) Cacto.

CACUMEN s.m. (Fam.)  Cacume, agudeza, finura.

CADA (1) s.m. Cimbro, xenebreiro. (V. ENEBRO).

CADA (2) pron.ind. Cada.
CADA CUAL / QUIEN: Cadaquén, cada un.
CADA POCO TIEMPO: A cada pouco, cada pouco.
CADA UNO / A: Cadanseu, cadansúa122.

CADALSO s.m. Cadafalso.

CADAÑEGO, A adx. Cadaneiro (que da froito todos os anos).

CADAÑERO, A adx. Anual. ║ Cadaneiro (que pare cada ano.)

CADÁVER s.m. Cadáver.

CADAVÉRICO, A adx. Cadavérico, cadaveroso.

CADENA s.f. Cadea123

CADENCIA s.f. Cadencia, ritmo.

CADENCIOSO, A adx. Cadencioso.

CADENETA s.f. Cadeneta (unha labor de bordado ou de punto).

CADERA s.f. Cadeira [do corpo].

CADETE s.m. Cadete.

CADMIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 48) Cadmio, “Cd“.

CADOZO s.m. Remuíño, sorbedoiro [de auga].

CADUCAR v. Caducar.

CADUCEO s.m. Caduceo (atributo do deus Mercurio).

CADUCIDAD s.f. Caducidade.

CADUCIFOLIO, A adx. (Bot.) Caducifolio, deciduo.

CADUCO, A adx. Caduco, perecedoiro. ║ Caduco, decrépito.

CAEDIZO, A adx. Caedizo. ║ Fráxil, feble.

CAELLA , TINTORERA, s.m. (Zoo.: Peixe Prionace glauca) Quenlla.

CAER v. Caer124 = [ Vir abaixo ║ Perde-lo equilibrio. ║ Desprenderse. ║ Cadrar a, coincidir. ║ Morrer, perecer. ║ Decatarse. ║ Colgar. ║ Decaer, diminuír. ║ Chover. ║ Manar. ║ Incorrer (en faltas). ║ Aparecer, presentarse. ║ Tocar (en sorte). ]
CAERSE v.pr. Caerse = [Afundirse, derrubarse, esborrallarse. ║ v.pr. Precipitarse. ║ etc. ]
CAER BIEN [algo]: Acaer, aquecer, sentar ben.
CAER BIEEN [alguien]: Caer ben, acaer.
CAER PO]R SU PROPIO PESO: Caer de seu.

CAFÉ s.m. (Bot.: Árb. da fam. das rubiáceas) Cafeeira f, café m. ║ (semente, bebida e establecemento) Café.
CAFÉ SOLO: Café negro, café só.
CAFÉ DE PUCHERO: Café de pota.

CAFEÍNA s.f. Cafeína.

CAFETAL s.m. Cafeal, plantación de cafeeiras.

CAFETERÍA s.f. Cafetería / cafetaría.

CAFETERO, A adx. e s. Cafeteiro. ║ s.f. Cafeteira (recipiente ou máquina).

CAFETO s.m. (árbore do café) Cafeeira f.

CÁFILA s.m. (coloq.) Cáfila (ringleira en movemento).

CAFRE adx. e s. Cafre.

CAGADA s.f. Cagada (excremento). ║ (fig.e fam.) Cagada, torpeza, feito desafortunado.

CAGADERO s.m. malson. Cagadoiro, váter.

CAGADO adx. (fig.e fam.) Cagado, covarde, medorento, cagalleiro, cagán.

CAGAJÓN s.m. Cagallón.

CAGALERA s.f. (fam.) Cagarrela, cagarría, furrica, diarrea.

CAGAR v. ( malson.) Cagar, facer de ventre, defecar, evacuar.
CAGARSE> v.pr. (malson.) Esfurricarse. ║ Acovardarse, amedrentarse.

CAGARRÍA s.f. Cagarría (pop.), cagarrela (pop.), diarrea, descomposición. ║ (fig.) Covarde, cagainas, cagarolas. [V. CAGADO].

CAGARRUTA s.f. Cagalla, cagalleira.    

CAGUETA s.(pop.) Cagainas, cagalleiro, cagán; -ana, caguiñas, cagado.

CAÍDA s.f. Caída.
A LA CAÍDA DE LA TARDE: Á tardiña, entre lusco e fusco.

CAIMÁN s.m. (Zoo.: Réptil vs. esp.) Caimán.

CAIMIENTO s.m. Caída f. ║ Decaemento, abatemento.

CAJA s.f. Caixa.

CAJERO, A s. Caixeiro.

CAJETILLA s.f. Paquete [de tabaco].

CAJETÍN s.m. Caixarolo, caixa pequena. ║ Selo, cuño.

CAJISTA s.(oficio) Caixista, compositor.

CAJÓN s.m. Caixón.

CAJONERA s.f. Caixoneira.

CAL s.f. Cal (de construción) m.125
A CAL Y CANTO (loc. adv.)Baixo sete chaves, totalmente.

CALA (1) s.m. (de ´calar´, ´catar´) Cala.

CALA (2) s.m. (Xeogr.) Cala, rada.

CALABACERA s.m. (Bot.: Pl. cucurbitacea vs. esps.) Cabaza, cabaceira.

CALABACÍN s.m. (Bot.: Pl. Cucurbita pepo)  Cabaciña, abobriña, curxete. ║ (coloq.) Papón, papán, inepto, ignorante.

CALABAZA s.f. (Bot.: Pl. da fam. das cucurbitáceas, vs.especies) Cabaza / cabazo m., cabaceira. ║ (Froito) Cabaza, cabazo m.
CALABAZA BAMBINO: (Bot.: Pl. Cucúrbita máxima) Caiota.

CALABAZADA s.f. Croque m.

CALABAZAR s.m. Cabazal, leira de cabaceiras.

CALABOBOS s.m. (coloq.)  Orballo, babuxa, chuvisca, barbaña, babuxa, patiñeira, poallo, zarzallo.

CALABOZO s.m. Calabozo.

CALABROTE s.m. (Mar.) Calabrote (un tipo de cabo).

CALADA s.f. Calada, acc. de calar (penetrar) un líquido. ║ Calada, acc. de somerxer a rede no mar. ║ Voo rápido da ave de rapina. ║ Calada, chupada [dun cigarro].

CALADERO s.m. Caladoiro.

CALADO s.m. Calado, un tipo de bordado. ║ Importancia de algo. ║ (Mar.) Calado (profundidade).

CALAFATE s.m. Calafate, o que calafatea. ║ Carpinteiro de ribeira.

CALAFATEADOR s.m. Calafetador

CALAFATEAR v. (Mar.) Calafetar.

CALAFATEO s.m. Calafetaxe f., acc. e ef. de calafetar.

CALAMAR s.m. (Zoo.: Molusco cefalóp.
Loligo vulgaris)
Lura f.

CALAMARÍN MENOR (Zoo.: Molusco cefalóp. Alloteuthis media) Puntilla pequena.

CALAMBRE s.m. Cambra f., chambra f., breca .

CALAMIDAD s.f. Calamidade.

CALAMILLERA, CARAMILLERA s.f. Gramalleira.

CALAMITOSO, A adx. Calamitoso.

CÁLAMO s.m. Cálamo.

CALAMORRADA s.m. (fam.), CALAMORRAZO s.m. (fam.) Cabezada, cacholada (golpe).

CALANDRAJO s.m. Farrapo, fargallo, galdrapo. ║ (fig.) Adán, bandallo, badanas.

CALANDRIA (1) s.f. (Zoo.: Pax. Melanocorypha calandra)
Calandra.

CALANDRIA (2) s.f. Calandra (máquina).

CALAÑA s.f. Índole, caste, xeito.

CALAR v. Calar, empapar, enchoupar, penetrar [un líquido]. ║ Atravesar, traspasar, pasar. ║ Calar, sondar. ║ Calar, probar [un melón]. ║ Calar, encaixar (por ex. a baioneta ou un sombreiro)(fig.e fam.) Calar [a unha persoa], decatarse [de como é].
CALARSE v.pr. Calarse  [un motor ].

CALAVERA s.f. Caveira. ║ (fig.) Libertino, tarambaina, tolambrón.

CALAVERADA s.f. Desatino, disparate, barrabasada.

CALCAÑAL, CALCAÑAR, CALCAÑO s.m. Calcañar, calcaño, calcañeira, talón.

CALCAR(SE) v. Calcar(se)

CALCÁREO, A adx. Calcario, a.

CALCE s.m., CALZA s.f, CALZO s.m. Forra f., calzo m.

CALCÉS s.m. (Mar.) Calcés.

CALCETA s.f. Calceta.

CALCETAR v. Calcetar.

CALCETÍN s.m. Calcetín, peúgo.

CÁLCICO, A adx. Cálcico.

CALCIFICACIÓN s.f. Calcificación.

CALCINACIÓN s.f. Calcinación.

CALCINAR v. Calcinar.

CALCIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At.20 ) Calcio, “Ca“.

CALCO s.m. Calco.

CALCOMANÍA s.f. Calcomanía.

CALCULABLE adx. Calculable / calculábel.

CALCULADOR, A adx. e s. Calculador. ║ s.f. Calculadora (máquina).

CALCULAR v. Calcular.

CÁLCULO s.m. Cálculo.

CALDA s.f. Calda, acc. de caldear un metal. ║ s.f.pl. Caldas, termas.

CALDARIO s.m. (Antig.) Caldario.

CALDEADO, A adx. Quente.

CALDEAR(SE) v. Caldear(se), quentar(se), quecer.

CALDERA s.f. Caldeira.

CALDERERÍA s.f. Caldeirería  / Caldeiraría.

CALDERERO, A s. Caldeireiro.

CALDERETA s.f. Caldeirada. ║ Cazola para auga bendita.

CALDERILLA s.f. Moeda miúda, solto.

CALDERO s.m. Caldeiro.

CALDERÓN s.m. (Zoo. Mam. da fam. dos delfínidos, vs. esp.) Caldeirón.
║Caldeirón (signo ortográfico e musical).

CALDO s.m. Caldo.

CALDOSO, A adx. Caldoso.

CALEFACCIÓN s.f. Calefacción.

CALEFACTOR, A s. Calefactor. ║ s.m. Calefactor (aparello).

CALEIDOSCOPIO, CALIDOSCOPIO s.m. Calidoscopio (aparello óptico).

CALENDARIO s.m. Calendario.

CALENDAS s.f.pl. Calendas.

CALÉNDULA, MERCADELA,  MARAVILLA s.f. (Bot.: Pl. herb. Calendula officinalis) Caléndula, maravalla.

CALENTADOR, A adx. e s.m. Quentador.

CALENTAMIENTO s.m. Quentamento, quecemento.
CALENTAMIENTO GLOBAL: Quecemento global.

CALENTAR(SE) v. Quentar(se), quecer (v.intr.)

CALENTÓN s.m. Quecemento á présa.

CALENTURA s.f. Quentura.

CALENTURIENTO,A, CALENTUROSO, A adx. e s. Quenturento.

CALERO, A adx. Caleiro, rel. o cal. ║ s. Caleiro (obreiro). ║ s.f. Caleira / o (canteira ou forno).

CALETRE s.m. fam. Caletre, senso, siso.

CALIBRACIÓN s.f. Calibración.

CALIBRADOR,A adx. Calibrador. ║ s.m. Calibrador, calibre (Instrumento).

CALIBRAR v. Calibrar.

CALIBRE s.m. Calibre.

CALICANTO s.m. Cachotería, obra de cachotes.

CALICÓ s.m. Calicó (un tecido de algodón).

CALIDAD s.f. Calidade [boa / mala / ... ], clase, categoría.

CALIDEZ s.f. Calidez.

CÁLIDO, A adx. Cálido, caldo, quente.

CALIENTE adx. Quente  /Ɛ/.

CALIFA s.m. (Hist.) Califa.

CALIFATO s.m. Califato.

CALIFICABLE adx. Cualificable.

CALIFICACIóN s.f. Cualificación.

CALIFICAR v. Cualificar = [ Alcumar, definir, nomear ║ Apreciar, avaliar ║ Valorar, catalogar ║ Tachar, denominar║ Habilitar, capacitar ].

CALIFICATIVO, A adx. Cualificativo.

CALIFORNIO
s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 98) Californio, “Cf“.

CALÍGENE s.f. Calixe, néboa, escuridade.

CALIGINOSO, A adx. Calixinoso, denso, escuro.

CALIGRAFÍA s.f. Caligrafía.

CALIGRAFIAR v. Caligrafar.

CALIGRÁFICO, A adx. Caligráfico.

CALÍGRAFO, A s. Calígrafo.

CALIMA, CALINA s.f. (Mar.) Calixe, néboa.

CÁLIZ s.m. Cáliz.

CALIZO, A  adx. Calcario, que ten cal. ║ s.f. Calcaria (mineral).

CALLADO, A adx. Silandeiro, silencioso.

CALLAO s.m. Callao, canto, coio, croio, pelouro.

CALLAR(SE) v. Calar.

CALLE s.f. Rúa.
CALLE SIN SALIDA:  Rúa cega, rúa sen saída.

CALLEJA, CALLEJUELA s.f. Ruela, calella /  calello, canella, canellón.

CALLEJEAR v. Ruar.

CALLEJERO, A adx. Rueiro, ruán; -ana. ║ s.m. Rueiro (guía).

CALLEJO s.m. Calella f., canella f., calello, ruela f.

CALLEJÓN s.m. Calella f., canella f., calello, ruela f.
CALLEJÓN SIN SALIDA: Rúa cega.

CALLISTA s. Calista.

CALLO s.m. Calo, talo (na pel).

CALLOS s.m.pl. Callos (prato).

CALLOSIDADs.f. Calosidade (calo superficial).

CALLOSO, A adx. Caloso.

CALMA s.f. Calma, sosego m.

CALMANTE adx. e s.m. Calmante.

CALMAR(SE) v. Calmar(se).

CALMAZO s.m. Calmeiro, completa quietude do aire, especialmente na mar.

CALMO, A adx. [Terreo] ermo. ║ Calmo, repousado.

CALMOSO, A adx. Calmoso, calmo, quedo, tranquilo. ║ (fam.) Calmoso, cachazudo, pachorrento.

CALMUDO, A adx. Calmudo, calmoso, cachazudo, descansado, pachorrento.

CALÓ s.m. Caló (fala xitanos).

CALÓN s.m. (Mar.) Calón (pau de estender as redes). ║ Cala, pau para medir o calado.

CALOR 126. s.m. Calor f. ║ Ardimento, animosidade.
HACER CALOR: Ir calor.

CALORÍA s.f. Caloría.

CALORÍFERO, A adx. e s.m. (aparello) Calorífero.

CALORÍFICO, A adx. Calorífico, calórico, calorífero. 

CALORÍFUGO, A adx. Calorífugo. ║ adx. Incombustible.

CALOSTRO(S)  s.m.  Costro, formigo, leite tenreiro (primeiro leite da femia dos mamíferos despois de parir). 

CALUMNIA s.f. Calumnia.

CALUMNIADOR, A adx. e s. Calumniador.

CALUMNIAR v. Calumniar.

CALUMNIOSO, A adx. Calumnioso.

CALUROSO, A adx. Caloroso.

CALVA s.f. Calva.

CALVARIO s.m. Calvario.

CALVERO s.m. Clareiro, claro, calva nun bosque,

CALVICIE s.f. Calvicie.

CALVO, A adx. e s. Calvo, a.

CALZA s.f. Calza (peza de vestir antiga).

CALZADA s.f. Calzada.

CALZADO s.m. Calzado.

CALZADOR s.m. Calzador, calzadeiro.

CALZAR(SE) v. Calzar(se).

CALZO s.m. Calzo, calza, cuña, forra.

CALZÓN s.m. Cirola, calzón.

CALZONAZOS s.m. [Home] frouxo, feble, condescendente.

CALZONCILLOS s.m.pl. Calzóns (prensa interior), cirolas.

CAMA s.f. Cama.

CAMACHUELO s.m. (Zoo.: Pax. Pyrrhula pyrrhula) Paporroibo real.

CAMADA s.f.  Camada, deitada, leitaxe, rolada, niñada. ║ (coloq.) Cuadrilla de malfeitores.
CAMADA DE PORCOS: Ranchada.

CAMAFEO s.m. Camafeo (pedra preciosa con talla).

CAMAL s.m. Corda para prender ás bestas pola cabeza: cabezal, cabestro, cabezada. ║ Pendallo, chancil, cambrul, chambaril  (pau de colgar ao porco morto).

CAMALEÓN s.m. (Zoo.: réptil) Camaleón.

CAMAMA s.f. vulg. Embuste, trola, argallada.

CAMÁNDULA s.f. Camándula (un tipo de rosario).s.m. (coloq) Camándula, hipocrisía. ║ s.(coloq) [Persoa] hipócrita, camanduleiro.

CAMANDULERO, A adx. e s.(coloq.). Camanduleiro, camándula, hipócrita.

CÁMARA s.f. Cámara.

CAMARADA s.m. e f. Camarada.

CAMARADERÍA s.f. Camaradaría / camaradería.

CAMARERO, A s. Camareiro.

CAMARETA s.m. (Mar.) Camareta (certo compartimento dun barco).

CAMARILLA s.f. (Dim. de 'cámara')  Camariña, camareta. ║ (grupo persoas) Camarilla.

CAMARÍN s.m. Camarín [dun templo. ] ║ Camerino. ║ Cuarto toucador.

CAMARINA, CAMARIÑA  s.f. o m.(Bot.: Arbto. Corema album) Camariña, caramiña, camariñeira, caramiñeira f.

CAMARLENGO s.m. (Relix.) Camarlengo.

CAMARÓN DE POZA  (Zoo.: Crustáceo Palaemon elegans) Camarón de poza.

CAMARÓN s.m. (Zoo.: Crustáceo Palaemon serratus) Camarón.

CAMAROTE s.m. Camarote.

CAMASTRO s.m. Catre.

CAMBALACHE s.m. (fam.) Troco de trangalladas.

CAMBIABLE adx. Cambiable / cambiábel.

CAMBIADOR, A adx. Cambiador.

CAMBIANTE adx. Cambiante. ║ s. Cambiador (de moeda)

CAMBIAR(SE) v. Cambiar(se) = [Intercambiar, trocar, permutar. ║ Converter, mudar, volver, transformar. ║ Mudar, substituír. ║ Virar. ]

CAMBIO s.m. Cambio, intercambio. ║ Troco [de moeda estranxeira]. ║ Volta [dun pago]. ║ Descambio [en moeda miúda].

CAMBOYANO, A adx. e s. Camboxano.

CAMEDRIO, ZAMARRILLA DE LOS MUROS (Bot.: Pl. Teucrium chamaedrys) Camedrio, carballiña.

CAMELAR v. (fam.) Engaiolar, engarguelar, enfeitizar, seducir.

CAMELIA s.f. (Bot.: Arbto. Camellia japonica) Camelia.

CAMELLO s.m. (Zoo.: Mam. Camelus bactrianus) Camelo. ║ (coloq) Camelo (vendedor de droga polo miúdo).

CAMELO s.m. (fam.) Engaiolamento, engano.

CAMERINO s.m. (Teatro)  Camerino.

CAMILLA s.f. Padiola, angarellas pl. Cama con rodas. ║ Mesa de braseiro.

CAMILLERO s.m. Padioleiro.

CAMINANTE adx. e s. Camiñante.

CAMINAR(1) v. Camiñar, andar, dirixirse a algures.

CAMINAR (2) s.m. Xeito de camiñar de cadaquén.

CAMINATA s.f. (fam.) Camiñada.

CAMINERO, A adx. Camiñeiro. ║ s. Legoeiro.

CAMINO s.m. Camiño, vieiro.

CAMIÓN s.m. Camión.

CAMIONERO, A s. Camioneiro.

CAMIONETA s.f Camioneta.

CAMIONETA s.f. Camioneta.

CAMISA s.f. Camisa.

CAMISERÍA s.f. Camisaría, camisería.

CAMISERO, A adx. e s.m. Camiseiro.

CAMISETA s.f. Camiseta.

CAMISOLA s.f. Camisola.

CAMISÓN s.m. Camisón.

CAMOMILA [V. MANZANILLA].

CAMORRA s.f. (fam.) Rifa, disputa, agarrada.

CAMORRISTA adx. e s.m. e f. (fam).Camorrista, pendencieiro, rifón, pelexón.

CAMPA s.f. Campa, campeira, campelo, campía.

CAMPAL adx. Campal, campeiro, campío.

CAMPAMENTO s.m. (acción) Acampamento, acampada f. ║ (lugar) Campamento.

CAMPANA s.f. Sino m, campá. ║ (Ref. á cheminea) Cambota, campá da cheminea.

CAMPANADA s.f. Badalada.

CAMPANARIO s.m. Campanario, campanil.

CAMPANEAR v. Badalear, repenicar. ║ (fig.) Oscilar, abanear. ║ (fig.) Propalar, divulgar, difundir, airear.

CAMPANEO s.m. Badaleo, repenique. ║ (fig.) Balanceo, bambeo.

CAMPANERO s. Campaneiro, sineiro.

CAMPANERO, A s. Campaneiro, sineiro.

CAMPANILLA s.f. Campaíña. ║ s.m. (Anat.)  Campaíña, úvula, pinguel, pingallón.

CAMPANTE adx. (fam.) Campante, tranquilo, calmo.

CAMPANUDO, A adx. Campanudo, acampanado. ║ [Linguaxe ou estilo] campanudo, pomposo.

CAMPAÑA s.f. Campaña.
CAMPAÑA DE PESCA: Marea.

CAMPAR v. Campar, sobresaír, avantaxarse.

CAMPEAR v. Saír ó campo o gando. ║ Verdear as sementeiras. ║ Campar, sobresaír.

CAMPECHANO, A adx. Aberto, dado, franco, chan, tratable.

CAMPEÓN  s.e adx. Campión, -oa.

CAMPEONATO s.m. Campionato.

CAMPERO, A adx. Campeiro.

CAMPESINADO s.m. Campesiñado.

CAMPESINO, A adx. Campesiño, rural. ║ s. Campesiño, labrador, labrego.

CAMPESTRE adx. Campestre, campeiro.

CAMPILLO s.m. Campelo.

CAMPIÑA s.f. Varxa, varcia.

CAMPISMO s.m. Campismo, cámping.

CAMPISTA s. Campista (acampado).

CAMPO s.m. Campo. ║  Eido, terreo de cultivo. ║ Varxa (en oposición a serra ou monte). ║ (fig.) Ámbito, campo, eido, terreo.

CAMPOSANTO s.m. Camposanto, cemiterio.

CAMPUS s.m. Campus.

CAMUFLAJE s.m. Camuflaxe f.

CAMUFLAR(SE) v. Camuflar(se).

CAN s.m. (Zoo.) Can.  

CANA s.f. Cana (do pelo).

CANAL s.m. Canal, cano, canle f. / cal (de auga) f., quenlla f.

CANALEJA, CANALETA s.f. (Dim. de "canal") ║ Canella, canadiña (peza do muíño).

CANALIZABLE adx. Canalizable / canalizábel.

CANALIZACIÓN s.f. Canalización.

CANALIZAR v. Canalizar. Encanar.

CANALLA s.(coloq) Fato de xente ruín. ║ s. Canalla, infame, ruín, vil.

CANALLADA s.f. Canallada, falcatruada.

CANALÓN s.m. Caneiro, cano, canlón, calexa f.      

CANANA s.f. Canana.

CANAPÉ s.m. Canapé (asento). ║ Canapé (aperitivo).

CANARIO, A adx. e s. Canario (das Illas Canarias). s.m. (Zoo.: Pax. Serinus canarius) Canario.

CANASTA s.f. Canastra, cesto de vimbio. ║ (Dep.) Canastra, cesta [do baloncesto].

CANASTADA s.f. Canastrada (o que colle nunha canastra)

CANASTERA s.m. (Zoo.: Ave Glareola pratincola) Anduriña de mar, perdiz de mar.

CANASTILLA s.f. Canistrel / canastrel. ║ Enxoval [dun recén nacido)]

CANASTILLO s.m. Canistrel / canastrel.

CANASTO s.m. Canastra ou queipo de boca estreita.

CÁNCAMO (1) s.m. Sustancia resinosa dos antigos.

CÁNCAMO (2) s.m. Cáncamo (argola con gancho).

CÁNCAMO (3) adx. Carcamán, cáncamo, achacoso.

CANCÁN s.m. Cancán (Baile e enagua).

CANCELACIÓN s.f. Cancelación.

CANCELAR v. Cancelar.

CÁNCER s.m. (Med.) Cáncer, cancro. ║ (Astroloxía) Cáncer, cangrexo.

CANCERBERO, CERBERO s.m. (Mit.) Cérbero. ║ (fig.) Cérbero (fig.), porteiro severo.

CANCERÍGENO, A adx. e s.m. Canceríxeno.

CANCERTOSO, A adx. Canceroso.

CANCHA s.m. (Dep.) Cancha.

CANCHAL s.m. Pedreira f., pedregal

CANCILLA s.f. Cancela. Cancelo m.

CANCILLER s.m. Chanceler.

CANCILLERÍA s.f. Chancelería / chancelaría.

CANCIÓN s.f. Canción, cantar m.

CANCIONERO s.m. Cancioneiro.

CANDADO s.m. Cadeado.

CANDE, CANDI s.m. ou f. [Azucre] candi.

CANDEAL adx. e s.m. Candeal (unha variedade de trigo).

CANDELA s.f. Candea.

CANDELABRO s.m. Candelabro.

CANDELARIA s.m. (Relix.) Candeloria (festa).
CANDELARIA, GORDOLOBO, VERBASCO s.m. (Bot.: Pl. Verbascum thapsus) Chupón, seoane, chopo branco.

CANDELERO s.m. Candeeiro.

CANDENTE adx. Candente, incandescente. ║ (Fig.) Candente, actual, de actualidade.

CANDIDATO, A s. Candidato.

CANDIDATURA s.f. Candidatura.

CANDIDEZ s.f. Candidez, inxenuidade.

CÁNDIDO, A  adx. Cándido, branco. ║ Cándido, inocente, inxenuo

CANDIL s.m. Candil.

CANDILEJA s.f. Vaso do candil. ║ Pequeno candil improvisado.
CANDILEJAS s.f.pl. Liña de luces no proscenio dun escenario.

CANDONGO, A adx. e s. (fam.) Candongueiro, lisonxeiro, aloumiñeiro. ║ Candongo, folgazán, lacazán.

CANDOR s.m. Brancura. ║ Candor, candidez.

CANDOROSO, A  adx. Candoroso, cándido.

CANECO s.f., CANECA s.f. Caneca.

CANELA s.f. Canela (cortiza da caneleira)

CANELERO, CANELO s.m. (Bot.: Árb. Cinnamomun zeylanicum) Caneleira f.

CANELÓN (1) s.m. Confeito con canela127.

CANELÓN (2) s.m.  Calexa, canlón, caleiro [dun tellado]. ║ Caramelo, carambelo (colgando).

CANELÓN s.m. Canelón (pasta de fariña).

CANESÚ s.m. Canesú.

CANGREJO s.m. (Zoo.) Cangrexo / caranguexo.
CANGREJO DE ARRUGAS (Zoo.: Crust. Liocarcinus corrugatus) Conguito.
CANGREJO ERMITAÑO: (Zoo.: Crust. Pagurus bernhardus) Ermitán, cangrexo ermitán, carlou.
CANGREJO PATUDO: (Zoo.: Crust. Polybius henslowii) Pateiro, patelo, patexo.
CANGREJO REY: (Zoo.: Crust. Chaceon affinis.) Cangrexo real.

CANGUELO s.m. (coloq.) Medo, temor.

CANGURO s.m. (Zoo.: Mam. Marsupial vs. esps.) Canguro.

CANÍBAL s. Caníbal, antropófago.

CANIBALISMO s.m. Antropofaxia. ║ Ferocidade (propia de caníbais). ║ Canibalismo (práctica alimentaria dos animais caníbais)

CANICA s.f. Bóla (de xogar os rapaces.)

CANICHE s.m. Caniche (raza de can).

CANÍCULA s.f. Canícula.

CÁNIDO, A adx. e s. Cánido.

CANIJO, A adx. (fam.) Feble, fraco, frouxo, débil, raquítico.

CANIL s.m. Fogaza de pan moreno.

CANILLA s.f. Canela (da perna). ║ Espita, canudo  (dunha cuba ou similar). ║ Canela / o (das máquinas de coser). 

CANINO adx. e s.m.  Canino, cairo, canteiro (dente). ║ adx. Canino (de can).

CANIVETE s.m. Canivete (navalla).

CANJE s.m. Troco, cambio, intercambio.

CANJEAR v. Trocar, cambiar, intercambiar.

CANNABIS s.m. Cánnabis, sustancia psicoactiva do Cánabo índico (Cannabis indica).

CANO, A adx. Cano (do pelo).

CANOA s.f. Canoa.

CANON s.m. Canon.

CANÓNICO, A adx. Canónico.

CANÓNIGO s.m. (Cat.) Cóengo. ║ s.m. (Bot.: Pl. herb. Valerianella locusta) Herba dos cóengos.

CANONIZACIÓN s.f. Canonización.

CANONIZAR v. Canonizar, santificar.

CANONJÍA s.f. Coenxía.

CANORO, A adx. Canoro.

CANOSO, A adx. Cano.

CANSADO, A adx. Canso, cansado.

CANSANCIO s.m. Cansazo, canseira f., fatiga f. ║ Cansazo, aburrimento.

CANSAR(SE) v. Cansar(se)128 = [ Fatigar(se). ║ Encher(se), fartar(se). ]

CANSERA s.f. Enfado, anoxo (a causa de algo inoportuno). ║ Cansazo, galbana, nugalla.

CANSINO, A adx. Debilitado polo cansazo.

CANTABLE adx. Cantable / cantábel.

CÁNTABRO, A, MONTAÑÉS, A adx. e s. Cántabro (de Cantabria).

CANTADOR, A s. Cantador, cantor.

CANTAMAÑANAS s.m. Badueiro, baralleiro, tarambaina, cantante (fig.).

CANTANTE s. Cantante.

CANTAR s.m. Cantar.

CANTAR v. Cantar.

CANTAREIRO, A s. Oleiro.

CANTARERA s.f. Cantareiro m. (poio para pór os cántaros.)

CANTÁRIDA s.m. (Zoo.: Insecto Lytta vesicatoria) Cantáride, rela.

CANTARÍN, NA adx. (fam.) Cantadeiro, cantareiro, cantaruxeiro.

CÁNTARO s.m. Cántaro.
A CÁNTAROS A cántaros, dabondo e con moita forza, a cachón, a chuzos, a mares.

CANTATA s.m. (Mus.) Cantata.

CANTAUTOR, A s. Cantautor.

CANTAZO s.m. Cantazo, pedrada f., croiazo.

CANTEAR v. Cantear (labrar os cantos).

CANTERA s.f. Canteira.

CANTERÍA s.f. Cantaría / cantería.

CANTERO s.m. Canteiro129 pedreiro.

CÁNTICO s.m. Cántico, canto relixioso.

CANTIDAD s.f. Cantidade.

CANTIGA, CÁNTIGA s.f. Cantiga / cántiga, cantar.
CANTIGA DE AÑO VIEJO: Xaneiras  s.f.pl.
CANTIGA DE NAVIDAD: Panxoliña, nadaliña, vilancico.

CANTIL s.m. Cantil, acantilado.

CANTILENA s.f.  Cantilena, cantarela, cantarea.

CANTIMPLORA s.f. Cantimplora.

CANTINA s.f. Cantina (bar).

CANTINELA s.f. Cantilena, cantarela, cantarea.

CANTINERO, A s. Cantineiro.

CANTIZAL, CANTORRAL s.m. Seixal. Coiñal, coial, coieira, coiñeira.

CANTO (1) s.m. Canto, borde, beira f. ║ Seixo, callao.
CANTO RODADO: Coio / croio, canto, pelouro, riarengo.
CANTO / CANTERO DE PAN: Canteiro, carocho [de pan].

CANTO (2) s.m. Canto, cantar, canción, cantarela.

CANTÓN s.m. Canto, curruncho. ║ Cantón (división administrativa).

CANTONAL adx. Cantonal, rel. ao cantón.

CANTONERA s.f. Cantoneira (peza). ║ Moble para un recanto. ║ Rameira, prostituta.

CANTOR, A  adx. e s. Cantor.

CANTUESO s.m. (Bot.: Arbto. Lavandula stoechas) Cantroxo, cantroxina.

CANTURREAR, CANTURRIAR v. Cantaruxar.

CANTURREO s.m. Cantaruxada f.

CÁNULA s.f. Cana pequena. ║ s.m. (Med.) Cánula.

CAÑA s.m. (Bot.: Pl. gramínea Arundo donax ) Cana, canaveira, canivela. ║ (tronco de outras gramíneas:) Cana, canaveira, canivela. ║ Cana (parte da bota). ║ Cana de pescar. ║ etc. 
CAÑA DE AZÚCAR: (Bot.: Pl. Saccharum officinarum) Cana de azucre.
CAÑA DE CERVEZA: Xerra de cervexa.

CAÑADA s.f.Valga, valgada, encanada, canellón, vieiro m., foz f.

CÁÑAMO s.m. (Bot.: Pl. Cannabis sativa e a súa fibra) Cánabo.
CÁÑAMO BASTARDO, ORTIGA BLANCA: (Bot.: Pl. herb. Galeopsis tetrahit) Furafoles.
CÁÑAMO DE MANILA>: Cánabo de Manila, fibra obtida do abacá (Pl. Musa textilis).
CÁÑAMO ÍNDICO: (Pl. Cannabis indica) Cánabo índico, cánnabisA.

CAÑAMÓN s.m. Semente do cánabo.

CAÑAVERAL, CAÑEDO s.m. Canaval, canedo.

CAÑIZAL, CAÑIZAR s.m. Canaval, canedo.

CAÑIZO s.m. Canizo / caniza /cainzo, canizada.

CAÑO s.m. Cano. ║ Picho, pinguelo.

CAÑÓN s.m. Canón.

CAÑONAZO s.m. Canonazo.

CAÑONEAR v. Canonear.

CAÑONEO s.m. Canoneo.

CAÑONEO s.m. Canoneo.

CAÑONERO, A adx. Canoneiro.

CAÑONERO, A adx. e s. Canoneiro. ║ s.f. Troneira.

CAÑUTO s.m. Canudo, tutelo, tuto (parte da cana entre dous nos). ║ s.m. (coloq.) Acusón.

CAOBA s.m. (Bot.: Árb. Swietenia mahagoni) Caoba.

CAOLÍN s.m. Caolín.

CAOS s.m. Caos.

CAÓTICO, A adx. Caótico.

CAPA s.f. Capa.
A CAPA Y ESPADA (loc. adv.) Con uñas e dentes.

CAPACETE s.m. Capacete (peza da armadura).

CAPACHO s.m. Esporta. Seira.

CAPACIDAD s.f. Capacidade.

CAPACITACIÓN s.f. Capacitación.

CAPACITAR(SE) v. Capacitar(se).

CAPADOR, A s. Capador, castrador.

CAPADURA s.f. Capadura, capa, castración. ║ Capadura, capía (cicatriz).

CAPAR v. Capar, castrar.

CAPARAZÓN s.m. Cacho [dos crustáceos].

CAPATAZ s.m. Capataz.

CAPAZ adx. Capaz.
SER CAPAZ:  Ser quen a,  ser quen de.

CAPAZO s.m. Esporta f. (cesta de esparto).

CAPCIOSO, A adx. Capcioso.

CAPEAR v. Lidar ó touro coa capa. ║ (Mar.) Capear, sortear o temporal  cunhas determinadas manobras. ║ (fig.) Capear, entreter a alguén con enganos. ║ (fig.) Capear, eludir unha situación.

CAPELLÁN s.m. Capelán (sacerdote). ║ s.m. (Zoo.: Peixe Trisopterus minutus) Fodón.

CAPELLANÍA s.f. Capelanía.

CAPELO s.m. Capelo [dos cardeais].

CAPERUZA s.f. Caparuza, caparucha / carapucha, caparucho / carapucho m.

CAPICÚA adx. e s.m. Capicúa.

CAPILAR adx. Capilar.

CAPILARIDAD s.f. Capilaridade.

CAPILLA s.f. Capela.

CAPILLO s.m. (dim. de 'capa') Capelo.

CAPIQUÍ, PAMPLINA, HIERBA GALLINERA (Bot.: Pl. Stellaria media) Maruxa / muruxa, herba paxareira.

CAPITAL adx. e s.m. (Xeogr., Econ.) Capital.

CAPITALIDAD s.f. Capitalidade.

CAPITALISMO s.m. Capitalismo.

CAPITALISTA adx. e s. Capitalista.

CAPITALIZACIÓN s.f. Capitalización.

CAPITALIZAR v. Capitalizar.

CAPITÁN, A s. Capitán; -itá.
CAPITÁN GENERAL: Capitán xeneral.

CAPITANEAR v. Capitanear.

CAPITANÍA s.f. Capitanía. ║ Ancoraxe (taxa por ancorar nalgúns portos).

CAPITEL s.m. Capitel, chapitel.

CAPITOLIO s.m. Capitolio. ║ (Ant.) Acrópole.

CAPITOSTE s.m. Xefe, dirixente, mandarín (dito con sentido despectivo).

CAPITULACIÓN s.f. Capitulación.

CAPITULAR (1) adx. Capitular (relativo ó cabido).

CAPITULAR (2) v. Capitular = [ Pactar. ║ Renderse. ║ Ceder. ]

CAPÍTULO s.m. Capítulo.

CAPÓ s.m. Capó, tampa do motor.

CAPÓN (1) adx.  Capón, castrado. ║ s.m. Capón (galo castrado).

CAPÓN (2) s.m. (coloq.) Croque co cotobelo do dedo maior.

CAPORAL s.m. Caporal, capataz.

CAPOTA s.f. Capota (cuberta móbil dun vehículo.)

CAPOTAR v. Capotar, tombar, dar volta de campá.

CAPOTE s.m. Capote.

CAPRICHO s.m. Capricho.

CAPRICHOSO, A adx. Caprichoso.

CAPRINO, A adx. Caprino, cabrún.

CÁPSULA s.f. Cápsula.

CAPSULAR adx. Capsular.

CAPTACIÓN s.f. Captación.

CAPTADOR adx. e s. Captador.

CAPTAR v. Captar.

CAPTURA s.f. Captura.

CAPTURAR v. Capturar. Prender [persoas]. Atrapar [animais]. Apresar [barcos, cousas].

CAPUCHA s.f. Capucha / o.

CAPUCHINO, A adx. e s. Capuchino.

CAPUCHÓN s.m. Capuchón.

CAPULLO s.m. (Bot.) Botón (gromo que se está a facer flor). ║ (Zoo) Casulo [dalgúns insectos].

CAPUZ s.m. Capucha / o. ║ Chapuzadura.

CAQUI(1) s.m. Caqui (tea e cor).

CAQUI (2) (Bot.: Árb. Diospyros kaki e o seu froito) Caqui.

CARA prep. e adv. Cara a.

CARA s.f. Cara, faciana, rostro. ║ Cara, cariz (aspecto). ║ Fachada. ║ Cara, anverso [dunha moeda]. ║ (Mat.) Cara, superficie dun poliedro.

CARABELA s.m. (Mar.) Carabela.

CARABELÓN s.m. (Mar.) Carabela pequena.

CARABINA s.f. Carabina.

CARABINERO (1) s.m. Carabineiro (garda).

CARABINERO (2) s.m. (Zoo.: Crustáceo Plesiopenaeus edwardsianus)  Carabineiro.

CARACOL s.m. Caracol. Cascarolo, cosco (moluscos). s.m. (Anat.) Caracol, cóclea (do oído)  ║ Caracol, rizo do pelo.

CARACOLA s.m. (Zoo.: Gasterópodo Charonia lampas) Bucio, bucina / buguina, corno, apupo, mincha.

CARACOLEAR v. Caracolear [un cabalo].

CARÁCTER s.m. Carácter.

CARACTERÍSTICO, A adx. e s.f. Característico.

CARACTERIZACIÓN s.f. Caracterización.

CARACTERIZAR v. Caracterizar.

CARADURA adx. e s.m. e f. Cara lavada, desvergonzado / desvergoñado, descarado, xarelo.

CARAMBA interx. Caramba!, carafio!, concho!

CARAMBANADO, A adx. Encarambelado.

CARÁMBANO s.m. Carambo, calistro, carambelo / caramelo [de xeo].

CARAMBOLA s.f. Carambola (no billar).

CARAMELIZAR(SE) v. Acaramela(se).

CARAMELO s.m. Caramelo (lambetada).

CARAMILLERAS s.f.pl.  [V. LLARES].

CARAMILLO (1) s.m. Chirimía. Caramela [frauta feita de óso]. ║ Zanfona. ║ (Bot.: Pl. Salsola vermiculata, parecida á barrilla) Caramel.

CARAMILLO (2) s.m. Montón mal feito. ║ Chisme, conto, dixomedíxome.

CARAMUJO s.m. (Zoo: Gasterópodo vs esp.) Caramuxo, caramuxa, bígaro, mincha f.

CARANTOÑAS s.f.pl. Afagos, lisonxas.

CARAPACHO s.m. Coiraza ou cacho da tartaruga.

CARÁTULA s.f. Carauta, careta, máscara. ║ Cuberta, tapa [dun libro, disco, etc. ]

CARAVANA s.f. Caravana.

CARBALLEDA s.f. Carballeira, carballal.

CARBALLO, ROBLE s.m. (Bot.: Árb. Quercus robur) Carballo, rebolo.
CARBALLO ALBAR: (Bot.: Árb.Quercus petraea) Carballo albar, carballo albariño, rebolo albariño.
CARBALLO ROJO, CARBALLO AMERICANO: (Bot.: Árb. Quercus rubra) Carballo americano.

CARBÓN s.m. Carbón.

CARBONATAR v. (Quím.) Carbonatar.

CARBONATO s.m. (Quím.) Carbonato.

CARBONERA s.f. Carboeira (parte da casa onde se almacena). ║ Foia / froia.

CARBONERÍA s.f. Carboeira (establecemento onde se vende).

CARBONERO, A adx. e s. Carboeiro.
CARBONERO, PARO CARBONERO s.m. (Zoo.: Ave Parus major ) Carboeiro, meixengra, maceiro.

CARBONÍFERO, A adx. Carbonífero.

CARBONILLA s.f. Feluxe, cisco.

CARBONIZAR v. Carbonizar.

CARBONO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 6) Carbono, “C“.

CARBUNCO s.m. (enfermidade) Carbuncho, carbúnculo, solda, nacida.

CARBURACIÓN s.f. Carburación, acc. de carburar. ║ Fase da produción do aceiro.

CARBURADOR s.m. Carburador.

CARBURANTE s.m. Carburante.

CARBURAR v. (Quím.) Carburar. ║ (fig.) Carburar, funcionar ben.

CARBURO s.m. (Quím.) Carburo.

CARCA adx. e s.m. e f. (fam.) Carca, retrógrado, anticuado.

CARCACHA s.f. Cacharro (aplicado a un automóbil).

CARCAJ s.m. Alxaba f.

CARCAJADA s.f. Gargallada, risada.

CARCAJEAR(SE) v. Rir ás gargalladas. ║ Facer burla.

CARCAMAL adx. e s. Carcamán.

CARCASA s.f. Carcasa, armazón, armadura, esqueleto. ║ Peza de protección (exterior dun dispositivo).

CÁRCAVA s.f. Cárcava, cavorco, barranco. ║ Cárcava, foso, gabia.

CARCAVÓN s.m. Cavorco por correntes de auga.

CÁRCEL s.f. Cárcere m, cadea.

CARCELERO, A s. Carcereiro. ║ adx. Carcerario.

CARCOMA s.m. (Insecto) Couza, traza, caruncho m. ║ (Po que deixa a couza) Rela, traza.

CARCOMER v. Relar, roer, corroer, consumir.

CARDA s.f. Carda, cardadura. ║ Carda, cardador (instrumento).

CARDADO s.m. Carda, cardadura f.

CARDADOR, A adx. e s. Cardador.

CARDADOR, A s. Cardador.

CARDADURA s.f. Cardadura, carda, acc. de cardar.

CARDAMOMO s.m. (Bot.: Pl. Elettaria cardamomum) Cardamomo.

CARDAR v. Cardar.

CARDENAL(1) s.m. (Cat.)  Cardeal130.

CARDENAL (2) s.m. Mazadura f, negrón, hematoma  f.

CARDENALATO s.m. Cardealado.

CARDENALICIO, A adx. Cardinalicio.

CARDENCHA, CARDO DE CARDAR (Bot.: Pl. herb. Dipsacus fullonum) Cardo Bravo

CÁRDENO, A  adx. e s.m. Cardoso, da cor do cardo.

CARDÍACO, A adx. Cardíaco.

CARDINAL adx. Cardinal.

CARDO s.m. (Bot.: Pl. herb. espiñenta vs. esps.)  Cardo. ║ s.m. (coloq.) [Persoa] arisca, esquiva, xardesca, xarota.
CARDO BENDITO, CARDO SANTO (Bot.: Pl. herb. Cnicus benedictus) Cardo santo
CARDO BORRIQUERO, TOBA (Bot.:Pl. herb. Onopordum acanthium) Cardo asneiro / burreño / serrano.
CARDO CABRERO (Bot.: Pl. herb. Pl. Carlina corymbosa) Cardo cuco, cardo leiteiro
CARDO MARIANO (Bot.: Pl.  Silybum marianum) Cardo leiteiro.
CARDO MARINO (Bot.:Pl. herb. umbelífera Eryngium maritimum) Cardo da ribeira.
CARDO MOYAR, CERRAJA (Bot.: Pl. herb. Sonchus asper) Cardo molar.

CARDUMEN s.m. Cardume, banco de peixes, manda, touza.

CAREAR v. (Der.) Acarear, encarar [a un con outro].

CARECER v. Carecer.

CAREL s.m. (Mar.) Cairel / caurel, borda dunha embarcación pequena.

CARENA s.m. (Mar.) Carena.

CARENAR v. (Mar.) Carenar.

CARENCIA s.f. Carencia, falta.

CARENTE adx. Carente, carecente.

CAREO s.m. Acareo.

CAREO s.m. (Der.) Acareo.

CARERO, A adx. Careiro.

CARESTÍA s.f. Carestía.

CARETA s.f. Careta, caranta, carauta, carantoña, máscara. ║ Máscara (de abelleiro). ║ Máscara, finximento, disimulación. ║ Cacheira, cachola, cachucha.

CARETO,A adx. Careto (ref. a un animal).

CARGA s.f. Carga.

CARGADERO s.m. Cargadoiro.

CARGADO, A adx. Cargado [o tempo], toldado, bochornoso. ║ Cargado, mesto, espeso.
CARGADO DE HOMBROS (loc. adx.): Cargado de ombros.

CARGADOR, A adx. e s. Cargador.

CARGAMENTO s.m. Cargamento, frete.

CARGANTE adx. (fam.) Cargoso, pesado, rallante.

CARGAR v. Cargar.
CARGAS LAS TINTAS (loc. verbal)  Esaxerar, facer fincapé.

CARGAZÓN s.m. Cargamento dun barco. ║ Cargación, malestar (no corpo). ║ Abundancia, fartura (de froitos nas árbores). ║ Nubeiro.

CARGO s.m. Cargo.

CARGOSO, A adx. Cargoso, pesado, rallante.

CARGUERO, A adx. Cargueiro, cargado, que leva carga. | s.m. (Mar.) Cargueiro.

CARIA s.m. (Arq) Fuste, cana [dunha columna].

CARIACONTECIDO, A adx. fam. Que ten a cara triste, tristeiro, apesarado.

CARIAR(SE) v. Cariar(se), picar(se).

CARIÁTIDE s.m. (Arquit.) Cariátide.

CARIBÚ s.m. (Zoo.: Mam. Rangifer caribou) Caribú.

CARICATURA s.f. Caricatura.

CARICATURISTA s.m. e f. Caricaturista.

CARICATURIZAR v. Caricaturizar.

CARICIA s.f. Caricia, aloumiño.

CARIDAD s.f. Caridade.

CARIES s.m. (Med.) Carie.

CARILLA s.f. Cara [dun papel], plana, páxina.

CARILLÓN s.m. Carillón.

CARIÑO s.m. Cariño, agarimo (de sentimento.)

CARIÑOSO, A adx. Cariñoso, agarimoso.

CARISMA s.m. Carisma.

CARISMÁTICO, A adx. Carismático.

CARITATIVO, A adx. Caritativo.

CARIZ s.m. Cariz.

CARLINGA s.m. (Mar. e Aviac.) Carlinga.

CARLISMO s. Carlismo.

CARLISTA adx. e s. Carlista.

CARMELITA adx. Carmelita.

CARMENAR v. Carmear, carpear, escarpear (desenredar pelo, la, etc.)

CARMESÍ adx. e s. Carmesí (cor).s.m. Tea de seda vermella.

CARMÍN adx. e s.m. Carmín.

CARNADA s.f. Carnada, cebo, isco. ║ (fig.e fam.) Calote, engano.

CARNAL adx. Carnal.
PRIMO /A  CARNAL: Curmán, -má.

CARNALIDAD s.f. Carnalidade.

CARNAVAL s.m. Entroido, Carnaval.

CARNAVALESCO, A adx. Carnavalesco.

CARNAZA s.f. Carnaza, carnaxe. ║ Carnada, cebo, engado, isca. ║ Carnaz [das peles].║ (coloq) Gordor, gordura.

CARNE s.f. Carne.

CARNÉ, CARNET s.m. Carné.

CARNERADA s.f. Carneirada (rabaño de carneiros).

CARNERERO, A s. Carneireiro.

CARNERO s.m. Carneiro131.

CARNICERÍA s.f. Carnicería / carnizaría, cortadoría. ║ (fig.) Carnicería, matanza, carnaxe.

CARNICERO, A adx. e s. Carniceiro.

CÁRNICO, A adx. Cárnico.

CARNIFICACIÓN s.m. (Med.) Carnificación.

CARNIFICARSE v. (Med.) Carnificarse.

CARNÍVORO, A adx. Carnívoro.

CARNOSIDAD s.f. Carnosidade. ║ Gordura extremada.

CARNOSO, A adx. Carnoso.

CARO, A adx. Caro.

CARÓTIDA adx. e s.f. Carótide.

CAROZO s.m. Mazaroca. ║ Carozo, cadrozo, cañoto, corazón [das froitas].

CARPA (1) s.m. (Zoo.: Peixe Cyprinus carpio) Carpa.

CARPA (2) s.f. Escada  [de uvas].

CARPA (3) s.f. Toldo.

CARPANTA s.f. (fam.) Carpanta, fame negra.

CARPELO s.m. (Bot.) Carpelo.

CARPETA s.f. Carpeta.

CARPINTEAR v. Carpintexar, traballar de carpinteiro.

CARPINTERÍA s.f. Carpintería, carpintaría.

CARPINTERO, A s. Carpinteiro.

CARPIR(SE) v. Pasmar(se), abraiar(se), asombrar(se). ║ Carpir, rabuñar, ferir coas uñas.

CARQUESA,CARQUEJA, CARQUESIA s.f. (Bot.: Arbto. Chamaespartium tridentatum) Carqueixa, lavacuncas.

CARRANCUDO, A adx. Teso, estirado, fachendoso.

CARRASCA s.f. Carrasca / carrasco m.

CARRASPEAR v. Carraspear, rasquexar.

CARRASPEO s.m. Acc. e ef. de carraspear, carraspeira.

CARRASPERA s.f. Carraspeira, rasquizo.

CARRERA s.f. Carreira.
CARRERA DE RELEVOS (Dep.) [Carreira de] remudas.
A LA CARRERA, A CARRERA TENDIDA locs. advs. Ás carreiras.
CARRERILLA  dim. de ‘carrera’ Carreiriña. ║(Mús.) Unha danza española.
DE CARRERILLA (loc. adv. coloq.)  Decorrido, sen pensalo.

CARRETA s.f. Carreta.

CARRETADA s.f. Carretada (carga dunha carreta). ║ (fig. e fam.) Carrada (gran cantidade).
A CARRETADAS (loc. adv. coloq.) Ás carradas, a feixes, dabondo.

CARRETE s.m. Rolo, bobina f, carrete.

CARRETEAR v. Carretar.

CARRETERA s.f. Estrada.

CARRETERO, A adx. e s. Carreteiro.

CARRETILLA s.f. Carreta (de man), carretilla. ║ Carretilla [a motor].
DE CARRETILLA: De memoria, de corrido.

CARRICERO s.m. (Zoo.: Pax. insectívoro vs. esps.) Folosa.

CARRIL s.m. Carril.

CARRILLADA s.f., CARRILLERA  s.f. Faceira, froia (dalgúns animais comestibles).

CARRILLO s.m. Fazula f., moufa f., (pop.) pote.
COMER A DOS CARRILLOS: (loc. verb. coloq.) Comer a bocas cheas,  engulir, engulipar.

CARRIZO s.m., CAÑAVERA s.f. (Bot.: Pl. gramínea Phragmiktes communis) Carrizo.

CARRO s.m. Carro.
CARRO DE COMBATE, TANQUE (Mil.)  Carro de combate, tanque.

CARROCERÍA s.f. Carrocería.

CARROCERO, A s. (oficio) Carroceiro.

CARROMATO s.m. Carromato.

CARROÑA s.f. Prea (corpo morto).

CARROZAR v. Carrozar.

CARRUAJE s.m. Carruaxe f.

CARTA s.f. Carta.
TOMAR CARTAS EN EL ASUNTO (loc. verb. coloq.) Colle-la cousa da propia man.

CARTAPACIO s.m. Cartafol.

CARTEAR(SE) v. Cartear(se).

CARTEL s.m. Cartel.

CARTELERA s.f. Carteleira.

CARTERA s.f. Carteira.

CARTERISTA s.m. e f. Carteirista.

CARTERO, A s. Carteiro.

CARTÍLAGO s.m. Cartilaxe f.

CARTILLA s.f. Cartilla.

CARTOLA  s.m.  Ladral, caínzo132.

CARTOMANCIA s.f. Cartomancia.

CARTOMÁNTICO, A s. Carteiro (que bota as cartas), cartomante.

CARTÓN s.m. Cartón.

CARTONAJE s.m. Cartonaxe f.

CARTUCHO s.m. Cartucho.

CARTUJO, A adx. e s. Cartuxo (monxe da Orde de S. Bruno) s.f. Cartuxa (o seu mosteiro).

CARTULINA s.f. Cartolina.

CARVAJAL s.m. Carballeira, carballal.
CASA CONSISTORIAL: Concello, casa do concello.

CASA s.f. Casa133.
A/ EN/DE LA CASA DE:  Á/na/da cas de.

CASACA s.f. Casaca (vestidura).

CASACIÓN s.m. (Der.) Casación.

CASADERO, A adx. Casadeiro.

CASADO, A adx. e s. Casado.

CASAL s.m. Casal, casarío.

CASAMATA s.f. Casamata.

CASAMENTERO, A s. Casamenteiro.

CASAMIENTO s.m. Casamento, casoiro, casorio, voda.

CASAR s.m. (conxunto de casas) Casal, casar, rueiro.

CASAR(SE) v. Casar134.

CASARIEGO, A adx. Casandrego, caseño (amigo de estar na casa).
CASAS ADOSADAS: Casas acaroadas, aliñadas.

CASCABEL s.m. Cascabel, axóuxere, arouxo.

CASCABELERO, A adx. (coloq.) Cascabeleiro, festexeiro, pándego, trouleiro. ║ s.m. Axóuxere, ruxerruxe.

CASCABILLO s.m. Cascabel, axóuxere. ║ (Bot.) Casco, cascabullo (envoltura dos grans de trigo, orxo, centeo, etc.). ║ Cúpula, dedal ou caparucho das landras ou belotas.

CASCADA s.f. Cachón, abanqueiro, fervenza,  ruxida, ruxidoira, seimeira.

CASCADO, A adx. Cascado, gastado.

CASCAJAL s.m. Cascallal, cascalleiro.

CASCAJO s.m. Cascallo, grava, grixo, pedregullo. ║ Cascabullada, conxunto de froitos secos. ║ Traste, cachifallo.
ESTAR HECHO UN CASCAJO (loc. verb. coloq.)  Estar decrépito / derreado / acabado.

CASCANUECES s.m. Crebanoces / quebranoces, escachanoces.

CASCAR(SE) v. Cascar, escachar. ║ (fam.) Cascar, zoscar. ║ Cascar, parolar. ║ v.pr. (coloq.) Derramarse, estragarse.

CÁSCARA s.f. Casca.

CASCARÓN s.m. Casca de ovo.

CASCARRABIAS s.m. e f.(fam.) Rabichudo, rabudo, rabisco.

CASCARRIA(S) s.f. Cascarra, cascarria, cerralla, sucidade nos baixos da roupa.

CASCO s.m. Casco = [ Peza para a cabeza. ║ Uña dalgúns animais. ║ Corpo dunha embarcación. ║ Botella valeira. ]║  Anaco roto. ║ Cuarteirón dunha laranxa.  
LIGERO DE CASCOS (loc. adx. coloq.) Toleirán; -ana, tarambaina, toleirón.

CASCOTE s.m. Cascallo, cachote.

CASCUDO, A adx. Animal con moito casco nos pés

CASEOSO, A adx. Caseoso, rel. ao queixo.

CASERÍA s.f. Casería, casaría, casa de labor.

CASERÍO s.m. Casarío, casal, casar.

CASERO, A adx. e s. Caseiro. ║ adx. Caseño, casandrego.

CASETA s.f. Caseta, caseto.

CASETE s.m. ou f. Casete f.

CASETÓN s.m. (Arquit. )[V. ARTESÓN]

CASI adv. Case, casemente.

CASILLA s.f. Caseta, casiña, casopa. ║ Cadriño [de papel raiado]. ║ Recadro, compartimento, ficheiro.

CASILLERO s.m. Moble de compartimentos.

CASIMIRA s.f.  [V. CACHEMIR].

CASINO s.m. Casino.

CASO s.m. Caso.
HACER CASO (loc. verb.) Facer caso, prestar atención.
HACER AL CASO (loc. verb. coloq.) Vir ao caso,  vir a conto, vir ao caso.

CASONA s.f. Casarón.

CASORIO s.m. Casoiro, casamento.

CASPA s.f. Caspa, feila, faísca.

CASPICIAS s.d.pl. Residuos, sobras.

CASPOSO, A adx. Casposo, que ten caspa.

CASQUERÍA s.f. Miúdos, miudanzas. ║ Tenda de miúdos.

CASQUETE s.m. Casquete.

CASQUILLO s.m. Casquete.

CASQUIVANO, A adx. e s.(fam.) Tiruleco, turuleque, tarabelo, tarambaina. ║ s.f. Gaiteira, xaira, muller lixeira.

CASTA s.f. Casta / caste.

CASTAÑA s.f. (froito) Castaña.
CASTAÑA PILONGA: Castaña maia, castaña maiola, garula.
CASTAÑA ASADA: Bulló.
CASTAÑA COCIDA [CON MONDA]: Zoncho m., mamela, mamota.

CASTAÑAL, CASTAÑAR s.m., CASTAÑEDA f. Souto m., castiñeira f.

CASTAÑERO, A s.m. Castañeiro, o que vende castañas.

CASTAÑETA, CASTAÑOLA, PALOMETA NEGRA, JAPUTA (Zoo.: Peixe Brama brama) Palometa, castañeta.

CASTAÑETEAR v. Toca-las castañetas. ║ Bate-los dentes.

CASTAÑO, A s.m. e adx. (cor) Castaño, louro. ║ s.m. (Bot.: Árb. Castanea sativa) Castiñeiro / castañeiro, castiro.

CASTAÑOLA s.m. (peixe) V. Castañeta.

CASTAÑUELA s.m. (Bot.: Pl. Conopodium majus) Froxón.

CASTAÑUELA(S) s.f. Castañola(s), tarrañola(s).

CASTAÑUELO adx. (cor de cabalo) Fouveiro.

CASTELLANISMO s.m. Castelanismo.

CASTELLANIZACIÓN s.f. Castelanización.

CASTELLANIZAR v. Castelanizar.

CASTELLANO, A adx. e s. Castelán; castelá (de Castela). ║ s.m. Castelán (idioma).

CASTELLONENSE, CASTELLONERO, A adx. e s. Castellonenco (de Castelló).

CASTICISMO s.m. Casticismo.

CASTIDAD s.f. Castidade.

CASTIGADOR, A adx. e  s.m. Castigador.

CASTIGAR v. Castigar.

CASTIGO s.m. Castigo.

CASTILLO s.m. Castelo.

CASTING s.m. (voz inglesa) Proba (selección actores)

CASTIZO, A adx. Castizo, de boa caste. ║ Castizo, enxebre. ║ [Animal] castizo, prolífico.

CASTO, A adx. Casto.

CASTOR, A s.m. (Zoo.: Mam. Castor fiber) Castor. ║ s.m. Certa tea  de la.

CASTÓREO s.m. Castóreo (certa substancia graxa segregada polo castor).

CASTRA, CASTRACIÓN s.f. Castra, castración, capadura.

CASTRADERA s.f. Capadoira (instrumento).

CASTRADOR s.m. Capador.

CASTRAR v. Castrar, capar. ║ Castrar, catar, esmelgar, rabechar [unha colmea]. ║ Castrar, acomplexar [a outro]. ║ Podar.

CASTRAZÓN s.f. Castración das colmeas.

CASTRENSE adx. Castrense, rel. ó exército.

CASTREÑO, A adx. Castrexo (rel. ós castros).

CASTRO s.m. Castro.

CASUAL adx. Casual, accidental, fortuíto.

CASUALIDAD s.f. Casualidade.

CASUARIO s.m. (Zoo.: Ave Casuarius casuarius) Casuario.

CASUCHA s.f. Casoupa, casarello, cacharufo.

CASUISTA adx. e s. Casuísta.

CASUÍSTICO, A adx. e s.f. Casuístico.

CASULLA s.f. Casula (vestimenta).

CATA s.f. Cata, catadura (acc. de catar). ║  Cata, proba (porción).

CATACALDOS s.m. e f.  Entremetido, impertinente. ║ s.m. e f. (coloq.)  Cazapelo, que aparenta traballar.

CATACLISMO s.m. Cataclismo.

CATACRESIS s.f. (Ret.) Catacrese.

CATACUMBA s.f. Catacumba.

CATADOR, A s. Catador.

CATADURA s.m. (desp.) Catadura, pinta, aparencia.

CATAFALCO s.m. Catafalco, túmulo.

CATALÁN, -NA adx. e s. Catalán (de Cataluña). ║ s.m. Catalán (idioma).

CATALINA (1) s.m. (coloq.) Excremento.

CATALINA (2) s.f. Catarina (tipo de roda).

CATÁLISIS s.m. (Quim.) Catálise.

CATALIZADOR, A adx. e s.m. (Quim.) Catalizador.

CATALIZAR v. Catalizar.

CATALOGABLE adx. Catalogable / catalogábel.

CATALOGACIÓN s.f. Catalogación.

CATALOGADOR, A adx. e s. Catalogador.

CATALOGAR v. Catalogar.

CATÁLOGO s.m. Catálogo.

CATAMARÁN, CATAMARÓN s.m. Catamarán.

CATANA s.f. Catana (especie de alfanxe).

CATAPLASMA s.f. Cataplasma.

CATAPLUM, CATAPLÚN onomatopea Cataplún, pumba.

CATAPULTA s.f. Catapulta.

CATAPULTAR v. Catapultar.

CATAR v. Catar, probar, degustar. ║ Catar escarzar, esmelgar [unha colmea].

CATARATA (1) s.f. Catarata, fervenza de grande altura.

CATARATA (2) s.m. (Med.) Catarata, belida.

CATARRAL adx. Catarral.

CATARRO s.m. Catarro, catarreira f.

CATARROSO, A adx. e s. Catarroso.

CATARSIS s.f. (Fil.) Catarse.

CATÁRTICO, A adx. Catártico, rel. á catarse.adx. (Med.) Purgante, purgativo.

CATASTRAL adx. Catastral.

CATASTRO s.m. Catastro.

CATÁSTROFE s.f. Desfeita, catástrofe.

CATASTRÓFICO, A adx. Catastrófico, desastroso.

CATASTROFISMO s.m. Catastrofismo.

CATAVIENTO s.m. (Mar.) Catavento, viraventos.

CATEAR v. (fam.) Suspender [un exame].

CATECISMO s.m. Catecismo.

CATECUMENADO s.m. (Relix.) Catecumenado.

CATECÚMENO, A s. Catecúmeno.

CÁTEDRA s.f. Cátedra.

CATEDRAL s.f. Catedral.

CATEDRALICIO adx. Catedralicio.

CATEDRÁTICO, A adx. e s. Catedrático.

CATEGORÍA s.f. Categoría.

CATEGÓRICO, A adx. Categórico, contundente, tallante.

CATENARIO, A adx. Rel. a unha cadea. ║ s.m. (Mat.) Catenaria (certa curva). s.f. Catenaria (sistema de suspensión de cables).

CATEQUESIS s.f. Catequese.

CATEQUISTA s. Catequista.

CATEQUÍSTICO, A adx. Catequístico, catequético

CATEQUIZAR v. Catequizar.

CATERVA s.f. Caterva, catropea, chea, fato ][de xente].

CATETO (1) s.m. (Xeom.) Cateto.

CATETO (2) s. (fam.) Badoco, pailán, pailaroco, paiolo.

CATIVO, A 135 adx. Cativo, malo, ruín. ║ s. Cativo, neno, pequerrecho.

CATOLICIDAD s.f. Catolicidade.

CATOLICISMO s.m. Catolicismo.

CATÓLICO, A adx. e s. Católico.

CATÓN (1) s.m. (fig.) Censor rigoroso.

CATÓN (2) s.m. Catón (libro).

CATORCE num. Catorce.

CATRE s.m. Catre.

CAUCE s.m. Leito, álveo, madre (dun rio). ║ Rego. ║ (fig.) Canle f.(fig.), vieiro (fig.).

CAUCHO s.m. Caucho.

CAUCIÓN s.m. (Der.) Caución. ║ Precaución, cautela

CAUDAL(1) adx. Caudaloso. ║ s.m. Caudal (cantidade de auga). ║ Cadal, facenda, fortuna, bens136.

CAUDAL (2) adx. Caudal, rel. á cola.

CAUDALOSO, A adx. Caudaloso.

CAUDILLO s.m. Caudillo.

CAUSA s.f. Causa.
A CAUSA DE: A causa de, por mor de.

CAUSAL adx. Causal.

CAUSALIDAD s.f. Causalidade.

CAUSANTE adx. e s. Causante.

CAUSAR v. Causar.

CAUSÍDICA s.m. (Arquit.) Cruceiro [da igrexa].

CAUSTICIDAD s.f. Causticidade.

CÁUSTICO, A adx. Cáustico, corrosivo.

CAUTELA s.f. Cautela.

CAUTELAR (1) v. Acautelar, prevenir, precaver.

CAUTELAR (2) adx. Cautelar, preventivo.

CAUTELOSO, A adx. Cauteloso, cauto, precavido.

CAUTERIZAR v. (Med.) Cauterizar, caltrir.

CAUTIVADOR, A adx. Meigo, meigoso, engaiolante.

CAUTIVAR v. Cativar, prender. Prevenir, precaver, tratar con cautela. ║  (fig.) Engaiolar, atraer, seducir.

CAUTIVERIO s.m. Cativerio, prisión.

CAUTIVIDAD s.f. Catividade.

CAUTIVO, A adx. e s. Cativo, prisioneiro de guerra.

CAUTO, A adx. Cauto.

CAVA (1) s.f. Cava, cavada, cavadura, sacha.

CAVA (2) s.f. Cava, adega. ║ s.m. Cava (viño escumoso).

CAVA (3) s.f. e adx. [Vea] cava.

CAVADOR, A s. Cavador.

CAVADURA s.f. Cavadura, cava (acc. e ef. de cavar).

CAVAR v. Cavar. Sachar.

CAVERNA s.f. Caverna, furna, cova.

CAVERNÍCOLA adx. Cavernícola, troglodita. ║ Cavernícola, reaccionario.

CAVERNOSO, A adx. Cavernoso.

CAVIAR s.m. Caviar.

CAVIDAD s.f. Cavidade, oco.

CAVILACIÓN  s.f. Cavilación, matinación.

CAVILAR v. Cismar, matinar, cavilar.

CAVILOSO, A adx. Caviloso, cavilador, cismón.

CAYADO s.m. Caxato, cachaba.

CAYUCO s.m. Caiuco.

CAZ s.f. Levada (de auga), canle de toma ou derivación.

CAZA s.f. Caza.

CAZADOR, A adx. e s. Cazador.

CAZAR v. Cazar.

CAZCALEAR  v. (coloq.) Cazapelear (aparentar que se traballa moito).

CAZO s.m. Ferrada f, cazo.
CAZO PEQUEÑO: Cazolo.

CAZOLADA s.f. Cazolada, contido dunha cazola.

CAZOLETA s.f. Cazoleta.

CAZOLETERO, A adx. e s. Trangalleiro, que perde o tempo con miudezas, que anda con chilindradas. ║ adx. Persoa preocupada por minucias ou pequeneces.

CAZÓN s.m. (Zoo.: Peixe Galeorhinus galeus) Cazón, tollo.
CAZÓN BLANCO, MUSOLA DENTUDA: (Zoo.: Peixe Mustelus asterias) Cazón branco

CAZUELA s.f. Cazola (vasilla barro).

CAZURRERÍA s.f. Cazurrería, cazurraría.

CAZURRO, A adx. e s. Cazurro, túzaro.

CEBA s.f. Ceba.

CEBADA s.m. (Bot.: Pl. gramínea Hordeum vulgare e o seu gran) Orxo, cebada.

CEBADAL s.m. Orxal, terreo sementado de orxo (cebada).

CEBADAR v. Dar cebada ás bestas.

CEBADERA s.f. Cebadeira (saco). ║ Cebadeira (caixón).

CEBADOR, A adx. e s.m. (Tecnol.) Cebador.

CEBAR(SE) v. Cebar(se).

CEBO s.m. Cebo, comida de engorda. ║ Cebo, engado, isca, carnada.

CEBOLLA s.m. (Bot.: Pl. Allium cepa) Cebola, ceboleira. ║ (Bulbo dese Pl.) Cebola.

CEBOLLADA s.f. Cebolada.

CEBOLLAR s.m. Ceboleiro, terreo de cebolas.

CEBOLLERO, A adx. Ceboleiro.

CEBOLLINO s.m., CEBOLLINA s.f., CEBOLLANA s.f. (Bot.) Ceboliño, cebolo.

CEBÓN, -ONA adx. e s. Cebón; -ona, cebote.

CEBORRANCHA s.f.,  CEBOLLA ALBARRANA (Bot.: Pl. Urginea maritima) Escila.

CEBRA s.f. (Zoo.: Mam. fam. dos équidos) Cebra.

CEBÚ s.m. (Zoo.: Mam. Bos indicus) Cebú.

CECA s.m. (Hist.) Lugar onde se cuñaba moeda.
DE LA CECA A LA MECA (loc. adv. coloq.) De Ceca para a Meca, de Ceca en Meca, de aquí para alá.

CECEANTE adx. e s.(Fon.) Ceceante, zarabeto.

CECEAR v. Cecear.

CECEO s.m. Ceceo.

CECEOSO, A adx. Ceceante, zarabeto.

CECINA, CHACINA s.f. Chacina.

CEDAZO s.m. Peneira.

CEDENTE adx. e s. Cedente.

CEDER v. Ceder. Afrouxar.

CEDIBLE, CESIBLE adx. Cedible / cedíbel.

CEDILLA s.f. (Ortogr.) Cedilla.

CEDIZO, A adx. Cedizo, que comeza a podrecer.

CEDRIA s.f. Cedría, resina do cedro.

CEDRINO, A adx. Cedrino, de cedro.

CEDRO s.m. (Bot.: Árb. fam. pináceas) Cedro.

CÉDULA s.f. Cédula.

CEFALEA, CEFALALGIA s.f. (Med.) Cefalea.

CEFALITIS s.f. Cefalite.

CEFALÓPODO, A  adx. e s.m. (Zoo.: clase moluscos) Cefalópodo137.

CÉFIRO s.m. Céfiro.

CEGADOR, A adx. Cegador.

CEGAMIENTO s.m. Cegamento.

CEGAR(SE) v. Cegar(se).

CEGATO, A adx. e s. (coloq.) Cegarato, pitoño, chosco.

CEGUERA s.f. Cegueira.

CEIBA s.m. (Bot.: Árb. Ceiba pentandra) Ceiba.

CEJA s.f. Cella, sobrecella.

CEJAR v. Cear, recuar a besta co carro. ║ (fig.) Ir cara atrás, cear, recuar, retroceder.

CEJIJUNTO, A adx. Celludo.

CELADA (1) s.f. Celada, helmo (peza armadura).

CELADOR, A adx. e s. Celador.

CELAJE s.m. Celaxe (do ceo).(Mar.) Conxunto de nubes. ║ Claraboia, lumieira.

CELANTE adx. Vixilante /vixiante, que vixía.

CELAR (1) v. Celar, vixiar.

CELAR (2) v. Encubrir, ocultar.

CELDA s.f. Cela.

CELDILLA s.f. Favo, cela [dun panal de mel].

CELEBÉRRIMO, A adx. Celebérrimo, moi célebre.

CELEBRACIÓN s.f. Celebración, festexo.

CELEBRANTE adx. e s.m. (Relix.) Celebrante, oficiante.

CELEBRAR v. Celebrar.

CÉLEBRE adx. Célebre.

CELEBRIDAD s.f. Celebridade.

CELEMÍN s.m. (medida antiga de capacidade) Celamín, tega.

CELERIDAD s.f. Celeridade, rapidez, prontitude.

CELESTE adx. e s.m. (cor) Celeste.

CELESTIAL adx. Celestial. ║ (fig) Perfecto, maxistral. ║ (irónico) Parvo, bobo.

CELESTINA s.f. Alcaiota, celestina.

CELESTINO, A adx e s. Celestino, rel. á orde dos celestinos.

CELIBATO s.m. Celibato.

CÉLIBE adx. e s.m. e f. Célibe, solteiro.

CELIDONIA MAYOR (Bot.: Pl. herb. Celidonium majus) Celidonia, ceruda, herba da andoriña, ciridoña.

CELLISCA s.f. Corisco m., coriscada, escarabana (temporal de auga, neve miúda e vento.)

CELO s.m. Celo, dilixencia, esmero, coidado. ║ Apetito sexual nos animais. ║ s.m.pl. Celos.

CELOFÁN s.m. Celofán.

CELOSÍA s.f. Gradicela, enreixado.

CELOSO, A adx. Celoso.

CELTA adx. e s. Celta.

CELTIBÉRICO, A, CELTÍBERO, A adx. e s. Celtibérico, celtibero.

CÉLTICO, A adx. Céltico.

CELTISMO s.m. Celtismo.

CÉLULA s.f. Célula.

CELULAR adx. e. Celular, rel. ás células. ║ adx. (Der.) [Cárcere] celular (de celas individuais).
TELÉFONO CELULAR: Teléfono celular, teléfono móbilO.

CELULITIS s.f. Celulite.

CELULOIDE s.m. Celuloide.

CELULOSA s.f. Celulosa.

CEMENTERIO s.m. Cemiterio.

CEMENTO s.m. Cemento.

CENA s.f. Cea.

CENÁCULO s.m. Cenáculo.

CENADOR, A adx. e s. Ceador, que cea. ║ s.m. Merendeiro nun xardín.

CENAGAL s.m. Lamazal, barral, bulleiro, boedo.

CENAGOSO, A adx. Lameiro, lamacento.

CENAR v. Cear.

CENCEÑO, A adx. Delgado, enxoito, ensumido138.

CENCERRADA s.f. Chocallada.

CENCERREAR v. Choquelear, facer ruído coa choca. ║ (coloq.) Desafinar, desentoar [cun instrumento]. ║ (coloq.) Renxer, rechiar, rinchar [unha porta, ventá, etc. ]

CENCERREO s.m. Choqueleo, acc. de choquelear.

CENCERRO s.m. Cinzarro, chocallo, choca f.

CENDAL s.m. Cendal (certa tea fina).

CENEFA s.f. Reberete.

CENICERO s.m. Cinceiro / cinseiro. ║ Borralleira / a, boquelo, fornalleira, fornela [da cociña de leña].

CENICIENTA (Personaxe) Cincenta.

CENICIENTO, A adx. (cor) Cincento / cinsento, borrallento, aborrallado.

CENIT s.m. (Astron.) Cénit.

CENITAL adx. Cenital, rel. ao cénit.

CENIZA s.f. Cinza / cinsa, borralla.

CENIZO, A adx. Cincento, aborrallado. ║ s.m. (Bot.: Pl. Chenopodium album) Farnelo, fariñento, fariñón. ║ s.m. (fam.) Augafestas, agonías, aburrido.

CENOBIO s.m. Cenobio, mosteiro.

CENOBITA s. Cenobita, frade, freire, monxe.

CENOBÍTICO, A adx. Cenobítico, monacal.

CENSAL adx. Censual, rel. ao censo.

CENSAR v. Censar.

CENSO s.m. Censo139.

CENSOR, A s. Censor.

CENSUAL adx. Censual, rel. ao censo.

CENSURA s.f. Censura.

CENSURABLE adx. Censurable / censurábel, reprobable.

CENSURADOR, A adx. e s. Censurador.

CENSURAR v. Censurar. ║ Reprender, criticar.

CENTAVO, A adx. Centésimo. ║ Centavo (centésima parte dalgunhas moedas)

CENTELLA s.f. Lóstrego pequeno. ║ Faisca.

CENTELLEAR v. Escintilar.

CENTELLEO s.m. Escintilación f.

CENTENA s.f. Centena, cento.

CENTENAR (1) s.m. Centenar, cento.

CENTENAR (2), CENTENAL s.m. Centeal, terreo de centeo.

CENTENARIO, A adx. e s.m. Centenario.

CENTENERO, A adx. Centeeiro,que se da ben o centeo.

CENTENO s.m. (Bot.: Pl. gramínea Secale cereale ) Centeo.

CENTÉSIMO, A adx. e s. Centésimo.

CENTIDONIA, LENGUA DE PÁJARO (Bot.: Pl. herb. Polygonum aviculare) Sanguinaria, cordela, pé de paxaro, saíncho.

CENTÍGRADO, A adx. e s. Centígrado.

CENTIGRAMO s.m. Centigramo.

CENTILITRO s.m. Centilitro.

CENTÍMETRO s.m. Centímetro.

CÉNTIMO, A adx. e s.m. Céntimo.

CENTINELA s.m. e f. Sentinela, vixia.

CENTINODIA, SANGUINARIA MAYOR (Bot.:Pl. herb.Polygonum aviculare) Cordela, pé de paxaro, saíncho, sanguinaria.

CENTOLLA s.m. (Zoo.: Crustáceo Maja brachyudactyla) Centola.

CENTÓN s.m. Centón (obra literaria feita de fragmentos). ║ Manta groseira.

CENTRADO, A adx. Centrado.

CENTRAL s.f. e adx. Central.

CENTRALISMO s.m. Centralismo.

CENTRALITA s.f. Central de teléfonos.

CENTRALIZAR v. Centralizar.

CENTRAR(SE) v. Centrar(se).

CÉNTRICO, A adx. Céntrico.

CENTRIFUGAR v. Centrifugar.

CENTRÍFUGO, A adx. e. s.m. (máquina) Centrífugo.

CENTRÍPETO, A adx. Centrípeto.

CENTRISMO s.m. Centrismo.

CENTRISTA s. Centrista.

CENTRO s.m. Centro.

CENTROCAMPISTA s.(Dep.) Centrocampista, mediocampista.

CENTUPLICAR v. Centuplicar.

CÉNTUPLO adx. e s.m. Céntuplo.

CENTURIA s.f. Centuria, século. ║ (Antig.) Centuria.

CENTURIÓN s.m. (Antig.) Centurión.

CEÑIDOR s.m. Cinguidoira f., cinguidoiro.

CEÑIGLO s.m. (Bot.: Planta) [V. CENIZO]

CEÑIR v. Cinguir, cinxir. ║ Abreviar, acurtar.

CEÑO (1) s.m. Aro que cingue algo.

CEÑO (2) s.m. Sobrecella engurrada, cello (expresión de desgusto). (loc.) Torcer o fociño>.
FRUNCIR EL CEÑO, ARRUGAR EL CEÑO locs. verbs. Torce-lo fuciño, torcer-lo bico.

CEPA s.f. Cepa, cepeira. ║ (Arquit.) Pilar, cepa [dunha ponte].

CEPILLADURA s.f. Cepilladura, acc. de cepillar. ║ Labra, lasca [da madeira].

CEPILLAR v. Cepillar.

CEPILLO s.m. Cepillo (de limpar, de carpinteiro, …). ║ Peto [de esmolas].

CEPO s.m. Cepo.

CERA s.f. Cera.

CERÁMICO, A adx. e s.f. Cerámico.

CERAMISTA s. Ceramista.

CERCA (1) adv. Preto, cerca.

CERCA (2) s.f. Cerca f., valado m, valo m.

CERCADO s.m. Cercado (terreo con cerca). ║ Cerca, peche, cerrume, valado, cercado.

CERCADO s.m. Valado, valo, cerrado / zarrado, chouso. ║ Tapada, f, chousa, f, cerrado / zarrado.

CERCADOR, adx. e s. Cercador.

CERCANÍA s.f. Proximidade.

CERCANÍAS s.f.pl. Proximidades, arredores m, aforas.

CERCANO, A adx. Próximo, achegado.

CERCAR v. Cercar, cerrar [un terreo]. ║ Cercar, asediar.

CERCAR v. Cercar, choer [un terreo].

CERCÉN > A CERCÉN (loc. adv.)  A rentes, pola raíz.

CERCENAR v. Acernar, cepar, degallar, esmoucar, espolar.

CERCETA s.m. (Zoo.: Ave palmípeda vs. esp.) Cerceta.
CERCETA CARRETONA: (Zoo.: Ave Anas querquedula) Cerceta do estío, cantadeira.

CERCHAR v. (Agr.) Emporcar (unha vide).

CERCIORAR(SE) v. Asegurar(se).

CERCO s.m. Cerco. ║ Circo [do sol, da lúa, etc.]

CERDA s.f. Seda / serda (pelo groso dalgúns animais.)

CERDO, A, COCHINO, A, MARRANO, A, PUERCO, A adx. e s.(Zoo.: Mam. Sus scrofa domestica) Porco, cocho, marrancho, rancho. ║ (fig.) Porco, marrán; -arrá.

CEREAL s.m. Cereal, pan (planta e gran).

CEREALISTA adx. Cerealeiro.

CEREBELO s.m. Cerebelo.

CEREBRAL adx. Cerebral, rel. ao cerebro. ║ Cerebral, calculador.

CEREBRO s.m. Cerebro.

CEREMONIA s.f. Cerimonia.

CEREMONIAL s.m. Cerimonial.

CEREMONIOSO, A adx. Cerimonioso.

CÉREO, A adx. Céreo, ceroso, de cera.

CERERÍA s.f. Cerería, ceraría.

CERERO, A s. Cereiro.

CEREZA s.f. Cereixa.

CEREZAL s.m. Cerdeiral.

CEREZO s.m. (Bot.: Árb. Prunus avium) Cerdeira /cereixeira.
CEREZO ALISO (Bot.: Arbto.Prunus padus) Pau de San Gregorio.

CERILLA s.m. Misto.

CERIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 58) Cerio, “Ce“.

CERNE s.m. Cerna, durame, corazón [dun tronco].

CERNEDOR s.m. Peneira f.

CERNER, CERNIR v. Peneirar, cribar. ║ Atalaiar, observar.

CERNÍCALO, MOCHETE s.m. (Zoo.: Ave de rapina dos falcónidos vs. esps.) Lagarteiro.

CERO s.m. (num.)  Cero.

CEROSO, A, A adx. Céreo, ceroso, de cera.

CERRADO s.m. Cerrado / zarrado.

CERRADURA s.f. Fecho, pecho m, pechadura, fechadura f.

CERRAJA (1) s.f. Pechadura.

CERRAJA(2)  s.f. (Bot.: Pl. Sonchus oleraceus) Leitaruga.

CERRAJEAR v. Cerrallar, zarrallar.

CERRAJARÍA s.f. Cerrallería.

CERRAJERO, A s. Cerralleiro / zarralleiro.

CERRAMIENTO s.m. Cerramento, pechamento ║ Cerre, peche ║ Cerrume, cerrado, zarra

CERRAR v. Cerrar(se) / zarrar(se). ║ Pechar(se)140. ║ Cerrar, clausurar.  ║ Cercar (un terreo). ║ Encerrar(se), recluír(se) ║ Gardar.   

CERRAZÓN (1) s.f. Cerrazón = [ Escuridade. ║ Incapacidade comprensiva. ║ Obcecación, teimosía. ]

CERRAZÓN (2), CERRAJÓN s.m. Outeiro alto e escarpado.

CERRO s.m. Outeiro, lomba, penela, toutizo.

CERROJO s.m. Ferrollo. Pecho, pasador.

CERTAMEN s.m. Certame.

CERTERO, A adx. Certeiro.

CERTEZA s.f. Certeza.

CERTIDUMBRE s.f. Certeza.

CERTIFICACIÓN s.f. Certificación.

CERTIFICADO s.m. Certificado.

CERTIFICAR v. Certificar.

CERÚLEO, A adx. Cerúleo, celeste (cor).

CERUMEN s.m. Cerume, cera do oído.

CERVAL adx. Cerval, rel. ao cervo. ║ [Medo] cerval, intenso.

CERVANTINO, A adx. Cervantino.

CERVATILLO, A s.m. Cervato. ║ Rato do almiscre, almiscreiro. [V. ALMIZCLERO].

CERVATO s.m. Cervato (menor de 6 meses).

CERVECERÍA s.f. Cervexería / cervexaría.

CERVECERO, A adx. Cervexeiro.

CERVEZA s.f. Cervexa.
CERVEZA RUBIA: Cervexa loura.

CERVICAL adx. Cervical, rel. á cerviz. ║ [Vértebra] cervical.

CÉRVIDO adx. e s. Cérvido.

CERVINO, A adx. Cerviño, cervún, rel. ao cervo. ║ Parecido ao cervo.

CERVIZ s.f. Cerviz, cachazo m, caluga.

CERVUNO, A adx. Parecido ao cervo.

CESACIÓN s.f. Cesación, cesamento.

CESAMIENTO s.m. Cese.

CESANTE adx. Saínte.

CESANTE adx. e s. Cesante.

CÉSAR s.m. (Hist.) César. Emperador.

CESAR v. Cesar. ║ Destituír.

CESÁREA s.f. Cesárea.

CESÁREO, A adx. (Hist.) Cesáreo, imperial.

CESE s.m. Cesamento.

CESIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 55) Cesio, “Cs“.

CESIÓN s.m. (Der.) Cesión.

CESIONARIO, A adx. e s.(Der.) Cesionario.

CESPED s.m. Céspede ║ Terrón

CESTA s.f. Cesta. ║(Dep.: baloncesto) Cesta, canastra.

CESTADA s.f. Cestada (contido dunha cesta).

CESTERÍA s.f. Cestería  / cestaría.

CESTERO, A s. Cesteiro.

CESTO s.m. Cesto. ║ Queipo.

CETÁCEO, A adx. e s.m. (Zoo.: orde mamíf.) Cetáceo.

CETÁREA s.f. Cetaria.

CETRA s.m. (Ant.) Cetra, escudo de coiro.

CETRERÍA  s.f. Falcoaría / falcoería  (cría e uso de falcóns).

CETRERO (1) s.m. (Hist.) Usuario de cetro nunhas cerimonias relixiosas.

CETRERO (2), A adx. e s. Falcoeiro.

CETRINO, A adx. e s.m. (cor) Citrino, da cor do limón.

CETRO s.m. Cetro.

CH dígrafo Ch141.

CHABACANERÍA s.f. Grosaría / grosería, bocalada.

CHABACANO, A adx. Groseiro, basto, ordinario, paiolo. ║ s.m. Chabacano, lingua mixta falada en Mindanao (Filipinas).

CHABOLA s.f. Chabola, barraca, cabana, casoupa.

CHACAL s.m. (Zoo.: Mam. Canis aureus) Chacal.

CHÁCHARA s.f. Leria, parola, farfalla, farfallada.

CHACHAREAR v. Leriar, parolar

CHACHARERO, A adx. e s. (fam.) Leriante, paroleiro, charlatán.

CHACHO, A s. (fam.) Rapaz.

CHACINA s.f. Chacina, carne salgada e curada. ║ Zorza.

CHACINERÍA s.f. Chacinaría / chacinería

CHACOLÍ s.m. Chacolí.

CHACOLOTEAR v. Choquelear [a ferradura frouxa.]

CHACOTA s.f. Algueirada, troula, rexouba. ║ Chacota, burla.

CHAFALLAR v. Chafallar / zafallar, chafullar.

CHAFALLÓN, A adx. e s. Trapalleiro, chambón, zarapalleiro.

CHAFAR(SE) v. Chafar(se) = [ Esmagar, estrullar. ║ Engurra-la roupa. ║ (fig. e fam.) Cortar (nunha conversa). ]

CHAFARIZ s.m. Chafariz, fonte con pichos.

CHAFLÁN s.m. Chafrán (fachada de esquina).

CHAIRA 142 s.f. Chaira (coitela dos zapateiros). ║ Chaira (cilindro para afiar coitelos).

CHAL s.m. (prenda de vestir) Chal.

CHALADO, A adx. e s. Chalado, apampado, apalermado, aparvado, pampo.

CHALÁN, A s. Tratante, feirante.

CHALANA s.f. Chalana, embarcación parecida á gamela.

CHALANEAR v. Chalanear, tratar, negociar.

CHALANEO s.m. Chalaneo.

CHALAR(SE) V. Chalar(se), enlouquecer. ║ Chalar(se), namorar(se).

CHALECO s.m. Chaleco, colete.

CHALET s.m. Chalé.

CHALUPA s.f. Chalupa. ║ Lancha (auxiliar).

CHAMARASCA, CHAMADA, CHÁMARA s.f. Chamurra / chamuza  (leña miúda que fai moito lume).

CHAMARILERO, A s. Chambón, na acc. de tratante de cachifallos ou trastes vellos.

CHAMBÓN adx. e s. Chambón, chafullas, chafalleiro, trapalleiro.

CHAMBONADA s.f. Chambonada, chafallada, chapuza.

CHAMBRA s.f. Chambra, blusa.

CHAMICERA s.f. Cadaval, chamiceira, toxeira queimada.

CHAMIZA 143 s.f. Chamiza, leña miúda. ║ s.m. (Bot.: esp. de xunco para teitar) Chamiza.

CHAMIZO s.m. Chamizo, cádavo. ║ Chamizo, casopa cuberta de chamiza. ║ (fig. e fam.) Tugurio, chabola, choupana.

CHAMPÁN s.m. Champaña f. ║ Viño escumoso.

CHAMPIÑÓN s.m. (Micolox.: Cogomelo da fam. das agaricáceas) Champiñón.

CHAMPÚ s.m. Xampú.

CHAMUCHINA s.f. Cousa de pouco valor, chilindrada.

CHAMUSCAR(SE) v. Chamuscar(se).

CHAMUSCO s.m., CHAMUSQUINA s.f. Chamusco.
OLER A CHAMUSQUINA (loc. - fam.):  Cheirar a  chamusco,  sospeitar ou desconfiar de algo malo.

CHANCLETA s.f. Chanqueta.

CHANCLETEAR v. Andar en chanquetas.

CHANCLO s.m. Chanco (de goma). Zoco.

CHÁNDAL s.m. Chándal.

CHANTAJE s.m. Chantaxe f.

CHANTAJEAR v. Chantaxear, extorsionar.

CHANTAJISTA s.m. e f. Chantaxista.

CHANTAR v. Chantar, espetar, cravar, fincar.

CHANTO s.m. Chanta, chanto, entosta (lousa chantada).

CHANTRE s.m. Chantre (dignidade das catedrais).

CHANZA s.f. Chanza, broma, chufa, chacota.

CHAPA s.f. Chapa (lámina).

CHAPADO, A adx. Baril, aposto, garrido, xentil.

CHAPAPOTE s.m. Asfalto.

CHAPAR v. Chapar, cubrir con chapa. ║ Afirmar, aseverar contundentemente. ║ Chapar, memorizar.

CHAPARRO s.m.  Chaparro (mata baixa e mesta de aciñeira ou carballo). ║ adx. (fig) Cotrolo, chaparro, achaparrado, reboludo, bazuncho.

CHAPARRÓN s.m. Chaparrada f., ballón, bategada f., chuvascada f. ║ Fartura [de algo].

CHAPARRÓN s.m. Torbón / trebón, torboada / treboada f., chaparrada f., chuvascada f.

CHAPARRUDO, A adx. Cotrolo, chaparro, achaparrado, reboludo, bazuncho.

CHAPEAR v. Chapar, cubrir con chapa. ║ Choquelear [unha ferradura .]

CHAPELA s.m. (voz vasca) Boina, pucha.

CHAPELO s.m. Chapeu, sombreiro.

CHAPÍN s.m. Chapín (chanco de cortiza).

CHAPISTA s. Chapista.

CHAPISTERÍA s.f. Chapistería / chapistaría.

CHAPITEL s.m. (Arquit.) Chapitel.

CHAPODAR v. Chapodar. ║ Acernar, decotar, degallar, demoucar.

CHAPÓN s.m. Borrón grande de tinta.

CHAPOTEAR v. Choupar, batuxar, escaldrufar [na auga].

CHAPUCEAR v. Chafallar / chafullar, zarapallar, atrapallar.

CHAPUCERÍA s.f. Chafallada.

CHAPUCERO, A adx. Argalleiro, trapalleiro. ║ adx. e s. Chafallas / chafullas, chafalleiro.

CHAPURREAR v. (coloq.) Chapurrear [unha lingua].

CHAPURREO s.m. (coloq) Chapurreado.

CHAPUZ (1) s.m. Mergullo.

CHAPUZ (2) s.m., CHAPUZA s f. Chafallada, trapallada, zarangallada / zarapallada.

CHAPUZAR 144 v. Somerxer, meter de cabeza (a alguén) na auga.

CHAPUZÓN s.m. Acc. de somerxer ou mergullar.

CHAQUÉ s.m. Chaqué.

CHAQUETA s.f. Chaqueta.

CHAQUETERO, A adx. (fam.) Chaqueteiro, virachaquetas. ║ Adulador, aloumiñeiro, lambecús (pop.)

CHAQUETÓN s.m. Chaquetón.

CHARADA s.f. Charada.

CHARAMUSCA s.f. Moxena, muxica.

CHARANGA s.f. Charanga.

CHARCA s.f. Charca. Poza.

CHARCAL s.m. Terreo charquento.

CHARCO s.m. Charco, charqueira, balsa, poceira, poza.

CHARCUTERÍA s.f. Charcutaría / charcutería, chacinaría / chacinería.

CHARLA s.f. Conversa, charla.

CHARLAR v. Latricar, laricar. ║ Conversar, parolar.

CHARLATÁN, A adx. e s. Charlatán; -ana. ║  adx. Baralleiro, barallocas, trécolas, lengoreta, falabarato.

CHARLATANEAR v. Charlar, conversar, parolar, barallar.

CHARLATANERÍA s.f. Locuacidade. ║ Charlatanería / charlatanaría.

 CHARLESTÓN s.m. Charlestón (baile).

CHARNELA s.f. Gonzo m., bisagra f.

CHAROL s.m. Charón (verniz).

CHARRÁN, A adx. e s. Pillo, pillabán, lagarteiro.

CHARRANCITO s.m. (Zoo.: Ave Sterna albifrons) Mascateira.

CHARRAR v. Laretar, airear, golear, falar indiscretamente. ║ (vulg.) Charlar, leriar, parolar.

CHÁRTER adx. [Voo] chárter [de avión].

CHASCA s.f. Garabullada, fronza, leña miúda.

CHASCAR v. Dar estalidos. ║ Facer que algo chasque. ║ Engulir, tragar, engulipar.

CHASCARRILLO s.m. (fam.) Chiste, dito gracioso, anécdota.

CHASCO s.m. Chasco, decepción, desengano.

CHASIS s.m. Chasis.

CHASQUEAR v. Decepcionar [a alguén].  ║ Faltar á palabra. ║ Estalar / estralar.

CHASQUIDO s.m. Estalido, estalo / estralo.

CHATARRA s.f. Chatarra, ferralla. ║ Escoura [do ferro]. ║ (fig.) Ferrancho, ferragacho.

CHATARRERO, A s. Chatarreiro, ferralleiro, ferragacheiro, ferrancheiro.

CHATO, A adx. Chato = [ (Nariz) pequeno. ║ (Persoa con nariz) chata. ║ (Cousa) sen relevo. ║ Curto de miras. ║ (coloq.) Vaso baixo e ancho. ]

CHAVAL, A adx. e s.(fam.) Rapaz, raparigo.

CHAVETA adx. (coloq) Tolo, louco. ║s.f. Chaveta (pasador). ║ s.f. (coloq.) Cachola, chola, crisma, croca, testa.

CHEF s.m. e f. Xefe de cociña.

CHELÍN s.m. Xilin (moeda).

CHELO s.m. Abreviación de violoncello ou violonchelo.

CHEPA s.f. Chepa, gobelo, corcova, lomba, xiba.

CHEPOSO, A  adx. (coloq.) Chepudo, gobeludo, corcovo, xiboso.

CHEQUE s.m. Cheque.

CHEQUEAR v. Examinar, revisar. ║ Contar, comprobar.

CHEQUEO s.m. (Acción de 'chequear') Recoñecemento.  Revisión médica.

CHERNA s.m. (Zoo.: Peixe Polyprion americanus) Cherna, mero.

CHIC  adx. e s.m. Elegante. ║ Elegancia.

CHICARO s.m. (Zoo.: Tipo de caramuxo Calliostoma millegranum) Carlou.

CHICHA (1) s.f. Chicha, carne.

CHICHA (2) s.f.  Chicha, bebida chilena.
NO SER NI CHICHA NI LIMONADA (loc. verb. coloq.) Non valer para nada, nin arre nin xo.

CHICHA (3) > CALMA CHICHA (loc. adv.) Calmeiro no mar.

CHICHARRA s.f. (Zoo.: Insecto Ephippiger ephippiger) Carricanta, cantariña.

CHICHARRO s.m. (Zoo.: Peixe Trachurus picturatus) Xurelo negro.

CHICHARRóN s.m. Roxón.

CHICHÓN s.m., CHINCHÓN s.m. Croque (vulto), pote [na cabeza].

CHICLE s.m. Goma de mascar.

CHICO, A adx. Pequeno. ║ adx. e s. Neno. Rapaz.

CHICORIA s.f. (Bot.: Pl.) [V. ACHICORIA]

CHIFLADO, A adx. e s.(fam.) Tolo, chalado.

CHIFLADURA s.f. Tolada, toleada.

CHIFLAR v. Chifrar.

CHIFLO s.m. Chifre.

CHIÍ, CHIITA adx. e s. Xiíta, rel. ao Xiísmo.

CHIISMO s.m. Xiísmo  (rama relixión islámica).

CHILABA s.f. Xilaba.

CHILINDRINA s.f. (coloq.) Chilindrada, lilaina, trangallada.

CHILLAR v. Chiar, berrar. ║ Rifar.

CHILLIDO s.m. Chío.

CHILLÓN, A adx. e s. Berrón; -ona. ║ adx. (fig.) Rechamante.

CHIMENEA s.f. Cheminea.

CHIMPANCÉ s.m. Chimpancé.

CHINCHAR v. (fam.) Amolar, enfastiar.

CHINCHE s.m. (Zoo.: Insecto Cimex lectularius) Chinche / chincha, percebella.

CHINCHETA s.f. Chincheta,  chatola.

CHINCHÓN (1) s.m. Croque [na cabeza]  [V. CHICHÓN].

CHINCHÓN (2) s.m. Anís de Chinchón.

CHINCHÓN (3) s.m. Chinchón (xogo de cartas).

CHINELA s.f. Chinela.

CHINERO s.m. Chineiro.

CHINGAR v. Beber a miúdo. ║ Amolar. ║ (vulg.) Facer o acto sexual. ║ v.pr. Embebedarse.

CHINO, A adx. e s. Chinés, -esa.

CHIPIRÓN s.m. (Zoo.) Luriña (lura pequena)

CHIQUILICUATRE s.m. e f. (coloq.) Monicreque, fantoche, macaco, monifate.

CHIQUILLADA s.f. Rapazada, cousa de rapaces.

CHIQUILLO, A adx. e s. Rapaz, neno.

CHIQUIRRITÍN, CHIQUITÍN, A adx. Meniño, cativo.

CHIRINGUITO s.m. Baiuca ou quiosco ó aire libre.

CHIRIVÍA s.m. (Bot.:  Pl. Pastinaca sativa) Charouvía, pastinaca. ║ s.m. (Zoo.: Ave paseriforme vs. especies) Lavandeira, alindadora, paxariña da neve.

CHIRLA s.f. (Zoo.: Molusco bivalvo Chamelea gallina) Chirla.

CHIRRIAR v. Renxer, rinchar, chirlar [un mecanismo].

CHIRRIDO s.m. Chío, renxedura.

CHISGARABÍS s.m. (fam.) Mequetrefe, monicreque, monifate (fig.), ninguén (fig.).

CHISGUETE s.m. (fam.) Grolo de viño.

CHISME s.m. (coloq.) Chisme, chintófano, couso. ║ Rexouba, díxome, conto, conto podre.

CHISMEAR v. Rexoubar, murmurar.

CHISMERÍA s.f. Rexouba, conto, conto podre.

CHISMERO, CHISMOSO, A adx. e s. Rexoubeiro.

CHISMORREAR v. (fam.) Rexoubar, murmurar, laretar.

CHISPA s.f. Chispa, moxena, muxica, faísca, charamusca.

CHISPAZO s.m. Chispazo.

CHISPEANTE adx. Faiscante, que despide faíscas. ║ (fig.) Enxeñoso.

CHISPEAR v. Chispear, faiscar, charetar (botar chispas). ║Relucir, brillar. ║Orballar, chuviscar.

CHISQUERO s.m. Chisqueiro.

CHISTAR 145 v. Chistar, dicir algo. ║ Chistar, chamar coa onomatopea ‘chis’. ║  Replicar, contestar,  protestar.

CHISTE s.m. Chiste, conto.d

CHISTERA s.f. Chistera.

CHIVARSE v. Delatar, descubrir, acusar.

CHIVATO, A s. Perico. ║ Delator, acusón. ║ Avisador (dispositivo).

CHIVO, A s. Chibo, cabuxo.

CHOCAR v. Chocar.
CHOCAR DE FRENTE: Esfachar(se)

CHOCARRERO, A adx. e s. Groseiro, mal falado.

CHOCHA PERDIZ (Zoo.: Ave Scolopax rusticola) Arcea, cea.

CHOCHEAR v. Chochear.

CHOCHEZ, CHOCHERA s.f. Chocheira.

CHOCHÍN s.m. (Zoo.: Ave Troglodytes troglodytes) Carrizo.

CHOCHO, A adx. Chocho.

CHOCO s.m., JIBIA s.f., SEPIA s.f. (Zoo.: Molusco Sepia officinales) Choco, sepia, xiba.

CHOCOLATE s.m. Chocolate.

CHOCOLATERÍA s.f. Chocolatería / chocolataría.

CHOCOLATERO, A adx. e s.f. Chocolateiro.

CHOCOLATÍN s.m., CHOCOLATINA s.f. Barriña de chocolate.

CHÓFER s.m. ChoferA, condutor.

CHOLA s.m. (coloq.) Chencha, chola. ║ s.m. (coloq.) Entendemento, siso, xuízo.

CHOLLO 146 s.m. Choio, chope, bicoca.

CHOPA (1) s.m. (Zoo.: Peixe Spondyliosoma cantharus) Choupa, chamiza, chaparena, pancha.

CHOPA (2) s.m. (Mar.) Chopa, chupeta (un compartimento en popa).

CHOPO (1) s.m. (Bot.: Árb. da fam. das salicáceas) Chopo.
CHOPO BLANCO (Populus alba) Chopo branco.
CHOPO NEGRO (Populus nigra) Chopo negro, lamigueiro.

CHOPO (2) s.m. (coloq.) Fusil.

CHOQUE s.m. Choque.

CHOQUITO s.m. (Zoo.: Cefalóp. Sepia elegans) Choquito.

CHORICERO (1), A adx. Rel. ao chourizo. ║ s. Chouriceiro, que vende chourizos. ║ s.f. Máquina de facer chourizos.

CHORICERO (2), A s.(vulg.) Chourizo, rateiro.

CHORIZADA 147 s.m. (vulg.) Ratería / rataría.

CHORIZAR v. (vulg.) Roubar, furtar, levar, quitar.

CHORIZO s.m. Chourizo. ║ (fam.) Rateiro, raspiñeiro.
CHORIZO DE CEBOLLA: Chourizo ceboleiro.

CHORLITEJO s.m. (Zoo.:  Ave limícola vs. esps.) Píllara
CHORLITEJO CHICO (Zoo.: Ave Charadrius dubius) Píllara pequena.
CHORLITEJO GRANDE (Zoo.: Ave Charadrius hiaticula) Píllara real.
CHORLITEJO PATINEGRO (Zoo.: Ave Charadrius alexandrinus) Píllara papuda.

CHORLITO s.m. (Zoo.: Ave limícola vs. esps.) Píllara.
CHORLITO DORADO (Zoo.: Ave Pluvialis apricaria) Píllara dourada.
CHORLITO GRIS (Zoo.: Ave Pluvialis squatarola) Píllara cincenta.

CHORRA s.m. (coloq.) Azar, (boa) sorte. ║ (malsoante) Pene.
CHORRAS adx. e s. Estúpido, bobo, cretino.

CHORREAR v. Chorrear.

CHORRO s.m. Chorro.

CHOTACABRAS EUROPEO (Zoo.: Ave Caprimulgus europaeus) Avenoiteira, noitarega, noitebra, noitébrega.

CHOTO, A s. Cabrito, añagoto.  Xato.

CHOZA s.f. Choza, casopa.

CHOZO s.m. Chozo, choza pequena.

CHOZPAR v. Choutar.

CHOZPO s.m. Chouto, brinco dun animal.

CHUBASCADA, CHUBASCO 148 s.m. Chuvasco, chuvascada  f., bategada  f., chaparrada f., chuvieira f

CHUBASQUERÍA s.f. (Mar.) Mourén (nubes escuras).

CHUBASQUERO s.m. Chuvasqueiro.

CHUCHERÍA s.f. Chilindrada, chuchada. ║ Lambetada, petisco.

CHUCHO s.m. (fam.) Can, cuzo.

CHUECA s.f. Toco, couce [dunha árbore)]. ║ (fig. e fam.) Chasco, desengano.

CHUFA 149 s.m. (Bot.: Pl. herb. Cyperus esculentus) Chufa, xonza doce, xunca doce. ║ s.m. (Bot.: tubérculo comestible desa planta, V. JUNCIA AVELLANADA) Chufa. ║s.m. (coloq.) Labazada, lambada, lapada.

CHUFAR v. Burlarse, mofarse, rirse. ║ Mentir.

CHULEAR(SE) v. Burlar(se), chufar(se) [de alguén]. ║ Abusar [de alguén], explotalo.

CHULERÍA s.f. Chularía, fanfurriña, donaire. ║ Fachenda, xactancia. ║ Chularía, fanfurriñada, feito xactancioso.

CHULETA s.f. Costeleta. ║ (fam.) Apuntamento (para copiar nun exame). ║ (fig. e fam.) Labazada, lapote.

CHULO, A adx. e s. Chulo, simpático, garboso, pimpante. ║ Chulo, fanfurriñeiro, faltón. ║ s.m. Chulo, que trafica con mulleres da vida.

CHUMBERA s.f. (Bot.: Pl. Opuntia ficus-indica) Chumbeira.

CHUMBO, A adx. Chumbo (clase de figo).

CHUNGO, A adx. Feo, de mal aspecto, de mala traza.

CHUPADA s.f. Chupada, chupadela.

CHUPADERO, A adx. Chupador, que chupa. ║ s.m. Chupadeira, mamadeira f.

CHUPADO, A adx. (coloq.) Chupado, chuchado, lambido, moi delgado. ║ (coloq.) Fácil, doado.

CHUPAMIELES, ABEJERA, BUGLOSA, LENGUA DE BUEY  (Bot.: Pl. herb. Anchusa undulata) Lingua de boi.

CHUPAMIELES, CHUPERAS, GRANADILLA  s.f. (Bot.: Pl. Cytinus hypocistis) Apóutega, mel de raposo.

CHUPAR v. Chupar, chuchar, zugar.

CHUPETA s.m. (Mar.) Chupeta, chopa (cámara na popa.).

CHUPETE s.m. Chupete.

CHUPÓN adx. e s.(fam.) Chupón; -ona / oa. ║ (Agr.) Chupón, ladrón (rama). ║ Chupón, canón da cheminea.

CHUPATINTAS s.(coloq., pexor.) Chupatinta (oficinista de pouca categoría).

CHURRASCO s.m. Churrasco.

CHURRERO, A s. Churreiro.

CHURRO (1) s.m. Churro (doce). (coloq.) Chapuza, chafullada, chambonada. ║ (coloq.) Chorra, de chorra, acerto casual.

CHURRO (2), A adx. Churro (un tipo de ovella ou carneiro).

CHURRUSCAR(SE) V. Torrar(se) de máis.

CHUSCO, A adx. Chusco, churrusqueiro, gracioso, simpático. ║ Chusco, bolo de pan.

CHUSMA s.f. Chusma.

CHUT s.m. Xute (no fútbol).

CHUTAR v. Xutar, disparar [o balón]. ║ v.pr.(coloq.) Xutarse [droga].

CHUTE s.m. Xute (de droga).

CHUZAR v. Chuzar, picar cun chuzo.

CHUZO s.m. Chuzo, aguillada. ║ Candea, carambo [de xeo].

CIABOGA s.m. (Mar.) CeavogaO, manobra de viraxe que se fai cos remos.

CIAN adx. e s.m. (cor) Ciano.

CIAR v. (Mar.) Cear (remar para atrás). ║ Cear, recuar, retroceder. ║ Desistir, abandonar.

CIÁTICO, A adx. e s.m e f. Ciático.

CIBER-  elem.compos. Ciber- [ = redes informáticas.]

CIBERA s.f. Cebeira (gran para cebar a roda do muíño). ║ Bagazo, bagaño.

CIBERACOSO s.m. Ciberacoso.

CIBERCAFÉ s.m. (Inform.)  Cibercafé.

CIBERESPACIO s.m. (Inform.) Ciberespazo.

CIBERNÉTICO, A adx. e s.f. (ciencia). Cibernético.

CICATERO, A adx. e s. Mesquiño, regateiro, migalleiro, ruín.

CICATRIZ s.f. Marca ou sinal [dunha ferida], cicatriz.

CICATRIZACIÓN s.f. Cicatrización.

CICATRIZANTE adx. e s.m. Cicatrizante.

CICATRIZAR v. Cicatrizar.

CICERONE s. Cicerone.

CICLAMEN s.m. (Bot.: Pl. das primuláceas vs. esps.) Ciclamino.

CICLÁN adx. e s.m. Roncollo, galistro, grelón (que ten un só testículo).

CÍCLICO, A  adx. Cíclico.

CICLISMO s.m. Ciclismo.

CICLISTA adx. e s. Ciclista.

CICLO s.m. Ciclo.

CICLOMOTOR s.m. Ciclomotor.

CICLÓN s.m. Ciclón.

CICLÓNOCO, A adx. Ciclónico.

CÍCLOPE s.m. (Mit.) Ciclope.

CICLÓPEO, A adx. Ciclópeo, rel. aos ciclopes. ║ Ciclópeo, titánico, xigantesco.

CICLÓSTOMO s.m. (Zoo.: Clase de peixes) Ciclóstomo.

CICUTA s.m. (Bot.: Pl. herb. Conium maculatum) Cicuta, cegude, conafrecha.
CICUTA MENOR: (Bot.: Pl. herb. Aethusa cynapio) Cicuta menor.

CIDRA s.f. Cidra, froito da cidreira.

CIDRO s.m. (Bot.: Arbto. Citrus medica) Cidreira.

CIEGO, A adx. e s. Cego.
A CIEGAS:  Ás cegas.

CIELO s.m. Ceo. (Firmamento / Paraíso / etc.)
A CIELO ABIERTO (loc. adv.)  A ceo aberto, ao aire libre.
CIELO ABORREGADO / BORREGUERO: Ceo ovellado / amanelado / pedrento.
DESCARGAR EL CIELO (loc. verb.)  Chover, nevar ou sarabiar.
CIELO DE LA BOCA: Ceo da boca, padal.

CIEMPIÉS s.m. (Zool.: orde dos quilópodos vs. esps.) Cempés, cobra de cen pés.

CIEN pron. num. Cen.

CIÉNAGA s.f. Lamazal, lameira, lameiro, chaguazo, illó, groto,  bulleiro, trollo.

CIENCIA s.f. Ciencia. ║ (fig.) Habelencia, mestría, ciencia (pop.).
A CIENCIA CIERTA (loc. adv.) Con certeza, de certo, sen dúbida.

CIENO s.m. Lama f, lodo.

CIENTÍFICO, A adx. e s. Científico.

CIENTO s.m. Cento.

CIERNES  > ESTAR EN CIERNES (loc. verb.)  Estar nos principios / ao principio / a comezos de.

CIERRE s.m. Pechamento, cerramento, peche. ║ Pechadura f. ║ Cerrume, cerrado, zarra f.

CIERTAMENTE adv. Certamente, de verdade, abofé, por certo.

CIERTO adv. Certo.

CIERTO, A adx. e pron. ind. Certo.

CIERVO s.m. (Zoo.: Mam. Cervus elaphus) Cervo, veado.
CIERVO VOLANTE  (Zoo.: Insecto Lucanus cervus) Vacaloura, escornabois, cornetán..

CIERZO s.m. Cerzo, calistro, corisco, escarabana, vento frío do norte.

CIFRA s.f. Cifra.

CIFRAR v. Cifrar, escribir en clave. ║Cifrar, avaliar, taxar.

CIGALA  s.f., CIGALO m, MAGANTO m.(Crustáceo Nephrops norvegicus) Cigala.

CIGARRA s.m. (Zoo.: Insecto Ephippiger ephippiger) Carricanta, cantariña.

CIGARRERA s.f. Cigarreira, estoxo para cigarros.

CIGARRERO, A s. Cigarreiro.

CIGARRILLO s.m. Cigarro, pito.

CIGARRO s.m. Cigarro, pito. ║ Cigarro puro, habano, xaruto.

CIGOÑAL s.m. (Agr.) Bimbastro, para sacar auga do pozo o do río.

CIGÜEÑA s.m. (Zoo.: Ave fam. cicónidos) Cegoña.

CIGÜEÑAL s.m. (Mec.) Cegoñal.

CIJA s.f. Corte das ovellas ║ Palleira.

CILANCO s.m. Cachafundo (charco que queda dun río seco ou desviado).

CILANTRO s.m., CULANTRO s.m. (Bot.: Pl. herb. Coriandrum sativum) Coandro, coriandro.

CILIAR adx. (Anat.) Ciliar, rel. ás cellas. ║ Ciliar, rel. aos cilios.

CILICIO s.m. Cilicio.

CILINDRADA s.f. (Mec.) Cilindrada.

CILÍNDRICO, A adx. Cilíndrico.

CILINDRO s.m. Cilindro.

CILIO s.m. (Biol.) Cilio (elemento dalgunhas células).

CILLA s.f. Sitio da recollida do gran.

CILLERO s.m. Celeiro. ║ Gardador do celeiro.

CIMA s.f. Cima, coto m., cume / cumio m.

CÍMBALO s.m. (instr. musical) Címbalo.

CIMBORRIO s.m. (Arquit.) Ciborio.

CIMBRA s.f. (Arquit.) Cimbra.

CIMBRAR(SE) v. Cimbrar(se).

CIMENTACIÓN  s.f. Cimentación.

CIMENTAR v. Cimentar, alicerzar, fundamentar.

CIMERA s.m. (Hist.) Cimeira, parte alta do morrión.

CIMERO, A adx. Cimeiro, situado na cimbra ou cumio.

CIMIENTO s.m. Cimento, alicerce.

CIMITARRA s.f. Cimitarra.

CINAMOMO s.m. (Bot.: Árb. Melia azedarach) Cinamomo.

CINC, ZINC s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 30) Cinc, “Zn“.

CINCEL s.m. (ferramenta) Cicel.

CINCELADO s.m. Cicelado, acc. de cicelar.

CINCELADOR, A s. Cicelador.

CINCELAR v. Cicelar, labrar.

CINCHA s.f. Cincha, cinlla, atafal m.

CINCHAR v. Cinchar, colocar cinchas ás cabalerías. ║ Arcar, pór arcos ou aros a un barril.

CINCHERA s.f. Parte do corpo da cabalaría onde se pon a cincha. ║ Cincheira, chaga producida pola cincha.

CINCHO s.m. Cinguidoira / o, faixa. (Tira para cingui-la cintura). ║ Zuncho, abrazadeira, cincho. ║ Cinto.

CINCO pron. num. Cinco.

CINCOENRAMA, PATA DE GALLINA (Bot. Pl. herb. Potentilla reptans) Cincoenrama.

CINCOGRABADO s.m. Cincogravado, gravado en cinc.

CINCUENTA pron. num. Cincuenta.

CINCUENTENA s.f. Cincuentena.

CINCUENTENARIO s.m. Cincuentenario.

CINCUENTÓN s.m. Cincuentón.

CINE s.m. Cine, cinema.

CINEASTA s.m. e f. Cineasta.

CINECLUB s.m. Cineclub / cineclube.

CINÉFILO, A adx. e s. Cinéfilo.

CINEGÉTICO, adx. Cinexético, rel. á caza. ║ s.f. Cinexética, arte da caza.

CINEMA (1) s.f. Cinema, cine.

CINEMA (2) s.f. Cinemática.

CINEMATECA s.f. Cinemateca, filmoteca.

CINEMÁTICA s.f. Cinemática, rama da física.

CINEMATOGRAFÍA s.f. Cinematografía.

CINEMATOGRÁFICO, A adx. Cinematográfico.

CINERARIA s.m. (Bot.: Pl. herb. Senecio cineraria) Cineraria.

CINERARIO, A adx. [Cor] cincenta. ║ Cinerario, contedor de cinzas dos cadáveres.

CINÉREO, A adx. [Cor] cincenta.

CINÉTICO, A  adx. Cinético. ║ s.f. Cinética (ciencia).

CÍNGARO, A adx. e s. Cigano, xitano [húngaro].

CÍNGULO s.m. Cíngulo.

CÍNICO, A adx. e s. Cínico.

CÍNIFE s.m. Cínfano, mosquito.

CINISMO s.m. Cinismo.

CINOGLOSA s.f., LENGUA DE PERRO (Bot.: Pl. herb. Cynoglossum officinale) Lingua de can, cinoglosa.

CINTA s.f. Cinta, baraza, fita.

CINTARAZO s.m. Cintazo que se da nas costas

CINTILAR v. Escintilar, tremelucir.

CINTURA s.f. Cintura.

CINTURÓN s.m. Correa f, cinto m.

CIPAYO s.m. Sipaio (soldado hindú). s.m. (despect.) Secuaz a soldo.

CIPO s.m. Cipo, fito, marco.

CIPRÉS s.m. (Bot.: Árb. Cupressus sempervirens ) Alcipreste, ciprés.

CIQUIBAILE s.m. (xerm.) Ladrón.

CIRCA prep. Cara a, arredor de  [unha data].

CIRCE s.f. Pécora, muller enganosa.

CIRCENSE adx. Circense.

CIRCO s.m. Circo (Recinto e epectáculo). s.m. (coloq.) Circo, alboroto, balbordo150.

CIRCONIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 40) Circonio, “Zr“.

CIRCUIR v. Rodear / arrodear, cercar, circundar.

CIRCUITO s.m. Circuíto.

CIRCULACIÓN s.f. Circulación.

CIRCULAR (1) adx. Circular, rel. ao círculo. ║ adx. Circular, rotatorio. ║ s.f. Circular (carta).

CIRCULAR (2) v. Circular, desprazarse.

CIRCULATORIO, A adx. Circulatorio.

CÍRCULO s.m. Círculo, circo.

CIRCUNCIDAR v. Circuncidar.

CIRCUNCISIÓN s.f. Circuncisión.

CIRCUNCISO, A adx. e s. Circunciso.

CIRCUNDANTE adx. Circundante, que circunda.

CIRCUNDAR v. Circundar, arrodear, contornar.

CIRCUNFERENCIA s.f. Circunferencia.

CIRCUNFLEJO, A adx. (Gram.) Circunflexo   /ks/151.

CIRCUNLOQUIO s.m. Reviravolta  [no falar).

CIRCUNNAVEGACIÓN s.f. Circunnavegación.

CIRCUNNAVEGAR v. Circunnavegar.

CIRCUNSCRIBIR(SE) v. Circunscribir(se).

CIRCUNSCRITO, A part. irreg. de “circunscribir”  Circunscrito.

CIRCUNSCRIPCIÓN s.f. Circunscrición.

CIRCUNSPECCIÓN s.f. Circunspección, calidade de circunspecto.

CIRCUNSPECTO, A adx. Circunspecto, prudente e serio.

CIRCUNSTANCIA s.f. Circunstancia.

CIRCUNSTANCIAL adx. Circunstancial.

CIRCUNVALACIÓN s.f. Circunvalación.

CIRCUNVALAR v. Circunvalar, circundar, rodear.

CIRIAL s.m. Cirial (un candeeiro alto).

CIRIO s.m. Cirio.

CIROLERO s.m. Ameixeira.

CIRRO (1) s.m. (Med.) Cirro (un tumor).

CIRRO (2) s.m. (Bot.) Gabián (órgano alongado para asirse). (Meteor.) Cirro (clase de nube).

CIRROSIS s.m. (Med.) Cirrose.

CIRUELA s.f. Ameixa (froito da ameixeira).

CIRUELO s.m. (Bot.: Árb. Prunus domestica) Ameixeira f.

CIRUGÍA s.f. Cirurxía.

CIRUJANO, A s. Cirurxián, -xiá.

CISCA s.f. (Bot.) Carrizo [V. CARRIZO].

CISCAR v. Ensuciar, lixar, luxar. ║ v.pr. Defecar, evacuar, ir de ventre.

CISCO s.m. Carbón vexetal miúdo. ║ (coloq.) Bulicio, boureo, rebumbio, bulla.

CISMA s.m. Cisma [relixioso] 152 ║ Escisión, división, desavinza. 

CISMÁTICO, A adx. e s. Cismático.

CISNE s.m. Cisne.

CISTA s.f. (Arqueol.) Cista (tumba megalítica en forma de cofre).

CISTERCIENSE adx. e s. Cisterciense.

CISTERNA s.f. Cisterna.

CISTITIS s.f. (patoloxía) Cistite.

CISURA s.f. Fisura, fenda, regaña.

CITA s.f. Cita153. ║ Cita, citación, mención.

CITACIÓN s.f. Citación.

CITANIA s.f. (Arqueol.) Citania.

CITAR v. Citar.

CITARA s.f. Tabique estreito.

CÍTARA s.m. (Mús.) Cítola, cítara.

CITARISTA s. Citarista.

CITERIOR adx. Citerior, do lado de acó.

CÍTISO s.m. (Bot.) Cítiso, codeso [V. CODESO].

CÍTRICO, A adx. e s.m. Cítrico.

CIUDAD s.f. Cidade.

CIUDADANÍA s.f. Cidadanía.

CIUDADANO, A adx. e s. Cidadán, -dá.

CIUDADELA s.f. Cidadela.

CIUDADREALEÑO, A, CULIPARDO, A  adx. e s. Cidaderrealeño (de Cidade Real).

CIVETA s.m. (Zoo.) Civeta [V. GATO DE ALGALIA]

CÍVICO, A adx. Cívico.

CIVIL adx. e s. Civil.

CIVILIDAD s.f. Civilidade, urbanidade.

CIVILIZACIÓN s.f. Civilización.

CIVILIZADOR, A adx. e s. Civilizador.

CIVILIZAR v. Civilizar.

CIVISMO s.m. Civismo, cidadanía.

CIZALLA s.f. (máquina) Cizalla, cisalla.

CIZAÑA s.m. (Bot.: Pl. gramínea Lolium temulentum) Xoio, lerica. ║ (fig.) Xoio, vicio, cousa danosa. ║ (fig.) Xoio, discordia, inimizade.

CIZAÑAR, CIZAÑEAR v. Encirrar, chuzar, espallar discordia.
SEMBRAR CIZAÑA: Meter os cans na bouza.

CIZAÑERO, A adx. Encirrante, camorrista, enredante, argallante, falcatrueiro.

CLAMAR v. Clamar, pedir. ║ Queixarse ás voces, bradar.

CLÁMIDE s.f. Clámide (un tipo de capa curta antiga).

CLAMOR s.m. Clamor, gritaría.

CLAMOREAR v. Pregar, suplicar, chorar [para pedir algo].

CLAMOROSO, A adx. Clamoroso.

CLAN s.m. Clan.

CLANDESTINIDAD s.f. Clandestinidade.

CLANDESTINO, A adx. Clandestino.

CLAQUE s.f Claque (grupo de aplaudidores contratados).

CLAQUÉ s.m. Claqué (un baile moderno).

CLARABOYA s.f. Claraboia, lumieira, bufarda, mainel m.

CLAREAR v. Clarear / clarexar.

CLARIDAD s.f. Claridade.

CLARIFICAR v. Clarificar.

CLARÍN s.m. (instr. musical) Clarín.

CLARINETE s.m. (instr. musical) Clarinete.

CLARIVIDENCIA s.f. Clarividencia, lucidez.

CLARIVIDENTE s. Clarividente.

CLARO, A adx. Claro =  [Iluminado, luminoso. ║ Limpo, nítido, transparente. ║ Evidente, nidio, manifesto. ║ Aberto, franco, sincero ] .║ s.m. Claro [dun bosque], clareiro. ║ s.f. Clara [de cervexa]. ║ (coloq.) Escampada, aberta, estrelampo, raiola.
CLARO DE LUNA: Luar.

CLAROR s.m. Clarón, claridade.

CLAROSCURO s.m. (Pint.) Clarescuro.

CLASE s.f. Clase (Caste, variedade. Estamento, grupo. Lección. Aula154, Distinción, categoría..

CLASICISMO s.m. Clasicismo.

CLASICISTA adx. e s. Clasicista.

CLÁSICO, A s.m. e adx. Clásico.

CLASIFICABLE adx. Clasificable / clasificábel.

CLASIFICACIÓN s.f. Clasificación.

CLASIFICADOR, A adx. e s.m. Clasificador.

CLASIFICAR(SE) v. Clasificar(se).

CLASISMO s.m.  Clasismo (ideoloxía).

CLASISTA adx. e s. Clasista.

CLAUDIA s.f. Claudia (variedade de cirola).

CLAUDICACIÓN s.f. Claudicación.

CLAUDICAR v. Claudicar.

CLAUDIO s.m. (Bot.: Árb. Prunus domestica) Claudieira f.

CLAUSTRA s.f. Claustro (galería). 

CLAUSTRAL adx. Claustral, rel. ao claustro.

CLAUSTRO s.m. Claustro.

CLAUSTROFOBIA s.f. Claustrofobia.

CLAUSTROFÓBICO, A adx. Claustrofóbico, claustrófobo.

CLÁUSULA s.f. Cláusula.

CLAUSURA s.f. Clausura.

CLAUSURAR v. Clausurar.

CLAVADURA s.f. Encravadura, escarza, zapatazo (ferida do gando).

CLAVAR(SE) v. Cravar(se), espetar(se), chantar(se).

CLAVARIA s.f. (Xénero de fungos) Manita.

CLAVE s.f. Clave.

CLAVECÍN s.m. Clavecín, clavicémbalo (Instr. musical).

CLAVEL s.m. (Bot.: Pl. herb. fam. cariofiláceas)  Caravel, caraveleira. ║ Caravel (flor desa Pl.)

CLAVELINA DE MAR, ARMERIA s.f. (Bot.: Pl. Armeria maritima) Herba de namorar, empreñadeira.

CLAVERO s.m. (Bot.: Árb. Syzygium aromaticum) Craveiro.

CLAVETEAR v. Adornar con cravos.

CLAVICORDIO s.m. Clavicordio (Instr. musical).

CLAVÍCULA 155 s.f. (Anat.) Clavícula.

CLAVIJA s.f. Caravilla.
CLAVIJA DEL YUGO:  Chavella.

CLAVIJERA s.m. (Agr.) Augueiro (no muro dun prado).

CLAVO s.m. Cravo. ║ (grande) Puga f. ║ (pequeno) Punta f.

CLAXON s.m. Bucina eléctrica.

CLEMÁTIDE s.f. (Bot.: Pl. Clematis vitalba) Clemátide, valdeba.

CLEMENCIA s.f. Clemencia.

CLEMENTE adx. Clemente.

CLEPTOMANÍA s.f. Cleptomanía.

CLEPTÓMANO, A adx. e s. Cleptómano.

CLERECÍA s.f. Clerecía.

CLERICAL adx. Clerical.

CLERICALISMO s.m Clericalismo.

CLERIGALLA s.m. (despect.) Cregaxe.

CLÉRIGO s.m. Crego.

CLERO s.m. Clero.

CLIC interxec. Clic. ║ s.m. Clic, prema.

CLICAR v. (Inform.) Facer clic.

CLICHÉ s.m. Clixé.

CLIENTE s.m. e f. Cliente.

CLIENTELA s.f. Clientela.

CLIENTELISMO s.m. Clientelismo.

CLIMA s.m. Clima156.

CLIMÁTICO, A adx. Climático.

CLIMATIZACIÓN s.f. Climatización.

CLIMATIZAR v. Climatizar.

CLIMATOLOGÍA s.f. Climatoloxía.

CLIMATOLÓGICO, A adx. Climatolóxico.

CLÍMAX s.m. Clímax.

CLÍNICO, A adx. e s.m e f. Clínico.

CLIP s.m. Clip.

CLÍTORIS s.m. (Anat.) Clítoris.

CLOACA s.f. Cloaca.

CLON s.m. (Biol.) Clon.

CLONACIÓN s.f. Clonación.

CLONAR v. Clonar.

CLÓNICO, A adx. Clónico.

CLOQUEAR v. Choquear, cacarexar a galiña choca.

CLOQUEO s.m. Choqueo, cacarexo da galiña choca.

CLORAR v. Clorar, tratar con cloro.

CLORO s.m. (Quím.: Elem. de N. At.17 ) Cloro, “Cl“.

CLOROFILA s.f. (Bot.) Clorofila.

CLUB s.m. Clube, club.

CLUECO, A adx. Choco (referido ás aves). ║ adx. (coloq)  Achacoso, vello, caduco.

COACCIÓN s.f. Coacción (ameaza).

COACCIONAR v. Coaccionar, premer, apremar, forzar.

COACTIVO, A adx. Coactivo, que exerce coacción.

COADJUTOR, A s. Coadxutor.

COADYUVAR v. Coadxuvar, axudar, cooperar.

COAGULACIÓN s.f. Coagulación.

COAGULAR(SE)  v. Coagular(se), callar(se).

COÁGULO s.m. Coágulo, cadabullo, callada, callón, grumo.

COALICIÓN s.f. Coalición.

COALIGADO, A adx. Coligado.

COALIGARSE v. Coligarse.

COARTADA s.f. Coartada.

COARTAR v. Coartar, limitar, restrinxir.

COBA s.f. Adulación, afago.  

COBALTO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 27) Cobalto, “Co“.

COBARDE adx. e s. Covarde, cagán, caguelo.

COBARDÍA s.f. Covardía.

COBAYA, CONEJILLO DE INDIAS s.m. (Zoo.: Mam. Cavia porcellus) Cobaia, coello de Indias.

COBERTIZO s.m. Cuberto, pendello, alpendre, cabana f, chilote, alboio. ║ Beiril, saínte do tellado.

COBERTOR s.m. Colcha, sobrecama. ║ Cobertor (manta).

COBERTURA, CUBERTURA s.f. Cobertura.

COBIJAR v. Acubillar, acoller, abeirar.

COBIJO s.m. Abeiro, abrigo, refuxio. Agarimo.

COBRA (1) s.f. Cornal ou abrocha. [V. COYUNDA].

COBRA (2) s.f. (Zoo.: Réptil) Cobra, becha, bicha.

COBRA (3) s.m. (Cinexética)  Feito de cobrar o can (apañar as pezas cazadas).

COBRABLE adx, Cobrable / cobrábel.

COBRADOR, A s. Cobrador.

COBRANZA s.f. Cobranza, cobro, cobramento.

COBRAR v. Cobrar = [ Percibir, recibir en pagamento. ║ Resarcirse. ║ Adquirir, coller [algo inmaterial]. ║ (coloq.) Apañar, levar (golpes). ║ Tirar duna corda. ║ (Cinexética.)  Recoller a peza cazada. ]
COBRARSE v.pr. Recuperarse, repoñerse.

COBRE s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 29) Cobre, “Cu“.

COBRE s.m. Cobre.

COBREAR v. Cobrear, dar unha capa  de cobre.

COBRIZO,A adx. Cobreado (da cor do cobre)

COBRO s.m. Cobro, cobramento.

COCA (1) s.f. (Bot.: Arbto. Erytrhroxylon coca) Coca. ║ Folla da coca.

COCA (2) s.f. (Bot.: Arbto. da fam. das menisoermáceas)  Coca de Levante.

COCA (3) s.f. Coca, tarasca (de Redondela).

COCA (4) s.f. Cada unha das metades da cabeleira duna muller. ║ Golpe dun peón no xogo da buxaina. ║ (coloq.) Cabeza, cachola, crisma, testa. ║ (coloq.) Puñada na cabeza.

COCA(5) s.m. (En Aragón) Torta (doce redondo).

COCA (6) s.m. (coloq.) Cocaina.

COCADA s.f. Cocada, doce do coco.

COCAINA s.f. Cocaína.

COCAINÓMANO, A adx. e s. Cocainómano.

COCCIÓN s.f. Cocción, cocedura, coza.

CÓCCIX, COXIS  s.m. (Anat.) Cóccix.

COCEADOR, A s. [Animal] que coucea.

COCEADURA s.f., COCEAMIENTO s.m. Acc. e ef. de coucear.

COCEAR v. Patear, coucear.

COCEDOR, A s. Cocedor (encargado da cocción).

COCEDURA s.f. Cocedura, cocemento m., cocción m.

COCER(SE) v. Cocer(se).

COCHAMBRE s.m. ou f. Cochada (acc. de ‘cocho’), porcallada.

COCHAMBROSO, A adx. Cocho, merdeiro, porcalleiro, porcallán.

COCHE s.m. Coche.
COCHE / FURGÓN CELULAR: Coche / furgón celular.

COCHERA s.m. (lugar) Cocheira, garaxe.

COCHERO (2) s.m. Porqueiro (criador de ‘cochos’).

COCHERO, A (1)s.(oficio) Cocheiro (que goberna unha carruaxe).

COCHINADA s.f. Cochada, porcallada.

COCHINILLA s.m. (Zoo.: Insecto Coccus cacti) Cochinilla.

COCHINILLO s.m. Bacoriño / bácoro, leitón, rancho.

COCHINO, A, CERDO, A, MARRANO, A, PUERCO, A adx. e s. Cocho. [V. CERDO].

COCHIQUERA, CUCHITRIL, COCHITRIL s.m. Cortello, cocho (dos porcos).

COCHO s. Cocho, porco. ║ Cortello, cubil, porqueira (lugar).

COCIDO, A adx. e s.m.  Cocido.

COCIENTE s.m. Cociente.

COCIMIENTO s.m. Cocemento.

COCINA s.f. Cociña.
COCINA ECONÓMICA:  Cociña de ferro.

COCINAR v. Cociñar.

COCINERO, A adx. e s. Cociñeiro.

COCLEARIA s.f., HIERBA DE CUCHARAS (Bot.: Pl. herb. Cochlearia officinalis) Coclearia.

COCO s.m. (froito) Coco. ║ (Nome para pór medo) Coco, cocón.

COCODRILO s.m. (Réptil) Crocodilo.

CÓCTEL s.m. Cóctel, combinado.

COCTELERA s.f. Cocteleira.

CODAZO s.m. Golpe co cóbado.

CODEAR v. Dar golpes cos cóbados.
CODEARSE v.pr. Alternar, tratar de igual.

CODERA s.f. Sarna na pel do cóbado. ║ Cobadeira, peza ou remendo que se pon no cóbado.

CODESAL s.m. Codesal, codeseira.

CODESO s.m. (Bot.: Planta Adenocarpus complicatus) Codeso, cítiso, piorno.

CÓDICE s.m. Códice.

CODICIA s.f. Cobiza, ambición, devezo, degoxo.

CODICIAR v. Cobizar, arelar, degoxar, devecer, ambicionar.

CODICIOSO, A adx. Cobizoso.

CODIFICACIÓN s.f. Codificación.

CODIFICAR v. Codificar.

CÓDIGO s.m. Código.

CODO s.m. Cóbado.
CODO A CODO (loc. adv.) Xuntamente, en equipo.
EMPINAR EL CODO (loc. verb. coloq.) Molla-la palleta.

CODOÑATE s.m. Marmelo (doce).

CODORNIZ s.m. (Zoo.: Ave Coturnix coturnix) Paspallás m.

COEFICIENTE s.m. Coeficiente.

COERCER  v. Conter, restrinxir, refrear.

COERCIÓN s.f. Coerción, refreo.

COERCITIVO, A adx. Coercitivo, que obriga ou constrinxe.

COETÁNEO, A adx. e s. Coetáneo, coevo, contemporáneo.

COEXISTENCIA s.f. Coexistencia /ks/.

COEXISTENTE adx. Coexistente  ks/.

COEXISTIR v. Coexistir /ks/.

COFRADE s. Confrade.

COFRADÍA s.f. Confraría.

COFRE s.m. Cofre, arca, hucha.

COGEDOR, A adx. e s. Colledor.

COGER v. Coller = [ Agarrar. ║ Recoller, apañar. ║ Ocupar, encher. ║ Pillar, prender. ║ Apreixar. ║ Acharse, atoparse. ]

COGNICIÓN s.f. Cognición, coñecemento m.

COGOLLO s.m. Xema da punta (de certas hortalizas). ║ Gromo, gomo, abrocho, rebento, botón. ║ (fig.) O mellor de algo.

COGORZA s.f. (vulg.) Borracheira, bebedeira, chea, bebedela.

COGOTE, COCOTE s.m. Cocote, cocorote, caluga f., noca f.

COGUJADA s.m. (Zoo.: Ave Galerita cristata) Cotovía, carapucheira, cotrola, curucheira.
COGUJADA MONTESINA (Zoo.: Ave Galerita theklae) Cotovía montesa.

COGULLA s.f. Cugula (habito de determinados monxes).

COHABITAR v. Cohabitar, convivir.

COHECHO s.m. Suborno.

COHEREDAR v. Coherdar (herdar con outros).

COHEREDERO, A s. Coherdeiro.

COHERENCIA s.f. Coherencia.

COHERENTE adx. Coherente.

COHESIÓN s.f. Cohesión.

COHESIVO, A adx. Cohesivo.

COHETE s.m. Foguete.

COHETERO, A s. Fogueteiro.

COHIBICIÓN s.f. Cohibición.

COHIBIDO, A p.p. de cohibir. ║ Tímido, temesiño, coitado.

COHIBIR(SE) v. Cohibir(se).

COHOMBRILLO AMARGO (Bot.: Pl. Ecballium elatgerium)  Cogombro do demo.

COHOMBRO s.m. (Bot.: Variedade de pepino)  Cogombro  [V. PEINO]. ║ Churro (fritura).
COHOMBRO ROJO, PEPINO DE MAR (Zoo.: Equinodermo Parastichopus tremulus) Cogombro de mar vermello.
COHOMBRO TUBO  (Zoo.: Equinodermo Holothuria tubulosa) Cogombro de mar tubo.

COHORTE s.f. Cohorte.

COIMA s.f. Coira, candonga, pécora, pendanga.

COINCIDENCIA s.f. Coincidencia.

COINCIDIR v. Coincidir.

COITO s.m. Coito, cópula.

COJEAR v. Coxear.

COJERA s.f. Coxeira.

COJÍN s.m. Coxín.

COJINETE s.m. Almofada (para coser sobre ela). (Mecánica) Chumaceira, coxinete.

COJO, A adx. e s. Coxo.

COJUDO, A adx. Colludo, animal sen castrar.

COL s.m. (Bot.: Pl. de horta Brassica oleracea) Col, coella, coia.
COL DE BRUSELAS (Bot.: Pl. de horta Brassica oleácea, var. gemmifera) Col de Bruxelas.

COLA (1) (Lat. cauda) s.f. Cola, rabo. ║ Fila, ringleira. ║ (fig.) Traseira. ║  Coleta, cabeleira.

COLA (2) (Do gr. kólla) adx. Cola, pegamento.

COLABORACIÓN s.f. Colaboración.

COLABORADOR, A adx. e s. Colaborador.

COLABORAR v. Colaborar.

COLACIÓN s.f. Colación, concesión dun beneficio eclesiástico. ║ Colación, cotexo, comparanza. ║ Colación, comida lixeira. Bocado, petisco.

COLADA (1) s.f. Bogada, coada, barrela.

COLADA (2) s.f. Boa espada.

COLADERO s.m. Coadoiro, coador. ║ Camiño ou paso estreito, corga, congostra.

COLADOR s.m. Coador, coadoiro. Manga [de coar] f.

COLADURA s.f. Coadura. ║ (coloq.) Erro, equivocación.

COLANILLA s.f. Pasador, ferrollo m. (un tipo de peche)

COLAPSAR v. Colapsar.

COLAPSO s.m. Colapso.

COLAR v. Colar, pegar / apegar. ║ Coar, filtrar. ║ Coar, pasar [oculto].
COLARSE v.pr. Coarse.

COLATERALIDAD s.f. Colateralidade.

COLCHA, SOBRECAMA s.f. Colcha, sobrecama.

COLCHÓN s.m. Colchón.

COLCHONERÍA s.m. (lugar) Colchoería

COLCHONERO, A s.(oficio) Colchoeiro.

COLCHONETA s.f. Coxín longo de sofá. ║ Colchón delgado.

COLEAR v. Colear [un animal], rabelear, rabexar.

COLECCIÓN s.f. Colección.

COLECCIONAR v. Coleccionar.

COLECCIONISTA s. Coleccionista.

COLECTA s.f. Colecta.

COLECTAR v. Colectar, recadar, xuntar [cartos].

COLECTIVIDAD s.f. Colectividade.

COLECTIVO, A s.m. e adx. Colectivo.

COLECTOR, A adx. e s.m. Colector.

COLEGA s.f. Colega.

COLEGIADO, A adx. e s. Colexiado.

COLEGIAL, A adx. e s. Colexial.

COLEGIAR v. Colexiar.

COLEGIATA s.f. Colexiata.

COLEGIO s.m. Colexio.

COLEGIR v. Colixir, xuntar, achegar [cousas].| Colixir, inferir, deducir.

CÓLERA s.f. Bile, fel. ║ s.m. (fig.) Cólera, furia, ira, saña, carraxe. ║ s.m. Cólera (enfermidade).

COLÉRICO, A adx. Colérico. ║ Sañudo.

COLESTEROL s.m., COLESTERINA s.m. (Bioquím.) Colesterol, colesterina.

COLETA s.f. Coleta [do pelo].

COLETAZO s.m. Rabexada, rabeleada, golpe do rabo.

COLETILLA s.f. Coleta [do pelo]. ║ Apostila, engadido [a un texto].

COLGADERO s.m. Colgadoiro.

COLGADOR s.m. Colgadoiro; percha.

COLGADURA s.m. Colgadura.

COLGAJO s.m. Colgallo, colgarexo, peringallo.

COLGANTE adx. e s.m. Colgante.

COLGAR v. Colgar, pendurar, pender de.

COLGAR v. Colgar = [ Dependurar, suspender. ║ Pender, pendurar. ║ Deixar (estudos, un traballo, etc.) ║ Interromper (no teléfono). ║Atribuír, imputar, apor. ║ (Inform.) Cargar, subir. ║v.pr.(Inform.) Bloquearse o ordenador. ]
COLGARSE v.pr. Colgarse, aforcarse.

COL s.f. (Bot.: Pl. de horta Brassica oleracea) Col, coella, coia.

CÓLICO s.m. Cólico.

COLIFLOR s.f. Coliflor.

COLIGAR(SE) v. Coligar(se).

COLILLA s.f. Cabicha, punta [do cigarro].

COLINA s.m. Outeiro, cotarelo, lomba f.

COLINDANTE adx. Lindeiro, estremeiro.

COLINDAR v. Lindar, estremar, raiar.

COLIRIO s.m. (Med.)  Colirio.

COLISEO s.m. Coliseo.

COLISIÓN s.f. Colisión, choque, golpe.

COLISIONAR v. Colidir, chocar.

COLISTA adx. e s. O que vai á cola en competicións deportivas, derradeiro, pechacancelas.

COLITIS s.m. (Med.)  Colite, inflamación do colon.

COLLADO s.m. Outeiro, lomba f.

COLLAR s.m. Colar.

COLLARÍN s.m. (Med.) Colariño. ║ (Arquit.) Colariño.

COLLEJA (1), ALBAHACA TURCA, BORBONESA (Bot. : Pl. herb. Silene latifolia) Cabaciña, subiote.

COLLEJA (2) (de “cuello”) Covachada, pescozada.

COLLERA s.f. Coleira (peza rechea para o pescozo das cabalarías).

COLLONERÍA s.m. (coloq.) Covardía.

COLMADO, A adx. Abundante, abondoso, completo. ║ s.m. Tenda de comestibles.

COLMAR v. Acugular, ateigar157.

COLMENA s.f. Colmea, trobo.
COLMENA DE CORCHO:  Cortizo / a.

COLMENAR s.m. Alvariza, abellariza.

COLMENERO, A s.(oficio) Abelleiro.

COLMILLO s.m. (dente) Canteiro, cairo.

COLMO (1) s.m. (lat. cumulus, montón) Cugulo (o que sobresae do recipiente). ║ (fig.) Acugulado, remate, fin. ║ (fig.) Cumio ou sumo dunha cousa.

COLMO (2) s.m. (lat. culmus, palla centea) Colmo (palla para teitar e teito de palla).

COLMO (3), A adx. (de ‘colmar’) Acugulado.

COLOCACIÓN s.f. Colocación.

COLOCAR(SE) v. Colocar(se).

COLOFÓN s.m. Colofón, remate.

COLON s.m. (Anat.) Colon.

COLONIA s.f. Colonia.

COLONIAL adx. Colonial.

COLONIZACIÓN s.f. Colonización.

COLONIZAR v. Colonizar.

COLONO s.m. Colono.

COLOQUIAL adx. Coloquial.

COLOQUÍNTIDA, TUERA s.f. (Bot.: Pl. Cucumis colocynthis) Coloquíntida.

COLOQUIO s.m. Coloquio.

COLOR s.m. Cor  f. / color f.EN COLOR (loc. adx.) A cor.

COLORACIÓN s.f. Coloración.

COLORADO, A adx. Colorado. Rubio. Encarnado.

COLORANTE adx. e s.m. Colorante.

COLOREAR v. Colorear / colorar / corar.

COLOREARSE v. Tinguirse.

COLORETE s.m. Colorete.

COLORIDO s.m. Colorido.

COLORÍN s.m. Cor viva (úsase máis en pl.)

COLOSAL adx. Colosal.

COLOSO s.m. Coloso.

CÓLQUICO, CÓLCHICO s.m. (Bot.: Pl. herb. Colchicum autumnales)  Cólquico

COLUMBRAR v. Divisar, albiscar, enxergar. ║ (fig.) Conxecturar.

COLUMNA s.f. Columna.
COLUMNA VERTEBRAL (Anat.):  Espiñazo, arelo, carrelo, columna vertebral, cernizo, carriñouzo, lombelo.

COLUMPIAR(SE) v. Randear(se) / arrandear(se), bambear(se).

COLUMPIO s.m. Randeeira (dos rapaces) f., arrandeadoiro m., dindán, bambán m.

COLZA s.f. (Bot.: Pl. Brassica napus) Colza.

COMA(1) (Lat. comma)  s.f. (ortografía) Coma, vírgula.

COMA(2) (Do gr. kôma, “sono profundo”) Coma (perda da consciencia).

COMADRE s.f. Comadre.

COMADREJA s.m. (Zoo.: Mam. Mustela nivalis) Donicela, doniña, garridiña.

COMADRONA s.f. Comadroa, parteira.

COMANDANCIA s.f. Comandancia.

COMANDANTE s.m. Comandante.

COMANDO s.m. Comando.

COMARCA s.f. Comarca, bisbarra, redonda.

COMARCAL adx. Comarcal.

COMARCANO, A adx. Comarcán; -ana, próximo, contiguo.

COMBA s.f. Empenamento. ║ Corda, xogo de rapaces.

COMBADURA s.f. Empenamento, curvatura.

COMBAR(SE) v. Cambar(se), pandar(se), empenar(se).

COMBATE s.m. Combate.

COMBATIENTE adx. e s. Combatente.

COMBATIR v. Combater.

COMBATIVO, A adx. Combativo, aguerrido.

COMBINACIÓN s.f. Combinación. ║ Biso, combinación (peza de vestir feminina).

COMBINADO s.m. Combinado.

COMBINAR(SE) v. Combinar(se).

COMBUSTIBLE s.m. e adx. Combustible.

COMBUSTIÓN s.f. Combustión.

COMEDERO s.m. Comedeira f., manxadoira f., maseira f. ║ adx. Comedeiro, comible (que se pode comer).

COMEDIA s.f. Comedia.

COMEDIANTE s. Comediante, cómico. ║ (fig. e fam.) Comediante, farsante.

COMEDIDO, A adx. Comedido, mesurado.

COMEDIMIENTO s.m. Comedimento, mesura.

COMEDIRSE v. Comedirse, medirse, conterse.

COMEDOR, A s.m. e adx. Comedor.

COMENDADOR s.m.  Comendador.

COMENSAL s. Comensal.

COMENTAR v. Comentar.

COMENTARIO s.m. Comentario.

COMENZAR v. Comezar.
COMENZAR A : Dar en.

COMER v. Comer, inxerir alimento. ║ Xantar, comer ao mediodía.
SIN COMERLO NI BEBERLO (loc. adv. coloq.) Sen o cheirar (Sen ter nada que ver).

COMERCIAL adx. Comercial.

COMERCIANTE s. Comerciante.

COMERCIAR v. Comerciar.

COMERCIO s.m. Comercio158, compravenda.  ║ Comercio, negocio, tenda.

COMESTIBLE adx. e s.m.pl  Comestible.

COMETA s.m. (Astr.)  Cometa. ║ Papaventos  (xoguete).

COMETER v. Cometer.

COMETIDO s.m. Encarga, encargo, mandado. ║ (Por ext.) Obriga, deber, obrigación.

COMEZÓN s.f. Picor m., proído m., comechón f.

CÓMIC s.m. Cómic.

COMICIDAD s.f. Comicidade.

COMICIOS s.m.pl. Comicios.

CÓMICO, A s.m. e adx. Cómico.

COMIDA s.f. Comida. ║ Xantar159
COMIDA BASURA: Comida lixo.

COMIDILLA s.m. (fam.) Cubillada, rexouba, murmuración.

COMIENZO s.m. Comezo, encomezo.

COMILLAS s.f.pl. (Ortogr.) Comiñas.

COMILÓN, A adx. e s. Lapón, ona, comellón.

COMILONA s.f. Lupanda, chea, farta, enchente. Papatoria.

COMINEAR v. Enredar, entreterse con minucias,

COMINERÍA(S) s.m. Miudeza, miudallo, minucia, insignificancia.

COMINERO, A adx. e s. Trangalleiro, que perde o tempo con miudezas, que anda con chilindradas. ║ adx. Persoa preocupada por minucias ou pequeneces.

COMINO s.m. (Bot.: Pl. Cuminum cyminum)Comiño. ║ (fig.) Miudeza, miudallo, cousa insignificante.

COMISARÍA s.f. Comisaría.

COMISARIO, A s. Comisario.

COMISCAR v. Comichar. Lambiscar, lambetar.

COMISIÓN s.f. Comisión.

COMISIONAR v. Comisionar.

COMISIONISTA s. Comisionista.

COMISURA s.f. Comisura.

COMITÉ s.m. Comité.

COMITIVA s.f. Comitiva, acompañamento, cortexo.

COMO conx. Como. Coma160. ║ adv. Como. 
CÓMO interr. Como.  ║ s.m. Como. 

CÓMODA s.f (moble) Cómoda.

COMODIDAD s.f. Comodidade.

COMODÍN s.m. Comodín.

CÓMODO, A adx. Cómodo.

COMODÓN adx. (fam.) [Persoa] gustante da comodidade.

COMPACTAR v. Compactar.

COMPACTIBILIDAD, COMPACIDAD s.f. Compactidade.

COMPACTO, A adx. Compacto.

COMPADECER(SE) v. Compadecer(se).

COMPADECIMIENTO s.m. Compadecemento.

COMPADRE s.m. Compadre.

COMPADREO s.m. Compadreo. ║ Compangada.

COMPAGINAR v. Compaxinar.

COMPANAGE s.m. Compango.

COMPAÑERISMO s.m. Compañeirismo.

COMPAÑERO, A s. Compañeiro.

COMPAÑÍA s.f. Compaña. ║ Compañía (grupo).

COMPARABLE adx. Comparable / comparábel, equiparable.

COMPARACIÓN s.f. Comparación, comparanza.

COMPARAR v. Comparar.

COMPARATIVO, A adx. Comparativo.

COMPARECENCIA s.m. (Der.) Comparecencia.

COMPARECER v. Comparecer, presentarse.

COMPARECIENTE s.(Der.) Comparecente.

COMPARSA s.f. Comparsa.

COMPARTIMIENTO s.m. Compartimento.

COMPARTIR v. Compartir.

COMPÁS s.m. Compás.

COMPASAR v. Compasar, medir con compás.

COMPASIÓN s.f. Compaixón.

COMPASIVO, A adx. Compasivo, piadoso.

COMPATIBILIDAD s.f. Compatibilidade.

COMPATIBILIDAD s.f. Compatibilidade.

COMPATIBILIZAR v. Compatibilizar, compaxinar.

COMPATIBLE adx. Compatible / compatíbel.

COMPATRIOTA s. Compatriota.

COMPELER v. Compeler, forzar, obrigar.

COMPENDIAR v. Compendiar, resumir.

COMPENDIO s.m. Compendio, extracto, resumo.

COMPENETRACIÓN s.f. Compenetración.

COMPENETRARSE v. Compenetrarse.

COMPENSABLE adx.  Compensable / compensábel.

COMPENSACIÓN s.f. Compensación.

COMPENSADOR,A adx. e s.m. Compensador.

COMPENSAR(SE) v. Compensar(se).

COMPENSATORIO adx.  Compensatorio.

COMPETENCIA s.f. Competencia.

COMPETENTE adx. Competente.

COMPETER v. Competer, atanguer, concernir, incumbir.

COMPETICIÓN s.f. Competición.

COMPETIDOR, A adx. e s. Competidor.

COMPETIR v. Competir.

COMPETITIVIDAD s.f. Competitividade.

COMPETITIVO, A adx. Competitivo.

COMPILACIÓN s.f. Compilación.

COMPILADOR, A adx. e s. Compilador.

COMPILAR v. Compilar, recompilar, reunir. ║ v. (Inform.) Compilar [en linguaxe máquina]

COMPINCHE s.(fam.) Compañeiro, camarada. ║ (fam.) Compañeiro de troula.

COMPLACENCIA  s.f. Compracencia = [ Satisfacción. ║ Benevolencia. ]

COMPLACER(SE) v. Compracer(se).

COMPLACIENTE adx. Compracente.

COMPLEJIDAD s.f. Complexidade.

COMPLEJO, A adx. Complexo /ks/161, complicado. ║ s.m. Complexo /ks/.

COMPLEMENTAR v. Complementar.

COMPLEMENTARIO, A adx. Complementario.

COMPLEMENTO s.m. Complemento.

COMPLETAMENTE  adv.m. Completamente, cumpridamente, por completo.

COMPLETAR v. Completar.

COMPLETO, A adx. Completo.

COMPLEXIÓN s.f. Complexión, constitución [humana].

COMPLICACIÓN s.f. Complicación.

COMPLICADO, A adx. Complicado.

COMPLICAR(SE) v. Complicar(se). Revesgar [algo].

CÓMPLICE s. Cómplice.

COMPLICIDAD s.f. Complicidade.

COMPLOT s.m. Complot, confabulación, conxura.

COMPONEDOR, A adx. Persoa que compón algo (como, por ex., o compoñedor, compostor ou amañador que amaña osos.)

COMPONENCIA s.f. Componenda, amaño.

COMPONENDA s.f. Componenda, remendo (fig.).

COMPONENTE adx. e s. Compoñente.

COMPONER(SE) v. Compoñer(se) / compor(se).
COMPONÉRSELAS Amañarse

COMPORTAMIENTO s.m. Comportamento.

COMPORTAR(SE) v. Comportar(se).

COMPOSICIÓN s.f. Composición.

COMPOSITOR, A s. Compositor.

COMPOSTELANO, A adx. e s. Compostelán, -lá, santiagués, -esa.

COMPOSTURA s.f. Compostura.

COMPOTA s.f. Compota.

COMPRA s.f. Compra.

COMPRADOR, A adx. e s. Comprador.

COMPRAR v. Mercar, comprar162.  

COMPRAVENTA s.f. Compravenda.

COMPRENDER(SE) v. Comprender(se).

COMPRENSIBLE adx. Comprensible / comprensíbel, que se comprende.

COMPRENSIÓN s.f. Comprensión (de comprender)

COMPRENSIVO, A adx. Comprensivo, que comprende.

COMPRESA s.f. Compresa.

COMPRESIÓN s.f. Compresión (de comprimir).

COMPRESIVO, A adx. Compresivo, que comprime.

COMPRESOR, A adx. e s.m. Compresor.

COMPRIMIDO s.m. Comprimido.

COMPRIMIR v. Comprimir, premer, apertar. Avagar.

COMPROBABLE adx. Comprobable / comprobábel.

COMPROBACIÓN s.f. Comprobación.

COMPROBAR v. Comprobar.

COMPROMETEDOR, A adx. Comprometedor.

COMPROMETER(SE) v. Comprometer(se).

COMPROMETIDO, A adx. Comprometido

COMPROMISO s.m. Compromiso.

COMPUERTA s.f. Comporta.

COMPUESTO, A adx. e s.m. Composto.

COMPULSAR v. Compulsar.

COMPULSIÓN s.f. Compulsión, prema, imposición.

COMPULSIVO, A adx. Compulsivo, que compele.

COMPUNCIÓN s.f. Compunción, acc. de compunxirse. Mágoa, pena, pesar. Arrepentimento.

COMPUNGIR(SE) v. Compunxir(se).

COMPUTACIÓN s.f.  Computación.

COMPUTAR v. Computar.

CÓMPUTO s.m. Cómputo.

COMULGAR v. Comungar.

COMULGATORIO s.m. (lugar) Comungatorio.

COMÚN adx. Común.

COMUNA s.f. Comuna.

COMUNAL adx. Comunal.

COMUNERO, A adx. s. Comuneiro.

COMUNICACIÓN s.f. Comunicación.

COMUNICADO s.m. Comunicado.

COMUNICADOR, A adx. e s. Comunicador.

COMUNICANTE adx. e s. Comunicante.

COMUNICAR(SE) v. Comunicar(se).

COMUNIDAD s.f. Comunidade.

COMUNIÓN s.f. Comuñón.

COMUNISMO s.m. Comunismo.

COMUNITARIO, A adx. Comunitario.

CON prep. Con163
CON CRECES (loc. adv.)  De sobra, dabondo.
CON EL / LA / LOS / LAS: Co; coa; cos: coas (contraccións).
CON UN / UNA / UNOS / UNAS>: Cun; cunha; cuns; cunhas (contraccións)164.
CON TODO (ESO): (loc. adv.) Con todo, así a todo, así e todo, emporiso, non obstante, porén.

CONATO s.m. Conato (comezo frustrado).

CONCATENACIÓN s.f. Concatenación.

CONCATENAR, CONCADENAR v. Concatenar, unir [unhas cousas con outras.]

CONCAVIDAD s.f. Concavidade.

CÓNCAVO, A adx. Cóncavo.

CONCEBIR v. Concibir.

CONCEDER v. Conceder.

CONCEJAL s. Concelleiro.

CONCEJALÍA s.f. Concellería / concellaría.

CONCEJO s.m. Concello.

CONCENTRACIÓN s.f. Concentración.

CONCENTRAR(SE) v. Concentrar(se).

CONCEPCIÓN s.f. Concepción.

CONCEPTO s.m. Concepto.

CONCEPTUAL adx. Conceptual.

CONCEPTUAR v. Conceptuar, xulgar.

CONCERNIENTE adx. Concernente.

CONCERNIR v. Concernir.

CONCERTACIÓN s.f. Concertación.

CONCERTAR v. Concertar.

CONCERTISTA s. Concertista.

CONCESIÓN s.f. Concesión.

CONCESIONARIO, A adx. e s. Concesionario.

CONCHA s.f. Cuncha / concha.

CONCHABAR v. Xuntar, asociar.
CONCHABARSE v.pr. (fam.) Conxurarse, confabularse.

CONCHADO, A, adx. Cunchado / conchado.

CONCHERO s.m. Depósito prehistórico de cunchas, concheiro.

CONCIENCIA s.f. Conciencia.
TOMAR CONCIENCIA DE Decatarse.

CONCIENCIAR v. Concienciar.

CONCIENZUDO, A adx. Concienciudo

CONCIERTO s.m. Concerto.

CONCILIACIÓN s.f. Conciliación.

CONCILIADOR, A adx. e s. Conciliador.

CONCILIAR (1) adx. Relativo a un concilio. ║ s. Asistente a un concilio.

CONCILIAR (2) v. Conciliar, irmandar, harmonizar.

CONCILIO s.m. Concilio.

CONCISIÓN s.f. Concisión.

CONCISO, A adx. Curto, conciso.

CONCITAR v. Concitar.

CÓNCLAVE s.m. ConclaveA.      

CONCLUIR v. Concluír = [ Acabar, rematar. ║ Colixir, deducir.]    

CONCLUSIÓN s.f. Conclusión.

CONCLUSO, A adx. Concluso.

CONCLUYENTE adx. Concluínte, contundente, tallante.

CONCOMERSE v.pr.(fam.) Consumirse, desacougarse, inquietarse.

CONCOMITANCIA s.f. Concomitancia, simultaneidade.

CONCORDANCIA s.f. Concordancia.

CONCORDAR v. Concordar.

CONCORDATO s.m. Concordato.

CONCORDE adx. Concorde, conforme, coincidente.

CONCORDIA s.f. Concordia.

CONCRECIÓN s.f. Concreción, acc. de concretar.

CONCRETAR v. Concretar.

CONCRETO, A adx. Concreto.

CONCUBINA s.f. Concubina.

CONCULCACIÓN s.f. Conculcación, transgresión, desobediencia.

CONCULCADOR, A adx. e s. Conculcador.

CONCULCAR v. Conculcar, contravir, infrinxir.

CONCUPISCENCIA s.f. Concupiscencia, luxuria.

CONCUPISCENTE adx. Concupiscente.

CONCURRENCIA s.f. Concorrencia.

CONCURRENTE adx. e s. Concorrente, asistente.

CONCURRIDO, A adx. Concorrido.

CONCURRIR v. Concorrer.

CONCURSANTE adx. e s.m. e f. Concursante.

CONCURSAR v. Concursar.

CONCURSO s.m. Concurso.

CONDADO s.m. Condado.

CONDAL adx. Condal, rel. ó conde.

CONDE, CONDESA s. Conde, condesa.

CONDECORACIÓN s.f. Condecoración, condena.

CONDECORAR v. Condecorar.

CONDENA s.f. Condena.

CONDENACIÓN s.f. Condenación.

CONDENADO, A adx. e s. Condenado.

CONDENAR(SE) v. Condenar(se).

CONDENSACIÓN s.f. Condensación.

CONDENSADOR adx. e s.m.  Condensador.

CONDENSAR(SE) v. Condensar(se).

CONDESCENDENCIA s.f. Condescendencia

CONDESCENDER v. Condescender.

CONDESCENDIENTE adx. Condescendente.

CONDESTABLE s.m. (titulo militar) Condestable / condestábel.

CONDICIÓN s.f. Condición.

CONDICIONAMIENTO s.m. Condicionamento.

CONDICIONAR v. Condicionar.

CONDIMENTACIÓN s.f. Condimentación.

CONDIMENTAR v. Condimentar.

CONDIMENTO s.m. Condimento.

CONDOLENCIA s.f. Condolencia.

CONDOLERSE v. Condoerse.

CONDOMINIO s.m. (Der.) Condominio (dominio en común).

CONDONABLE adx. Condonable / condonábel.

CONDONACIÓN s.f. Condonación, perdón.

CONDONAR v. Condonar, perdoar.

CONDUCCIÓN, CONDUCENCIA  s.f. Condución.

CONDUCIR v. Conducir, guiar.
CONDUCIR EL GANADO: Tanguer, afalar.

CONDUCTA s.f. Conduta, forma de comportarse, proceder.

CONDUCTIVIDAD s.f. Condutividade.

CONDUCTIVO, A adx. Condutivo.

CONDUCTO s.m. Conduto.

CONDUCTOR, A  adx. e s. Condutor.

CONDUMIO s.m. Compango, comida que se come con pan. ║ (fig.e fam.) A comida en xeral, papatoria.

CONECTAR v. Conectar.

CONECTOR s.m. Conector.

CONEJERA s.f., CONEJAR s.m. Coelleira f.

CONEJERO, A adx. Coelleiro, que caza coellos. ║ s.(oficio) Coelleiro. ║ s.f. Coelleira (sitio).

CONEJO s.m. (Zoo.: Mam. Oryctolagus cuniculus) Coello / coenllo165.

CONEXIÓN s.f. Conexión /ks/.

CONEXO, A adx. Conexo /ks/.

CONFABULACIÓN s.f. Confabulación.

CONFABULARSE v. Confabularse, conspirar.

CONFECCIÓN s.f. Confección.

CONFECCIONAR v. Confeccionar.

CONFEDERACIÓN s.f. Confederación.

CONFEDERADO, A adx. e s. Confederado.

CONFEDERAR(SE) v. Confederar(se).

CONFERENCIA s.f. Conferencia.

CONFERENCIANTE s.m. e f. Conferenciante.

CONFERENCIAR v. Conferenciar.

CONFERIR v. Conferir.

CONFESABLE adx. Confesable / confesábel.

CONFESAR(SE) v. Confesar(se).

CONFESIÓN s.f. Confesión.

CONFESIONAL adx. Confesional.

CONFESO, A adx. e s. Confeso.

CONFESONARIO s.m. Confesionario.

CONFESOR s.m. Confesor.

CONFIADO, A adx. Confiado.

CONFIANZA s.f. Confianza.

CONFIANZUDO, A adx. Que se toma excesivas confianzas.

CONFIAR(SE) v. Confiar(se).

CONFIDENCIA s.f. Confidencia.

CONFIDENTE, A s. Confidente.

CONFIGURAR v. Configurar.

CONFÍN s.m. Confín.

CONFINAMIENTO s.m. Confinamento.

CONFINAR v. Confinar = [ Lindar, estremar, entestar. ║ Desterrar. ]

CONFIRMACIÓN s.f. Confirmación.

CONFIRMAR v. Confirmar.

CONFISCAR v. Confiscar.

CONFITAR v. Confeitar, preparar confeitos.

CONFITE s.m. Confeito.

CONFITERÍA s.f. Confeitería / confeitaría, docería.

CONFITERO, A s. Confeiteiro.

CONFITURA s.f. Confeito m.

CONFLAGAR v. Incendiar, queimar.

CONFLAGRACIÓN s.f. Perturbación violenta.

CONFLICTIVIDAD s.f. ConflitividadeO.

CONFLICTIVO, A adx. Conflitivo, a.

CONFLICTO s.m. Conflito166.

CONFLUENCIA s.f. Confluencia.

CONFLUENTE adx. Confluente.

CONFLUIR v. Confluír.

CONFORMACIÓN s.f. Conformación.

CONFORMAR(SE) v. Conformar(se).

CONFORME adx., conx. Conforme. ║ prep. Conforme, consonte, consoante.

CONFORMIDAD s.f. Conformidade.

CONFORMISTA adx. e s.m. e f. Conformista.

CONFORTABLE adx. Confortable / confortábel.

CONFORTACIÓN s.f., CONFORTE s.m. Conforto m.

CONFORTAR v. Confortar.

CONFRATERNIDAD s.f. Confraternidade.

CONFRATERNIZAR v. Confraternizar.

CONFRONTACIÓN s.f. Confrontación.

CONFRONTAR v. Confrontar.

CONFUNDIR(SE) v. Confundir(se).

CONFUSIÓN s.f. Confusión.

CONFUSO, A adx. Confuso.

CONGELACIÓN s.f. Conxelación.

CONGELADO, A adx. e s.m. Conxelado.

CONGELADOR, A s.m. e adx. Conxelador.

CONGELAR(SE) v. Conxelar(se).

CONGENIAR v. Conxeniar, leirar, levarse [ben], entenderse.

CONGÉNITO, A adx. Conxénito.

CONGESTIÓN s.f. Conxestión.

CONGLOMERADO s.m. Conglomerado.

CONGLOMERAR(SE) v. Conglomerar(se).

CONGOJA s.f. Congoxa.

CONGOJAR(SE) v. Ter congoxa.

CONGOJOSO, A adx. Congoxoso.

CONGOSTO s.m. Foz [entre montañas] f.

CONGRACIAR(SE) v. Congraciar(se), pórse a ben.

CONGRATULACIÓN s.f. Congratulación.

CONGRATULAR(SE) v. Congratular(se), gratular(se), aledarse [por algo ou alguén].

CONGREGACIÓN s.f. Congregación.

CONGREGANTE s. Congregante.

CONGREGAR(SE) v. Congregar(se).

CONGRESISTA s.m. e f. Congresista.

CONGRESO s.m. Congreso.

CONGRIO s.m. (Zoo.: Peixe Conger conger) Congro.

CONGRUENCIA s.f. Congruencia.

CONGRUENTE adx. Congruente.

CÓNICO, A adx. Cónico.

CONÍFERO, A adx. e s.m. (Bot.) Conífero.

CONJETURA s.f. Conxectura, suposición.

CONJETURAR v. Conxecturar, supoñer, osmar (en sent. fig.), ventar (en sent. fig.).

CONJUGACIÓN  s.f. Conxugación.

CONJUGAR(SE) v. Conxugar(se).

CONJUNCIÓN s.f. Conxunción.

CONJUNTAR v. Conxuntar, harmonizar.

CONJUNTIVITIS s.f. Conxuntivite.

CONJUNTO, A s.m. e adx. Conxunto.

CONJURA s.f. Conxura, confabulación.

CONJURACIÓN, CONJURA  s.f. Conxuración, conxura.

CONJURAR v. Conxurar, esconxurar.
CONJURARSE v.pr.: Conxurarse, conspirar.

CONJURO s.m. Conxuro, esconxuro.

CONLLEVAR v. Axudar a [outro a soportar algo]. ║ Sufrir, tolerar ou aturar [o xenio dunha persoa].

CONMEMORACIÓN s.f.  Conmemoración.

CONMEMORAR v. Conmemorar.

CONMEMORATIVO, A adx. Conmemorativo

CONMENSURABLE adx. Conmensurable.

CONMENSURAR v. Conmensurar.

CONMIGO pron. pers. Comigo.

CONMINACIÓN s.f. Cominación.

CONMINAR v. Cominar, intimidar [para obrigar].

CONMINATORIO, A adx. e s.(Der.) Cominatorio.

CONMISERACIÓN s.f. Conmiseración, compaixón.

CONMOCIÓN s.f. Conmoción.

CONMOCIONAR v. Conmocionar.

CONMOVEDOR, A adx. Conmovedor.

CONMOVER(SE) v. Conmover(se).

CONMUTABLE adx. Conmutable / conmutábel.

CONMUTACIÓN s.f. Conmutación.

CONMUTADOR, A adx. e s.m. Conmutador.

CONMUTAR v. Conmutar, trocar.

CONNATURAL adx. Connatural, inxénito.

CONNIVENCIA s.f. Conivencia167, tolerancia co subordinado. ║ Conivencia, confabulación.

CONNIVENTE adx. ConiventeO.

CONNOTACIÓN s.f. Connotación.

CONNOTAR v. Connotar.

CONO s.m. (Xeom.) Cono.

CONOCEDOR, A adx. e s. Coñecedor, sabedor.

CONOCER(SE) v. Coñecer(se).

CONOCIDO, A adx. Coñecido, afamado, sonado. ║ s. Coñecido.

CONOCIMIENTO s.m. Coñecemento.
PERDER EL CONOCIMIENTO: Quedar sen acordo, varrerse o sentido.

CONQUE conx. Conque, así que.

CONQUENSE adx. e s. Conquense (de Cuenca).

CONQUISTA s.f. Conquista.

CONQUISTADOR, A adx. e s. Conquistador.

CONQUISTAR v. Conquistar. Conseguir, acadar.

CONSABIDO, A adx. Consabido.

CONSAGRACIÓN s.f. Consagración.

CONSAGRAR(SE) v. Consagrar(se).

CONSANGUÍNEO, A adx. Consanguíneo.

CONSANGUINIDAD s.f. Consanguinidade.

CONSCIENCIA s.f. Consciencia.

CONSCIENTE adx. Consciente.

CONSECUCIÓN s.f. Consecución.

CONSECUENCIA s.f. Consecuencia.

CONSECUENTE adx. Consecuente.

CONSECUTIVO, A adx. Consecutivo.

CONSEGUIR v. Conseguir, acadar.

CONSEJA s.f. Conto, fábula.

CONSEJERÍA s.f. Consellería.

CONSEJERO, A s. Conselleiro.

CONSEJO s.m. Consello.

CONSENSO s.m. Consenso.

CONSENTIDO, A adx. Consentido.

CONSENTIMIENTO s.m. Consentimento.

CONSENTIR v. Consentir.

CONSERJE s. Conserxe. Porteiro.

CONSERJERÍA s.f. Conserxería. Portería.

CONSERVA s.f. Conserva.

CONSERVACIÓN s.f. Conservación.

CONSERVADOR, A adx. Conservador.

CONSERVAR(SE) v. Conservar(se).

CONSERVATORIO s.m. Conservatorio.

CONSERVERO, A adx. e s. Conserveiro.

CONSIDERABLE adx. Considerable, apreciable, importante.

CONSIDERACIÓN s.f. Consideración.

CONSIDERADO, A adx. Considerado.

CONSIDERAR v. Considerar.

CONSIGNA s.f. Consigna.

CONSIGNAR v. Consignar.

CONSIGNATARIO, A adx. e s.  Consignatario.

CONSIGO pron. Consigo.

CONSIGUIENTE adx. Conseguinte.
POR CONSIGUIENTE(loc. adv.)  Por conseguinte, en consecuencia, consecuentemente.

CONSILIARIO, A s. Consiliario, conselleiro.

CONSISTENCIA s.f. Consistencia.

CONSISTENTE adx. Consistente.

CONSISTIR v. Consistir.

CONSISTORIAL adx. Consistorial.

CONSISTORIO s.m. Consistorio, asemblea de cardeais. ║ Consistorio, concello, cabido [municipal].

CONSOLA s.m. (moble) Consola.

CONSOLACIÓN s.f. Consolación.

CONSOLAR(SE) v. Consolar(se).

CONSOLIDACIÓN s.f. Consolidación.

CONSOLIDAR(SE) v. Consolidar(se).

CONSOMÉ s.m. Consomé.

CONSONANCIA s.f. Consonancia, harmonía.

CONSONANTE s.f. Consoante.

CONSONANTISMO s.m. Consonantismo.

CONSORCIO s.m. Consorcio.

CONSORTE s.m. e f. Consorte, cónxuxe. ║ (Der.) Consorte, corresponsable.

CONSPICUO, A adx. Conspicuo, egrexio, ilustre.

CONSPIRACIÓN s.f. Conspiración.

CONSPIRADOR, A adx. e s. Conspirador.

CONSPIRAR v. Conspirar.

CONSTANCIA s.f. Constancia.

CONSTANTE adx. Constante.

CONSTAR v. Constar.

CONSTATACIÓN s.f. Constatación.

CONSTATAR v. Constatar.

CONSTELACIÓN s.f. Constelación.

CONSTERNACIÓN s.f. Consternación.

CONSTERNAR v. Consternar.

CONSTIPADO s.m. Constipado, catarreira. Mormeira, coriza.

CONSTIPAR v. Constipar.
CONSTIPARSE v.pr.:  Constiparse, arrefriarse, acatarrarse.

CONSTITUCIÓN s.f. Constitución.

CONSTITUCIONALIDAD s.f.  Constitucionalidade.

CONSTITUIR(SE) v. Constituír(se).

CONSTITUYENTE adx. e s.f. Constituínte.

CONSTREÑIR v. Constrinxir.

CONSTRICCIÓN s.f. Constrición, efecto de constrinxir.

CONSTRICTIVO, A adx. ConstritivoO.

CONSTRICTOR, A adx. ConstritorO.

CONSTRUCCIÓN s.f. Construción168.

CONSTRUCTIVO, A adx. ConstrutivoO.

CONSTRUCTOR, A adx. e s. ConstrutorO.

CONSTRUIR v. Construír.

CONSUBSTANCIAL, CONSUSTANCIAL adx. Consubstancial.

CONSUEGRO, A s. Consogro.

CONSUELDA s.f. (Bot.: Pl. herb. Symphytum officinale) Consolda

CONSUELO s.m. Consolo, consolación.

CÓNSUL, CONSULESA s. Cónsul; consulesa.

CONSULADO s.m. Consulado.

CONSULAR adx. Consular.

CONSULTA s.f. Consulta.

CONSULTAR v. Consultar.

CONSULTIVO, A adx. Consultivo.

CONSULTORIO s.m. Consultorio.

CONSUMACIÓN s.f. Consumación, remate.

CONSUMAR v. Consumar, acabar totalmente.

CONSUMIBLE adx. Consumible.

CONSUMICIÓN s.f. Consumición.

CONSUMIDO, A adx. (fam.) Consumido, ensumido, esmirrado.

CONSUMIDOR, A adx. e s. Consumidor.

CONSUMIR(SE) v. Consumir(se). ║ v.pr. Ensumirse (vir a menos).

CONSUMO s.m. Consumo.

CONTABILIDAD s.f. Contabilidade.

CONTABILIZAR v. Contabilizar.

CONTABLE adx. e s. Contable / contábel.

CONTACTAR v. Contactar.

CONTACTO s.m. Contacto.

CONTADO, A adx. Contado, raro, escaso.
AL CONTADO (loc. adv.) Ao contado.
DE CONTADO (loc. adv.) Decontado169, de inmediato, sen demora.

CONTADOR, A adx. e s. Contador.

CONTADURÍA s.f. Contadoría.

CONTAGIAR(SE) v. Contaxiar(se).

CONTAGIO s.m. Contaxio.

CONTAGIOSO, A adx. Contaxioso.

CONTAMINACIÓN s.f. Contaminación.

CONTAMINANTE s.m. Contaminante, que contamina.

CONTAMINAR(SE) v. Contaminar(se).

CONTAR v. Contar, numerar. ║  Contar, narrar, relatar. ║   Contar, importar.

CONTEMPLACIÓN s.f. Contemplación.

CONTEMPLAR v. Contemplar. ║ Ollar.

CONTEMPLATIVO, A adx. Contemplativo.

CONTEMPORÁNEO, A adx. Contemporáneo.

CONTEMPORIZAR v. Contemporizar.

CONTENCIÓN s.f. Contención, acc. de conter.

CONTENCIOSO, A adx. Litigante, belixerante, contraditor, pelexador. ║ (Der.) Contencioso.

CONTENDER v. Contender, lidar, loitar. ║ (fig.) Contender, competir.

CONTENEDOR, A adx. Contedor, -ra (que contén). ║ s.m. Contedor.
CONTENEDOR DE BASURAS: Contedor ou colector do lixo.

CONTENER(SE) v. Conter(se).

CONTENIDO s.m. Contido.

CONTENTADIZO, A adx. Contentadizo, bo de contentar.

CONTENTAMIENTO s.m. Contentamento, contento.

CONTENTAR(SE) v. Contentar(se).

CONTENTO, A adx. Contento, ledo.

CONTERA s.f. Recatón / regatón [dun paraugas, bastón, etc.].

CONTERTULIO, A s. Participante dun coloquio ou debate.

CONTESTACIÓN s.f. Contestación, resposta. ║ Rifa, disputa.

CONTESTADOR adx. e s.m(aparato) Contestador.

CONTESTAR v. Contestar, responder.

CONTESTATARIO, A adx. e s. Contestatario.

CONTEXTO s.m. Contexto.

CONTEXTURA s.f. Contextura.

CONTIENDA s.f. Contenda, pelexa, liorta.

CONTIGO pron. Contigo

CONTIGÜIDAD s.f. Contigüidade.

CONTIGUO, A adx. Contiguo.

CONTINENCIA s.f. Continencia.

CONTINENTE s.m. Continente.

CONTINGENCIA s.f. Continxencia, posibilidade. ║ Continxencia, suceso posible. ║ Risco, perigo.

CONTINGENTE adx. e s. Continxente.

CONTINUACIÓN s.f. Continuación.
A CONTINUACIÓN (loc.adv.) A continuación, a seguir, seguidamente170.

CONTINUAMENTE adv. Arreo, seguido, decote, acotío, continuamente.

CONTINUAR v. Continuar, seguir.

CONTINUIDAD s.f. Continuidade.

CONTINUO, A adx. Continuo.
DE CONTINUO (loc. adv.) A reo, seguido, continuamente.

CONTORNEAR, CONTORNAR v. Contornar, dar voltas ó redor dun sitio. ║ Contornar, perfilar.

CONTORNO s.m. Contorno, contorna, redonda. ║ Contorno, perímetro, perfil.

CONTORSIÓN s.f. Contorsión, retorzón m.

CONTORSIONARSE v. Contorsionarse.

CONTRA prep. Contra.

CONTRA s.f. Contra, contraventá.

CONTRAATAQUE s.m. Contraataque.

CONTRABANDISTA s. Contrabandista.

CONTRABANDO s.m. Contrabando.

CONTRACCIÓN s.f. Contracción.

CONTRACORRIENTE s.f. Contracorrente.

CONTRÁCTIL adx. Contráctil, capaz de contraerse.

CONTRACTUAL adx. Contractual, rel. ó contrato.

CONTRACTURA s.f. Contractura.

CONTRADECIR(SE) v. Contradicir(se).

CONTRADICCIÓN s.f. Contradición.

CONTRADICTORIO, A adx. Contraditorio.

CONTRAER(SE) v. Contraer(se).

CONTRAFILO s.m. Contrafío.

CONTRAFUERTE s.m. (Arquit.)  (Contraforte, botarel.

CONTRAHACER v. Contrafacer = [ Copiar, plaxiar. ║ Imitar, arremedar. ║ Falsificar. ]

CONTRAHECHO, A adx. e s. Contrafeito, malfeito.

CONTRAHILO > A CONTRAHILO  (loc.) A contrafío.

CONTRAINDICACIÓN s.f. Contraindicación.

CONTRAINDICAR v. Contraindicar.

CONTRALUZ s.f. Contraluz.

CONTRAMAESTRE s.m. Contramestre.

CONTRAMANO > A CONTRAMANO adv. A contramán.

CONTRAORDEN s.f. Contraorde.

CONTRAPARTIDA s.f. Contrapartida.

CONTRAPEAR v. (Carpintería) Contrapear.

CONTRAPELO > A CONTRAPELO  (loc. adv.)  A contrapelo, a repelo, a contrafío.

CONTRAPESO s.m. Contrapeso.

CONTRAPILASTRA s.f. (Arq,) Contrapilastra.

CONTRAPONER(SE) v. Contrapoñer(se) / contrapor(se).

CONTRAPRODUCENTE adx. Contraproducente.

CONTRAPUNTO s.m. Contrapunto.

CONTRARIAR  v. Contrariar.

CONTRARIEDAD s.f. Contrariedade.

CONTRARIO, A adx. Contrario.

CONTRARRESTAR v. Contrarrestar.

CONTRASENTIDO s.m. Contrasentido, contrasenso.

CONTRASEÑA s.f. Contrasinal m.

CONTRASTAR v. Contrastar.

CONTRASTE s.m. Contraste.

CONTRATA s.f. Contrata.

CONTRATACIÓN s.f. Contratación.

CONTRATAR v. Contratar.

CONTRATIEMPO s.m. Contratempo, malandanza.

CONTRATISTA adx. e s.m. e f. Contratista.

CONTRATO s.m. Contrato.

CONTRAVENIR v. Contravir, incumprir.

CONTRAVENTANA s.f. Contraventá, contra.

CONTRAYENTE adx. e s. Contraente.

CONTRIBUCIÓN s.f. Contribución.

CONTRIBUIR v. Contribuír.

CONTRIBUYENTE adx. e s.m. e f. Contribuínte.

CONTRICIÓN s.f. Contrición.

CONTRINCANTE s.m. e f. Contrincante, contrario, rival.

CONTRISTAR(SE) v. Contristar(se), entristecerse.

CONTRITO, A adx. Contrito, que sente contrición.

CONTROL s.m. Control.

CONTROLAR(SE) v. Controlar(se).

CONTROVERSIA s.f. Controversia, polémica, retesía.

CONTUBERNIO s.m. Contubernio.

CONTUMACIA s.f. Contumacia.

CONTUMAZ adx. Contumaz, testudo, teimoso.

CONTUNDENCIA s.f. Contundencia.

CONTUNDENTE adx. Contundente, que pode producir contusión. ║ (fig.) Contundente, concluínte, tallante.

CONTURBACIÓN s.f. Conturbación.

CONTURBAR(SE) v. Conturbar(se), impresionar(se). ║ Conturbar(se), perturbar(se), desacougar(se).

CONTUSIÓN s.f. Contusión, magoadura, mancadela, golpe m.

CONTUSIONAR(SE) v. Mancar(se).

CONVALECENCIA s.f. Convalecencia.

CONVALECER v. Convalecer, repoñerse.

CONVALECIENTE adx. e s.m. e f. Convalecente.

CONVALIDACIÓN s.f. Validación, revalidación.

CONVALIDAR v. Validar.

CONVECINO, A adx. e s. Veciño, próximo, contiguo.

CONVENCER(SE) v. Convencer(se).

CONVENCIMIENTO s.m. Convencemento, convicción.

CONVENCIÓN s.f. Convención.

CONVENCIONAL adx. Convencional.

CONVENIENCIA s.f. Comenencia, conveniencia.

CONVENIENTE adx. Conveniente171, axeitado, apropiado, oportuno.

CONVENIO s.m. Convenio.

CONVENIR v. Convir = [Acordar. ║ Ter(lle) conta (a un). ║Cumprir, ser conveniente. ]

CONVENTO s.m. Convento, mosteiro.

CONVERGENCIA s.f. Converxencia.

CONVERGER, CONVERGIR v. Converxer.

CONVERSACIÓN s.f. Conversa, conversación.

CONVERSAR v. Conversar, departir.

CONVERSIÓN s.f. Conversión.

CONVERTIR(SE) v. Converter(se), volver(se).

CONVEXO, A adx. Convexo /ks/.

CONVICCIÓN s.f. Convicción.

CONVICTO, A adx. e s. Convicto.

CONVIDAR v. Convidar.

CONVITE s.m. Convite.

CONVIVENCIA s.f. Convivencia.

CONVIVIR v. Convivir.

CONVOCAR v. Convocar.

CONVOCATORIA s.f. Convocatoria.

CONVÓLVULO s.m., CAMPANICA s.f., CAMPANILLERA s.f. ( Bot. Pl. herb. Convolvulus althaeoides)  Convólvulo.

CONVOY s.m. Convoi.

CONVULSIÓN s.f. Convulsión.

CONVULSIONAR v. Convulsionar.

CONVULSIVO, A adx. Convulsivo, pertencente á convulsión

CONVULSO, A adx. Convulso. ║ (fig.) Que está moi excitado.

CONYUGAL adx. Conxugal.

CÓNYUGE s. Cónxuxe, consorte.

COÑAC s.m. Coñac.

COOPERACIÓN s.f. Cooperación.

COOPERAR v. Cooperar.

COOPERATIVO, A adx. Cooperativo. ║ s.f. Cooperativa (tipo de sociedade).

COORDENADO, A adx. Coordenado. ║ s.m. (Xeom.) Coordenada.

COORDINACIÓN s.f. Coordinación.

COORDINADOR, A adx. e s. Coordinador.

COORDINAR v. Coordinar.

COPA s.m. Copa. ║ Pericoto, copa [dunha árbore]. ║ s.f.pl. Copas (da baralla).

COPAR v. Copar172.

COPEAR v. Copear, tomar copas.

COPERNICIUM s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 112) Copernicio, “Cn“.

COPETE s.m. Topete, perrera (guedella sobre a fronte). ║ Cima, cumio.

COPIA s.f. Copia.

COPIAR v. Copiar.

COPIOSO, A  adx. Abondoso, abundante, farturento.

COPLA s.f. Copla.

COPO (1) s.m. Folerpa, falopa.

COPO (2) s.m. Acc. de copar. ║ Cope, copo (Aparello de pesca

COPÓN s.m. (Relix.) Copón.

CÓPULA (1) (do lat. copula) s.f. Cópula, copulación, coito. ║ (Gram.) Verbo copulativo. ║ Atadura.

CÓPULA (2) s.f. (Arquit.) Cúpula, ciborio.

COPULAR v. Copular.

COQUETEAR v. Coquetear.

COQUETO, A adx. Coqueto. ║ s.f. (moble) Coqueta.

COQUINA s.f. (Zoo.: Bivalvo Donax trunculus) Cadelucha.

CORAJE s.m. Coraxe f.

CORAJUDO, A adx. Colérico, irascible, iracundo. | Afouto, ardido, animoso.

CORAL adx. e s.(de 'coro') Coral. ║  s.m. (mariño) Coral.

CORALINA S.M. (Bot.: Alga Corallina officinalis) Coralina.

CORAZA s.f. Coiraza.

CORAZÓN s.m. Corazón.
CORAZÓN DE LA FRUTA: Carozo.
CORAZÓN DEL ÁRBOL:  Cerna f.

CORAZONADA s.f. Arranque, ímpeto, impulso de pronto. ║ Presentimento.
TENER UNA CORAZONADA: Dar (a un) o corpo / o corazón.

CORAZONCILLO s.m. (Bot.: Pl. Hypericum perforatum) Abeluria, herba das feridas.

CORBATA s.f. Gravata.

CORBATERÍA s.m. (tenda de gravatas) Gravataría / gravatería.

CORBATERO, A s. Gravateiro, o que vende gravatas.

CORBETA s.m. (Mar.) Corveta (un tipo de barco de guerra).

CORCEL s.m. Corcel, cabalo lixeiro.

CORCHERO, A adx. Corticeiro.

CORCHETE s.m. Corchete.

CORCHO s.m. Cortiza f. (casca da sobreira) ║ Cortiza f., rolla f. (tapón) ║ Cortizo, trobo  (colmea de cortiza)

CORCOVA s.f. Corcova, chepa, xiba, gobelo, xiba.

CORCOVADO,A adx. e s. Corcovado, corcovo, chepudo.

CORCOVO s.m. Brinco que dan algúns animais alombándose, arqueando o lombo.

CORDEL s.m. Cordel, baraza, piola.

CORDELAR v. Cordear, medir / marcar con corda.

CORDELERÍA s.f. (oficio e establecemento) Cordoería / cordoaría. ║ (Mar.) Cordame (conxunto de cordas).

CORDELERO, A s. Cordeiro / cordeeiro / cordoeiro.

CORDERO, A s. Cordeiro.
CORDERO AÑAL:  Año.

CORDIAL adx. Cordial.

CORDIALIDAD s.f. Cordialidade.

CORDILLERA s.f. Cordilleira, cordal m., cadea montañosa.

CORDOBÉS, A adx. e s. Cordobés (de Córdoba).

CORDÓN s.m. Cordón.

CORDURA s.f. Cordura, xuízo.

COREAR 173 Cantar a coro. ║ (fig.) Asentir en coro.

COREOGRAFÍA s.f. Coreografía.

CORISTA s.m. e f. Corista║ s.f. Corista [de revista].

CORMA s.f. Pexa de madeira. ║ (fig.) Pexa, traba, atranco (todos en sent. fig.).

CORMORÁN s.m. (Zoo.: Ave Phalacrocorax carbo) Corvo mariño, canilonga.
CORMORÁN MOÑUDO (Zoo.: Ave Phalacrocorax aristotelis) Corvo mariño cristado, coca f.

CORNADA s.f. Cornada, turrada.

CORNADURA s.f. Corna, cornamenta

CORNAL s.m. Cornal, corneira f. (correa para xungui-los bois ó xugo).

CORNAMENTA s.f. Corna, cornamenta.

CORNAMUSA s.m. (Mús. e Mar.) Cornamusa.

CÓRNEA s.f. (Fisiol.) Córnea.

CORNEAR v. Escornar, cornear, cotar.

CORNEJA s.m. (Zoo.: Ave da fam. dos córvidos) Choia.

CÓRNEO, A adx. Córneo. ║ s.f. Córnea.

CÓRNER s.m. (Dep.) Córner, saque de esquina.

CORNETA s.f. Corneta.

CORNETÍN s.m. (instr.musical) Cornetín.

CORNEZUELO s.m. (Micoloxía: Fungo Claviceps purpurea) Caruncho, cornello, cornizó.

CORNICABRA s.m. (Bot.: Arbto. Pistacia terebinthus) Escornacabras, cornabude, terebinto.

CORNIJAL, MANUTERGIO s.m. (Cat.) Manuterxio (un pano que se usa na misa).

CORNIJÓN s.m. (Arq.) Cornixamento. ║ Esquina, esquinal (dunha casa).

CORNISA s.f. (Arq.) Cornixa, beiril [do tellado].

CORNUDO, A adx. Cornudo.

CORO s.m. Coro.

COROLA s.f. Corola.

COROLARIO adx. e s.m. (Mat.) Corolario.

CORONA s.f. Coroa.

CORONACIÓN s.f. Coroación. ║ Coroamento m., remate [dunha obra].

CORONAR v. Coroar. ║ (fig.) Acabar, rematar.

CORONEL s.m. Coronel.

CORONILLA s.f. Coroa, coca, cocote, curuto, toutizo [da cabeza]. ║ s.f. (Relix.) Tonsura.

COROZA s.f. Coroza, capa de palla ou xuncos.

COROZO s.m. Carozo do millo.

CORPACHÓN s.m. (fam.) Aumentativo de ‘corpo’.

CORPIÑO s.m. (peza de vestiario feminino) Corpiño.

CORPORACIÓN s.f. Corporación.

CORPORAL adx. e s.m. Corporal.

CORPÓREO, A adx. Corpóreo, material.

CORPULENCIA s.f. Corpulencia.

CORPULENTO, A adx. Corpulento, corpudo, pachán, graúdo.

CORPÚSCULO s.m. Corpúsculo, argueiro, aruxo.

CORRAL s.m. Curral, currada. Curro.

CORRALIZA s.f. Curral m.

CORREA s.f. Correa. [V. MAJUELA].

CORREAJE s.m. Correaxe f.

CORREAZO s.m. Correada f.

CORRECCIÓN s.f. Corrección.

CORRECTIVO, A adx. e s.m. Correctivo.

CORRECTO, A adx. Correcto.

CORRECTOR, A adx. e s. Corrector.

CORREDIZO, A adx. Corredío, corredizo.

CORREDOR, A adx. Corredor. ║ s.m. (balcón cuberto  Corredor.

CORREDURÍA s.f. Corretoría (de seguros, por ex.)

CORREGIDOR, A adx. Corrixidor, que corrixe. ║ s.m. Corrixidor (maxistrado ou alcalde antigo)

CORREGIR(SE) v. Corrixir(se).

CORRELACIÓN s.f. Correlación.

CORRENTÍO, A adx. Corredío, que corre. (Ref. a líquidos.) (fig. e fam.) Lixeiro, desenvolto.

CORREO s.m. Correo.

CORREOSO, A  adx. Correúdo.

CORRER v. Correr.
A TODO CORRER, A MÁS CORRER (loc. adv.) Ás carreiras.
ECHAR A CORRER (loc. verb.) Botar ou pegar a correr.
CORRERLA (fam.) Troulear, andar de esmorga.

CORRERÍA s.f. Incursión bélica. ║ Excursión, viaxata.

CORRESPONDENCIA s.f. Correspondencia.

CORRESPONDER(SE) v. Corresponder(se).

CORRESPONDIENTE adx. Correspondente (que corresponde).

CORRESPONSAL adx. e s. Correspondente (de 'correspondencia').

CORRETAJE s.m. Corretaxe f.

CORRETEAR v. Corricar.

CORRETEO s.m. Acc. de corricar.

CORREVEIDILE s.(fig.e fam.) Levaetrae, larapetas, lingoreteiro, contiñeiro, persoa que anda con contos, chismes ou dixomedíxomes.

CORRIDA s.f. Corrida, carreira. ║ Corrida [de touros].

CORRIENTE adx. Corrente. ║ Corrente, electricidade.

CORRILLO s.m. Roda á parte (de xente).

CORRIMIENTO s.m. Corremento, desprazamento. Freita, léveda.

CORRO s.m. Roda [de xente]. ║ Espazo circular. ║ Roda (xogo infantil).

CORROBORAR(SE) v. Corroborar(se).

CORROER(SE) v. Corroer(se).

CORROMPER(SE) v. Corromper(se).

CORROSIÓN s.f. Corrosión.

CORROSIVO, A adx. Corrosivo, cáustico. ║ (fig.) Corrosivo, mordaz.

CORRUCO PINCHUDO, BERBERECHO ESPINOSO (Zoo.: Bivalvo Acanthocardia aculeata) Marolo, berberecho marolo.

CORRUCO, LANGOSTILLO, CONUCO s.m. (Zoo.:  Bivalvo Acanthocardia tuberculata) Marolo.

CORRUPCIÓN s.f. Corrupción.

CORRUPTELA s.f. Corruptela.

CORRUPTO, A adx. Corrupto.

CORRUSCO, CUSCURRO s.m. (fam.) Corrosco, cantelo, rocho.

CORSARIO, A adx. e s. Corsario.

CORTADO, A adx. Cortado, cohibido.

CORTADOR, A adx. e s. Cortador.

CORTADURA s.f. Corte, cortada, cortadura. ║ Laña.

CORTAFRÍO s.m. (ferramenta) Cortafrío, cortaferro.

CORTAFUEGO(S) s.m. Devasa, cortalumes.

CORTANTE adx. Cortante.

CORTAPICOS s.m. (Insecto ortóptero) Cadela de frade.

CORTAPISA s.m. (máis us. en pl.) Atranco, estorbo, impedimento.

CORTAPLUMAS s.m.sing. Navalliña, canivete.

CORTAR v. Cortar. ║ Lañar. ║ Tallar.
CORTAR  EN RODAJAS: Torar, rodar.
CORTAR A CERCÉN: Cortar a rentes, rabenar, chavicar.

CORTAUÑAS s.m. Cortaúnllas / cortaúñas.

CORTE(1) s.m. Corte, corta (acc. de cortar). ║ s.m. Gume, corte, fío [dunha ferramenta].

CORTE (2)174 s.f. Corte [dun rei].  ║ s.f.pl. Cortes (Congreso e Senado).
HACER LA CORTE (loc. verb.) Cortexar, face-las beiras.

CORTEDAD s.f. Curtidade. ║ Escaseza. ║ (fig.) Encollemento de ánimo.

CORTEJAR v. Cortexar, face-las beiras.

CORTEJO s.m. Cortexo.

CORTÉS adx. Cortés.

CORTES s.f.pl. Cortes (cámara lexislativa).

CORTESANO, A adx. e s. Cortesán, -sá.

CORTESÍA s.f. Cortesía.

CORTEZA s.f. Codia, tona.
CORTEZA DEL  ARBOL: Casca.
CORTEZA TERRESTRE: Codia terrestre.

CORTEZUDO, A adx. Que ten moita codia. ║ (fig.) [Persoa] rústica, ordinaria, badoca.

CORTICAL adx. Cortical, rel. á codia.

CORTINA s.f. Cortina.

CORTINAL s.m. Cortiña f. (eido).

CORTO (1), A adx. Curto = [ De pouca longura. ║ Breve. ║ Escaso, pequeno. ║ Faltoso. ]

CORTO (2) s.m. (cine) Curto, curtametraxe,

CORTOCIRCUITO s.m. Curtocircuíto.

CORTOMETRAJE  s.m. Curtametraxe f.

CORUJA 175 s.m. (Ave) [V. LECHUZA]

CORUÑÉS, A adx. e s. Coruñés, herculino (da Coruña).

CORUSCAR v. Brillar, lucir, refulxir.

CORVA s.f. Sofraxe, curva da perna oposta ó xeonllo.

CORVATO s.m. Cría do corvo.

CORVEJÓN s.m. Xarrete (articulación dos cuadrúpedes).

CORVETA s.f. Remonteo m., movemento dos cabalos cando poñen os brazos en alto.

CORVINA s.m. (Zoo.: Peixe Argyrosomus regius) Corvina real.

CORVINO, A adx. Rel. ó corvo.

CORVO, A adx. Curvo, empenado.

CORZO, A s.m. (Zoo.: Mam. Capreolus capreolus) Corzo.

COSA s.f. Cousa.

COSCARSE v.pr. Desacougarse, inquietarse. ║ v.pr. Decatarse, darse [de] conta.

COSCORRÓN s.m. Croque (golpe).

COSECHA s.f. Recollida, recolleita, colleita.

COSECHADORA s.f. Colleitadora.

COSECHAR v. Recoller, coller, apañar, facer a colleita176 ║ Gañar [simpatía, sona, …].

COSECHERO, A s. Colleiteiro.

COSEDOR, A adx. e s. Cosedor.

COSER v. Coser.

COSIFICAR v. Cousificar, converter algo en cousa.

COSMÉTICO, A adx. Cosmético. ║ s.m. Cosmético, enfeite.

CÓSMICO, A adx. Cósmico.

COSMOPOLITA adx. e s. Cosmopolita.

COSMOS s.m. Cosmos.

COSO (1) s.m. Cercado onde se fan corridas de touros. ║ Rúa principal dalgunhas poboacións.

COSO (2) s.m. (Insecto) Couza, traza, caruncho.

COSQUILLAS s.f.pl. Cóxegas / cóchegas, coscas.

COSQUILLEO s.m. Sensación das cóxegas, proído.

COSQUILLOSO, A adx. Que sente moito as cóxegas. ║ (fig.) Susceptible, puntilloso.

COSTA s.f. Beiramar, costa. ║ Custo m, custa.
A COSTA DE:  Á custa de / á conta de.

COSTADO s.m. Costado.

COSTAL adx. Costal, rel. ás costelas. ║ s.m. Costal, saco grande de estopa.

COSTALADA s.f., COSTALAZO s.m. Costelada, golpe nas costelas.

COSTANERO, A adx. Costento, costo.

COSTANILLA s.f. Rúa costenta, corga.

COSTAR v. Custar.

COSTAS s.f.pl. Custas [xudiciais].

COSTE s.m. Custo.

COSTEADOR, A adx. e s. Custeador.

COSTEAR v. Costear (unha embarcación). ║ Custear (de custo).

COSTERO (1), A adx. Costeiro, litoral, mariñán. ║ Lateral, situado nun costado.

COSTERO (2), A adx. Costento, costo, pendente, pino, reborondo. ║ s.f. Costa, terreo en pendente.

COSTILLA s.f. Costela.

COSTILLAR s.m. Costelar, costeleiro. ║ Costas f.pl.

COSTILLAS s.f.pl. Costas.
MEDIRLE (A ALGUIEN) LAS COSTILLAS, MEDIRLE LAS ESPALDAS locs. verbs. coloqs. Andar no lombo, dar unha malleira.

COSTILLETA s.f. Costeleta.

COSTO, s.m. Custo.

COSTOSO, A adx. Custoso.

COSTRA s.f. Codia (cuberta exterior). ║ Cotra, bostela, carapola [dunha ferida].

COSTRÓN s.m. Carocho frito, taco de pan frito.

COSTROSO, A adx. Cotroso, que ten cotra, sucidade.

COSTUMBRE s.f. Costume m.

COSTUMBRISMO s.m. (Lit.) Costumismo.

COSTUMBRISTA adx. e s. Costumista.

COSTURA s.f. Costura, cosedura. ║ Costura (oficio de coser).

COSTURERA s.f. Costureira.

COSTURÓN s.m. (despect.) Costura groseira, costurón, repolgo. ║ (fig.) Cicatriz visible.

COTA (1) s.f. (Hist.) Cota (parte da armadura).

COTA (2) s.f. Cota (parte de cadaquén nun gasto común). ║Cota (de topografía), altura177.

COTANA s.m. (Carp.) Fura (buraco de encaixe).

COTARRO s.m. Alboroto, rebumbio. ║ Ladeira dunha barronca.

COTEJABLE adx. Cotexable / cotexábel.

COTEJAR v. Cotexar, comparar.

COTEJO s.m. Cotexo, comparanza.

COTIDIANAMENTE adv. Decote.

COTIDIANIDAD s.f., COTIDIANEIDAD s.f. Cotiandade.

COTIDIANO, A adx. Cotián; -á, diario.

COTILLA, COTILLERO, A s.e adx. (fam.) Lareta, lingoreteiro, lingoretas, rexoubeiro.

COTILLEAR v. Laretar, rexoubar, murmurar, andar con contos.

COTILLEO s.m. Rexouba, cubillada, murmuración, conto.

COTILLÓN s.m. Cotillón (troula).

COTIZABLE adx. Cotizable / cotizábel.

COTIZACIÓN s.f. Cotización.

COTIZAR(SE) v. Cotizar(se).

COTO (1) s.m. Couto, terreo acoutado. ║ Marco, fito, mouteira. ║ (Hist.)  Couto, señorío. ║ Termo, límite.

COTO (2) s.m. Taxa. ║ Complot de mercadores para fixar un prezo.

COTO (3) s.m .(medida de lonxitude) Medio palmo.

COTO (4) s.m. (Zoo.: Peixe fluvial Cottus gobio) Peixe coto.

COTÓN s.m. Cotón (tea de algodón).

COTORRA s.m. (Zoo.: Ave) Papagaio. ║ s.m .e f. (fam.) Lingoreteiro, faladeiro.

COTORREAR v. (fam.) Laretar, latricar.

COTOVÍA s.m. (Zoo.: Ave) [V. COGUJADA]

COVACHA s.f. Cova pequena. ║ (fig.) Vivenda miserenta.

COXAL adx. Coxal  /ks/, rel. á cadeira

COXCOJILLA, COXCOJITA s.m. (xogo inf.) Mariola, truco m.

COYOTE S.M. (Zoo.: Mam. Canis latrans) Coiote.

COYUNDA s.f. Cornal, corneira. Abrocha, cadigueiro, ladrizo178. ║ Amalló (tira de coiro para atar as abarcas).

COYUNTURA s.f. Conxuntura, ocasión, oportunidade.

COZ s.f. Couce m.

CRANEAL adx. Cranial.

CRÁNEO s.m. Cranio.

CRÁPULA s.f. Embriaguez, borracheira, mona. ║ (fig.) Libertinaxe, depravación. ║ s. Crápula, depravado.

CRASO, A adx. Craso, gordo. ║ (ref. a un erro:) Craso, enorme, inxustificable.

CRÁTER s.m. Cráter.

CREACIÓN s.f. Creación.

CREADOR, A adx. e s. Creador.

CREAGTIVO, A adx. Creativo.

CREAR v. Crear.

CREATIVIDAD s.f. Creatividade.

CRECER v. Medrar, crecer.

CRECIDA s.f. Riada.

CRECIENTE adx. Crecente.

CRECIMIENTO s.m. Crecemento, medra, medranza.

CREDENCIAL adx. e s. Credencial.

CREDIBILIDAD s.f. Credibilidade.

CREDITICIO, A adx. Crediticio.

CRÉDITO s.m. Crédito (préstamo). ║ Creto (confianza).

CREDO s.m. (Relix.) Credo.

CREDULIDAD s.f. Credulidade.

CRÉDULO, A adx. Crédulo.

CREENCIA s.f. Crenza.

CREER v. Crer.

CREÍBLE adx. Crible / críbel.

CREÍDO, A adx. Presumido, finchado.

CREMA (1) s.f. Crema (Graxa do leito / Nata, tona / Pomada / Un pastel / Unha sopa / Un licor / Betume) adx. e s.m. Crema (cor).
CREMA CATALANA: Crema catalá.
CREMA DE ORUJO: Crema de bagazo.

CREMA (2) s.f., DIÉRESIS s.f. (Ortografía) Diérese (ü).

CREMACIÓN s.f. Cremación, incineración.

CREMALLERA s.f. Cremalleira.

CREMAR v. Cremar, incinerar, queimar.

CREMATÍSTICO, A adx. Crematístico.

CREMATORIO, A adx. e s.m. Crematorio.

CREMOSO, A adx. Cremoso.

CRENCHA s.f. Carreiro [do pelo], crecha. ║ Mecha, guedella, crecha.

CREPE s.f. (voz francesa) Filloa.

CREPITACIÓN s.f. Crepitación.

CREPITANTE adx. Crepitante.

CREPITAR v. Crepitar, estalar.

CREPUSCULAR adx. Crepuscular.

CREPÚSCULO s.m. Serán, solpor, luscofusco, lusquefusque, crepúsculo.

CRESPO, A adx. e s. Crecho / crencho, crespo, rizo.

CRESPÓN s.m. Crespón.

CRESTA s.f. Crista.

CRESTADO, A adx. Cristado, que ten crista.

CRETINEZ s.f. Estupidez, tontería, imbecilidade.

CRETINISMO s.m. (Med.) Cretinismo. ║ Estupidez, idiotez, imbecilidade.

CRETINO, A adx. e s. Cretino, que padece cretinismo. ║ (fig.) Cretino, idiota, parvo.

CRETONA s.f. Cretona (tea de tapizaría).

CREYENTE adx. e s. Crente.

CRÍA s.f. Cría.
CRÍA DE CONGRIO :  Anguiacho

CRIADERO, A adx. Criadeiro, que cría ben. ║ s.m. Criadeiro (lugar de cría).

CRIADILLA s.f. Testículo (dunha res).
CRIADILLA DE TIERRA  (Micolox.: Fungo do xen. Terfezia) Turma.
CRIADILLA ROSADA (Micolox.: Fungo Rhizopogon roseolus) Ovo de carrizo vermello.

CRIADO, A s. Criado.

CRIADOR, A s. Criador.

CRÍALO [EUROPEO] s.m. (Zoo.: Ave Clamator glandarius) Cuco papudo.

CRIANZA s.f. Crianza (Acc. de criar, cría  / Período da lactancia / Educación / Proceso de elaboración do viño.)

CRIAR(SE) v. Criar(se).

CRIATURA s.f. Criatura.

CRIBA s.f. Criba. Peneira.

CRIBADO s.m. Cribado, acc. de cribar.

CRIBAR v. Peneirar, cribar.

CRIBO s.m. Criba, xoeira (utensilio).

CRIMEN s.m. Crime.

CRIMINAL adx. e s. Criminal.

CRIMINALIDAD s.f. Criminalidade.

CRIMINALISTA adx. Criminalista.

CRIMINALIZAR v. Criminalizar.

CRIMINOLOGÍA s.f. Criminoloxía.

CRIMINÓLOGO, A adx. Criminólogo.

CRIMINOSO, A adx. e s. Criminoso, criminal.

CRIN s.f. Crina.

CRÍO, A s. Criatura, cativo.

CRIOLLO, A adx. e s. Crioulo.

CRIPTA s.f. Cripta.

CRÍPTICO, A adx. Críptico.

CRIPTOGRAMA s.m. Criptograma.

CRÍQUET s.m. (Dep.) Crícket.

CRISÁLIDA s.f. (Zoo.) Crisálide.

CRISANTEMO SILVESTRE s.m. (Bot.: Pl. Coleostephus myconis) Pampillo, pampullo.

CRISIS s.f. Crise.

CRISMA s.m. (Relix.) Crisma (óleo consagrado). ║ (fam.) Crisma, cabeza, cachola.

CRISMAR v. (Relix.) Crismar, unxir con crisma.

CRISOL s.m. Crisol.

CRISPACIÓN s.f. Crispación.

CRISPANTE adx. Crispante, exasperante.

CRISPAR(SE) v. Crispar(se).

CRISTAL s.m. Cristal, vidro.

CRISTALERA s.f. Cristaleira, vidreira.

CRISTALERÍA s.f. Cristalería / cristalaría.

CRISTALERO, A s. Cristaleiro.

CRISTALINO, A adx. e s.m. Cristalino.

CRISTALIZACIÓN s.f. Cristalización.

CRISTALIZAR v. Cristalizar.

CRISTIANAMENTE adv. Cristiamente.

CRISTIANDAD s.f. Cristiandade.

CRISTIANISMO s.m. Cristianismo.

CRISTIANIZACIÓN s.f. Cristianización.

CRISTIANIZAR v. Cristianizar.

CRISTIANO, A adx. e s. Cristián; -á.

CRISTO s.m. (Cat.) Cristo. ║ Cristo, crucifixo. ║ (coloq.) Lea, refrega, rebumbio.

CRISTOLOGÍA s.f. Cristoloxía.

CRISTOLÓGICO, A adx. Cristolóxico, rel. a Cristo.

CRITERIO s.m. Criterio.

CRÍTICA s.f. Crítica.

CRITICABLE adx. Criticable / criticábel.

CRITICAR v. Criticar.

CRÍTICO, A adx. e s. Crítico.

CROAR v. Croar179.

CROCANTE adx. (do fr. “croquant”)  [Alimento] crocante (que renxe ao mordelo).

CROCANTI s.m. (do it. “croccanti”) Crocante (un tipo de xeado).

CROL s.m. (Dep.) Crol, estilo libre [de natación].

CROMADO s.m. Cromado, acc. de cromar.

CROMAR v. Cromar, dar un baño de cromo.

CROMÁTICO, A adx. Cromático.

CROMATISMO s.m. Cromatismo.

CROMO (1) s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 24) Cromo, “Cr“.

CROMO (2) s.m. Cromo (estampa).

CROMOSOMA s.m. Cromosoma.

CRÓNICA s.f. Crónica.

CRONICIDAD s.f. Cronicidade.

CRÓNICO, A adx. Crónico.

CRONICÓN s.m. Cronicón (narración).

CRONISTA s.m. e f. Cronista.

CRONÓGRAFO, A adx. Cronógrafo, autor de cronoloxías. ║ s.m. Cronógrafo (aparato).

CRONOLOGÍA s.f. Cronoloxía.

CRONOLÓGICO, A adx. Cronolóxico.

CRONOMETRADOR, A s. Cronometrador.

CRONOMETRAJE s.m. Cronometraxe f.

CRONOMETRAR v. Cronometrar.

CRONOMÉTRICO, A adx. Cronométrico.

CRONÓMETRO s.m. Cronómetro.

CROQUE s.m. (Mar.)  Bicheiro. ║ Croque, coque, golpe na cabeza.

CROQUETA s.f. Croqueta.

CROQUIS s.m. Deseño lixeiro, bosquexo, esbozo.

CRÓTALO s.m. (Zoo.: Réptil da fam. dos vipéridos vs. esps.) Crótalo, serpente de cascabel. ║ (Hist.) Crótalo (instrumento de percusión de man).

CRUASÁN s.m. Croissant / cruasán  (bolo follado).

CRUCE s.m. Cruzamento. ║ (ref. a camiños:) Cruzamento, intersección, encrucillada f.

CRUCERO s.m. Cruzamento, encrucillada. ║ Cruceiro (cruz de pedra) ║ (Arquit.) Cruceiro (da igrexa). ║ (Mar.) Cruceiro. ║ Sancristán que leva a cruz.

CRUCIAL adx. En forma de cruz. ║ (fig.) Crucial, decisivo, esencial.

CRUCIFICAR v. Crucificar. ║ (fig.) Molestar, enfastiar.

CRUCIFIJO s.m. Crucifixo.

CRUCIFIXIÓN s.f. Crucifixión /ks/.

CRUCIFORME adx. Cruciforme, con forma de cruz.

CRUCIGRAMA s.m. (pasatempo) Encrucillado, palabras cruzadas.

CRUDAMENTE adv. Cruamente.

CRUDEZA s.f. Crueza.

CRUDO, A adx. e s.m. Cru; crúa.

CRUEL adx. Cruel, fero, ferido.

CRUELDAD s.f. Crueldade.

CRUENTO, A adx. Cruento, sanguento.

CRUJIENTE adx. Crocante (que fai ruído ao mordelo).

CRUJIR v. Renxer.

CRURAL adx. (Anat.) Crural, rel. á coxa.

CRUSTÁCEO s.m. Crustáceo180.

CRUZ s.m. Cruz.
CRUZ ROJA: Cruz Vermella.

CRUZADO, A adx. e s.m. e s.f. Cruzado.

CRUZAMIENTO s.m. Cruzamento.

CRUZAR(SE) v. Cruzar(se)  =  [Poñer en forma de cruz. ║ Atravesar, pasar. ║ Entrecruzar. ║ Acastizar, castizar, castear181. ║ v.pr. Atravesarse. ║v. pr. Atoparse. ║ … ]
CRUZARSE DE BRAZOS: Cruza-los brazos.

CUADERNA s.m. (Mar.)Caderna.
CUADERNA VIA>: (Lit.) Caderna vía (un tipo de estrofa).

CUADERNAL s.m. (Mar.) Cadernal (Un conxunto de poleas nunha mesma armadura).

CUADERNO s.m. Caderno.

CUADRA s.f. Corte [do gando].

CUADRADILLO s.m. Azucre en terróns.

CUADRADO, A s.m. e adx. Cadrado.

CUADRAGENARIO, A adx. e s. Cuadraxenario. Corentón.

CUADRAGÉSIMO, A adx. Cuadraxésimo.

CUADRANGULAR adx. Cuadrangular.

CUADRÁNGULO s.m. (Xeom.) Cuadrángulo, cuadrilátero.

CUADRANTE s.m. Cuadrante.

CUADRAR v. Cadrar, facer coincidir. ║  Cadrar, dar forma cadrada.

CUADRATURA s.f. Cuadratura.

CUADRÍCULA s.f. Cuadrícula.

CUADRICULADO, A adx. Cuadriculado, cuadricular.

CUADRICULAR v. Cuadricular. ║ adx. Cuadricular, cuadriculado.

CUADRIFOLIADO, A adx., CUADRIFOLIO, A adx. Cuadrifoliado.

CUADRIFORME adx. Cuadriforme.

CUADRIGA s.m. (Antig.) Cuadriga.

CUADRIL s.m. Cadril.

CUADRILÁTERO, A adx. e s.m. (Mat.) Cuadrilátero.

CUADRILLA s.f. Cuadrilla. Colla [de obreiros]. Banda [de malfeitores].

CUADRILLERO, A s. Cuadrilleiro.

CUADRINOMIO s.m. (Mat.) Cuadrinomio.

CUADRIPLICAR, CUADRUPLICAR v. Cuadriplicar.

CUADRIVIO s.m. Cuadrivio.

CUADRO s.m. Cadro.

CUADRUMANO, A adx., CUADRÚMANO, A adx. Cuadrúmano.

CUADRÚPEDO, adx. e s.m. Cuadrúpede.

CUÁDRUPLE, CUÁDRUPLO, A adx. Cuádruplo.

CUAJADA s.f. Callada, leite callado. ║ Requeixo m.

CUAJADO, A adx. (coloq.) Abraiado, pasmado. ║ adx. (coloq.) Durmido. ║ s.m. Requeixo.

CUAJADURA s.f. Callamento, acc. de callar(se).

CUAJAMIENTO s.m. Callamento, calladura.

CUAJAR (1) s.m. (Zoo.) Calleira / calleiro (do estómago dos ruminantes).

CUAJAR(SE) (2) v. Callar(se).

CUAJO s.m. Presoiro, callo.
[ARRANCAR] DE CUAJO (loc.) [Arrincar] de raíz.

CUAL pron. Cal.

CUALIDAD s.f. Calidade (modo de ser), característica, condición, peculiaridade, particularidade.     

CUALIFICACIÓN s.f. Cualificación.

CUALIFICADO, A adx. Cualificado.

CUALIFICAR v. Cualificar182.

CUALITATIVO,A adx. Cualitativo.

CUALQUIER  (pl.: CUALESQUIER) pron. ind., apóc. de  CUALQUIERA:  Calquera183.

CUALQUIERA (pl.: CUALESQUIERA) pron.ind. e  s.(despect.) Calquera.

CUAN, CUÁN adv. (apóc. de 
CUANTO, CUÁNTO): Canto.

CUANDO adv. Cando.
DE VEZ EN CUANDO (loc. adv.) De cando en vez.
AUN CUANDO (loc. conxunt.) Aínda que.

CUANTÍA s.f. Contía, cuantía.

CUÁNTICO, A adx. (Fis.) Cuántico.

CUANTIFICACIÓN s.f. Cuantificación.

CUANTIFICAR v. Cuantificar.

CUANTIOSO, A adx. Cuantioso, abundante.

CUANTITATIVO, A adx. Cuantitativo.

CUANTO (1) s.m. (Fis.) Cuanto.

CUANTO (2), A adx., pron. e adv. Canto.

CUÁNTO adx. e pron. interrogativo e exclamativo Canto.

CUARENTA num. Corenta.

CUARENTENA s.f. Corentena.

CUARENTÓN, A adx. e s. Corentón; -ona.

CUARESMA s.f. Coresma.

CUARESMAL adx. Coresmal.

CUARTA s.f. Cuarta, palmo.

CUARTAL s.m. (medida) Ferrado.

CUARTEAR v. Dividir en cuartas partes. ║ (por ext.) Cuartear, dividir. ║Cuartear, despezar, desfacer [unha res morta].

CUARTEL s.m. Cuartel, cuarta [parte]. ║ (Mil.) Cuartel (edificio).

CUARTELADA s.f. Cuartelada, alzamento, levantamento.

CUARTELERO, A adx. Cuarteleiro.

CUARTELILLO s.m. Cuartel [dunha parte de tropa].

CUARTERÓN, NA adx. e s. Cuarteirón.

CUARTETO s.m. Cuarteto.

CUARTILLA s.f. Cuartilla.

CUARTILLO s.m. (medida de capacidade) Cuartillo, neto,

CUARTO, A adx. Cuarto (ordinal). adx. Cuarto (fracción). ║ Cuarto, habitación. s.m. Cuarto [de hora].s.m. Cuarto [do corpo dun animal].s.m. Cuarto (fases da lúa).s.f. Cuarta, palmo.s.m.pl. Cartos, diñeiro184.

CUARTUCHO s.m. (despect.) Cuarto ruín.

CUARZO s.m. Seixo (tipo de rocha branca), cuarzo.

CUARZOSO, A adx. Cuarzoso.

CUASIA s.m. (Bot.: Arbusto Quassis amara) Cuasia.

CUATERNARIO, A  adx. e s.m. (Xeol.)  Cuaternario, antropozoico.

CUATRERO adx. e s. Ladrón de gando.

CUATRIENAL adx. Cuadrienal.

CUATRIENIO s.m. Cuadrienio.

CUATRILINGÜE adx. Cuadrilingüe.

CUATRILLÓN s.m. Cuadrillón.

CUATRIMESTRAL adx. Cuadrimestral.

CUATRIMESTRE s.m. Cuadrimestre.

CUATRIMOTOR adx. e s. Cuadrimotor.

CUATRISÍLABO, A adx. e s. Cuadrisílabo, tetrasílabo.

CUATRO num. Catro.

CUATROCIENTOS, AS  num. Catrocentos.

CUBA s.f. Cuba (recipiente).
ESTAR COMO UNA CUBA: loc verb. coloq. Estar coma unha cuba, estar bébedo, caneco, cargado.

CUBALIBRE s.m. Cubalibre (bebida).

CUBERO s.m. Cubeiro.

CUBERTERÍA. s.f. Xogo de cubertos (Conxunto de culleres, garfos, coitelos e demais utensilios para o servizo de mesa.)

CUBETA s.f. Cubeta.

CUBICACIÓN s.f. Cubicación.

CUBICAR v. Cubicar.

CÚBICO, A adx. Cúbico.

CUBÍCULO s.m. Cubículo.

CUBIERTA s.f. Cuberta [de algo]. ║ Cuberta [dun libro], encadernación. ║Cuberta, cubrición [dunha construción]. ║(Mar.) Cuberta [dunha embarcación].

CUBIERTO, A s.m Cuberto, servizo [de mesa]. ║ Garfo. ║ Cuberto, alboio, alpendre, pendello.

CUBIL s.m. Cubil, gorida / guarida f.

CUBILETE s.m. Gobelete (usado en cociña e en xogos).

CUBISMO s.m. (Arte) Cubismo.

CUBITERA s.f. Bandexa de [facer] xeo. ║ Cubeta de xeo (recipiente).

CUBITO s.m. Cubo de xeo.

CÚBITO s.m. (Anat.) Cúbito (óso do brazo).

CUBO (1) s.m. Cubo = [ Balde, caldeiro. ║ Centro dunha roda. ║ Torre circular. ║ Estanque dos muíños. ]

CUBO (2) s.m. (Xeom.) Cubo (sólido de 6 caras.) (Mat.) Cubo, terceira potencia.

CUBRICIÓN s.f. Cubrición, cobertura [de algo]. ║ Cubrición, acc. de cubrir ou montar o macho á femia. ║ Cubrición, cuberta [dunha construción].  ║ Cubrición, cargadeiro, lumieira, lintel [dunha porta ou ventá].

CUBRIR(SE) v. Cubrir(se).

CUCAMONAS s.f.pl. (coloq) Monadas, aloumiños, mexericadas.

CUCAÑA s.f. Cucaña.

CUCAR v. Chiscar un ollo. ║ Avisar [un cazador a outro]. ║ Escorrentarse [o gando] por unha picada de tabán185

CUCARACHA s.f. (Zoo.: Insecto Blatta orientalis) Cascuda / cascudo m., carroucha.

CUCHARA s.f. Culler.

CUCHARADA s.f. Cullerada.

CUCHARETERO, A s. Vendedor de culleres. ║ Cullereiro, para colgar culleres.

CUCHARILLA s.f. Culleriña.

CUCHARÓN s.m. Cullerón, garfela, garfelo, cazo.

CUCHICHEAR v. Bisbar, musitar, borboriñar, marmexar.

CUCHICHIAR v. Cantar / chirlar a perdiz.

CUCHILLA s.f. Coitela. ║ Folla de afeitar ou barbear.

CUCHILLADA s.f. Coitelada.

CUCHILLERÍA s.f. Coitelería / coitelaría.

CUCHILLERO, A adx. e s. Coiteleiro.

CUCHILLO s.m. Coitelo.
CUCHILLO CEBOLLERO: Coitelo de verduras.

CUCHIPANDA s.f. Esmorga, xolda.

CUCHUFLETA s.m. (fam.) Chanza, broma, burla, chufa.

CUCLILLAS > EN CUCLILLAS  (loc.) En / de crequenas.

CUCLILLO s.m. (Zoo.: Ave Cuculus canorus) Cuco. ║ s.m. Marido da muller adúltera.

CUCO (1) s.m. Coco, cocón (para poñer medo aos nenos).

CUCO (2), A adx. Bonito, feito, xeitoso. ║ adx. e s. Cuco, cazurro, astuto, arteiro. ║ s.m. (Zoo.: Ave) Cuco [V. CUCLILLO]. ║ adx. e s.(coloq.) Xogador, tafur.

CUCO (3) s.m. Barrelo, rolo, berce (portátil).

CUCÚRBITA s.f. (Bot.: Pl. Cucurbita oblonga, variedade da cabaceira) Cabaciña.

CUCURUCHO s.m. Cornete.

CUELLO s.m. Pescozo.
CUELLO DE UNA VASIJA: Colo, gorxa, vinca.

CUELMO s.m. Tea (pau con lume).

CUENCA s.m. (Anat.) Cunca dos ollos. ║(xeografía) Cunca, bacía. ║ Cunca / conca [de madeira].

CUENCO s.m. Cunca, cunco (recipiente) f. ║ Concavidade.

CUENTA s.f. Conta. ║ Doa (boliña).HABIDA CUENTA DE (loc. verb.) Tendo en conta.

CUENTACUENTOS s.m. e f. Contacontos.

CUENTAGOTAS s.m. Contagotas.

CUENTAHILOS s.m. Contafíos (un tipo de lupa).

CUENTAKILÓMETROS s.m. Contaquilómetros.

CUENTAPASOS s.m.  Contapasos.

CUENTISTA s.m. e f. Contista (escritor). ║ Contista, contiñeiro.

CUENTO s.m. Conto.

CUERDA s.f. Corda.

CUERDO, A adx. Cordo.

CUERNA s.f. Cachapo, vaso feito cun corno. ║ Corna, bucina, buguina, corno. ║ Corna, cornamenta.

CUERNO s.m. Corno / corna, hasta.

CUERO s.m. Coiro.

CUERPO s.m. Corpo = [ Materia. ║  Organismo. ║  Parte principal. ║  Colectividade. ]

CUERVO s.m. (Ave da fam. dos córvidos, vs. esp.) Corvo.
CUERVO MARINO  [V. CORMORÁN]

CUESCO s.m. Carabuña, caguña, caroa. ║ Puñada, puñazo. ║ (fam.) Peido [ruidoso].

CUESTA s.f. Costa, pendente.
A CUESTAS:  (loc. adv.) Ás costas, ó lombo. ║ (loc. adv.) Ao seu cargo.

CUESTIÓN s.f. Cuestión.

CUESTIONABLE adx. Cuestionable / cuestionábel, discutible / discutíbel.

CUESTIONAR v. Cuestionar.

CUESTIONARIO s.m. Cuestionario.

CUEVA s.f. Cova, espenuca, gruta. ║ Soto [dun edificio].

CUÉVANO s.m.) Culeiro / coleiro, vendimo (cesto da vendima).

CUGULLA  [V. COGULLA].

CUIDADO s.m. Coidado.

CUIDADOR, A s. Coidador.

CUIDADOSO, A  adx. Coidadoso.

CUIDAR v. Coidar = [ Pór coidado, pór atención. ║ Atender (por ex., a un enfermo). ║ Gardar, velar, vixiar. ║ Supoñer, estimar, crer, considerar. ]
CUIDARSE v.pr.:  Coidarse. Darse boa vida.

CUITA s.f. Coita, pena, aflición, desventura.

CUITADO, A adx. Coitado, malpocado, apenado. ║ Coitado, apoucado.

CULADA s.f. Cuada, batecú, mazacú.

CULAR adx. Cagueiro, cagadeiro (rel. ao recto). ║ Cagueiro (chourizo desa tripa).

CULATAZO s.m. Culatazo (golpe ou retroceso).

CULEBRA s.f. Cobra, cóbrega, serpe, serpente.

CULEBREAR v. Cobreguear, serpear.

CULEBRÓN s.(aum. de “culebra”, ‘cobra). ║ (fig.e fam.)Home moi astuto. ║ (fig.e fam.) Muller intrigante. ║ (fig.) Telenovela longa e melodramática.

CULERA s.f. Cueira (remendo ou mancha).

CULERO, A adx. Preguizoso, galbán, nugallán. ║ s.m. Cueiro [dos nenos].

CULINARIO, A adx. Culinario.

CULMEN s.m. Cumio.

CULMINACIÓN s.m. Culminación.

CULMINANTE adx. Culminante.

CULMINAR v. Culminar.

CULO s.m. Cu.

CULOMBIO s.m. (Fis.) Coulomb.

CULÓN, A adx. Cuón, nadegudo. ║ (fig.e fam.) Soldado eivado.

CULPA s.f. Culpa.

CULPABILIDAD s.f. Culpabilidade.

CULPABLE adx. e s. Culpable / culpábel.

CULPAR v. Culpar.

CULTERANISMO s.m. (Lit.) Culteranismo.

CULTERANO, A adx. e s. Culterano.

CULTIBABLE adx.Cultivable / cultivábel.

CULTISMO s.m. Cultismo.

CULTIVABLE adx. Cultivable / cultivábel.

CULTIVADO, A adx. Cultivado.

CULTIVADOR, A adx. e s. Cultivador.

CULTIVAR v. Cultivar.

CULTIVO s.m. Cultivo.

CULTO, A adx. e s.m. Culto, douto, instruído. ║ s.m. Culto (ritos e tributo relixiosos). ║ Ac. e ef. de cultivar.

CULTUAL adx. Cultual, rel. ao culto relixioso.

CULTURA s.f. Cultura.

CULTURAL adx. Cultural.

CULTURISMO s.m. Culturismo,, certas prácticas deportivas.

CULTURISTA adx. e s. Culturista.

CUMBRE s.f. Cume m. / cumio m., curuto m., cima, pico.

CUMBRERA s.m. (Constr.) Crucel, trabe do cumio ║Lintel, cargadoiro . ║ Cumio, cabalete do tellado. ║ Cume, cima [dun monte].

CUMPLEAÑERO, A adx. e s. O que fai anos.

CUMPLEAÑOS s.m. Aniversario.

CUMPLIDO, A adx. Cumprido.

CUMPLIDOR, A adx. e s. Cumpridor.

CUMPLIMENTAR v. Cumprimentar, felicitar. ║ Executar, obedecer.

CUMPLIMENTERO, A adx. (fam.) Cumprimenteiro, cerimonioso.

CUMPLIMIENTO s.m. Cumprimento.

CUMPLIR v. Facer, levar a cabo. ║ Cumprir, obedecer. ║ Cumprir [anos, un prazo, …]186.

CÚMULO s.m. Cúmulo, montón, morea. ║ (Meteor.) Cúmulo (tipo de nube).

CUMULONIMBO s.m. (Meteor.)  Cumulonimbo (tipo de nube).

CUNA s.f. Berce m. Rolo, barrelo. ║ s.m. (fig.) Berce, lugar de orixe.

CUNDIDO s.m. Compango.

CUNDIR v. Espallarse, esparexerse. ║ Render, fundir, dar de si. ║ (fig.) Inzar, propagarse.

CUNEAR v. Arrolar (o berce). ║ v.pr. Randearse.

CUNETA s.f. Cuneta, gabia, foxo [dunha estrada].

CUNICULTOR, A s. Cunicultor.

CUNICULTURA s.f. Cunicultura, cría de coellos.

CUÑA s.f. Cuña (Calzo, forra / Recomendación / C. publicitaria / etc.)
CUÑA DE CANTERO: Guillo (para fender as pedras).

CUÑADO, A s. Cuñado.

CUÑAR v. Cuñar, acuñar [moeda].

CUÑO s.m. Cuño, selo, carimbo.

CUOTA s.f. Cota (parte).

CUPÉ s.m. Cupé (auto deport. de 2  portas. ║ Cupé, berlina (coche de cabalos pechado).

CUPLÉ s.m. Cuplé.

CUPLETISTA s.f. Cupletista.

CUPO s.m. Cota, parte, quiñón.

CUPÓN s.m. Cupón.

CUPRÍFERO, A adx. Cuprífero, cúprico.

CÚPULA s.f. Cúpula.

CUQUERÍA s.f. Bonitura, beleza. ║ Picardía, malicia.

CURA s.m. Cura, crego. ║ s.f. Cura (de curar).

CURABLE adx. Curable / curábel.

CURACIÓN s.f. Curación.

CURADOR, A adx. e s. Curador.

CURANDERÍA s.f., CURANDERISMO s.m. Curandeirismo.

CURANDERO s.m. Menciñeiro, baluro, bruxo. Curandeiro, compoñedor

CURAR v. Curar, sandar.

CURATIVO, A adx. Curativo.

CÚRCUMA s.m. (Bot. Pl. Curcuma longa) Cúrcuma.

CURDA s.m. (fam.) Bebedeira, bebedela, borracheira, calcada. | s.(fam.) Bébedo, borracho

CURIA s.f. Curia.

CURIAL adx. Curial, rel. á curia. ║ s.m. Curial (cargo).

CURIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 96) Curio, “Cm“.

CURIOSEAR v. Indagar, pescudar. ║ Espiar, asexar, espreitar. ║ Fisgar, osmar.

CURIOSIDAD s.f. Curiosidade.

CURIOSO, A adx. Curioso (que ten curiosidade). ║ Curioso, mañoso. ║ Curioso, aseado. ║ Curioso, interesante.

CURRAR v. (fam.) Choiar, traballar.

CURRICÁN s.m. (pesca) Corricán.

CURRICULAR adx. Curricular, rel. ao currículo.

CURRÍCULO s.  Plan de estudos. Currículo, currículum.

CURRO (1) s.m. Curro [das bestas]187.

CURRO (2) s.m. (fam.) Choio, traballo.

CURRO (3) adx. (fam.) Guapo, lindo.

CURRUCA s.f. (Zoo.: Pax. famil. sílvidos vs. esps.) Papuxa, papuda.

CURSAR v. Cursar, estudar. ║ Tramitar.

CURSI adx. e s. Presumido, afectado, gabacho. ║ Ridículo.

CURSILLO s.m. Curso [breve].

CURSIVA s.f. [Letra] cursiva.

CURSO s.m. Curso.

CURSOR s.m. Cursor.

CURTIDO, A adx. e s.m. Curtido. ║ Curtume, acc. de curtir.

CURTIDOR, A s. Curtidor, peleteiro.

CURTIDURÍA s.f. Curtidoiro.

CURTIR(SE) v. Curtir(se).

CURUJA s.m. (Zoo.: Ave Speotyto cunicularia) "Curuja"175.

CURVA s.f. Curva. ║ Curva, volta, revolta.

CURVADO, A adx. Curvado, curvo.

CURVAR(SE) v. Curvar(se).

CURVATURA s.f. Curvatura.

CURVILINEO, A adx. Curvo.

CURVO, A adx. Curvo.

CUSCURRO, CURRUSCO s.m. Corrosco [tostado]. Carrapucho, caparucho (dunha bola de  pan).

CUSCÚS s.m. Cuscús (comida magrebí).

CUSCUTA, BARBAS DE CAPUCHINO, CABELLOS DE MONTE (Bot.: Pl. Cuscuta epithymum) Gorga, barbas de raposo.

CÚSPIDE s.f. Cúspide, coto m., cima f., cume / cumio m.

CUSTODIA s.f. e s.m. (Relix.) Custodia.

CUSTODIAR v. Custodiar, gardar.

CUSTODIO, A adx. e s.m. Custodio.

CUTÁNEO, A adx. Cutáneo, rel. á cute.

CUTIS s.m. Cute f.

CUTRE adx. e s. Cutre, cotroso, agarrado, coreño, manicurto, ruín.

CUYO, A pron. rel. Cuxo, a. (De quen, do / da que, o / a cal, ...)








D

D s.f. (letra “de”)  D s.m. (letra “de”).

DACIÓN s.f. Dación.
DACIÓN EN PAGO: (Der.) Dación en pagamento.

DACTILAR adx. Dactilar, dixital, rel. ós dedos.

DACTILOGRAFÍA s.f. Dactilografía, mecanografía.

DACTILOGRAFIAR v. Dactilografar, mecanografar.

DACTILOGRÁFICO, A adx. Dactilográfico, mecanográfico.

DACTILÓGRAFO, A s. Dactilógrafo, mecanógrafo.

DÁDIVA s.f. Dádiva.

DADIVOSO, A adx. Dadivoso, xeneroso, desprendido.

DADO (1) s.m. Dado (para xogar).

DADO (2), A adx. Dado, propenso. ║ Dado, concreto, determinado.

DADOR, A adx. e s. Dador.

DAGA s.f. (arma) Daga.

DAGUERROTIPIA s.f. Daguerrotipia (técnica fotográfica).

DAGUERROTIPO s.m. Daguerrotipo (aparello e imaxe obtida).

DALIA s.f. (pl. e flor) Dalia.

DALLADOR, A s.  Gadañeiro (que sega coa gadaña).

DALLAR v. (Agr.)  Gadañar, segar coa gadaña188.
DALLE s.m. (Agr.) Gadaña.

DALMÁTICO, A adx. Dálmata, da Dalmacia. ║ Rel. á lingua dalmática. ║ s.f. Dalmática (uns tipos de túnica).

DALTONIANO, A, DALTÓNICO,A adx. e s. Daltónico, que padece daltonismo.

DALTONISMO s.m. Daltonismo.

DAMA s.f. Dama, dona.

DAMAJUANA s.f. Un tipo de vasilla para conter líquidos, garrafón grande.

DAMASCO s.m. Damasco (un tipo de tea forte). ║ Albaricoqueiro.

DAMASQUINO, A adx. Damasquino, rel. a Damasco. ║ s.f. (Bot.: Pl. Tagetes patula) Taxete.

DAMASQUINADO s.m. Damasquinaxe f., damasquinaría (labor de damasquinar).

DAMASQUINAR v. Damasquinar.

DAMASQUINO,A adx. Damasceno, de Damasco. ║ [Arma branca] damasquina, damasquinada. ║ [Roupa] feita con damasco.

DAMERO s.m. Taboleiro [para xogar ás damas].

DAMISELA s.f. Rapariga bonita que quere pasar por señora.

DAMNIFICADO, A adx. Damnificado.

DAMNIFICAR v. Damnificar, causar.

DAN s.m. (Dep.) Dan (grao nas artes marciais).

DANDI s.m. Dandi.

DANDISMO s.m. Dandismo.

DANÉS, A adx. e s. Danés, dinamarqués.

DANTESCO, A adx. Dantesco.

DANZA s.f. Danza.

DANZANTE s. Danzante, que danza. ║ (fig. e fam.) Danzante, lixeiro, de pouco xuízo.

DANZAR v. Danzar.

DANZARÍN, A adx. e s. Danzarín, bailador. ║ (fig. e fam.) Danzarín, lixeiro, de pouco xuízo.

DAÑADO, A adx. Malo, malvado, perverso. ║ [Froito] danado, estragado.

DAÑAR v. Danar, arruinar, derramar. ║ v.pr. Danarse, botarse a perder.

DAÑINO, A adx. [Animal] daniño, danoso, nocivo.

DAÑO s.m. Dano, mal.
DAÑOS Y PERJUICIOS: Danos e perdas.

DAÑOSO, A adx. Danoso, que dana.

DAR(SE) v. Dar(se). (Entregar / Doar / Producir / Impartir / Cadrar as contas /  Atribuír / Outorgar / etc.)
DAR LARGAS:  Aprazar, adiar.
DARSE CUENTA: Darse [de] conta, caer na conta.

DARDO s.m. Dardo.

DARMSTADIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At.110) Darmstadio, “Ds“.

DÁRSENA  s.f. Embarcadoiro, bacía.

DARWINISMO s.m. Darwinismo.

DARWINISTA adx. e s. Darwinista.

DATA s.f. Data.

DATACIÓN s.f. Datación, acc. e ef. de datar.

DATAR v. Datar, pór a data.

DATARÍA s.f. (Rel.) Dataría (un tribunal da curia romana).

DÁTIL s.m. (froito) Dátil, froito da datileira.

DATILERA adx. e s.f. Datileira (palmeira que da froito).

DATIVO s.m. (Gram.) Dativo.

DATO s.m. Dato.

DE prep. De.
DE EL/LA/LOS/LAS:  Do/da/dos/das.
DE UN/UNA/UNOS/UNAS: Dun/dunha/duns/dunhas.
DE ÉL/ELLA/ELLOS/ELLAS: Del/dela/deles/delas.
DE ESTE, .. Deste, ..
DE ESE, ... Dese, ..
DE AQUEL, ... Daquel, ...
DE ESTE OTRO, ... Destoutro, ...
DE AQUEL OTRO, ... Daqueloutro, ...
DE ALGÚN, ... Dalgún, ...
DE OTRO,... Doutro, ...

DEAMBULACIÓN s.f. Deambulación.

DEAMBULAR v. Deambular, errar, vagar.

DEAMBULATORIO, A adx. e s.m. (Arq.) Deambulatorio.

DEÁN s.m. (Cat.) Deán.

DEANATO, DEANAZGO s.m. Deádego, deado. (dignidade e territorio do deán.)

DEBACLE s.f. Desastre, desfeita, zarracina.

DEBAJO adv. Debaixo.
DEBAJO DE: Debaixo de, so.

DEBATE s.m. Debate, discusión. ║ Contenda, loita, combate.

DEBATIR v. Debater, discutir, disputar. ║ Combater, lidar, batallar.

DEBE s.m. (Contab.) Debe.

DEBELAR v. Debelar (Someter ó inimigo polas armas).

DEBER (1) v. Deber189.

DEBER (2) s.m. Deber, obriga

DEBIDO, A  adx. Debido, xusto, razoable.
DEBIDO A  Por mor de, por causa de, por culpa de.

DÉBIL adx. Frouxo, feble, débil, delicado.

DEBILIDAD s.f. Debilidade, fraqueza.

DEBILITACIÓN s.f. Debilitación, decaemento. ║ Debilidade.

DEBILITAR(SE) v. Debilitar(se), languidecer.

DÉBITO s.m. Débito, débeda.

DEBRUZAR(SE) 190 v. Afociñar, caer boca abaixo.

DEBUT s.m. (do francés) Debut, estrea.

DEBUTANTE adx. e s. Debutante.

DEBUTAR v. Debutar.

DÉCADA s.f. Década, decenio.

DECADENCIA s.f. Decadencia. Esmorecemento.

DECADENTE adx. Decadente. ║ Decaído, minguado. 

DECAEDRO s.m. (Xeom.) Decaedro.

DECAER v. Decaer, minguar. Esmorecer, amortecer,  avougar.

DECÁGONO s.m. (Xeom.) Decágono.

DECAGRAMO s.m. Decagramo.

DECAÍDO, A adx. Que está en decadencia. ║ Abatido, feble.

DECAIMIENTO s.m. Decadencia. ║ Fraqueza, debilidade, esmorecemento.

DECALITRO s.m. Decalitro.

DECÁLOGO s.m. Decálogo.

DECALVAR v. Rapar como castigo.

DECÁMETRO s.m. Decámetro

DECAMPAR v. Desacampar, levanta-lo campamento.

DECANATO s.m. Decanato.

DECANO, A s. Decano.

DECANTACIÓN s.f. Decantación.

DECANTAR (1) (Do lat. decantare) v. Eloxiar, enxalzar, gabar.

DECANTAR (2) (De de- e canto) Decantar (separar o pouso dun líquido). ║ v.pr. Decantarse, tomar partido

DECAPITACIÓN s.f. Decapitación.

DECAPITAR v. Decapitar. Descabezar.

DECÁPODO adx., s.m. e s.m.pl.(Zoo.) Decápodo.

DECASÍLABO, A adx. e s. Decasílabo.

DECENA s.f. Decena.

DECENAL adx. Decenal.

DECENCIA s.f. Decencia.

DECENIO s.m. Decenio.

DECENTAR v. Encetarse, asañarse, gafarse, aborrecerse [una ferida]. ║Encetar, comezar a gastar algo. ║ Apodrentarse, degradarse [algo]. ║ Forzar, violar [a unha persoa].

DECENTE adx. e s. Decente.

DECEPCIÓN s.f. Decepción.

DECEPCIONAR(SE) v. Decepcionar(se).

DECESO s.m. Deceso, morte [natural], defunción, óbito, pasamento.

DECHADO s.m. Exemplo [a imitar], modelo, mostra.

DECIBEL s.m. (Fis.), DECIBELIO s.m. (Fis.) Decibel, decibelio.

DECIBLE adx. Dicible/ dicíbel, que se pode dicir.

DECIDIDO adx. Decidido, resolto.

DECIDIR(SE) v. Decidir(se). Determinar(se).

DECIDOR, A adx. Dicidor, que di. ║ adx. e s. Dicidor, falangueiro, locuaz.

DECIGRAMO s.m. Decigramo.

DECILITRO s.m. Decilitro.

DECIMAL adx. e s. Decimal.

DECÍMETRO s.m. Decímetro.

DÉCIMO, A adx. e s. Décimo.

DECIR v. Dicir.
COMO AQUEL QUE DICE: Coma aquel que di, coma quen di.

DECISIÓN s.f. Decisión, determinación.

DECISIVO, A adx. Decisivo.

DECISORIO, A adx. Decisorio.

DECLAMACIÓN s.f. Declamación.

DECLAMADOR, A adx. e s. Declamador.

DECLAMAR v. Declamar, recitar.

DECLAMATORIO, A adx. Declamatorio (con énfase ou pomposidade).

DECLARACIÓN s.f. Declaración.

DECLARADO, A adx. Declarado, manifesto, evidente.

DECLARANTE adx. es. Declarante.

DECLARAR(SE) v. Declarar(se).

DECLARATIVO, A adx. Declarativo. ║ adx.(Ling.) Enunciativo, asertivo.

DECLARATORIO, A adx.(Der.) Declaratorio.

DECLINABLE adx. Declinable/ declinábel.

DECLINACIÓN s.f. Declinación, declive. ║ Baixada, decadencia. ║ s.f. (Gram. e Astron.) Declinación.

DECLINAR v. Declinar, rexeitar. ║ v. (Gram.) Declinar.

DECLINATORIO, A adx. Declinatorio.

DECLIVE s.m. Declive, pendente, ladeira. ║ Declive, decadencia, ida a menos.

DECOCCIÓN s.f. Decocción, cocedura de alimentos.

DECOLORANTE adx. e s. Descolorante.

DECOLORAR, DESCOLORAR v. Descorar, descolorar, descolorir.

DECOMISAR v. Comisar, requisar.

DECOMISO s.m. Comiso, requisa f.

DE CONTINUO (loc. adv.)  Decontino, seguido.

DECORACIÓN s.f. Decoración.

DECORADO s.m. Decorado.

DECORADOR, A  S. Decorador.

DECORAR v. Decorar.

DECORATIVO, A adx. Decorativo.

DECORO s.m. Decoro.

DECOROSO, A adx. Decoroso.

DECORRER(SE) v. Escorrer(se), escorregar(se), esvarar(se).

DECRECER v. Minguar, decrecer, devecer, minguar.

DECRECIENTE adx. Decrecente.

DECRECIMIENTO s.m. Decrecemento, mingua, diminución.

DECREPITACIÓN s.f. Decrepitación, acc. e ef. de decrepitar.

DECREPITAR v. Decrepitar, crepitar por mor do lume.

DECRÉPITO, A adx. e s. Decrépito, diminuído.

DECREPITUD s.f. Decrepitude.

DECRETAL adx. e s. (Rel.) Decretal.

DECRETAR v. Decretar.

DECRETO s.m. Decreto.

DECÚBITO s.m. Decúbito (posición deitada).

DECUMBENTE  adx. Deitado, encamado [por enfermidade].

DECUPLICAR(SE) v. Decuplicar(se), multiplicar(se) por dez.

DÉCUPLO, A adx. e s. Décuplo, dez veces maior.

DECURSO s.m. Decurso, curso, transcurso.

DEDADA s.f. Dedada, porción collida cun dedo.

DEDAL s.m. Alferga f, dedal.

DEDALERA, DIGITAL s.f. (Bot.: Pl. Digitalis purpurea) Estraloque, tróquele, borleta, dedaleira, dixital, sanxoán.

DEDICACIÓN s.m. Dedicación.

DEDICAR v. Dedicar / adicar.

DEDICATORIA s.f. Dedicatoria.

DEDICATORIO, A  adx. Dedicatorio.

DEDIL s.m. Capizo (funda para protexer un dedo).

DEDILLO s.m. (dim. de 'dedo') Dediño.
AL DEDILLO (loc.) Con todo detalle, perfectamente.

DEDO s.m. Dedo.
[DEDO] PULGAR [Dedo] polgar, cachapiollos, matapiollos.
ÍNDICE  Índice, furabolos, mostreiro.
CORAZÓN Maior, pai de todos.
ANULAR Anular, mediano, medianiño.
MEÑIQUE Maimiño, pequeniño.
DEDO DEL PIÉ  Deda, dedo do pé.

DEDUCCIÓN s.f. Dedución.

DEDUCIR v. Deducir.

DEDUCTIVO, A adx. Dedutivo.

DEFECACIÓN s.f. Defecación, dexección.

DEFECAR v. Defecar, evacuar, ir/facer de ventre.

DEFECCIÓN s.f. Defección, abandono desleal.

DEFECTIVO, A adx. Defectuoso. ║ adx.(Gram.) Defectivo.

DEFECTO s.m. Eiva f., tacha f., defecto.

DEFECTUOSO, A adx. Defectuoso, imperfecto.

DEFENDEDOR, A adx. e s.  Defensor.

DEFENDER(SE) v. Defender(se).

DEFENDIBLE adx. Defendible / defendíbel.

DEFENESTRACIÓN s.f. Defenestración.

DEFENESTRAR v. Defenestrar, botar [a alguén] pola fiestra. ║ (fig.) Destituír, depoñer.

DEFENSA s.f. Defensa.

DEFENSIVO, A adx. e s.f. Defensivo.

DEFENSOR, A adx. e s. Defensor, valedor.

DEFERENCIA s.f. Deferencia.

DEFERENTE adx. Deferente, respectuoso

DEFERIR v. Deferir, remitir unha decisión dunha autoridade a outra.

DEFICIENCIA s.f. Deficiencia.

DEFICIENTE adx. Deficiente.

DÉFICIT s.m. (Econ.) Déficit [orzamentario]. ║ Escaseza [de algo necesario].

DEFICITARIO, A adx. Deficitario, que implica déficit.

DEFINIBLE adx. Definible/ definíbel.

DEFINICIÓN s.f. Definición.

DEFINIDO, A adx. Definido.

DEFINIR v. Definir.

DEFINITIVO, A adx. Definitivo.

DEFLACIÓN s.f. (Econ.) Deflación.

DEFLAGRACIÓN s.f. Deflagración, acc. e ef. de deflagrar.

DEFLAGRAR v. Deflagrar, arder de súpeto.

DEFOLIACIÓN s.f. (Agric. e Bot.) Defoliación, esfolla, esfollada.

DEFOLIAR v. (Agric. e Bot.) Defoliar, esfollar.

DEFORESTACIÓN s.f. Deforestación.

DEFORESTAR v. Deforestar.

DEFORMABLE adx. Deformable/ deformábel.

DEFORMACIÓN s.f. Deformación.

DEFORMAR(SE) v. Deformar(se).

DEFORME adx. Deforme.

DEFORMIDAD s.f. Deformidade.

DEFRAUDACIÓN adx. Defraudación.

DEFRAUDADOR, A adx. e s. Defraudador.

DEFRAUDAR v. Defraudar.

DEFUNCION s.f. Defunción, pasamento, falecemento, finamento

DEGENERACIÓN s.f. Dexeneración.

DEGENERADO, A adx. e s. Dexenerado.

DEGENERAR v. Dexenerar.

DEGENERATIVO, A adx. Dexenerativo.

DEGLUCIÓN s.f. Deglutición, acc. de deglutir.

DEGLUTIR v. Deglutir (tragar).

DEGOLLACIÓN s.f. Degolación.

DEGOLLAR v. Degolar.

DEGOLLINA s.f. Suspensos dabondo nun exame.(coloq.)   Matanza, masacre.

DEGRADACIÓN s.f. Degradación.

DEGRADANTE adx. Degradante.

DEGRADAR(SE) v. Degradar(se), rebaixar(se) (de grao). ║ Abaixar(se)

DEGUSTACIÓN s.f. Degustación.

DEGUSTAR v. Degustar, catar, probar. ║ Degustar, saborear.

DEGLUTICIÓN s.f. Deglutición.

DEGLUTIR v. Deglutir, tragar.

DEHESA s.f. Devesa.

DEICIDA s. Deicida.

DEICIDIO s.m. Deicidio.

DEIFICACIÓN s.f. Deificación.

DEIFICAR v. Deificar.

DEIDAD s.f. Deidade.

DEJACIÓN s.f. Deixamento, renuncia, abandono.

DEJADEZ s.f. Deixamento, abandono, desleixo.

DEJADO, A adx. Deixado, abandonado, desleixado.

DEJAR v. Deixar. (Poñer / Abandonar / Encomendar / Transmitir / Emprestar / Reservar / Esquecer / Consentir / Render / Cesar / etc.)
DEJARSE  v.pr. Deixarse, desleixarse, desdeixarse.
DEJAR A ALGUIEN BIZCO (loc. verb. coloq.) Causarlle asombro.
DEJAR ATRÁS A ALGUIEN (loc. verb.)  Adiantalo, avantaxalo.
DEJAR CAER (loc. verb.) Dicir algo con intención oculta.

DEL contracc. de 'de' e 'el' Do.

DELACIÓN s.f. Delación, acusación.

DELANTAL s.m. Mandilón. ║ Mandil, aba f.

DELANTE adv. Diante, adiante, dediante.
POR DELANTE: Por adiante.
DELANTE DE: Diante de.
DELANTE DE, ANTE, EN PRESENCIA DE: Perante.
EN ADELANTE, EN EL FUTURO: En diante

DELANTERO, A adx. e s. Dianteiro.

DELATABLE adx. Delatable/ delatábel.

DELATAR v. Delatar.

DELATOR, A adx. e s. Delator.

DELEBLE adx. Deleble/ delébel.

DELECTACIÓN s.f. Deleite m., delicia.

DELEGACIÓN s.f. Delegación.

DELEGADO, A adx. e s. Delegado.

DELEGAR v. Delegar.

DELEITABLE adx. Deleitable, deleitoso.

DELEITACIÓN s.f. Deleitación, deleite.

DELEITAR(SE) v. Deleitar(se), apracer(se).

DELEITE s.m. Deleite, delicia, celme.

DELEITOSO, A adx. Deleitoso, celmoso.

DELETÉREO, A adx. Deleterio, mortífero.

DELETREAR v. Soletrear, deletrear.

DELETREO s.m. Deletreo, soletreo.

DELFÍN (1) s.m. (Zoo.: Mam. Tursiops truncatus) Golfiño, arroaz.

DELFÍN (2) s.m. (Título francés) Delfín.

DELGADEZ s.f. Delgadeza, fraqueza.

DELGADO, A adx. Delgado.

DELIBERACIÓN s.f. Deliberación, acc. de deliberar.

DELIBERANTE adx. Deliberante.

DELIBERAR v. Deliberar.

DELICADEZA s.f. Delicadeza.

DELICADO, A adx. Maimiño, maniño, delicado.

DELICIA s.f. Delicia, deleite.

DELICIOSO, A adx. Delicioso, gorentoso, celmoso.

DELICTIVO, A adx. Delituoso.

DELIMITACIÓN s.f. Delimitación.

DELIMITADOR, A adx. Delimitador.

DELIMITAR v. Delimitar, deslindar, estremar, marxear.

DELINCUENCIA s.f. Delincuencia.

DELINCUENTE s. Delincuente.

DELINEACIÓN s.f. Delineación.

DELINEANTE s. Delineante.

DELINEAR v. Delinear [liñas]; deliñar [terreos].

DELIQUIO s.m. Desmaio, esvaecemento, esvaemento. ║ Éxtase, arroubo.

DELINQUIR v. Delinquir.

DELIRAR v. Delirar.

DELIRANTE adx. Delirante.

DELIRIO s.m. Delirio.

DELITO s.m. Delito.

DELTA s.f. (letra grega) Delta m. ║ s.m. (Mat. e Xeogr.) Delta.

DELTAICO, A adx. Deltaico, rel. ao delta.

DELUDIR  v. Enganar, burlar.

DELUSIVO, A adx. Enganoso.

DELUSORIO, A adx. Delusorio, enganoso.

DEMACRACIÓN s.f. Enfraquecemento.

DEMACRARSE) v. Enfraquecer, enmagrecer. Amaiarse.

DEMAGOGIA s.f. Demagoxia.

DEMAGÓGICO, A adx. Demagóxico.

DEMAGOGO, A adx. e s. Demagogo.

DEMANDA s.f. Demanda, súplica, petición, solicitación. ║ Esmola, pedimento. ║ Esmoleiro. ║ Pregunta. ║ Busca, procura.(Der.) Demanda [xudicial] .(Comercio) Pedido.

DEMANDADERO, A s. Mandadeiro.    

DEMANDAR v. Demandar, pedir, suplicar. ║ Preguntar. ║ Demandar, precisar, requirir. ║ Demandar, presentar demanda.

DEMARCACIÓN s.f. Demarcación (feito de demarcar e territorio demarcado).

DEMARCAR v. Demarcar, delimitar, deslindar.        

DEMÁS pron.ind. Demais, máis. ║ adx. (O/a/os/as) demais, o resto
DE MÁS (loc. adv.) De máis, de sobra.

DEMASÍA s.f. Demasía, exceso. ║ Ousadía. ║ Atrevemento, descaro, desvergonza. ║ Maldade, delito.
EN DEMASÍA: (loc. adv.)  En demasía, de máis, en exceso, excesivamente.

DEMASIADO, A  Indef. Demais, demasiado, -a, -os, -as.

DEMASIADO adv. De máis.

DEMENCIA s.f. Demencia.

DEMENTE s. Demente, tolo.

DEMÉRITO s.m. Demérito, desmerecemento.

DEMOCRACIA s.f. Democracia.

DEMÓCRATA adx. e s. Demócrata.

DEMOCRÁTICO, A adx. Democrático.

DEMOCRATIZACIÓN s.f. Democratización.

DEMOCRATIZAR v. Democratizar.

DEMOGRAFÍA  s.f. Demografía (ciencia).

DEMOGRÁFICO, A adx. Demográfico.

DEMOLEDOR, A adx. e s. Demoledor, que demole.

DEMOLER v. Demoler, derrubar, esborrallar.

DEMOLICIÓN s.f. Demolición.

DEMONÍACO, A, DEMONIACO, A adx. Demoníaco, diabólico.adx. e s. Endemoñado, endiañado.

DEMONIO s.m. Demo, demoño, diaño, diabo, diantre.

DEMONOLOGÍA s.f. Demonoloxía (estudo sobre os demos).

DEMORA s.f. Demora, tardanza, delonga.

DEMORAR(SE) v. Demorar(se), atrasar(se), delongar(se).

DEMOSTRABLE adx. Demostrable/ demostrábel.

DEMOSTRACIÓN s.f. Mostra. Demostración.

DEMOSTRAR v. Demostrar.

DEMOSTRATIVO, A adx. e s.m. (Gram.) Demostrativo.

DEMUDACIÓN s.f.  DEMUDAMIENTO s.m.Demudamento,   aqueloutramento.

DEMUDAR(SE) v. Mudar, variar. ║ Alterar(se), desfigurar(se). ║  Demudar(se), cambiarse un na súa expresión.

DENEGACIÓN s.f. Denegación.

DENEGAR v. Denegar.

DENEGATORIO, A adx.Denegatorio, que supón denegación.

DENEGRIDO, A adx. Denegrido, que tira á cor negra.

DENEGRIR v. Denegrir, ennegrecer, negrexar.

DENARIO s.m. (Ant.) Denario (moeda romana).

DENGUE s.m. Mexericada, aloumiño, garatuxa. ║ Dengue (un tipo de esclavina das mulleres). ║ s.m. (Med.) Dengue (enfermidade).

DENIGRACIÓN s.f. Denigración.

DENIGRANTE adx. Denigrante, aldraxante.

DENIGRAR v. Denigrar, difamar. ║ Denigrar, aldraxar.

DENODADO, A adx. Denodado, afouto, ousado.

DENOMINACIÓN s.f. Denominación, nome, título.

DENOMINADOR s.m. Denominador.

DENOMINAR v. Denominar.

DENOMINATIVO, A adx. e adx.(Gram.) Denominativo.

DENOSTAR v. Deostar, agraviar, inxuriar, insultar.

DENOTACIÓN s.f. Denotación.

DENOTAR v. Denotar, indicar, significar.

DENOTATIVO, A adx. Denotativo, que denota.

DENSIDAD s.f. Densidade.

DENSIFICAR(SE) v. Densificar(se), facer(se) denso.

DENSO, A adx. Basto, denso, mesto.

DENTADO, A adx. Dentado, que ten dentes.

DENTADURA s.f. Dentadura, dentame (coloq.).

DENTAL (1) (Do lat. dentale) s.m. Dental, enrelladoira, rastro (peza de pau do arado).

DENTAL (2) (Do fr.dental) adx. Dental, rel. aos dentes. ║ adx. e s.f. (Fonet.) [Consoante] dental, linguodental.

DENTAR v. Formarse dentes nunha ferramenta de corte. ║ Dentar, endentar, endentecer, bota-los dentes.

DENTARIO, A adx. Dental, dentario.

DENTELLADA s.f. Dentada, trabada, chantada, mordedela.

DENTERA s.f. Denteira, “corte” dos dentes. ║ (coloq.) Denteira, envexa. ║ (coloq.) Degoxo, degoiro, ansia, devezo, afán.

DENTICIÓN s.f. Acc. e ef. de dentar, endentecer. ║ s.f. (Zoo.) Dentición, dentame, dentadura.

DENTÍFRICO, A adx. e s.m. Dentífrico.

DENTINA s.f. (Anat.) Dentina, marfil dos dentes.

DENTISTA s.(Med.)  Dentista.

DENTÓN s.m. ( Zoo.: Peixe Dentex dentex) Dentón.

DENTRO adv. Dentro.
DENTRO DE: (loc. prep.) Dentro de [un tempo].
POR DE DENTRO: (loc. adv.) Por dentro.
DENTRO O FUERA: (coloq.) Arre ou xo, si ou non.

DENTUDO, A adx. e s. Dentón191.

DENUDACIÓN s.f. (Biol.) Denudación.

DENUDAR(SE) 192 v. (Biol.) Denudar, despoxar(se) da cuberta.

DENUEDO s.m. Denodo, brío, afouteza, bravura.

DENUESTO s.m. Deosto, inxuria.

DENUNCIA s.f. Denuncia.

DENUNCIANTE adx. e s. Denunciante.

DENUNCIAR v. Denunciar, dar parte.

DEONTOLOGÍA s.f. Deontoloxía (disciplina da ética profesional).

DEONTOLÓGICO, A adx. Deontolóxico.

DEPARAR v. Deparar, ofrecer, proporcionar.

DEPARTAMENTO s.m. Departamento.

DEPARTIR v. Falar, conversar.

DEPAUPERAR v. Depauperar, empobrecer. ║ v.tr e pr.(Med.) Depauperar, debilitar, extenuar.

DEPENDENCIA s.f. Dependencia.

DEPENDER v. Depender.

DEPENDIENTE, A  adx. e s. Dependente.

DEPILACIÓN s.f. Depilación.

DEPILADOR, A adx. Depilador. ║ s.m. (produto) e s.f. (aparello) Depilador – depiladora

DEPILAR(SE) v. Depilar(se).

DEPILATORIO, A adx. e s. Depilatorio.

DEPLORABLE adx. Deplorable/ deplorábel, lamentable/ lamentábel.

DEPLORAR v. Deplorar, lamentar, sentir.

DEPONENTE adx. e s. Que depón. ║ s.m. (Gram.) [Verbo] depoñente.

DEPONER v. Depoñer/depor.

DEPORTACIÓN s.f. Deportación, desterro.

DEPORTAR v. Deportar, desterrar.

DEPORTE s.m. Deporte.

DEPORTISTA adx. e s. Deportista.

DEPORTIVIDAD s.f. Deportividade.

DEPORTIVO, A adx. Deportivo.

DEPOSICIÓN s.f. Deposición, destitución. ║ Evacuación [de ventre].

DEPOSITANTE adx. e s. Depositante.

DEPOSITAR v. Depositar.

DEPOSITARÍA s.f. Depositaría, tesourería, caixa de depósitos.

DEPOSITARIO, A adx. e s. Depositario.

DEPÓSITO s.m. Depósito.

DEPRAVACIÓN s.f. Depravación.

DEPRAVADO, A adx. e s. Depravado, pervertido.

DEPRAVADOR, A adx. e s. Depravador.

DEPRAVAR v. Depravar, viciar, perverter.

DEPRECACIÓN s.f. Rogo, súplica fervente.

DEPRECAR v. Deprecar, pregar, suplicar, implorar.

DEPRECATIVO, A adx. Deprecativo, rel. á deprecación. ║ s.m. (Gram.) [Modo] deprecativo (imperativo suplicante).

DEPRECIACIÓN s.f. Depreciación, desvalorización.

DEPRECIAR(SE) v. Depreciar(se), diminuír o prezo ou valor.

DEPREDACIÓN s.f. Depredación, acc. e ef. de depredar. ║ Pillaxe, roubo con violencia. ║ Exacción inxusta ou abusiva.

DEPREDAR v. Depredar, roubar con violencia. ║ Depredar, cazar [un animal] á outros.

DEPRESIÓN s.f. Depresión.

DEPRESIVO, A adx. Depresivo.

DEPRESOR, A adx. e s. Que deprime. ║ s.m. (Med.) Depresor (instrumento).

DEPRIMENTE adx. Deprimente.

DEPRIMIR v. Deprimir.

DEPRISA, DE PRISA adv. Á présa.

DEPUESTO, A part. irreg. de ‘deponer’, depoñer. Deposto.

DEPURACIÓN s.f. Depuración.

DEPURADOR, A adx. e s. Depurador.

DEPURAR v. Depurar.

DEPURATIVO, A adx. Depurativo.

DERECHO, A adx. e s. Dereito.

DERECHURA s.f. Dereitura.

DERIVA s.f. Deriva (variación).

DERIVACIÓN s.f. Derivación.

DERIVADO, A adx. e. s.m. e f. Derivado.

DERIVAR v. Derivar.

DERMO- elem.compos. Derm-, dermo-, derma- [= pel].

DERMATITIS s.f. (Med.) Dermatite.

DERMATOLOGÍA s.f. (Med.) Dermatoloxía.

DERMATÓLOGO, A s.(Med.) Dermatólogo.

DEMATOSIS s.f. (Med.) Dermatose.

DÉRMICO, A adx. Dérmico.

DERMIS s.f. (Anat.) Derme, derma, corion.

DEROGADOR, A adx. e s. Derrogador.

DEROGACIÓN s.f. Derrogación, abolición, anulación dunha lei.

DEROGAR v. Derrogar, abolir.

DEROGATORIO, A adx.(Der.) Derrogatorio, derrogador.

DERRABAR v. Desrabar (cortar o rabo a un animal).

DERRAMA s.f. Escote, repartición dun gasto193.

DERRAMADOR, A adx. e s. Derramador.

DERRAMAMIENTO s.m. Derramamento.

DERRAMAR(SE) v. Verter(se), derramar(se) (un líquido fóra). ║ v.tr. Repartir un custo, pagar a escote.

DERRAME s.m. Derrama f, derramamento, estrago. ║ Vertedura, perda dun liquido que sae por fóra ao medilo ou por defecto do recipiente. ║ Valigato, subdivisión dun val. ║(Patoloxía) Derramo, efusión.

DERRAMO s.m. Bisel nun muro.

DERRAPAR v. Derrapar, escorregar un automóbil.

DERRAPE s.m. Derrapaxe f., acc. de derrapar.

DERREDOR 194 s.m. Contorno, perímetro.
EN DERREDOR:  (loc. adv.) No contorno.

DERRENEGAR v. (coloq.) Aborrecer, abominar, anoxar.

DERRENGADO, A adx. Derreado, deslombado. ║ Torto. ║ (fig) Moi canso, esgotado, mallado.

DERRENGADURA s.f. Derreadura, derreamento.

DERRENGAR(SE) v. Derrear(se), deslombar(se).

DERRETIR(SE) v. Derreter(se).

DERRIBAR(SE) v. Derribar(se) / derrubar(se).

DERRIBO s.m. Derriba, derrubamento.

DERROCHADOR, A adx. e s. Gastador, estragador, desbaldidor.

DERROCADERO s.m. Abismo, precipicio, sima, groba, engroba.

DERROCAMIENTO s.m. Derrocamento, acc. de derrocar.

DERROCAR v. Derrocar, depor, destronar. ║  Botar por terra, derrubar, abater.

DERROCHAR v. Malgastar, dilapidar, estragar.

DERROCHE s.m. Desbaratamento, dilapidación.

DERROCHÓN, A adx.(coloq.) e s. Desbaldidor, dilapidador.

DERROTA(1)  s.f. Camiño, verea, sendeiro. ║ Derrota, rumbo.

DERROTA (2) s.f. Derrota (perda).

DERROTAR v. Derrotar.

DERROTERO s.m. (Mar.) Rota, rumbo, roteiro. ║ (fig.) Camiño, vía, percorrido.

DERRUIR v. Derruír, demoler (un edificio).

DERRUMBADERO s.m. Precipicio, cavorco.

DERRUMBAMIENTO s.m. Derrubamento,, derruba f.

DERRUMBAR(SE) v. Derrubar(se), esborrallar(se).

DERRUMBE s.m. Derrubamento, derruba. ║ Precipicio, cavorco.

DES- prefixo  Des- [ = negación, privación].

DESABASTECER v. Desabastecer, desprover.

DESABEJAR v . Desabellar195

DESABOLLAR v. Desabolar, descrocar.

DESABORIDO, A adx. Desaborido, insulso. ║ adx. e s.(coloq.)Ref. a persoa) Eslamiado, apático, desganado.

DESABOTONAR v. Desabotoar.

DESABRIDO, A adx. Desaborido, eslamiado. ║ Áspero, arisco, xaroto (no trato). ║ [Tempo] desapracible, desagradable.

DESABRIGAR(SE) v. Desabrigar(se), desarroupar(se).

DESABRIMIENTO  s.m. Desabor, insulsez, insipidez. ║ Aspereza [no trato]. ║ Desazo, abatemento.

DESABROCHAR v. Desabrochar, desabotoar.

DESACATAR v. Desacatar, faltar ao respecto. ║ Desacatar, non acatar.

DESACATO s.m. Desacato, falta de respecto.

DESACELERACIÓN s.f. Desaceleración.

DESACELERAR v. Desacelerar.

DESACERAR v. Desaceirar, quitar/gastar o aceiro dunha ferramenta.

DESACERTAR v. Fallar, errar, non atinar.

DESACIERTO s.m. Desacerto, desatino, erro.

DESACONSEJABLE adx. Desaconsellable / desaconsellábel

DESACONSEJAR v. Desaconsellar.

DESACORDAR v. Discordar, desentoar, non gardar a harmonía. ║ v.pr. Esquecerse.

DESACORDE adx. Discorde, desharmónico, disonante,

DESACOSTUMBRADO, A adx. Desacostumado, desafeito.

DESACOSTUMBRAR(SE) v. Desacostumar(se), desafacer(se).

DESACOTAR (1) v. Descoutar, quitar un couto.

DESACOTAR (2) v. Ter un trasacordo. ║ Rexeitar, refugar, refusar.

DESACREDITAR v. Desacreditar, descualificar

DESACUERDO s.m. Desacordo, desavinza.

DESACTIVAR v. Desactivar.

DESADORNAR v. Desadornar, desornar, desenfeitar.

DESAFECCIÓNs.f.Desafección.

DESAFECTAR v. (Der.) Desafectar.

DESAFECTO, A adx. Desafecto. ║ adx. Oposto, contrario.

DESAFIADOR, A adx. e s. Desafiador, desafiante.

DESAFIANTE adx. Desafiante, desafiador.

DESAFIAR v. Desafiar, retar.

DESAFILAR  v. Desafiar, desamolar, desaguzar196

DESAFINACIÓN s.f. Desafinación.

DESAFINAR v. (Mús.)  Desafinar, desentoar.

DESAFÍO s.m. Desafío.

DESAFORADO, A adx. enorme, desmesurado.

DESAFORTUNADO, A adx. Desafortunado, infortunado. Desgraciado.

DESAFUERO s.m. Desaforo, (pop.) falcatrúa/falcatruada.

DESAGRADABLE  adx. Desagradable, desagradábel, desapracible.

DESAGRADAR v. Desagradar, deschistar.

DESAGRADECIDO, A adx. Desagradecido.

DESAGRADECIMIENTO s.m. Desagradecemento.

DESAGRADO s.m. Desagrado, desgusto, grima f.

DESAGRAVIAR v. Desagraviar. ║ v.pr. Resarcir(se), compensar(se).

DESAGRAVIO s.m. Desagravio.

DESAGREGAR(SE) v. Desagregar(se),  desempatar, desamecer.

DESAGUADERO s.m. Sumidoiro, desaugadoiro.

DESAGUAR v. Desaugar. Baleirar.
DESAGUAR UNA COMIDA:  Escoar.

DESAGÜE s.m. Acc. de desaugar ║ Sumidoiro, desaugadoiro, augueiro.

DESAGUISADO s.m. Afronta, aldraxe, insulto. ║ Desfeita, estrago.

DESAHOGADO, A adx. Descarado, desvergoñado, xarelo. ║ [Lugar] desafogado, amplo. ║ Desafogado, que vive con desafogo.

DESAHOGAR(SE) v. Desafogar(se), desabafar(se). Tranquilizar(se), consolar(se).

DESAHOGO s.m. Desafogo, alivio, desabafo. ║ Desenvoltura, desembarazo, descaro.

DESAHUCIAR v. Desafiuzar.

DESAHUCIO s.m. Desafiuzamento.

DESAHUMAR v. Desafumar, quita-lo fume dun lugar.

DESAIRAR v. Desairar.

DESAIRE s.m. Desaire.

DESAJUSTAR(SE) v. Desaxustar(se), desartellar(se).

DESALABEAR v. (Carp.) Desempenar, aplanar, alisar.

DESAJUSTAR(SE) v. Desaxustar(se).

DESAJUSTE  s.m. Desaxuste.

DESALAR (1) v.  Desalgar, quita-lo sal.

DESALAR (2) v, Despenar, depenar, desplumar, quita-las plumas a unha ave.

DESALENTADOR, A adx. Desalentador, que causa desalento.

DESALENTAR(SE) v. Desalentar(se).

DESALIENTO s.m. Desalento.

DESALINEAR v. Desaliñar.

DESALIÑADO, A adx. Bandallo, bandalleiro, desaxeitado, desamañado, baldrogas, pastrán.

DESALIÑAR(SE) v. Desadobiar(se), derramar(se) o adobío197.

DESALIÑO s.m. Desamaño, desenfeite, desaseo.

DESALMADO, A adx. Desalmado, cruel, malvado, xurafaz.

DESALOJAMIENTO s.m. Desaloxamento, desaloxo.

DESALOJAR v. Desaloxar.

DESALOJO s.m. Desaloxo, desaloxamento.

DESAMBIGUAR v. (Ling.) Desambiguar (quitar a ambigüidade).

DESAMISTARSE  v.pr.  Desamigarse, poñerse a mal.       

DESAMOR s.m. Desamor, desapego, indiferenza. ║ Desamor, inimizade.

DESAMORTIZAR v. (Econ.) Desamortizar.

DESAMPARAR v. Desamparar.

DESAMPARO s.m. Desamparo.

DESANCLAR v. (Mar.)  Desancorar, desfondear.

DESANGELADO, A adx. Eslamiado, insulso, anódino.

DESANGRAR v. Desangrar. ║ Esgotar ou desaugar un estanque, lago, etc.  ║ Arruinar, empobrecer [a alguén]. ║ v.pr.  Desangrarse,  escoarse.

DESANGRAR(SE) v. Desangrar(se). Escoarse.

DESANIDAR v. Botar, chimpar, expulsar, escorrentar [dun lugar a alguén acochado nel]. ║  Enxeitar, anoxar, desaniñar, deixar o niño.

DESANIMAR(SE) v. Desanimar(se), desalenta(se).

DESÁNIMO s.m. Desánimo, desazo, desalento, deixamento,

DESANUDAR v. Desanoar.

DESAPACIBLE adx. Desapracible, desagradable.

DESAPARCAR v. Desaparcar.

DESAPARECER v. Desaparecer.

DESAPAREJAR v. Desaparellar, desarrear, quita-lo aparello a unha cabalaría. ║(Mar.) Desaparellar [unha embarcación].

DESAPEGO s.m. Desapego, desamor, indiferenza.  

DESAPARICIÓN s.f. Desaparición.

DESAPEGO s.m. Desapego, desamor, indiferenza.  

DESAPERCIBIDO, A adx. Desapercibido, desprevido, inadvertido.

DESAPRENSIÓN s.f. DesaprehensiónO.

DESAPRENSIVO, A adx. e s.  DesaprehensivoO.

DESAPRETAR v. Desapertar, afrouxar.

DESAPROBACIÓN s.f. Desaprobación, rexeitamento, desacordo.

DESAPROBAR v. Desaprobar.

DESAPROVECHAR v. Desaproveitar.

DESARBOLAR (Mar.) Desarborar, derrubar os mastros.

DESARMAR(SE) v. Desarmar(se).

DESARME s.m. Desarmamento.

DESARRAIGAR v. Desarraigar, desenraizar.

DESARRAPADO, DESHARRAPADO, A adx. Esfarrapado.

DESARREGLAR(SE)  v.  Desarranxar(se), desamañar(se).

DESARREGLO s.m. Desarranxo, desamaño, desorde, desorganización. ║ Trastorno, empezo (de saúde).

DESARROPAR(SE) v. Desarroupar(se), destapar(se).

DESARROLLAR 198 v. Acrecentar, incrementar,  amplificar, crecer,  medrar, aumentar, prosperar. Expoñer un tema. ║ Realizar [algo]. ║ Prosperar, progresar [economicamente]. ║ Desenvolver, mellorar.

DESARROLLO s.m. Desenrolo, desenvolvemento. ║ Desenvolvemento económico.

DESARRUGAR v. Desenrugar / desengurrar, alisar.

DESARTICULACIÓN s.f. Desarticulación, descompostura.

DESARTICULAR(SE) v. Desartellar(se), escordar(se). ║ Desarticular, desmontar, desunir pezas articuladas.

DESASADO, A adx. Que ten rotas as asas.

DESASEADO, A adx. Baldreo, bandallo, zalapastrán, cocho, porcallán (fam.).

DESASEO s.m. Desaseo, falta de aseo.

DESASIMIENTO s.m. Desprendemento, solta.

DESASIR(SE) v. Desasir(se), soltar(se). ║ Desprenderse (de algo).

DESASNAR v. Desasnar, desemburrar, desembrutecer.

DESASOCIAR v. Desasociar.

DESASOSEGADOR, A, DESASOSEGANTE adx. Desacougante, inquietante.

DESASOSEGAR(SE) v. Desasosegar(se), desacougar(se).

DESASOSIEGO s.m. Desacougo, desasosego.

DESASTRADO,A adx. Desgraciado, infeliz. ║ adx. e s. Desastrado, astroso, farrapeiro, farrapento.

DESASTRE s.m. Desfeita f., desastre, malandanza f.

DESASTROSO, A adx. Desastroso, calamitoso.

DESATAR(SE) v. Desatar(se), desamarrar(se), soltar(se).

DESATASCAR(SE) v. Desentupir(se), desatoar(se).

DESATENDER v. Desatender.

DESATENTO, A adx. Desatento. Descortés.

DESATINO s.m. Desatino, desacerto, erro. ║ Loucura, despropósito.

DESATORNILLAR v. Desaparafusar.

DESATRACAR v. (Mar.)  Desatracar, desamarrar (un barco).

DESATRANCAR v. Desatrancar.

DESAUTORIZAR v. Desautorizar.

DESAVENENCIA s.f. Desavinza.

DESAVENIDO, A adx. Desavido/  desavindo.

DESAVENIR(SE) v. Desavirse, deixar de estar de acordo.

DESAVIAR v. Descarreirar, desencarreirar, desviar, escabildrar, apartar do bo camiño. ║ Quitar os apaños ou preparativos de algo.

DESAVÍO s.m. Acc. e ef. de “desaviar”.

DESAVENIR(SE) v. Desavir(se), indispoñer(se), deixar de estar de acordo.

DESAYUNAR(SE) v. Almorzar.

DESAYUNO s.m. Almorzo.

DESAZÓN 199 s.f. Desasosego por algún proído, comechón. ║ Desgusto, pesadume, inquietude, desacougo. ║ Insipidez, falta de sabor. ║ Falta de sazón e tempero nunha terra cultivable.

DESAZONADO, A adx. [Terra] improdutiva, en mala disposición para algo.

DESAZONAR v. Quita-lo sabor a un alimento. ║ Desgustarse, anoxarse, atufarse.

DESBANCAR v. Usurpar ou substituír a posición doutra persoa. ║ (En xogos:) desbancar, gañar á banca.

DESBANDADA s.f. Desbandada, acc. e ef.de desbandar(se).
A LA DESBANDADA (loc. adv.) Confusamente, sen orde.

DESBANDARSE v.p. Desbandarse, dispersarse, fuxir en desorde. ║ Desachegarse [de outros]. ║ Desertar [un soldado].

DESBARAJUSTAR, D ESBARAHUSTAR v. Desamañar, estragar, descompoñer.

DESBARAJUSTE, DESBARAHUSTE s.m. Desfeita f., desarranxo.

DESBARATAMIENTO s.m. Desbaratamento.

DESBARATAR v. Desbaratar = [ Desfacer, derramar, escangallar, botar a perder. ║ Malgastar, dilapidar. ║ Frustrar. ] 

DESBARATE 200 s.m. Acc. e ef. de desbaratar. 

DESBARBADO, A adx.(despect.) Desbarbado, sen barba║ s.m. Acc. de quita-las barbas ao papel ou á roupa.

DESBARBAR v. Desbarbar, quita-las barbas a algo . ║ v.tr. e p.(Coloq.) Afeitar(se) a barba.

DESBARRAR v. Esbarrar, escorregar, escorrer. ║ (fig.) Esbardallar, baballar, (fam.) discorrer cos pés.

DESBARRIGAR v. Romper ou ferir a barriga, esbandullar.

DESBASTADOR s.m. Desbastador (ferramenta).

DESBASTAR v. Desbastar, quita-las partes máis bastas. ║ Gastar, diminuír. ║ Desbastar, puír, refinar, requintar [a alguén].

DESBASTE s.m. Desbaste, desbastamento.

DESBLOQUEAR v. Desbloquear.

DESBOCAR v. Rompe-la boca de algo. ║ Dar de si unha prenda de vestir. ║ Desembocar [un río] . ║ Desbocarse [unha cabalaría]. ║ Desmandarse, perde-lo control. ║ Dispararse [algo], medrar sen moderación. ║ Desbocarse, desvergoñarse, perde-la vergoña.

DESBORDAMIENTO s.m. Desbordamento.

DESBORDAR(SE) v. Desbordar(se), reverter(se). Rebordar.

DESBRAVAR v. Desbravar, amansar, domesticar. ║ Perde-la braveza. ║ [Un licor] perde-la forza. ║ Acougarse, aplacarse.

DESBRAZARSE v.pr. Estarricarse, espreguizarse.

DESBROZADORA s.f. (máquina). Rozadoira

DESBROZAR v. Quita-la broza. ║ Rozar (o mato).

DESCABALAR 201 v. Descompoñer, desartellar, impedir que [algo] sexa cabal. ║ Derramar, botar a perder.

DESCABALGAR v. Descabalgar, apear, desmontar, baixar [dunha cabalaría].

DESCABELLADO, A  adx.(fig.) Desatinado, atolado, sen tino.

DESCABELLAR v. Despeitear. ║ (No toureo) Rematar ó touro.

DESCABEZAR v. Descabezar, escabezar. ║ (coloq.) Comezar a saír dun tropezo. ║ v.pr.(coloq.) [V. DESCALABAZARSE]
DESCABEZAR UN SUEÑO (loc.) (coloq.) Descabezar un sono.

DESCADERAR(SE) v. Derrear(se), amarrear(se). Deslombar(se). Derrancar(se)

DESCAFEINAR v. Descafeinar.

DESCALABAZARSE v. Quentar (un) a cabeza, matinar en exceso.

DESCALABRADO, A  part. pas. de “descalabrar(se)”  Ferido, mancado. ║ adx. Derrotado, vencido, escalazado, esnaquizado (fig.).

DESCALABRAR(SE) v. Esmechar(se) (ferir na cabeza). ║ Ferir, mancar. ║ v.tr.(fig.) Danar.

DESCALABRO s.m. Desfeita, dano, perda.

DESCALCIFICACIÓN s.f. Descalcificación.

DESCALCIFICAR(SE) v. Descalcificar.

DESCALIFICACIÓN s.f. Descualificación.

DESCALIFICAR v. Descualificar.

DESCALZAR(SE) v. Descalzar(se).

DESCALZO, A adx. Descalzo.

DESCAMAR v. Escamar (quitar as escamas). ║ v.pr. Repelar, caerse a pel.

DESCAMINADO, A adx. Descamiñado.

DESCAMINAR(SE)  v. Descamiñar, desencamiñar, escabildrar.  ║ Aconsellar mal.

DESCAMISADO, A adx.(coloq.) Descamisado, que non leva camisa. ║ adx. e s.(desp.)   Farrapento, farrapeiro, miserento.

DESCAMPADO, A adx. e s.m. Descampado.

DESCANSADERO s.m. Descansadoiro.

DESCANSADO, A adx. Descansado.

DESCANSAR v. Descansar. Folgar. Acougar.

DESCANSILLO s.m. Descanso (dunha escaleira), relanzo.

DESCANSO s.m. Descanso. Folganza.

DESCAPITALIZACIÓN s.m. Descapitalización.

DESCAPITALIZAR v. Descapitalizar.

DESCARADO, A adx. Descarado. Lercho.

DESCARARSE v.p. Descararse, actuar con descaro.

DESCARGA s.f. Descarga.

DESCARGADERO s.m. Descargadoiro.

DESCARGADOR, A s. Descargador (oficio).

DESCARGAR v. Descargar.

DESCARGO s.m. Descarga, acc. de descargar. ║ Descargo, desculpa, escusa, pretexto.

DESCARNADO, A adx. [Asunto] cru, desagradable. ║ s.f. Morte, esqueleto humano.

DESCARNAR(SE) v. Descarnar, quita-la carne. ║ Esborrallar, derrubar [algo].

DESCARO s.m. Descaro, desvergonza, atrevemento.

DESCARRIAR(SE) v. Descamiñar(se), descarreirar(se).

DESCARRILAMIENTO s.m. Descarrilamento /desencarrilamento.

DESCARRILAR v. Descarrilar/desencarrilar.

DESCARTABLE adx. Descartable/ descartábel.

DESCARTAR v. Descartar.

DESCARTE s.m. Descarte.

DESCASCAR v. Descascar/escascar.

DESCASCARAR v. Descascar/escascar,

DESCASCARILLAR v.  Descascar, escascar.

DESCASTADO, A adx. Desleigado.

DESCASTAR v. Descastar, acabar cunha caste de animais.

DESCENDENCIA s.f. Descendencia.

DESCENDENTE adx. Descendente, que descende.

DESCENDER v. Descender, baixar.

DESCENDIDA s.f. Baixada.

DESCENDIENTE adx. e s. Descendente (parente sucesor).

DESCENDIMIENTO s.m. Descendemento.

DESCENSO s.m. Descenso. Baixada, corga.

DESCENTRALIZACIÓN s.f. Descentralización.

DESCENTRALIZAR v. Descentralizar.

DESCENTRAR(SE) v. Descentrar(se).    

DESCEÑIDURA s.f. Descinguidura, acc. e ef. de descinguir.

DESCEÑIR v. Descinguir.

DESCEPAR v. Decepar (arrincar de raíz).

DESCEREBRADO, A adx. Descerebrado. ║ (coloq.) Fato, parvo, babeco, necio.

DESCERRAJAR v. Descerrallar, arrincar ou forzar unha pechadura. ║ v. (coloq.) Disparar con arma de fogo.

DESCIFRADOR, A adx. e s. Descifrador.

DESCIFRAR v. Descifrar.

DESCINCHAR v. Descinchar.

DESCLASIFICAR v. Desclasificar.

DESCLAVAR v. Descravar.

DESCOBIJAR v.Desacochar, descubrir, destapar.

DESCODIFICADOR, A adx. Que descodifica. ║ s.m. (dispositivo) Descodificador.

DESCODIFICAR v. Descodificar.

DESCOLAR v. Descolar, desapegar, desencolar.

DESCOLGAR(SE) v. Descolgar(se).

DESCOLLAR v. Sobresaír, destacar.

DESCOLMAR  s.m. Quita-lo colmo ou cugulo (o que sobresae do recipiente). ║ Diminuír, reducir.

DESCOLOCAR v. Descolocar, desordenar, trascantear.

DESCOLONIZACIÓN s.f. Descolonización.

DESCOLONIZAR v. Descolonizar.

DESCOLORAR, DECOLORAR, v. Descorar, descolorar, descolorir.

DESCOLORIDO, A adx. Descolorido.

DESCOMBRAR, DESESCOMBRAR v. Rebar, quita-lo rebo.

DESCOMBRO, DESESCOMBRO s.m. Desentullo, acc. e ef. de desentullar.

DESCOMPASADO, A adx. Inmoderado, descomedido.

DESCOMPASARSE v.p. Descomedirse. ║ Desaxustarse.

DESCOMPENSACIÓN s.f. Descompensación.

DESCOMPENSAR v. Descompensar.

DESCOMPONER(SE) v. Descompoñer(se)/descompor(se).

DESCOMPOSICIÓN s.f. Descomposición.

DESCOMPRESIÓN s.f. Descompresión.

DESCOMPRIMIR v. Descomprimir.

DESCOMPUESTO, A adx. Descomposto, sen compostura.

DESCOMUNAL adx. Descomunal, enorme, colosal, extraordinario.

DESCONCENTRAR v. Desconcentrar, facer perde-la concentración. ║ v.p Desconcentrarse.

DESCONCERTAR(SE) v. Desconcertar(se). ║ Dislocar, desartellar [un óso]. ║ Sorprender, asombrar.

DESCONCIERTO s.m. Desconcerto.

DESCONECTAR v.  Desconectar.

DESCONEXIÓN s.f. Desconexión.

DESCONFIANZA s.f. Desconfianza, receo m.

DESCONFIADO, A adx. e s. Desconfiado. Malpensado.

DESCONFIAR v. Desconfiar, recear.

DESCONFIMAMIENTO s.m. Desconfinamento.

DESCONGELACIÓN s.f. Desconxelación.

DESCONGELAR v. Desconxelar.

DESCONGESTIÓN s.f. Desconxestionamento.

DESCONGESTIONAR v. Desconxestionar.

DESCONGOJAR v. Aliviar a pena, consolar.

DESCONOCEDOR, A adx. Descoñecedor.

DESCONOCER v. Descoñecer.

DESCONOCIDO, A adx. Descoñecido.

DESCONOCIMIENTO s.m. Descoñecemento.

DESCONSIDERACIÓN s.f.  Desconsideración.

DESCONSIDERADO, A adx. e s. Desconsiderado, inconsiderado.

DESCONSIDERAR v. Desconsiderar.

DESCONSOLADO adx. Desconsolado.

DESCONSOLAR(SE)  v. Desconsolar(se), privar de consolo.

DESCONSUELO s.m. Desconsolo, desconsolación, desconforto.

DESCONTAMINACIÓN s.f. Descontaminación.

DESCONTAMINAR v. Descontaminar.

DESCONTAR v. Descontar. Desquitar.

DESCONTENTAR v. Descontentar.

DESCONTENTO, A adx. e s.m. Descontento.

DESCONTEXTUALIZAR v. Descontextualizar.

DESCONTROL s.m. Descontrol.

DESCONTROLAR(SE) v. Descontrolar(se).

DESCONVENIR v. Desconvir, non convir.

DESCONVOCAR v. Desconvocar.

DESCOORDINACIÓN s.f. Descoordinación.

DESCORAZONAR(SE) v.  Desalentar(se), desanimar(se), acovardar(se). ║ v.tr. Saca-lo corazón.

DESCORCHAR v. Quitar a cortiza a unha botella, sacarlle a rolla. ║ Descortizar (tirarlle a cortiza á sobreira) . ║ Rachar un cortizo para saca-lo mel. 

DESCORNARSE v. Escornarse.

DESCORONAR v. Descoroar, destronar.

DESCORRER v. Volver correr o espazo corrido. ║ Descorrer, pregar (por ex. unha cortina). ║ Escorrer [un líquido].

DESCORTÉS adx. e s. Descortés, maleducado.

DESCORTESÍA s.f. Descortesía.

DESCORTEZAR v. Descortizar, descascar, quita-la casca ou a codia. ║ v. (coloq.) Desbastar(se), puír(se) [unha persoa].

DESCOSER(SE) v. Descoser(se).

DESCOSIDO, A (p.p. de 'descoser') Descosido. ║ adx. Esfarrapado. ║ s.m. Descosido.

DESCOYUNTAMIENTO s.m. Desconxuntamento, desconxuntura, esnogadura, dislocación.

DESCOYUNTAR v. Escordar, desartellar, desconxuntar, esnogar.

DESCRÉDITO s.m. Descrédito, mingua do creto.

DESCREER v. Descrer.

DESCREÍDO, A adx. Descrido, descrente.

DESCREIMIENTO s.m. Descrenza f.

DESCREMAR v. Desnatar.

DESCRIBIR v. Describir.

DESCRIPCIÓN s.f. Descrición.

DESCRIPTIBLE adx. Descritible/ descritíbel.

DESCRIPTIVO, A adx. Descritivo.

DESCRIPTO, A part. irreg. de describir Descrito.

DESCRIPTOR, A adx. e s. Descritor.

DESCUAJAR v. Descallar(se), descoagular(se). ║ Arrincar de raíz, derraigar, desarraigar.

DESCUAJARINGAR(SE) v.  Escangallar(se), esmendrellar(se), esbandallar(se), desartellar(se).

DESCUARTIZAR v. Espedazar, escartizar, despezar, desfacer, cuartear.

DESCUBIERTO, A adx. e s.m. Descuberto.

DESCUBRIDOR, A adx. e s. Descubridor.

DESCUBRIMIENTO s.m. Descubrimento, descuberta, achado.

DESCUBRIR(SE) v. Descubrir(se) = [ Achar, atopar. ║ Destapar . ║ Desvelar, revelar. ║ Airear, larapetar, espallar, pregoar. ║ pr. Destaparse a cabeza. ║ Dar(se) a coñecer. ║ Revelar(se) como algo bo. ]

DESCUENTO s.m. Desconto.

DESCUIDADO, A adx. Descoidado, desleixado. ║ adx. e s. Desaliñado, abandonado, desleixado, pastrán.

DESCUIDAR(SE) v. Descoidar(se).

DESCUIDO s.m. Descoido.

DESDE prep. Dende / desde202.

DESDECIR(SE) v. Desdicir(se).

DESDÉN s.m. Desdén, desgairo, desprezo.

DESDENTADO, A adx. Desdentado.

DESDENTAR v. Desdentar.

DESDEÑAR v. Desdeñar, menosprezar.

DESDEÑOSO, A adx. e s. Desdeñoso.

DESDICHA s.f. Desgraza, desdita, desventura.

DESDICHADO, A adx. Desgrazado, coitado, malpocado.

DESDOBLAMIENTO s.m. Desdobramento. ║ Explanación, explicación [dun texto].

DESDOBLAR(SE) v. Desdobrar(se).

DESDORAR v. Desdourar, quitar o dourado dunha cousa. ║ Desdourar, desprestixiar, desacreditar (a alguén).

DESDORO s.m. Desdouro, deslustre. Desprestixio.

DESEABLE adx.Desexable/ desexábel.

DESEAR v. Desexar.

DESECACIÓN s.f. Desecamento.

DESECAR(SE) v. Desecar(se).

DESECAMIENTO s.m. Desecamento.

DESECAR v. Desecar, secar.

DESECHABLE adx. Desbotable. Rexeitable.

DESECHAR v. Excluír, rexeitar, refugar. ║ Menosprezar, desdeñar, desprezar. ║ Botar, expeler, expulsar. ║ Depoñer, apartar, afastar.

DESECHO s.m. Refugallo, reboutallo, bazofia, desperdicio.  Residuo, restrollo.

DESELLAR v. Deselar, quitar o selo.

DESEMBALAR v. Desembalar, desempaquetar.

DESEMBANASTAR v. Sacar da banastra. ║ Laretar, larapetar, latricar, baballar, esbardallar. ║ v.pr.(coloq.) Ceibarse, soltarse [un animal].

DESEMBARAZAR v. Desembarazar, quitar un atranco ou impedimento. ║ Desocupar(se), librar(se).

DESEMBARCADERO s.m. Desembarcadoiro, peirao.

DESEMBARCAR v. Desembarcar.

DESEMBARCO s.m. Desembarco, desembarque.

DESEMBARGAR v. Desembargar.

DESEMBARGO s.m. Desembargo.

DESEMBARQUE s.m. Desembarque.

DESEMBARRANCAR v. Desembarrancar, desencallar, desvarar [unha embarcación].

DESEMBARRAR v. Desembarrar, quita-lo barro.

DESEMBOCADURA s.f. Desembocadura, embocadura, foz.

DESEMBOCAR v. Desembocar, abocar, desaugar.

DESEMBOLSAR v. Desembolsar.

DESEMBOLSO s.m. Desembolso.

DESEMBROLLAR  v. (coloq.)  Desenvurullar [un enredo], aclarar, explicar.

DESEMBRUJAR v. Desembruxar.

DESEMBUCHAR v. Desembuchar [un ave]. ║ v. (coloq.) Desembuchar [unha persoa], confesar [todo o que sabe].

DESEMEJANZA s.f. Desemellanza, diferenza.

DESEMPACAR v. Desempacar.

DESEMPACHAR v. Desempachar.

DESEMPALAGAR v. Desestoxar,quitar o anoxo dunha comida.

DESEMPALMAR v. Desempalmar.

DESEMPAREJAR(SE)  v. Desemparellar(se).

DESEMPATAR(SE) v. Desempatar(se).

DESEMPATE s.m. Desempate.

DESEMPEDRAR v. Desempedrar.

DESEMPEÑAR v. Desempeñar Exercer / Recuperar / Liberar)203.

DESEMPEÑO s.m. Desempeño.

DESEMPEREZAR(SE) v.  Espreguizarse, sacudir a preguiza.

DESEMPLEAR v. Desempregar.

DESEMPLEO s.m. Desemprego.

DESEMPOLVAR v. Desempoeirar, desempoar, quita-lo po.

DESEMPOZAR v. Desempozar.

DESEMPUÑAR v. Desempuñar.

DESENCADENAR v. Desencadear, liberar das cadeas. ║ Desencadear(se), desatar(se) algo  de xeito inesperado..

DESENCAJADO, A adx. Desencaixado.

DESENCAJAR(SE) v. Desencaixar(se).

DESENCAJE s.m. Desencaixamento.Desencaixe.

DESENCALLAR v. Desencallar, reflotar.

DESENCAMINAR v. Descamiñar, descarreirar.

DESENCANTAR v, Desencantar, desenmeigar. ║ Desencantar, decepcionar.

DESENCANTO s.m. Desencanto, decepción, desilusión.

DESENCHUFAR v. Desenchufar, desconectar.

DESENCLAVAR v. Desencravar, descravar. ║ Sacar a alguén á forza dun sitio.

DESENCOFRAR v. Desencofrar, quita-lo encofrado.

DESENCOGER v. Desencoller.

DESENCOGIMIENTO s.m. Desencollemento, acc. e ef. de desencoller(se).

DESENCOLAR v. Desencolar, descolar, desapegar.

DESENCORDAR v. Quita-las cordas a un instrumento musical.

DESENCOVAR v. Desencovar, desapaleirar, sacar ou facer saír da cova.

DESENDEMONIAR v. Desendemoñar.

DESENFADADO, A adx. Desenfadado.

DESENFADAR(SE) v. Desenfadar(se), desamoscar(se), desamuar(se).

DESENFADO s.m. Desenfado, desenvoltura, desembarazo.

DESENFOCAR(SE) v. Desenfocar(se).

DESENFOQUE s.m. Desenfoque.

DESENFRENADO, A adx. e s. Desenfreado, desfreado.

DESENFRENAR v. Desenfrear, desfrear.
DESENFRENARSE v.pr. (fig.) Desenfrearse, desfrearse, desmandarse.

DESENFRENO s.m. Desenfreo, inmoderación.

DESENFUNDAR v. Desenfundar.

DESENGANCHAR(SE) v. Desenganchar(se).

DESENGAÑADO, A adx. Desenganado.

DESENGAÑAR(SE) v. Desenganar(se).

DESENGAÑO s.m. Desengano.

DESENGOMAR v. Desengomar.

DESENGRASAR v. Desengraxar.

DESENHEBRAR v. Desenfiar, quita-lo fío da agulla.

DESENHORNAR v. Desenfornar.

DESENLACE s.m. Desenlace, desenredo.

DESENLAZAR v. Desenlazar.

DESENLOSAR v. Deslousar, deslastrar.

DESENMALLAR v. Desenmallar, saca-lo peixe da malla.

DESENMARAÑAR v. Desenmarañar, desembeleñar, desenguedellar, desensarillar.

DERSENMASCARAE v. Desenmascarar.

DESENREDARv. Desenredar, desembeleñar, desenlear, desenmarañar.

DESENREDO  s.m. Desenredo, desenleo. ║ Desenredo, desenlace.

DESENROSCAR v. Desenroscar.

DESENTENDER(SE) v. Desentender(se), despreocupar(se).

DESENTENDIMIENTO s.m. Desentendemento.

DESENTERRAMIENTO s.m. Desenterramento.

DESENTERRAR v. Desenterrar, exhumar.

DESENTONACIÓN s.f., DESENTONO s.m. Desentoación.

DESENTONAR v. Desentoar.

DESENTRAÑAR v. Arrinca-las entrañas. ║ Desentrañar, descubrir. ║ v.pr. Desprenderse, renunciar [a favor de outro].

DESENTUMECER(SE), DESENTUMIR(SE) v.Desentumecer(se), desarrefecer(se). Desenvasar.

DESENVAINAR v. Desenvaiñar.

DESENVOLTURA s.f. Desenvoltura.

DESENVOLVER(SE) v. Desenrolar. Desenvolver(se)204. Desenvurullar.  DESENVOLVIMIENTO s.m. Desenvolvemento.

DESENVUELTO, A adx. Desenvolto, desenvolvido, que ten desenvoltura.

DESEO s.m. Desexo, gana(s). ║ Desexo, arela, anhelo, degoiro, degoro.

DESEOSO, A adx. Desexoso.

DESEQUILIBRADO, A adx. e s. Desequilibrado.

DESEQUILIBRAR(SE) v. Desequilibrar(se).

DESEQUILIBRIO s.m. Desequilibrio.

DESERCIÓN s.f. Deserción.

DESERTAR v. Desertar.

DESÉRTICO, A adx. Ermo, deserto, desértico, abandonado. ║ Desértico, rel. ao deserto.

DESERTIZACIÓN s.f. Desertización.

DESERTIZAR(SE) v., DESERTIFICAR(SE) v. Desertizar(se).

DESERTOR, A adx. e s. Desertor.

DESESCALADA s.f. Desescalada.

DESESCAMAR v. Escamar (quita-las escamas).

DESESCOMBRAR, DESCOMBRAR, ESCOMBRAR v. Rebar, face-la reba, quita-lo rebo.

DESESPERACIÓN s.f. Desesperación, desespero.

DESESPERADO, A adx. Desesperado.

DESESPERANTE adx. Desesperante.

DESESPERANZA s.f. Desesperanza, falta de esperanza.

DESESPERANZAR v. Desesperanzar, quita-la esperanza. ║ v.p. Desesperanzarse, perde-la esperanza.

DESESPERANZADOR, A adx. Desesperanzador, que quita a esperanza.

DESESPERAR(SE) v. Desesperar, Desesperanzar(se). ║ (coloq.) Desesperar(se), exasperar(se), impacientar(se).

DESESPERO s.m. Desesperanza.

DESESTABILIZACIÓN s.f. Desestabilización.

DESESTABILIZADOR, A adx. Desestabilizador

DESESTABILIZAR(SE) v. Desestabilizar(se).

DESESTIMA s.f., DESESTIMACIÓN s.f. Desestima, desestimación.

DESESTIMAR v. Desestimar, ter en pouco. ║ Denegar, negar, rexeitar.

DESFACHATEZ s.f. Desvergonza/desvergoña, descaro.

DESFAJAR v. Desenfaixar.

DESFALCAR v. Desfalcar, quedarse con bens en custodia.

DESFALCO s.m. Desfalco, desfalcamento.

DESFALLECER v. Desfalecer, desmaiar. Esmorecer, perder forzas.

DESFALLECIMIENTO s.m. Desfalecemento, esmorecemento.

DESFASADO, A adx. e s. Desfasado, anticuado, trasnoitado.

DESFASAMIENTO s.m. Desfasamento, acc. e ef. de desfasar(se).

DESFASE s.m. Desfasamento, acc. e ef. de desfasar(se). ║ s.m. (Fis.) Desfasaxe f., diferenza de fase. ║ Desaxuste [entre dúas magnitudes].

DESFAVORABLE adx. Desfavorable/ desfavorábel, pouco favorable.

DESFAVORECER v. Desfavorecer.

DESFAVORECIDO, A adx. e s. Desfavorecido.

DESFIGURAR(SE) v. Desfigurar(se).

DESFILADERO s.m. Foz f, desfiladeiro, engroba, portela [de montaña].

DESFILAR v. Desfilar.

DESFILE s.m. Desfile.

DESFOGAR 205 v.  Dar saída ao fogo. ║ Apaga-lo cal. ║ Expresar vehementemente unha paixón.

DESFOGUE  s.m. Acc. e ef. de “desfogar”.

DESFORESTACIÓN s.f. [V. DEFORESTACIÓN].

DESFORESTAR v. [V. DEFORESTAR].

DESGAIRE s.m. Desleixo, deixamento. ║ Aceno de menosprezo.
AL DESGAIRE (loc.)[: Con desleixo, desleixado, abandonado.

DESGAJAR(SE) v. Esgallar(se), esgazar(se), esguizar(se).

DESGALICHADO, A adx.(coloq.) Tangueleirán, mangallón,  desproporcionado, langrán.

DESGANA s.f. Desgana.

DESGANADO, A adx. Desganado.

DESGAÑITARSE v. Berrar, esgorxar.

DESGARBADO, A adx. Sen garbo, langrán; -ana, tangueleirán, mangallón.  

DESGARRAR(SE) v. Rachar, esgazar (un pano). ║ Resgar(se).

DESGARRÓN s.m. Rachón, rachadela f., rachadura f.

DESGASTAR(SE) v. Desgastar(se).

DESGASTE s.m. Desgaste.

DESGLOSAR v. Desagregar, separar.

DESGLOSE s.m. Desagregación f, reparto.

DESGOBIERNO s.m. Desgoberno. Desorde, caos.

DESGRACIA s.f. Desgraza, desventura.

DESGRACIADO, A adx. Desgraciado, desventurado. ║(fam.) Coitado, desgrazado, malpocado. ║ adx. e s. (coloq.)  [Persoa] desprezable, ruín.

DESGRANAR v. Debullar, degraer, degrañar, deluvar. ║ v.pr. Soltarse pezas ensartadas.

DESGRANE s.m. Debulla, debaga.

DESGRAPADORA s.f. Desgrampadora, tiragrampas (utensilio).

DESGRASAR v. Desengraxar.

DESGREÑAR(SE) v. Desguedellar(se), esguedellar(se).

DESGUACE s.m. Despezamento, desfeita f, desmantelamento.

DESGUARNECER  v. Desguarnecer, desgornecer.

DESGUAZAR v. Despezar, desfacer, desmantelar.

DESHABITAR v. Deshabitar. Despoboar.

DESHABITUAR(SE) v. Desafacer(se).

DESHACEDOR, A adx. e s. Desfacedor, que desfai [algo].
DESHACEDOR DE AGRAVIOS, DESFACEDOR DE ENTUERTOS (coloq): Vingador.

DESHACER(SE) v. Desfacer(se).

DESHARRAPADO, A adx. e s. Esfarrapado, farrapento. ║Miserento, necesitado, indixente.

DESHEBRAR  v. Destecer, sacar os fíos dunha tea.   

DESHELAR(SE) v. Desxear(se), desconxelar(se).

DESHERBAR v. (Agric.) Mondar (as herbas malas).

DESHEREDAR v. Desherdar.

DESHERRAR v. Quitar ferros a un aprisionado. ║ Desferrar [a un animal ferrado].

DESHERRUMBRAR v. Desenferruxar, desoxidar, quita-la ferruxe.

DESHIDRATACIÓN s.f. Deshidratación.

DESHIDRATAR(se) v. Deshidratar(se).

DESHILACHAR v. Esfiañar.

DESHILAR v. Esfiar.

DESHINCHAR(SE) v. Desinchar(se).

DESHOJADURA s.f. (Agric.), DESHOJAMIENTO s.m. (Agr.) Esfolla, esfollada.

DESHOJAR v. Esfollar, desfollar, esconchar, depenar  [unha planta]. ║  Mondar,  pelar, espelicar [unha froita]. ║ Esfollegar [un libro]. ║  Consumir, esgotar.

DESHOJE 206 s.m. Caída da folla.

DESHONESTO, A adx. Deshonesto.

DESHONOR s.m. Deshonra f.

DESHONRA s.f. Deshonra.

DESHONRAR v. Deshonrar.

DESHORNAR v. Desenfornar.

DESHUESAR v. Desosar [un animal]. Descarozar [unha froita].

DESIDERABLE adx. Apetecible, desexable.

DESIDIA s.f. Nugalla, deixamento, desleixo, desleixamento..

DESIDIOSO, A adx. Nugallán; -á, vergallán; -ana, lacazán; -ana.

DESIERTO, A adx. e s.m. Deserto. ║ adx. Ermo.

DESIGNAR v. Designar.

DESIGUAL adx. Desigual.

DESIGUALDAD s.f. Desigualdade.

DESILUSIÓN s.f. Desilusión.

DESILUSIONAR(SE) v. Desilusionar(se).

DESINFECCIÓN s.f. Desinfección.

DESINFECTAR v. Desinfectar.

DESINFLAR(SE) v. Desinchar(se).

DESINTERESADO, A adx. Desinteresado.

DESISTIMIENTO s.m. Desistencia.

DESISTIR v. Desistir.

DESJARRETAR v. Corta-la perna polo xarrete. ║ Quebrantar, debilitar [a alguén].

DESLAVAZADO, A adx. Insulso, anódino, insubstancial. ║ Desordenado, atrapallado,

DESLEAL adx. e s. Desleal, desleigado.

DESLEALTAD s.f. Deslealdade.

DESLECHUGAR, DESFOLLONAR v. (Agr.) Marfollar (quitar os ladróns ás vides).

DESLEÍR v. Disolver. ║ Atenuar, acalmar [unha idea].

DESLENGUADO, A adx. e s. Bocalán, bocapodre, malfalado.

DESLENGUAR v. Deslinguar, corta-la lingua. ║ v.pr. Deslinguarse, desbocarse, desvergoñarse.

DESLIAR(SE) v. Desenlear(se), desembeleñar(se), desenguedellar(se), desenredar(se), desfacer(se) a lea.     

DESLIGAR v. Desligar, desatar, deslear. ║ Separar, desachegar, afastar, independizar. ║ Desenmarañar, desenguedellar, desencerellar. ║ Dispensar, desobrigar, eximir.

DESLINDAR v. Deslindar, deliñar, estremar, derregar, apear [un terreo].

DESLINDE s.m. Deslinde, deslindamento.

DESLIZ s.m. Esvarón.

DESLIZABLE adx. Esvaradío, escorregadizo.

DESLIZADERO, A adx. Escorregadizo. ║ s.m. Escorregadoiro.

DESLIZANTE adx. Escorregadizo, esvaradío.

DESLIZAR(SE) v. Esborrexer, esvarar, escorregar.

DESLOMAR(SE) v. Eslombar(se), deslombar(se), derrear(se)

DESLUCIR v. Deslucir, deslustrar.

DESLUMBRAR v. Encandear, cegar, ofuscar (cunha luz). ║ (fig.) Abraiar, asombrar, fascinar, subxugar.

DESLUSTRAR v. Deslustrar, quita-lo lustre. ║ Desacreditar, descualificar. ║ Quita-la transparencia a un cristal.

DESLUSTRE s.m. Deslustre, acc. e ef. de deslustrar.

DESMADEJADAR(SE) v.  Decaer, abrandar, minguar, afrouxar.

DESMADEJADO, A adx. Frouxo, derreado, exhausto.

DESMADEJAMIENTO s.m. Frouxidade, debilidade, decaemento.

DESMADRARSE v. Desmandarse, pasarse da raia.

DESMALLAR v. Desfacer unha malla. ║ Desenmallar, sacar o peixe da malla.

DESMÁN(1) s.m. Exceso, desorde, falcatruada. ║ Desgraza, desastre, malura.

DESMÁN (2) s.m. (Zoo.: Mam. Galemys pyrenaicus) Rato de almiscre.

DESMANDARSE v. Desmandarse.

DESMANGAR v. Desmangar, quita-lo mango a unha ferramenta.

DESMANOTADO, A  adx. e s. Apoucado, encollido, petapouco, pusilánime.

DESMAÑADO, A adx. e s. Falto de maña,  torpe, inhábil, inútil207.

DESMAÑO s.m. Desamaño.

DESMAYAR(SE) v. Desmaiar(se), esvaer(se).

DESMAYO s.m. Desmaio, esvaemento, esvaecemento.. ║ Desalento, abatemento, desánimo, desazo.

DESMAZALADO, A adx. Frouxo, caído, desleixado / desdeixado.

DESMEDIDO, A adx.  Desmedido, desmesurado, esaxerado.

DESMEDIRSE v.pr. Desmandarse, excederse, pasarse.

DESMEDRADO, A adx. Desmedrado, inmaturo, atrasado. Verde.

DESMEDRO s.m. Deterioración. ║ Decaemento, depresión.

DESMEJORA s.f. Deterioración, menoscabo, perda. Desdouro..

DESMEJORAR(SE)  v. Desmellorar(se).

DESMELENAR(SE) v. Desguedellar(se), espeluxar(se). ║ v.pr. Acendese, quentarse, excitarse, enfurecerse. ║ v.pr. Soltarse, desinhibirse.

DESMEMBRAR v. Desmembrar. 

DESMENTIR v. Desmentir.

DESMENUZAMIENTO s.m. Esmiuzamento, esfarelamento.

DESMENUZAR v. Esmiuzar, relar, petiscar. ║  Esmiuzar, examinar en detalle.

DESMIGAJAR v. Esfaragullar / esfrangullar, esmigallar.

DESMIGAR v. Esmiolar, desmiolar. Esfrangullar, esmigallar.

DESMIRRIADO, A , ESMIRRIADO, A adx.(coloq.)  Mirrado, murcho, rechumido.

DESMOCHAR v. Demoucar, desmouchar, derramar (as pólas).

DESMOCHE s.m. Demouca f.

DESMONTAR v. Desmontar, facer un desmonte. ║  Esbardallar, escagallar (unha morea de algo). ║ Desmontar, desarmar. ║ Desmontar, desencabalgar.

DESMORALIZAR v. Desmoralizar.

DESMORONAMIENTO s.m. Derrubamento.

DESMORONAR(SE) v. Esmoroar(se), derrubar(se). Esnoirar(se).

DESNARIGAR(SE)  v. Esnafrarse, esnacharse.

DESNATAR v. Desnatar.

DESNIVEL s.m. Desnivel.

DESNUDAR(SE) v. Espir(se), desvertir(se).

DESNUDEZ s.f. Nudez.

DESNUDO, A adx. Espido, esporrancho, nu; núa. ║ s.m. (arte) Nu.

DESOBEDECER v. Desobedecer.

DESOBEDIENCIA s.f. Desobediencia.

DESOBEDIENTE adx. Desobediente.

DESOCUPADO, A adx. Desocupado.

DESODORANTE adx. e s. Desodorizante.

DESOIR v. Desoír, desouvir, desatender.

DESOJAR v. Romper o ollo dun instrumento. ║ Forza-la vista.

DESOLADOR, A adx. Desolador, devastador. ║ Desolador, desconsolador.

DESOLAR v. Desolar, arrasar, devastar. ║ v.pr. Aflixirse, agoniarse.

DESOLLADURA s.m. Esfoladura208

DESOLLAR 209 v. Esfolar, pelar, saca-la pel (a un animal). 

DESORBITAR v. Desorbitar, sacar de órbita. ║ (fig.) Desorbitar, esaxerar/ exaxerar, inflar.

DESORDEN s.m. Desorde f.

DESORDENADO, A adx. Desordenado, abandonado, deixado. ║ Trapalleiro.

DESORDENAR v. Desordenar, desamañar, desarranxar.

DESOREJAR v. Desorellar, corta-las orellas.

DESORGANIZACIÓN s.f. Desorganización, desamaño, desorde, desarranxo.

DESORGANIZAR v. Desorganizar, desamañar.

DESORIENTAR v. Desorientar, descamiñar, confundir. ║ v.p. Desorientarse, extraviarse.

DESOSEGAR v. V. DESASOSEGAR.

DESOXIDAR v. Desoxidar, desenferruxar. ║ v.tr.e pr. (Quím.) Desoxixenar/ desosixenar.

DESOVAR v. Desovar.

DESOVE s.m. Desova f. (acción e época).

DESOVILLAR v. Desennovelar.

DESPABILADERAS s.f.pl. Espabiadora (tesoiras de quita-lo pabío).

DESPABILAR v. Espabiar, quita-lo pabío queimado.
despabilar(se) v. (fig.) Espelir(se).

DESPACHAR v. Despachar.

DESPACHO s.m. Despacho. ║ Comunicado, noticia.

DESPACHURRAR(SE), ESPACHURRAR(SE), DESPANZURRAR v. Esmagar, esmagallar, estrullar.

DESPACIO adv. Engorde, amodo, devagar, paseniño, pouco a pouco, sen presa, lentamente210.

DESPAJAR v. Espallar (separa-la palla do gran).

DESPALDILLAR v. Eslombar, rompe-las costas a un animal.

DESPAMPANANTE adx. Asombroso, rechamante.

DESPANZURRAR v. Destripar, rompe-lo ventre [a alguén]. ║ v. (coloq.) Rebentar, estoupar [esparexendo o recheo].

DESPAREJAR(SE) v. Desemparellar(se)211

DESPARPAJO s.m. Desenvoltura,desembarazo  [no modo de falar ou de actuar].

DESPARRAMAR v. Esparexer, ciscar, espallar.   

DESPATARRAR(SE) v. Escarranchar(se).

DESPAVORIR(SE) v. Espavorecer(se), estarrecer(se), arrepiar(se).

DESPECHAR v. Causar despeito212.

DESPECHO s.m. Despeito, desgusto.
A DESPECHO DE (loc.) A pesar de / contra [a vontade de alguén].

DESPECHUGAR v. Quita-la peituga a unha ave. ║ v.p. (fig. e fam.) Descamisarse, destapa-lo peito.

DESPECTIVO, A adx. Despectivo.

DESPEDAZAR v. Esnaquizar, esnacar, escachar, escachizar.

DESPEDIDA s.f. Despedida.

DESPEDIR v. Despedir = [ Acompañar ao que marcha. ║ Desprender, emanar, exhalar. ║ Lanzar, proxectar. ║ Botar [do traballo]. ║ v.pr. Expresar un adeus. v.pr. Renunciar (a un proxecto)].

DESPEGAR(SE) v. Despegar(se),desapegar(se), descolar(se). ║ Engalar [unha aeronave]. ║ Desenvolver(se) [unha actividade]. ║ v.pr. Desamigarse.

DESPEGO, DESAPEGO s.m. Desapego, desamor.

DESPEINAR(SE) v. Despeitear(se).

DESPEJAR v. Despexar, desocupar, librar. ║ Aclarar, explicar, pór en claro. ║ Despexar, albadear, aclararse o ceo. ║ (Mat.) Despexar.

DESPELLEJAR, DESOLLAR v. Esfolar.

DESPELUZAR(SE) v. Espeluxar(se), despeitear(se), desguedellar(se).

DESPENSA s.f. Despensa.

DESPENSERO, A  s. Despenseiro (encargado da despensa duna comunidade).

DESPEÑADERO s.m. Precipicio, cavorco.

DESPEÑAR v. Despenar, precipitar, lanzar desde un precipicio.

DESPERDICIAR v. Desperdiciar, refugar.

DESPERDICIO s.m. Desperdicio, refugallo, reboutallo.

DESPERDIGAR(SE) v. Espallar(se), esparexer(se), ciscar(se).

DESPEREZAR(SE), ESPEREZAR(SE) v. Espreguizarse, estarricarse, estirarse.

DESPEREZO s.m. Espreguizamento.

DESPERFECTO s.m. Deterioración, estrago,  dano [pequeno]. ║ Eiva, defecto.

DESPERTADOR, A adx. e s.m. Espertador / despertador.

DESPERTAR(SE) v. Espertar(se), acordar. ║ (fig.) Espertar, espelir.

DESPEZAR v. Despedazar, escachar. ║ Despezar, desarmar por pezas.

DESPIADADO, A adx. Desapiadado, cruel.

DESPIECE s.m. Despezamento, desfeita f.

DESPIERTO, A adx. Esperto. ║ (fig.) Esperto, guicho, espelido.

DESPIEZAR v. Despezar.

DESPIDO s.m. Despedimento (do traballo).

DESPILFARRADOR, A adx. e s. Gastador, estragador.

DESPILFARRAR v. Dilapidar, estragar, malgastar.

DESPILFARRO s.m. Dilapidación.

DESPIOJAR v. Espiollar, catar os piollos.

DESPISTAR(SE) v. Despistar(se).

DESPLANTE s.m. Desplante, impertinencia.

DESPLAZAMIENTO s.m. Desprazamento.

DESPLAZAR(SE) v. Desprazar(se), trasladar(se).

DESPLEGAR(SE) v. Despregar(se).

DESPLIEGUE s.m. Despregamento.

DESPLOMAR(SE)213 v. Afundir(se), abater(se), esmoroar(se).

DESPLUMAR v. Depenar/ despenar, desplumar (a unha ave). ║ (Fig.) Desplumar, pelar (fig.), limpar os cartos a un.

DESPOBLADO, A adx. e s.m. Despoboado.

DESPOBLAMIENTO s.m. Despoboamento.

DESPOBLAR(SE) v. Despoboar(se).

DESPOJAR v. Desposuír. Roubar. Espoliar.

DESPOJOS s.m.pl. Restos, restrollos, miúdos. Refugallo, sing.

DESPORTILLAR v. Esportelar, fanar.

DESPOSAR v. Desposar, esposar, casar.

DESPOSEER v. Desposuír.

DESPOSEIMIENTO s.m. Desposuimento.

DESPOSORIO s.m. Esposorio, desposorio.

DESPOTISMO s.m. Despotismo.

DESPOTRICADOR, A adx. e s. Badueiro, baralleiro, bardalleiro.

DESPOTRICAR v. Baduar, esbardallar, latricar, falar mal de alguén.

DESPRECIABLE adx. Desprezable/ desprezábel.

DESPRECIAR v. Desprezar, menosprezar.

DESPRECIO s.m. Desprezo, menosprezo.

DESPRENDER(SE) v. Desprender(se).

DESPRENDIDO, A adx. Desprendido, dadivoso, desinteresado.

DESPRENDIMIENTO s.m.  Acc. de desprender(se), desprendemento, caída. ║ Desapego. ║ (fig) Desinterese, largueza
DESPRENDIMIENTO DE TIERRA(S): Barrancada.

DESPREOCUPACIÓN s.f. Despreocupación, desleixo m.

DESPREOCUPADO, A adx. Despreocupado, desleixado.

DESPREOCUPAR(SE) v. Despreocupar(se).

DESPRESTIGIAR v. Desprestixiar.

DESPRESTIGIO s.m. Desprestixio.

DESPREVENIDO, A adx. Desprevido/ desprevindo, desprecavido.

DESPROPÓSITO s.m. Despropósito, desvarío, inconveniencia.

DESPROVISTO, A adx. Desprovisto, carecente [de algo].

DESPUEBLE s.m. Despoboamento.

DESPUÉS adv. Despois214.

DESPUMAR, ESPUMAR v. Escumar, espumar215.

DESPUNTAR v. Despuntar = [Esbicar, espontar, corta-lo bico/a punta. ║ Agromar, abrollar, asomar (as plantas). ║ Raia-lo día, alborexar. ║ (fig.) Sobresaír, destacar. ]

DESQUICIAMIENTO s.m. Acc. e ef. de “desquiciar(se)” = [ Desencaixe. ║ Exasperación, irritación. ]

DESQUICIAR v. Derrancar, desencaixar ou sacar do couzón [unha porta]. ║ Exasperar, trastornar ou descompoñer [a alguén].

DESQUIJARAR(SE) v. Desqueixar(se) (dislocar a queixada).

DESQUITAR(SE) v. Desquitar(se), resarcir(se).

DESQUITE s.m. Desquite.

DESRABAR, DESRABOTAR v. Desrabar, corta-lo rabo.

DESRAMAR v. Cepar, espolar, derramar, esgallar, cortar as pólas.       

DESRIÑONAR v. Derrear.

DESRIZAR  v. Descrenchar, desencrechar, desfacer rizos.

DESTACADO, A adx. Sinalado, sobranceiro.

DESTACAMENTO s.m. (Mil.) Destacamento.

DESTACAR v. (Mil.) Enviar un destacamento. ║Destacar, resaltar. ║ Destacar, distinguirse, sobresaír.

DESTAJAR v. Axustar (un traballo). ║ Corta-la baralla (nun xogo de naipes).

DESTAJO s.m. Traballo axustado.
A DESTAJO (loc. adv.) Ao axuste.║ A feito, a eito, a obra feita, a traballo feito, con empeño e sen parar.
HABLAR A DESTAJO (loc. verb. coloq.) Falar polos cóbados, falar os sete falares.

DESTAPAR v. Destapar.

DESTARTALADO, A adx. e s. Estartelado.

DESTARTALAR v. Estartelar.

DESTECHAR v. Desteitar, quita-lo teito.

DESTEJAR v. Destellar, quita-las tellas.

DESTEJER v. Destecer (desfacer un tecido). ║ (fig) Destramar, desbaratar, botar a perder algo tramado.

DESTELLAR v. Escintilar, faiscar, brillar.

DESTELLO s.m. Escintileo, reflexo, brillo.

DESTEMPLADO, A adx. Destemperado (que se destemperou). ║ [Tempo] desapracible, desagradable.

DESTEMPLAR v. Destemperar = [ Alterar a harmonía. ║ Desordenar, desamañar. ║ v.pr. Sentir malestar físico. ║ v.pr.  Alterar, descontrolar [a alguén]. ║ v.pr. Perde-lo tempero (un metal) ].

DESTEÑIR v. Destinguir/destinxir.

DESTERNILLARSE v.pr. Escacharse as cartilaxes. ║ (fig) Atacar a rir, rebentar coa risa, esmendrellarse de risa.

DESTERRAR v. Desterrar.

DESTERRONAR v. (Agr.) Esterroar / estorroar.

DESTETAR v. Destetar, desleitar.

DESTETE s.m. Desteta f.

DESTIEMPO (A) (loc. adv.) A destempo, fóra de tempo.

DESTIERRO s.m. Desterro, exilio.

DESTILACIÓN s.f. Destilación, estila.

DESTILADOR, A adx. e s. Destilador, que destila. Alquitareiro . ║ s.m. Alquitara, alambique, destilador.

DESTILAR v. Destilar.

DESTILERÍA s.f. Destilería/ destilaría.

DESTINAR v. Destinar.

DESTINATARIO, A s. Destinatario.

DESTINO s.m. Destino.

DESTITUIR v. Destituír, depoñer.

DESTORNILLADOR s.m. Desaparafusador.

DESTORNILLAR, DESATORNILLAR v. Desaparafusar, quita-lo parafuso.

DESTREZA s.f. Destreza, habilidade, arte, [boa] man (fam.).

DESTRIPAR v. Destripar. ║ (fig.) Esmagar, machucar. ║ (fig) Chafar [o relato ou conto que outro está a facer].

DESTRÓN, LAZARILLO s.m. Guía ou mozo de cego.

DESTRONAR v. Destronar.

DESTROZAR v. Esnaquizar, escangallar, esbandallar, estragar, derramar, desbaratar.

DESTROZO s.m. Dano. Desfeita.

DESTROZÓN, A adx. e s. Estragador, magallón, que gasta moito a roupa.

DESTRUCCIÓN s.f. Destrución.

DESTRUCTOR adx. e s.m. Destrutor.

DESTRUIR v. Destruír, estragar.

DESUELLO s.m. Acc. e ef. de “desollar”, esfolar. Esfoladura.

DESUNCIR, DESYUGAR v. Desaxugar, descangar, desxunguir, quita-lo xugo ás bestas

DESUNIÓN s.f. Desunión.

DESUNIR(SE) v. Desunir(se).

DESURDIR v. Desurdir, destecer, destramar. ║  Desurdir, desbaratar [un plan secreto].

DESUSADO, A adx. Desusado.

DESUSO s.m. Desuso.

DESVAÍDO, A adx. Langrán, mangallón. ║ Esvaído, esvaecido (ref. a unha cor). ║ Enmagrecido, devecido, esmacelado, enfraquecido. ║ Impreciso, vago, confuso.

DESVAINAR v. Debullar, debagar, degraer (sacar os grans dun froito).

DESVAÍR(SE) v. Esvaecer, esvaer, desvanecer(se).

DESVALIDO, A adx. e s. Desvalido, desamparado.

DESVALIJAR v. Desvalixar.

DESVALIMIENTO s.m. Desvalemento, desamparo, desprotección.

DESVÁN s.m. Faiado, faio. Mansarda.
DESVÁN GATERO OU PERDIDO:Faiado perdido.

DESVANECER(SE) v. Esvaecer(se), disipar(se).

DESVANECIMIENTO s.m. Desmaio, esvaecemento.

DESVARAR v. (Mar.) Desvarar, desencallar.

DESVARIAR v. Delirar, variar (da cabeza).

DESVARÍO s.m. Delirio, tolada  f.

DESVELAR(SE) v. Desvelar(se).

DESVENCIJAR(SE) v.  Esmendrellar(se). desartellar(se).

DEVENIR (1) v. Devir, chegar a ser.

DEVENIR (2) s.m. (Filos.) Devir (proceso de transformación).

DESVENTAJA s.f. Desvantaxe.

DESVENTURA s.f. Desventura, desgraza.

DESVENTURADO, A adx. Desventurado, desgrazado. ║ Desventurado, desafortunado, malfadado. ║ adx. e s. Desventurado, coitado, apoucado. ║ Avarento, cutre.

DESVERGONZADO, A adx. Desvergonzado, a/desvergoñado.

DESVERGÜENZA  s.f. Desvergonza / desvergoña  = [ Descaro. ║ Procacidade, atrevemento. ]

DESVESTIR(SE) v. Espir(se), desvestir(se)216.

DESVIACIÓN s.f.  Desviación, desvío.

DESVIAR(SE) v. Desviar(se), descamiñar(se).

DESVINCULAR(SE) v. Desvincular(se), desvencellar(se).

DESVÍO s.m. Desvío, desviación. ║ Desvío, atallo. ║ Desapego, indiferenza.

DESVIVIRSE v.p. Degoirar, devecer, desfacerse (por algo ou alguén).

DESYUGAR v. [V. DESUNCIR].

DETALLAR v. Detallar, pormenorizar.

DETALLE s.m. Detalle, lista. ║ Detalle, pormenor. ║ Detalle, delicadeza.

DETALLISTA adx. e s. Amante do detalle ou que ten detalles. ║ s. Minorista, vendedor polo miúdo.

DETECCIÓN s.f. Detección.

DETECTABLE adx. Detectable/ detectábel.

DETECTAR v. Detectar.

DETECTIVE s. Detective.

DETECTOR, A adx. e s.m. (aparello) Detector.

DETENCIÓN s.f. Detención.

DETENER(SE) v. Deter(se), parar(se). ║ Deter, apresar.

DETENIDAMENTE adv.m. Detidamente, con detemento.

DETENIDO, A adx. Minucioso (ref. a un traballo). ║ adx. e s. Apoucado, pusilánime, inseguro. ║ Detido, arrestado provisionalmente

DETENIMIENTO s.m. Detención, parada. ║ Atraso, tardanza.
CON DETENIMIENTO (loc. adv.)  Minuciosamente, con moito coidado.

DETENTADOR s.m. (Der.) Detentor (que retén o que non é seu).

DETENTAR v. Reter (algo sen dereito), deter.

DETERGENTE adx. Deterxente, que deterxe. ║ s.m. Deterxente, detersivo (produto).

DETERGER v. (Med.) Deterxer, limpar unha ferida. ║ Deterxer (limpar algo sen corroelo).

DETERIORABLE adx. Deteriorable.

DETERIORAR(SE) v. Deteriorar(se), derramar(se).

DETERIORO s.m. Deterioración, derrama.

DETERMINACIÓN s.f. Determinación, fixación, sinalamento. ║ Determinación, decisión, resolución.

DETERMINADO, A adx. Determinado.

DETERMINADOR, A adx. Determinador.

DETERMINAR v. Determinar = [ Delimitar, precisar. ║ Fixar, marcar. ║ Motivar, ocasionar. ║ Inducir, animar. ║ Dispoñer, dispor, prescribir. ║ (Der.) Sentenciar].

DETERMINATIVO, A adx. e s.m. (Gram.) Determinativo.

DETERMINISMO s.m. (Fil.) Determinismo.

DETESTABLE adx. Detestable/ detestábel, abominable/ abominábel.

DETESTAR v. Detestar, aborrecer.

DETONACIÓN s.f. Detonación, explosión.

DETONANTE adx. e s.m. Detonante.

DETONADOR adx. e s.m. Detonador.

DETONAR v. Detonar, estoupar, estourar.

DETRACCIÓN s.f. Detracción, acc. e ef. de detraer.

DETRACTOR, A adx. e s. Detractor.

DETRAER v. Detraer, restar, subtraer. ║ Detraer, denigrar, difamar.

DETRÁS adv. Detrás.
DETRÁS DE: Atrás de, após, tras de.

DETRIMENTO s.m. Detrimento, destrución leve. ║ Perda, prexuízo, quebrantamento. ║ (fig) Dano moral.

DETRITO s.m., DETRITUS s.m. (Xeol. e Med.) Detrito.

DETURPAR v. Deturpar, deformar, estragar.

DEUDA s.f. Débeda.

DEUDO, A s.m. e f. Parente, achegado, familiar.

DEUDOR, A  adx. e s. Debedor.

DEVALAR v. (Mar.) Derivar, cambiar de rumbo217.

DEVALUACIÓN s.f. Depreciación, desvalorización.

DEVALUAR v. Devaliar, desvalorizar.

DEVANADERA s.f. (aparello) Debandoira, argadelo.

DEVANAR v. Debandar.

DEVANEAR v. Disparatar, desvariar.

DEVANEO s.m. Delirio, desvarío. ║ Pasatempo inútil. ║ Namorisco pasaxeiro.

DEVASTACIÓN s.f. Devastación, desolación.

DEVASTADOR, A adx. Devastador.

DEVASTAR v. Devastar, desolar. ║ (fig.) Destruír, desfacer, derramar, estragar.

DEVENGAR v. Devindicar, adquirir o dereito a cobrar unha cantidade.

DEVENGO s.m. Devindicación, cantidade devindicada.

DEVENIR v. Devir, sobrevir, acontecer. ║ Devir, chegar a ser. ║ s.m. Devir.

DEVERBAL, DEVERBATIVO, A adx. (Gram.) [Palabra] deverbal, deverbativa.

DEVOCIÓN s.f. Devoción, piedade. ║ Devoción, inclinación.

DEVOCIONARIO s.m. Devocionario.

DEVOLUCIÓN s.f. Devolución, restitución.

DEVOLVER v. Devolver.

DEVORADOR, A adx. e s. Devorador.

DEVORAR v. Devorar.

DEVOTO, A adx. Devoto.

DEXTRÓGIRO, A, DEXTRORSO, A adx. Dextrorso, que xiro no sentido das agullas do reloxo.

DEYECCIÓN s.f. Dexección, defecación. ║ s.m.pl. Excrementos. ║ (Xeol.) Dexección [dun volcán].

DÍA s.m. Día218.
DIA LABORABLE:  Día solto.
DIA FESTIVO: Dia santo, día de festa.
HACERSE DE DÍA: Rompe-lo día, raia-lo día, abri-lo día.

DIABETES s.f. (Med.)  Diabetes.

DIABÉTICO, A adx. e s. Diabético.

DIABLEAR v. Facer diabruras ou trasnadas.

DIABLO s.m. Diabo, diaño, demo.

DIABLURA s.f. Diabrura, trasnada, falcatruada.

DIABÓLICO, A adx. Diabólico, demoníaco. ║ Arrevesado, revesgado, revirado, difícil. ║ (coloq.) Perverso, desalmado, malvado.

DIÁBOLO s.m. (xoguete) Diábolo.

DIACONADO s.m. (Cat.)  Diaconado, orde do diácono.

DIACONAL adx. Diaconal, rel. ao diácono.

DIÁCONO s.m. (Catol.) Diácono.

DIACRÍTICO, A adx.(Ling. e Med.) Diacrítico.

DIACRONÍA s.f. (Ling.) Diacronía.

DÍADA s.f. Díade, conxunto de dous.

DIADEMA s.f. Diadema,  m. Tiara.

DIÁDOCO s.m. (Hist.) Diádoco, xeneral sucesor de Alexandre Magno.

DIAFANIDAD s.f. Diafanidade.

DIÁFANO s.m. Diáfano.

DIAFRAGMA s.m. (Anat., Fotogr., Electr., etc.) Diafragma.

DIAFRAGMAR v. (Fotogr.) Diafragmar.

DIAGNOSIS s.f. Diagnose.

DIAGNOSTICABLE adx. Diagnosticable/ diagnosticábel.

DIAGNOSTICAR v. Diagnosticar.

DIAGNÓSTICO s.m. Diagnóstico.

DIAGONAL adx. e s.f. Diagonal.

DIAGRAMA s.m. Diagrama, representación gráfica.

DIAL (1) s.m. Dial (indicador). ║ (fig.) Onda, banda, conxunto de emisoras.

DIAL (2) adx. Rel. a un día, diario, cotián. ║ s.m.pl. Efemérides (feitos de cada día).
FLAMEN DIAL: (Hist.) Sacerdote romano de Xúpiter.

DIALECTAL adx. Dialectal, rel. ao dialecto.

DIALECTALISMO s.m. (Ling.) Dialectalismo.

DIALÉCTICO, A adx. Dialéctico. ║ s.m. Dialéctica (ciencia).    

DIALECTO s.m. (Ling.) Dialecto.

DIALECTOLOGIA s.f. Dialectoloxía.

DIÁLISIS s.f. (Quím.) Diálise.

DIALIZAR v. (Fis. e Med.) Dializar, someter a diálise.

DIALOGAR v. Dialogar.

DIÁLOGO s.m. Diálogo.

DIAMANTE s.m. Diamante.

DIAMANTINO, A adx. Diamantino, adamantino.

DIAMETRAL adx. Diametral, rel. ao diámetro.

DIÁMETRO s.m. Diámetro.

DIANA s.f. Diana (toque musical e albo de tiro).

DIAPASÓN s.m. (Mús.) Diapasón.

DIAPOSITIVA s.f.  Diapositiva.

DIARIAMENTE adv. A diario, decotío, decote, acotío.

DIARIO, A adx. Diario, cotián; -á . ║ s.m. Diario, xornal. ║ s.m. Diario (relato ou libro de contabilidade.).
A DIARIO (loc. adv.): Acotío, decotío, decote.

DIARREA s.f. Diarrea, cagarría, descomposición.

DIÁSPORA s.f. (Hist.) Diáspora.

DIATRIBA s.f. Diatriba, filípica, invectiva.

DIBUJANTE s. Debuxante.

DIBUJAR v. Debuxar.

DIBUJO s.m. Debuxo.

DICCIÓN s.f. Dicción.

DICCIONARIO s.m. Dicionario.

DICENTE adx. e s. Dicente, que di.

DICHA s.f. Dita, felicidade.

DICHARACHERO, A adx. Falangueiro, paroleiro, ocorrente. ║ adx. e s.(coloq.) Basto, groseiro, ordinario. arrabaldeiro.

DICHO, A (P. irreg. de 'decir'): Dito (Id. de 'dicir'). ║ s.m. Dito

DICHOSO, A adx. Ditoso, venturoso, afortunado.

DICIEMBRE s.m. Decembro, mes do Nadal.

DICOTOMÍA s.f. Dicotomía (división en dúas partes).

DICOTÓMICO, A adx. Dicotómico, rel. á dicotomía.

DICTADO s.m. Ditado.

DICTADOR, A s. Ditador.

DICTADURA s.f. Ditadura.

DICTÁFONO s.m. (aparello) Ditáfono.

DICTAMEN s.m. Ditame f.

DICTAMINAR v. Ditaminar, emitir un ditame.

DICTAR v. Ditar.

DICTERIO s.m. Dicterio, apóstrofe, insulto, inxuria.

DIDÁCTICO, A adx. e. s.f. Didáctico.

DIECINUEVE num. Dezanove219.

DIECIOCHO num. Dezaoito.

DIECISÉIS num. Dezaseis.

DIECISIETE num. Dezasete.

DIEDRO s.m. (Xeom.) [Ángulo] diedro.

DIENTE s.m. Dente.

DIENTE DE LEÓN, AMARGÓN (Bot.: Pl. herb. Taraxacum officinale) Mexacán, leitaruga, carrelo.

DIÉRESIS s.f. (Gram.) Diérese.

DIÉSEL s.m. Diésel.

DIESTRO, A adx. e s.m. e f. Destro.

DIETA(1) s.f. Dieta (réxime alimentario).

DIETA (2) s.f. Asemblea política nalgúns Estados. ║ s.f. (pl.) Axuda de custa(s), estipendio

DIETARIO s.m. Dietario.

DIETÉTICO, A adx. Dietético, rel. a unha dieta alimentaria. ║ s.f. (Med.) Dietética (ciencia).

DIEZ num. Dez.

DIEZMAR v. Decimar, separar (ou castigar) a un de cada dez. ║ Paga-lo dezmo á Igrexa. ║ (fig.) Decimar, minguar, estragar, causa-la morte [nunha poboación].

DIEZMO s.m. Dezmo, décimo.

DIFAMACIÓN s.f. Difamación.

DIFAMADOR, A adx. Difamador.

DIFAMAR v. Difamar, infamar, desprestixiar.

DIFAMATORIO, A adx. Difamatorio, que difama.

DIFERENCIA s.f. Diferenza220.

DIFERENCIACIÓN s.f. Diferenciación, distinción.

DIFERENCIAL adx. Diferencial. ║ s.m. (Mec. e Electr.) Diferencial. ║ s.f. (Mat.) Diferencial.

DIFERENCIAR(SE) v. Diferenciar(se), distinguir(se)

DIFERENTE adx. Diferente, distinto.

DIFERIR v. Diferir, aprazar, atrasar. ║ Distinguirse, diferenciarse. ║ Disentir, discordar, discrepar.

DIFÍCIL adx. Difícil.
DIFICIL DE SUPERAR:  Duro de roer.

DIFICULTAD s.f. Dificultade.

DIFICULTAR v. Dificultar, complicar, entorpecer.

DIFICULTOSO, A adx. Dificultoso, difícil.

DIFLUENTE adx. Difluente, que diflúe, que se esparexa.

DIFLUIR v. Difluír, espallarse, esparexerse. ║ Dividirse un río en varios ramais.

DIFUMINAR v.  Disipar [en pintura], esfumar, esvaecer, esvaer.

DIFUNDIR(SE) v. Difundir(se), espallar(se), estender(se), propagar(se), divulgar(se).

DIFUNTO, A adx. e s. Defunto, extinto, morto.

DIFUSIÓN s.f. Difusión, divulgación.

DIFUSO, A adx. Difuso, difundido, estendido. ║ Difuso, confuso, escuro.

DIFUSOR, A adx. e s.m. (dispositivo) Difusor.

DIGERIBEL, DIGESTIBLE adx. Dixerible/ dixeríbel.

DIGERIR v. Dixerir, face-la dixestión. ║ Dixerir, asimilar [algo difícil].

DIGESTIÓN s.f. Dixestión.

DIGESTIVO, A adx. Dixestivo.

DIGITADO, A adx.(Zoo.) Dixitado (que ten dedos).

DIGITAL adx. Dixital, rel. aos dedos ou

DIGITAL (1) adx. Dixital, rel. ós dedos ou aos números díxitos. ║ [Aparato] que informa con díxitos.

DIGITAL (2) s.f. (Bot.: Pl. Digitalis purpurea) Croque, milicroque, estralote, estraloque, baloco, croque, abeluria, dedaleira.

DÍGITO s.m. Díxito (algarismo do cero ao 9)

DIGLOSIA s.f. (Ling.) Diglosia, bilingüismo. ║ s.f. (Anat.) Unha deformación da lingua.

DIGNARSE v.p. Dignarse, ter a ben, condescender.

DIGNATARIO, A s. Dignitario.

DIGNIDAD s. Dignidade.

DIGNIFICAR v. Dignificar.

DIGNO, A adx. Digno.

DÍGRAFO s.m. (Ling.) Dígrafo.

DIGRESIÓN s.f. Digresión, excurso, desviación [do discurso].

DIJE  s.m. Adobío, berloques. Xoia pequena.

DILACERACIÓN s.f. Dilaceración, acc. e ef. de dilacerar.

DILACERAR v. Dilacerar, esgazar, escachar. ║ v. (fig.) Dilacerar, aldraxar, humillar, difamar.

DILACIÓN s.f. Dilación, delonga, demora.

DILAPIDADOR, A adx. Dilapidador, gastador.

DILAPIDAR v. Dilapidar, desbaldir, desbaratar, malgastar, disipar [bens].

DILATACIÓN s.f. Dilatación.

DILATAR(SE) v. Dilatar(se).

DILATORIO, A adx. Dilatorio, que causa dilación. ║ s.f.pl. Dilatorias, demoras.

DILECCIÓN s.f. Dilección, cariño especial.

DILECTO, A adx. Dilecto, querido con dilección.

DILEMA s.m. Dilema.

DILETANTE adx. e s. Diletante, afeccionado.

DILIGENCIA s.f. Dilixencia = [ Coidado, atención. ║ Prontitude, présa. ║ Xestión. ║ Coche de cabalos].

DILIGENCIAR v. Dilixenciar, arranxar.

DILIGENTE adx. Coidadoso, meticuloso. ║ Dilixente, rápido, lixeiro.

DILUCIDACIÓN s.f. Dilucidación, aclaración, esclarecemento.

DILUCIDAR v. Dilucidar, aclarar, explicar.

DILUCIÓN s.f. Dilución, disolución (nun líquido).            

DILUIR(SE) v. Diluír(se), disolver(se). ║ Diluír(se), esluír(se), minguar [a concentración ou a importancia].

DILUIR(SE)  v. Diluír(se), esluír(se).

DILUVIAL adx. Diluvial.

DILUVIANO, A adx. Diluviano, ana.

DILUVIAR v. Diluviar, arroiar

DILUVIO s.m. Diluvio (universal). ║ adx. e s.(Fig.) Diluvio, dioivo/a, enxurrada, arroiada.

DIMANACIÓN s.f. Dimanación, acc. e ef. de dimanar.

DIMANANTE adx. Dimanante, que dimana.

DIMANAR v. Manar, abrollar [a auga[. ║ Dimanar, promanar, provir, proceder.

DIMENSIÓN s.f. Dimensión, medida.

DIMENSIONAL adx. Dimensional, rel. á dimensión. 

DIMENSIONAR v. Dimensionar, determinar unha dimensión.

DIMINUTIVO, A adx. e s.m. Diminutivo.

DIMINUTO, A adx. Diminuto, miúdo.

DIMISIÓN s.f. Dimisión, cesamento m.

DIMITIR v. Dimitir, cesar.

DINA s.f. (Fis.) Dina (unidade de forza).

DINÁMICO, A adx. Dinámico. ║ s.f. Dinámica (ciencia).

DINAMISMO s.m. Dinamismo, vitalidade.

DINAMITA s.f. Dinamita.

DINAMITAR v. Dinamitar, voar algo con dinamita. ║ Aniquilar, destruír por completo.

DINAMITERO, A adx. e s. Dinamiteiro.

DINAMIZACIÓN s.f. Dinamización, acc. e ef. de dinamizar.

DINAMIZADOR, A adx. e s. Dinamizador, que dinamiza.

DINAMIZAR v. Dinamizar, activar, axilizar.

DÍNAMO, DINAMO s.m. (Electr.) Dínamo.

DINASTÍA s.f. Dinastía.

DINÁSTICO,A adx. Dinástico.

DINERAL s.m., DINERADA s.f. Diñeiral m, diñeirada f, chea de cartos.

DINERARIO, A adx. Pecuniario, monetario, rel. ao diñeiro

DINERO s.m. Diñeiro, cartos.

DINOSAURIO s.m. (Zoo.) Dinosauro.

DINTEL s.m. (Arq.) Lintel, cargadoiro, sobrelume, lumieira f., padieira f.

DIÑAR v. Dar, entregar.
DIÑARLA (loc. verb.) Morrer.
DIÑÁRSELA A ALGUIEN  (loc. verb.) Enganalo, burlalo.

DIOCESANO, A adx. Diocesano.

DIÓCESIS s.f. DioceseA, bispado.

DIODO s.m. (Electr.) DíodoA.

DIONISIACO, A, DIONISÍACO, A adx. Dionisíaco, rel. a Dionisio. ║ Impulsivo, instintivo.

DIOPTRÍA s.f. (Opt.) Dioptría.

DIOS, A s. Deus.

DIPLOMA s.m. Diploma.

DIPLOMAR v.tr. Diplomar [a alguén]. ║ v.p. Diplomarse, obter un diploma.

DIPLOMACIA s.f. Diplomacia.

DIPLOMÁTICO, A adx. e s. Diplomático.

DIPLOMADO, A adx. e. s. Diplomado.

DÍPTERO, A adx.(Arquit., Escultura e Zool.) Díptero, que ten dúas ás.

DÍPTICO s.m. Díptico.

DIPTONGACIÓN s.f. (Fon.) Ditongación.

DIPTONGAR v. (Fon.) Ditongar.

DIPTONGO s.m. (Fon.) Ditongo.

DIPUTACIÓN s.f. Deputación.

DIPUTADO, A s. Deputado.

DIQUE s.m. Dique, muro [dun porto].

DIRECCIÓN s.f. Dirección. ║ Enderezo m.

DIRECCIONAL adx. Direccional.

DIRECTIVO, A adx. e s. Directivo. ║ s.f. Directiva, órgano director. ║ s.f. Directriz, instrucción. ║ s.f. Directiva [da U.E].

DIRECTO, A adx. Directo.

DIRECTOR, A s. Director, a

DIRECTORIO s.m. Directorio.

DIRECTRIZ adx. Que dirixe. ║ s.f. Directriz, norma. ║ s.f. (Xeom.) Directriz.

DIRIGENTE adx. e s. Dirixente.

DIRIGIBLE adx. e s.m. (globo) Dirixible / dirixíbel.

DIRIGIR(SE) v. Dirixir(se).

DIRIGISMO s.m. Dirixismo (política económica)

DIRIMENTE adx. Dirimente, que dirime.

DIRIMIR v. Dirimir, resolver. ║ (Der.) Dirimir, anular.

DISCAPACIDAD s.f. Discapacidade.

DISCAPACITADO, A adx. e s. Discapacitado.

DISCENTE s. Discente, pupilo, estudante.

DISCERNIBLE adx. Discernible/ discerníbel.

DISCERNIMIENTO s.m. Discernimento.

DISCERNIR v. Discernir, distinguir.

DISCIPLINA s.f. e s.f.pl. (instrumento) Disciplina.

DISCIPLINADO, A adx. Disciplinado. ║ [Flor] xaspeada.

DISCIPLINAR (1) adx. Disciplinar, rel. a unha disciplina eclesiástica.

DISCIPLINAR (2) v. Disciplinar, ensinar ou someter a unha disciplina. ║ Disciplinar, azoutar con disciplinas.

DISCÍPULO, A s. Discípulo.

DISCO s.m. Disco.

DISCOGRAFÍA s.f. Discografía.

DISCOGRÁFICO, A adx. e s.f. (empresa) Discográfico.

DÍSCOLO, A adx. e s. Rabudo, rabisaco, díscolo.

DISCONFORME adx. Desconforme.

DISCONFORMIDAD s.f. Desacordo.

DISCUNTINUIDAD s.f. Descontinuidade.

DISCONTINUO, A  adx. Descontinuo.

DISCORDANCIA s.f. Discordancia, desacordo. ║ s.f. (Mús.) Falta de harmonía.

DISCORDANTE adx. Discordante, discorde.

DISCORDAR v. Discordar, discrepar, disentir. ║ (Mús.) Discordar, non ir acordes.

DISCORDE adx. Discorde, discordante.

DISCORDIA s.f. Discordia.

DISCOTECA s.f. Discoteca.

DISCRECIÓN s.f. Discreción.

DISCRECIONAL adx. Discrecional

DISCREPANCIA s.f. Discrepancia, diferenza, desacordo.

DISCREPANTE adx. Discrepante, discordante, discorde.

DISCREPAR v. [Cousa] discrepar, desdicir, ser diferente. ║ [Persoa] discrepar, disentir.

DISCRETO, A adx. Discreto.  

DISCRIMINACIÓN s.f. Discriminación.

DISCRIMINAR v. Discriminar.

DISCULPA s.f. Desculpa, escusa, distingo.

DISCULPABLE adx. Desculpable/ desculpábel.

DISCULPAR(SE) v. Desculpar(se), escusar(se).

DISCURRIR v. Andar, camiñar. ║ Decorrer, pasar [o tempo]. ║ Correr, fluír [un líquido]. ║ Discorrer, idear, inventar. ║ Discorrer, pensar, matinar, maxinar.

DISCURSAR v. Discorrer [sobre algo].

DISCURSIVO, A adx. Discursivo, que discorre, matina, pensa.

DISCURSO s.m. Razoamento, reflexión, matinación. ║ Discurso, alocución, prédica. ║ Transcurso do tempo.

DISCUSIÓN s.f. Discusión, debate.

DISCUTIBLE adx.  Discutible/ discutíbel.

DISCUTIDOR, A adx. e s. Discutidor, que lle gusta discutir.

DISCUTIR 221 v. Discutir, debater.

DISECADOR, A adx. e s. Disecador.

DISECAR (1) v. Disecar [animais].

DISECAR (2) v.tr.e pr. Secar algo por fins diversos.

DISECCIÓN s.f. Disección, acc. e ef. de disecar(1). ║ Análise detallado de algo.

DISECTOR, A s. Disector, disecador, o que diseca.

DISEMINACIÓN s.f. Diseminación, acc. e ef. de diseminar(se).

DISEMINAR(SE) v. Diseminar(se), esparexer(se), espallar(se).

DISENSIÓN s.f. Disensión, desavinza, diverxencia. ║ Contenda, rifa, agarrada.

DISENTIR v. Disentir, discrepar, ter outro parecer.

DISEÑAR v. Deseñar, facer un deseño.

DISEÑO s.m. Deseño

DISERTACIÓN s.f. Disertación, charla, conferencia.

DISERTAR v. Disertar, razoar e discorrer sobre unha materia.

DISFRAZ s.m. Disfrace.

DISFRAZAR(SE) v. Disfrazar(se).

DISFRUTE s.m. Gozo, deleite, pracer, desfrute.

DISFRUTAR v. Gozar, desfrutar.

DISGREGACIÓN s.f. Disgregación, acc. e ef. de disgregar.

DISGREGAR(SE) v. Disgregar, desunir.

DISGUSTAR v. Desgustar, causar desgusto. ║ Desgustar, deschistar, desagradar. ║  v.pr. Anoxarse, enfadarse [con outro].

DISGUSTO s.m. Desgusto, desabor, desagrado. ║ Mágoa, aflición, pena. ║ Rabecha, perrencha (ref. a nenos). ║ Desabor [dunha comida].

DISIDIR v. Discordar, discrepar, disentir, separarse dunha doutrina.

DISIDENCIA s.f.  Disidencia. ║ Desacordo grave.

DISIDENTE adx. e s.  Disidente, desavido.

DISIMETRÍA s.f. Disimetría, asimetría.

DISIMILACIÓN s.f. (Fon.) Disimilación.

DISIMILAR v. (Fonét.) Disimilar.

DISIMILITUD s.f. Disimilitude, desemellanza, diferenza.

DISIMULACIÓN s.f. Disimulación, disimulo.

DISIMULAR v. Disimular.

DISIMULO s.m. Disimulo, disimulación f.

DISIPACIÓN s.f. Disipación.

DISIPADOR, A adx. e s. Disipador, desbaldidor, estragador.

DISIPAR v. Disipar, esvaecer. ║ Disipar, dilapidar, malgastar. 

DISJUNTO, A adx. Disxunto.

DISLOCACIÓN s.f. Escordadura, dislocación.

DISLOCADURA s.f.  Esnogadura, desconxuntura, dislocación.

DISLOCAR  v. Escordar, derrancar, desartellar, dislocar(se). ║ Retorcer un argumento, terxiversar.

DISMINUCIÓN  s.f. Diminución.

DISMINUIDO, A adx. e s. Diminuído, [persoa] deficiente.

DISMINUIR v. Decrecer, devecer, minguar, diminuír.

DISOCIABLE adx. Disociable/ disociábel.

DISOCIAR v. Disociar, desasociar, separar. ║ Disociar, disgregar, descompoñer [unha substancia].

DISOLUBLE adx. Disoluble/ disolúbel, soluble/ solúbel.

DISOLUCIÓN s.f. Disolución.

DISOLUTO, A adx. e s. Disoluto, licencioso, vicioso.

DISOLVENTE adx. e s. Disolvente.

DISOLVER(SE) v. Disolver(se).

DISONANCIA s.f. Son desagradable. ║ Falta de harmonía ou de consonancia.

DISONANTE adx. Disonante, discordante, discorde.

DISONAR v. Disonar, desentoar, desafinar.

DISPAR v.  Dispar, desigual, diferente.

DISPARADOR, A adx.(persoa) ou s.m. (peza) Disparador.

DISPARAR v. Disparar. Tirar.
DISPARARSE v.pr. Dispararse [algo sen querer]. ║ Dispararse, medrar [algo] sen xeito.

DISPARATADO, A adx. Disparatado, desasisado, aloucado. ║ (coloq) Terrible, enorme, descomunal, desmesurado.

DISPARATAR v. Disparatar, dicir ou facer burradas ou disparates.

DISPARATE s.m. Disparate, burrada.

DISPAREJO, A adx. Dispar, desigual, diferente.

DISPARIDAD s.f. Disparidade, desigualdade.

DISPARO s.m. Disparo. Tiro.

DISPENDIO s.m. Dispendio, dilapidación, desbaratamento, luxo (fam.).

DISPENDIOSO, A adx. Dispendioso, custoso, gravoso.

DISPENSA s.f. Dispensa, permiso privilexiado.

DISPENSADOR, A adx. e s. Dispensador.

DISPENSAR v. Dispensar = [ Outorgar, conceder. ║ Eximir. ║ Desculpar, escusar. ║ Despachar un medicamento].

DISPERSAR(SE) v. Dispersar(se).

DISPENSARIO s.m. Dispensario, clínica.

DISPERSAR v. Dispersar, separar, desagrupar. ║ v.p. Dispersarse, diseminarse, espallarse.

DISPERSIÓN s.f. Dispersión.

DISPERSO, A adx. Disperso.

DISPLICENCIA s.f. Displicencia, desagrado no trato. ║ Desánimo, desalento, deixamento, desazo.

DISPLICENTE adx. e s. Displicente, desatento, despectivo, xardesco.

DISPONER(SE) v. Dispoñer(se)/dispor(se).

DISPONIBILIDAD s.f. Dispoñibilidade.

DISPONIBLE adx. Dispoñible/ dispoñíbel.

DISPOSICIÓN s.f. Disposición. Aptitude. ║ Disposición (precepto).

DISPOSITIVO s.m. Dispositivo.

DISPROSIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 66) Disprosio, “Dy“.

DISPUESTO, A adx. Disposto, presto, preparado.

DISPUTA s.f. Rifa, retesía, disputa, baralla, liorta, agarrada.

DISPUTABLE adx. Disputable/ disputábel.

DISPUTAR v. Disputar. Discutir, rifar. Gurrar.

DISQUETE s.m. (Inform.) Disquete.

DISQUETERA s.f. (Inform.) Disqueteira.

DISQUISICIÓN s.f. Disquisición, exame rigoroso. ║ s.f.pl. Disquisicións, divagacións, digresións.

DISTANCIA s.f. Distancia.
GUARDAR LAS DISTANCIAS (loc. verb.) Gardar as distancias, comer cada un do seu.

DISTANCIAMIENTO s.m. Distanciamento.

DISTANCIAR(SE) v. Distanciar(se).

DISTANTE adx. Distante, afastado, alongado. ║ (fig.) Distante, displicente, ausente (fig.).

DISTAR v. Distar, estar a unha distancia.

DISTENDER v. Distender, afrouxar, diminuír a tensión. ║ v.tr. e p.(Med.) Distender(se), causar unha tensión.

DISTENSIÓN s.f. Distensión (de distender).

DISTINCIÓN s.f. Distinción.

DISTINGO s.m. Distingo, reparo, restrición. . ║ (Fil.) Distinción entre unha parte que é aceptable e outra que non.

DISTINGUIBLE adx. Distinguible/ distinguíbel.

DISTINGUIDO, A adx. Ilustre, egrexio, eminente, eximio, nobre.

DISTINGUIR(SE) v. Distinguir(se).

DISTINTIVO, A adx. e s.m. Distintivo.

DISTINTO, A adx. Distinto.

DISTORSIÓN s.f. Distorsión, torsión, torcedura. ║ Distorsión, deformación [dunha imaxe].

DISTORSIONAR v. Destorcer, distorsionar, causar distorsión.

DISTRACCIÓN s.f. Distracción.

DISTRAER v. Distraer(se), divertir(se), entreter(se). ║ Distraer(se), despistar(se). ║ Malversar fondos.

DISTRAÍDO, A adx. Distraído.

DISTRIBUCIÓN s.f. Distribución.

DISTRIBUIDOR, A adx. e s. Distribuidor.

DISTRIBUIR(SE) v. Distribuír(se). Repartir, entregar. Errogar [bens].

DISTRITO s.m. Distrito.

DISTURBIO s.m. Disturbio, desorde, alboroto.

DISUADIR v. Desaconsellar.

DISUASIÓN s.f. Disuasión.

DISYUNCIÓN s.f. Disxunción.

DISYUNTIVO, A adx. e. s.f. Disxuntivo.

DITIRAMBO s.m. (Lit.)  Ditirambo, gabanza esaxerada. ║(Hist.) Ditirambo (unha composición poética).

DIURNO, A adx. Diúrno.

DIVAGACIÓN s.f. Divagación.

DIVAGADOR, A adx. e s. Divagador.

DIVAGAR v. Vagar, deambular. ║ Divagar, falar de xeito arbitrario.

DIVÁN s.m. Diván.

DIVERGENCIA s.f. Desacordo m., diverxencia.

DIVERGENTE adx. Diverxente, que diverxe.

DIVERGIR v. Diverxer [liñas ou superficies]. ║ (fig.) Diverxer, discordar, discrepar.

DIVERSIDAD s.f. Diversidade.

DIVERSIFICACIÓN s.f. Diversificación.

DIVERSIFICAR(SE) v. Diversificar(se), facer diverso algo uniforme.

DIVERSIÓN s.f. Diversión, distracción, divertimento m., brincadeira, troula.

DIVERSO, A adx. Diverso, distinto. ║ Diferente, desemellante. ║ indef.pl. Diversos, distintos, varios.

DIVERTIDO, A adx. e s. Divertido. Trouleiro, refaixeiro, pándego.

DIVERTIMIENTO s.m. Recreo, divertimento.

DIVERTIR(SE) v. Divertir(se), entreter(se). Troular/ troulear.

DIVIDENDO s.m. (Mat.e Econ.) Dividendo.

DIVIDIR(SE) v. Dividir(se).

DIVIESO s.m. (Med.) Furúnculo, furuncho. carafuncho, nacida f.

DIVINIDAD s.f. Divindade.

DIVINIZACIÓN s.f. Divinización.

DIVINO, A adx. Divino.

DIVISA s.f. Divisa.

DIVISAR v. Albiscar, divisar, enxergar/ dexergar, ver ó lonxe confusamente.

DIVISIBILIDAD s.f. Divisibilidade.

DIVISIBLE adx. Divisible/ divisíbel.

DIVISIÓN s.f. División.

DIVISOR, A adx. e s.m. (Mat.) Divisor.

DIVISORIO, A adx. e s.f. (Xeogr.) Divisorio.

DIVO, A adx. e s. Divo.

DIVORCIADO, A adx. e s. Divorciado.

DIVORCIAR(SE) v. Divorciar(se).

DIVORCIO s.m. Divorcio.

DIVULGACIÓN s.f. Divulgación, difusión.

DIVULGADOR, A adx. e s. Divulgador.

DIVULGATIVO, A adx. Divulgativo, divulgador.

DIVULGAR(SE) v. Divulgar(se).

DIYAMBO s.m. (Métr.) Diiambo (na poesía grecolatina).

DIZQUE s.m., DIZQUES s.m.pl. Dito(s), murmuración(s), cubillada(s), rexouba.

DO adv. (lit.) Onde. ║ s.m. (nota musical) Dó.    

DOBLADILLO s.m. Basta f., vaíña f.

DOBLADURA s.f. Dobradura, dobrez.

DOBLAJE s.m. Dobraxe (no cine).

DOBLAMIENTO s.m. Dobradura, acc. e ef. de dobrar(se).

DOBLAR v. Dobrar, duplicar. ║ Dobrar, pregar, encartar. ║ Dobrar, torcer, virar. ║ v.pr. Dobrarse, dobregarse.

DOBLE adx. e s.m. Dobre, dobro.

DOBLEGAR(SE) v. Dobregar(se).

DOBLEMENTE adv. Dobremente, de xeito dobre.

DOBLETE s.m. Dobrete.

DOBLEZ s.f. (parte dobrada) Dobra. ║ (sinal deixada) Dobrez, prego m. ║ (fig.) Falsidade, malicia, dobrez.

DOBLÓN s.m. (moeda ant.) Dobrón.

DOCE num. Doce.

DOCEAVO, A adx. e s. Doceavo, duodécima [parte].

DOCENA s.f. Ducia.

DOCENCIA s.f. (profesión) Docencia.

DOCENO, A adx. Duodécimo.

DOCENTE adx. e s. Docente.

DÓCIL adx. Dócil, guiado, submiso, obediente.

DOCILIDAD s.f. Docilidade.

DOCTAMENTE adv. Doutamente.

DOCTO, A adx. Douto.

DOCTOR, A s. Doutor.

DOCTORADO s.m. Doutoramento.

DOCTORAL adx. Doutoral.

DOCTORAMIENTO s.m. Doutoramento.

DOCTORANDO, A s. Doutorando.

DOCTORAR(SE) v. Doutorar(se).

DOCTRINA s.f. Doutrina.

DOCTRINAL adx. Doutrinal.

DOCTRINARIO, A adx. Doutrinario.

DOCUMENTABLE adx. Documentable/ documentábel.

DOCUMENTACIÓN s.f. Documentación.

DOCUMENTAL adx. Documental, rel. aos documentos. ║ adx. e s. Documental (filme).

DOCUMENTAR(SE) v. Documentar(se).

DOCUMENTO s.m. Documento.

DODECAEDRO s.m. (Xeom.) Dodecaedro.

DOGAL  s.m. Trela [para prender o gando]. ║ Barazo [para aforcar].

DOGMA s.m. Dogma.

DOGMÁTICO, A adx. e s.f. Dogmático.

DOGMATISMO s.m. Dogmatismo.

DOGMATIZAR v. Dogmatizar.

DÓLAR s.m. Dólar (moeda).

DOLENCIA s.f. Doenza, enfermidade.

DOLER(SE) v. Doer(se).

DOLIDO, A adx. Doído, sentido, resentido.

DOLIENTE adx. e s. Doente.

DOLMEN s.m. (Arqueol.) Dolmen (pl.dólmenes).

DOLO s.m. Engano, fraude. ║ s.m. (Der.) Engano deliberado.

DOLOR s.m. Dor / dolor f.

DOLORIDO, A adx. Dorido.

DOLOROSO, A adx. Doloroso.

DOLOSO, A adx.(Der.) Doloso.

DOMA s.f. Doma, acc. e ef. de domar.

DOMABLE adx. Domable/ domábel, que se pode domar.

DOMADOR, A s. Domador.

DOMAR v. Domar. Desbravar, amansar.

DOMEÑABLE adx. Domeable/ domeábel, que se pode domear.

DOMEÑAR v. Domear, someter.

DOMESTICABLE adx. Domesticable/ domesticábel.

DOMESTICACIÓN s.f. Domesticación.

DOMESTICAR v. Domesticar.

DOMÉSTICO, A adx. Doméstico, a; caseño.

DOMICILIACIÓN s.f. Domiciliación (dun pagamento).

DOMICILIAR v.tr.e v.p. Domiciliar(se).

DOMICILIARIO, A adx. Domiciliario.

DOMICILIO s.m. Domicilio, residencia.

DOMINABLE adx. Dominable/ dominábel, controlable.

DOMINACIÓN s.f. Dominación.

DOMINADOR, A adx. e s. Dominador.

DOMINANTE adx. Dominante, avasalador. ║ Dominante, sobresaínte.

DOMINAR v. Domear, dominar.

DOMINGO s.m. Domingo.

DOMINGUERO, A adx. Domingueiro.

DOMINICAL adx. Dominical.

DOMINICO, A adx. Dominico (relixioso).

DOMINIO s.m. Dominio.

DOMINÓ s.m. Dominó.

DOMO s.m. (Arq.) Cúpula. `

DON(1) (Lat. donum) s.m. Don, dádiva.

DON (2),  DOÑA  (Lat. dominus)  s.(tratamento) Don, dona.

DONACIÓN s.f. Doazón.

DONADOR, A adx. e s. Doador, doante. ║ Que outorga un don ou regalo.

DONAIRE s.m. Donaire, graza no falar. ║ Donaire, churruscada, ocorrencia, saída. ║ Donaire, garbo, garrideza.

DONAIROSO, A adx. Donairoso, que ten donaire.

DONANTE adx. e s. Doador, doante, o que fai a doazón.

DONAR v. Doar.

DONATARIO, A s. Donatario, o que recibe a doazón.

DONATIVO s.m. Donativo.

DONCEL s.m. Doncel.

DONCELLA s.f. Doncela. Rapaza. ║ Criada, servente. ║ s.f. (Zoo.: Peixe Coris julis) Doncela, xulia, señorita.

DONDE adv. Onde.
EN DONDE (loc. adv.)  Onde.

DONDEQUIERA adv. En algures. ║ En todas partes.

DONOSO, A adx. Donoso, donairoso.

DONOSURA s.f.  Donaire, graza, elegancia.

DOÑA s.f. [V. DON. ]
DOÑABLANCA s.f. Donabranca, mozafresca (uva autóctona de Galicia).

DOPAJE s.m. Dopaxe f.

DOPAR(SE) v. Dopar(se).

DORADA s.f. (Zoo.: Peixe Sparus aurata) Dourada.

DORADILLA, ADORADILLA, CAPILERA s.f. (Bot.: Fento Ceterach officinarum) Douradiña.

DORADO, A adx. Dourado.

DORADURA s.f. Doradura.

DORAR(SE) v. Dourar(se).

DÓRICO, A adx. e s.(Arq.) Dórico.

DORMILÓN adx. e s. Durmiñón; -ona, durmitón; -ona.

DORMIR(SE) v. Durmir. ║ Adormentar, anestesiar. ║ Adormecer, quedar durmido.   Nf

DORMITAR v. Sonear, adormecer(se), descabezar un sono.

DORMITORIO s.m. Dormitorio.

DORNA s.f. (Mar.) Dorna222 .  

DORNAJO s.m. Maseiro.

DORSAL adx.(rel. ao dorso), s.m. (Deport.) e s.f. (Xeogr.) Dorsal.

DORSO s.m. Dorso, reverso, revés.

DOS núm., adx.e s. Dous m., dúas f.223

DOSCIENTOS núm. m. e f. Douscentos m., duascentas f.

DOSEL s.m. Dosel.

DOSIFICACIÓN s.f. Dosificación, dosaxe.

DOSIFICADOR, A adx. e s.m. (aparello) Dosificador, dosador.

DOSIFICAR v. Dosificar, dosar.

DOSIS s.f. Dose.

DOTACIÓN s.f. Dotación.

DOTADOR, A adx. e s. Dotador.

DOTAL adx. Dotal, rel. ao dote.

DOTAR v. Dotar.

DOTE s.f. Dote m.

DOVELA s.f. (Arq.) Doela (dun arco ou dunha bóveda).

DRACONIANO, A adx. Draconiano, severo, rigoroso, inflexible. ║ adx.(Hist.) Draconiano, rel. ao ateniense Dracón.

DRAGA s.f. Draga (máquina).  

DRAGADO s.m. Dragaxe f

DRAGAR v. Dragar.

DRAGO s.m. (Bot.: Árb. Dracaena draco) Drago.

DRAGÓN s.m. Dragón.

DRAGONARIA s.f. (Bot.: Herba Antirrhinum majus) Herba becerra.

DRAGONCILLO s.m. (Zoo.: Peixe Callionymus lyra) Escarpón.

DRAGONTEA, SERPENTARIA s.f. (Bot.: Pl. Aristolochia serpentaria) Serpentaria.

DRAMA s.f. Drama.

DRAMÁTICO, A adx. Dramático.

DRAMATISMO s.m. Dramatismo.

DRAMATIZACIÓN  s.f. Dramatización.

DRAMATIZAR  v. Dramatizar.

DRAMATURGIA s.f. Dramaturxia.

DRAMATURGO, A s. Dramaturgo.

DRÁSTICO, A adx. e s.(Farm.) [Medicamento] eficaz. ║ adx.(fig.) Drástico, rigoroso, ríxido, draconiano.

DRENAJE s.m. Drenaxe f.

DRENAR v. Drenar.

DRIBLAR v. (deportes) Canear.

DRIZA s.f. (Mar.) Driza (un tipo de cabo).

DROGA s.f. Droga.

DROGADICCIÓN s.f. Drogadicción, toxicomanía.

DROGADICTO, A adx. Drogadicto, toxicómano.

DROGAR(SE) v. Drogar(se).

DROGUERÍA s.f. Droguería, drogaría.

DROGUERO, A adx. e s. Drogueiro.

DROMEDARIO s.m. (Zoo.: Mam. Camelus dromedarius) Dromedario.

DROSERA s.f. (Bot.: Pl. herb. Drosera rutundifolia) DróseraA, orballiña.

DRUIDA s.m. (Ant.) DruídaA.

DUAL adx. e s. (Gram.) Dual.

DUALIDAD s.f. Dualidade, dualismo.

DUALIZAR v. Partir en dúas partes.

DUBA s.f.  Valado de terra.

DUBITACIÓN s.f. Dúbida.

DUBITATIVO, A adx. Dubitativo, que implica dúbida.

DUBNIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At. 105) Dubnio , “Db“.

DUCADO s.m. Ducado (Título e territorio. Moeda.)

DUCAL adx. Ducal, rel. ao duque.

DUCHA s.f. Ducha.

DUCHAR(SE) v. Duchar(se).

DUCHO, A adx. Experto, experimentado.

DÚCTIL adx. Dúctil.

DUCTILIDAD s.f. Ductilidade.

DUDA s.f. Dúbida.
SIN DUDA ALGUNA:  Sen dúbida ningunha.
SIN DUDA:  Sen dúbida, certamente.

DUDAR v. Dubidar.

DUDOSO, A adx. Dubidoso.

DUELA s.f. Doela, leiva (táboa curva dun barril).

DUELISTA s. Duelista.

DUELO (1) s.m. (do lat. medieval duellum ‘combate entre dous’)  Duelo (desafío), enfrontamento.  

DUELO (2) s.m. (do lat. tardío dolus ‘dor’)  Dó224, dor, mágoa. ║ Dó, pésame, condolencia. ║ Cerimonias dunha defunción (velorio, funerais, etc.).

DUENDE s.m. Trasno, trasgo, demiño.

DUEÑO, A s. Dono.

DUERMEVELA s.f. Soneca, sonada, sono lixeiro.

DUERNA s.f. Maseira, artesa. ║ Maseiro, barquela, pía.

DUETO s.m. (Mús.) Dueto, dúo.

DULCAMARA s.f. (Bot.: Solanum dulcamara) Dulcamara.

DULCE adx. e s.m. Doce.
DULCE DE MEMBRILLO: Marmelo.

DULCEMENTE adv.  Docemente, tenramente.

DULCERÍA s.f. Docería / dozaría.

DULCERO, A adx. Doceiro, lambón. ║ s. Doceiro, confeiteiro, pasteleiro.

DULCIFICANTE adx. Dulcificante, adozante.

DULCIFICAR v. Dulcificar, adozar, edulcorar.

DULÍA s.f. (Rel.) [Culto de] dulía.

DULZOR s.m. Dozura f.

DULZURA s.f. Dozura.

DUNA s.f. Duna.

DÚO s.m. Dúo.

DUODÉCIMO, A adx. e s. Duodécimo.

DÚPLEX adx. Dobre, duplicado. s.m. Dúplex (piso).

DUPLICACIÓN s.f. Duplicación.

DUPLICADO, A adx. e s.m. Duplicado.

DUPLICAR v. Duplicar, dobrar.

DUPLICIDAD s.f. Duplicidade.

DUPLO, A adx. e s.m. Duplo.

DUQUE, DUQUESA s. Duque, duquesa.

DURABLE adx. Durable / durábel, duradeiro.

DURACIÓN s.f. Duración, dura.

DURADERO, A adx. Duradeiro.

DURAMEN s.m. Cerna f., cerne m., durame m.

DURANTE prep. Durante.

DURAR v. Durar.

DURAZNILLO, PERSICARIA s.m., HIERBA PEJIGUERA (Bot.: planta herb. Polygonum persicaria) Crista, cristo, beldro, persicaria, herba pulgueira.

DUREZA s.f. Dureza.

DURMIENTE adx. Dormente, que dorme.

DURO, A adx. Duro. adv. Duramente, duro.

<






E

E s.f. (letra do alfabeto, vogal) E 225, s.m.

EBANISTA s. Ebanista.

EBANISTERÍA s.f. Ebanistería/ ebanistaría.

ÉBANO s.m. Ébano.   

EBRIEDAD s.f. Ebriedade, embriaguez.

EBRIO, A adx. Ebrio, bébedo, caneco.

EBULLICIÓN s.f. Fervura, fervedura, ebulición.

EBÚRNEO, A adx. Ebúrneo, de marfil.

ECCEMA, ECZEMA s.m. Eccema (afección da pel).

ECCEMATOSO, A  adx. Eccematoso.

ECHARPE s.m. Chal, mantón.

ECHAR(SE) v. Botar= [ Chimpar(se), lanzar(se). ║ Tirar, guindar.║ Expulsar, despedir. ║ Perder, pingar, deitar. ║ Precipitar(se). ║ Abalanzar(se). ║ Expeler. ║ Segregar, supurar. ║ Espantar, escorregar. ║ Encirrar. ║ Deitarse. ║ Exhibir, proxectar. ║ Sementar. ║ Agromar. ║ Calcular (anos).]

ECLÉCTICO, A adx. Ecléctico.

ECLESIÁSTICO, A adx. Eclesiástico.

ECLIPSAR(SE) v. Eclipsar(se).

ECLIPSE s.m.(Astr.) Eclipse f.

ECLOSIÓN s.f. Eclosión.

ECO- (1) elem. compos. Eco- [= casa / ecolóxico].

ECO- (2) elem. compos. Eco- [= onda electromágnética].

ECO s.m. Eco, resón. ║ (fig.) Eco, rumor. ║ (fig.) Eco, repercusión

ECOGRAFÍA s.f.(Med.) Ecografía.

ECÓGRAFO s.m.(Med.) Ecógrafo (aparello).

ECOLOGÍA s.f. Ecoloxía.

ECOLÓGICO, A adx. Ecolóxico.

ECOLOGISTA adx. e s. Ecoloxista.

ECONOMATO s.m. Economato.

ECONOMETRÍA s.f.(Econ.) Econometría.

ECONOMÍA s.f. Economía.

ECONÓMICO, A adx. Económico.

ECONOMISTA s. Economista.

ECONOMIZAR v. Economizar.

ECÓNOMO,A adx. Ecónomo.

ECOSISTEMA s.m. Ecosistema.

ECUACIÓN s.f. Ecuación.

ECUADOR s.m. Ecuador.

ECUÁNIME adx. Ecuánime, imparcial.

ECUANIMIDAD s.f. Ecuanimidade, imparcialidade.

ECUATORIAL adx. Ecuatorial.

ECUESTRE adx. Ecuestre.

ECUMÉNICO, A adx. Ecuménico.

ECUMENISMO s.m.(Rel.) Ecumenismo.

EDAD s.f. Idade (Época histórica). ║ Idade, tempo [que ten un].

EDEMA s.m.(Med.) Edema.

EDÉN s.m. Edén, paraíso.

EDICIÓN s.f. Edición.

EDICTO s.m. Edicto.

EDIFICABILIDAD s.f. Edificabilidade.

EDIFICABLE adx. Edificable/ edificábel.

EDIFICACIÓN s.f. Edificación.

EDIFICANTE adx. Edificante, exemplar.

EDIFICAR v. Edificar, obrar.

EDIFICIO s.m. Edificio.

EDIL, A s. Edil, concelleiro.

EDITAR v. Editar

EDITOR, A adx. Editor.

EDITORIAL s.f. Editorial.

EDITORIALISTA s. Editorialista.

EDREDÓN s.m. Edredón.

EDUCABLE adx. Educable / educábel.

EDUCACIÓN s.f. Educación.

EDUCADO, A adx. Educado.

EDUCADOR, A adx. e s. Educador.

EDUCANDO s. Educando.

EDUCAR(SE) v. Educar(se).

EDUCATIVO, A adx. Educativo.

EDUCIR v. Deducir, colixir, inferir.

EDULCORACIÓN s.f. Edulcoración, adozamento.

EDULCORANTE adx. e s.m. Edulcorante, adozante.

EDULCORAR v. Edulcorar, adozar, dulcificar.

EE.UU. 226 sigla EUA.

EFABLE adx. Expresable / expresábel, que se pode expresar.

EFÉBICO, A adx. Efébico, rel. ao efebo.

EFEBO s.m. Efebo, mozo adolescente.

EFECTISTA adx. Efectista.

EFECTIVIDAD s.f. Efectividade.

EFECTIVO, A adx. Efectivo= [Real, verdadeiro. ║ Eficaz. ║ (Posto) fixo.] s.m. Efectivo, cartos.
EN EFECTIVO: En efectivo, con diñeiro en moeda.

EFECTO s.m. Efecto, consecuencia.

EFECTUAR v. Efectuar, facer, realizar.

EFEMÉRIDE s.f. Efeméride, acontecemento que se recorda.
EFEMÉRIDES s.f.pl. Efemérides, relación de sucesos.

EFERVESCENCIA s.f. Efervescencia.

EFERVESCENTE adx. Efervescente.

EFICACIA s.f. Eficacia.

EFICAZ adx. Eficaz.

EFICIENCIA s.f. Eficiencia.

EFICIENTE adx. Eficiente.

EFÍGIE s.f. Efixie.

EFÍMERO, A adx. Efémero, fuxidío, pasadío.

EFLUIR v. Efluír (un líquido ou un gas).

EFLUVIO s.m. Efluvio.

EFUSIÓN s.f. Efusión.

EFUSIVO, A  adx. Efusivo, atento.

EGIPCIO, A adx. e s. Exipcio.

EGIPTÓLOGO, A s. Exiptólogo.

EGLEFINO s.m. (Zoo.: Peixe Melabogrammus aeglefinus)Burro.

ÉGLOGA s.f.(Lit.) Égloga, bucólica.

EGO s.m. Ego.

EGOCÉNTRICO, A adx. Egocéntrico.

EGÓLATRA adx. e s. Ególatra.

EGOLATRÍA s.f. Egolatría, egocentrismo.

EGOÍSMO s.m. Egoísmo.

EGOÍSTA adx. e s. Egoísta.

EGOTISMO s.m. (Psicoloxía) Egotismo (autoestima esaxerada).

EGREGIO, A adx. Egrexio, eximio, ilustre.

EGRESAR v. Saír dalgunha parte.

¡EH! Interx. Eh!, ei!

EINSTENIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 99) Einsteinio, “Es“.

EJARBE s.m. Enchente dun río por abondosas chuvias.

EJE s.m. Eixe / eixo.

EJECUCIÓN s.f. Execución.

EJECUTABLE adx. Executable/ executábel.

EJECUTANTE adx. Executante, executor.

EJECUTAR v. Executar.

EJECUTIVO, A adx. e s. Executivo.

EJECUTOR, A adx. Executor.

EJECUTORIO, A adx. e s.f. (Der.) Executorio.

EJEMPLAR adx. Exemplar, que serve de exemplo. ║ s.m. Exemplar, [cada]copia ou reprodución. ║ s.m. Exemplar, espécime, individuo dunha especie.

EJEMPLARIDAD s.f. Exemplaridade.

EJEMPLIFICAR v. Exemplificar, explicar con exemplos.

EJEMPLARIO s.m. Exemplario, conxunto de exemplos.

EJEMPLO s.m. Exemplo.

EJERCER v. Exercer.

EJERCICIO s.m. Exercicio.

EJERCITACIÓN s.f. Exercitación.

EJERCITAR(SE)v. Exercitar(se), adestrar(se).

EJÉRCITO s.m. Exército.

EJIDO s.m. Terreiro, eirado. Campo comunal á saída dun poboado227

EL, ELLA art. O, (-lo), a (-la)228.

ÉL pron. pers. El.
ELLA: Ela.
ELLOS: Eles.
ELLAS: Elas.

ELABORACIÓN s.f. Elaboración.

ELABORADO, A adx. Elaborado.

ELABORAR v. Elaborar, producir. Fabricar.

ELÉBORO FÉTIDO (Bot.: Pl. herb. Helleborus foetidus) Herba do gando, chaveira.

ELACIÓN s.f. Elevación, grandeza [de espírito].

ELASTICIDAD s.f. Elasticidade.

ELÁSTICO, A adx. Elástico.

ELATO, A adx. Altivo, arrogante, soberbio.

ELECCIÓN s.f. Elección.

ELECTIVO, A adx. Electivo.

ELECTO, A p.p.irreg. de ‘elegir’ Electo. ║ s. Electo.

ELECTOR, A adx. e s. Elector.

ELECTORADO s.m. Electorado.

ELECTORAL adx. Electoral.

ELECTORALISTA adx. Electoralista.

ELECTRICIDAD s.f. Electricidade.

ELECTRICISTA s. Electricista.

ELÉCTRICO, A adx. Eléctrico.

ELECTRIFICACIÓN s.f. Electrificación.

ELECTRIFICAR v. Electrificar.

ELECTRIZABLE adx. Electrizable / electrizábel.

ELECTRIZACIÓN s.f. Electrización.

ELECTRIZANTE adx. Electrizante, exultante

ELECTRIZAR(SE) v. Electrizar(se). ║ (fig.) Electrizar, entusiasmar, excitar.

ELECTRO- elem. compos. Electro- [=electricidade, eléctrico].

ELECTRO (1) s.m. Ámbar (unha resina). ║ Unha aliaxe de ouro e prata.

ELECTRO (2) s.m.(coloq.) Electrocardiograma.

ELECTROCARDIOGRAFÍA S.F.(Med.) Electrocardiografía.

ELECTROCUCIÓN s.f. Electrocución.

ELECTROCUTAR(SE) v. Electrocutar(se).

ELECTRODO s.m.(Electr.) EléctrodoA.

ELECTRODOMÉSTICO, A adx. e s.m.(aparello) Electrodoméstico.

ELECTRÓGENO, A adx. e s.m.(xerador) Electróxeno.

ELECTROLISIS, ELECTRÓLISIS s.f.(Quím.) Electrólise.

ELECTOLITO, ELECTRÓLITO s.m.(Quím.) Electrólito.

ELECTRÓN s.m. Electrón, negatón/ negatrón.

ELECTRÓNICO, A adx. e s.f.  Electrónico.

ELEFANCIA, ELEFANCÍA, ELEFANTIASIS s.f.(Med.) Elefantíase.

ELEFANCÍACO, A, ELEFANCIACO, A adx. e s.(Med.) Elefantiásico, rel. á elefantíase.

ELEFANTE, A s. (Zoo.: Mam. orde proboscídeos vs. esps.) Elefante.
ELEFANTE MARINO (Zoo.: Mam. Mirounga leonina) Elefante mariño.

ELEFANTÍASIS s.f.(Med.) ElefantíaseA.

ELEGANCIA s.f. Elegancia, garrideza.

ELEGANTE adx. Elegante.

ELEGANTIZAR(SE) v. Dotar(se) de elegancia.

ELEGÍA s.f.(Lit.) Elexía.

ELEGÍACO, A, ELEGIACO, A adx. Elexíaco.

ELEGIBILIDAD s.f. Elixibilidade.

ELEGIBLE adx. Elixible / elixíbel.

ELEGIDO, A adx. Elixido.

ELEGIR v. Elixir, escoller.

ELEMENTAL adx. Elemental.

ELEMENTO s.m. Elemento.

ELENCO s.m. Elenco, catálogo. ║ Elenco [de actores ou doutro equipo].

ELEVACIÓN  s.f. Elevación.

ELEVADO, A adx. Sublime, eminente. ║ Elevado, subido, alto.

ELEVADOR, A adx. e s.m. Elevador.

ELEVAR v. Elevar, alzar, erguer, levantar, subir. ║ Elevar, encarecer, incrementar. ║ Elevar, ascender.

ELÉBORO NEGRO, HIERBA LLAVERA (Bot.: Pl. herb. Helleborus foetidus) Herba do gando, chaveira.

ELIDIR v. Frustrar, debilitar [algo]. ║ v. (Ling.) Elidir (omitir un elemento lingüístico).

ELIMINABEL adx. Eliminable / eliminábel.

ELIMINACIÓN s.f. Eliminación.

ELIMINAR v. Eliminar, suprimir.

ELIMINATORIO, A adx. e s.f. Eliminatorio.

ELIPSE s.f. (Xeom.) Elipse (curva cerrada de dous focos).

ELIPSIS s.f. (Gram.) Elipse (omisión dunha palabra que se sobreentende)229

ELÍPTICO, A adx. Elíptico, rel. á elipse.

ELISIÓN s.f.(Ling.) Elisión, acc. e ef. de elidir

ÉLITE s.f. EliteA, minoría selecta.

ELIXIR s.m. Elixir /ks/.

ELLA pr. pers. [V. ÉL].

ELLO pr. pers. neutro:  En galego non existe230.

ELOCUACIÓN s.f. Elocución.

ELOCUENCIA s.f. Elocuencia, verba.

ELOCUENTE adx. Elocuente.

ELEGIABLE adx.  Eloxiable/ eloxiábel.

ELOGIADOR, A adx. e s. Eloxiador.

ELOGIAR v. Gabar, eloxiar.

ELOGIO s.m. Eloxio, loanza  f, louvanza f, gabanza f.

ELOGIOSO, A adx. Eloxioso.

ELONGACIÓN s.f. Alongamento. ║ s.f.(Astron. e Mec.) Elongación.

ELUCIDACIÓN s.f. Elucidación, aclaración.

ELUCIDAR v. Elucidar, dilucidar, aclarar, esclarecer.

ELUCIDARIO s.m. Elucidario (libro explicativo).

ELUCUBRACIÓN, LUCUBRACIÓN s.f. Elucubración.

ELUCUBRAR, LUCUBRAR v. Elucubrar, matinar, reflexionar.

ELUDIBLE adx. Eludible/ eludíbel.

ELUDIR v. Eludir, evitar, esguellar, esquivar.

EMANACIÓN s.f. Emanación. ║ Efluvio [de partículas]).

EMANAR v. Emanar= [Desprenderse. Proceder, provir. ║ Emitir, desprender (de si).]

EMANCIPACIÓN s.f. Emancipación.

EMANCIPADOR, A adx. e s. Emancipador.

EMANCIPAR(SE) v. Emancipar(se).

EMASCULACIÓN s.f. Castración, castra, capadura.

EMASCULAR v. (Med.) Emascular, castrar, capar.

EMBABIAMIENTO s.m.(coloq.) Aboubamento.

EMBADURNAR(SE) v. Enzoufar(se), emboutar(se), lixar(se) / luxar(se).

EMBAÍR v. Ofuscar, obcecar [a un para enganalo].

EMBAJADA s.f. Embaixada.

EMBAJADOR, A s. Embaixador.

EMBALAJE s.m. Embalaxe f.

EMBALAR (1) v. Embalar, empaquetar.

EMBALAR (2) v. Coller gran velocidade.

EMBALDOSADO s.m. Embaldosado.

EMBALDOSAR v. Embaldosar.

EMBALSAMADOR, A s. Embalsamador.

EMBALSAMAMIENTO s.m. Embalsamamento.

EMBALSAMAR v. Embalsamar.

EMBALSAR v. Encorar, represar.

EMBALSE s.m. Acc. de ‘embalsar’, encorar. ║ Encoro, presa, represa.

EMBANDERAR v. Embandeirar, adornar con bandeiras.

EMBARAZADA adx. e s.f. Embarazada.

EMBARAZAR v. Estorbar, empecer, dificultar. ║ Preñar, empreñar.

EMBARAZO s.m. Dificultade, impedimento, atranco. ║ Embarazo.

EMBARAZOSO, A adx. Embarazoso.

EMBARBECER v. Abarbar, botar (a) barba.

EMBARCACIÓN s.f. Embarcación.

EMBARCADERO s.m. Embarcadoiro. Peirao.

EMBARCAR(SE) v. Embarcar(se).

EMBARGAR v. Cativar, seducir, enfeitizar, engaiolar231. ║Embargar, confiscar, requisar.

EMBARGO s.m. Embargo.

EMBARQUE s.m. Embarque, embarco. ║ Papeleta, encomenda, compromiso.

EMBARNIZAR v. Envernizar, vernizar, dar verniz.

EMBARRANCAR(SE) v. Embarrancar(se), encallar.

EMBARRAR(SE)(1) v. Embarrar(se), enlamar(se), embulleirar(se), embarrañar(se).

EMBARRAR (2) v. Meter unha barra.

EMBARRILAR v. Meter nun barril.

EMBARULLAR v. Embarullar, embrollar, chafallar/chafullar.

EMBAUCADOR, A adx. e s. Enganador, engaiolante, gaioleiro, paraxismeiro.

EMBAUCAMIENTO s.m. Engado (fig.), calote.

EMBAUCAR v. Engadar, engaiolar (fig.), engarguelar, andar con paraxismas.

EMBASTAR v. (costura) Ganduxar.

EMBASTE s.m.(costura) Ganduxo.

EMBASTECER v. Engrosar. ║ Embastecer, enrudecer.

EMBATE s.m. Embate= [Golpe de mar. ║ (fig.) Arremetida, ataque.] ║ (Mar.) Vento mareiro.

EMBAZAR (1) v. Tinguir da cor do bazo.

EMBAZAR (2) v. Embazar, atascar, frear algo brando a algo duro.

EMBEBECER v. Entreter, divertir, amenizar. ║ v.pr. Quedarse fascinado ou pasmado

EMBEBER(SE) v. Embeber(se), empapar(se), enchoupar(se).

EMBELECAR v. Embelecar, enganar con artificios.

EMBELECO s.m. Trola f., engano, falsidade f.

EMBELESAR v. Arrebatar, cativar, enfeitizar, engaiolar, encantar.

EMBELESO s.m. Arrebato, encanto, feitizo, marabilla.

EMBELLECEDOR, A  adx. e s.m. Embelecedor.

EMBELLECER(SE) v. Embelecer(se).

EMBERRINCHARSE, EMBERRENCHINARSE v. Emperrencharse, encabuxarse.

EMBESTIDA s.f. Truque m, turrada.

EMBESTIR v. Trucar, topar, turrar.

EMBETUNAR v. Abetumar, dar betume.

EMBIZCAR(SE) v. Quedar(se) birollo.

EMBLANDECER v. Abrandar, amolecer. 

EMBLANQUECER v. Embranquecer, albear, branquear.

EMBLANQUECIMIENTO s.m. Branqueo,embranquecemento.

EMBLEMA s.m. Emblema.

EMBLEMÁTICO, A adx. Emblemático.

EMBOBAMIENTO s.m. Abraio, pasmo, embeleco.

EMBOBAR(SE) v. Embobar/ emboubar, emparvecer.

EMBOCADURA s.f. Embocadura.

EMBOCAR v. Embocar, meter pola boa.

EMBOCINADO, A adx. [V. ABOCINADO].

EMBODEGAR v. Gardar na bodega.

EMBOLADO s.m. Problema, contratempo. ║ s.m. (coloq.) Engano.

EMBOLIA s.f.(Med.) Embolia.

EMBOLISMADOR, A adx. e s. Falcatrueiro, aduaneiro, argallante, enredador.

EMBOLISMAR v. (coloq.) Enlear, enredar con mala idea, andar con algueiradas ou falcatrúas.

ÉMBOLO s.m.(Mec.) Émbolo, pistón. ║ s.m.(Med.) Corpo que produce unha embolia.

EMBOLSAR(SE) v. Embolsar. Empetar (gardar no peto).

EMBOÑIGAR v. Embostar, bostear, emborrear.

EMBORRACHAR(SE) v. Embebedar(se), emborrachar(se).

EMBORRASCAR(SE) v. Irritar, alterar, enfadar. ║ Emborrascar(se) [o tempo]. ║ Fracasar un negocio.

EMBORRICARSE v. (fam.) Quedar atordado. ║ (fig. e fam.) Namorarse perdidamente.

EMBORRONAR v. Esborranchar.

EMBOSCADA s.f. Emboscada.

EMBOSCAR(SE) v. Emboscar(se), ocultar(se), acochar(se).

EMBOSQUECER  v. Facerse bosque [un terreo].

EMBOSTAR v. Bostear, embostar.

EMBOTAR(SE) (1) v. Esbocar, desafiar, esmillar, engrosar o fío dun instrumento de corte.

EMBOTAR (2) v. Poñer dentro dun bote.

EMBOTELLADOR, A adx. e s. Embotellador.

EMBOTELLAMIENTO s.m. Embotellamento (de embotellar). ║ Atasco, atoamento [de vehículos].

EMBOTELLAR v. Embotellar.

EMBOZAR(SE) v. Embozar(se).

EMBOZO s.m. Embozo.

EMBRAGUE s.m. Embrague.

EMBRAVECER(SE) v. Embravecer(se).

EMBRAVECIMIENTO s.m. Embravecemento, acc. e ef. de embravecer(se). ║ Irritación,  rabia, furor

EMBREAR v. Embrear, untar con brea.

EMBREÑARSE v.pr. Meterse nunha fraguiza (rochas e maleza).

EMBRIAGADOR, A adx. Embriagador.

EMBRIAGAR(SE) v. Embriagar(se), embebedar(se).

EMBRIAGUEZ s.f. Embriaguez.

EMBRIDAR v. Embridar, poñe-las bridas. ║ Someter, suxeitar, subxugar.

EMBRIÓN s.m. Embrión.

EMBROCAR v. Embocar, envorcar (unha vasilla noutra).

EMBROLLADOR, A, adx. e.s., EMBROLLÓN, -ONA adx. e s.(coloq.) Embrollante, enredador, trapalleiro, zarapalleiro.

EMBROLLAR v. Chafallar / chafullar, atrapallar, argallar, entrambilicar.

EMBROLLO s.m. Argallada, trapallada, enguedello, lea. ║ Embrolla, enleada, enredo, cerellada.

EMBRUJAMIENTO s.m. Embruxamento, acc. de embruxar.

EMBRUJAR v. Ameigar, embruxar.

EMBRUJO s.m. Meigallo, arangaño, feitizo.

EMBRUTECEDOR, A adx.  Embrutecedor.

EMBRUTECERSE v. Abestarse.

EMBRUTECIMIENTO s.m. Embrutecemento.

EMBUCHAR v. Embuchar. Embutir.

EMBUDO s.m. Embude, funil.

EMBULLAR(SE) v. Animar a participar nunha troula.

EMBURUJAR v. (coloq.) Envurullar, facer bolos ou vultos de la.

EMBUSTEAR v. Alburgar ou mentir a miúdo.

EMBUSTE s.m. Trola, conto, bouba, mentira grande.

EMBUSTERO, A  adx. Troleiro, mentirán, na.

EMBUTIDO s.m. Embutido.

EMBUTIR v. Embutir.

EMERGENCIA s.f. Emerxencia, urxencia.

EMERGENTE adx. Emerxente.

EMERGER v. Emerxer.

EMÉRITO, A adx. Emérito.

EMERSIÓN s.f. Emersión, acc. e ef. de emerxer.    

EMIGRACIÓN s.f. Emigración.

EMIGRANTE adx. e s. Emigrante.

EMIGRAR v. Emigrar.

EMIGRATORIO, A adx. Emigratorio.

EMINENCIA s.f. Eminencia.

EMINENTE adx. Eminente, sobranceiro.

EMIR s.m. Emir (príncipe árabe).

EMIRATO s.m. Emirado.

EMISARIO, A s. Emisario, mensaxeiro. ║ s.m. Emisario, desaugadoiro.

EMISIÓN s.f. Emisión.

EMISOR, A adx. e s.f. Emisor.

EMITIR v. Emitir, emanar, desprender. ║ Emitir, transmitir [por ondas].

EMOCIÓN s.f. Emoción.

EMOCIONAL adx. Emocional, emotivo.

EMOCIONANTE adx. Emocionante.

EMOCIONAR(SE) v. Emocionar(se).

EMOLIENTE adx. (Med.) [Medicamento] emoliente.

EMOLUMENTOS s.m.pl. Emolumentos, remuneración adicional.

EMOTICÓN, EMOTICONO s.m.(Inform.) Emoticona f, cariña f.

EMOTIVIDAD s.f. Emotividade.

EMOTIVO, A adx. Emotivo.

EMPACADOR, A adx. Que empaca. ║ s.f.(máquina) Empacadora.

EMPACAR v. Empaquetar.

EMPACHAR(SE) v. Empachar(se).

EMPACHO s.m. Empacho, indixestión.

EMPADRONAMIENTO s.m. Empadroamento.

EMPADRONAR(SE) v. Empadroar(se).

EMPAJADA s.f. Empallada [que se lle da ás cabalarías].

EMPAJAR v. Empallar.

EMPALAGAR v. Estoxar, anoxar, repugnar [unha comida]

EMPALAGOSO, A adx. (Ref. á comida:) Rancio, estoxadizo. ║ (Ref. a persoas:) Rancio, mexericas, melindroso, pesado.

EMPALAMIENTO s.m. Empalamento, acc. de empalar(1).

EMPALAR (1) v. Empalar, espetar nun pau.

EMPALAR (2) v. Darlle ca pala á pelota.

EMPALIZADA s.m. Estacada, cerrume, cercado. ║ Caínzo, caínza, caniza.

EMPALIZAR v. Rodear cunha estacada.

EMPALMAR v. Empalmar, empatar, encanar.

EMPALME s.m. Empalme, empate, encano.

EMPALOMAR v. (Mar) Relingar.

EMPANADA  s.f. Empanada.

EMPANADILLA s.f. Empanadilla.

EMPANAR v. Empanar (de pan).

EMPANTANAR v. Empantanar.

EMPAÑADO, A adx. Embazado.

EMPAÑADURA s.f. Envurullo [dun bebé].

EMPAÑAMIENTO s.m. Embazamento, bafexo.

EMPAÑAR v. Embazar, abafar, atrapazar. ║ Envurullar [a un bebé].

EMPAPAMIENTO s.m. Empapamento, enchoupamento.

EMPAPAR(SE) v. Empapar(se), enchoupar(se). Embeber(se).

EMPAPELAR v. Empapelar.

EMPAPUZAR v. (fam.) Empapuzar/ empapizar.

EMPAQUE (1) s.m. Empaquetado, acc. de empaquetar.

EMPAQUE (2) s.m. Seriedade, gravidade. ║ s.m.(coloq.) Aspecto, aparencia [dunha persoa].

EMPAQUETADO s.m. Empaquetado.

EMPAQUETADOR, A s. Empaquetador.

EMPAQUETAR v. Empaquetar.

EMPARCHAR v. Parchear, poñer parches.

EMPAREDADO, A adx. ou s. e s.m. Emparedado.

EMPAREDAMIENTO s.m. Emparedamento,acc. e ef. de emparedar.

EMPAREDAR(SE) v. Emparedar(se).

EMPAREJAMIENTO s.m. Emparellamento.

EMPAREJAR(SE) v. Emparellar(se).

EMPARENTAR v. Emparentar.

EMPARRADO s.m. Parra/barra. ║ Emparrado, parral, lobio.

EMPARRAR v. Emparrar, formar un emparrado.

EMPARRILLAR v. Grellar, asar na grella.

EMPARVAR, ESPARVAR v. (Agric.) Deitar a més na eira.

EMPASTAR v. Empastar.

EMPASTE s.m. Empaste.

EMPATAR v. Empatar, igualar [a tantos].

EMPATE s.m. Empate, igualdade de puntos232.

EMPATÍA s.f. Empatía.

EMPATIZAR v. Empatizar, sentir empatía.

EMPECER v. Impedir, dificultar, entorpecer.

EMPECIMIENTO s.m. Impedimento, atranco, pexa, obstáculo.

EMPECINADO (1), A adx. Teimudo, cabezán, testalán, testudo.

EMPECINADO (2), A, PEGUERO, A s. Fabricante de pez.

EMPECINAMIENTO s.m. Teima, cisma, obsesión.

EMPECINARSE  v.pr. Teimar, empeñarse, obstinarse, porfiar.

EMPEDERNIDO, A adx. Empedernido, impenitente.

EMPEDERNIR(SE) v. Empedernir(se), endurecer(se) moito.

EMPEDRADO, A p.p. de ‘empedrar’. ║ adx. Empedrado, lastrado, cuberto de pedras. ║ [Ceo] empedrado, acunchado. ║ s.m. Empedrada  f., pavimento m.

EMPEDRAR v. Empedrar, pavimentar con pedras.

EMPEINE s.m. Empeña [do pé] f.

EMPELLA s.f. Empeña [do calzado].

EMPELLAR v. Empurrar, empuxar.

EMPELLÓN s.m. Empuxón.

EMPEÑAR(SE) v. Empeñar(se). Endebedar(se). ║ Empeñarse, emperrarse (fam.), emperrencharse (fam.)║ Teimar, terquear.

EMPEÑO s.m. Empeño, obstinación. ║ Empeño, endebedamento.

EMPEORAMIENTO s.m. Empeoramento.

EMPEORAR v. Empeorar.

EMPEQUEÑECER v. Minguar, devecer.

EMPEQUEÑECIMIENTO s.m. Empequenecemento.

EMPERADOR, EMPERATRIZ. s. Emperador, emperatriz.
EMPERADOR s.m. (Zoo.: Peixe Luvarus imperialis) Emperador.

EMPEREJILAR(SE) v. (coloq.)  Emperiquitar(se), enfeitar(se), acicalar(se).

EMPEREZAR v. Demorar, atrasar.
EMPEREZAR(SE) v. Empreguizar(se), anugallar(se).

EMPERIFOLLADO, A adx. Repenicado, relambido, emperiquitado, enfeitado, todo/a posto/a.

EMPERO conx.(lit.) Emporiso, porén, sen embargo, con todo, así e todo, no entanto, secasí.

EMPERRAMIENTO s.m. Emperramento, encabuxamento, perrencha.

EMPERRARSE v. (fam.) Obstinarse, encapricharse, emperrarse (fam.), emperrencharse.

EMPERRO s.m. Perrencha, rabecha.

EMPEZAR v. Empezar, principiar, comezar. ║ Encetar233.

EMPIECE s.m.(fam.) Empezo, comezo. 

EMPILAR v. Apiñar, amontoar, amorear.

EMPINADO, A adx. Pino, costento, costo.

EMPINAR(SE) v. Empinar(se).

EMPINGOROTADO 234, A adx. (despect., coloq.) Empoleirado, empolicado.

EMPÍRICO, A adx. e s. Empírico.

EMPIZARRADO s.m. Lousado, teito de lousas.

EMPIZARRAR v. Lousar,  cubrir con lousas.

EMPLASTAR v. Emplastar, poñer emplastos. ║ v.tr. e pr. Acicalar(se), adobiar(se), enfeitar(se). ║ v. Emplastecer [unha parede]. ║ v. Empantanar, deter [un negocio]. ║ v.pr. Enfouzarse, emboutarse, luxarse.

EMPLASTECER v. Emplastecer [unha parede].

EMPLASTO s.m. Emplasto, cataplasma, fomento.

EMPLAZAMIENTO s.m. Situación, sitio. ║ Emprazamento, citación.

EMPLAZAR (1) v. (der. de ‘plazo’, prazo) Emprazar, citar, dar un prazo.

EMPLAZAR (2) v. (der. de ‘plaza’, praza) Colocar, situar, poñer unha cousa nun determinado lugar.

EMPLEADO, A s. Empregado, obreiro.

EMPLEADOR, A adx. Empregador, que emprega. ║ s. Empregador, patrón.

EMPLEAR(SE) v. Empregar(se).

EMPLEO s.m. Emprego.

EMPLOMAR v. Chumbar, asegurar con chumbo.

EMPLUMAR v. Emplumar= [Poñer plumas en algo. ║ Botar plumas as aves.]

EMPLUMECER v. Emplumar, botar plumas as aves.

EMPOBRECEDOR, A adx. Empobrecedor.

EMPOBRECER(SE) v. Empobrecer(se).

EMPOBRECIMIENTO s.m. Empobrecemento.

EMPODRECER(SE) v. Podrecer.

EMPOLLAR v. Incubar, chocar. ║(fig.) Meditar en exceso. ║ (fig.) Chapar (os estudantes), aprender de memoria.

EMPOLLÓN adx. (fig. e col.) Chapón, memorión.

EMPOLVAR(SE) v. Empoar(se), empoeirar(se) (luxar(se) ca poeira que levanta o vento) ║ Empoar(se), botar(se) algún tipo de po.

EMPONZOÑAMIENTO s.m. Empezoñamento, envelenamento.

EMPONZOÑAR v. Empezoñar, envelenar, botar pezoña.

EMPOPADA s.f.(Mar.) Empopada, navegación con vento de popa.

EMPORCAR(SE) v. Emporcar(se), emporcallar(se), enfouzar(se), lixar(se)/luxar(se).

EMPORIO s.m. Emporio.

EMPOTRADO, A adx.  Encaixado.

EMPOTRAR v. Encaixar, fixar, chantar. ║ Chocar, espetarse.

EMPOZAR v. Empozar.

EMPRENDEDOR, A adx. e s. Emprendedor.

EMPRENDER v. Emprender.

EMPRENDIMIENTO s.m. Emprendemento.

EMPREÑAR(SE) v. Empreñar, preñar.

EMPRESA s.f. Empresa.

EMPRESARIADO s.m. Empresariado.

EMPRESARIAL adx. Empresarial.

EMPRESARIO, A s. Empresario.

EMPRÉSTITO s.m. Empréstito, préstamo.

EMPUJAR v. Puxar, apuxar, empurrar, empuxar.

EMPUJE s.m. Empuxe, carraxe. ║ Empuxe, pulo.

EMPUJÓN s.m. Apuxón, empurrón, empuxón, repuxón.

EMPUÑADURA s.f. Empuñadura, puño.

EMPUÑAR v. Empuñar.

EMULACIÓN s.f. Emulación.

EMULADOR, A adx. e s. Emulador.

EMULAR v. Emular.

EMULGENTE, EMULSIONANTE adx. e s. Emulxente.

EMULSIÓN s.f. Emulsión.

EMULSIONAR v. Quím.) Emulsionar.

EN prep. En.
EN EL, EN LA, EN LOS, EN LAS : No, na, nos, nas (contraccións).
EN ÉL, EN ELLA, EN ELLOS, EN ELLAS:  Nel, nela, neles, nelas (contraccións).
EN ESTE, EN ESTA, ES ESTOS, EN ESTAS:  Neste, nesta, nestes, nestas (contraccs).
EN ESE, EN ESA, EN ESOS, EN ESAS: Nese, nesa, neses, nesas (contraccións).
EN AQUEL, EN AQUELLA, EN AQUELLOS, EN AQUELLAS:  Naquel, naquela, naqueles, naquelas (contraccións).
EN ALGÚN, EN ALGUNAS, EN ALGUNOS, EN ALGUNAS: Nalgún, nalgunha, nalgúns, nalgunhas (contraccións).

ENAGUA s.f. Saia de baixo, biso.

ENAGUAR,  v. Augar, botar auga demais, pór augacento, augallar.

ENAGUACHAR v. Augar, botar auga demais, pór augacento. ║ v.pr. Empacharse de auga.

ENAGUAZAR(SE) v. Alagar(se), anegar(se)[terras].

ENAJENACIÓN s.f. Alleamento, alienación.

ENAJENABLE adx. Alleable, alleábel, que se pode allear.

ENAJENACIÓN s.f. Alleamento, alleamento, venda. ║ Encantamento, feitizo, embruxo.
ENAJENACIÓN MENTAL: Loucura. ║ (Der.) Alienación.

ENAJENADO, A adx. Alleado.

ENAJENAR(SE) v. Allear, transferir unha propiedade. ║ Alienar(se). ║ (fig.) Louquear, entolecer. ║ (fig.) Engaiolarse, extasiar(se).

ENÁLAGE s.f.(Gram.) Enálaxe.

ENALBARDAR v. Albardar, pór a albarda a unha besta. ║ Rebozar [un alimento].

ENALTECEDOR, A adx. Enaltecedor.

ENALTECER v. Enaltecer, enxalzar, engrandecer.

ENALTECIMIENTO s.m. Enaltecemento.

ENAMARILLECER(SE) v. Amarelar(se), marelecer(se).

ENAMORADIZO, A  adx. Namoradeiro.

ENAMORADO, A adx. e. s. Namorado.

ENAMORADOR, A adx. e s. Namorador. Namoradeiro.

ENAMORAMIENTO s.m. Namoro.

ENAMORAR(SE) v. Namorar(se).

ENAMORICARSE, ENAMORISCARSE v.pr.  Namoriscarse.

ENANISMO s.m. Ananismo, nanismo.

ENANO, A adx. e s. Anano.

ENARBOLAR v. Enarborar, arborar, erguer [unha bandeira].

ENARCAR v. Arcar, dar forma de arco. ║ Arcar [as cubas]. ║ v.pr. Encollerse, anicarse, encrequenarse.

ENARDECER v. Afervoar, acender, quentar, excitar.

ENARENAR v. Arear, botar area. ║ Encallar, varar, embarrancar.

ENASTADO, A adx. Hastado, que ten cornos ou hastas. ║ (p.p. de 'enastar') Mangado.

ENASTAR v. Mangar, poñe-lo mango.

ENCABALGAR v. Prover de cabalos. ║ Encabalgar, montar [unha cousa sobre outra].

ENCABALLAR v. Encabalgar, montar [unha cousa sobre outra].

ENCABESTRAR v. Pór o ramal a un animal. ║ Facer que os touros bravos segan aos mansos. ║ Convencer, subxugar.

ENCABEZAMIENTO s.m. Encabezamento.

ENCABEZAR v. Encabezar.

ENCABRITARSE v. Empinarse ou levantarse o cabalo. ║ (fig.)(Mar.) Arfar [un barco].

ENCADENACIÓN s.f. Encadeamento.

ENCADENAMIENTO s.m. Encadeamento.

ENCADENAR(SE) v. Encadear(se).

ENCAJADURA s.f. Encaixe, axuste.

ENCAJAR v. Encaixar.

ENCAJE s.m. Encaixe.

ENCAJERO, A s. O/a que fai encaixes.

ENCAJONAR(SE) v. Meter en caixón. ║ Entalar(se). ║ v.pr. Correr o río por unha angostura, estreitarse.

ENCALABOZAR v. (coloq.) Meter a alguén no calabozo.

ENCALADO s.m., ENCALADURA s.f. Encalado, acc. e ef. de encalar.

ENCALAR v. Encalar, calear.

ENCALLADERO  s.m. Encallo, encalladoiro, lugar onde poden encallar as naves.

ENCALLAMIENTO s.m. Encallamento.

ENCALLAR v. Encallar, sobordar, embarrancar.

ENCALLECER v. Encalecer. ║ v.pr. Volverse insensible.

ENCALMAR(SE) v. Acalmar.

ENCALVECER v. Calvear, perde-lo pelo.

ENCAMAR v. Deitar [algo no chan]. ║ Acamar.

ENCAMARAR v. Gardar en cámara os grans e froitos.

ENCAMINAMIENTO s.m. Encamiñamento, acc. e ef. de encamiñar.

ENCAMINAR(SE) v. Encamiñar(se), encarreirar(se).

ENCAMISAR(SE) v. Poñer a camisa. ║ Enfundar [algo]. ║ Encubrir, acochar, enmascarar.

ENCANALAR  v.  Encanar235, levar auga por un canle. 

ENCANASTAR v. Encanastrar (gardar en canastras).

ENCANDILAR v. (fig) Engaiolar, engarguelar.

ENCANECER v. Encanecer, tornar cano. ║ v.i. e pr. Amofarse, balorecer. ║ (fig.) Avellentar, envellecer.

ENCANIJAR(SE) v. Entangarañarse, por(se) enganido.

ENCANILLAR v. Encanelar, debandar o fío na canela.

ENCANTAMIENTO s.m. Encantamento, feiticería.

ENCANTADO, A adx. (coloq) Ido, distraído, emboubado.

ENCANTADOR, A adx. e s. Encantador, meigo, feiticeiro. ║ adx. (fig.) Amable, meigo, gaioleiro, sedutor.

ENCANTADOR, A adx. Meigo.

ENCANTAR v. Encantar. ║ Enfeitizar.

ENCANTO s.m. Encanto. ║ Engado.

ENCAÑADA s.f. Encanada, foz.

ENCAÑADO (1) s.m. Cano, encanamento, tubo, entubado.

ENCAÑADO (2) s.m. Canizo.

ENCAÑAR (1) v. Encanar, mete-la auga por canos ou encanamentos.

ENCAÑAR (2) v. Encanar, pór canas as plantas para que gabeen por elas. ║ Encanelar, debandar fío en canelas.

ENCAÑIZADA s.f. Canizo, encanizada, enreixado de canas.

ENCAÑONAR v. Apuntar (cunha arma de fogo). ║ Encanar, canalizar.

ENCAPOTADURA s.f., ENCAPOTAMIENTO s.m. Cello, sobrecella engurrada.

ENCAPOTAR(SE) v. Poñer o capote. ║ Anubrarse, toldarse, atoldarse [o ceo]. ║ v.pr. Poñer o cello. ║ v.pr. Baixa-la cabeza o cabalo.

ENCAPRICHARSE v. Encapricharse, antollarse.

ENCAPUCHADO, adx. e s. Encapuchado.

ENCAPUCHAR v. Encapuchar(cubrir con capucha).

ENCAPUZAR v. Encapuzar (cubrir con capuz).

ENCARAMAR(SE) v. Rubir. Empoleirar(se), pericar(se), encarapetar(se).

ENCARAR(SE) v. Encarar(se).

ENCARCELAMIENTO s.m. Encarceramento.

ENCARCELAR v. Encarcerar, prender.

ENCARECIMIENTO s.m. Encarecemento.

ENCARECER v. Encarecer, subi-lo prezo. ║ Encarecer, eloxiar, enxalzar. ║ Encarecer, recomendar con empeño.

ENCARGADO, A  adx. e s. Encargado.

ENCARGAR(SE) s.m. Encargar(se).

ENCARGO s.m. Encargo, encarga, mandado.

ENCARIÑARSE v. Encariñarse [con].

ENCARNACIÓN s.f. Encarnación. ║ (Pint.)[Cor] encarnada, [cor] carne.

ENCARNADO, A p.p. de ‘encarnar’, encarnar. ║ adx. e s.m.(cor) Encarnado, rubio, vermello. ║ Encarnado, colorado.

ENCARNADURA s.f. [Boa ou mala] carnadura.

ENCARNAR(SE) v. Encarnar(se).

ENCARNIZADO, A adx. Encarnizado, cruento, sanguento.

ENCARNIZAMIENTO s.m. Encarnizamento.

ENCARNIZAR(SE) v. Encarnizar(se), asañar(se), encoraxar(se).

ENCARRILAR v. Encarrilar, encarreirar. ║ v.pr. Saírse a corda do carril da roldana.

ENCASCAR v. (Mar.) Encascar, mistar, tingui-los aparellos con casca.

ENCASCOTAR v. Entullar, atrollar, tapar unha cavidade con entullo ou cascallo. ║ v. (Constr.)  Introducir cascallo nunha mestura.

ENCASILLAR v. Meter en casas, encaixar. ║ Clasificar.

ENCASQUETAR(SE) v. Encasquetar(se).

ENCASQUILLAR(SE) v. Encasquetar(se).

ENCASTAR v. Encastar, mellorar unha caste de animais. ║ Recastar (procrear).

ENCASTILLADO, A adx. Altivo, soberbio, finchado.

ENCASTILLAR v. Encastelar, fortificar con castelos. ║ Amorear, amontoar. ║ v.pr. Obstinarse, gurrar, testanear, turrar. ║ Montar unha estada ou andamio. v.pr. Encastelarse, refuxiarse nun castelo ou nun lugar inhóspito.

ENCAUZAMIENTO s.m. Canalización. Encamiñamento.

ENCAUZAR v. Canalizar, levar ó rego. ║(fig.) Encamiñar, encarrilar.

ENCEBOLLAR v. Encebolar.

ENCEFALITIS s.f. Encefalite.

ENCÉFALO s.m.(Fisiol.)  Encéfalo.

ENCELAJARSE v. pr. impersoal  Pórse ceo empedrado.

ENCELAR v. Dar celos. ║ Entrar en celo un animal.

ENCELDAR(SE) v. Pechar(se) nunha cela.

ENCENAGARSE v.pr. Enlamarse. ║ Enviciarse.

ENCENDAJAS s.f.pl. Garabullos, guizos, carabullos [para prende-lo lume].

ENCENDEDOR s.m. Acendedor, chisqueiro.

ENCENDER(SE) v. Acender(se)236, prender. 

ENCENDIDO, A adx. Aceso, acendido.

ENCENIZAR v. Encinsar/encinzar, esborrallar.

ENCENTAR v. Encetar, principiar. ║ Encetar, asañarse [unha ferida]. ║ Adentar, amordicar.

ENCERADO, A p.p. de ‘encerar’. ║ adx. Con cor de cera. ║ s.m. Encerado (cadro escola).

ENCERAMIENTO s.m. Enceramento, enceradura.

ENCERAR v. Encerar.

ENCERRAR(SE) v. Encerrar(se). Pechar(se). ║ Choer [o gando].

ENCERRONA s.f. Pechamento voluntario. ║ Celada, trampa para poñer a un nun compromiso.

ENCESTAR v. Encestar, encanastrar.

ENCETADURA s.f. Enceto, comezo.

ENCHANCLETAR(SE) v. Por(se) as chanquetas. ║ Pór un calzado ao xeito de chanqueta.

ENCHAPADO s.m. Chapado.

ENCHARCAR(SE) v. Encharcar(se), alagar(se), empozar.

ENCHINAR v. Empedrar con chinas.

ENCHIQUERAR v. Meter ao touro no touril. ║(fig. e fam.) Encarcerar, meter na cadea, ir ao caldeiro.

ENCHIRONAR v. (coloq.)  Meter no caldeiro,  / cadea / cárcere.

ENCHISPAR(SE) v. Enchispar(se), emborrachar(se).

ENCHUFAR v. Enchufar. Conectar. Prender. ║(fig.) Apadriñar (fig.)

ENCHUFE s.m. Enchufe.

ENCÍA s.f. (Fisiol.) Enxiva.

ENCÍCLICA s.f.(Catol.) Encíclica.

ENCICLOPEDIA s.f. Enciclopedia.

ENCICLOPÉDICO, A adx. Enciclopédico.

ENCIERRO s.m. Encerro, pechamento.

ENCIMA adv. Derriba, encima, enriba.
ENCIMA DE (loc. prepos.) Encol de237, derriba de.

ENCIMERO, A adx. Que se pon encima. ║ s.f. Mesado [da cociña].

ENCINA s.f.(Bot.: Árb. Quercus ilex) Aciñeira.

ENCINAR s.m. Terreo de aciñeiras, landreira.

ENCINTA > ESTAR ENCINTA (loc.) Estar encinta / preñada.

ENCINTADO s.m. Encintado, acc. e ef. de encintar. ║ Bordo [dunha beirarrúa].

ENCINTAR v. Encintar, adornar con cintas. ║ (Constr.) Encintar, poñe-lo encintado.

ENCIZAÑAR v. Empezoñar, envelenar, sementar inimizade.

ENCLAUSTRAR v. Enclaustrar. ║ v.pr. Enclaustrarse, encerrarse, recluírse.

ENCLAVADURA, CLAVADURA s.f. Encravadura, escarza, zapatazo (ferida do gando).

ENCLAVAR s.f. Encravar, fixar con cravos.

ENCLAVE s.m. Enclave (territorio inserido noutro).

ENCLAVIJAR v. Trabar, encadear [dúas cousas entre si].

ENCLENQUE adx. Feble, frouxo, crequenas.

ENCLISIS s.f.(Gram.) ÉncliseA

ENCLÍTICO, A adx. (Gram.) Enclítico.

ENCLOCAR v. Chocar [unha ave].

ENCOFRADO, A adx. e s.m. Encofrado.

ENCOFRAR v. Encofrar.

ENCOGER(SE) v. Encoller(se)238, encrequenar(se), anicar(se), engruñar(se), ║  v.i. Encoller [unha prenda].

ENCOGIDO, A adx. Apoucado, petapouco, pusilánime.

ENCOGIMIENTO s.m. Encollemento.

ENCOLADO, A adx. (p.p. de ‘encolar’) Colado. ║ s.m. Colaxe f. (acc. e ef. de colar).

ENCOLAR v. Colar, pegar, apegar, adherir.

ENCOLERIZAR(SE) v. Anoxar(se), asañarse.

ENCOMENDAR(SE) v. Encomendar(se).

ENCOMENDERO, A s. Encomendeiro, que fai encargos de outros.

ENCOMIABLE adx. Encomiable/ encomiábel.

ENCOMIAR v. Encomiar, eloxiar, enxalzar.

ENCOMIENDA s.f. Encomenda, acc. e ef. de encomendar. ║ Encomenda, encarga, mandado.

ENCOMIO s.m. Encomio, eloxio, gabanza.

ENCONO s.m. Animadversión, zuna, xenreira.

ENCOMPADRAR v. (coloq) Facerse compadres.

ENCONTRADIZO, A adx. Encontradizo.

ENCONTRAR(SE) v. Encontrar(se), atopar(se)/topar(se).

ENCONTRONAZO s.m. Encontrón, colisión, choque violento.

ENCOPETADO, A adx. Emperiquitado, enfeitado, fachendoso.

ENCORAJAR v. Encoraxar, alentar, animar. ║ v.pr. Encoraxarse, sentir coraxe.

ENCORAJINAR(SE) v. Encoraxar(se), encolerizar(se).

ENCORAR v. Encoirar, cubrir ou tapar con coiro.

ENCORBATADO, A adx. Engravatado.

ENCORBATARSE v. Engravatar(se).

ENCORCHAR v. Encortizar, arrollar (tapar cunha rolla / tapón).

ENCORCHETAR v. Encorchetar (pór ou suxeitar con corchetes).

ENCORDAR v. Encordar, pór cordas [a un instrumento, raqueta, etc.]

ENCORDELAR v. Acordoar, encordoar, amarrar.

ENCORDONAR v. Encordoar, acordoar, suxeitar con cordóns.

ENCORNADURA s.f. Cornamenta.

ENCORNUDAR v.  Facer cornudo a alguén. ║ Botar cornos.

ENCORRALAR v. Encurralar.

ENCORUJARSE v. Enconicarse, encrequenarse, encollerse.

ENCORVAR(SE) v. Dobrar(se), torcer(se), empenar(se). ║ v.pr.(fig) Inclinarse (fig.), preferir, simpatizar.

ENCOSTARSE v.pr.(Mar.)  Costear [un barco].

ENCOSTRAR v. Cubrir con codia ou con cotra.

ENCRESPAMIENTO s.m. Encrespamento

ENCRESPAR(SE) v. Encrespar(se), encrechar(se) [o pelo]. ║ Encrespar(se), enfurecer(se).

ENCRESTARSE v. Encristarse (un ave poñer tesa a crista). ║ Encristarse, ensoberbecerse, ensoberbiarse.

ENCRIPTAR v.Encriptar, cifrar.

ENCRUCIJADA s.f. Encrucillada.

ENCRUDECER v. Encruar. ║ (fig.) Exasperar, irritar.

ENCUADERNACIÓN s.f. Encadernación.

ENCUADERNADOR, A adx. e s.Encadernador.

ENCUADERNAR v. Encadernar.

ENCUADRAMIENTO s.m. Encadramento.

ENCUADRAR (1) v. Encadrar, enmarcar. ║ Encadrar, encaixar, incluír [nun grupo]. ║ (Fotogr.) Encadrar, centrar.

ENCUADRAR (2) v. Encortellar, mete-lo gando na corte.

ENCUARTAR v. (Agr.) Abordelar, solear, acamboar, atreixar239

ENCUBAR v. Encubar, meter na cuba.

ENCUBIERTA s.f. Fraude.

ENCUBIERTO,.A  adx. e s. [Persoa] oculta.

ENCUBRIDOR, A s. Encubridor, cómplice.

ENCUBRIMIENTO s.m. Encubrimento.

ENCUBRIR v. Encubrir, ocultar.

ENCUENTRO s.m. Encontro.

ENCUESTA s.f. Enquisa, sondaxe.

ENCUESTAR v. Enquisar, sondar.

ENCUEVAR, ENCOVAR v. Encovar, meter nunha cova.

ENCUMBRAR v. Erguer, elevar, gabar. Poñer no cume.

ENCUNAR v. Poñer ao neno no berce.

ENCURTIDO s.m. Conserva en vinagre.

ENCURTIR v. Envinagrar (conservar en vinagre).

ENDEBLE adx. Débil, feble, frouxo.

ENDEBLEZ s.f. Frouxidade, debilidade.

ENDECASÍLABO adx. e s.m. Hendecasílabo240 (de once sílabas).

ENDEMIA s.f. (Pat.) Endemia.

ENDÉMICO, A adx. Endémico.

ENDEMONIADO, A adx. e s. Endemoñado, endiañado.

ENDEMONIAR v. Endemoñar.

ENDENTECER v. Endentar, dentar, bota-los dentes.

ENDEREZAR(SE) v. Endereitar(se).

ENDEUDAMIENTO s.m. Endebedamento, débeda  f.

ENDEUDAR(SE) v. Endebedar(se).

ENDIABLADO, A adx. Endiañado, endemoñado.

ENDILGAR v. Endosar, encambar, colocar a outro un choio desagradable ou molesto. ║ Dirixir, encamiñar, encarrilar.

ENDIÑAR v. (voz caló) Asestar un golpe.

ENDIOSADO, A  adx. Endeusado.

ENDIOSAR(SE) v. Endeusar(se), divinizar(se).

ENDIBIA, ENDIVIA s.f. (Bot.: Pl. herb. Cichorium endivia) Endivia.

ENDOCRINO, A adx. EndócrinoA.

ENDODONCIA s.f.(Med.) Endodoncia.

ENDOGAMIA s.f. Endogamia.

ENDÓGENO, A adx. Endóxeno.

ENDOMINGARSE v. Emperiquitarse, vestirse con roupa de festa.

ENDOSAR v. Endosar (un documento de crédito). ║ (fig.) Empurrar, pasar a outro un traballo.

ENDOSATARIO, A s.(Der.) Endosatario.

ENDOSO s.m. Endoso.

ENDRINA s.f.(froito) Abruño / bruño.

ENDRINAL s.m. Sitio de abruñeiros.

ENDRINO s.m.(Bot.: Arbto. Prunus spinosa ) Abruñeiro, escambrón.

ENDULZAMIENTO s.m. Adozamento.

ENDULZAR v. Adozar, dulcificar, edulcorar. ║ (fig.) Adozar, temperar.

ENDURECER(SE) v. Endurecer(se) (Poñerse duro / Robustecerse / Volverse cruel ).

ENDURECIMIENTO s.m. Endurecemento.

ENEA s.f.(Bot.) [V. ESPADAÑA].

ENEBRO s.m .(Bot.: Arbto. Juniperus communis) Cimbro, xenebreiro.

ENEJAR v. Eixar, eneixar, poñe-lo eixe a un carro, coche, etc.

ENELDO s.m. (Bot.: Pl. Anethum graveolens) Aneto.

ENEMA s.f. Lavativa, clister, enema.

ENEMIGO, A adx. e s. Inimigo.

ENEMISTAD s.f. Inimizade.

ENEMISTAR v. Enemistar.
ENEMISTARSE v. pr. Pórse/poñerse a mal, enfadarse.

ENERGÉTICO, A adx. e s.f. (Fis.) Enerxético.

ENERGÍA s.f. Enerxía.

ENÉRGICO, A adx. Enérxico.

ENERGÚMENO, A adx. Energúmeno, endemoñado. ║ (fig.) Energúmeno, furioso, rabioso.

ENERO s.m. Xaneiro.

ENERVACIÓN s.f. Enervación, acc. de enervar. ║ Efeminamento, acc. de efeminar(se) ou amaricar(se). ║ (Med.) Esgotamento da enerxía nerviosa.

ENERVAMIENTO s.m. Enervamento, enervación.

ENERVAR(SE) v. Debilitar, desgastar, esgotar. ║ Enervar(se), exasperar(se), irritar(se).

ENFADADIZO,A adx. Enfadadizo, entreitizo, doado de enfadar.

ENÉSIMO, A adx. (Mat.) Enésimo, que está no lugar “n”.

ENFADAR(SE) v. Enfadar(se); encabuxar(se).

ENFADO, ENFADAMIENTO s.m. Enfado, anoxo. Cabuxo, perrencha.

ENFADOSO, A adx. Enfadoso, que causa enfado.

ENFAENADO, A adx. Enfaenado, metido en faena.

ENFAJAR v. Enfaixar.

ENFALDADO, A adx. Apegado ás mulleres da casa.

ENFALDAR v. Recoller a faldra.

ENFALDO s.m. Faldra recollida. ║ Abada, regazada, mandilada.

ENFANGAR(SE) v. Enlamar(se), embulleirar(se).

ENFARDAR v. Enfardar, facer fardos.

ENFARDELAR v. Enfardelar, meter en fardel. ║ Enfardar.

ÉNFASIS s.m. Énfase  f.

ENFÁTICO, adx. Enfático, dito con énfase.

ENFATIZAR v. Expresarse con énfase.

ENFEBRECER v. Enfebrecer.

ENFERMAR v. Enfermar.

ENFERMEDAD s.f. Enfermidade, doenza.

ENFERMERÍA s.m. Enfermaría / enfermería.

ENFERMERO, A s. Enfermeiro.

ENFERMIZO, A adx. Enfermizo, achacoso, enganido.

ENFERMO, A adx. e s. Doente. adx.: Enfermo.

ENFERMUCHO, A adx. Enfermizo, delicado, propenso a enfermar.

ENFERVORIZAR(SE) v. Aferventar(se), afervoar(se).

ENFEUDAR v. (Hist.) Enfeudar.

ENFILACIÓN s.f. Enfilación, acc. e ef. de enfilar.

ENFILAR v. Poñer en fila. ║ Enfilar, orientar, dirixir. ║ Enfilar, encamiñarse, coller cara a (un sitio). ║ Enfiar, ensartar.

ENFITEUSIS s.f.(Der.) Enfiteuse.

ENFLAQUECER v. Enfraquecer. ║ (fig.) Fraquear, frouxear.

ENFLAQUECIMIENTO s.m. Enfraquecemento.

ENFOCAR v. Enfocar.

ENFOQUE s.m. Enfoque.

ENFOSCAR v. (Constr.) Recebar ║ Enfuscar(se), tornar(se) fusco.

ENFRASCAMIENTO s.m. Enfrascamento (acc. e ef. de enfrascarse).

ENFRASCAR v. Enfrascar, meter nun frasco. ║ v.pr. Meterse na espesura dun bosque. ║(fig.) Enfrascarse, concentrase nunha cousa. ║ (fig.)Mancharse, enfarrañarse, enzoufarse.

ENFRENAR v. Enfrear [ó cabalo].

ENFRENTAMIENTO s.m. Enfrontamento.

ENFRENTAR(SE) v. Enfrontar(se).

ENFRENTE adv.l. En fronte, diante. ║ adv. En contra.

ENFRIAMIENTO s.m. Arrefriamento. Arrefrío.

ENFRIAR(SE) v. Arrefriar(se), arrefecer(se). ║ v.pr. Arrefriarse, acatarrarse.

ENFULLAR v. (fam.) Trampear no xogo.

ENFUNDAR v. Enfundar.

ENFURECER(SE) v. Enfurecer(se), asañarse.

ENFURECIMIENTO s.m. Enfurecemento.

ENFURRUÑAR(SE) v. Enfurruñar(se). ║ v.pr. Encapotarse o ceo.

ENGALANAR(SE) v. Engalanar(se), aderezar(se), ataviar(se).

ENGALLAR(SE) v. Encristar(ser), ensoberbiar(se).

ENGANCHAR(SE) v. Enganchar(se), engarrar(se).

ENGANCHE s.m. Acc. de enganchar. ║ Enganche (peza).

ENGANCHÓN s.m. Esgazadura, rachón.

ENGAÑABOBOS s.(persoa) Troleiro, enganador. ║ (cousa) Trola, engado, alburgada.

ENGAÑADIZO, A adx. Enganadizo, fácil de enganar.

ENGAÑADOR, A adx. e s. Enganador.

ENGAÑAR(SE) v. Enganar(se).

ENGAÑIFA s.f. Argucia, artimaña.

ENGAÑO s.m. Engano, calote.

ENGAÑOSO, A adx. Enganoso.

ENGARABITAR v. Agatuñar, gabear, rubir, subir ó alto. ║ Engarameñar [os dedos polo frío].

ENGARBULLAR v. (fam.) Embrollar, embarullar, enlear, confundir.

ENGARCE s.m. Engaste.

ENGARGANTAR v. Meter algo pola garganta. ║(Mecánica) Engrenar [dúas pezas].

ENGARRAFAR 241 v. (coloq) Agarrar forte, aferrar.

ENGARRAR v. Agarrar.

ENGARROTAR(SE) v. Engabuñar(se),agarrotar(se) polo frío.

ENGARZAMIENTO s.m. Engarzamento.

ENGARZAR v. Ensartar, engastar, enrestrar, enganchar.

ENGASTAR v. Engastar, engastallar.

ENGASTE s.m. Engaste.

ENGATAR 242 v. Afagar, enganar afagando

ENGATILLARSE v. Fallar o mecanismo dunha arma de fogo.

ENGATUSADOR, A adx. Engaiolante, gaioleiro, enchouchador.

ENGATUSAR v. Engadar, engaiolar, embelecer, enchouchar.

ENGAVIAR(SE) v. Agatuñar, gabear, rubir, subir(se) ó alto.

ENGAVILLAR v. Engavelar. Enfeixar.

ENGENDRAR v.tr. Enxendrar, concibir, xerar, procrear. ║ v.tr. e pr. Orixinar(se), producir(se), facer(se).

ENGENDRO s.m. Feto. ║ Criatura informe. ║ Persoa moi fea. ║ Plan mal concibido, disparate, burrada.

ENGLOBAR v. Englobar, conter.

ENGOLAMIENTO s.m. [Voz] rimbombante, afectada de grandilocuencia e pomposidade. ║ [Falar] campanudo, afectado, ampuloso.

ENGOLLETARSE v.pr.(coloq.) Envaidecerse, ensoberbecerse.

ENGOMAR v. Engomar.

ENGORDAR v. Engordar.

ENGORDE s.f. Engorde/engorda.

ENGORRO s.m. Contratempo, estorbo, atranco.

ENGORROSO, A  adx. Embarazoso, molesto.

ENGOZNAR v. Engonzar, fixar ou poñer gonzos.

ENGRANAJE s.m. Engrenaxe f.

ENGRANAR v. (Mec.) Engrenar. ║ (fig.) Enlazar, conectar.

ENGRANDECEDOR, A adx. Engrandecedor.

ENGRANDECER(SE) v. Engrandecer(se).

ENGRANDECIMIENTO s.m. Engrandecemento.

ENGRANERAR v. Enceleirar (gardar a gra no celeiro).

ENGRAPADORA, GRAPADORA s.f. Grampadora.

ENGRAPAR, GRAPAR v. Grampar.

ENGRASACIÓN s.f. Engraxamento, acc. e ef. de engraxar.

ENGRASADOR, A adx. ou s. e s.m.(aparello) Engraxador.

ENGRASAR v. Engraxar.

ENGRASE s.m. Engraxamento.

ENGREÍDO, A adx. Fachendoso, presuntuoso, fatuo, presumido, fanfurriñeiro.

ENGREIMIENTO s.m. Presunción, fachenda, vaidade, fanfurriñada.

ENGREIR(SE) v. Envaidecer(se), volver(se) vaidoso.

ENGROSAMIENTO s.m. Engrosamento.

ENGROSAR v. Engordar.

ENGRUDAR v. Engrudar, untar de engrudo.

ENGRUDO s.m. Engrudo.

ENGRUMECERSE v. Facer grumos [un líquido].

ENGRUÑAR v. Engruñar, engurrar, encoller.

ENGUANTAR(SE) v. Enluvar(se).

ENGUEDEJADO, A adx. Enguedellado.

ENGUIJARRADO, A adx. Empelourado, empedrado de pelouros.

ENGUIJARRAR v. Empedrar con pelouros ou coios.

ENGUIRNALDAR v. Adornar con grilandas.

ENGULLIDOR, A  adx. e s. Engulidor, comellón, papón.

ENGULLIR v. Engulir, engulipar.

ENGUILLOTARSE v. (fam.) Enfrascarse, concentrarse, entregarse [a unha actividade].

ENGURRIO s.m. Pena, tristura.

ENGURRUÑAR(SE) v. Engruñar(se), encoller(se)

ENHARINAR(SE) v. Enfariñar(se).

ENHASTIAR(SE) v. Enfastiar(se), amargar(se), amolar(se).

ENHEBILLAR v. Enfibelar.

ENHEBRAR v. Enfiar.

ENHECHIZAR v. Enfeitizar, enmeigar.

ENHIESTO, A adx. Erguido, dereito.

ENHORABUENA s.f. Parabén. Adv. En hora boa.

ENHORNAR v. Enfornar, meter no forno.

ENIGMA s.m. Enigma.

ENIGMÁTICO, A adx. Enigmático.

ENJABONADURA s.f. Enxaboadura.

ENJABONAR(SE) v. Enxaboar(se) / enxabroar(se).

ENJAEZAR v. Poñer gornicións de adorno ás cabalarías.

ENJALBEGAR v. Branquear, calear, albea-las paredes. ║ v.tr. e pr. (fig) Enfeitar(se), aquillar(se), compoñe-la cara con cosméticos.

ENJALMA s.f. Enxalma, unha albarda lixeira.

ENJAMBRAR v. Enxamear, abellar (un enxame de abellas).

ENJAMBRE s.m. Enxame, abelleiro.

ENJARETAR v. (Costura) Pasar algo por unha xareta ║ v. Atrapallar, chafallar. ║ v. Endosar [a outro algo molesto]

ENJAULAR v. Engaiolar. ║ (fig.) Encarcerar.

ENJERGAR 243 v. (fam.) Arrincar ou principiar cun negocio.

ENJOYAR(SE) v. Enxoiar(se), alfaiar(se).

ENJUAGADURA, ENJAGUADURA s.f. Enxaugadura.

ENJUAGAR, ENJAGUAR v. Enxaugar.

ENJUAGUE s.m. Enxaugadura, f. ║ (fig.) Negocio escuro.

ENJUGADOR, A adx. e s.m. Enxugador.

ENJUGAR v. Enxugar, secar.

ENJUICIAMIENTO s.m. Axuizamento, procesamento.

ENJUICIAR v. Axuizar, procesar.

ENJUNDIA s.f. Ensulla, enxunlla [das aves]. ║ Ensulla, unto [de calquera animal]. ║ (fig.) Celme [de algo inmaterial]. ║ (fig.) Forza, vigor. ║ (fig) Ser, esencia {[dunha persoa}.

ENJUNDIOSO, A adx. Que ten moita ensulla. ║(fig.) Substancioso, gustoso.

ENJUTO, A  adx. Enxoito.

ENLABIAR (1) v. Aplicar os labios.

ENLABIAR (2) v. Atraer ou enganar con labia.

ENLACE s.m. Enlace.

ENLADRILLAR v. Cubrir [o chan] con ladrillos.

ENLAGUNAR v. Alagar, anegar, empozar.

ENLATAR v. Enlatar.

ENLAZAR v. Empatar, enlazar.

ENLENTECER 244 v. Retardar, demorar, dar lentitude a unha operación.

ENLLENTECER(SE) v. Amolecer (v.tr. e i.), abrandar (v.tr.e i.).

ENLODAR(SE) v. Enlamar(se), alodar(se). Atrollar(se), entullar(se) (un lugar). Enlordar (cubrir de lorda).

ENLOQUECER v. Louquear, enlouquecer, entolecer, tolear. ║ Encantar, reloucar, devecer, rabiar por.

ENLOQUECIMIENTO s.m. Enlouquecemento. Relouco, anhelo.

ENLOSADO s.m.  Lousado, [chan]  lastrado245.

ENLOSAR v. Lousar.

ENLUCIDO s.m. Recebo.

ENLUCIR v. Recebar (unha parede, teito, etc.)

ENLUTAR v. Enloitar. ║ Escurecer. ║ (fig.) Entristecer, aflixir.

ENMADERAR v. Madeirar, cubrir con madeira.

ENMAGRECER v. Enmagrecer, enfraquecer, adelgazar.

ENMALLARSE v.pr. Mallar [un peixe], v.i.

ENMANGAR v. Mangar, pór o mango a unha ferramenta.

ENMARAÑAR(SE) v. Enmarañar(se), enguedellar(se), embeleñar(se).

ENMARCAR v. Enmarcar.

ENMARILLECER v. Amarelecer, marelecer.

ENMASCARAMIENTO s.m. Enmascaramento.

ENMASCARAR v. Enmascarar, encaretar.

ENMASILLAR v. Cubrir ou suxeitar con masilla.

ENMENDABLE adx. Emendable/ emendábel.

ENMENDAR(SE) v. Emendar(se).

ENMIENDA s.f. Emenda.

ENMOHECER(SE) v. Amofarse, balorecer (v.i.)

ENMOHECIDO, A adx. Balorento.

ENMUDECER v. Enmudecer.

ENMUDECIMIENTO s.m. Enmudecemento.

ENNEGRECER v. Ennegrecer, negrexar, denegrir, mourear.

ENNEGRECIMIENTO s.m. Ennegrecemento.

ENNOBLECEDOR, A adx. Ennobrecedor.

ENNOBLECER v. Ennobrecer.

ENNOBLECIMIENTO s.m. Ennobrecemento.

ENOJADIZO, A adx. Anoxadizo.

ENOJAR(SE) v. Anoxar(se). ║ Encabuxarse, agoniarse [de enfado].

ENOJO s.m. Anoxo. Enfado.

ENOJOSO, A adx. Noxoso. Noxento.

ENOLOGÍA s.f. Enoloxía.

ENOLÓGICO, A adx. Enolóxico.

ENÓLOGO, A s. Enólogo.

ENORGULLECER(SE) v. Encher(se) de orgullo.

ENORME adx. Enorme.

ENORMIDAD s.f. Enormidade.

ENQUISTARSE v. Enquistarse.

ENRABIAR(SE) v. Enrabechar(se), encabuxar(se), encolerizar(se), irar(se)

ENRAIZAMIENTO s.m. Enraizamento, arraigamento.

ENRAIZAR v. Enraizar.

ENRAMADA s.f. Enramada.

ENRAMAR v. Enramallar, adornar con ramas. ║ Botar ramas [unha árbore]. ║ v.pr. Ocultarse entre ramas.

ENRANCIAR  v. Enranciar, tornar rancio [algo].

ENRARECER(SE) v. Facer menor denso un gas algo. ║ Enrarecer, facer máis raro. ║ Contaminar [o aire]. ║ Arrefriarse [unha amizade].

ENRASAR v. Rasar, encher ata un determinado nivel. ║ v. (Constr.)  Aplanar, achanzar, nivelar.

ENREDADERA s.f. Enredadeira.

ENREDADOR, A adx. e s. Enredador, enredante.

ENREDAR v. Prender con rede. ║ Comprometer, implicar [a alguén]. ║Enmarañar(se), enlear(se), enredar(se). ║ Entreter(se), perde-lo tempo. ║ Complicarse, embeleñarse  [un asunto].

ENREDO s.m. Argallada f., fandangada f., enredo, lío.

ENREDOSO, A adx. Enredoso, complexo, revirado. ║ adx. e s. Enredador

ENREJADO s.f. Reixa. Enreixado.

ENREJAR (1) v. Enrellar, poñer a rella no arado.

ENREJAR (2) v. Enreixar, pechar con reixas.

ENREVESADO, A adx. Arrevesado.

ENREVESAR(SE) v. Intricar(se), enredar(se), complicar(se), embarullar(se).

ENRIPIAR v. (Constr.)  Entullar (botar entullo nun oco).

ENRIQUECEDOR, A adx. Enriquecedor.

ENRIQUECER(SE) v. Enriquecer(se). ║ Arrequentar.

ENRISTRAR (1) v. (Hist.) Enristar, poñer a lanza no riste.

ENRISTRAR(2) v. Enrestrar, facer restras.

ENROCAR(SE) (1) v. Enrocar [no xogo do xadrez]. ║v.pr. Obstinarse, gurrar, testanear.

ENROCAR (2) v. Enrocar [na roca un nobelo].

ENROJECER(SE) v. Pór(se) vermello. ║ Ruborizar(se), pór(se) colorado. ║ Acender(se) [a cara].

ENROLAMIENTO s.m. Enrolamento.

ENROLAR(SE) v. Enrolar(se) (nun barco).

ENROLLABLE adx. Enrodelable.

ENROLLAMIENTO s.m. Enrodelamento.

ENROLLAR(SE) v. Enrolar(se), enrodelar(se), enroscar(se).

ENRONQUECIDO, A adx. Rouco.

ENROQUE s.m. Enroque [no xadrez].

ENROQUECER v. Enrouquecer.

ENRONQUECIMIENTO s.m. Rouquén, enrouquecemento.

ENROSCAR v. Enroscar, dar forma de rosca. ║ Enroscar, roscar, aparafusar.

ENRUBIAR(SE) v. Enlourecer, pór(se) louro [o cabelo].

ENRUDECER v. Enrudecer, volver(se) rudo.

ENSACAR v. Ensacar, meter nun saco.

ENSAIMADA s.f. Ensaimada.

ENSALADA s.f. Ensalada.

ENSALADERA s.f. Ensaladeira (fonte).

ENSALADILLA s.f. Ensalada rusa.

ENSALMAR (1) v. Compoñer [ósos]. ║ Ensalmar, curar con ensalmos.

ENSALMAR (2) v. (nalgúns lugares:) Poñer a enxalma –“enjalma”- a unha besta.

ENSALMO s.m. Ensalmo, cura supersticiosa.

ENSALZAMIENTO s.m. Enxalzamento.

ENSALZAR v. Enxalzar, enaltecer, ennobrecer. ║ Enxalzar, eloxiar, gabar.

ENSAMBLADO s.m. Ensamblado, ensamblaxe f.

ENSAMBLADURA, ENSAMBLAJE s.f. Ensambladura, acc. e ef. de ensamblar.

ENSAMBLAR v. Ensamblar, encaixar.

ENSANCHAR v. Alargar, anchear, ensanchar.

ENSANCHE s.m. Ensanche, agrandamento.

ENSANDECER(SE) v. Ensandecer, volver(se) sandeu.

ENSANGRENTAR v. Ensanguentar.

ENSAÑAMIENTO s.m. Asañamento.

ENSAÑAR(SE) v. Asañar(se).

ENSARTAR v. Ensartar, enfiar, encambar. ║ Espetar, atravesar. ║ (fig.) Ensartar, encadear [palabras].

ENSAYAR v. Ensaiar.

ENSAYISTA s.m. e f. Ensaísta.

ENSAYÍSTICO, A adx. Ensaístico, rel. ao ensaio. ║ s.f.(Lit.) Ensaística, ensaísmo (xénero literario).

ENSAYO s.m. Ensaio.

ENSEBAR v. Ensebar, untar con sebo.

ENSEGUIDA, EN SEGUIDA adv. Axiña, enseguida, deseguida, decontado, logo.

ENSENADA s.f. Enseada, rada. ║ Arnela.

ENSENAR v. Ensear, gardar no seo. ║ (Mar.) Ensear, meter o barco nunha enseada.

ENSEÑA s.f. Insignia, distintivo, bandeira.

ENSEÑANTE adx. e s. Ensinante.

ENSEÑANZA s.f. Ensinanza. ║ Ensino m.

ENSEÑAR v. Ensinar, aprender (transmitir coñecementos.) ║ Ensinar, mostrar, amosar.

ENSEÑOREAR(SE) v. Enseñorar(se), aseñorar(se).

ENSERES s.m.pl. Aveños. Aparellos. Mobles. (segundo o contexto).

ENSIFORME adx. Ensiforme, que ten forma de espada.

ENSILADO s.m. Ensilaxe f., ensilado, acc. de ensilar.

ENSILAR v. Ensilar, gardar no silo.

ENSILLADURA s.f. Seladura (Acc. de enselar unha cabalaría / Parte onde vai a sela).

ENSILLAR v. Enselar, poñer a sela a unha cabalaría.

ENSIMISMADO, A adx. Ensimesmado, ensumido.

ENSIMISMAMIENTO s.m. Ensimesmamento.

ENSIMISMARSE v.pr.  Ensimesmarse, ensumirse [nun].

ENSOBERBECER(SE) v. Ensoberbecer(se), ensoberbiar(se).

ENSOMBRECER v. Ensombrecer.

ENSOÑACIÓN s.f. Soño.

ENSOÑADOR, A adx. e s. Soñador, iluso.

ENSOÑAR v. Soñar.

ENSOPAR v. Sopetear.

ENSORDECEDOR, A adx. Enxordecedor.

ENSORDECER v. Abouxar, axordar, enxordecer.

ENSORDECIMIENTO s.m. Enxordecemento.

ENSORTIJADO adx. (aplicado ó pelo) Rizo, crecho, crespo.

ENSORTIJAR(SE) v. Rizar(se), encrechar(se) (o pelo). ║ Ensortellar, aferretar [a un animal].

ENSUCIAR(SE) v. Emporcar(se), emborrallar(se), lixar(se) /luxar(se),ensuciar(se).

ENSUEÑO s.m. Soño. ║ Ilusión, fantasía.

ENTABLADURA s.f. Entaboamento.

ENTABLADO s.m,. Taboado.   

ENTABLAR v. Entaboar, cubrir con táboas. ║ (fig.) Establecer/estabelecer, trabar [negociacións ou unha conversa]. ║ (fig.) Emprender [unha demanda].

ENTABLILLAR v. Entalar con táboas un oso roto.

ENTALLADURA s.f. Talla (escultura). ║ Talla, corta  [nunha árbore].

ENTALLAR (1) v. Entallar, tallar, esculpir. ║ Entallar (unha árbore para resinala.)

ENTALLAR (2) v. Facer o talle ou cintura dun vestido. ║ Axustar a roupa246.

ENTALLECER v. (Bot.) Botar talos [unha planta ou unha árbore].

ENTARIMAR v. Cubrir o chan con tarima.

ENTE s.m. Ente. ║ (Por ext.) Entidade, organismo.

ENTECO, A adx. Ensumido, mirrado.

ENTEJAR v. Tellar, cubrir con tellas.

ENTELAR v. Entear, forrar con tea. ║ Nubrarse, anubrarse [un ollo].

ENTELEQUIA s.f. Entelequia, cousa irreal. ║ (Fil.) Entelequia.

ENTENDEDOR, A adx. e s. Entendedor.

ENTENDER (1) v. Entender= [ Comprender. ║ Captar. ║ Explicarse. ║ Coidar, supoñer, pensar.]
ENTENDERSE v.pr. Entenderse, conxeniar, compenetrarse. ║ (fig.) Entenderse (home e muller).
ENTENDER EN: Entender de, saber de.

ENTENDER (2) s.m. Opinión, parecer, criterio.

ENTENDIBEL adx. Entendible / entendíbel.

ENTENDIDO, A adx. e s. Entendido, sabio, douto

ENTENDIMIENTO s.m. Entendemento.

ENTENEBRECER(SE) v. Entebrecer(se).

ENTENTE s.f. Acordo, entendemento, trato.

ENTERNECEDOR, A adx. Entenrecedor.

ENTERNECER(SE) v. Amolecer, amolentar, abrandar. ║ Entenrecer, conmover.

ENTERNECIMIENTO s.m. Entenrecemento.

ENTERAR v. Notificar, comunicar.v.pr.  Decatarse, darse de conta.

ENTEREZA s.f. Enteireza.

ENTERITIS s.f.(Med.) Enterite, inflamación do intestino.

ENTERIZO, A adx. Enteiro. ║ Enteirizo, dunha soa peza.

ENTERNECER v. Abrandar, amolecer, amolentar. ║ Entenrecer, conmover, provocar tenrura.

ENTERO, A adx. e s.m. Enteiro.

ENTERRADOR, A s. Enterrador, sepultureiro.

ENTERRAMIENTO s.m. Enterramento, enterro. ║ Sepultura f, focha f.

ENTERRAR v. Enterrar, soterrar.

ENTESAR v. Fortalecer, vigorizar [algo]. ║ Tensar, pór tirante.

ENTIBAR v. Estribar ║ Estear (con esteos), apuntalar.

ENTIBIAR(SE) v. Amornar(se), temperar(se), mornear(se), poñer(se) morno (un liquido). ║ (fig.) Temperar(se), moderar(se), suavizar(se) (os ánimos).

ENTIBO s.m. Esteo, puntal.

ENTIDAD s.f. Entidade.

ENTIERRO s.m. Enterro, enterramento.

ENTIESAR, ATIESAR v. Entesar, poñer teso [algo].

ENTINTAR v. Tinguir /tinxir.

ENTOLDADO, A adx. Toldado/atoldado.

ENTOLDAR v. Toldar/atoldar.

ENTOMOLOGIA s.f. Entomoloxía, estudo dos insectos.

ENTONACIÓN s.f. Entoación.

ENTONADOR, A adx. Entoador, que entoa. ║ s. Un auxiliar do órgano instrumento.

ENTONAR v. Entoar.

ENTONCES adv. e conx. Entón, daquela.

ENTONGAR v. Amorear por capas.

ENTONTECER v. Aparvar, parvear.

ENTONTECIMIENTO s.m. Aparvamento.

ENTORNAR v.  Entornar, arrimar unha porta ou ventá. ║ Musgar, entornar os ollos. ║ Ladear(se), torcer(se) cara un lado.

ENTORNO s.m. Contorno. Medio, ambiente.

ENTORPECEDOR, A adx. Entorpecedor.

ENTORPECER(SE) v. Entorpecer(se).

ENTORPECIMIENTO s.m. Entorpecemento.

ENTORTADURA s.f. Entortadura, acc. e ef. de entortar.

ENTORTAR v. Entortar, torcer. ║ Deixar torto [a un].

ENTRADA s.f. Entrada.

ENTRAMADO s.m. Entrecruzamento (de láminas de metal ou de tiras de material flexible). ║ s.m.(Arquit.) Armazón de madeira.

ENTRAMAR v Facer un armazón de madeira [para construír sobre el].

ENTRAMPAR(SE) v. Entrampar(se).

ENTRANTE adx. Entrante, que entra. ║ s.m. Entrante, entrada.

ENTRAÑABLE adx. Entrañable.

ENTRAÑAR v.tr. e pr. Inserir(se) no máis fondo. ║ v.tr. Entrañar, conter, implicar, comportar. ║ v.pr. Unirse estreitamente con alguén.

ENTRAÑAS s.f.pl. Entrañas.

ENTRAPAJAR v. Entrapallar, envolver con trapallos, empanicar. ║ Emporcar, luxar,  enzoufar.

ENTRAR v. Entrar.

ENTRE prep. Entre.
ENTRE QUE, ENTRE TANTO (loc.): Entre tanto, mentres, entrementres, mentres tanto.
ENTRE AMBOS, AMBAS:  Entrambos; -as.

ENTREABIERTO, A part. irr. de ‘entreabrir’  Entreaberto.

ENTREABRIR v. Entreabrir.

ENTREACTO s.m. Entreacto.

ENTRECANO, A adx. A medio encanecer.

ENTRECAVA s.f. Entrecava, acc. e ef. de entrecavar.

ENTRECAVAR v. (Agr.) Entrecavar, cavar lixeiramente.

ENTRECEJO s.m. Cello, espazo entre as cellas.

ENTRECERRAR v. Entornar [unha porta, ventá, ...].

ENTRECOGER v. Entrecoller, suxeitar rexamente. ║ Apremar [a alguén].

ENTRECOMILLAR v. Poñer entre comiñas ou aspas.

ENTRECORTADO, A adx. [Son] entrecortado, intermitente.

ENTRECORTAR v. Cortar [algo] sen acabar. ║ Entrecortar, facer intermitente.

ENTRECORTEZA s.f. Entrecasco (un defecto das madeiras).

ENTRECOT, ENTRECOTE s.m. Entrecosto

ENTRECRUZAR v. Entrecruzar.

ENTREDICHO s.m. Prohibición. ║ (Der. canónico) Interdito.
PONER EN ENTREDICHO (loc.) Privar dos sacramentos a alguén. ║ Pór en dúbida a sona de alguén.

ENTREGA s.f. Entrega.

ENTREGAR(SE) v. Entregar(se).

ENTRELAZADO s.m. Entrelazado (adorno con motivos entrelazados).

ENTRELAZAR v. Entrelazar, entretecer.

ENTRELÍNEA s.f. Entreliña (o escrito entre dúas liñas).

ENTRELINEAR v. Entreliñar, escribir entre dúas liñas.

ENTRELUCIR v. Entrelucir, divisar una cousa entremedias doutras.

ENTREMEDIAR v. Entremediar, poñer [unha cousa] entremedias.

ENTREMEDIAS adv.t.e l. Entremedias [entre dous tempos, lugares, cousas, etc.].

ENTREMÉS s.m. Entremés, entrante.

ENTREMETER v. Entremeter. ║ v.pr. Entremeterse, meterse.

ENTREMETIDO, A, ENTROMETIDO, A adx. Entremetido.

ENTREMETIMIENTO, ENTROMETIMIENTO s.m. Entremetemento, intromisión.

ENTREMEZCLAR(SE) v. Mesturar(se).

ENTRENADOR, A s. Adestrador.

ENTRENAMIENTO s.m. Adestramento.

ENTRENAR(SE) v. Adestrar(se).

ENTENEBRECER(SE) v. Entebrecer(se), cubrir(se) de tebras.

ENTRENZAR v. Entrenzar, trenzar.

ENTREOÍR v. Entreoír, entreouvir.

ENTREPAÑO s.m.(Arquit.) Entrepano, macizo. ║ (Carp.) Entrepano, estante. ║ (Carp.) Entrepano dunha ventá.

ENTREPIERNA s.f. Entreperna.

ENTREPLANTA s.f.Entreplanta.

ENTRESACAR v. Entresacar, entrecoller. ║ Rarear, enrarecer, desmestar (árbores ou plantas).

ENTRESIJOS s.m.pl. Entrañas f, interiores. ║ Reviravoltas.

ENTRESUELO s.m. Entresollado, entrechán, entreplanta.

ENTRESUEÑO s.m. Entresoño. ║ Soneca, sonada.

ENTRESURCO s.m.(Agr.) Camallón, corela, suco.

ENTRETANTO adv. Entre tanto, mentres. ║ s.m. Intre [que separa dous feitos].

ENTRETEJER v. Entretecer.

ENTRETELA s.f. Entretea, entreforro.

ENTRETENER(SE) v. Entreter(se).

ENTRETENIDO, A p.p. de ‘entretener’ (entreter). ║ Entretido, ameno, divertido.

ENTRETENIMIENTO s.m. Entretemento, pasatempo.

ENTRETENIDO, A adx. Entretido.

ENTRETIEMPO s.m. Entretempo.

ENTREVER v. Entrever, enxergar, ver algo confuso.║ Entrever, conxecturar, presaxiar.

ENTREVERADO, A adx. Que ten outras cousas intercaladas. ║(Ref. ó touciño:) Entrefebrado.

ENTREVERAR v. Entremeter, entremediar, intercalar.

ENTREVISTA s.f. Entrevista.

ENTREVISTADOR, A s. Entrevistador.

ENTREVISTAR v. Entrevistar.

ENTRISTECEDOR, A adx. Entristecedor.

ENTRISTECER(SE) v. Entristecer(se), amorriñarse.

ENTRISTECIMIENTO s.m. Entristecemento.

ENTROMETERSE v. Entremeterse, meterse.

ENTROMETIDO, A adx. e s. Entremetido.

ENTROMETIMIENTO s.m. Entremetemento, intromisión.

ENTRONCAMIENTO s.m. Entroncamento.

ENTRONCAR v. Entroncar.

ENTRONIZACIÓN  s.f. Entronización, entronizamento.

ENTRONIZAR v. Entronizar.

ENTRONQUE s.m. Relación de parentesco de sangue.

ENTUBAR v. Entubar. ║ v. (Med.) Entubar, intubar.

ENTUERTO s.m. Agravio, ofensa. ║ s.m.pl. Dores de parto.

ENTULLECER v. Parar unha acción. ║ v.intr. e pr. Toller(se), eivar(se).

ENTUMECER(SE) v. Entumecer(se), engoumarse/engaimarse, entalar (v.i.).

ENTUMECIMIENTO s.m. Entumecemento.

ENTUMIRSE v. Entalarse, envararse [un membro ou un músculo].

ENTUPIR(SE) v. Entupir(se), tupir(se), atoar(se).

ENTURBIAMIENTO s.m. Enturbamento, turbidez

ENTURBIAR(SE) v. Avolver(se), toldar(se), enturbar(se).

ENTUSIASMAR(SE) v. Entusiasmar(se).

ENTUSIASMO s.m. Entusiasmo.

ENTUSIASTA adx. Entusiasta.

ENUMERACIÓN s.f. Enumeración.

ENUMERAR v. Enumerar.

ENUNCIADO s.m. Enunciado.

ENUNCIAR v. Enunciar.

ENVAINAR v. Envaiñar.

ENVALENTONAR v. Afoutar, alentar.
ENVALENTONARSE v.pr.  Afoutarse, encoraxarse.

ENVANECER(SE) v. Envaidecer(se), enfonchar(se).

ENVARADO, A adx. e s. Envarado, entalado, entumecido. ║ (fig.) Fachendoso, vaidoso, presuntuoso.

ENVARAR(SE) v. Envarar(se) (un membro). ║ Ensoberbecer(se).

ENVASADO s.m. Envasado, envasaxe f. (proceso).adx. m. e f. Envasado.

ENVASAR v. Envasar. ║ (fig.) Tragar, beber máis da conta.

ENVASE s.m. Envase. ║ Envasaxe f.

ENVEJECER v. Envellecer. Avellentar, avellar.

ENVEJECIMIENTO s.m. Envellecemento.

ENVENENAMIENTO s.m. Envelenamento.

ENVENENAR(SE) v. Envelenar(se).

ENVERAR v. Corar, coller cor de maduras [as uvas ou as froitas].

ENVERDECER v. Enverdecer, reverdecer.

ENVERGADURA s.f.(Mar.) Envergadura.

ENVERGAR v. (Mar.) Envergar, atar as velas ás vergas.

ENVERO s.m. Cor de uvas e froitas cando empezan a madurecer.

ENVÉS s.m. Envés, dorso, revés.

ENVIADO, A s. Enviado (persoa enviada).

ENVIAR v. Enviar.

ENVICIAR(SE) v. Enviciar(se).

ENVIDIA s.f. Envexa.

ENVIDIABLE adx. Envexable / envexábel, digno de envexa.

ENVIDIAR v. Envexar.

ENVIDIOSO, A adx. Envexoso.

ENVILECEDOR, A adx. Envilecedor.

ENVILECER(SE) v. Avilanar(se), envilecer(se).

ENVILECIMIENTO s.m. Envilecemento.

ENVINAR v. Botar viño na auga.

ENVÍO s.m. Envío.

ENVISCAR (1) v. Envisgar, untar con visgo. ║ v.pr. Envisgarse [un paxaro ou insecto]

ENVISCAR (2) v. Encirrar/acirrar, empurrar, apurrar. Irritar, enervar, excitar.

ENVITE s.m. Envite [en xogos]. ║ Ofrecemento [dalgunha cousa]. ║ Envite, empurrón, repuxón.

ENVIUDAR v. Enviuvar, quedar viúvo/a

ENVOLTORIO s.m. Envurullo, envoltorio.

ENVOLTURA s.f. Envoltura.

ENVOLVER v. Envurullar, envolver247. ║ Envurullar, empanar (a un neno). ║ (fig.) Envolver, acurralar, encurralar (fig

ENVOLVIMIENTO s.m. Envolvemento.

ENYESADURA s.f. Enxesadura.

ENYESAR v. Enxesar.

ENYUGAR v. Xunguir.

ENZAMARRADO, A adx. Enzamarrado, cuberto con zamarra.

ENZARZAR v. Ensilvar, poñer silvas [en algo]. ║ v.pr. Embeleñarse coas silvas. ║ v.pr. Enlearse, rifar, pelexar. ║ v.pr. Enlearse, complicarse, embrollarse [cun negocio].

EÓLICO adx. Eólico (rel. a Eolo ou ao vento).

EÓN s.m.(Filos. e Xeol.) Eón.

EPÉNTESIS s.f. (Fon.) Epéntese.

EPICARPIO s.m.(Bot.) Epicarpo.

EPICENO adx. (Gram.) [Xénero] epiceno.

EPICENTRO s.m. Epicentro [dun terremoto].

ÉPICO, A adx. e s.f. Épico.

EPIDEMIA s.f. Epidemia. Andazo m.

EPIDÉMICO, A adx. Epidémico.

EPIDEMIOLOGÍA s.f.(Med.) Epidemioloxía.

EPIDEMIOLÓGICO, A adx. (Med.) Epidemiolóxico.

EPIDÉRMICO, A adx. Epidérmico.

EPIDERMIS s.f. Epiderme.

EPIFANÍA s.f. Manifestación, revelación. ║ (Rel.) [Festividade da] Epifanía.

EPÍGONO s. Epígono (sucesor dunha escola).

EPÍGRAFE s.m. Epígrafe f. ║ Rótulo, título.

EPIGRAFÍA s.f. Epigrafía (ciencia das inscricións).

EPIGRÁFICO, A adx. Epigráfico.

EPIGRAFISTA s. Epigrafista.

EPIGRAMA s.m.(Lit.) Epigrama.

EPILEPSIA s.f.(Pat.) Epilepsia.

EPILÉPTICO, A adx. e s.Epiléptico.

EPILOGAR v. Epilogar (resumir ou compendiar).

EPÍLOGO s.m. Epílogo.

EPISCOPADO s.m. Episcopado.

EPISCOPAL adx. Episcopal, relativo ao bispo.

EPISÓDICO, A adx. Episódico.

EPISODIO s.m. Episodio.

EPISTEMOLOGÍA s.f. (Fil.) Epistemoloxía (estudo do coñecemento científico).

EPÍSTOLA s.f.(Lit.) Epístola.

EPISTOLAR  adx. Epistolar.

EPISTOLARIO s.m. Epistolario (compilación de epístolas).

EPITAFIO s.m. Epitafio.

EPÍTETO s.m. Epíteto.

EPÍTOME s.m. Epítome (resumo, compendio).

ÉPOCA s.f. Época.

EPÓNIMO, A adx. e s.m. Epónimo (referente histórico).

EPOPEYA s.f.(Lit.) Epopea.

EPULÓN s.m. Comedor, comellón, larpeiro, papón.

EQUIDAD s.f. Equidade.

EQUIDISTANCIA s.f.(Xeom.) Equidistancia.

EQUIDISTANTE adx. Equidistante.

EQUIDISTAR v. Equidistar.

ÉQUIDO, A adx. (Zool.) Équido. ║ s.m.pl. Équidos.

EQUILÁTERO, A adx. (Xeom.) Equilátero.

EQUILIBRADO, A adx. Equilibrado.

EQUILIBRADOR, A adx. Equilibrador.

EQUILIBRAR v. Equilibrar.

EQUILIBRIO s.m. Equilibrio.

EQUILIBRISTA adx. e s. Equilibrista.

EQUINO (1) s.m.(Zoo.: Equinodermo) Ourizo de mar, ourizo mariño.

EQUINO (2), A adx. Equino, cabalar.

EQUINOCCIO s.m.(Astr.) Equinoccio.

EQUINODERMO s.m.( Zoo.: Tipo de animais mariños invertebrados) Equinodermo.

EQUIPAJE s.m. Equipaxe  f.

EQUIPAMIENTO s.m. Equipamento.

EQUIPAR v. Equipar.

EQUIPARABLE adx. Equiparable / equiparábel.

EQUIPARACIÓN s.f. Equiparación.

EQUIPARAR v. Equiparar.

EQUIPO s.m. Equipo.

EQUIS s.f.(letra 'x') Xe m.

EQUITACIÓN s.f. Equitación.

EQUITATIVO, A adx. Equitativo, xusto.

EQUIVALENCIA s.f. Equivalencia.

EQUIVALENTE adx. e  s. Equivalente.

EQUIVALER v. Equivaler.

EQUIVOCACIÓN s.f. Equivocación, erro.

EQUIVOCAR(SE) v. Equivocar(se), enganar(se), trabucarse.

EQUIVOCO, A adx. e s.m. Equívoco.

ERA (1) s.f.(tempo)Era.

ERA (2) s.f.(lugar) Eira / aira. ║ Estalla, eito, tallón, cadro pequeno de terra dedicado a flores ou hortalizas.

ERAL, A s. Cuxo, becerro, xato.

ERAR v. Estallar, facer unha estalla nunha leira.

ERARIO s.m. Erario, facenda pública.

ERBIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 68) Erbio, “Er“.

EREBO s.m. Inferno.

ERECCIÓN s.f. Erección.

ERÉCTIL adx. Eréctil.

ERECTO, A p.p. irreg. de ‘erigir’. ║ adx. Erecto, ríxido, teso.

ERECTOR, A adx. e s. Erector, persoa que erixe.

EREMITA s. Eremita, ermitán.

EREMÍTICO, A adx. Eremítico, anacorético, ermitán.

ERGO conx. (lat.). Polo tanto, logo, pois.

ERGUIR(SE)248 v. Erguer(se). ║ (fig) Envaidecerse, ensoberbecerse.

ERIAL adx. Ermo, baldío. ║ s.m. Ermo, poula, f.

ERIGIR v. Erixir, erguer, fundar.

ERIGIR(SE) Erixir(se), atribuír(se), encargar(se).

ERISIMO, HIERBA DE LOS CANTORES, RABANILLO (Bot.: Pl. Sisymbrium officinale) Herba dos cantores, cecimbre, saramago.

ERITEMA s.m.(Med.) Eritema.

ERIZAR v. Arrepiarse o pelo. ║ Atrancar, dificultar, pór obstáculos. ║ v.pr. Inquietarse, desacougarse.

ERIZO s.m. (Zoo.: Mam. Erinaceus europaeus) Ourizo, ourizo cacheiro, cachourizo. ║ Ourizo (das castañas). ║ s.m.(coloq.) [Persoa] arisca, xarota, intratable.
ERIZO DE MAR (Zoo.: Equinodermo Paracentrotus lividus) Ourizo [de mar].

ERMITA s.f. Ermida.

ERMITAÑO, ÑA s. Ermitán; -á.

EROGAR v. Errogar, distribuír bens.

ERÓGENO, A adx. Eróxeno.

EROSIÓN s.f. Erosión.

EROSIONAR v. Erosionar.

EROSIVO,A adx. Erosivo, rel. á erosión.

ERÓTICO, A adx. Erótico.

EROTISMO s.m. Erotismo.

ERRABUNDO, A adx. Errabundo, errante, errático, erradío.

ERRADICACIÓN s.f. Erradicación, acc. de erradicar.

ERRADICAR v. Desarraigar, derraigar, arrincar de raíz. ║ Erradicar, extinguir unha enfermidade, vicio, etc.

ERRADO, A adx. Errado, equivocado.

ERRANTE adx. Errante, errático, errabundo, erradío.

ERRAR v. Errar, fallar, non atinar. ║ Errar, deambular, vagar.

ERRATA s.f. Errata.

ERRÁTICO, A adx. Errático, errabundo, erradío.

ERRÁTIL adx. Errante, errabundo.

ERRÓNEO, A adx. Erróneo, errado, equivocado.

ERROR s.m. Erro, error.

ERUBESCENCIA s.f. Erubescencia, rubor, vergonza.

ERUCTAR v. Arrotar, eructar.

ERUCTO s.m. Arroto, eructo.

ERUDICIÓN s.f. Erudición.

ERUDITO,A adx. e s. Erudito.

ERUPCIÓN s.f. Erupción (Borrecas, aldroga, rocha. /  Expulsión materia terrestre)

ESBARAR v. [V. ESVARAR].

ESBARÓN s.m. [V. ESVARÓN].

ESBELTEZ s.f. Esvelteza.

ESBELTO, A adx. Esvelto, lanzal.

ESBIRRO s.m. Esbirro, alguacil. ║(fig.) Esbirro, secuaz a soldo.

ESBOZAR v. Esbozar.

ESBOZO s.m. Esbozo, bosquexo.

ESCABECHAR v. Escabechar.║ (coloq) Matar.

ESCABECHE s.m. Escabeche.

ESCABECHINA s.f.(coloq.)  Derramo, estrago, desfeita. ║ (coloq.) Abundancia de suspensos nun exame.

ESCABEL s.m. Tallo, banqueta.

ESCABROSO, A adx. Escabroso.

ESCABULLIRSE v. Escapulirse. Liscar.

ESCACHAR v. Esmagar. ║ Escachar, escachizar, esnaquizar.

ESCACHARRAR(SE) v. Escacharrar(se), escachizar(se). Derramar(se), estragar(se).

ESCAECER v. Desfalecer

ESCAFANDRA s.f. Escafandro m.

ESCAGARRUCIARSE, ESCAGARRUZARSE v.pr.(vulg.) Escagarriarse,  esfurricarse.

ESCALA s.f. Escada, esqueira. ║ Escala, categoría. ║ Escala {[de proporcións].

ESCALADA s.f. Escalada (subida dunha pendente)

ESCALADOR, A adx. e s. Escalador.

ESCALAFÓN s.m. Lista clasificada de funcionarios, escala.

ESCALAR (1) v.  Escalar, ascender, encarriscar.

ESCALAR (2) adx. e s.. (Fís.) Escalar.

ESCALDADURA s.f. Escaldadura, escalda, escaldadela.

ESCALDAR(SE) v. Escaldar(se).

ESCALENO s.m.(Mat.) Escaleno

ESCALERA v. Escaleira.
ESCALERA DE MANO:  Escada, esqueira.
ESCALERA EXTERIOR [dunha casa]: Patín. Patamal.

ESCALERILLA s.f. (Dim.) Escaleiriña. Escaleira curta. ║ Esqueira, esqueiro m.

ESCALFAR v. Escalfar.

ESCALINATA s.f. Escalinata.

ESCALOFRIANTE adx. Arrepiante, horripilante. ║ Asombroso, sorprendente.

ESCALOFRIAR(SE) v. Arrepiar(se), arreguizarse.

ESCALOFRÍO s.m. Calafrío, arrepío, arreguizo.

ESCALÓN s.m. Chanzo, banzo, baldón, paso.

ESCALONAR v. Distribuír ordenadamente de treito en treito, graduar.

ESCALOPE s.m. Escalope (filete frito).

ESCALPELO s.m.(Med.) Escalpelo (instrumento cirúrxico).

ESCAMA s.f. Escama.

ESCAMAR v. Escamar (quitar as escamas). v.tr.e pr. (coloq.) Recear, temer, desconfiar.

ESCAMOCHO s.m. Sobras [de comida], refugallo, refugo. ║ s.m. Enxame pequeno [secundario].

ESCAMÓN, A adx. (coloq.) Receoso, desconfiado.

ESCAMONDADURA s.f. Garabullada, reboutallo de pólas.

ESCAMONDAR v. (Agric.)  Cepar, derramar, espolar (cortar as pólas). ║ Limpar, quita-lo superfluo.

ESCAMOTEAR v. Escamotear.

ESCAMPADA s.f. Escampada, aberta, estrelampo, esteada, estiñada.

ESCAMPAR v. Escampar, estear, estiñar, estrelampar.

ESCAMPO s.m. Acc. de escampar, escampada, estiño, esteada. Raiola, raxeira, solleirada.

ESCANCIAR v. Escanciar.

ESCANDA s.f. Espelta (caste de trigo).

ESCANDALERA s.f.(coloq.) Escándalo.

ESCANDALIZAR(SE) v. Escandalizar(se).

ESCÁNDALO s.m. Escándalo.

ESCANDIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 21) Escandio, “Sc“.

ESCAQUE  s.m. Cada cadrado dun taboleiro de xadrez.

ESCAÑO s.m. Escano.

ESCAPADA s.f. Escapada, fuxida.

ESCAPAR v. Escapar, fuxir.

ESCAPARATE s.m. Escaparate.

ESCAPATORIA s.f. Escapada, fuxida. ║ s.f.(coloq.) Escapatoria, saída, escusa.

ESCAPE s.m. Escape.

ESCAPULARIO s.m.(Rel.) Escapulario.

ESCAQUEAR v. Dividir en “escaques”. ║ v.pr. Espallarse unha unidade militar. ║ v.pr. (coloq.) Escapulirse, zafarse, eludir unha obriga.

ESCARABAJEAR v. Bulir, axitarse. ║ Facer garabatos. ║ Desacougar ][a alguén].

ESCARABAJO s.m. Escaravello.

ESCARAMUJO s.m. (Bot.: Arbto. Rosa canina) Silva macho (roseira silvestre). s.m. (Zoo.: Gasterópodo vs.esps.) Caramuxo, bígaro, mincha.

ESCARAMUZA s.f. Escaramuza.

ESCARBADIENTES s.m. EscarvadentesO.

ESCARBAR v. Escarvar, escaravellar, furgar. ║ Esparruñar, escarrapatar [a galiña].

ESCARCEO s.m. Intento previo, proba, tentativa. ║ s.m.pl. Divagacións, rodeos. ║ s.m.pl. Reviravolta [dun cabalo].

ESCARCHA s.f. Carazo m, xeada.

ESCARCHAR v. (fig.)Confeitar. ║ Xear, lazar.

ESCARDAR, ESCARDILLAR v. (Agr.) Sachar, mondar [as herbas malas]. ║ (fig.) Escolmar (fig.), escoller.

ESCARLATA adx. e s.m.(cor) Escarlata.

ESCARMENTAR v. Escarmentar.

ESCARMIENTO s.m. Escarmento.

ESCARNECER v. Escarnecer.

ESCARNECIMIENTO s.m. Escarnecemento, escarnio.

ESCARNIO s.m. Escarnio.

ESCAROLA s.f. (Bot.: Pl. Cichorium endivia variedade Crispum)) Escarola

ESCARPADO, A adx. Escarpado.

ESCARPE s.m. Escarpa f., cantil m., declive pronunciado do terreo.

ESCARPIA s.f. Alcaiata.

ESCARRANCHARSE 249 v. Escarrancharse, esparrarse.

ESCASEAR v. Escasear.

ESCASEZ s.f. Escaseza f.

ESCASO, A adx. Escaso.

ESCATIMAR v. Escatimar, regatear, chorar algo (fam.).

ESCAYOLA s.f. Escaiola.

ESCAYOLAR v. Escaiolar.

ESCENA s.f. Escena.

ESCENARIO s.m. Escenario.

ESCENIFICAR v. Representar, pór en escena. ║ Amosar, evidenciar, facer ver [unha situación].

ESCEPTICISMO s.m.(Filos.) Escepticismo.

ESCÉPTICO, A adx. e s. Escéptico.

ESCINDIR v. Escindir, dividir en partes.

ESCINTILAR v. Escintilar, esfacharear, tremelucir.

ESCISIÓN s.f. Escisión, rompemento, desavinza.

ESCLARECEDOR, A adx. Esclarecedor

ESCLARECER v. Alumear, aclarar. ║ (fig.) Esclarecer, aclarar, pór en claro. ║ (fig.) Ennobrecer, enaltecer. ║ Clarear, clarexar, principiar a amencer.

ESCLAVINA s.f. Esclavina (certa peza de roupa).

ESCLAVISTA adx. e s. Escravista.

ESCLAVITUD s.f. Escravitude.

ESCLAVIZAR v. Escravizar.

ESCLAVO, A adx. e s. Escravo.

ESCLEROSIS s.f. Esclerose.

ESCLUSA s.f. Esclusa.

ESCOBA s.f. Vasoira.

ESCOBAJO s.m. Vasoira vella. ║ Cangallo, acio sen uvas.

ESCOBAZO s.m. Golpe dado cunha “escoba”, vasoirazo.

ESCOBILLA s.f. Vasoiriña.

ESCOCEDURA s.f. Proído, comechón, coceira, comechume.

ESCOCER v. Proer, picar. ║ Entrecocerse v.pr.

ESCODA s.f. (ferramenta de canteiro) Escoda, cotazo m.

ESCODAR v. Escodar (traballa-la pedra coa escoda).

ESCOFINA s.f.(ferramenta) Lima grosa.

ESCOGER v. Escoller250.

ESCOGIMIENTO s.m. Escolla f.

ESCOLAR adx. e s. Escolar.

ESCOLARIDAD s.f. Escolaridade.

ESCOLÁSTICO, A adx. e s.f. Escolástico.

ESCOLLERA s.f.(Mar.) Base para construír un dique.

ESCOLLO s.m.(Mar.)  Con, farallón. ║ (fig.) Atranco, obstáculo, estorbo.

ESCOLTA s.f. Escolta.

ESCOLTAR v. Escoltar.

ESCOMBRAR, DESCOMBRAR, DESESCOMBRAR v. Rebar, face-la reba, quita-lo rebo.

ESCOMBRERA s.f. Lugar onde se bota o rebo, vertedoiro.

ESCOMBRO (1) s.m. Cascallo, cascote, rebo, entullo que queda dunha obra.

ESCOMBRO (2), CABALLA (Zoo.: Peixe Scomber scombrus) Escombro, cabala, correolo, rincha, xarda.

ESCONDEDERO s.m. Escondedoiro, acocho, agocho.

ESCONDER(SE) v. Esconder(se), agachar(se), acochar(se).
A ESCONDIDAS, A ESCONDIDILLAS  (loc. adv.) Ás agachadas, ás escondidas, ao agacho.

ESCONDITE s.m. Escondedoiro, acocho.

ESCONDRIJO, ESCONDREDIJO s.m. Acocho/agocho, escondedoiro.

ESCONJURO s.m. Esconxuro.

ESCOPETA s.f. Escopeta.

ESCOPETAZO s.m. Escopetada, tiro cunha escopeta.║ Noticia desagradable e inesperada, xerro de auga fría.

ESCOPLO s.m.(ferramenta de carpinteiro) Escoupro, bedano.

ESCORA s.f.(Mar.) Escora (esteo). ║ Escora (inclinación), escoramento.  

ESCORAR v. (Mar.) Escorar.

ESCORCHAR v. Esfolar.

ESCORIA s.f. Escoura. ║ (fig.) Xentuza, gafualla. ║ (fig.) Cousa vil ou desprezable.

ESCORIAL s.m. Vertedoiro de escouras. Montón de escouras.

ESCORPIÓN s.m. (Zoo.: Arácnido vs. esps.) Escorpión, alacrán. ║ s.m. (Zoo.: Peixe Trachinus draco) Peixe araña.

ESCOTAR (1) v. Cortar algo á medida.

ESCOTAR (2) v. Escotar, pagar repartindo cotas.

ESCOTE (1) s.m. Escote (parte do pescozo ou da roupa)

ESCOTE (2) s.m. Escote (cota que corresponde a cada un no reparto dun pago).

ESCOTILLA s.m. Trapela, zapón dunha embarcación.

ESCOTILLÓN s.m. Trapela f., trapa f., zapón m. (trampa no piso).

ESCOZOR s.m. Proído.

ESCRIBANÍA s.f. Escribanía.

ESCRIBANO s.m. Escribán.

ESCRIBIENTE adx. e s. Escribente.

ESCRIBIR v. Escribir.

ESCRITO s.m. Escrito.

ESCRITOR, A s. Escritor.

ESCRITORIO s.m. Escritorio.

ESCRITURA s.f. Escrita, escritura. ║ Escritura [ante notario].

ESCRITURAR v. Escriturar, facer unha escritura.

ESCRÓFULA s.f.(Med.) Escrófula, escrofulose, alporca.

ESCROFULARIA s.f. (Bot. Pl.. das escrofularias vs. esps.) Escrofularia.

ESCROTO s.m.(Anat.) Escroto.

ESCRÚPULO s.m. Escrúpulo.

ESCRUPULOSO, A adx. Escrupuloso.

ESCRUTAR v. Escrutar, escudriñar, esculcar, espreitar. ║ Escrutar, facer un escrutinio de algo.

ESCRUTINIO s.m. Escrutinio.

ESCUADRA s.f. Escuadra, conxunto de barcos. ║ Escuadro m. (utensilio de debuxo). <║ Escuadra (pelotón).
A ESCUADRA: A escuadro, en ángulo recto.

ESCUADRAR v. Escuadrar.

ESCUADRILLA s.f. Escuadrilla.

ESCUADRÓN s.m. Escuadrón.

ESCUÁLIDO, A adx. Fraco, mirrado, escuálido. ║ adx. e s.m.(dunha familia de peixes) Escuálido.

ESCUALO s.m. (Zool.) Escualo, peixe da fam. dos escuálidos.

ESCUCHA s.f. Escoita.

ESCUCHAR v. Escoitar251.

ESCUCHIMIZADO, A adx. Ensumido, esmirrado, consumido.

ESCUDEREAR v. (Hist.) Servir como escudeiro.

ESCUDERÍA s.f. Oficio de escudeiro. ║ (Dep.) Equipo de coches de carreiras.

ESCUDERO, A adx. e s.m. Escudeiro.

ESCUDILLA s.f. Escudela, cunca.

ESCUDILLAR v. Botar (algo) nunha escudela.

ESCUDO s.m. Escudo.

ESCUDRIÑAR v. Escudriñar, esculcar, espreitar.

ESCUELA s.f. Escola. [o aberto]

ESCUETO, A adx. Simple, sinxelo. ║ Conciso.

ESCULPIR v. Esculpir, entallar, tallar.

ESCULTOR s.m. Escultor.

ESCULTURA s.f. Escultura.

ESCULTURAL adx. Escultural.

ESCUPIDERA s.f. Cuspideira.

ESCUPIÑA GRABADA (Zoo.: Bivalvo Venus verrucosa) Carneiro.

ESCUPIR v. Cuspir.

ESCUPITAJO, ESCUPITINAJO s.m.(fam.) Esgarro, cuspidela, cuspiñada.

ESCURRAJA(S) s.f. Desproveito, refugallo, desperdicio.

ESCURREPLATOS s.m. Alzadeiro, cunqueiro, escorredoiro.

ESCURRIDERO s.m. Escorredoiro m.

ESCURRIDIZO, A adx. Escorregadizo.

ESCURRIDOR s.m. Escoadoiro, escorredoiro. ║ Coador grande.

ESCURRIDURAS s.f.pl. Escorras, escorreduras, últimas pingas dun recipiente.

ESCURRIR v. Escorrer252, escoar. ║ Escorrer, pingar, esvarar [un líquido]. ║ Escorrichar. ║ Esvarar, escorregar.

ESDRÚJULO, A adx. Esdrúxulo.

ESE (1) s.f. (nome de letra) Ese /Ɛ/ m.
HACER ESES loc. verb. coloq. Facer eses, zigzaguear.

ESE (2), ESA (pl.: ESOS, ESAS) demostr. Ese /e/, esa. (pl.: Eses, esas.)253
ESO demostr neutro Iso. [V. ESO]
DE  ESE/A/OS/AS: Dese/a/es/as (contraccións).
EN  ESE/A/OS/AS: Nese/a/es/as (contraccións).
ESE OTRO /A/OS/AS: Esoutro/a/os/as (contraccións).
EN ESE OTRO /A/OS/AS: Nesoutro/a/os/as (contraccións).

ESENCIA s.f. Esencia, celme.

ESENCIAL adx. Esencial.

ESFERA s.f. Esfera.

ESFERICIDAD s.f.(Xeom.) Esfericidade.

ESFÉRICO, A adx. (Xeom.) Esférico.

ESFINGE s.f. Esfinxe.

ESFÍNTER s.m.(Anat.) Esfínter.

ESFORROCINO s.m.(Agr.) [Sarmento] ladrón.

ESFORZADO, A adx. Valente, afouto, denodado, valoroso.

ESFORZARSE v. Esforzarse.

ESFUERZO s.m. Esforzo.

ESFUMAR v. (Pint.) Esfumar, disipar, esvaecer. ║ v.pr. Esfumarse, disiparse. ║ v.pr.(coloq.) Esfumarse, marchar con disimulo.

ESFUMINO, DIFUMINO s.m. Esfumino (utensilio para esfumar).

ESGARRAR v. Esgarrar, esgarrafexar, expectorar.

ESGARRO s.m. Esgarro, esputo, gargallo, expectoración.

ESGRAFIAR v. Esgrafiar (técnica de debuxo).

ESGRIMA s.f. Esgrima.

ESGRIMIR v. Esgrimir.

ESGUAZAR v. Vadear.

ESGUAZO s.m. Acc. de vadear. ║ Vao.

ESGUINCE s.m. Escordadura f., esnogadura f. ║ Acc. de esquivar un golpe co corpo. ║ Aceno de desgusto.

ESLABÓN s.m. Elo [dunha cadea].

ESLABONAR v. Poñer elos a unha cadea. ║ (fig.) Unir partes dun discurso.

ESLÓGAN s.m.(do inglés slogan) Slogan (texto curto publicitario).

ESLORA s.f.(Mar.) Eslora.

ESMALTADOR, A s. Esmaltador.

ESMALTAR v. Esmaltar.

ESMALTE s.m. Esmalte.

ESMERALDA s.f. Esmeralda.

ESMERARSE v. Esmerarse.

ESMERIL s.m. Esmeril.

ESMERILAR v. Esmerilar.

ESMERO s.m. Esmero.

ESMIRRIADO, A adx. (coloq.) Esmirrado, fraco, descarnado, murcho, ensumido.

ESMIRRIAR(SE) v. Mirrar(se).

ESMOQUIN s.m.(do inglés) Smóking (Pl.: smókings.).

ESNOB adx. e s. (do inglés) Snob (Pl.: snobs.).

ESNOBISMO s.m. Snobismo, cal. de snob.

ESOFÁGICO, A adx. (Anat.) Esofáxico.

ESÓFAGO s.m. Esófago, gorxa da comida.

ESO pron. demost. Iso.
EN ESO: Neso (contracción).
DE ESO: Deso (contracción).
A ESO DE (loc. prepos.) A iso de (tal hora).
(Y) ESO QUE (loc. conxunt. advers. coloq.) (E) iso que, a pesar de que.

ESOTÉRICO, A adx. Esotérico, escuro, difícil. ║ adx. (Fil.) Esotérico, transmitido só aos iniciados.

ESPABILADO, A adx. Espelido, esperto, agudo.

ESPABILAR v. Espabiar (quitar a parte queimada dunha mecha ou pabío). ║ Avivar, animar, aguilloar [a alguén]. ║ Espertar. ║ v.pr. Espreguizarse, estarricarse, estirarse. ║ v.pr. Apresurarse, darse présa.

ESPACHURRAR, DESPACHURRAR v. Esmagar. Chafar.

ESPACIADAMENTE adv. m. e t. Espazadamente. 

ESPACIADO, A adx. Espazado.

ESPACIADOR s.m. Espazador [dun teclado].

ESPACIAL adx. Espacial, rel. ó espazo.

ESPACIAMIENTO s.m. Espazamento.

ESPACIAR v. Espazar.

ESPACIO s.m. Espazo.

ESPACIOSO, A adx. Espazoso, largo.

ESPADA s.f. Espada.

ESPADACHÍN s.m. Espadachín.

ESPADAÑA s.f. (Bot.: Pl. tifácea vs. esp.) Espadana. ║ Espadana (campanario dunha soa parede).

ESPADAR, ESPADILLAR v. (Agr.) Espadelar, espadar, tascar [o liño].

ESPADÍN s.m. Espadín (espada pequena). ║ s.m.(Zoo.: Peixe Sprattus sprattus) Trancha, trancho, espadín.

ESPAGUETIS s.m.pl. Espaguetes, spaghetti.

ESPALDA s.f. Lombo m., costas s.f. pl.

ESPALDAR s.m. Armadura para o lombo. ║ Respaldo dun asento. ║ Costas, carrelo, dorso, lombo. ║ Espaleira (para as plantas).

ESPALDARAZO s.m. Lombeirada cunha espada para armar cabaleiro. ║ (fig) Admisión nun grupo. ║ (fig.) Recoñecemento dunha valía profesional.

ESPALDERA s.f. (Xardinería) Espaleira, espaller m. ║ Espaleira (de ximnasia).

ESPANTADA s.f. Fuxida repentina dun animal. ║ (fig.) Desistencia súbita, por medo.

ESPANTADIZO, A adx. Espantadizo, asustadizo.

ESPANTAJO s.m. Espantallo. ║ (fig.) Estantiga f., estadea f.

ESPANTAPAJAROS s.m. Espantallo.

ESPANTAR v. Escorrentar, espantar. ║ Espantar(se), asustar(se).

ESPANTO s.m. Espanto.

ESPANTOSO, A adx. Espantoso, arrepiante, aterrador, aterrecedor. ║ Marabilloso, asombroso, impoñente. ║ Enorme, desmesurado, exaxerado. ║ Moi feo, laido.

ESPAÑOL, A adx. e s. Español.

ESPAÑOLIDAD s.f. Españolidade.

ESPARADRAPO s.m. Esparadrapo.

ESPARAVÁN s.m. Gabián [V. GAVILÁN]. ║ s.m.(Veter.) Esparaván (un tumor dos solípedes)254

ESPARAVEL s.m.(pesca) Chumbeira (rede redonda). s.m.(Constr.)  Esparavel  (ferramenta de albanel).

ESPARCIDOR, A. adx. es. Espallador, a. ║ f.( máquina) Espalladora.

ESPARCIMIENTO s.m. Esparexemento ou espallamento, acc. e ef. de esparexer ou espallar. ║ Diversión, distracción, entretemento.

ESPARCIR(SE) v. Esbardallar (unha morea). ║ Esparexer(se), ciscar(se), espallar(se). ║ (fig.) Divertir(se), distraer(se), espraiarse.

ESPARDEÑA s.f.(Zoo.: Equinodermo Parastichopus regalis) Cogombro de mar real.

ESPARRAGADO s.m. Guiso feito con espárragos.

ESPÁRRAGO  s.m. Espárrago.
ESPÁRRAGO TRIGUERO: Espárrago verde.

ESPARRAGUERA s.f.(Bot.: Pl. herb. Asparagus officinalis) Esparragueira, espárrago. ║ Leira dedicada a espárragos. ║ Prato axeitado para espárragos.

ESPARRANCARSE v. Escarrancharse, esparrar(se).

ESPARTERO, A s. Persoa que cultiva esparto.

ESPARTIZAL s.m. Espartal, terreo de esparto.

ESPARTO s.m.(Bot.: Pl. Stipa tenecissima) Esparto.

ESPASMO s.m. Arrefriamento, catarreira. ║ Espasmo, contracción.

ESPASMÓDICO, A adx. (Med.) Espasmódico.

ESPATARRARSE, DESPATARRARSE v. Escarrancharse.

ESPÁTULA s.f. (ferramenta) Rapa, raspa, espátula.

ESPECIA s.f. Especia.

ESPECIAL adx. Especial.

ESPECIALIDAD s.f. Especialidade.

ESPECIALISTA s. Especialista.

ESPECIALIZAR(SE) v. Especializar(se).

ESPECIE s.f. Especie.

ESPECIERO, A s. Especieiro (persoa que trata en especies). ║ s.m. Especieiro (recipiente).

ESPECIFICACIÓN s.f. Especificación.

ESPECIFICAR v. Especificar.

ESPECÍFICO, A adx. Específico.

ESPÉCIMEN (Pl.: ESPECÍMENES) s.m. Espécime. (Pl.: espécimesA).

ESPECTACULAR adx. Espectacular.

ESPECTÁCULO s.m. Espectáculo.

ESPECTADOR, A s. Espectador.

ESPECTRO s.m. Espectro, estadea, fantasma/pantasma. ║ (Fis.) Espectro.

ESPECULACIÓN s.f. Especulación.

ESPECULAR (1) adx. Especular, relativo ó espello.

ESPECULAR (2) v. Especular= [Pensar detidamente. ║ Supoñer, conxecturar. ║ Comerciar, negociar, tratar. ║ Traficar (aproveitándose)), quitar tallada.]

ESPECULATIVO, A adx. Especulativo.

ESPEJADO (1), A adx. Claro, limpo.

ESPEJADO (2), A adx. Reflexible / reflexíbel, que reflicte coma un espello.

ESPEJARSE v. Reflectirse ou reproducirse como a imaxe no espello.

ESPEJEAR v. Relucir coma un espello.

ESPEJERO, A s. Persoa que fai ou vende espellos.

ESPEJISMO s.m. Espellismo, miraxe. ║(fig.) Ilusión, imaxe enganosa.

ESPEJO s.m. Espello.

ESPELUNCA s.f. Espenuca, cova, gruta, caverna.

ESPELUZNANTE adx. Arrepiante, estarrecedor.

ESPELUZNAR v. Espeluxar, desordenar o pelo. ║ Espantar, aterrar, arrepiar.

ESPELUZNO s.m.(coloq.) Calafrío, arrepío, estremecemento.

ESPEQUE s.m. Espeque, tentemozo, esteo.

ESPERA s.f. Espera.

ESPERABLE adx. Esperable/ esperábel.

ESPERANTO s.m. Esperanto.

ESPERANZA s.f. Esperanza.

ESPERANZADO, A  adx. Esperanzado.

ESPERANZADOR, A adx. Esperanzador

ESPERAR v. Esperar, ter esperanza de algo. ║ Esperar, agardar.

ESPEREZARSE  [V.DESPEREZARSE].

ESPERMAs.m. Esperma, seme. ║ Esperma [de balea], cetina (graxa que se extrae do cranio do cachalote).

ESPERÓN s.m.(Mar) Esporón [da proa dun barco]255.

ESPERPÉNTICO, A adx. Esperpéntico.

ESPERPENTO s.m. Esperpento.

ESPESAR (1) s.m. Boscaxe f., espesura dun monte.

ESPESAR (2) v. Espesar, facer espeso.

ESPESO, A adx. Mesto, basto, denso, espeso.

ESPESOR s.m. Grosor [dun sólido]. ║ Espesura [dun fluído].

ESPESURA s.f. Espesura.

ESPETADO, A adx. Arrogante, teso, estirado, finchado.

ESPETAR v. Espetar. ║ Cravar.

ESPETERA s.f. (utensilio) Espeteira. ║ (fig. e fam.) Peito [de muller] moi avultado.

ESPETÓN s.m. Espeto, espeta.

ESPÍA s. Espía.

ESPIAR v. Espiar, espreitar, esculcar.

ESPICHAR v. Espichar, espetar, cravar. ║ (fig. e fam) Morrer, estira-la pata.

ESPICHE s.m., ESPICHA f., ESPITA f. Espicho m., espicha f., espita  f.

ESPIGA s.f. Espiga.

ESPIGA DE AGUA (Bot. Pl. Potamogeton natans) Nadante.

ESPIGADO, A adx. Espigado.

ESPIGÓN s.m. Punta da aguillada. ║ Guincho dun instrumento punxente. ║ Espigoto, espigallo. ║ Mazaroca, espiga do millo. ║ Espigón (dun porto ou dun río). ║ Espigo, espigón, saínte dunha peza (que encaixa noutra). ║ Petouto, picouto, cotarelo, cerro alto e bicudo.

ESPIGUILLAS DE SEDA, MELICA LANUDA, TRIGUERA (Bot.: Pl. herb. Melica ciliata) Mélica.

ESPINA s.f. Espiña.

ESPINAL adx. Espiñal.

ESPINACA s.f.(Bot.: Pl. hort. Spinacia oleracea) Espinaca.

ESPINAR (1) s.m. Espiñeiral, espiñeira  f.(fig.) Dificultade, atranco.

ESPINAR(SE)(2) v. Espiñar(se).

ESPINAZO s.m. Espiñazo, columna vertebral, aranguelo, lombelo, carriñouzo, carrelo.
ESPINAZO DEL CERDO: Soá, entrecosto.

ESPINILLA s.f. Canela [da perna]. ║ Gran das medranzas.

ESPINILLERA s.f.(Dep.)  Caneleira (peza de protección das canelas).

ESPINO s.m.(Bot.: Arbto. espiñoso de vs. esp.) Espiño, espiñeiro.
ESPINO ALBAR: Espiño, estripo, estripeiro.
ESPINO CAMBRÓN: Escambrón.

ESPINOSO, A adx. Espiñento, espiñoso.

ESPIONAJE s.m. Espionaxe  f.

ESPIRA s.f. Espira, volta dunha espiral. ║ (Xeom.) Espiral.

ESPIRAL s.f. Espiral.

ESPIRANTE adx. e d.(Fon.) Espirante, fricativo.

ESPIRAR v. Exhalar, desprender. ║ Expirar, expeler (o aire aspirado). ║  [V. EXPIRAR].

ESPIRITISMO s.m. Espiritismo.

ESPIRITISTA adx. e s. Espiritista.

ESPIRITOSO, A, ESPIRITUOSO, A adx. Vivo, animoso. ║ Espirituoso, que exhala alcohol.

ESPÍRITU s.m. Espírito.

ESPIRITUAL adx. Espiritual.

ESPIRITUALIDAD s.f. Espiritualidade.

ESPIRITUOSO, A adx. e s. Espirituoso, [bebida] alcohólica.

ESPITA s.f. Espita, espicha/espicho, m. ║ Billa pequena.

ESPITAR v. Espichar (poñer un espicho). ║ Abillar.

ESPLENDER v. (forma poética). Resplandecer, refulxir.

ESPLENDIDEZ s.f. Esplendidez.

ESPLÉNDIDO, A adx. Espléndido256.

ESPLENDOR s.m. Esplendor.

ESPLENDOROSO, A adx. Esplendoroso.

ESPLIEGO s.m. (Bot.: Pl.) [V. LAVANDA].

ESPLÍN s.m. Melancolía, abatemento, desazo.

ESPOLADA s.f., ESPOLAZO s.m. Esporada, golpe dado coa espora.

ESPOLEAR v. Esporear, aguillar coas esporas. ║ (fig.) Esporear, incitar, encirrar.

ESPOLETA s.f. Espoleta.

ESPOLIACIÓN, EXPOLIACIÓN s.f. Espoliación, espolio.

ESPOLIADOR, A, EXPOLIADOR, A adx. e s. Espoliador.

ESPOLIAR, EXPOLIAR v. Espoliar.

ESPOLÓN s.m. Esporón [dos galos]. ║ (Arquit.) Tallamar [dunha ponte]. ║ (Mar) Esporón [da proa dun barco]. ║ Espigón, muro [á beira dun río ou do mar].

ESPOLVOREAR(SE) v. Quitar o po. ║ Empoeirar(se), empoar(se).

ESPOLVOREO s.m. Acc. de empoar ou empoeirar.

ESPONJA s.f. Esponxa.

ESPONJADO, A adx. Espelido (poroso).

ESPONJAMIENTO S.M. Esponxamento.

ESPONJAR v. Esponxar, espelir, opar.

ESPONJOSIDAD s.f. Esponxosidade.

ESPONJOSO. A adx. Esponxoso.

ESPONSALES s.m.pl. Esponsais, esposorio, sing.

ESPONSALICIO, A adx. Esponsalicio, rel. aos esponsais.

ESPONTANEIDAD s.f. Espontaneidade.

ESPONTÁNEO, A adx. Espontáneo. ║ adx. (referido a plantas:) Silvestre.

ESPORA s.f.(Biol.) Espora257.

ESPORÁDICO, A adx. Esporádico.

ESPOSA s.(f. de 'esposo') Esposa, dona, muller.
ESPOSAS s.f.pl. Esposas (aros).

ESPONSALES s.m.pl. Esponsais (promesa de matrimonio).

ESPONSALICIO, A adx. Esponsalicio.

ESPONTANEIDAD s.f. Espontaneidade.

ESPONTÁNEO, A adx. e s. Espontáneo.

ESPOSAR v. Esposar, amarrar con esposas.

ESPOSO, A s. Esposo.

ESPRINT s.m.(Dep.) Esprinte.

ESPUELA s.f.(Equitación) Espora.

ESPUERTA s.f. Esporta, seira (cesta de esparto).
A ESPUERTAS (loc. adv.): Ás cheas, dabondo.

ESPULGAR v. Espulgar, limpar de pulgas.

ESPULGO s.m. Acc. e ef de espulgar.

ESPUMA s.f. Escuma / espuma.

ESPUMADERA s.f. Escumadeira / espumadeira, viradeira.

ESPUMAJE s.m. Abundancia de escuma

ESPUMANTE adx. Espumante/ escumante. ║ s.m. Viño espumoso.

ESPUMAR v. Escumar/espumar.

ESPUMARAJO s.m. Espumallo / escumallo.

ESPUMOSO, A adx. Espumoso / escumoso.

ESPURIO, A adx. Espurio, bastardo, dexenerado. ║ (fig.) Falso, adulterado.

ESPURREAR, ESPURRIAR, ESPURRIR v. Esparexer un líquido coa boca258.

ESPUTAR v. Esputar, esgarrar.

ESPUTO s.m. Esputo, esgarro.

ESQUEBRAJAR v. Agretar, fender, lañar, regañar.

ESQUEJE s.m. Escallo, esgallo, puga, tano.

ESQUELA s.f. Necrolóxica. ║ Carta ou nota breve.

ESQUELÉTICO, A adx. Esquelético.

ESQUELETO s.m. Esqueleto.

ESQUEMA s.f. Esquema.

ESQUEMÁTICO, A adx. Esquemático.

ESQUEMATIZACIÓN s.f. Esquematización.

ESQUEMATIZAR v. Esquematizar.

ESQUÍ s.m. Esquí.

ESQUIADOR, A s. Esquiador.

ESQUIAR v. Esquiar.

ESQUIFE  s.m.(Mar.) Esquife, bote auxiliar. ║ (Arq.) Esquife, canón de bóveda cilíndrica.

ESQUILA s.f. Choca, chocallo m. ║ Rapa, rapada, acc. de rapar un animal. ║ Esquía, camarón pequeno.

ESQUILAR, TRASQUILAR v. Tosquiar, rapar [ós animais].

ESQUILADOR, A s. Tosquiador.

ESQUILMAR v. Colle-los froitos [de terras e gando]. ║ (fig.) Esgotar, empobrecer [unha fonte de riqueza]259.     

ESQUILMO s.m. Froitos e proveitos das facendas. ║ Esquilmo260.

ESQUIMAL adx. e s. Esquimó.

ESQUINA s.f. Esquina.

ESQUINAR v. Esquinar.

ESQUINAZO s.m. Esquina ou esquinal dun edificio.
DAR  ESQUINAZO fr. fam. Plantar [a alguén].

ESQUIRLA s.f. Lasca, cachiza ou fragmento de materia dura.

ESQUIROL s.(desp.) Crebafolgas.

ESQUIVAR v. Esquivar.

ESQUIVEZ s.f. Esquiveza.

ESQUIVO, A adx. Esquivo, túzaro. ║ Fuxidío.

ESTABILIDAD s.f. Estabilidade.

ESTABILIZACIÓN s.f. Estabilización.

ESTABILIZADOR, A adx. e s.m. Estabilizador.

ESTABILIZANTE adx. e s.m.(Quím.) Estabilizante.

ESTABILIZAR v. Estabilizar.

ESTABLE adx. Estable/estábel.

ESTABLECER(SE) v. Establecer(se) / estabelecer(se).

ESTABLECIMIENTO s.m. Establecemento.

ESTABLERO s.m. O que coida da corte.

ESTABLO s.m. Corte [do gando]  f.

ESTABULACIÓN s.f. Estabulación.

ESTABULAR v. Estabular. Acortellar.

ESTACA s.f. Estaca.

ESTACADA s.f. Estacada (recinto feito con estacas).

ESTACAZO s.m. Estacada, f, mocada, f.

ESTACHA s.f.(Mar.) Estacha (un tipo de cabo).

ESTACIÓN s.f. Estación.

ESTACIONAMIENTO s.m. Estacionamento.

ESTACIONAL adx. Estacional.

ESTACIONALIDAD s.f. Estacionalidade.

ESTACIONAR v. Estacionar.

ESTACIONARIO, A adx. e adx. (Astron. e Fis.) Estacionario.

ESTADÍA s.f. Estada, estadía, estancia.

ESTADIO s.m. Estadio.

ESTADISTA s.m. e f. Estadista.

ESTADÍSTICO, A adx. e s. Estatístico. ║ s.f.(ciencia) Estatística.

ESTADO s.m. Estado.

ESTADOJO, ESTADOÑO s.m. Estadullo, fungueiro, fumeiro [do carro].

ESTAFA s.f. Estafa, calote.

ESTAFADOR, A s. Estafador, caloteiro, timador.

ESTAFAR v. Estafar, calotear.

ESTAFERMO  s.m.(Hist.) Estafermo (boneco xiratorio dun xogo dos cabaleiros da Idade Media). ║ s.m. Aparvado, paspán, pasmón.

ESTAFETA s.f. Estafeta (servizo de correo).

ESTAFETERO, A s. Persoa que atende a estafeta.

ESTALACTITA s.f. Estalactita.

ESTALAGMITA s.f. Estalagmita.

ESTALLAR v. Estalar/estralar, estoupar, estourar.

ESTALLIDO s.m. Estalido, estalo/estralo, estoupido.

ESTAMBRE s.m. Estame.

ESTAMEÑA s.f. Estameña (tecido).

ESTAMPA s.f. Estampa.

ESTAMPADO, A adx. Estampado. ║ s.m. Estampaxe f., acc. e ef. de estampar.

ESTAMPAR v. Estampar (imprimir). ║ Estampar, estampinar (lanzar contra algo).

ESTAMPIDA s.f. Estoupido, estralo, detonación. ║ Resonancia, divulgación [dalgún feito]. ║ (En América:) Fuxida impetuosa, especialmente dun conxunto de animais.

ESTAMPIDO s.m. Estoupido, estalido, estouro.

ESTANCACIÓN s.f. Estancamento.

ESTANCAR(SE) v. Estancar(se).

ESTANCIA s.f. Estancia, estadía, estada (tempo). ║ Estancia, cuarto (compartimento). ║ Estanza (tipo de estrofa).

ESTANCO s.m. Estanco.

ESTANDARTE s.m. Estandarte.

ESTANDORIO s.m. Estadullo, fungueiro, fumeiro.

ESTANQUE s.m. Estanque, poza artificial.

ESTANQUEIDAD, ESTANQUIDAD s.f. Estanquidade.

ESTANTE s.m. Estante.

ESTANTERÍA s.f. Estante m., andel m. ║ Librería (moble).

ESTANTIGUA s.f. Estadea, estantiga.

ESTAÑAR v. Estañar, cubrir ou soldar con estaño.

ESTAÑO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 50) Estaño, “Sn“.

ESTAR v. Estar261.

ESTATAL adx. Estatal.

ESTÁTICO, A adx. Estático.

ESTATUA s.f. Estatua.

ESTATUILLA s.f.(Dim. de 'estatua') Estatuiña.

ESTATUIR v. Estatuír, establecer como norma.

ESTATURA s.f. Estatura.

ESTATUTARIO, A adx. Estatutario.

ESTATUTO s.m. Estatuto.

ESTAY s.m.(Mar.) Estai (cabo que suxeita a cabeza dun mastro).

ESTE (1) s.m.(punto cardinal) Leste. ║ Lestada (vento).

ESTE (2) / ÉSTE, ESTA / ÉSTA demostr. Este, esta. ║ pl.: ESTOS, ESTAS: Estes, estas.

ESTO demostr. neutro Isto.
DE ESTE/ESTA/ESTO  Deste, desta, disto (contraccións).
EN ESTE/ESTA/ESTO  Neste, nesta, nisto (contraccións).
ESTE/ESTA OTRO/OTRA  Estoutro, estoutra  (contraccións).
EN ESTO (loc. adv.) Nisto, daquela, nese momento.

ESTELA (1) s.f. Ronsel, m. ║  Rastro (dun cometa). ║ Rastro, pista, pegada.

ESTELA (2) s.f.(Bot.: Pl. Alchemilla vulgaris tamén chamada “Pie de león”)  Pata de león, patilobo.

ESTELA (3) s.f.  Estela  (monumento).

ESTELAR adx. Estrelar, estelar.

ESTEPA s.f. Estepa.

ESTERA s.f. Esteira.

ESTERILIDAD s.f. Esterilidade.

ESTERILIZACIÓN s.f. Esterilización.

ESTERILIZAR(SE) v. Esterilizar(se).

ESTERCOLAR v. Estercar.

ESTERCOLERO s.m. Esterqueira  f.

ESTÉRIL adx. Estéril.

ESTERNÓN s.m. Esterno, óso do peito.

ESTERTOR s.m. Estertor.

ESTÉTICO, A adx. e s.f. Estético.

ESTEVA s.f., ESTEVÓN s.m. Rabela, caderna, rabiza  [do arado].

ESTEVADO, A adx. Canchés, trenco, pateño. Cambeiro262.

ESTIAJE s.m. Estiaxe f.

ESTIBAR v. Estibar.

ESTIÉRCOL, ESTIERCO s.m. Esterco /e/.

ESTIGMA s.f. Estigma.

ESTILO s.m. Estilo.

ESTILOGRÁFICO, A adx. e s.f. Estilográfico.

ESTIMA s.f. Estima, aprecio, prezo.

ESTIMACIÓN s.f. Estima, estimación, estimanza.

ESTIMAR v. Estimar, apreciar, avaliar, taxar. ║ Estimar, apreciar, sentir estima. ║ Estimar, coidar, xulgar.

ESTIMULANTE  adx. e s.m. Estimulante.

ESTIMULAR v. Estimular

ESTÍMULO s.m. Estímulo.

ESTÍO s.m. Estío, verán.

ESTIPENDIO s.m. Estipendio, paga, remuneración.

ESTIPULAR v. Estipular, estabelecer.

ESTIRADA s.f.(Dep.) Estirada (do porteiro).

ESTIRADO, A adx. Grave, digno, serio. ║ Requichado, fachendoso, presuntuoso. ║ s.m.  Estiramento, acc. de estirar(se).

ESTIRAR v. Estalicar, estarricar, estricar, estirar. ║ v.pr. Estalicarse, estarricarse, espandiñarse, espreguizarse, desentumecerse. ║ v.i. e pr. Medrar [unha persoa].

ESTIRÓN, ESTIRAJÓN s.m. Estirón, estirada.
DAR UN ESTIRÓN (loc. verb. coloq.) Dar un estirón/unha estirada, medrar moito en pouco tempo.

ESTIRPE s.f. Estirpe.

ESTIVADA s.f. Estivada, roza, cachada.

ESTIVAL, ESTIVO adx. Estival, rel. ao estío.

ESTO pron. dem. Isto/esto. [V. ESTE]

ESTOCADA s.f. Estocada.

ESTOFA s.f. Estofa, tea adobiada. ║ Estofa, calidade, clase.

ESTOFADO adx. Engalanado, adornado, adobiado. ║ s.m. Tea adornada con estofa (debuxo sobre o propio tecido). ║ s.m. Estufado (un xeito de guisado).

ESTOFAR (1) v. Acolchar unha tea. ║ Facer uns tipos de pintura.

ESTOFAR (2) v. Estufar (guisar de certo xeito).

ESTOICISMO s.m. Fortaleza, austeridade, vigor. ║ (Filos.) Estoicismo.

ESTOICO, A adx. e s. Estoico.

ESTOLA s.f.(Rel.) Estola.

ESTOLÓN(1) s.m.(Rel.)  Estola moi grande.

ESTOLÓN (2) s.m.(Bot.)  Estolón (fillo vexetal que sae na base do talo).

ESTOLIDEZ s.f. Estupidez, necidade, parvada.

ESTÓLIDO, A adx. e s. Babeco, boubo, imbécil, panoco, parvo.

ESTOLÓN (1) s.m.(Rel.) Estolón, estola grande.

ESTOLÓN (2) s.m.(Bot.) Estolón (fillo que sae da base do talo).

ESTOMACAL adx. Estomacal.

ESTÓMAGO s.m. Estómago. ║ Calleiro, bandullo.

ESTOMATÓLOGO, A s.(Med.) Estomatólogo.

ESTOMATOLOGÍA s.f.(Med.) Estomatoloxía.

ESTOPA s.f. Estopa.

ESTOQUE s.m. Estoque (un tipo de espada). ║ Gladíolo [V. GLADIOLO].

ESTOQUEAR v. Estoquear, ferir co estoque.

ESTOR s.m. Estor (cortina de recollida vertical).

ESTORAQUE s.m.(Bot.: Árb. Styrax officinale e o bálsamo que se saca del) Estoraque.

ESTORBAR v. Estorbar, cangar, empecer.

ESTORBO s.m. Estorbo.

ESTORNINO s.m .(Zoo.: Pax. Sturnus unicolor) Estorniño, chirlomirlo. ║ s.m. (Zoo.: Peixe  Scomber japonicus) Xarda pintada.

ESTORNUDAR v. Espirrar / esbirrar, esbichar.

ESTORNUDO s.m. Espirro/esbirro.

ESTOVAR v., REHOGAR v. Refogar [un alimento].

ESTRÁBICO, A adx. Estrábico. ║ adx. e s. Estrábico, birollo, trusgo, vesgo.

ESTRABISMO s.m.(Med.) Estrabismo.

ESTRADO s.m. Estrado.

ESTRAFALARIO, A adx. Estrafalario, extravagante.

ESTRAGADOR, A adx. e s. Estragador, magallón.

ESTREGADURA s.f.  Refrega, frega, freta.

ESTRAGAR v. Estragar, esmendrellar, escangallar. ║ Causar estrago.

ESTRAGO s.m. Estrago, derrama, f., derramo.

ESTRAGÓN s.m.(Bot.: Pl. herb. Artemisia dracunculus) Estragón.

ESTRAMBÓTICO, A adx. Estrambótico, extravagante, estrafalario.

ESTRAMONIO s.m.(Bot.: Pl. herb. Datura stramonium) Estramonio.

ESTRANGULACIÓN s.f. Estrangulación, estrangulamento.

ESTRANGULADOR, A adx. e s. Estrangulador. ║ s.m.(Mec.) Estrangulador.

ESTRANGULAMIENTO s.m. Estrangulamento.

ESTRANGULAR v. Estrangular. Esganar (matar por asfixia).

ESTRATEGA s. Estratego.

ESTRATAGEMA s.f. Estrataxema m., argucia, ardil de guerra. ║ Estrataxema, astucia, artimaña, finximento.

ESTRATEGIA s.f. Estratexia.

ESTRATÉGICO, A adx. Estratéxico.

ESTRATIFICACIÓN  s.f. Estratificación.

ESTRATIFICAR v. Estratificar.

ESTRATO s.m. (Xeol., Ling. e Meteor.)  Estrato. ║ Estrato, camada.

ESTRATOCÚMULO s.m.(Meteor.) Estratocúmulo.

ESTRATOSFERA s.f.(Meteor.) Estratosfera.

ESTRAZA s.f.  Farrapo m., trapo m.
PAPEL DE ESTRAZA: Papel basto,  papel de envolver.

ESTRATOSFÉRICO, A adx. (Meteor.) Estratosférico.

ESTRECHAMIENTO s.m. Estreitamento.

ESTRECHAR v. Estreitar, estreitecer. ║ Apertar, abrazar, apreixar.

ESTRECHEZ s.f. Estreiteza, estreitura.

ESTRECHO, A adx. e s.m. Estreito.

ESTRECHURA s.f. Estreitura, estreiteza.

ESTREGAR v. Refregar, fregar, fretar, cofar.

ESTRELLA s.f. Estrela.
ESTRELLA DE MAR (Zoo.) Estrela de mar, estrelamar, cercella, gradicela.
HIERBA ESTRELLA (Bot.) Estrelamar [V. LECHUGA MINUTINA]

ESTRELLADO, A adx. Estrelado, estrelecido.

ESTRELLAR (1) v. (coloq.) Lanzar, despedir, guindar, tirar. ║ v. Estrelar [un ovo]. ║ v.pr. Estrelarse [o ceo], estrelecer. ║ Estrelarse, esmendrellarse, esnafrarse. ║ Fracasar [ante un obstáculo insuperable]. ║ Chocar [coas ideas doutra persoa].

ESTRELLAR (2), ESTELAR adx. Estrelar, estelar, rel. ás estrelas.

ESTREMECEDOR, A adx. Estarrecedor, arrepiante.

ESTREMECER(SE) v. Estremecer(se), estarrecer(se). ║ Arrepiar(se), arreguizar(se). ║ Tremer.

ESTREMECIMIENTO s.m. Estremecemento, tremor, arrepío.

ESTRENA s.f. Agasallo, regalo, obsequio, presente.

ESTRENAR v. Estrear.

ESTRENO s.m. Estrea f.

ESTRENUO, A s. Estrenuo, afouto, baril, gallardo, valente, varudo.

ESTREÑIMIENTO s.m. Estrinximento.

ESTREÑIR(SE) v. Estrinxir(se).

ESTRÉPITO s.m. Ruído, estrépito.

ESTREPITOSO,A adx. Ruidoso.

ESTRÉS s.m. Estrés, tensión.

ESTRÍA  s.f. Estría.

ESTRIAR v. Estriar.

ESTRIBACIÓN s.f. Estribo [de montañas] m.

ESTRIBAR v. Estribar, apoiar, cincar.

ESTRIBERA s.f. Estribo [dunha montura]

ESTRIBILLO s.m. Retrouso (no falar.)║ (Ref. a versos) Retrouso, bordón.

ESTRIBO s.m. Estribo, estribeira f.

ESTRIBOR s.m. Estribor.

ESTRICTAMENTE adv. Estritamente.

ESTRICTO, A adx. Estrito.

ESTRIDENCIA s.f. Estridencia [de son].

ESTRIDENTE adx. Estridente.

ESTRIDULAR v. Producir estridencia.

ESTRIGA s.f. Estriga263.

ESTRIGE s.f. (Zoo) Coruxa [V. LECHUZA]

ESTRINQUE s.m.(Mar.) Estrinque (cabo de esparto).

ESTROBO s.m.(Mar.) Estrobo (aro de corda).

ESTROFA s.f. Estrofa.

ESTROFANTO s.m. (Bot.: Pl. Strophantus hispidus) Estrofanto.

ESTRÓFICO, A adx. Estrófico, rel. á estrofa.

ESTRÓGENO, A adx. (Fisiol.) e s.m.(Fisiol.) Estróxeno.

ESTRONCIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 38) Estroncio, “Sr“.

ESTROPAJO s.m. Estropallo, freganzo, fregaduxo.

ESTROPAJOSO, A adx. (coloq.) Zarabeto, tatexo, zarzallo. ║ adx. (coloq.)  Farrapeiro, farrapento, bandallo, pingallo. ║ adx. (coloq.)  Carne mal preparada, bazofia, galdrumada.

ESTROPEAR(SE) v. Maltratar, maltraer. ║ Derramar(se), estragar(se), esmendrellar(se), botar(se) a perder.

ESTROPICIO s.m. Derrama f, estrago.

ESTRUCTURA s.f. Estrutura.

ESTRUCTURACIÓN s.f. Estruturación.

ESTRUCTURAL adx. Estrutural.

ESTRUCTURAR v. Estruturar.

ESTRUENDO s.m. Estrondo.

ENTRUENDOSO, A adx. Estrondoso, estrepitoso.

ESTRUJAR v. Estrullar, premer, espremer, esmagar264.

ESTRUJÓN s.m. Estrullón, acc. de estrullar.

ESTUARIO s.m. Esteiro, estuario.

ESTUCAR v. (Constr.) Estucar, cubrir co estuco.

ESTUCHE s.m. Estoxo. Causela.

ESTUCADO s.m. Estucado, acc. e ef. de estucar.

ESTUCADOR, A s. Estucador.

ESTUCAR v. (Constr.) Estucar.

ESTUCO s.m.(Constr.) Estuco.

ESTUDIADO, A  adx. Estudado, afectado, amaneirado

ESTUDIANTE s. Estudante.   

ESTUDIANTIL adx. Estudantil.

ESTUDIANTINO, A adx. (coloq.) Relativo aos estudantes. ║ s.f. Estudiantina, tuna.

ESTUDIAR v. Estudar.

ESTUDIO s.m. Estudo (traballo, esforzo, obra, etc.) ║ Estudio (local)265.

ESTUDIOSO, A adx. Estudoso, aplicado.

ESTUFA s.f. Estufa.

ESTULTICIA s.f. Estulticia, necidade, estupidez, parvada..

ESTULTO, A adx. Estulto, necio, tonto.

ESTUPEFACCIÓN s.f. Estupefacción, pasmo, estupor.

ESTUPEFACIENTE s.m. Estupefaciente.

ESTUPEFACTO, A adx. Estupefacto, atónito, copado.

ESTUPENDO, A adx. Estupendo.

ESTUPIDEZ s.f. Estupidez, idiotez, imbecilidade.

ESTÚPIDO, A adx. Estúpido, torda, idiota.

ESTUPOR s.m. Estupor.

ESTUPRO s.m.(Der.) Estupro.

ESVARAR, ESBARAR, RESBALAR v. Esvarar, esbarrar, esborrexer, escorregar.

ESTURAR v. Esturrar, esturruxar, requeimar.

ESTURIÓN, SOLLO s.m.(Zoo.: Peixe Acipenser sturio) Esturión, sollo.

ESVARÓN, ESBARÓN, RESBALÓN s.m. Esvarón, escorregada, escorregón.

ESVÁSTICA s.f. Esvástica, cruz gammada.

ETANO s. (Quím.) Etano.

ETAPA s.f. Etapa.

ETCÉTERA (loc. prep. lat.) Etcétera.

ÉTER s.m. Éter.

ETÉREO, A adx. Etéreo.

ETERIZAR v. Eterizar (combinar con éter).

ETERNAL adx. Eternal, eterno.

ETERNIDAD s.f. Eternidade.

ETERNIZAR v. Eternizar, perpetuar. ║ v.pr. (coloq) Eternizarse, non acabar nunca.

ETERNO, A adx. Eterno, eternal.

ÉTICO, A adx. e s.f. Ético.

ETÍLICO, A adx. Etílico.

ÉTIMO s.m.(Ling.) Étimo.

ETIMOLOGÍA s.f. Etimoloxía.

ETIMOLÓGICO, A adx. Etimolóxico.

ETIMOLOGISTA, ETIMÓLOGO, A s. Etimoloxista, etimólogo.

ETIOLOGÍA s.f. (Fil. e Med.) Etioloxía, estudo das causas [dun fenómeno ou dunha enfermidade].

ETIOLÓGICO, A adx. Etiolóxico, rel. á etioloxía.

ETIQUETAJE s.m. Etiquetaxe f.

ETIQUETA s.f. Etiqueta.

ETIQUETADO, A adx. Etiquetado. ║ s.m. Etiquetaxe f.

ETIQUETAR v. Etiquetar.

ETNIA s.f. Etnia.

ÉTNICO, A adx. Étnico.

ETNOGRAFÍA s.f. Etnografía.

ETNOGRÁFICO, A adx. Etnográfico.

ETNOLOGÍA s.f. Etnoloxía.

ETNOLÓGICO, A adx. Etnolóxico.

ETNÓLOGO, A s. Etnólogo.

ETNOLOGÍA s.f. Etnoloxía.

ETNÓGRAFO, A s. Etnógrafo.

ETOLOGÍA s.f. Etoloxía.

ETÓLOGO, A s. Etólogo.

ETOPEYA s.f.(Ret.) Etopea.

EUCALIPTAL s.m. Eucaliptal.

EUCALIPTO s.m. (Bot.: Árb. da fam. mirtáceas vs.esps.) Eucalipto.

EUCARISTÍA s.f.(Catol.) Eucaristía.

EUCARÍSTICO, A adx. (Catol.) Eucarístico, rel. á eucaristía. ║ (Lit.) Escrito de agradecemento.

EUCOLOGIO s.m.(Cat.) Eucoloxio (un libro de oracións).

EUFEMISMO s.m. Eufemismo.

EUFEMÍSTICO, A adx. Eufemístico.

EUFONÍA s.f. Eufonía.

EUFÓNICO, A adx. Eufónico.

EUFORIA s.f. Euforia.

EUFÓRICO, A adx. Eufórico.

EUFRASIA s.f.(Bot.: Pl. herb. Euphrasia officinalis) Eufrasia.

EUGENESIA s.f.(Med.) Euxénese.

EUNUCO s.m. Eunuco.

EUPATORIO s.m., CANABINA s.f.(Bot.: Pl. herb. Eupatorium cannabium) Eupatorio. 

EURASIÁTICO, A, EUROASIÁTICO, A  adx. e s. Eurasiático.

EURITMIA s.f. Euritmia (relación harmoniosa entre as partes dunha obra de arte). ║ s.f.(Med.) Euritmia, regularidade do pulso.

EUROPEÍSMO s.m. Europeísmo.

EUROPEÍSTA adx. e s. Europeísta.

EUROPEIZAR V. Europeizar.

EUROPEO, A adx. e s. Europeo.

EUROPIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 63) Europio, “Eu“.

EUSQUERA adx. Éuscaro. ║ s.m.(lingua) Éuscaro, vasco.

EUTANASIA s.f. Eutanasia.

EUTANÁSICO, A adx. Eutanásico.

EVACUABLE adx. Evacuable/ evacuábel.

EVACUACIÓN s.f. Evacuación, acc. e ef. de evacuar.

EVACUAR v. Evacuar= [Desocupar algunha cousa. ║ Desaloxar xente. ║ Cumprir unha encarga. ║ Expeler algo do organismo. ║ Defecar, facer de ventre.]

EVACUATIVO, A adx. e s.m.(Med.)  Evacuativo.

EVACUATORIO, A adx. (Med.) Evacuativo. ║ s.m. Urinario, servizo.

EVADIR(SE) v. Evadir(se), escapar(se)
 EVADIRSE v.pr. Evadirse, fuxir.

EVALUACIÓN s.f. Avaliación.

EVALUABLE adx. Avaliable / avaliábel.

EVALUACIÓN s.f. Avaliación, valoración.

EVALUADOR, A adx. Avaliador, que avalía.

EVALUAR v. Avaliar, valorar.

EVALUATIVO, A adx. Avaliativo.

EVANESCENTE adx. Evanescente, que se esvaece.

EVANESCER(SE) v. Esvaecer(se), esvaer(se), desvanecer(se), disipar(se).

EVANGÉLICO, A adx. Evanxélico.

EVANGELIO s.m. Evanxeo.

EVANGELISTA s.m. Evanxelista.

EVANGELIZACIÓN s.f. Evanxelización.

EVANGELIZADOR, A adx. e s. Evanxelizador.

EVANGELIZAR v. Evanxelizar.

EVAPORABLE adx. Evaporable/ evaporábel.

EVAPORATORIO, A adx. e s.m. Evaporatorio.

EVAPORACIÓN s.f. Evaporación.

EVAPORAR(SE) v. Evaporar(se).

EVASIÓN s.f. Evasión, fuxida.

EVASIVA s.f. Evasiva.

EVASIVO, A adx. Evasivo.

EVENTO s.m. Evento, suceso, acontecemento imprevisto.

EVENTUAL adx. Eventual.

EVENTUALIDAD s.f. Eventualidade.

EVERTIR v. Debrocar, voltear, virar [algo para sacar o que está dentro]

EVIDENCIA s.f. Evidencia.

EVIDENCIAR v. Evidenciar.

EVIDENTE adx. Evidente.

EVISCERAR v. Eviscerar, extraer as vísceras.

EVITABLE adx. Evitable/ evitábel.

EVITACIÓN s.f. Evitación.

EVITAR v. Evitar.

EVITERNO, A adx. cult. Eviterno (con principio, pero sen fin).

EVOCACIÓN s.f. Evocación.

EVOCADOR, A adx. Evocador, evocativo.

EVOCAR v. Evocar.

EVOCATORIO, A adx. Evocatorio, rel. á evocación.

EVOLUCIÓN s.f. Evolución.

EVOLUCIONISTA adx. e s. Evolucionista.

EVOLUCIONAR v. Evolucionar.

EVOLUTIVO, A adx. Evolutivo.

EXABRUPTO s.m. Exabrupto /ks/, saída de ton, fóra de ton.
EX ABRUPTO (loc. adv. latina): De repente, de súpeto, de golpe.

EXACCIÓN s.f. Exacción, esixencia de impostos.

EXACERBACIÓN s.f. Exacerbación.

EXACERBAR(SE) v. Exacerbar(se). 

EXACTITUD s.f. Exactitude, precisión.  

EXACTO, A adx. Exacto /ks/, preciso, xusto.

EXACTOR s.m. Exactor /ks/, cobrador de exaccións.

EXAGERACIÓN s.f. Esaxeración / exaxeración266.

EXAGERADO, A adx. Exaxerado/ esaxerado.

EXAGERAR v. Esaxerar/exaxerar.

EXALTACIÓN s.f. Exaltación, eloxio, gabanza.

EXALTADO, A adx. Exaltado.

EXALTAR(SE) v. Exaltar(se).

EXAMEN s.m. Exame.

EXAMINADOR, A adx. Examinador.

EXAMINAR(SE) v. Examinar(se).

EXANGÜE adx. ExsangüeO, sen sangue. ║ Exsangüe, exhausto, sen forzas. ║ Exsangüe, morto.

EXÁNIME adx. Exánime, sen vida. ║ Exánime, exhausto, derreado.

EXASPERACIÓN s.f. Exasperación, irritación.

EXASPERANTE adx. Exasperante /ks/.

EXASPERAR(SE) v. Exasperar(se), impacientar(se), irritar(se), alporizar(se).

EXCARCELACIÓN s.f. Excarceración.

EXCARCELAR v. Excarcerar.

EXCAVACIÓN s.f. EscavaciónO, escava.

EXCAVADORA s.f. EscavadoraO.

EXCAVAR v. EscavarO.

EXCEDENCIA s.f. Excedencia.

EXCEDENTE adx. e s.m. Excedente.

EXCEDER v. Exceder.

EXCELENCIA s.f. Excelencia.

EXCELENTE adx. Excelente.

EXCELSITUD s.f. Excelsitude.

EXCELSO, A adx. Excelso.

EXCENTRICIDAD s.f. Excentricidade.

EXCÉNTRICO, A adx. Excéntrico.

EXCEPCIÓN s.f. Excepción.

EXCEPCIONAL adx. Excepcional, extraordinario.

EXCEPCIONALIDAD s.f. Excepcionalidade.

EXCEPTO prep. Agás/aga, quitado (de), fóra (de), bardante (de), sacado (de), salvo, excepto.

EXCEPTUABLE adx. Exceptuable/ exceptuábel.

EXCEPTUAR v. Exceptuar.

EXCESIVO, A adx. Excesivo.

EXCESO s.m. Exceso.
EN EXCESO (loc. adv.) En exceso, máis da conta.

EXCIPIENTE s.m.(Farm.) Excipiente.

EXCISIÓN s.f. Ruptura, rifa [entre unhas persoas]. ║ (Med.) Excisión, extirpación.

EXCITABILIDAD s.f. Excitabilidade.

EXCITABLE  adx. Excitable/ excitábel.

EXCITACIÓN s.f. Excitación, acaloramento.

EXCITADOR, A adx. e s.m.(Electr.) Excitador.

EXCITANTE adx. e s.m. Excitante.

EXCITAR(SE) v. Excitar(se).

EXCITATIVO, A  adx. e s. Excitativo.

EXCLAMACIÓN s.f. Exclamación.

EXCLAMAR v. Exclamar.

EXCLAMATIVO, A adx. Exclamativo, exclamatorio. ║ adx. (Gram.) Exclamativo.

EXCLAMATORIO, A adx. Exclamatorio, exclamativo.

EXCLAUSTRACIÓN s.f. Exclaustración.

EXCLAUSTRAR(SE) v. Exclaustrar(se).

EXCLUIR v. Excluír.

EXCLUSIÓN s.f. Exclusión, acc. e ef. de excluír.

EXCLUSIVE adv. m. Exclusive.

EXCLUSIVIDAD s.f. Exclusividade.

EXCLUSIVO, A adx. Exclusivo. ║ s.f. Exclusiva.

EXCLUYENTE adx. Excluínte.

EXCOMULGAR v. Excomungar.

EXCOMUNIÓN s.f. Excomuñón.

EXCRECENCIA s.f. Excrecencia (protuberancia nun tecido animal ou vexetal).

EXCRECIÓN s.f.(Fisiol.) Excreción, expulsión [do organismo]..

EXCREMENTO s.m. Excremento.

EXCRETAR v. Excretar.

EXCULPACIÓN s.f. Exculpación.

EXCULPAR(SE) v. Exculpar(se).

EXCURSIÓN s.f. Excursión.

EXCURSIONISTA s. Excursionista.

EXCURSIONISMO s.m, Excursionismo.

EXCURSO s.m. Excurso, digresión.

EXCUSA s.f. Escusa, desculpa.

EXCUSADO p.p. de ‘excusar’(escusar). ║ adx. Escusado, innecesario. ║ (Hist.) Escusado, exento de tributos.

EXCUSAR(SE) v. Escusar(se), desculpar(se).

EXECRABLE adx. Execrable/ execrábel, execrando /ks/.

EXECRACIÓN s.f. Execración /ks/.

EXECRAR v. Execrar /ks/, detestar, aborrecer. ║ Censurar, reprobar.

EXÉGESIS, EXEGESIS s.f. Esexese/exexese.

EXÉGETA, EXEGETA s. Esexeta / exexeta /ks/.

EXEGÉTICO, A adx. Esexético / exexético /ks/.

EXENCIÓN s.f. Exención /ks/.

EXENTO, A  adx. Exento /ks/.

EXEQUIAS s.f.pl. Exequias /ks/, honras fúnebres.

EXÉRESIS s.f. (Cirurxía) Exérese /ks/ (extirpación).

EXFOLIACIÓN s.f. Exfoliación.

EXFOLIAR v. Exfoliar, dividir en láminas ou escamas.

EXHALACIÓN s.f. Exhalación, acc. de exhalar. ║ Lóstrego, relampo, alustro. ║ Bafo, vapor [dun corpo].

EXHALAR v. Exhalar.

EXHAUSTIVO, A adx. Exhaustivo, que esgota por completo.

EXHAUSTO, A adx. Agotado, cansado, [algo] totalmente esgotado.

EXHIBICIÓN s.f. Exhibición /ks/.

EXHIBICIONISMO s.m. Exhibicionismo /ks/.

EXHIBICIONISTA s. Exhibicionista.

EXHIBIR(SE) v. Exhibir(se).

EXHORTACIÓN s.f. Exhortación.

EXHORTATIVO, A adx. Exhortativo /ks/.

EXHORTAR v. Exhortar, animar.

EXHORTO s.m.(Der.) Exhorto /ks/.

EXHUMACIÓN s.f. Exhumación, desenterramento.

EXHUMAR v. Exhumar, desenterrar.

EXIGENCIA s.f. Esixencia/exixencia.

EXIGENTE adx. Esixente/exixente.

EXIGIBLE adx. Esixible/esixíbel, exixible/exixíbel.

EXIGIR v. Esixir/exixir.

EXIGÜIDAD s.f. Exigüidade /ks/.

EXIGUO, A adx. Exiguo, insuficiente, escaso, pequeno.

EXILIADO, A adx. e s. Exiliado.

EXILIAR(SE) v. Exiliar(se).

EXILIO s.m. Exilio, desterro.

EXIMENTE adx. e s.m ou f.(Der.) Eximente, adx. e s.f.

EXIMIO, A adx. Eximio, egrexio, eminente.

EXIMIR v. Eximir, dispensar, exonerar.

EXISTENCIA s.f. Existencia /ks/.

EXISTENCIAL adx. Existencial /ks/.

EXISTENCIALISMO s.m.(Filos.) Existencialismo /ks/.

EXISTENCIALISTA adx. e s. Existencialista /ks/.

EXISTENTE adx. Existente /ks/.

EXISTIR v. Existir.

ÉXITO s.m. Éxito.

ÉXODO s.m. Éxodo.

EXOGAMIA s.f.(Antrop. e Biol.) Exogamia.

EXÓGAMICO, EXÓGAMO adx. Exógamo.

EXÓGENO, A adx. Esóxeno/ exóxeno, de orixe externa. ║ (Xeol.) Esóxeno/ exóxeno.

EXONERACIÓN s.f. Exoneración, acc. e ef. de exonerar.

EXONERAR v. Exonerar, eximir. ║ Exonerar, depoñer, destituír.

EXORBITADO, A adx. Exorbitado, desorbitado, exorbitante.

EXORBITANTE adx. Exorbitante, exorbitado, excesivo.

EXORCISMO s.m. Esconxuro, exorcismo /ks/.

EXORCISTA adx. e s. Exorcista /ks/.

EXORCIZAR v. (Rel.) Exorcizar /ks/, librar do demo.

EXORDIO s.m. Exordio, introdución.

EXORNAR v. Exornar, embelecer.

EXOTÉRICO, A adx. Exotérico /ks/ (accesible para o vulgo, ao revés do ‘esotérico’).

EXÓTICO, A adx. Exótico. 

EXPANDIR(SE) v. Expandir(se), estender(se).

EXPANSIBLE adx. Expansible/ expansíbel.

EXPANSIÓN s.f. Expansión.

EXPANSIONAR v. Expandir, estender. ║ v.pr. Desafogarse. ║ v.pr. Divertirse, distraerse.

EXPANSIVO, A adx. Expansivo, que tende a expandirse. ║ Expansivo, dado, aberto, comunicativo.

EXPATRIACIÓN s.f. Expatriación, desterro, exilio.

EXPATRIADO, A adx. e s. Expatriado, exiliado, que vive fóra da súa patria.

EXPATRIAR(SE) v. Expatriar(se), desterrar(se).

EXPECTACIÓN s.f. Expectación.

EXPECTANTE adx. Expectante.

ESPECTATIVA s.f. Expectativa.

EXPECTORACIÓN s.f. Expectoración. ║ Esgarro m., gargallo m., esputo m.

EXPECTORANTE adx. e s.m.(Farm.) Expectorante.

EXPECTORAR v. Expectorar, esputar.

EXPEDICIÓN s.f. Expedición.

EXPEDICIONARIO, A adx. e s. Expedicionario.

EXPEDIDOR, A adx. e s. Expedidor, remitente.

EXPEDIENTE s.m. Expediente.

EXPEDIR v. Expedir.

EXPEDITIVO, A adx. Expeditivo, decidido, rápido.

EXPEDITO, A adx. Expedito, libre, sen obstáculos.

EXPELER v. Expeler, expulsar.

EXPENDEDOR, A adx. e s. Expendedor, a.

EXPENDEDURÍA s.f. Expendedoría.

EXPENDER v. Expender.

EXPENDICIÓN s.f. Expensión.

EXPENSAS s.f.pl. Gastos, custos.
A EXPENSAS DE (loc. prep.) A expensas de, por conta de.

EXPERIENCIA s.f. Experiencia.

EXPERIMENTACIÓN s.f. Experimentación.

EXPERIMENTADO, A adx. Experimentado.

EXPERIMENTAL adx. Experimental.

EXPERIMENTAR v. Experimentar.

EXPERIMENTO s.m. Experimento.

EXPERTO, A adx. Adoito. ║ adx. e s. Experto.

EXPIACIÓN s.f. Expiación.

EXPIAR v. Expiar.

EXPIATORIO, A adx. Expiatorio.
CHIVO ESPIATORIO: (Hist.) Chibo expiatorio.

EXPIRACIÓN  s.f. Expiración, acc. de expirar.

EXPIRAR v. Expirar, morrer, falecer. ║ (fig.) Expirar, concluír, finalizar [un período].

EXPLANACIÓN s.f. Explanación, aplanamento.

EXPLANADA s.f. Chaira, cha, chaeira, chancela.

EXPLANAR v. Explanar, achaiar, achandar, aplanar. ║ (fig.) Explicar con detalle.

EXPLAYAR(SE)V. Espraiar(se).

EXPLETIVO, A adx. e s.m.(Gram.) Expletivo.

EXPLICABLE adx. Explicable/ explicábel.

EXPLICACIÓN s.f. Explicación.

EXPLICAR(SE) v. Explicar(se).

EXPLICATIVO, A adx. e adx. (Gram.) Explicativo.

EXPLICITAR v. Explicitar, facer explícito algo.

EXPLÍCITO, A adx. Explícito, que se expresa claramente.

EXPLORABLE adx. Explorable/ explorábel.

EXPLORACIÓN s.f. Exploración.

EXPLORADOR, A adx. e s. Explorador.

EXPLORAR v. Explorar.

EXPLOSIÓN s.f. Estoupido m., estouro m.

EXPLOSIONAR v. Estoupar. ║ Facer estoupar.

EXPLOSIVO, A adx. e s.m. Explosivo.

EXPLOTACIÓN s.f. Explotación.

EXPLOTADOR, A adx. e s. Explotador.

EXPLOTAR (1) v. Explotar, sacar proveito. ║ Explotar, abusar, aproveitarse doutro.

EXPLOTAR (2) v. Estoupar, estourar. ║ Reloucar, arelar, anhelar [por algo que estaba reprimido].

EXPOLIACIÓN s.f. EspoliaciónO, espolioO.

EXPOLIAR v. Espoliar, desposuír.

EXPOLIO s.m. Espolio, espoliación.

EXPONENCIAL adx. (Mat.) Exponencial.

EXPONENTE adx. e s.m. Expoñente.

EXPONER(SE) v. Expoñer(se), expor(se).

EXPORTABLE adx. Exportable/ exportábel.

EXPORTACIÓN s.f. Exportación.

EXPORTADOR, A adx. e s. Exportador.

EXPORTAR v. Exportar.

EXPOSICIÓN s.f. Exposición.

EXPÓSITO, A adx. Expósito, [neno] abandonado.

EXPOSITOR, A adx. e s. Expositor.

EXPRÉS adx. Rápido. ║ s.m. [Tren] expreso.

EXPRESABLE adx. Expresable/ expresábel.

EXPRESAR(SE) v. Expresar(se).

EXPRESIÓN s.f. Expresión.

EXPRESIONISMO s.m.(arte) Expresionismo.

EXPRESIVIDAD s.f. Expresividade.

EXPRESIVO, A adx. Expresivo.

EXPRESO, A adx. Expreso, explícito, claro, patente. ║ s.m. [Tren] expreso. ║ adv.m. Ex profeso, expresamente.

EXPRIMIDOR s.m. Espremedor.

EXPRIMIR v. Espremer.

EX PROFESO (loc. adv. lat.) Ex profeso, adrede, á mantenta.

EXPROPIABLE adx. Expropiable/ expropiábel.

EXPROPIACIÓN s.f. Expropiación.

EXPROPIADOR, A adx. e s. Expropiador.

EXPROPIAR v. Expropiar.

EXPUESTO, A adx. Exposto, perigoso, arriscado.

EXPUGNABLE adx. Expugnable/ expugnábel.

EXPUGNACIÓN  s.f. Expugnación.

EXPUGNAR v. Expugnar, conquistar polas armas.

EXPULSAR v. Expulsar, botar.

EXPULSIÓN s.f. Expulsión.

EXPULSIVO A adx. e s. Expulsivo, que favorece a expulsión.

EXPULSOR, A adx. e s.m.(dispositivo) Expulsor.

EXPURGACIÓN s.f. Expurgación.

EXPURGAR v. Expurgar, depurar.

EXPURGATORIO, A adx. Expurgatorio.

EXQUISITEZ s.f. Exquisitez.

EXQUISITO, A adx. Exquisito.

EXTASIAR(SE) v. Extasiar(se).

ÉXTASIS s.m. Éxtase, f.

EXTÁTICO, A adx. Extático267.

EXTEMPORÁNEO, A adx. Extemporáneo.

EXTENDER(SE) v. Estender(se)O.

EXTENDIDO, A adx. EstendidoO, estarricado.

EXTENSIBLE adx. Extensible / extensíbel.

EXTENSIÓN s.f. Extensión.

EXTENSIVO,A adx. Extensivo.

EXTENSO, A adx. Extenso, cumprido.

EXTENUACIÓN s.f. Extenuación, derreadura.

EXTENUANTE adx. Extenuante, esgotador.

EXTENUAR(SE) v. Extenuar(se), esgotar(se), mirrar(se), rechumir(se).

EXTERIOR adx. Exterior.

EXTERIORIZACIÓN s.f. Exteriorización.

EXTERIORIZAR v. Exteriorizar, expresar, manifestar.

EXTERMINACIÓN s.f. Exterminación, exterminio.

EXTERMINADOR, A adx. e s. Exterminador.

EXTERMINAR v. Exterminar.

EXTERMINIO s.m. Exterminio, exterminación.

EXTERNADO s.m. Externado.

EXTERNO, A adx. Externo.

EXTINCIÓN s.f. Extinción, desaparición.

EXTINGUIBLE adx. Extinguible/ extinguíbel.

EXTINGUIR(SE) v. Extinguir(se).

EXTINTIVO, A adx. Extintivo, que causa extinción.

EXTINTO, A adx. Extinto, extinguido. ║ adx. (eufem.) Extinto, defunto.

EXTINTOR, A adx. Extintor. ║ s.m.(aparello) Extintor.

EXTIRPABLE adx. Extirpable/ extirpábel.

EXTIRPACIÓN s.f. Extirpación, ablación.

EXTIRPAR v. Extirpar.

EXTORSIÓN s.f. Extorsión.

EXTORSIONAR v. Estorcer, extorsionar.

EXTRA adx. Extra, extraordinario. ║ s. Extra, a maiores. ║ s.f.(coloq) [Paga] extra. ║ s. Extra, figurante [nunha película].

EXTRACCIÓN s.f. Extracción.

EXTRACTAR v. Extractar.

EXTRACTO s.m. Extracto.

EXTRACTOR, A adx. Extractor. ║ s.m.(aparello) Extractor.

EXTRADICIÓN s.f. Extradición.

EXTRADIR, EXTRADITAR v. Extraditar.

EXTRADÓS, TRASDÓS (Arq.) Extradorso.

EXTRAER v. Extraer, sacar.

EXTRAÍBLE adx. Extraíble / extraíbel.

EXTRAMUROS adv. Extra muros (loc. adv. lat.)

EXTRANJERÍA s.f. Estranxeiría.

EXTRANJERISMO s.m. Estranxeirismo.

EXTRANJERO, A adx. e s.m. EstranxeiroO.

EXTRAÑAMIENTO s.m. Estrañamento.

EXTRAÑAR v. EstrañarO, botar de menos.
EXTRAÑAR(SE) v. Estrañar(se). ║ Desterrar(se), exiliar(se).

EXTRAÑEXA s.f. Estrañeza.

EXTRAÑO, A adx. e s. EstrañoO, alleo. ║ adx. Estraño, raro.

EXTRAORDINARIO, A adx. Extraordinario.

EXTRAPOLAR v. (Mat.) Extrapolar.

EXTRATERRESTRE adx. e s. Extraterrestre.

EXTRAVAGANCIA s.f. Extravagancia.

EXTRAVAGANTE adx. Rechamante, extravagante.

EXTRAVERSIÓN s.f. Extraversión.

EXTRAVERTIDO, A, EXTROVERTIDO, A adx. e s. Extravertido, aberto, falangueiro, comunicativo.

EXTRAVIAR(SE) v. Extraviar(se), perder(se).

EXTRAVÍO s.m. Extravío.

EXTREMAR v. Extremar, levar ao extremo unha actitude. ║ v.pr. Extremarse, esmerarse268.

EXTREMEÑO, A, CASTÚO, A adx. e s. EstremeñoO (de Estremadura).

EXTREMIDAD s.f. Extremidade.

EXTREMISTA adx. e s. Extremista.

EXTREMO, A adx. Extremo, extremado, límite. ║ adx. Último. ║ adx. Excesivo, esaxerado. ║ adx. Distante. ║ s.m. Extremo, cabo, fin. ║ s.m. Asunto, tema, choio. ║ Atención suma ao facer algo.

EXTREMOSO, A adx. Extremoso.

EXTRÍNSECO, A adx. Extrínseco.

EXUBERANCIA s.f. Exuberancia.

EXUBERANTE  adx. Vizoso, exuberante.

EXUDACIÓN s.f. Exsudación, transpiración.

EXUDAR v. Suar, transpirar. ║ Zumegar, chusmigar, suar [un recipiente].

EXULTACIÓN s.f. Exultación, alborozo, xúbilo.

EXULTANTE adx. Exultante, eufórico, xubiloso.

EXULTAR v. Exultar, brincar de alegría.

EXVOTO s.m.(Rel.) Exvoto (obxecto de ofrenda ou promesa).

EYACULACIÓN s.f. Exaculación.

EYACULACIÓN s.m. Exaculación.

EYACULAR v. Exacular.

EYECCIÓN s.f. Exección.

EYECTAR v. Expulsar [do organismo]

EYECTOR s.m.(mecanismo) Exector, expulsor.








F

F s.f. (letra “efe”)  F s.m. (letra “efe”).

FABADA s.f. Fabada.

FÁBRICA s.f. Fábrica.

FABRICACIÓN s.f. Fabricación.

FABRICANTE adx. e s. Fabricante.

FABRICAR v. Fabricar.

FABRIL adx. Fabril, rel. á fábrica e ós seus traballadores.

FABRIQUERO s.m. Fabricante. ║ Fabriqueiro, cóengo encargado dos fondos.

FÁBULA s.f. Fábula.

FABULACIÓN s.f.  Fabulación.

FABULADOR, A s. Fabulista. ║ Argulario, contista, contiñeiro.

FABULAR v. Fabular, inventar fábulas.

FABULARIO s.m. Fabulario, colección de fábulas.

FABULISTA s. Fabulista.

FABULOSO, A adx. Fabuloso.

FACA s.f. Faca (coitelo).

FACAZO s.m. Facada, ferida duna faca.

FACCIÓN s.f. Facción, banda.
FACCIONES s.f.pl. Faccións (da cara).

FACCIOSO,A adx. e s. Faccioso, rebelde, axitador.

FACETA s.f. Faceta.

FACHA s.f. Facha, pinta (duna persoa). ║ Mequetrefe, badulaque. ║ adx. (desp. coloq.) Fascista.
FACHA A FACHA (loc. adv.) Cara a cara.

FACHADA s.f. Fachada, parede dun edificio. ║ (coloq.) Aparencia, aspecto, fasquía [dun individuo], pinta. ║ Portada, cuberta [dun libro].

FACHENDA s.f.(coloq.)  Fachenda, vaidade, xactancia.

FACHENDEAR v. Presumir, alardear, gabarse, amosar fachenda.

FACHENDÓN, A adx. (coloq.) e s. Vaidoso, fatuo, presuntuoso.

FACHENDOSO, A adx. e s.(fam.) Fachendoso, foncho, garelo.

FACHOSO, A, FACHUDO, A  adx. (coloq.) Fachoso, de mala facha.

FACIAL adx. Facial, rel. á face.

FÁCIL adx. Doado, sinxelo, fácil.   

FACILIDAD s.f. Facilidade.

FACILITAR v. Facilitar.

FACILITÓN, A adx. e s.(fam.) Dise de aquel que ve todo fácil.

FACINEROSO, A adx. e s. Facinoroso, malfeitor.

FACSÍMIL, FACSÍMILE s.m. Facsímile, edición facsimilar.

FACTIBLE adx. Factible/ factíbel, posible/ posíbel.

FACTICIO, A adx. (lit.) Facticio, que non é natural.

FÁCTICO, A adx. Fáctico, rel. ós feitos.

FACTOR s.m. Factor.

FACTORÍA  s.f. Factoría.

FACTORIAL s.f.(Mat.) Factorial.

FACTÓTUM s.m.(fam.) Factótum  [pl.: factótums].

FACTURA s.f. Factura.

FACTURACIÓN s.f. Facturación.

FACULTAD s.f. Facultade.

FACULTAR v. Facultar, conceder a facultade de algo.

FACULTATIVO, A adx. e s. Facultativo.

FACUNDIA s.f. Verba, labia.

FACUNDO, A adx. Locuaz, falangueiro, lingoreteiro, labieiro.

FADISTA adx. e s. Fadista, rel. ao fado.

FADO s.m. Fado (canción portuguesa).

FAENA s.f. Faena, tarefa. ║ Faena, falcatrúa, xogada.

FAENAR v. Matar reses para o consumo. ║ Pescar (no mar). ║ Traballar os mariñeiros [no barco]. ║ Traballar, realizar unha faena.

FAGOCITAR v. (Biol.) Fagocitar.

FAGOT s.m. Fagot (instrumento musical). ║ s. Fagotista.

FAGOTISTA s. Fagotista.

FAISÁN s.m.(Zoo.: Ave Phasianus colchicus) Faisán.

FAJA s.f. Faixa.

FAJADO, A adx. [Persoa] golpeada. ║ Part. de ‘fajar’, faixar.

FAJAR v. Faixar, enfaixar. ║ Atacar, acometer.

FAJÍN s.m. dim. de ‘faja’. ║ Faixa [dun uniforme de autoridade]

FAJINA (1) s.f. (Agr.) Balsada, carrela (monllos de cereal nas eiras.). ║ Garabullada, garabitos, guizos (para prender o lume). ║ (Mil.) Traballos da tropa.

FAJINA (2) s.f. Traballo, labor.

FAJO s.m. Feixe, fato, fatado.

FALACIA s.f. Falacia, engano, falsidade.

FALANGE s.f. Falanxe (corpo de tropas). ║ (Anat.) [Primeira] falanxe.

FALANGETA s.f.(Anat.) Falanxeta, terceira falanxe.

FALANGINA s.f.(Anat.) Falanxiña, segunda falanxe.

FALANGISTA adx. e s. Falanxista.

FALAZ adx. Falaz, argalleiro, enganoso, caloteiro.

FALCA s.f. Defecto dunha táboa. ║ (Mar.) Falca, táboa ó longo da borda dunha lancha.

FALCADO, FALCIFORME adx. Falcado, falciforme (que ten forma de fouce).

FALCE s.f. Fouce ou fouciño curvo.

FALDA s.f. Saia. ║ Faldra, ladeira, encosta.

FALDEAR v. Faldrear, camiñar pola faldra dun monte.

FALDERO, A adx. Faldreiro, rel. á faldra. ║ (fig.) Faldreiro, mullereiro.
PERRO FALDERO: Cadelo, cadeliño.

FALDÓN  s.m. aum. de ‘falda’. ║ Faldrón.

FALIBILIDAD s.f. Falibilidade, calidade de falible.

FALIBLE adx. Falible/falíbel, que se pode equivocar.

FÁLICO, A adx. Fálico.

FALLA (1) s.f. Falla, fallo, falta. ║ Incumprimento. ║(Xeolox.) Falla [terrestre].

FALLA (2) s.f. Un tipo de caparuza antiga.

FALLA (3) s.f. Falla (de Valencia).

FALLANCA s.f. Cubrición dunha porta ou dunha fiestra .

FALLAR v. Fallar, avariarse (fracasar). ║ Sentenciar, decidir, ditar [unha sentencia], outorgar [un premio].

FALLEBA s.f. Ferrollo, caravillón, pasador, falleba.

FALLECER v. Falecer, morrer, finar.

FALLECIMIENTO s.m. Falecemento, pasamento.

FALLIDO, A adx. Frustrado, truncado, fracasado.║ adx. e s. Quebrado, sen creto. ║ adx. e. s. [Cantidade] incobrable.

FALLO s.m. Fallo, falta, f, tacha, f. Avaría, f. ║  Veredicto, ditame, f, sentencia.

FALO s.m. Falo.
FALO HEDIONDO (Micolox.: Cogomelo Phallus impudicus) Carallán.

FALSARIO, A adx. Falsario, que di falsidades.

FALSEAMIENTO s.m. Falseamento.

FALSEAR v. Falsear.

FALSEDAD s.f. Falsidade.

FALSETE s.m. Tapón dunha cuba ao quitar a billa. ║ Porta pequena interior dunha casa. ║ s.m.(Mús.) Falsete.

FALSIFICABLE adx. Falsificable / falsificábel.

FALSIFICACIÓN s.f. Falsificación.

FALSIFICADOR, A adx. e s. Falsificador.

FALSIFICAR v. Falsificar.

FALSILLA s.f. Folla falsa, pauta [que se pon por debaixo].

FALSO, A adx. Falso.
FALSO TESTIMONIO: Falso testemuño.

FALTA s.f. Falta, falla.

FALTAR v. Faltar, fallar.

FALTO, A adx. Falto, fallo.

FALTÓN, A adx. (fam) Faltón, que falta adoito.

FALTOSO, A adx. (fam.) Faltoso, falto, necesitado. ║ Faltoso, falto de xuízo.

FALTRIQUERA s.f. Faldriqueira, farraca.

FALUCHO s.m. Falucho (embarcación).

FAMA s.f. Sona, fama= [Prestixio, renome, reputación. ║ Azueira.]

FAMÉLICO, A adx. Famélico, afamado (de fame), famento, esfameado.

FAMILIA s.f. Familia.

FAMILIAR adx. e s. Familiar, achegado.

FAMILIARIDAD s.f. Familiaridade, confianza.

FAMILIARIZAR v. Familiarizar, afacer, acostumar. ║ v.pr. Afacerse, adaptarse, avezarse.

FAMOSO, A adx. Famoso, soado, lembrado, afamado [de fama].

FÁMULO, A s.f.(fam.) Fámulo, criado. ║ Fámulo, servente dun colexio.

FAN s. Fan (admirador entusiasta, seareiro).

FANAL s.m. Fanal, farol grande. ║ Fanal, campá protectora de cristal. 

FANÁTICO, A adx. e s. Fanático.

FANATISMO s.m. Fanatismo.

FANATIZAR v. Fanatizar

FANDANGO s.m. Fandango (baile). ║ (fig. e fam.) Bulicio, boureo, bulla.

FANDANGUERO, A adx. e s. Fandangueiro, festeiro, pándego, rexoubeiro, trouleiro.

FANECA s.f. (Zoo.: Peixe Trisopterus luscus) Faneca.

FANEGA s.f. Fanega (medida de capacidade).

FANFARRIA  s.f.(fam.) Fanfurriñada, fantochada. ║ Fanfarra, charanga.

FANFARRÓN, A adx. Fachendoso, farfantón, bocalán, chufón, -na/-oa, farfallán, -na, badueiro, (fam.) milhomes.

FANFARRONADA s.f. Bocalada, fachenda, pantasmada, baduada, farfalla.

FANFARRONEAR v. Fachendear, farfallar, baduar.

FANFURRIÑA s.f. (fam.) Cabuxo, enfado pasaxeiro269.

FANGAL, FANGAR v. Bulleiro (lugar), lamazal, lamela.

FANGO s.m. Bulleiro (masa), lama f, lodo, trollo.

FANGOSO, A adx. Lamoso, lameiro, lamacento.

FANTASEAR v. Fantasiar.

FANTASÍA s.f. Fantasía.

FANTASIOSO, A adx. Fantasioso.

FANTASMA s.m. Fantasma, pantasma.

FANTASMAGÓRICO, A adx. Fantasmagórico.

FANTASMAL adx. Fantasmal.

FANTÁSTICO, A adx. Fantástico, fabuloso, imaxinario. ║ (coloq.) Excelente, marabilloso.

FANTOCHADA s.f. Fantochada, fanfurriñada.

FANTOCHE s.m. Fantoche, marioneta, monicreque. ║ Fantoche, fanfurriñeiro, botaporela.

FAÑADO, A p.p. de ‘fañar’. ║ adx. Dise dun animal de un ano.

FAÑAR v. Fanar as orellas dun animal.

FAQUIR s.m. Faquir.

FARALLÓN s.m. Con.

FARAMALLA s.f. Marfallada, leria para enganar. ║ Farfallada, zarapallada, aparencia. ║ adx. e s.(coloq.) [Persoa] zarapalleira, marfalleira.

FARAMALLERO, A adx. e s.(coloq.) Trapallas, xirigato, zaragateiro.

FARÁNDULA s.f. Farándula.

FARANDULERO, A s. Faranduleiro, comediante. ║ adx. (fig.) Farsante, trapallas, zaragateiro.

FARAÓN s.m. Faraón.

FARAÓNICO, A adx. Faraónico.

FARDAR v. Subministrar roupa. ║ (fig. e fam.) Presumir, alardear.

FARDEL s.m. Fardel, fardela, f., fardelo, m.(saqueta). ║ Fardo.

FARDO s.m. Fardo.

FARDÓN, A adx. (coloq.) Fachendoso,  presumido, pretensioso. ║ adx. (coloq.) Rechamante, vistoso.

FARERO, A, TORRERO, A s. Fareiro, torreiro.

FARFALLÓN, A adx. e s.(fam.) Chapuceiro, trapalleiro.

FARFOLLA s.f. Follato, m. (folla que envolve as mazarocas). ║ (fig.) Ouropel, aparencia enganosa.

FARFULLA s.f. Fala do tatexo ou do balbuciente.

FARFULLAR v. Farfallar, balbucir.

FARINÁCEO, A adx. Farináceo, fariñento, fariñudo.

FARINGE s.f.(Anat.) Farinxe, gorxa do aire, gorxa pequena.

FARÍNGEO, A adx. (Anat.) Farínxeo, faringal.

FARINGITIS s.f. Farinxite.

FARISAICO, A adx. Farisaico. ║ Hipócrita.

FARISEO s.m. Fariseo. ║ adx. e s.(fig) Fariseo, hipócrita.

FARMACÉUTICO, A s. Boticario.

FARMACIA s.f. Farmacia, botica.

FÁRMACO s.m. Fármaco, medicamento, menciña.

FARMACOLOGÍA s.f. Farmacoloxía.

FARMACOLÓGICO, A adx. Farmacolóxico.

FARMACOPEA s.f. Farmacopea (libro).

FARO s.m. Faro.

FAROL s.m. Farol, candil.
FAROLILLO ROJO (loc. deportiva): Farol vermello, pechacancelas.

FAROLA s.f. Farol [alto].

FAROLEAR v. Farolear, fanfurriñar, fachendear.

FAROLERO, A s. Tratante de farois. ║ adx. e s.(fig.) Faroleiro, fanfurriña, farfantón.

FARRA s.f. Troula, algueirada, esmorga.

FÁRRAGO s.m. Fargallada, marfallada, mestura atrapallada de cousas.

FARRUCO, A adx. e s.(fam.) Valente, afouto, destemido.

FARSA s.f. Farsa.

FARSANTE adx. (coloq.) Farsante, faranduleiro, comediante.

FASCÍCULO s.m. Fascículo.

FASCINACIÓN s.f. Engano, delirio, alucinación. ║Atracción irresistible. ║Mal de ollo.

FASCINADOR, A adx. Fascinador.

FASCINANTE adx. Fascinante, encantador, engaiolante.

FASCINAR v. Fascinar, cativar.

FASCISMO s.m. Fascismo.

FASCISTA adx. e s. Fascista.

FASE s.f. Fase.

FASTIDIAR(SE) v. Enfastiar(se), amolar(se).

FASTIDIO s.m. Fastío, molestia, amoladura.

FASTIDIOSO, A adx. Molesto, amolador, amolante, rallante, cargoso.

FASTIGIO s.m.(Arquit.) Fastixio, remate en punta. ║ s.m. Cumio, cume, cima [de algo].

FASTO, A adx. Fasto, memorable. ║ s.m. Fasto, luxo.

FASTUOSIDAD s.f. Fastosidade.

FASTUOSO, A adx. Fastoso, aparatoso.

FATAL adx. Fatal.

FATALIDAD s.f. Fatalidade.

FATALISMO s.m. Fatalismo.

FATALISTA adx. Fatalista.

FATÍDICO, A adx. Fatídico, fatal. ║ Funesto, aciago.

FATIGA s.f. Fatiga.

FATIGANTE adx. Fatigante, fatigoso, canso.

FATIGAR(SE) v. Fatigar(se).

FATO s.m. Olfacto. ║ Cheiro, cheirume.

FATUIDAD s.f. Necidade, estupidez, babecada, sandez. ║ Fatuidade, presunción, vaidade.

FATUO, A adx. e s. Fatuo, fachendoso, foncho, presumido.

FAUCES s.f.pl. Fauces.

FAUNA s.f. Fauna.

FAUNO s.m. (Mit.) Fauno. ║ (fig.) Fauno, home lascivo.

FÁUNICO, A, FAUNÍSTICO, A adx. Fáunico, rel. á fauna.

FAVILA s.f.(poét.) Moxena, faísca, muxica.

FAUSTO s.m. Fasto, fausto, pompa f., fachenda f.

FAUTOR, A s. Fautor (benfeitor).

FAVOR s.m. Favor.

FAVORABLE adx. Favorable/ favorábel.

FAVORECEDOR, A adx. e s. Favorecedor.

FAVORECER v. Favorecer.

FAVORITISMO s.m. Favoritismo.

FAVORITO, A adx. Favorito.

FAX s.m.(sistema e documento) Fax, telefax.

FAZ s.f. Face, faciana, cara, rostro.

FE s.f. Fe.
A FE, A FE MÍA (loc.): Abofé.
DE BUENA FE: Á boa fe.
FE PÚNICA, MALA FE: Mala fe, mala intención.

FEALDAD s.f. Fealdade.

FEBLE adx. Feble, débil, delicado.

FEBRERO s.m. Febreiro, candeloria.

FEBRÍCULA s.f.(Med.) Febrícula, febre lixeira, (pop.) décimas pl..

FEBRÍFUGO, A adx. e s.m. Febrífugo, antitérmico.

FEBRIL adx. Febril, rel. á febre. ║ Febril, ardoroso, ardente.

FECAL adx. Fecal, rel. ás feces.

FECHA s.f. Data270.

FECHABLE adx.  Datable / datábel, que se pode datar.

FECHAR v. Datar, poñe-la data.

FECHORÍA s.f. Falcatruada, fachucada, aduanada, trasnada.

FÉCULA s.f.(Bot.) Fécula.

FECULENTO, A adx. Feculento (que contén fécula ou borras).

FECUNDACIÓN s.f. Fecundación.

FECUNDABLE adx. Fecundable/ fecundábel.

FECUNDACIÓN s.f. Fecundación.

FECUNDADOR, A adx. Fecundador.

FECUNDAR v. Fecundar.

FECUNDIDAD s.f. Fecundidade, fertilidade.

FECUNDIZAR v. Fertilizar.

FECUNDO, A adx. Fecundo.

FEDAYÍN s.m.pl. Fedaín (combatente palestino).

FEDERACIÓN s.f. Federación.

FEDERAR v. Federar.

FEDERAL adx. e s. Federal.

FEDERALISMO s.m. Federalismo.

FEDERALISTA  adx. e s. Federalista.

FEDERAR v. Federar.

FEDERATIVO, A adx. e s. Federativo.

FEHACIENTE adx. Fidedigno, que merece creto

FELACIÓN s.m. Felación, mamada (vulg.).

FELICIDAD s.f. Felicidade.

FELICITACIÓN s.f. Felicitación, parabén. ║ Felicitación, tarxeta.

FELICITAR v. Felicitar.

FÉLIDO, A adx. (Zoo.) e s.m.pl.(Zoo.) Félido.

FELIGRÉS, A s. Fregués; -esa.

FELIGRESÍA s.f. Freguesía.

FELINO adx. e s.m. Felino.

FELIZ adx. Feliz, ledo.

FELÓN, A adx. e s. Felón, desleal, pérfido.

FELONÍA s.f. Felonía, deslealdade, perfidia.

FELPO, FELPUDO s.m. Felpudo (esteira da entrada).

FELPA s.f. Felpa. ║ (fig. e fam.) Zurra, malleira.

FELPAR v. Felpar, cubrir de felpa271.

FELPUDO, A adx. Felpudo, que parece de felpa.  ║ s.m. Felpudo, esteira da porta de entrada.

FEMENINO, A adx. Feminino.

FEMENTIDO, A adx. Fementido, desleal. ║ [Obxecto] falso ou enganoso.

FÉMINA s.f. Muller.

FEMINEIDAD s.f. Feminidade. ║ (Der.) Calidade de certos bens da muller.

FEMÍNEO, A adx. Feminino.

FEMINIDAD s.f. Feminidade. ║ Pat.) Estado de varón feminizado.

FEMINISMO s.m. Feminismo.

FEMINISTA adx. e s.m. e f. Feminista.

FEMINIZAR(SE) v. Feminizar(se).

FEMINOIDE adx. Varón feminizado.

FEMORAL adx. (Anat.) Femoral, rel. ó fémur.

FÉMUR s.m.(Anat.) Fémur, lomedro.

FENDA s.f. Fenda ó fío da madeira272 

FENECER v. Fenecer.

FENECIMIENTO s.m. Finamento, morte, pasamento.

FENICIO, A adx. e s. Fenicio.

FÉNIX s.m.(Mit.) Fénix (ave fabulosa). ║(fig.) Fénix, exquisito, destacado.

FENOMENAL adx. Fenomenal, fenoménico. ║ (fig.) Fenomenal, enorme ou estupendo. ║ adv.m. Estupendamente.

FENÓMENO s.m. Fenómeno.

FENOMENOLOGÍA s.f.(Fil.) Fenomenoloxía.

FENOMENOLÓGICO, A adx. (Fil.) Fenomenolóxico.

FEO, A adx. Feo.

FERACIDAD s.f. Feracidade, fecundidade, fertilidade.

FERAZ adx. Vizoso, fecundo, feraz.

FÉRETRO s.m. Féretro, cadaleito.

FERIA s.f. Feira.

FERIAL adx. Feiral. ║ s.m. Campo da feira.

FERIANTE s. Feirante.

FERIAR v. Feirar / feirear, tratar.

FERINO, A adx. Ferino, rel. á fera.
[TOS]  FERINA: [Tose] ferina.

FERMENTABLE adx. Fermentable/ fermentábel.

FERMENTACIÓN s.f. Fermentación.

FERMENTAR v. Fermentar. Levedar [o pan]. Ferver [o viño].

FERMENTO s.m.(Quím.) Fermento /  formento, encima, lévedo. ║ s.m. Motivo de axitación dos ánimos. ║ s.m. Incitación á execución dunha actividade.

FERMIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 100) Fermio, “Fm“.

FEROCIDAD s.f. Braveza, fereza.

FEROZ adx. Feroz.

FERRADO s.m.(medida galega) Ferrado.

FERRALLAs.f. Ferralla, chatarra. ║ s.f.(Constr.) Armadura de ferro dunha obra de formigón.

FERRAR v. Ferrar, gornecer con ferro273  

FÉRREO, A adx. Férreo. Ferreño.

FERRERÍA s.f. Ferrería antiga de produción de ferro.

FERRETE s.m. Ferro (de marcar)274.

FERRETEAR v. Ferrar, gornecer con ferro.

FERRETERÍA s.f. Ferraxería/ ferraxaría.

FERRETERO, A adx. e s. Ferraxeiro.

FERRI, FERRY s.m. (voz inglesa) Transbordador (embarcación)

FERROCARRIL s.m. Ferrocarril, tren.

FERROLANO, A adx. e s. Ferrolán; -lá (de Ferrol).

FERRÓN s.m. Ferreiro que traballa o mineral de ferro.

FERROSO, A adx. Ferreño.

FERRUGIENTO, A, HERRUMBROSO, A adx. Ferruxento, que ten ferruxe (óxido).

FERRUGINOSO, A adx.  Ferruxinoso, ferreño, que ten ferro.

FÉRTIL adx. Fértil, vizoso, ricaz.

FERTILIDAD s.f. Fertilidade, fecundidade.

FERTILIZANTE s.m. Fertilizante.

FERTILIZAR v. Fertilizar, facer fértil.

FERVIENTE adx. Fervente, fervoroso.

FERVOR s.m. Fervor, fervura, calor. ║ (fig.)Fervor, devoción, afervoamento.

FERVOROSO, A adx. (fig.) Fervoroso.

FESTEJAR v. Festexar.

FESTEJO s. Festexo.

FESTERO, A, FIESTERO, A adx. e s. Festeiro, festexeiro, rexoubeiro.

FESTÍN s.m. Festín.

FESTIVAL s.m. Festival.

FESTIVIDAD s.f. Festividade, festa.

FESTIVO, A adx. Festivo. ║ Chistoso, churrusqueiro.
DIA  FESTIVO: Dia santo.

FESTÓN s.m. Festón (certo adorno ou bordado).

FESTONAR, FESTONEAR v. Festonar, adornar con festóns.

FETAL adx. Fetal, ref. ó feto.

FETÉN adx. (fam.) Auténtico, sincero, de fiar. ║ Estupendo, excelente.

FETICHE s.m. Fetiche.

FETIDEZ s.f. Fedor, m.

FÉTIDO, A adx. Fedento, fedorento.

FETO s.m. Feto.

FEUDAL adx. Feudal.

FEUDALISMO s.m. Feudalismo.

FEUDO s.m. Feudo.

FEZ s.m. Fez (gorro turco).

FIABILIDAD s.f. Fiabilidade.

FIABLE adx. Fiable/ fiábel.

FIADO, A p.p. de ‘fiar’ (afianzar, confiar) Fiado.
AL  FIADO (loc. adv.) Ao fiado, a crédito.

FIADOR, A adx. e s. Fiador, afianzador, avalista. ║ s.m. Fixa (pasador).

FIAMBRAR v. Preparar friame.                                                       

FIAMBRE s.m. Friame.

FIAMBRERA s.f. Friameira.

FIANZA s.f. Fianza.

FIAR(SE) v. Fiar(se).

FIASCO s.m. Fracaso.

FIBRA s.f. Fibra. ║ Febra.

FIBROSO, A adx. Fibroso, februdo.

FICCIÓN s.f. Ficción.

FICHA s.f. Ficha.

FICHAJE s.m. Fichaxe  f.

FICHAR v. Fichar.

FICHERO s.m. Ficheiro.

FICTICIO, A adx. Ficticio.

FIDEDIGNO, A adx. fidedigno, digno de fe.

FIDELIDAD s.f. Fidelidade, lealdade.

FIDEO s.m. Fideo.

FIDEUÁ s.f. Fideuá (prato valenciano).

FIEBRE s.f. Febre, quentura.

FIEL adx. e s. Fiel, leal.

FIELTRAR v. Feltrar.

FIELTRO s.m. Feltro.

FIERA s.f. Fera, besta salvaxe.

FIEREZA s.f. Fereza, braveza.

FIERO, A adx. Fero, feroz, bravo.

FIESTA s.f. Festa, algueirada, esmorga, foliada, rexouba, riola, troula ruada.

FIESTERO, A adx. Festeiro, festexeiro, pándego, fandangueiro, trouleiro.

FÍGARO s.m.(lit.) Barbeiro.

FIGÓN s.m. Baiuca, taberna, tasca.

FIGONERO, A s.m Taberneiro.

FIGURA s.f. Figura.

FIGURACIÓN s.f. Figuración.

FIGURANTE s. Figurante, extra, comparsa.

FIGURAR(SE) v. Figurar(se).

FIGURATIVO, A adx. Figurativo.

FIGURÍN s.m. Figurino.

FIGURÓN s.m. Figurón.
FIGURÓN DE PROA, MASCARÓN DE PROA: Figurón de proa / mascarón de proa.

FIJACIÓN s.f. Fixación.

FIJADOR, A adx. e s.m. Fixador.

FIJAR(SE) v. Fixar(se).

FIJEZA s.f. Fixeza.

FIJO, A adx. Fixo.

FILA s.f. Fila, fileira, rea, ringleira, cola.

FILAMENTO s.m. Filamento.

FILANDRIA s.f. Filandra (verme parasito do intestino das aves.)

FILÁNTROPO s.m. e f. Filántropo.

FILARMONÍA s.f. FilharmoníaO.   

FILARMÓNICO, A adx. e s.f. FilharmónicoO.       

FILETE s.m. Filete, rebanda de carne ou peixe. ║ Filete, adorno en forma de liña.

FILETEAR v. Filetear, cortar en filetes. ║ Filetear, adornar con filetes.

FILIACIÓN s.f. Filiación.

FILIAL adx. Filial.

FILIBUSTERO s.m. Filibusteiro, pirata do mar dan Antillas do século XVII.

FILIGRANA s.f. Filigrana.

FILIPINO, A adx. e s. Filipino.
PUNTO FILIPINO expr. Pillabán, lagarteiro, lampantín, boa peza.

FILLOA s.f. (Voz galega) Filloa.
FILLOA GRUESA: Follado.

FILM, FILME s.m. Filme, película [de cine].

FILMAR v. Filmar, gravar unha película.

FILO s.m. Fío, corte, gume.

FILOLOGÍA s.f. Filoloxía.

FILOLÓGICO, A adx. Filolóxico.

FILÓLOGO, A s. Filólogo.

FILÓN s.m. Filón.

FILOSO, A adx. Afiado, con fío.

FILOSOFAR v. Filosofar.

FILOSOFÍA s.f. Filosofía.

FILÓSOFO, A s. Filósofo.

FILOXERA s.f.(Zoo.: Insecto Phylloxera vastatrix) Filoxera  /ks/. ║ (fig. e fam.) Bebedeira, borracheira.

FILTRACIÓN s.f. Filtración.

FILTRAR(SE) v. Filtrar(se).

FILTRO (1) s.m. Filtro (coador).

FILTRO (2) s.m. Filtro, bebedizo, apócema [de amor].

FILUSTRE s.m. Finura, fineza, elegancia.

FIMO s.m. Esterco, cuito.

FIMOSIS s.f.(Pat.) Fimose.

FIN s.m. Fin m., finalidade f., obxectivo m. ║ Fin275 f. remate m..
AL FIN: Á fin, ó cabo

FINAL adx. Final. Derradeiro. ║ s.m. Final, fin f, remate. ║ s.f. Final.

FINALISTA adx. e s. Finalista.

FINALIDAD s.f. Finalidade.

FINALIZAR v. Finalizar, rematar.

FINAMIENTO s.m. Finamento.

FINANCIACIÓN s.f. Financiamento m.

FINANCIAR v. Financiar.          

FINANCIERO, A adx. e s. Financeiro.

FINANZAS s.f.pl. Finanzas.

FINAR v. Finar, morrer. ║ v.pr. Devecer [por algo], degoirar, arelar.

FINCA s.f. Leira, eido, herdade. Terreo, predio.

FINCHADO, A adx. (fam.) Presumido, esculfurido.

FINCHARSE v. Presumir, envaidecer.

FINEZA s.f. Fineza.

FINGIDO, A adx. e s. Finxido, falso, hipócrita.

FINGIDOR, A adx. e s. Finxidor.

FINGIMIENTO s.m. Finximento.

FINGIR v. Finxir.

FINIBLE adx. Que se pode acabar.

FINIQUITAR v. Liquidar, saldar. ║ Finalizar, rematar.

FINIQUITO s.m. Liquidación, remate [dunha conta].

FINITO, A adx. Finito, que ten fin.

FINO, A adx. Fino.

FINOLIS adx. e s. Que afecta finura, relambido.

FINURA s.f. Finura.

FIORDO s.m. Fiorde.

FIRMA s.f. Firma, sinatura / asinatura. ║ Firma, compañía, empresa.

FIRMAMENTO s.m. Firmamento, ceo.

FIRMANTE s.m. Firmante, asinante.

FIRMAR v. Firmar, asinar, rubricar.

FIRME adx., s.m. e adv. Firme=[ adx. Fito, seguro. ║ Forte, sólido. Enteiro, constante. ║ s.m. Capa sólida de terreo. ║ Pavimento. ║ adv. Con firmeza. ]

FIRMEZA s.f. Firmeza.

FISCAL adx. e s. Fiscal.

FISCALÍA s.f. Fiscalía.

FISCALIZAR v. Fiscalizar.

FISCO s.m. Fisco, facenda pública.

FISGA s.f. Fisga, francada, arpón de tres dentes.

FISGAR v. Fisgar, pescar con fisga. ║ Fisgar, osmar, atusmar, abesullar.

FISGÓN,-ONA adx. e s. Osmón, abesullón, (fam.) aceixa-ratos.

FISGONEAR v. Fisgar, osmar, axexar, atusmar, mete-lo fociño.

FÍSICO, A adx. e s. Físico. ║ s.f. Física.

FISIOLOGÍA s.f. Fisioloxía.

FISIÓLOGO, A s. Fisiólogo.

FISONOMÍA s.f. Fisionomía.

FÍSTULA s.f. Cano de auga. ║ (Cirurxía) Fístula.

FISURA s.f. Regaña, fenda.

FLACIDEZ, FLACCIDEZ s.f. Flaccidez.

FLÁCIDO, A, FLÁCCIDO, A adx. FláccidoO.

FLACO, A adx. Fraco, delgado, descarnado. ║ Fraco, débil, feble, frouxo. ║ s.m. Falla moral dunha persoa.

FLACUCHO, A adx. (fam.) Mirrado, fraco, rechumido.

FLACURA s.f. Fraqueza, calidade de fraco.

FLAGELACIÓN s.f. Flaxelación.

FLAGELAR v. Flaxelar, azoutar. ║ (fig) Flaxelar, vituperar.

FLAGELO s.m. Flaxelo.

FLAGRANTE adx. (poét.) Ardente. ║ adx. Flagrante, que se está executando no momento. ║ Flagrante, claro, evidente.
 EN FLAGRANTE (loc. adv.) In fraganti (loc. lat.)

FLAGRAR v. (poét.) Arder coma lume.

FLAMA s.f. Flama, chama, lapa.

FLAMANTE adx. Flamante, brillante, limpo. ║ Flamante, novo (ref. a un cargo ou actividade). ║ Flamante, recente, do trinque.

FLAMBEAR v, FLAMEAR v. Flamexar.

FLAMENCO, A adx. e s.m. Flamengo (de Flandes). ║ adx. e s.m.[Baile] Flamenco. ║(Zoo.: Ave Phoenicopterus ruber) Flamengo.

FLAMENQUERÍA s.f. Chularía / chulería, fanfurriña.

FLAMÍGERO, A adx. Flamíxero.

FLÁMULA s.f. (Bot. Pl. Ranunculus flammula) Lanzoa.

FLAN s.m. Flan.

FLANCO s.m. Flanco, costado.

FLANERO, A s. Flaneira f. (molde).

FLANQUEAR v.Flanquear, abeirar.

FLAQUEAR v. Fraquear.

FLAQUEZA s.f. Enfraquecemento, debilitación. ║ Fraqueza,debilidade, frouxidade.

FLATO s.m. Flato, acumulación de gases no tubo dixestivo.

FLATULENCIA s.f. Flatulencia.

FLAUTA s.f. Frauta.

FLAUTA TRAVESERA: Frauta travesa.

SONAR LA FLAUTA [POR CASUALIDAD] (loc.) Darse o caso, darse a casualidade, cadrarlle.
FLAUTA DE PAN, SIRINGA: Frauta de pan, siringa, pito [de afiador], chifre [de capador].       

FLAUTÍN s.m.(Mus.) Pínfano, frauta pequena.

FLAUTISTA s. Frautista.

FLAVO, A adx. Flavo, de cor dourada.

FLEBITIS s.f.(Pat.) Flebite.

FLECHA s.f. Frecha.

FLECHAZO s.m. Frechazo.

FLECO s.m. Floco.

FLEMA s.f. Flegma (humor natural dos antigos). ║ Flegma f., esgarro m. ║ Flegma, pachorra.

FLEMÁTICO, A adx. Flegmático. ║ Flegmático, pachorro, pachorrento.

FLEMÓN s.m.(Pat.) Flegmón, boloardo.  

FLEMUDO, A adx. e s. Pachorrento, calmudo, lento, pausado.

FLEQUILLO s.m. Perrera / perrela.

FLEROVIUMs.m. (Quím.: elem. de N. At. 114) Flerovio, “Fl“.

FLETÁN s.m. (Zoo.: Peixe Hippoglossus hippoglossus) Fletán branco, halibut, hipogloso.
FLETÁN NEGRO (Zoo.: Reinhardtius hippoglossoides) Fletán [negro], hipogloso negro.

FLETAR v. Fretar [un barco].

FLETAMENTO s.m. Fretaxe f., acc. de fretar.

FLETE s.m. Frete.

FLEXIBILIDAD s.f. Flexibilidade /ks/.

FLEXIBILIZAR v. Flexibilizar /ks/.

FLEXIBLE adx. Flexible /ks/.

FLEXIÓN s.f. Flexión /ks/.

FLEXIONAR v. Flexionar /ks/.

FLEXO s.m. Lámpada de brazo flexible.

FLIPAR  v. (coloq.) Alucinar [por unha droga].  ║ Abraiar, asombrar(se), marabillar(se). ║ Abraiar, pasmar

FLIRTEAR v. Flirtear, namoriscar.

FLIRTEO s.m. Flirt (pl.: flirts), namoro superficial, namoriscamento.

FLOJEAR v. Afrouxar, perder forza, decaer no traballo. ║ Fraquear, debilitarse.

FLOJEDAD s.f. Frouxidade, fraqueza, debilidade. ║ (fig) Preguiza, nugalla, galbana.

FLOJERA s.f. Frouxidade, debilidade, fraqueza.

FLOJO, A adx. Frouxo.

FLOR s.f. Flor, chor.
FLOR DO TOXO ou da XESTA: Chorima / chorida.
FLOR DA OLIVEIRA: Chora.
FLOR DE AMOR, AMARANTO: Amaranto  [V. AMARANTO.]
FLOR DE LA EDAD, FLOR DE LA VIDA:  Mocidade.
FLOR Y NATA, FLOR DE LA CANELA: O máis escollido [de algo], o melloriño.
FLOR DE CANTUESO: Minucia, nimiedade, miudallo.
FLOR DE ESTUFA: [Persoa] enfermiza.

FLORA s.f. Flora.

FLORACIÓN s.f. Floración, florecemento, antese.

FLORAL adx. Floral, rel. á flor.

FLORAR v. Florear, rosear, florecer, botar flor as plantas.

FLOREAR v.Florear, adornar con flores. ║ Florear, rosear, florecer, botar flor as plantas.

FLORECER v. Florecer, florear, rosear, botar flor as plantas. ║(fig) Florecer, prosperar, mellorar.

FLORECIENTE adx. Florecente, próspero.

FLORECIMIENTO s.m. Florecemento, floración.

FLOREO s.m. Leria, cháchara, conversa de pasatempo. ║ Floreo, dito enxeñoso. ║(Esgr.) Floreo (da espada).

FLORERO s.m. Floreiro.

FLORESTA s.f. Foresta, fraga, bosque frondoso.

FLORIDO, A adx. Florido.

FLORILEGIO s.m. Florilexio, escolma, escolla [de fragmentos literarios].

FLORISTA s.m. e f. Florista, floreiro.

FLORISTERÍA s.f. Florería / floraría.

FLORITURA  s.f.(Mús.) Floreo, adorno no canto.

FLOTA s.f.(Mar.) Frota.

FLOTACIÓN s.f. Flotación.

FLOTADOR adx. e s.m. Flotador.

FLOTANTE adx. Flotante.

FLOTAR v. Flotar, aboiar.

FLOTE s.m. Flotación.
SALIR / SACAR A FLOTE (loc.) Sacar adiante, saír para adiante.

FLOTILLA s.f. Flotilla.

FLUCTUACIÓN s.f. FlutuaciónO.

FLUCTUAR v. Flutuar, flotar, aboiar. ║ (fig.) Flutuar, oscilar.

FLUENCIA s.f. Fluencia, acc. de fluír.

FLUIDEZ s.f. Fluidez.

FLUIDO, A adx. e s.m. Fluído.

FLUIR v. Fluír.

FLUJO s.m. Fluxo.

FLÚOR s.m. (Quím.: elem. de N. At. 9) Flúor, “F“.

FLUORESCENTE adx. e s. Fluorescente.

FLUVIAL adx. Fluvial.

FOBIA s.f. Fobia.

FOCA s.f.(Zoo.: Mam. vs. esp.) Foca.

FOCAL adx. Focal, rel. ao foco.

FOCALIZACIÓN s.f. Focalización, acc. e ef de focalizar.

FOCALIZAR v. (Fis.) Focalizar.

FOCO s.m. Foco.

FOFO, A adx. Fofo.

FOGARADA s.f. Laparada, lumarada, fachareada.

FOGATA s.f. Fogueira, lumarada, luminaria.

FOGÓN s.m. Fogón. ║ Lar, fogar. Lareira.

FOGONAZO s.m. Lampo, luzada fugaz.

FOGONERO s.m. Fogueiro, o que atende o fogón nunha máquina de vapor.

FOGOSIDAD s.f. Fogosidade, fogaxe.

FOGOSO, A adx. Fogoso.

FOLCLOR, FOLCLORE s.m. Folclore.

FOLCLÓRICO, A adx. Folclórico.

FOLÍA s.f. Certos cantos e bailes populares (de Canarias, Portugal, España, …)277.

FOLIACIÓN s.f. Numeración [de folios]. ║ s.f.(Bot. e Xeol.) Foliación.

FOLIADOR, A adx. e s.m.(aparello) Foliador.

FOLIAR (1) v. Numerar folios.

FOLIAR (2) adx. Foliar, rel. á folla.

FOLIO s.m. Folio.

FOLIÓN  s.m. Música popular. ║ Cantante de ‘folías278

FOLLERO s.m. O que fai ou vende foles (“fuelles”).

FOLK adx. (Música) Folk.

FOLLAJE s.m. Follaxe f.

FOLLETÍN s.m. Folletín.

FOLLETINESCO, A adx. Folletinesco.

FOLLETO s.m. Folleto.

FOLLÓN (1) s.m. Foguete (ou ventosidade) sen ruído. ║ Asunto pesado ou fastioso.

FOLLÓN (2) s.m. Barullo, balbordo, rebumbio, batifondo, bulla, f.

FOMENTADOR, A adx. e s. Fomentador.

FOMENTAR v. Fomentar, promover, impulsar. ║ Atizar, avivar, dar pábulo. ║(Med.) Fomentar, aplicar fomentos.

FOMENTO s.m. Materia con que se fomenta algo (por ex. leña para o lume) ║ Auxilio, protección. ║ (Der.) Fomento, actividade promovida/ fomentada pola Administración. ║ (Med.) Fomento, medicamento aplicado con panos.

FONACIÓN s.f.(Fon.) Fonación, emisión da voz.

FONADOR, A adx. Fonador, rel. á fonación.

FONDA s.f. Fonda, pousada.

FONDEADERO s.m. Fondeadoiro, ancoradoiro.

FONDEAR v. Fondear.

FONDEO s.m. (Mar.) Fondeadura. Ancoraxe.

FONDISTA (1) s.m. e f. Pousadeiro.

FONDISTA (2) s.m. e f. (Dep.) Fondista.

FONDO s.m. Fondo, parte inferior. ║ Fondo, calado [dunha masa de auga]. ║ Fondura, profundidade. ║Fondo, final [dunha superficie]. ║ Cerna, miolo. ║ Fondo, depósito, colección. ║ Fondo, base [dun debuxo]. ║s.m.pl. Fondos, capital.

FONDÓN (1) s.m. Fondón, borra, madre, pouso [duna cuba].

FONDÓN (2) adx. (despect. e coloq.) Inelegante, groso. Desleixado, abandonado.

FONEMA s.m.(Ling.) Fonema.

FONÉTICO, A adx. e s.f. Fonético.

FÓNICO, A adx. Fónico.

FONIL s.m. Funil, embude para cubas.

FONÓGRAFO s.m.(aparello) Fonógrafo.

FONOTECA s.f. Fonoteca.

FONOLOGÍA s.f. Fonoloxía.

FONTANA s.f.(lit.) Fonte.

FONTANELA s.f. Fontanela, miola do cranio.

FONTANERÍA s.f. Fontanería / fontanaría.

FONTANERO s.m. Fontaneiro.

FONTEZUELA s.f. (Dim. de 'fuente') Fontenla / fontela.

FORAJIDO, A adx. e s. Foraxido.

FORAL adx. Foral, rel. ó foro.

FORALISMO s.m. Foralismo.

FORALISTA adx. Foralista.

FORAMEN s.m. Burato, furado, orificio.

FORÁNEO, A adx. Forasteiro, alleo.

FORASTERO, A adx. e s. Forasteiro.

FORCEJEAR v. Forcexar, gurrar, facer forza, puxar.

FORCEJEO s.m. Forcexo. Agarrada, rifa, liorta.

FORCEJUDO, A adx. Forzudo, varudo.

FÓRCEPS s.m.(instrumento) Fórceps.

FORENSE adx. e s. Forense.

FORERO, A adx. Foreiro, foral. ║ s. Foreiro.

FORESTA s.f. Foresta, bosque.

FORESTAL adx. Forestal.

FORJA s.f. Forxa, ferrería, fragua. ║ Forxa, acc. e ef. de forxar.

FORJADOR, A adx. Forxador. ║ s.m. Cerralleiro, ferreiro.

FORJADURA  s.f. Forxadura.

FORJAR v. Forxar.

FORMA s.f. Forma, aparencia. ║ Forma, maneira.

FORMACIÓN s.f. Formación.

FORMADOR, A adx. e s. Formador.

FORMAL adx. Formal.

FORMALIDAD s.f. Formalidade.

FORMALISMO s.m. Formalismo.

FORMALIZACIÓN s.f. Formalización.

FORMALIZAR v. Formalizar, dar forma.

FORMAR(SE) v. Formar(se).

FORMATEAR v. (Inform.) Formatar, dar formato.

FORMATIVO, A adx. Formativo.

FORMATO s.m. Formato.

FORMERO s.m.(Arq.) Formeiro (arco).

FORMICA s.f. Formica.

FORMIDABLE adx. Témero, temible, arrepiante. ║ Formidable, enorme, colosal, excesivo. ║ Formidable/ formidábel, magnífico, excelente, marabilloso.

FORMÓN s.m.(ferramenta) Formón, trencha.

FÓRMULA s.f. Fórmula.

FORMULACIÓN s.f. Formulación.

FORMULAR (1) v. Formular, expoñer con precisión. ║ Receitar, prescribir. ║ Expresar, manifestar. ║ (Mat. e Quím.) Formular.

FORMULAR (2) adx. Rel. ou parecido a fórmulas.

FORMULARIO, A adx. e s.m. Formulario.

FORMULISMO s.f. Formulismo (exceso de fórmulas).

FORNICACIÓN s.f. Fornicación, fornicio m.

FORNICADOR, A s. Fornicador.

FORNICAR v. Fornicar.

FORNICIO s.m. Fornicio, fornicación.

FORNIDO, A adx. Robusto, rexo, varudo.

FORNIO, LINO DE NUEVA ZELANDA (Bot.: Pl. herb. Phormium tenax) Formio.

FORNITURA s.f. Pezas de reposto dun mecanismo. ║ Accesorios de costura.

FORO s.m. Foro= [ Tribunal. ║ Reunión ou lugar de debate. ║ Un tipo de arrendamento antigo. ║ Parte do escenario.]

FORRAJE s.m. Forraxe f.

FORRAJEAR v. Segar e recoller a forraxe.

FORRAJERO, A adx. Forraxeiro, que serve para forraxe.

FORRAR v. Forrar (con forro)279.
FORRARSE v.pr.(fam.) Enriquecerse.

FORRO s.m. Forro.

FORTACHÓN, A adx. (coloq.) Robusto, correúdo, rexo, varudo, forte coma un buxo.

FORTALECEDOR, A  adx. Fortalecedor.

FORTALECER v. Fortalecer.

FORTALECIMIENTO s.m. Fortalecemento.

FORTALEZA s.f. Fortaleza.

FORTIFICACIÓN s.f. Fortificación.

FORTIFICAR v. Fortificar.

FORTÍN s.m. Fortín.

FORTUITO adx. Fortuíto, casual, inopinado.       

FORTUNA s.f. Fortuna.

FORÚNCULO, FURÚNCULO s.m. Furúnculo, furuncho, brumeiro, carafuncho, neixarigo.

FORZADO, A adx. e s. Forzado= [ adx. Falso, artificial. ║ Esforzado. ║ Forzoso, por forza. ║ s. Condenado a traballos forzados. ║ Galeote.]

FORZADOR, A s. Forzador.

FORZAR v. Forzar.

FORZOSO, A adx. Forzoso, á forza, por forza.

FORZUDO, A adx. Forzudo.

FOSA s.f. Fosa, foxa.

FOSFORESCENCIA s.f.(Fis.) Fosforescencia.

FÓSFORO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 15 ) Fósforo, “P“. ║ s.m. Misto.

FÓSIL adx. Fósil.

FOSILIZACIÓN s.f. Fosilización.

FOSILIZAR(SE) v. Fosilizar(se), converterse en fósil. ║ (fig.) Fosilizarse, anquilosarse, deterse [no desenrolo].

FOSO s.m. Focho, focha  f., foso, foxo. ║ Foso [do escenario ou dun taller]

FOTO s.m. Foto.

FOTOCOPIA s.f. Fotocopia.

FOTOCOPIADORA s.f. Fotocopiadora.

FOTOCOPIAR v. Fotocopiar.

FOTOGÉNICO, A adx. Fotoxénico.

FOTOGRABADO s.m. Fotogravado.

FOTOGRABAR v. Fotogravar.

FOTOGRAFÍA s.f. Fotografía.

FOTOGRAFIAR v. Fotografar, quitar / sacar unha foto.

FOTOGRÁFICO, A adx. Fotográfico.

FOTÓGRAFO, A s. Fotógrafo.

FOTOGRAMA s.m. Fotograma [dunha película].

FOTÓLISIS s.f.(Quím.) Fotólise.

FOTOMETRÍA s.f. (Ópt.) Fotometría.

FOTÓMETRO s.m.(Fis.) Fotómetro.

FOTOMONTAJE s.m. Fotomontaxe f.

FOTÓN s.m.(Fis.) Fotón.

FOTOSÍNTESIS s.f. Fotosíntese.

FOTOTECA s.f. Fototeca, arquivo de fotos.

FRAC s.m. Frac. (Pl.: Fracs)

FRACASADO, A  adx. e s. Fracasado.

FRACASAR v. Fracasar.

FRACASO s.m. Fracaso.

FRACCIÓN s.f. Fracción, partición. ║ Fracción, parte, porción. ║ (Mat.) Fracción, quebrado, crebado.

FRACCIONABLE adx. Fraccionable/ fraccionábel, divisible.

FRACCIONAMIENTO s.m. Fraccionamento.

FRACCIONAR v. Fraccionar, dividir en fraccións.

FRACCIONARIO, A adx. Fraccionario.

FRACTURA s.f. Fractura, rompedura, rotura.

FRACTURAR v. Fracturar, tronzar.

FRAGA s.f. Fraga280

FRAGANCIA s.f. Fragrancia, recendo m., aroma m., bo cheiro m.

FRAGANTE (1) adx. Recendente, fragrante, que despide fragrancia.

FRAGANTE (2) adx. Ardente, que arde.
EN FRAGANTE, EN FLAGRANTE,IN FRAGANTI (loc.) In fraganti (loc. lat.), en flagrante delito.

FRAGATA s.f.(Mar.) Fragata.

FRÁGIL adx. Fráxil.

FRAGILIDAD s.f. Fraxilidade.

FRAGMENTACIÓN s.f. Fragmentación.

FRAGMENTAR v. Fragmentar, separar.

FRAGMENTO s.m. Fragmento, cacho, anaco, retrinco. ║ (fig.) Fragmento (dun texto).

FRAGOR s.m. Balbordo, ruído continuado.

FRAGOROSO, A adx. Estrepitoso, estrondoso.

FRAGOSIDAD s.f. Asperidade [do monte].

FRAGOSO, A adx. Fragoso, fragueiro, fraguío, abrupto, escabroso. ║ Estrepitoso, estrondoso.

FRAGUA s.f. Forxa, ferrería.

FRAGUAR v. Fraguar, forxar.

FRAGURA s.f. Fraguiza, aspereza do terreo.

FRAILE s.m. Frade, freire.

FRAILESCO, A adx. (fam) Fradesco, rel. ós frades.

FRAILUNO, A adx. (despect. coloq.) Fradesco, rel. ós frades.

FRAMBUESA s.f. (froito) Framboesa.

FRAMBUESO s.m.(Bot.: Arbto. Rubus idaeus) Framboeseiro.

FRANCACHELA s.f. Esmorga (de comer), larpadela, lupanda, paparota.

FRANCÉS, A adx. e s. Francés.

FRANCIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 87 ) Francio, “Fr“.

FRANCISCANO, A adx. e s. Franciscano.

FRANCO, A adx. Franco, sincero. ║ Franco, expedito. ║ adx. e s. Franco, francés, galo. ║ s.m.(moeda) Franco

FRANCOTIRADOR, A s. Francotirador.

FRANELA s.f. Flanela (tecido).

FRANGIBLE adx. Que se pode partir, “rompible”.

FRANGIR v. Escachar, partir.

FRANGOLLAR v. (fig.) Esmiuzar grans de cereais, facer unha faragullada. ║ Atrapallar, chafallar.

FRANGOLLO s.m. Faragullada/ frangullada. ║(fig) Trapallada, chafallada.

FRANJA s.f. Franxa (de tea). ║(fig.) Faixa de terra.

FRANQUEABLE adx. Franqueable / franqueábel.

FRANQUEAR v. Franquear.

FRANQUEO s.m. Franqueo.

FRANQUEZA s.f. Franqueza.

FRANQUICIA s.f. Franquía.

FRANQUICIADO, A adx. e s. Franquiado.

FRANQUICIADOR, A adx. e s. Franquiador.

FRANQUICIAR v. Franquiar.

FRASCA (1) s.f. Follasca, follaxe.

FRASCA (2) s.f. Frasco cuadrangular281.

FRASCO s.m. Frasco.

FRASQUERA s.f. Frasqueira, caixa para frascos.

FRASE s.m. Frase.

FRASEAR v. Formar frases. ║v. (Mús.) Frasear [unha peza musical].

FRASEO s.m.(Mús.) Fraseo.

FRASEOLOGÍA s.f. Fraseoloxía.

FRASEOLÓGICO, A adx. Fraseolóxico.

FRASQUERA s.f. Frasqueira (caixa para frascos).

FRATÁS s.m.(ferramenta) Trollo de albanel.

FRATERNA s.f. Fraterna, reprensión, reprimenda.

FRATERNAL adx. Fraternal.

FRATERNO, A adx. Fraterno.

FRATERNIDAD s.f. Fraternidade.

FRATERNIZACIÓN s.f. Fraternización, confraternización.

FRATERNIZAR  v. Fraternizar.

FRATRICIDA s. e adx. Fratricida.

FRATRICIDIO s.m. Fratricidio.

FRAUDE s.m. Fraude f

FRAUDULENTO, A adx. Fraudulento.

FRAY s.m. (apócope de 'fraile') Frei (id. de 'freire')

FREÁTICO, A adx. (Xeol.) Freático.

FRECUENCIA s.f. Frecuencia.

FRECUENTAR v. Frecuentar.

FRECUENTATIVO adx. (Gram.) [Verbo] frecuentativo, iterativo.

FRECUENTE adx. Frecuente.

FRECUENTEMENTE adv. Adoito.

FREGADERO s.m. Vertedeiro / vertedoiro [da cociña]O.

FREGADO p.p. de ‘fregar’. ║ s.m. Frega f., acc. de fregar. ║ (fig. e fam.) Lea, enredo, embrolla. ║(fig. e fam.) Baralla, liorta, pendencia, refrega.

FREGADOR, A adx. e s. Fregador. s.m. Vertedoiro. ║ s.m. Estropallo, fregador, fregaduxo.

FREGADURA s.f. Frega, acc. de fregar.

FREGAR v. Fregar.

FREGONA s.f. Fregona.

FREGOTEAR v. Fregar á presa e mal.

FREIDORA s.f. Frixideira, fritideira (para frixir).

FREIDURA s.f. Fritura.

FREIDURÍA s.f. Local de fritadas de peixes.

FREÍR v. Fritir, frixir282.

FREIRE s.m. Freire [dunha orde militar].

FREJOL, FRÉJOL  s.m. (Bot.: Pl. Phaseolus vulgaris e o seu froito) Feixón, chicho, faba.

FRENADA s.f. Freada, acc. de frear.

FRENAR v. Frear. ║ Enfrear [ao cabalo].

FRENADO s.m. Freada, acc. de frear.

FRENAZO s.m. Freada (súbita).

FRENESÍ s.m. Frenesí.

FRENÉTICO, A adx. Frenético.

FRENILLO s.m. Freo da lingua.

FRENO s.m. Freo.

FRENTE s.f. Fronte, testa. ║s.m. Fronte f., fachada f., dianteira f. ║ adv.l. En fronte (de).

FRESA (1) s.f.(ferramenta) Fresa.

FRESA (2) s.f., MADRONCILLO s.m. (froito) Morote, amorodo.

FRESA (3), FRESERA s.f., FRESAL s.m. (Bot.: Pl. Fragaria vesca) Moroteira, amorodeira.

FRESADOR, A s. Fresador. s.f. (ferramenta) Fresa.

FRESAL s.m. Terreo de amorodeiras.

FRESAR v. Fresar, traballar coa fresa.

FRESCAL adx. [Peixe] frescal.  (conservado cun pouco sal).

FRESCACHÓN, A adx. Robusto e de boa cor, louzán, vizoso.

FRESCALES s.(fam.) Fresco, descarado, xarelo.

FRESCO, A adx. e s. Fresco.

FRESCOR s.m. Frescor, frescura.

FRESCURA s.f. Frescura, frescor.

FRESNAL adx. Rel. ao freixo.

FRESNEDA s.f. Freixedo / freixido m.

FRESNO s.m.(Bot.: Árb. Da fam. oleáceas vs. esps.) Freixo.

FRESÓN s.m. (Bot.: Pl. Fragaria x ananassa) Amorodo grande.

FRESQUEDAL s.m. Lameiro, lamela (prado permanente).

FRESQUERA s.f. Fresqueira.

FRIALDAD s.f. Frialdade, friaxe.

FRIAMENTE adv. Friamente, con frialdade. ║(fig.)Sen graza, sen chiste.

FRICAR v. Fretar, refregar.

FRICACIÓN s.f. Fricación, refrega.

FRICANDÓ s.m. Fricandó (prato da cociña francesa).

FRICAR v. Refregar, fretar.

FRICATIVO, A adx. (Fonét.) Fricativo.

FRICCIÓN s.f. Fricción, rozamento  m. ║ Freta.

FRICCIONAR v. Friccionar, dar fretas

FRIEGA s.f. Frega, freta. ║ (fig. e fam.) Tunda, brea, malleira.

FRIEGAPLATOS, LAVAPLATOS s.m. Lavalouza (máquina).

FRIERA s.f., SABAÑÓN m. Frieira. 

FRIGIDEZ s.f. Frixidez.

FRÍGIDO, A adx. Fríxido.

FRIGORÍA s.f.(Fis.) Frigoría.

FRIGORÍFICO, A adx. e s. Frigorífico.

FRÍO, A adx. Frío. Friaxento. ║ s.m. Frío, friaxe f.

HACER FRÍO: Ir frío. 

FRIOLENTO, A adx. Friorento, friento.

FRIOLERA s.f. Miudeza, miudallo. (Usado en antífrase = enormidade, barbaridade).

FRIOLERO, A adx. Friorento, friento.

FRISA s.f. Frisa (tea basta de la).

FRISO s.m.(Arq.) Friso.

FRITADA s.f. Fritada.

FRITANGA s.f. Fritada (en sent. despectivo), graxumada.

FRITO, A p.p.irreg. de freir ‘fritir’. ║ adx. e s.m. Frito.
HUEVO FRITO, Ovo estrelado.
LECHE FRITA, Leite frito.

FRITURA s.f. Fritura, fritada, fricolada.

FRIURA s.f.(desus.) Friúra, friaxe, frío do ambiente.

FRIVOLIZAR v. Tomar (algo) con frivolidade, á lixeira.

FRÍVOLO, A adx. Frívolo.

FRONDA s.f. Fronde, frondosidade. ║ (Bot.) Fronde, folla dos fentos.

FRONDOSIDAD s.f. Frondosidade.

FRONDOSO, A adx. Frondoso.

FRONTAL adx. Frontal, rel. á fronte (testa ou fachada). ║ adx. e s.(Anat.) Frontal.

FRONTERA s.f. Fronteira, raia.

FRONTERIZO, A  adx. Fronteirizo, raiano.

FRONTERO, A adx. Fronteiro, que está en fronte (de). ║ s.m. Mulida que se lle puña na fronte ós cativos.

FRONTIL s.m. Mulida (dos bois).

FRONTIS s.m. Frontispicio dun edificio. ║ Muro do frontón.

FRONTISPICIO s.m.(Arq.) Frontispicio.

FRONTÓN s.m. Frontón (xogo e parede).

FROTAMIENTO s.m. Frega, freta, fregadura.

FROTAR v. Fretar, refregar, esfregar.

FRUCTÍFERO, A adx. Frutífero, frutuoso.

FRUCTIFICACIÓN s.f.m Frutificación.

FRUCTIFICAR v. FrutificarO.

FRUCTUOSO, A adx. FrutuosoO, frutíferoO.

FRUGAL adx. Frugal.

FRUGALIDAD s.f. Frugalidade.

FRUGÍVORO, A adx. [Animal] fruxívoro, que se alimenta de froitos.

FRUICIÓN s.f. Fruición, goce vivo. ║ Compracencia, satisfacción.

FRUIR v. Gozar.

FRUNCE s.m. Pregadura.

FRUNCIDO p.p.de fruncir, ‘pregar’. ║ s.m. Pregadura. ║ adx. (fig.) Receoso, temoroso, desconfiado.

FRUNCIR v. Engurrar, pregar. ║ Engurra-la fronte, recacha-lo fociño.

FRUSLERA s.f. Lascas, labras ou limaduras do latón.

FRUSLERÍA s.f. (Ref. a unha cousa:) Bagatela, chilindrada, insignificancia, minucia, fochicada. ║ (Ref. a un dito ou feito:) Parvada, bobada, babecada.

FRUSLERO (1) s.m. Rolete de cociña.

FRUSLERO (2), A  adx. Insignificante ou frívolo.

FRUSTRACIÓN s.f. Frustración.

FRUSTRANTE adx. Frustrante, frustratorio.

FRUSTRAR(SE) v. Frustrar(se).

FRUTA s.f. Froita.
FRUTA DE SARTÉN: Masa fritida.
FRUTA DEL BOSQUE: Froita silvestre.
FRUTA TARDÍA: Froita serodia.
FRUTA TEMPRANA: Froita temperá.
FRUTA ESCARCHADA: Froita confeitada.

FRUTAL adx. Froiteiro. ║ s.m.(árbore) Froiteira f.

FRUTERIA s.f. Froitería / froitaría.

FRUTERO, A adx. e s. Froiteiro.

FRUTÍCOLA adx. Frutícola.

FRUTICULTOR, A adx. e s. Fruticultor.

FRUTICULTURA s.f. Fruticultura.

FRUTO s.m. Froito.

FUCO s.m.(Bot.: alga Fucus serratus) Bocho, boche, carromeiro.

FUCSIA s.f.(Bot.: Arbto. da fam. das onagráceas) Fucsia. ║ adx. e s.m.(cor) Fucsia.

FUDRE s.m. Fuste, cuba de gran tamaño.

FUEGO s.m. Lume. ║ Fogo [dun arma ou dun foguete].
FUEGOS ARTIFICIALES: Fogos artificiais, foguetes.

FUEL s.m. Fuel (derivado do petróleo). Fuel, fuel óleo.

FUELLE s.m. Fol.

FUENTE s.f. Fonte, manancial. ║ Fonte [con cano/s]. ║ Fonte, bandexa.

FUENTEZUELA s.f. dim.de ‘fuente’, fonte. Fontela/ fontenla.

FUERA adv. e interx. Fóra /ɔ/.

FUERO s.m. Foro= [ XurisdiciónO. ║ Código antigo. ║ Compilación antiga. ║ Privilexio dun territorio.] 

FUERTE adx. Forte, rexo, robusto, varudo. ║ s.m. Forte, fortaleza. ║ adv. Forte, fortemente.
FUERTE COMO UN ROBLE: Forte coma un buxo.

FUERTEMENTE adv. Fortemente.

FUERZA s.f. Forza /ο/.  

FUGA s.f. Fuga, fuxida, escapada. ║ Fuga, escape, perda.
PONER EN FUGA: Facer fuxir/escapar, escorrentar.

FUGACIDAD s.f. Fugacidade.

FUGADA s.f. Refacho, golpe de vento.

FUGARSE v. Fuxir, escapar.

FUGAZ adx. Fugaz.

FUGITIVO, A adx. Fuxitivo, fuxidío. ║ s. Fuxitivo, fuxido.

FUGUILLAS s.m. e f. (fam.) Bulebule, fervello, fervellasverzas, cu de mal asento.

FUINA s.f. [V. GARDUÑA].

FULANO, A s. Fulano.

FULAR s.m. Fular, tecido de seda ou pano para o pescozo.

FULASTRE adx. (fam.) [Algo] chafullado, chapuceiro.

FULCRO s.m. Punto de apoio [da panca].

FULERO, A adx. (fam.) Fulero, chapuceiro. ║ [Persoa] falsa, finxida, farsante.

FULGENCIA s.f. Fulgor, resplandor.

FULGENTE adx. Fulxente, brillante.

FÚLGIDO, A adx. Fúlxido, fulxente, resplandecente.

FULGIR v. Fulxir, relucir, escintilar.

FULGOR s.m. Fulgor, luzada f.

FULGURACIÓN s.f. Fulguración, acc. e ef. de fulgurar.

FULGURANTE adx. Fulgurante, relucente, brillante.

FULGURAR v. Fulgurar, brillar, relucir, refulxir.

FULLERÍA s.f. Trampullada [no xogo].

FULLERO, A adx. e s. Trampulleiro, trampón.

FULMINANTE adx. e s. Fulminante.

FULMINAR v. Fulminar.

FUMABLE adx. Fumable / fumábel.

FUMADA s.f. Fumada.

FUMADERO s.m. Local para fumar.

FUMADOR, A adx. e s. Fumador.

FUMAR v. Fumar.

FUMARADA s.f. Fumada, porción de fume.

FUMARIA s.f. (Bot. Pl. Fumaria officinalis) Fumaria, herba dona, pé de galiña.

FUMAROLA s.f.(Xeol.) Fumarola.

FUMATA (1) s.f .(Rel.) Fumareda, fumazo [na escolla de papa].

FUMATA (2) s.f. (xerga) Acc. de fumar droga en grupo.

FUMIGACIÓN s.f. Fumigación.

FUMIGADOR, A adx. e s.m. (aparello) Fumigador.

FUMIGAR v. Fumigar.

FUMÍGENO, A adx. Fumíxeno, que produce fume.

FUMISTA (1) s. Tratante en cociñas e estufas.

FUMISTA (2) adx. e s. Bromista, burlón.

FUMOSO, A adx. Fumoso, que desprende ou está cheo de fume.

FUNAMBULISMO s.m. Funambulismo.

FUNÁMBULO s. Funámbulo, saltimbanqui.

FUNCIÓN s.f. Función.

FUNCIONAL adx. Funcional.

FUNCIONALIDAD s.f. Funcionalidade, funcionalismo.

FUNCIONAMIENTO s.m. Funcionamento.

FUNCIONAR v. Funcionar.

FUNCIONARIAL adx. Funcionarial.

FUNCIONARIO, A s. Funcionario.

FUNDA s.f. Funda.

FUNDACIÓN s.m. Fundación.

FUNDACIONAL adx. Fundacional.

FUNDADOR, A adx. e s. Fundador.

FUNDAMENTAL adx. Fundamental.

FUNDAMENTALISMO s.m. Fundamentalismo.

FUNDAMENTALISTA adx. e s. Fundamentalista.

FUNDAMENTAR v. Fundamentar, basear.

FUNDAMENTO s.m. Fundamento.

FUNDAR(SE) v. Fundar(se).

FUNDENTE adx. e s.m. Fundente.

FUNDICIÓN s.f. Fundición.

FUNDIDOR s. Fundidor.

FUNDIR(SE) v. Fundir(se).

FUNDO s.m. Fundo, finca rústica.

FÚNEBRE adx. Fúnebre.

FUNERAL s.m. Funeral.

FUNERARIO, A adx. Funerario.

FUNESTO, A adx. Funesto, aciago, infortunado.

FUNGIBLE adx. Funxible/ funxíbel, que se consome.

FUNGICIDA adx. e s.f. Funxicida.

FÚNGICO, A adx. Fúnxico, rel. aos fungos.

FUNGIFORME adx. Funxiforme, con forma de fungo.

FUNGIR v. Desempeñar. exercer [un cargo].

FUNGOSIDAD s.f.(Med.) Fungosidade (de fungos patóxenos).

FUNGOSO, A adx. Fungoso, rel. ós fungos. ║ Fungoso, poroso.

FUNICULAR s.m. Funicular.

FURCIA s.f.(despect.) Rameira, fulana.

FURFURÁCEO, A adx. Furfuráceo, parecido ao farelo.

FURGÓN s.m. Furgón (vehículo).

FURGONETA s.f. Furgoneta (vehículo).

FURIA s.f. Furia, furor.

FURIBUNDO, A adx. Furibundo.

FURIOSO, A adx. Furioso.

FURO, A adx. Túzaro, arisco, apartadizo.

FUROR s.m. Furor.

FURRIEL s.m.(Mil.) Furriel.

FURTIVISMO s.m. Furtivismo.

FURTIVO, A adx. e s. Furtivo.

FURÚNCULO s.m. [V. FORÚNCULO]

FUSCO, A adx. Fusco, escuro, sombrío.

FUSELAJE s.m. Fuselaxe f.

FUSIBILIDAD s.f. Fusibilidade.

FUSIBLE adx. e s.m. Fusible/ fusíbel.

FUSIFORME adx. Fusiforme, afusado (con forma de fuso).

FUSIL s.m. Fusil.

FÚSIL adx. Fusible, que se pode fundir.

FUSILAMIENTO s.m. Fusilamento.

FUSILAR v. Fusilar.

FUSILERÍA s.f. Fusilería, fusilaría.

FUSILERO adx. e s. Fusileiro.

FUSIÓN s.f. Fusión.

FUSIONAR(SE) v. Fusionar(se).

FUSTA s.f. Fusta, xostra, vergallo.

FUSTÁN  s.m. Fustán (unha tea grosa de algodón).

FUSTE s.m. Fuste, parte leñosa das árbores. ║(Arq.) Fuste, cana (dunha columna). ║ Vara. ║ (fig.) Base ou fundamento dunha idea. ║ (fig) Nervio, xenio.

FUSTIGACIÓN s.f. Fustrigación.

FUSTIGADOR, A adx. e s. Fustrigador.

FUSTIGAR v. Fustrigar, xostregar, flaxelar, azoutar.

FÚTBOL s.m. Fútbol.

FUTBOLISTA s. Futbolista.

FUTBOLÍSTICO,A adx. Futbolístico.

FÚTIL adx. Fútil, sen importancia.

FUTILIDAD s.f. Futilidade.

FUTURIBLE adx. Futurible / futuríbel.

FUTURIDAD s.f. Futuridade.

FUTURISTA adx. Futurista.

FUTURO, A adx. e s.m. Futuro.

FUTUROLOGÍA s.f. Futuroloxía.

FUTURÓLOGO, A s. Futurólogo.









G

G s.f. (letra “ge”)  G s.m. (letra “gue”) 283.

GABACHO, A adx. e s. (pexor.) Gavacho, francés.

GABÁN s.m. Gabán.

GABARDINA s.f. Gabardina.

GABARRA s.f. (Mar.) Gabarra.

GABARRERO s.m. Gabarreiro, condutor dunha gabarra.

GABAZO s.m. (metátese) Bagazo.

GABEJO s.m. (Agr.) Gavela, feixe pequeno.

GABELA s.f. Gabela, tributo.

GABINETE s.m. Gabinete.

GACELA s.f. (Zoo.: Mam. ruminante) Gacela.

GACETA s.f. Gaceta (publicación periódica). s.f. (coloq.) Levaetrae, lingoreteiro.

GACETERO, A s. Gaceteiro.

GACHA s.f. Masa branda, de moita molura.║ (fig.) Lama, bulleiro.║ (fig. e fam.) Solerma, cariño afectado.
GACHAS  s.f.pl. Papas, polenta, s.

GACHÍ s.f. (coloq.) Rapariga.

GACHO,A adx. Gacho, penzo, dobrado, torcido.║ [Boi] gacho, que ten un corno cara abaixo.

GACHONERÍA s.f. (coloq.)  Graza, donaire, aire, desenvoltura.

GADITANO, A adx. e s. Gaditano (de Cádiz).

GADOLINIO s.m. (Quím.: Elem. de N. At.64 )Gadolinio, “Gd“.

GAFAR (1) v. Arrebatar ou ripar coas uñas.║ Amañar con grampas, grampar.

GAFAR (2) v. (fam.) Gafar, traer mala sorte. 

GAFAS s.f.pl. Lentes m., anteollos m.

GAFE adx. e s.(fam.) Gafe, agoiro, desavegoso.

GAFEDAD s.f. Entalamento ou entumecemento dos dedos.

GAFO, A adx. e s. Que ten os dedos entalados ou enganidos.║ Gafo, gafeño, leproso.

GAG s.m. Gag [nun espectáculo].

GAGO, A adx. Gago, tatexo.

GAGUEAR v. Gaguexar, tatexar.

GAGUERA s.f. Tartamudez.

GAITA s.f. (instr. mus.) Gaita.

GAITERÍA s.f. Vestido charramangueiro.

GAITERO, A s. Gaiteiro.

GAJES s.m.pl. Paga, remuneración f.sing.
GAJES DEL OFICIO (loc.) Atrancos/cousas do oficio.

GAJO s.m. Cuarteirón [da laranxa]. ║ Escada [de uvas]. ║ Gallo, galla f., pola f. (desprendidos).║  Gallo, galla [dunha forca].

GALA s.f. Gala.

GALAFATE s.m. Truán, raposeiro, pícaro.

GALAICO, A adx. e s. Galaico.

GALÁN adx. e s.m. Galán.

GALANÍA, GALANURA s.f. Galanura, apostura, garrideza.

GALANO, A adx. Engalanado, adornado284.   

GALAMPERNA s.f. (Micol.: Fungo Macrolepiota procera) Choupín, chouparro, roco.

GALANTE adx. Galante.

GALANTEADOR, A adx. e s. Galanteador, cortexador.

GALANTEAR v. Galantear, cortexar, face-las beiras, namorar.

GALANTEO s.m. Galanteo,

GALANTERÍA s.f. Galantería.

GALANURA s.f. Galanura, apostura, gallardía.

GALÁPAGO s.m. (Zoo.: vs. esps. de réptiles) Sapoconcho.║ (peza do arado) Dente, dental.║ Formal, molde de facer tellas.

GALARDÓN s.m. Galardón, premio.

GALARDONAR v. Galardoar, premiar.

GALAXIA s.f. (Astron.) Galaxia.

GALAYO s.m. Peneda, rochedo, picouto pelado.

GALBANA s.f. Galbana, nugalla, preguiza.

GALBANERO, A adx. (coloq.) Galbán, folgazán, nugallán, preguizoso.

GÁLBANO s.m. Gálbano (unha resina de Siria).

GALENA s.f. Galena (mineral).

GALENO, A (1) s.(fam.) Galeno (por alusión ó médico Claudio Galeno).

GALENO (2) adx. (Mar.) [Vento] suave e apracible.

GALEÓN s.m. (Mar.) Galeón.

GALEOTE s.m. Galeote, [remeiro] forzado.

GALEOTO s.m. Alcaiote (mediador en asuntos lascivos).

GALERA s.f. (Mar.) Galera.

GALERADA s.f. (Impr.) Galerada.

GALERÍA s.f. Solaina, galería.║ Corredor [descuberto ou con vidreiras].║ Galería [de exposicións].

GALERISTA s. Galerista.

GALERNA s.f., GALERNO s.m. (vento) Galerna.

GALGO adx. Lambón, lambisqueiro, lambereteiro. ║ s.m. (Zoo.: caste de can) Galgo.

GALGUEÑO, A adx. Rel. ou parecido ao galgo.

GALICIANO, A adx. Galiciano (da Galicia centroeuropea).

GALICISMO s.m. (Ling.) Galicismo, francecismo.

GALIMATÍAS s.m. (fam.) Galimatías.

GALIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 31) Galio, “Ga“.

GALIO, CUAJALECHES, HIERBA SANJUANERA (Bot.: Pl. herb. Galium verum) Herba do rodicio, herba dos aganos.

GALLA s.f. Bugallo [do carballo].║ Gala, galada, branquia, galaxa [do peixe].

GALLADURA s.f. Galadura, galeadura (pinta do ovo fecundado).

GALLANO s.m. (Zoo.: Peixe Labrus bimaculatus) Rei, gaián.

GALLAR v. Galar / galear (cubri-lo galo á galiña).

GALLARDA s.f. (Un tipo de danza.)

GALLARDEAR v. Actuar con gallardía.

GALLARDETE s.m. (Mar.) Gallardete.

GALLARDÍA s.f. Gallardía, garrideza, elegancia, xentileza.║ Gallardía, valor, valentía.

GALLARDO, A adx. Gallardo, garrido, aposto.

GALLARUZA s.f. Tipo de capote con caparuza.
GENTE DE GALLARUZA: Xente rústica.

GALLEAR v. Galar / galear (cubri-lo galo á galiña).║ Alardear, presumir, xactarse.

GALLEGADA s.f. Galegada.

GALLEGO, A adx. e s. Galego.

GALLEGUISMO s.m. Galeguismo.

GALLEGUISTA adx. e s. Galeguista.

GALLEO s.m. Borra, xactancia, fachenda.

GALLERO, A s. Piteiro, que vende pitos.

GALLETA (1) s.f. Galleta (lambetada). Biscoito.

GALLETA (2) s.f. (carbón) Galleta, nome comercial do carbón con tamaño de 25 a 45 milímetros. (V. GRANZA)

GALLETE s.m. Garneato, gola.
Beber a gallete: Beber de chope.

GALLINA s.f. (Zoo.: Ave Gallus domesticus, femia) Galiña, chucha, churra, pita.
GALLINA CIEGA (xogo): Pita cega.
GALLINA CLUECA:Pita choca.
GALLINA DE GUINEA:(Zoo.: Ave Numida meleagris) Galiña pintada, galiña de     Guinea.

GALLINÁCEO, A adx. e s.m.pl.(Zoo.) Galináceo.

GALLINERÍA s.f. Lugar de venta de galiñas.

GALLINERO s.m. Galiñeiro, poleiro, capoeira, f.║ Piteiro (tratante).║ (fig.) Galiñeiro [dun teatro].

GALLINETA (1), POLLA DE AGUA s.f. (Zoo.: Ave Gallinula chloropus) Galiñola, galiña de río, pita de auga, pita de río.

GALLINETA (2) s.f. (Zoo.: Peixe Helicolenus dactylopterus) Cabra de altura.

GALLITO s.m. e adx. (fig.) Presuntuoso, fachendoso.

GALLO s.m. (Zoo.: Peixe dos teleósteos, Lepidorhombus.) Rapante, meiga.║ (Zoo.: Ave Gallus domesticus, macho) Galo.

GALLOFEAR v. Pedir esmola e lacazanear.

GALLOFERO, A s. Vagabundo esmoleiro e lacazán285

GALLOFO, A adx. e s. Folgazán que anda a pedir. ║ s.f. Ensalada. ║ s.f. Calendario dos rezos dun ano. ║ s.f. (Hist.) Comida que daban en Santiago aos pobres que viñan de Francia. 

GALO, A adx. e s. Galo, francés.

GALOCHA s.f. Galocha, galocho m., zoca.

GALOCHERO, A s. Galocheiro, zoqueiro.

GALOCHO, A adx. Gallofo, persoa de mala vida.

GALÓN (1) s.m. Galón (cinta e distintivo).

GALÓN (2) s.m. Galón (medida inglesa de capacidade).

GALONEAR v. Galonar, gornecer con galóns.

GALOPADA s.f. Galopada.

GALOPANTE adx. Galopante

GALOPAR v. Galopar.

GALOPE s.m. Galope.

GALOPÍN s.m. Galopín, pillabán.

GALPÓN s.m. Alpendre, pendello, barracón.

GALUPE s.m., LISA s.f. (Zoo.: Peixe Liza aurata) Muxo dourado.

GALVANIZACIÓN s.f. Galvanización.

GALVANIZAR v. Galvanizar.

GAMA s.f. Gama (escala e variedade).

GAMADO, A adx. Gammado.
CRUZ GAMADA: Cruz gammadaO.

GAMBA s.f. (Zoo: Crustáceo mariño vs. xéneros) Gamba.

GAMBERRADA s.f. Grosaría / grosería, feito incívico, falcatruada.

GAMBERRISMO s.m. Vandalismo.

GAMBERRO, A s. Groseiro, incívico, faltón.

GAMBITO s.m. Gambito (certa xogada de xadrez).

GAMELLA s.f. Maseira, barquela.║ Camela (peza do xugo).

GAMETO s.m. (Biol.) Gameto.

GAMO s.m. (Zoo.: Mam. Dama dama) Gamo.

GAMÓN s.m. (Bot.: Pl. Asphodelus albus) Gamón, gamota f., abrótega f.

GAMUSINO s.m. Biosbardo, alpabarda, gazafello (animal fantástico).

GAMUZA s.f. (Zoo.: Mam. Rupicapra rupicapra) Rebezo, camuza.║ Camuza (Tecido que imita a pel de camuza)286

GANA s.f. Gana, desexo m.║ Ganas pl., apetito m.

GANABLE adx. Ganable / ganábel.

GANADERÍA s.f. Gandería / gandaría.

GANADERO, A adx. e s. Gandeiro.

GANADO s.m. Gando / gado, gandada.

GANADOR, A adx. e s. Gañador/ganador.

GANANCIA s.f. Ganancia.

GANANCIAL adx. e s. Ganancial.

GANANCIOSO, A adx. Ganancioso.

GANAPÁN s.m. Recadeiro, mandadeiro.║ (fig. e fam.) [Home] rudo, basto, ordinario287.

GANAR(SE) v. Ganar(se)/gañar(se).

GANCHETE  > DE GANCHETE (loc. adv.)  De ganchete, polo brazo.

GANCHILLO s.m. Gancho, agulla de gancho.║ [Labor] de gancho.

GANCHO s.m. Gancho.

GANCHUDO, A adx. Ganchudo, que ten forma de gancho.

GÁNDARA s.f. Gándara (terra baixa e inculta).

GANDAYA s.f. Gambernia, gallofa, vida ociosa288.

GANDUJAR v. Ganduxar (unha peza de roupa).

GANDUL, A adx. e s. Gandulo, folgazán, camanduleiro, preguiceiro.

GANDULEAR v. Levar vida de gandulo, vaguear, lacazanear.

GANDULERÍA s.f. Calidade de gandulo, folganza, vagancia, galbana.

GANDUMBAS adx. e s..(coloq.) Galbán, desleixado, abandonado. ║ s.f.pl. Testículos.

GANFORRO, A adx. e s.(fam.) Cazurro, loubán, pillabán.

GANGA (1)s.f. Ganga, choio, bicoca.

GANGA (2) s.f. (Minería) Ganga (materia inservible).

GANGLIO s.m. Ganglio.

GANGOSIDAD s.f. Fungosidade, cal. de fungoso.

GANGOSO, A adx. e s. Fungón; -ona, narnexo. ║ adx. Roufeño.

GÁNGSTER s. Gánster.

GANGRENA s.f. Gangrena.

GANGRENARSE v.pr. Gangrenarse.

GANGRENOSO, A adx. Gangrenoso.

GANGUEAR v. Fungar, narnexar, falar polo nariz.

GANGUEO s.m. Funguido, acc. e ef. de fungar.

GANGUERO, A adx. Amigo de gangas.

GANOSO, A adx. Desexoso, que ten gana [de algo].

GANSADA s.f. Burrada, babecada.

GANSO s.m. (Zoo.: Ave palmípede) Ganso.║adx. e s.(fig.) Tardeiro, pausado, vagaroso.

GÁNSTER s. Gánster [pl.: gánsteres ou gánsters].

GANZÚA s.f. Ganzúa.

GAÑÁN s.m. Gañán, mozo de labranza.║ (fig.) Home rudo e forte.

GAÑIDO s.m. Laído de can maltratado.║ Por ext.: Queixume doutro animal.

GAÑIR v. Ganir, queixarse o can. ║ Grallar [unha ave]. ║ [Unha persoa]  ampear, abafar, alasar  bafexar.

GAÑOTE  s.m. (fam.) Garneato, parte superior da gorxa.

GARABATEAR v. Agarrar algo cun gancho de ferro.║ Esborranchar, facer garabatos, riscos mal feitos.║ (fig. e fam.) Andar con rodeos ou reviravoltas.

GARABATO  s.m. Gancho de ferro.║ Garabato, risco mal feito. ║ Pau gallado. ║ Bocalada (palabra malsoante).

GARAJE s.m. Garaxe.

GARANTE adx. e s. Garante, fiador, avalista.

GARANTÍA s.f. Garantía.

GARANTIR v. Garantir, dar garantía.

GARANTIZAR v. Garantir.

GARAÑÓN s.m. Garañón, asno semental.

GARAPACHO s.m. Coiraza ou cacho da tartaruga.║ (fig.) Escudela ou cacho de madeira desa forma.

GARAPIÑAR, GARRAPIÑAR v. Garapiñar.

GARATERO, A s. Pelexador, loitador.

GARATUSA s.f. Garatuxa, afago, churruscada.

GARBANZAL s.m. Sementeiro de garavanzos.

GARBANZO s.m. (Bot.:  Pl. herb. Cicer arietinum e a súa semente) Garavanzo.

GARBEAR (1) v. Amosar garbo.║ Pasear.

GARBEAR (2) v. Roubar.║ Trampear.

GARBEO s.m. Garbeo, paseo. 

GARBO s.m. Garbo.

GARBOSO, A adx. Airoso, baril, garrido.

GARBULLO s.m. Barullo, rebumbio [especialmente de rapaces)].

GARDENIA s.f. (Bot.: Arbusto Gardenia jasminoides) e a súa flor.) Gardenia.

GARDUÑA, FUINA s.f. (Zoo.: Mam. Martes foina) Garduña, fuíña, gatela, furatoxos, martaraña, martuxa, rabisaco.

GARDUÑO, A s.(coloq.) Rateiro, garduño, raspiñeiro, raspuñeiro.

GARETE  > IR(SE) AL GARETE (loc.) Ir ao garete, á deriva.

GARFA s.f. Farpa, garra, pouta (cada unha por separado)289.

GARFEAR v. Botar os garfos para agarrar algo.

GARFIO s.m. Garfo, gancho290.

GARGAJEAR v. Esgarrar, esputar.

GARGAJO s.m. Gargallo, esgarro, esputo.

GARGANCHÓN s.m. Gorxipo, entrada da traquea.

GARGANTA s.f. Garganta, gorxa.║ Foz, garganta, forca [entre montañas].

GARGANTEAR v. Cantar facendo floreos ou trilos coa garganta.

GARGANTILLA s.f. Gargantilla, colar [curto] m.

GÁRGARA s.f. Gargarexo m., gargarismo m.

GARGARISMO s.m. Gargarismo, gargarexo.

GARGARIZAR v. Gargarexar, gorgolexar.

GÁRGOL (Constr.) Rañura, creba, fendedura.

GÁRGOLA s.f. Gárgola, cano.

GARGUERO, GARGÜERO s.m. Garneato (parte superior da traquea).

GARITA s.f. Garita, caseta de vixilante.

GARITO s.m. Garito, casa de xogo clandestina.

GARLA s.f. (coloq.) Charla, parola, conversa.

GARLADOR, A adx. e s.(coloq.)  Paroleiro, faladeiro, falangueiro, leriante.

GARLAR v. (fam.) Parolar, leriar, laretar.

GARLITO s.m. (pesca) Nasa.  

GARLOPA s.f. (ferramenta) Garlopa.

GARNACHA (1) s.f. Garnacha (vestidura talar dos togados).

GARNACHA (2) adx. e s.f. [Uva] garnacha.

GARRA s.f. Garra, gadoupa, pouta.

GARRAFA s.f. Garrafa.

GARRAFAL  adx. Un tipo de guindas e cereixas.║ adx. (fig.) [Falta] grave, enorme, descomunal.

GARRAFINA s.f. Garrafina, variante do xogo do dominó.

GARRAFIÑAR v. (coloq.) Ripar, arrincar, arrebatar.

GARRAFÓN s.m. Garrafón.

GARRAMAR v. Roubar con astucia,

GARRAPATA s.f. Carracha, carracho m.

GARRAPATEAR v. Riscar, esborranchar, facer garabatos.

GARRAPATO s.m. Garabato, risco mal feito.

GARRAPIÑADO, A p.p. e s.f. Garapiñado; a.

GARRAPIÑAR (1) v. Ripar, arrebatar.

GARRAPIÑAR (2) v. Garapiñar.

GARRAR v. (Mar.) Garrar, ir á garra [un barco].

GARRIDEZA s.f. Garrideza, galanura, gallardía, elegancia.

GARRIDO, A adx. e s. Garrido, gallardo, baril.

GARROCHA s.f. Cambo, cambeiro, aguillada ou vara con gancho.║ Vara [de picar touros].║ Pértega.

GARRÓN s.m. Macho da perdiz.

GARROTAZO s.m. Mocada, mocazo, golpe dado cunha moca.

GARROTE s.m. Moca, baloco, cachaporra.║ Garrote, pau curto para retorcer unha corda.║ Garrote (execución).

GARROTILLO s.m. (Med. coloq.) Garrotillo, difteria.

GARRUCHA s.f. Polea, roldana, cadeixo.

GARRUCHO s.m. (Mar.) Anel co que se envergan unhas velas291.

GÁRRULO, A adx. Garuleiro, [ave] que garula.║(fig.) Falador, charlatán.║ (fig.) Balbordo, brúo (dalgunhas cousas coma o vento, un arroio, etc.)

GARZA s.f. (Zoo.: Ave Ardea purpurea) Garza.

GARZO, A adx. (cor. aplicada os ollos) Gacio.

GARZÓN s.m. Garzón, mozo, mancebo.

GAS s.m. Gas.
GAS CIUDAD: Gas cidade.

GASA s.f. Gasa.

GASEAR v. Gasear.

GASEODUCTO, GASODUCTO s.m. Gasoduto.

GASEOSA s.f. Gasosa (bebida).

GASEOSO, A adx. Gasoso.

GASIFICACIÓN s.f. Gasificación.

GASIFICAR v. (Quím.) Gasificar.

GASODUCTO s.m. Gasoduto.

GASÓGENO s.m. Gasóxeno.

GASÓLEO s.m. Gasóleo.

GASOLINA s.f. Gasolina.

GASOLINERA s.f. Gasolineira.

GASÓMETRO s.m. Gasómetro.

GASTABLE adx. Gastable / gastábel, que se pode gastar.

GASTADOR, A adx.e s. Gastador, que gasta moito diñeiro.║ s.m.(Mil.) Gastador, zapador.

GASTAR(SE) v. Gastar(se).

GASTERÓPODO s.m. (Zoo.: Clase de moluscos) Gasterópodo.

GASTO s.m. Gasto (acc. e ef. de gastar).

GASTRALGIA s.f. (Med.) Gastralxia, dor de estómago.

GÁSTRICO, A adx. Gástrico, rel. ao estómago.

GASTRITIS s.f. (Med.) Gastrite.

GASTROENTERITIS s.m. Gastroenterite.

GASTRONOMÍA s.f. Gastronomía.

GASTRONÓMICO, A adx. Gastronómico.

GASTRÓNOMO, A s. Gastrónomo.

GATADA  s.f. Gatada, acc. propia do gato.║ (fig. e fam.) Gatada, falcatrúa, falcatruada, algueirada, barrabasada.

GATAS  > A GATAS  (loc. adv.) A gatiñas, de gatiñas.

GATEAR v. Gatear, andar a gatas. ║ Agatuñar, gabear, arruñar, rubir292.║ (Dito dun gato:) Rabuñar, rañar, agatuñar

GATERA s.f. Gateira, postigo / poxigo m., trapela (burato na parte inferior das portas).

GATILLO s.m. Gatillo.

GATO s.m. (Zoo.: Mam. Felis catus) Gato, mico (fam.)
GATO MONTÉS (Zoo.: Mam. Felis silvestris) Gato bravo, gato montés.
GATO DE ALGALIA (Zoo.: Mam. Viverra civetta) Civeta.

GATUÑA s.f. (Bot.: Pl. herb. Ononis spinosa) Gatuña, uñagata.

GATUPERIO s.m. Zaragallada, marfallada, mestura inconexa. ║ s.m. (coloq.) Enredo, leria, galimatías.

GAUCHO adx. e s. Gaucho.

GAVETA s.f. Gabeta, estoxo corredizo.

GAVIA (1) s.f. Gabia, cuneta, foxo (de desaugadoiro).║ (Mar.) Gavia, vela do mastro maior.

GAVIA (2) s.f. Gaivota.

GAVIAL s.m. (Zoo.: Réptil Gavialis gangeticus) Gavial.

GAVIERO s.m. (Mar.) Gavieiro (mariñeiro que se ocupa da gavia).

GAVILÁN s.m. (Zoo.: Ave da orde dos accipiteriformes) Gabián.

GAVILLA s.f. Gavela (porción de herba, palla, etc. maior que o monllo e menor que o feixe).

GAVILLAR (1) s.m. Terreo cuberto de gavelas da sega.

GAVILLAR (2) v. Engavelar, facer as gavelas da sega.

GAVILLERO s.m. Sitio onde se amorean as gavelas. ║ Gaveleiro, liñó, maraño, rengue (fileira de gavelas).

GAVIOTA s.f. (Zoo.: Ave Larus argentatus) Gaivota.
GAVIOTA TRIDÁCTILA: (Zoo.: Ave mariña Rissa tridactyla) Garrucho.

GAY adx. e s. Gai, gay, homosexual.

GAYAR v. Adornar con listas doutra cor.

GAYO (1) s.m. (ave) V. Arrendajo.

GAYO (2) adx.Gaio, alegre. ║ s.f. Lista de distinta cor ca do fondo.║ s.f. (Hist.) Insignia de vitoria.

GAZA s.f. Gaza (un tipo de nó).

GAZAPERA s.f. Coelleira, coenlleira [no monte].

GAZAPO s.m. Cazapo (cría do coello).(fig. e fam.) Astuto, arteiro, raposeiro, renarte.║ (fig. e fam.) Trola, mentira.║ (fig. e fam.) Erro, equivocación [ó escribir ou falar].

GAZMIAR v. [V. GULUSMEAR]. ║ v.pr. (fam.) Queixarse, doerse.

GAZMOÑERÍA s.f. Falsa beatería ou modestia finxida.

GAZMOÑO, A adx. e s. Beato [falso], falso, hipócrita.

GAZNÁPIRO, A adx. e s. Papán, papón, papaleisón, pasmón.

GAZNATADA s.f., GAZNATAZO s.m. Labazada ou gulifada que se da no pescozo.

GAZNATE s.m. Garneato.

GAZPACHO s.m. Gaspacho, tipo de sopa fría.

GAZUZA s.f. (coloq.) Fame.

GÉISER s.m. Géyser.

GEISHA s.f. Gueixa [xaponesa].

GEL s.m. Xel (pl.: xeles).

GELATINA s.f. Xelatina.

GELATINOSO, A adx. Xelatinoso.

GÉLIDO, A adx. Xélido, xeado.

GEMA s.f. Xema, pedra preciosa.║ (Bot.) Xema, abrocho, botón, rebento.

GEMACIÓN s.f. (Biol.) Xemación.

GEMEBUNDO, A adx. Laión, que xeme profundamente.

GEMELAR adx. Xemelar, ref. aos xemelgos.

GEMELO, A adx. e s. Xemelgo. ║ s.m. Xemelgo, barriga da perna (músculo). ║ Broche [da camisa]. ║ s.m.pl. Anteollos, prismáticos.

GEMIDO s.m. Xemido, queixume, laído, laio.

GEMINACIÓN s.f. Xeminación.

GEMINAR v. Xeminar, duplicar.

GÉMINIS adx. e s. (Astron.) Xémini, xemelgos.

GEMIR v. Laiar, xemer, salaiar.

GEN s.m. (Biol.) Xene.

GENCIANA s.f. (Bot.: Pl. herb. Gentiana lutea) Xenciana, xanzá.

GENDARME s.m. Xendarme.

GENDARMERÍA s.f. Xendarmería / xendarmaría.

GENEALOGÍA s.f. Xenealoxía.

GENEALÓGICO, A adx. Xenealóxico.

GENEALOGISTA s. Xenealoxista.

GENERABLE adx. Que se pode xerar.

GENERACIÓN s.f. Xeración, acc. e ef. de xerar. Procreación. Produción. ║ Xeración, grupo, quinta, [da mesma] época.

GENERACIONAL adx. Xeracional.

GENERADOR, A adx. e s.m. Xerador.

GENERAL adx. Xeral.║ s. (Mil.) Xeneral. s.f. (Mil.) Xenerala  (un toque de alarma)293

GENERALATO s.m. (Mil.) Xeneralato.

GENERALIDAD s.f. Xeneralidade.

GENERALÍSIMO s.m. (Mil.) Xeneralísimo.

GENERALIZACIÓN s.f. Xeneralización.

GENERALIZAR v. Xeneralizar.

GENERALMENTE  adv. Xeralmente.

GENERAR v. Xerar, producir, orixinar. ║ Xerar, procrear.

GENERATIVO, A adx. Xenerativo, xerativo.

GENERATRIZ adx. f. (Xeom.) [Liña] xeratriz, xeradora.║ s.f. (Fís.) Xeratriz, xerador (aparello).

GENÉRICO, A adx. Xenérico.

GÉNERO s.m. Xénero, clase, tipo. ║Xénero, mercancía. ║ Xénero, tea, tecido. ║ (Gram.) Xénero. ║ (Biol.) Xénero (grupo taxonómico).

GENEROSIDAD s.f. Xenerosidade.

GENEROSO, A adx. Xeneroso, desprendido.

GENÉSICO, A adx. Xenésico, xenesíaco.

GÉNESIS s.f. Xénese f., orixe f., xeración f. ║ s.m. (libro da Biblia) Xénese f.

GENÉTICO, A adx. e s.f. Xenético.

GENIAL adx. Xenial.

GENIALIDAD s.f. Xenialidade.

GENIO s.m. Xenio, temperamento. ║ Xenio, talento, intelixencia. ║ Xenio, carraxe, rabia. ║ Xaneta. ║ (Mitol.) Xenio, trasno.
CORTO DE GENIO (loc. adx.): Tímido, coitado, apoucado.

GENITAL adx. Xenital.║ s.m.pl. Xenitais.

GENITIVO s.m. (Gram.) Xenitivo.║ adx. Que pode xerar e producir unha cousa.

GENIUDO, A adx. e s. Xeniúdo, de mal xenio.

GENOCIDA adx. e s. Xenocida.

GENOCIDIO s.m. Xenocidio.

GENOMA s.m. (Biol.) Xenoma.

GENTE s.f. Xente.

GENTECILLA s.f. (despect.) Xentualla.

GENTIL adx. Xentil, aposto.║ adx. e s. Xentil, pagán; -gá.

GENTILEZA s.f. Xentileza, fineza, finura.

GENTILHOMBRE s.m. Xentilhome.

GENTILICIO adx. e s.m. Xentilicio.

GENTILIDAD s.f. Xentilidade (conxunto ou relixión dos xentís).

GENTILMENTE adv. m. Xentilmente.

GENTÍO s.m. Xentío, chea [de xente] f.

GENTUALLA, GENTUZA s.f. Xentuza, chusma, gafualla, fagundaxe.

GENUFLEXIÓN s.f. Xenuflexión.

GENUFLEXO, A adx. Axeonllado, de xeonllos.

GENUINO, A adx. Enxebre, auténtico, xenuíno.

GEO- elem.compos. Xeo- (= terra, a Terra).

GEODESIA s.f. Xeodesia.

GEÓFAGO, A adx. Xeófago, que come terra.

GEOGRAFÍA s.f. Xeografía.

GEOGRÁFICO, A adx. Xeográfico.

GEÓGRAFO, A s. Xeógrafo.

GEOLOGÍA s.f. Xeoloxía.

GEOLÓGICO, A adx. Xeolóxico.

GEÓLOGO, A s. Xeólogo.

GEOMETRÍA s.f. Xeometría.

GEÓMETRA s. Xeómetra.

GEOMÉTRICO, A adx. Xeométrico.

GEÓRGICO, A adx. e s.f. (Lit.) Xeórxico, rel. ó campo.

GEOTERMIA s.f. Xeotermia.

GERANIO s.m. (Bot.: Pl. ornamental vs. esps.) Xeranio.

GERENCIA s.f. Xerencia.

GERENTE s. Xerente.

GERIATRA s. Xeriatra.

GERIATRÍA s.f. Xeriatría.

GERIFALTE s.m. (Zoo.: Ave Falco rusticolus) Xerifalte.║ s.(fig.) Xerifalte, [cargo] importante ou destacado.

GERMANIO s.m. (Quím.: elem. de N. At. 32) Xermanio, “Ge“.

GERONTO- elem. compos. Xeronto- (= vello, ancián).

GERONTOCRACIA s.f. Xerontocracia, goberno dos anciáns.

GERMANÍA s.f. Xerga de ladróns e rufiáns.║ Amancebamento.║ (No antigo reino de Valencia:) Irmandade (asociación).

GERMÁNICO, A adx. Xermánico.

GERMANIZAR(SE) v. Xermanizar(se), dar(se) carácter xermánico.

GERMANO, A adx. e s. Xermano; -ana.

GERMEN s.m. Xerme, embrión.║ Xerme, xermolo.║ (fig.) Xerme, orixe, f, comezo, principio.

GERMICIDA s.f. Xermicida.

GERMINACIÓN s.f. Xerminación, acc. de xerminar.

GERMINADOR, A adx. Xerminador, que fai xerminar. ║ s.m. Xerminadoiro (lugar).

GERMINAL adx. Xerminal, rel. ao xerme. ║ s.m. Xerminal (mes Revolución francesa).

GERMINAR v. Xerminar, xermolar, agrelar, grilar [un vexetal]294. ║ Xerminar, xermolar, xurdir  [algo abstracto]

GERMINATIVO, A adx. Xerminativo.

GERUNDENSE adx. e s. Xerundense, xironés (de Xirona).

GERUNDIO s.m. (Gram.) Xerundio.

GESTA s.f. Xesta, fazañas.

GESTACIÓN s.f. Xestación.

GESTANTE p.a. de ´gestar´ Xestante.║ adx. e s.f. Xestante, embarazada.

GESTAR v. Xestar, levar ou sustentar unha xestación.║ v.pr. Prepararse, formarse, organizarse, montarse.

GESTATORIO, A adx. Xestatorio, que ha de levarse en brazos.

GESTICULACIÓN s.f. Xesticulación, aceno.

GESTICULANTE adx. Xesticulante, que xesticula.

GESTICULAR v. Xesticular, acenar.

GESTIÓN s.f. Xestión.

GESTIONAR v. Xestionar, tramitar.

GESTO s.m. Xesto, sinal, aceno.

GESTOR, A adx. e s. Xestor.

GESTORÍA s.f. Xestoría, oficina do xestor.

GESTUAL adx. Xestual, rel. ós xestos.

GESTUDO, A adx. (fam.) Que soe poñer mal xesto, mala cara.

GIBA s.f. Xiba, chepa, corcova, lomba. ║ s.f. (coloq.) Molestia, amoladura, malestar.

GIBADO, A adx. Xiboso. Chepudo. Corcovo, corcovado.

GIBAR v. Alombar, arquear.║(fig. e fam.) Amolar, molestar, xiringar.

GIBÓN s.m. (Zoo.: Mono antropomorfo vs. esps.) Xibón.

GIBOSIDAD s.f. Xibosidade.

GIBOSO, A adx. e s. Xiboso, chepudo, corcovado.

GIGA (1) s.f. Xiga (danza antiga)

GIGA (2) prefixo Xiga- (= mil millóns de)

GIGANTE adx. e s.m. Xigante.

GIGANTEZ s.f. Xiganteza, xigantismo.

GIGANTEA s.f. [V. GIRASOL.]

GIGANTESCO, A adx. Xigantesco.

GILI, GILIPOLLAS s. Cretino, badulaque, parvo, lelo, alpabarda.

GIMNASIA, GIMNÁSTICA s.f. Ximnasia, ximnástica.

GIMNASIO s.m. Ximnasio.

GIMNASTA s. Ximnasta.

GIMNÁSTICO, A adx. Ximnástico.

GIMNOTO s.m. (Zoo.: Peixe Gymnotus electricus) Ximnoto.

GIMOTEADOR, A adx. Choromicas, mexeriqueiro.

GIMOTEAR v. Salaiar, saloucar, choricar, nifrar, mexericar.

GIMOTEO s.m. Salaio, salouco.

GIN s.m., GINEBRA s.f. Xenebra (bebida).

GINCANA  [V. YINCANA]

GINEBRA (1) s.f. Certo instrumento musical de madeira basto e rudimentario.║ Certo xogo de cartas.║(fig.) Desarranxo, desorde, desorganización.║ (fig.)Balbordo, barullo, boureo.

GINEBRA (2) s.f. Xenebra (bebida).

GINECEO s.m (Antig. e Bot.) Xineceo.

GINECO- elem. compos. Xineco- (= muller).

GINECOLOGÍA s.f. Xinecoloxía.

GIONECÓLOGO, A s. Xinecólogo.

GINESTA, HINIESTA s.f. (Bot.: Arbto. fam. leguminosas vs. esps.) Xesta.

GINETA, JINETA s.f. (Zoo.: Mamífero Genetta genetta) Xeneta, rabilongo.

GINGIVAL adx. Rel. ás enxivas.

GINGIVITIS s.f. (Med.) Xenxivite, inflamación das enxivas.

GIRA s.f. Xira, excursión.║ Xira, conxunto de actuacións sucesivas dun/s artista(s).

GIRADOR, A adx. e s. Xiratorio, que xira.

GIRALDA s.f. Catavento dunha torre, cando ten forma humana ou animal.

GIRÁNDULA s.f.  Xirándola (roda de foguetes).

GIRAR v. Xirar, virar.║ Xirar (mandar un xiro postal).

GIRASOL s.m. (Bot.: Pl. Helianthus annuus) Xirasol, mirasol, catasol.

GIRATORIO, A adx. Xiratorio, que xira.

GIRO s.m. Xiro.║ Viraxe f., viradura f.
GIRO CIRCULAR: Reviravolta.

GIROLA s.f. (Arq.) Deambulatorio [dunha igrexa].

GITANADA s.f. Acc. propia de xitanos.║ Adulación, solerma, chufa.

GITANEAR v. Adular, aloumiñar [para conseguir algo].

GITANERÍA  s.f. Aloumiño, afago, solerma.║ Conxunto de xitanos.

GITANO, A  adx. e s. Xitano.

GLABRO, A adx. Glabro, calvo, imberbe.

GLACIACIÓN s.f. (Xeol.) Glaciación (período).║ Glaciación (formación de xeo).

GLACIAL adx. Glacial, xélido.

GLACIAR s.m. e adx. Glaciar.

GLADIADOR s.m. Gladiador.

GLADIOLO, GLADÍOLO s.m. (Bot.: Pl. Iris pseudoacorus) Gladíolo.

GLAMUR s.m. Engado, encanto, feitizo.

GLAMUROSO, A adx. Encantador, engaiolante.

GLANDE s.m. (Anat.) Glande f., bálano.

GLÁNDULA s.f. Glándula.

GLANDULAR adx. Glandular.

GLANDULOSO, A  adx. Glanduloso, que está composto de glándulas.

GLASÉ s.m. Tafetá de moito brillo.

GLASEAR v. Dar brillo como o do ´glasé`.

GLAUCO, A adx. Glauco, de cor verde clara.

GLAUCOMA s.m. (Med.) Glaucoma (enfermidade do ollo).

GLEBA s.f. Gleba, tupizo, terrón que levanta o arado.║ Gleba, leira, eido.
SIERVO DE LA GLEBA:Servo da gleba.

GLERA s.f. Cascallal, cascalleiro.║ Areal, areallo.

GLICERINA s.f. Glicerina.

GLICINIA s.f. (Bot. Pl. Wisteria sinensis) Glicinia.

GLIFO s.m. (Arq.) Glifo (acanaladura ornamental).║ s.m. (Ling.) Signo dos maias.

GLOBAL adx. Global, integral, total.

GLOBALIZACIÓN s.f. Globalización.

GLOBALIZAR v. Globalizar.

GLOBO s.m. Globo.

GLOBOSO, A adx. Globoso, globular.

GLOBULAR adx. Globular.

GLÓBULO s.m. Glóbulo.
GLÓBULO BLANCO:Glóbulo branco.
GLÓBULO ROJO:Glóbulo vermello.

GLOBULOSO, A adx. Globuloso, globular.

GLORIA s.f. Gloria.

GLORIAR v. Glorificar, enxalzar, exaltar.║ v.pr. Gloriarse, gabarse, chufarse.║ Compracerse, congratularse.

GLORIETA s.f. Quiosco dun xardín.║ Glorieta (praza).

GLORIFICACIÓN s.f. Glorificación.

GLORIFICADOR, A adx. e s. Glorificador.

GLORIFICAR v. Glorificar, enxalzar, exaltar.║ Loar, louvar, exaltar.║ v.pr. Gloriarse, exaltarse.

GLORIOSO, A adx. Glorioso.

GLOSA s.f. (Ling.) Glosa.

GLOSADOR, A s. Glosador.

GLOSAR v. Glosar.║ Comentar palabras e ditos.

GLOSARIO s.m. Glosario, vocabulario [especial].║ Glosario, conxunto de glosas.

GLOSITIS s.f. (Med.) Glosite, inflamación da lingua.

GLOSOPEDA s.f. (Veter.) Glosopeda, febre aftosa, gripo.

GLOTAL adx. (Fon.) Glotal, rel. á glote.

GLÓTICO, A adx. Glótico.

GLOTIS s.f. (Anat.) Glote.

GLOTÓN, A adx. e s. Lambón; -oa, lapón; -ona, larpán; -ana, comellón; -ona.

GLOTONERÍA s.f. Gula, voracidade, degoiro [de comer].║ Acc. e calidade do lambón ou comellón.

GLOXINIA s.f. (Bot.: Pl. Sinningia speciosa) Gloxinia /ks/.

GLUCEMIA s.f. (Fisiol.) Glicemia.

GLUCOSA s.f. (Quím.) Glicosa.

GLUTEN s.m. (Bot.) Glute.

GLÚTEO, A adx. e s.m. (Anat.) Glúteo.

GLUTINOSO, A adx. Glutinoso, pegañento.

GNOMO s.m. (Mit.) Gnomo.

GNOMON s.m. (instrumento astronomía) Gnomon (pl.: gnómones).

GNOSIS S.F. (Filos.) Gnose.

GNOSTICISMO s.m. (Fil.) Gnosticismo.

GNÓSTICO, A adx. e s. Gnóstico.

GOBERNABILIDAD s.f. Gobernabilidade.

GOBERNABLE adx. Gobernable / gobernábel.

GOBERNACIÓN s.f. Gobernación.

GOBERNADOR, A s. Gobernador.

GOBERNALLE s.m. (Mar) Temón [dun barco].

GONERNANTA s.f. Gobernanta [dun hotel].

GOBERNANTE p.a.de `gobernar` e s. Gobernante.║ s.(fam.) Gobernante, goberneiro, entremetido.

GOBERNAR v. Gobernar.

GOBIERNA s.f. (aparello) Catavento, viraventos.

GOBIERNO s.m. Goberno.

GOBIO s.m. (Zoo.: Peixes Gobius spp.) Lorcho.
GOBIO NEGRO,  CHAPARRUDO​​: (Zoo.: Peixe Gobius niger) Maralloca, mógaro.

GOCE s.m. Gozo, satisfacción.

GOCHO, A s.(fam.) Porco, cocho, marrán.

GODO, A adx. e s. Godo.

GOFO, A adx. Necio, ignorante, babeco.

GOL s.m. (Dep.) Gol.

GOLA s.f. Gorxa.║ Peza da armadura.║ Certa insignia militar.║ Gola, adorno de tea pregada para o pescozo.

GOLEADA s.f. (Dep.) Goleada.

GOLEAR v. Golear.

GOLETA s.f. (Mar.) Goleta.

GOLF s.m. Golf.

GOLFANTE s.m. Lampantín, desvergoñado.

GOLFEAR v. Lacazanear, vaguear, tangonear.

GOLFERÍA s.f. Chusma, conxunto de renartes e desvergoñados.║ Renartería, raposada.

GOLFISTA s.(Dep.) Golfista.

GOLFO (1) s.m. Golfo [do mar].

GOLFO (2), A adx. e s. Pillo, pillabán, raposeiro, renarte, mangante.║ s.f. Rameira, fulana.

GOLIARDO, A adx. Vicioso, leilán, de vida desordenada.║ s.m. Goliardo (da Idade Media).

GOLONDRINA (COMÚN) (Zoo.: Ave Hirundo rustica) Anduriña / andoriña.
AVIÓN COMÚN (Zoo.: Ave Delichon urbica) Andoriña de cu branco, avión.
PEZ GOLONDRINA / GOLONDRINO (Zoo.: Peixe Dactylopterus volitans) Alfóndega, escacho, peixe voador

GOLONDRINO s.m. Polo da anduriña.║ (peixe) [V.Golondrina] .║ (fig.) Vagabundo, vadío, errante.║ (fig.) Soldado desertor.

GOLOSEAR  [V. GOLOSINAR]

GOLOSINA s.f. Lambetada, lamberetada, lambonada, larpeirada, lambiscada, peperetada.

GOLOSINAR, GOLOSEAR, GOLOSINEAR v. Lambetar, petiscar lambonadas.

GOLOSO, A adx. e s. Lambón, -oa, larpeiro.

GOLPE s.m. Golpe, pancada. Zoupada295.
NO DAR/PEGAR GOLPE (loc. verb. coloq.): Non dar golpe, non dar pancada, non facer pancada, non mover unha palla.
DE GOLPE (loc. adv.): De golpe, de repente, de socate, de súpeto,

GOLPEADOR, A adx. e s. Golpeador, que golpea.

GOLPEAR v. Golpear, zoupar, zumbar, bourar. Petar. Bater. Apancar, abatanar.

GOLPEO s.m. Golpe, acc. e ef. de golpear.

GOLPETAZO s.m. Golpe forte, trompazo, zampullada.

GOLPETEAR v. Tamborilar, repenicar, petar, mazucar, no sentido de dar golpes pequenos pero seguidos.

GOLPETEO s.m. Repenique, golpes decontino.

GOLPISTA adx. e s. Rel. ó golpe de Estado.

GOLLERÍA, GULLORÍA s.f. Manxar exquisito, larpeirada, peperetada.

GOLLETA s.f. (Zoo.: Peixe Microchirus variegatus) Lirpia raiada.

GOLLETE s.m. Vinca, colo ou gorxa dunha botella ou dunha vasilla.

GOMA s.f. Goma.

GOMAESPUMA s.f. Gomaescuma.

GOMERO, A adx. Rel. á goma.║ Rel. á illa de La Gomera.

GOMIA s.f. Gomia, coca, serpe monstruosa.║ Coco, cocón (para asustar ós nenos) .║ (fig. e fam.) Comellón, lapón, papón.
GOMA ADRAGANTE: Tragacanto. [V. TRAGACANTO]

GOMOSIDAD s.f. Gomosidade.

GOMOSO, A adx. Gomoso, que ten goma ou se lle parece.║ Fanfurriñeiro, botaporela, monicreque presumido.

GÓNDOLA s.f. Góndola.

GONDOLERO, A s.m. (oficio) Gondoleiro.

GONELA s.f. Gonela (túnica antiga).

GONETE s.m. Certo refaixo antigo.

GONGO s.m. Campá grande dun barco.

GONGORINO, A adx. e s. Gongorino, rel. a Góngora.

GORDAL adx. Que ten máis gordor do normal.

GORDANA s.f. Unto de res.

GORDIFLÓN, A, GORDINFLÓN, A adx. (fam.) Repoludo, bazuncho, bochudo.

GORDO, A adx. Gordo, groso.

GORDOLOBO s.m. (Bot.) [V. CANDELARIA].

GORDURA s.f. Gordura, gordor.

GORGOJO s.m. (Zoo.: insecto coleóptero) Gurgullo.

GORGORITO s.m. Rechouchío, gorxeo, trino.

GORGOTEAR v. Producir ruído un líquido dentro de algo.║ Gorgolexar, facer ruído a auga ó ferver.

GORGOTEO s.m. Gorgolexo [dun líquido ou dun gas].

GORGUERA s.f. (Hist.) Gorgueira (adorno de dobras para o pescozo). ║ Peza da armadura.

GORILA s.m. (Zoo.: Mam. Gorilla gorilla) Gorila.

GORJA s.f. Gorxa.

GORJEAR v. Piar, chirlar, rechouchiar, garular.

GORJEO s.m. Rechouchío, pío, chirlo.

GORRA s.f. Gorra. Pucha.

GORRADA s.f. Saúdo coa gorra.

GORREAR v. Vivir de gorra.

GORRERÍA s.f. Tenda ou taller de gorras.

GORRERO, A s. Que fai ou vende gorras.║ Chupón, parasito, gallofeiro aproveitado, que vive á conta dos demais.

GORRINADA s.f., GORRINERÍA s.f. Porcallada, lixo, sucidade.║ Porcallada, faena, canallada.

GORRINO, A s. Rancho, leitón.║ s. e adx. Porco, cocho, marrán.

GORRIÓN s.m. (Zoo.: Paxaro Passer domesticus) Pardal, gorrión, pardao.

GORRIONERA s.f. (fam) Gorida, guarida, lugar onde se recolle xente de mal vivir.

GORRISTA adx. e s. Que vive de gorra.

GORRO s.m. Gorro, pucho.

GORRÓN (1) s.m. Pelouro, coio, callao.║ Roxón, torresmo.

GORRÓN (2), A  s. e adx. Chupón, parasito, petuñeiro, gallofeiro aproveitado, que vive á conta dos demais, que come/bebe de gorra.║ s.m. Putañeiro, vicioso.

GORRONAL s.m. Seixal, coiñal, coiñeira.

GORRONEAR v. Vivir de gorra, á conta dos demais.

GORULLO s.m. [V. BORUJO].

GOTA s.f. Pinga, pingueira, gota.║ (doenza) Gota.

GOTEAR v. Pingar, gotear / gotexar, pinguenexar.║ Chover unha pingueira, chuviscar.

GOTEO s.m. Goteo, acc. e ef. de gotear.

GOTERA s.f. Pingueira.

GOTERO s.m. (aparello clínico) Goteiro.

GOTERÓN s.m. Pingota f., pinga grande de chuvia.

GÓTICO, A adx. e s. Gótico.

GOTOSO, A adx. e s. Gotoso, que padece gota.

GOZADA s.f. (fam.) Pracer intenso.

GOZAR v. Gozar.

GOZOSO, A adx. Gozoso.

GOZNE s.m. Gonzo, porlón. Bisagra f., palmela f.

GOZO s.m. Gozo.

GOZOSO, A adx. Gozoso.

GRABACIÓN s.f. GravaciónO.

GRABADO s.m. (técnica) GravuraO.║ (resultado desa técnica) GravadoO.

GRABADOR, A s. GravadorO.

GRABADURA s.f. GravadoO, acc. e ef. de gravar

GRABAMEN s.m. GravameO.

GRABAR v. GravarO, inscribir, tallar. ║ GravarO, rexistrar sons, imaxes... ║ Gravar[na mente]296.

GRACEJAR v. Falar con chispa. ║ Dicir chistes ou churruscadas.

GRACEJO s.m. Graza e donaire no falar.

GRACIA s.f. Graza.
¡GRACIAS! Interx. Grazas!, Graciñas!297

GRACIABLE adx. Graciable/ graciábel.

GRÁCIL adx. Grácil, sutil.

GRACILIDAD s.f. Gracilidade.

GRACIOSO, A adx. Gracioso, agradable, pracenteiro.║ Gracioso, churrusqueiro, chistoso.║ Graciable, que se da de balde ou de graza.║ s.f. Graciosa (tratamento inglés).

GRADA s.f. Chanzo m., banzo [dunha bancada] m.(apeiro agríc.) Grade, agrade.
GRADAS s.f.pl. Asentos [corridos dun espectáculo] m.

GRADACIÓN s.f. Gradación.

GRADADO, A adx. Que ten “gradas”, chanzos.

GRADAR v. (Agr.) Gradar, agradar, pasa-lo grade.

GRADERÍA s.f., GRADERÍO s.m. Bancada f., [conxunto de] chanzos.

GRADEO s.m. Gradadura, acc. e ef. de gradar, pasar a grade.

GRADERÍA s.f., GRADERIO s.m. Bancada, conxunto de chanzos.

GRADIENTE s.m. (Fís.) Gradiente.

GRADILLA s.f. Escada pequena e portátil.║ Marco para fabricar ladrillos.

GRADO (1) (Do lat. gradus, “paso”) s.m. Grao (valor/medida/nivel). ║ Xerarquía, gradación. ║ Chanzo [dunha escaleira]. ║ (Xeom.) Grao298.

GRADO (2) (Do lat. gratus, “grato”) s.m. Vontade.
DE [BUEN] GRADO:De [bo] grado, de boa gana, con gusto.
DE MAL GRADO: De mal grado, de mala gana, á desgusto. 

GRADUABLE adx. Graduable / graduábel, que se pode graduar.

GRADUACIÓN s.f. Graduación.

GRADUADO, A p.p. de ´graduar´.║ adx. Graduado, dividido en graos.║ adx. e s. Graduado.

GRADUADOR s.m. (instrumento) Graduador.

GRADUAL adx. Gradual, que vai por graos.

GRADUANDO, A s. Graduando.

GRADUAR(SE) v. Graduar(se).

GRAFEMA s.f. (Ling.) Grafema.

GRAFÍA s.f. Grafía.

GRÁFICO adx., s.m. e s.f. Gráfico

GRAFISMO s.m. Grafismo.

GRAFITO s.m. (mineral) Grafito.

GRAFO s.m. (Mat.) Grafo (diagrama).

GRAFOLOGÍA s.f. Grafoloxía.

GRAFOLÓGICO, A adx. Grafolóxico.

GRAFÓLOGO, A s. Grafólogo.

GRAGEA s.f. Confeitos miúdos.║ (Farm.) Pílula, pastilla.

GRAJO s.m. (Ave da familia dos córvidos, vs. esps.) Gralla f.

GRAJEAR v. Grallar [a gralla], corvear [o corvo].║ Grallar [un neno].

GRAMA s.f. (Bot.: planta herb Cynod